”Klappat och klart!” flinade Skyler när hon tog ut pepparkakorna ur ugnen. Till min stora förväntning så var den inte ett dugg brända alls, eller jo, några som jag skulle göra helt ensam. Men dem hade jag slängt i smyg, så dem räknas inte längre. 

”Här, smaka” utbrast hon sekunden senare och tryckte in en varm pepparkaka i munnen på mig. 

”Nu du” flinade jag allvarligt innan jag hoppade på henne. 

--------

”S-snä-lla släpp...” grät jag gång och gång. Jag tittade upp på den hemska mannen med vattniga ögon och såg hur han tog upp en kniv från byxfickan. Jag orkade inte sitta och kommunicera med mig själv och försöka förstå hur han kan gå runt med en kniv, vass dessutom, i byxfickan. För det visste jag redan, gubben var störd. 

”Håll tyst, annars åker din näsa av. Förstått?” röt han mot mig, så nära att jag kunde känna hans andedräkt, och få svetten från hans panna ned i ansiktet. 

Han hade knutit ihop båda mina händer och fötter kors och tvärs, så det fanns inget sätt att fly.

”Min pojkvän vet vem du är, och han kommer rädda mig. Din dumma bit-” 

”Du har ingen pojkvän! Vad fan tror du om mig, klart jag har sökt upp dig!” röt han irriterat och siktade kniven mot min näsa, som om han verkligen menade allvar med att skära av den. Var det ens möjligt? På riktigt alltså.. 

”Har jag visst” svarade jag bestämt och fnös emot honom. 

Vad fan gjorde jag?

Han grumlade irriterat - då menar jag verkligen irriterat - och tryckte kniven hårt mot min näsa. 

Smärtan skrek sig fram, händerna skakade, och hjärtan tuppade av.  

Blodet rann ned för mungiporna, och in under tröjan. 

”Jag menar det jag säger!” röt han belåtet och lutade sig tillbaka. Han vägrade ta av sig luvan till hans svarta hoodie, men ändå visste jag klart vem han var.

Jag slöt ögonen hårt och bet ihop tänderna. Smärtan var enormt. Grym. Hemsk. 

Jag föll sakna ned mot den kalla marken och kände hur kylan tog över min kropp. 

Jag kände mig som en hjälplös, övergiven, liten hundvalp på vintern. 

”Städa upp den här skiten efter dig när vi är klara här” hörde jag honom säga. Ögonblicket därefter hörde jag steg komma nära mig och smärta i sidan. 

***

Jag satte mig rakt upp i sängen och tittade mig ivrigt runt i rummet. Det var bara en dröm, bara en dröm. 

Jag tog ett djupt andetag för att försöka lämpa min höga puls lite, men det var teknisk sett omöjligt, eftersom jag började flåsa. 

Jag lade ned huvudet i händerna därefter, så jag kände hur jag kallsvettades. 

”Fy faan..” mumlade jag och drog snabbt bort händerna, så äckligt. 

Jag drog in ett nytt andetag och hasade mig sedan upp från sängen och trippade med mjuka steg bort mot badrummet. 

Jag blötte en röd handduk under kranen och kramade därefter ur lite, innan jag drog den i ansiktet och duttade bort svetten.

Jag sneglade bort mot klockan som satt på väggen i rummet utanför, och granskade varje sekund som gick. 04:25:17, 04:25:18, 04:25:19. 

Jag drog till slut bort blicken från klockan och slängde ned handduken i handfatet. 

.

Med skakiga ben halkade jag fram genom huset med hjälp av alla möbler som jag kunde hålla i mig i. 

När jag hade kommit fram till köket så tvekade jag inte med att öppna kylen för att titta om det fanns något ätbart i det, som det självklart fanns. 

Jag tog fram lite olika frukter som jag prydligt lade upp i en liten skål, sedan tog jag med den och flög bort mot köket. 

Jag slog mig ned på en av stolarna och såg att min kalender låg några decimeter bort. 

Utan att tveka här heller så räckte jag mig efter den och slog upp veckan som var nu. Senare idag skulle jag på årets sista photoshoot och efter det var det bestämt att jag skulle fika lite med  en gammal kompis vi namn Mirabelle. Då kunde jag ju passa på att fråga om hon ville fira nyår tillsammans med mig. Det skulle säkert bli jätteroligt! 

Musiken började långsamt spela inne i kyrkan och alla människor blev tysta då prästen höll upp ett finger i luften, och lyckades tysta alla. 

Jag tittade skamset ned i mitt knä och höll på med mina egna fingrar. Jag fattade inte att jag satt här, på första raden i kyrkan, till  Tilda’s begravning. Min bäste väns begravning. 

Det var helt otroligt att vi ens kunde få in en begravning nu, bara några dagar innan nyår. 

Jag fällde en tår och tittade återigen upp på den stora kistan som Tilda låg i. Den var vit med massor av blommor i olika färger, och längst fram på den så var det ett underbart foto på henne, som jag faktiskt hade tagit. Det var för något år sedan, på skolavslutningen. 

Jag suckade lättat när jag kände hur Justin höll om mina händer i sida, samt kysste mig på pannan.  

”The worst day of loving someone is the day that you lose them” mumlade han sedan och tittade sorgset ned på mig. ”Det kanske bara var planerat att det skulle bli såhär älskling, Guds vilja”. 

Jag tittade storögat på honom med tjock i halsen. Han hade rätt. 

.

Justin tog min hand igen när vi var på väg ut från kyrkan. Begravningen hade varit jättefin, men även fullt av tårar och sorg, en intensiv begravning alltså. Det kom till och med okända personer och tittade på. 

”Vart vill du åka nu?” frågade Justin mjukt och lade en hand runt min midja istället, och drog mig närmare sig. 

”Vart som helst. Bara inte hem” bad jag och tittade ut över kyrkogården. Tänk att Tilda snart kommer ligga här.. 

”New York” mumlade Justin till svar och tittade ned på mig. 

”Va?” 

”Ja, vi åker till New York. Det blir kul ska du se” svarade han och kysste mig på pannan igen. Jag klämde fram ett leende, men det försvann direkt när jag såg Tilda’s mamma bakom Justin. Hon såg så sorgsen ut. 

”Jag kommer snart” ursäktade jag mig och började gå fram till henne. 

Jag svalde hårt samtidigt som jag funderade på vad jag skulle säga. Jag hade inte träffat henne på länge, så det kanske vore lite skumt om jag bara kramade om henne? 

”Skyler!” utbrast hon känslosamt när jag stod några centimeter ifrån henne, och kastade sina armar runt mig. 

Jag besvarade kramen och drog in hennes lukt. Hon hade tagit på sig den parfymen som Tilda alltid bar när hon var ledsen. Ja, hon hade olika parfymer för olika humör. 

”Ta hand om dig” sade jag efter en liten stund av småpratade, och gav henne en till snabbt kram .

Därefter gick jag bort till Justin och satt i ett telefonsamtal, men så fort han såg att jag närmade mig så lade han ned mobilen i fickan.

”Jag har fixat en taxi” sade han vänligt och drog in mig i sin omfamning innan vi tillsammans gick ned till parkeringen för att vänta på taxin. 

”Älskling, jag vet att du är ledsen. Men försök att se positivt, Tilda kanske blir sin skyddsängel” mumlade Justin och drog upp sin mobil från fickan igen, och började skriva ett sms. 

 

----------

 

Ledsen för att kapitlet inte dök upp tidigare, men jag har haft fullt upp och inte mått så bra heller. Gjort slut med pojkvännen, förlorat min "bästa vän", bråkat med syrran (det gör jag för sig varje dag, men ni fattar). Så i kväll kommer några kompisar och sover över här. Så tyvärr jag inte skriva något mer i dag :(

Men jag ska försöka att få upp sista kapitlet på novellen så tidigt som möjligt.

 

Blev heller inte så långt och beskrivit, ledsen för det. 

 

KOMMENTERA! :)

”Eh, jag är i England.. Men jag kan ta ett tidigare plan hem om du vill det?” frågade jag och utan att invänta svar, sprang bort till min dator för att boka ett tidigare plan hem. Jag kunde för sig göra det på mobilen, men det var jobbigare. ”Jag bokar ett nu, så vi ses om några timmar..” mumlade jag samtidigt som datorn slogs på. 

”Du behöver inte..” snyftade hon i luren. Behövde inte? Det klart att jag behövde det! 

”Vi ses snart ska du se, allting kommer bli bra” lovade jag och log, även om hon inte kunde se det. Jag skulle se till så att hon fick världens bästa julafton. 

--------

Mörkret hade lagt sig tjockt över Stratford samtidigt som jag kramade om Skyler för tredje gången på tjugo minuter. Jag hade mött upp henne utanför stans populäraste tivoli, där hon ville träffas. Jag förstod inte riktigt vad det var för fel med att ses hemma hos henne eller hos mig. Det var bokstavligen iskallt ute, och mina fötter hade allvarligt donat bort av den hemska kylan. Jag avskydde allt som var blött och kallt, alltså vintern och slutet på hösten. En till grej jag avskydde är iskall isglass, det är så irriterande när jag råkar bita av en bit av den så att den åker runt i munnen som om den vore farlig, eftersom man aldrig kan svälja den hel eller vill spotta ut den. Ett minus på det minuset är att hjärtan alltid blir nedfrusen också. 

Jag skakade bort mina underliga tankar och försökte koncentrera mig på Skyler’s gnäll om hennes bästa kompis som tydligen hade dött i en bilkrasch för något dag sedan. Jag kunde inte direkt säga att det var så jätte intressant, eftersom hon upprepade samma sak hela tiden, vilket gjorde att man snabbt tappade intresset. 

”Jag vill v-verkligen inte förlora h-henne” pressade hon ut med bölande tonart och hopbitna tänder. 

Jag slingrade mig försiktigt ut från hennes ‘kram’ och lade mina händer på hennes axlar, samt tittade rakt in i hennes förstörda och rödsprängda ögon. 

”Du kommer inte förlora henne sweetie, vill hon komma tillbaka så kommer hon tillbaka” sade jag tröstande och försökte låta så allvarlig och menades som möjligt. 

Själv så trodde jag inte att hon skulle komma tillbaka, men jag ville ge Skyler ett hopp, en anledning till att vara glad. 

”Men du förstår inte, jag har redan förlorat henne!” utbrast hon - plötsligt irriterat - och fnös högt. 

Jag suckade djupt och ryckte på axlarna. Hon förlorade sitt tålamod ganska så snabbt, precis som jag oftast också gör. Då hade vi något mer gemensamt. 

”Du, lyssna på mig. Hon kommer tillbaka, okej?” 

Hon suckade besviket och torkade bort några tårar som var på väg ned från kinderna. 

”Gråt inte..” mumlade jag sedan och kände hur hopplös jag plötsligt kände mig. Varför kunde jag inte få henne att sluta gråta för?

Efter en stunds tystnad så vred hon på sig och tittade mig rakt in i ögonen. 

”Du har rätt Selena, hon kommer tillbaka. När hon väl inser hur många människor som verkligen älskar henne så” sade hon och rätade på sig. ”Förresten jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men tack” lade hon till därefter och gav mig ett leende. 

Jag besvarade det med ett flin och ställde mig sedan upp på den frusna bänken vi satt oss. 

Min rumpa var iskall och dygnsur eftersom jag hade haft otur och satt mig på snö.

”Klockan är över sju och det har redan blivit mörkt, du borde åka hem” sade jag sedan och räckte fram handen till henne för att hjälpa henne upp, inte för att det behövdes direkt..

”Du har rätt” höll hon med innan hon drog mig in i hennes omfamning och kramade mig hård. ”God jul förresten” 

”God jul” svarade jag och släppte greppet om henne, för att se hur hon långsamt försvann bort i mörka inget. 

.

Jag stannade kvar en stund till och tittade ut över den mörka utsikten. Man såg ingenting förutom mörker, men tystnaden som uppstod när jag var ensam kändes nästan helt fantastiskt. 

Jag drog min tunna jacka tätare kring kroppen innan jag stoppade händerna i fickorna och drog in ett djupt andetag, lät den friska luften åka in i näsan och munnen. 

Jag suckade lyckligt och började faktiskt inse att mitt liv egentligen var ganska bra. Jag hade tak över huvudet, mat på bordet, vänner som bryr sig och kärlek från släkt och familj. Vad mer behövdes?

Jag tog ett sista titt ut över det mörka ingenting innan jag vände mig om för att gå hemåt, då jag plötsligt kände något varmt som jag gick in i. 

Jag backade snabbt bakåt med en hand för huvudet och ett dunkade hjärta. 

”Så vi mötts igen” sade en skrämmande och sträv röst sekunden efter, och något hård fördes mot mitt huvud så att allt blev svart. 

Jag slog mig tröttsamt ned i sängen bredvid Justin och drog täcket över mig. Hela rummet var redan ned släckt, så jag antog att han sov. Jag suckade högt och drog fram armarna från täcket, och lade den ena under kudden och den andra precis framför mig. Jag somnade alltid bäst i den ställningen. 

Justin vred sig plötsligt om bredvid mig, och därefter kände jag en hand runt mig midja. 

”Du sade klockan fyra baby, klockan är tio” mumlade han trött mot min nacke vilket fick mig att rysa. 

Jag vände mig om mot honom och försökte se honom i mörkret, men fick bara fram konturerna.

”Förlåt... Jag träffade Selena” ursäktade jag mig och kände hur han stelnade till när jag sade hennes namn. 

Han harklade sig efter några sekunder och förde sig hans mot min rygg istället för midja.

”Vad pratade ni om då?” frågade han sedan och drog med handen över min bara rygg, i cirklar. 

”Kan vi ta det i morgon? Jag är ganska trött..” mumlade jag ursäktandes och gäspade stort. Jag ville inte väcka ännu flera minnen om Tilda än vad jag redan hade. 

”Visst, god natt babe” svarade han mjukt och kysste mig i pannan. Sedan lutade han sig tillbaka och jag kunde äntligen få en lugn stund att sova. 

.

”Godmorgon shawty och god jul” viskade en raspig röst i mitt öra nästa morgon. 

Jag öppnade mina sömniga ögon och fick syn på Justin, som låg med bar överkropp och rufsigt hår mitt framför näsan på mig. Ett stort leende sken upp på mina läppar när jag studerade hans sexiga ansikte, och ögonen blev klarvakna. 

”Godmorgon på dig med” skrattade jag lämpat och log mot honom. 

”Jag älskar dig” sade han och kysste mig passionerat på läpparna. 

”Jag älskar dig med” mumlade jag mot hans läppar och masserade dem mjukt. 

Justin avslutade kyssen efter en stund och lutade sin panna mot min. 

”Jag har världens bästa present till dig baby” sade han sedan och pressade min kropp intill hans. 

”Säger du det?” skrattade jag och försökte låta förvånad, vilket som egentligen inte gick så bra. 

Han nickade retsamt och kysste på lätt på nästippen, sedan drog han bort täcket och ställde sig upp på golvet. 

”Sugen på frukost?” 

Jag lade huvudet tungt på kudden igen innan jag slöt mina ögon, och mumlade ett lätt ”mhm” till Justin. 

”Eller vill du baka pepparkakor med mig istället?” 

Utan att tänka mig för så tjöt jag ett glatt ”ja” och hoppade direkt upp från sängen. 

”Jag trodde väl det” skrattade Justin och gick sedan ut i köket, utan att sätta på sig en tröja. Gud, jag skulle dö om han inte gjorde det. 

När han kom utom synhåll så öppnade jag min garderob och rotade snabbt igenom den på bara någon minut. 

Jag satte till slut på mig en röd tjockare tröja med älgar på, tillsammans med ett par svarta tights. En ganska skön outfit för att bara vara hemma och baka. 

Jag visste inte vad Justin hade planerat vart vi skulle fira julen, om hans ens hade det, men för mig spelade det ingen större roll vart, så länge jag hade Justin. 

Jag tog fram den färdiga pepparkaksdegen från kylen och ställde paketet på bänken. Sedan tog jag fram mjöl, bakplåts papper och en bakplåt. 

Egentligen sög jag på att baka men eftersom det var julafton så kände jag för en liten utmaning. 

Om pepparkakorna blev brända så kunde jag ju alltid ge dem till mamma, hon älskade brända pepparkakor, vilket jag inte alls höll med om. 

Jag tog bort plasten på paketet och hämtade snabbt en kavel för att kavla ut degen till en platt cirkel. 

”Behöver du hjälp?” frågade Skyler, vilket jag inte alls var beredd på, och hoppade lätt till. 

”Tjaae.. Kan du baka?” skrattade jag nervöst och tog ett steg bak från bänken. Jag kanske inte borde försöka, eftersom jag redan ser resultatet framför mig. 

”Jadå, jag kan visa” svarade hon och greppade tag om kaveln som jag nyss hade använt, och började kavla. 

.

”Klappat och klart!” flinade Skyler när hon tog ut pepparkakorna ur ugnen. Till min stora förväntning så var den inte ett dugg brända alls, eller jo, några som jag skulle göra helt ensam. Men dem hade jag slängt i smyg, så dem räknas inte längre. 

”Här, smaka” utbrast hon sekunden senare och tryckte in en varm pepparkaka i munnen på mig. 

 

 

----------------

 

Jag skrattade lättat till och gick in genom portarna, då vi kom in till själva utställningen, där det var fullt med vaxdockor som såg ut som olika kändisar. Självklart hade jag sett dem flesta i verkligheten, men det här var bara så coolt! 

Min blick fastnade på en av vaxdockorna lite längre bort, den föreställde Justin. 

Ett litet leende dök upp på mina läppar när jag sedan såg att en vaxdocka som föreställde Skyler stod bakom hans. Dem passade bra tillsammans även här.  

---------

Teet som jag hade gjort i ordning till Skyler hade hon druckit upp på mindre än en halv minut. Hon hade gråtit hela natten, och legat i sängen hela gårdagen och redan halva dagen idag. Hon hade inte ens gått upp för att äta någonting, och hon höll sina naturliga behov inne. 

”Älskling, det kommer bli bättre” sade jag mjukt och lade en hårslinga bakom hennes öra. Hennes hår var fuktigt, av fett, och inte duschvatten, men jag brydde mig inte om det. 

En suck lämnade hennes strupe samtidigt som hennes ögon fylldes med ännu flera tårar. 

”N-nej” sade hon besviket och lade huvudet mot mitt bröst. Jag svalde hårt och tittade ned på henne. Det gjorde ont i hjärtat att se henne såhär ledsen. Gråtandes och sängliggandes hela dagen. 

Jag lade en hand på hennes guppande rygg och strök den fram och tillbaka. 

”Jag lovar” sade jag mjukt och tog min lediga hand för att lägga hennes hår på andra sidan, så att jag kunde se hennes ansikte. ”Allt kommer bli bra” lade jag snabbt till och kysste henne mjukt i pannan, vilket hon verkade avsky. 

”Säg inte så! Hon är död, hon kommer inte tillbaka!” utbrast hon och slingrade sig ur min omfamning. ”Hon var mitt liv Justin, mitt allt. Jag har upplevt allting med henne, det var hon som fanns där när ingen annan gjorde det. Hon var den ända jag kunde prata med!”. Hon suckade besviket och bet mig hårt i läppen så att hon inte skulle fälla några fler tårar som tog plats i ögongloben, men istället så började det blöda på läppen. 

Hennes ögon speglade sorg och smärta, och när jag tittade in i dem så gjorde mina också det. 

”Babe..” suckade jag och ställde mig upp, eftersom hon också hade gjort det, och tog ett steg närmare henne. ”Du klarar detta”. 

”Nej!” utbrast hon förskräckligt och gick med hårda steg bort mot dörröppningen. ”Och kalla mig inte babe när jag är ledsen..” mumlade hon tilläggandes och trippade sedan ut ur sovrummet.

”Fan..” mumlade jag för mig själv och slängde mig ned i sängen. Jag hade i alla fall fått henne att gå upp, det är ju ett mirakel. 

.

Jag drog på mig mina favorit mjukisbyxor och trippade bort till köket för att sätta på tevattnet. Skyler stod i duschen och hade bett om ännu en kopp te. 

När vattnet hade kokat klart så hällde jag upp allt i en vit liten kopp, som var mindre än den förra. Hon skulle få gula tänder om hon drack mer te, men jag ville inte säga nej till henne, för att hon verkade så ledsen och förkrossad. 

Efter att jag hade hällt i vattnet så lade jag ned två sockerbitar och lite honung, det skulle säkert muntra upp henne.  

Jag rörde om allting med en sked och gick sedan vidare mot kylen, och tog ut ett mjölkpaket. 

Vattnet från duschen hördes högt ända bort till köket, vilket menades att jag kunde göra en macka eller något till mig själv också, eftersom hon inte var klar ännu. 

Jag ställde teet och lite frukter som jag hade skivat upp på en bricka, innan jag tog med den bort mot sovrummet. Jag antog att Skyler inte skulle kunna tänka sig att sitta i köket, vardagsrummet eller någon annanstans där det finns lyse och lampor. 

Jag ställde ned brickan på hennes nattygbord och passade på att bädda hennes säng och vika ihop några kläder som hon bara hade slängt på golvet. 

Jag stängde av vattnet ifrån duschen och tog ett steg ut i badrummet, som inte alls var lika varmt som inne i duschen. 

Jag virade en handduk kring kroppen och tittade mig sedan i spegeln. Mina ögon var rödsprängda och hyn var otroligt torr, mer än vad den brukar vara. 

Jag suckade irriterat åt mig själv och bröt blicken från spegeln. Jag orkade inte se mig själv, jag kände mig rent sagt hemskt. Tilda hade fan dött, och vad gör jag? Sitter och gråter och tycker synd om mig själv. Jag borde åka och hälsa på hennes på sjukhuset, om hon nu är där. Det är henne det är synd om. 

Jag rynkade pannan och putade med läpparna, samt var på väg att börja gråta ännu en gång. 

‘Gråt inte’ ekade Justins ord i mitt huvud, som han hade sagt lite tidigare. Jag får helt enkelt ta och försöka lyda det. 

Jag gick ut från badrummet och in i sovrummet för att sätta på mig nya kläder, då jag helt plötsligt fick en chock för att Justin satt i sängen och stirrade på mig. 

”Hei, gick det bra att duscha?” frågade han och log lite snett. 

Jag harklade mig lämpat och gick bort till min garderob där jag tog fram underkläder, som jag sedan snabbt samma på mig. 

”Det gick väl bra” svarade jag sedan och började ivrigt leta efter en tröja att sätta på mig, dels för att det började bli lite kallt, och dels för att det var rätt obekvämt att stå halvnaken inför Justin helt random. 

”Jag har gjort mer te” sade han och räckte över en liten vit kopp till mig. 

Jag klämde fram ett leende och satte på mig första bästa tröja som låg överst i garderoben, och tog sedan emot teet. 

”Tack” mumlade jag medan jag smuttade på teet, som inte alls var så varmt som jag hade anat. 

En tystnad uppstod därefter, en riktigt pinsam och obehaglig tystnad. Men även rätt så skön, jag orkade inte med kallprat just nu. 

Precis när jag började njuta lite av tystnaden så bröt Justin den med en fråga. 

”Vad vill du göra idag då?” Han tog en stor tugga av en macka som han hade gjort. Den såg verkligen god ut, men jag hade ingen aptit just nu. 

”Jag hade tänkt att åka till sjukhuset eller till kyrkogården..” mumlade jag till svar. Mina tankar åkte automatiskt till Tilda. Jag som hade köpt världens bästa julklapp till henne, som hon hade önskat sig i flera år men aldrig fått. Vad skulle jag göra med den nu? Jag behövde den inte. 

Smärtan inom mig blev starkare för varje millisekund som jag tänkte på Tilda, men jag ville inte sluta tänka på henne ändå. 

”Vill du att jag ska skjutsa dig?” frågade han sedan och svalde innehållet i munnen. 

”Nej, jag går” svarade jag och reste mig upp från sängen för att hämta ett par byxor som jag snabbt satte på mig. ”Jag kommer tillbaka vid fyra” lade jag sedan till innan jag sprang ut i hallen. 

Jag klev tröttsamt upp från sängen och gnuggade mig irriterat i ögonen. Det hade varit en hemsk natt. Det började med att Priscilla bönade och bad om att få sova i samma säng som jag. Först hade jag tvekat lite, men efter en timmes tjatande så sade jag till slut ja. Men jag ångrade mitt beslut direkt efter, eftersom hon låg och pruttade, snarkade och pratade i sömnen hela natten. Plus att hon tog allt täcke. 

Jag släpade benen efter mig intill köket för att hämta något att äta som frukost, fastän klockan var över tolv. 

”Hejsan sömntuta!” utbrast Priscilla retsamt när jag kom in i köket.

”Godmorgon” svarade jag bittert och öppnade kylskåpsdörren med ett ryck. 

”Du menar goddag?” skrattade hon. ”Jag har faktiskt varit gullig och gjort frukost till dig, min älsklingskusin.” 

”Frukost, till mig?” frågade jag förvånat och slog igen kylskåpet. Därefter vände jag mig om och sneglande bort mot matbordet, där det stod en kopp te, yoghurt med torkade frukter i och en äggmacka. 

”Japp, hugg in bara” flinade hon och gick ut ur köket. ”Förresten, jag ska möta upp en gammal kompis som har flyttat hit om tio minuter, så jag kommer bli borta i några timmar. När sade du att vårt flyg går hem?” 

”Klockan fem” svarade jag lättat och slog mig ned på en stol vid matbordet. 

”Okej. Då ses vi klockan fyra, puss puss”. 

”Puss puss” svarade jag och himlade med ögonen, vilket hon självklart inte såg. 

När jag hörde hur dörren smälldes igen så började jag hugga in på frukosten som hon hade gjort till mig.

.

När jag nästan hade ätit upp allting så hörde jag att min mobil började ringa ifrån köksbordet. Stressat så sprang jag dit och tog upp den, samt svarade. 

”Selena. Vem pratar jag med?” babblade jag på och förvånade mig själv lite grann. Sen när svarade jag så? 

”Skyler.” svarades det från luren. Jag svalde hårt och tystnade direkt, det var då jag märkte att att hon grät. 

”Har det hänt något?” utbrast jag förvånat och satte mig vid matbordet igen. 

”Min bästa vän.. har dött” snyftade hon fram. 

”Men herregud, vad har hänt?” frågade jag chockat och lade en hand för munnen. Vad menade hon med det? 

”Kan inte du komma över?” frågade hon istället och ignorerade min fråga. 

”Eh, jag är i England.. Men jag kan ta ett tidigare plan hem om du vill det?” frågade jag och utan att invänta svar, sprang bort till min dator för att boka ett tidigare plan hem. Jag kunde för sig göra det på mobilen, men det var jobbigare. ”Jag bokar ett nu, så vi ses om några timmar..” mumlade jag samtidigt som datorn slogs på. 

”Du behöver inte..” snyftade hon i luren. Behövde inte? Det klart att jag behövde det! 

 

 

--------

 

CHAPTER 47! :)

 

Märkte precis att jag har förlorat sjukt många läsare på grund av min dåliga uppdatering, men till er som är kvar: den kommer bli bättre ;)

 

Förresten, skulle vara roligt att veta hur gamla ni läsare är? Så att jag har en aning hur ungefär vad jag kan skriva i noveller och inte, haha.

 

KOMMENTERA :D

 

Jag nickade till svar, och kunde se hur ett retligt leende tog plats på hennes läppar, som alltid. 

”Kom!” sade hon och greppade tag om min tröjärm, för att sedan dra ut mig från köket. 

”Vart ska vi?” frågade jag otåligt och gick snabbt efter henne för att inte halka efter i hennes raska tempo som hon gick i. 

”Gissa en gång” skrattade hon och höjde på ögonbrynen. Sedan riktade hon stegen mot badrummet. 

Nej, hon menar inte att..? Nej, aldrig i livet. 

-------

-December -

Jag tryckte upp dörren från pizzerian och tog ett kliv ut i det friska vädret. Snöflingorna lade sig långsamt ned på backen där allt samlades och blev till en liten snöklump. Vintern var verkligen fantastisk. Snö, lekande barn, julstämning, belysning, varm choklad, ja, helt fantastiskt helt enkelt. 

Jag gick bort till bilen och öppnade dörren till baksätet, där jag lade in dem två pizzorna som jag hade köpt med mig. 

Sedan satte jag mig själv i förarsätet och startade motorn. Den var ganska kall, vilket gjorde att det tog extra lång tid för den att starta. 

Jag suckade lättat och lutade mig tillbaka. Vintern var min favoritårstid. Jag slöt ögonen och började fundera lite på hur julen skulle se ut i år. Det var ju faktiskt julafton och bara två dagar. 

Undra om Skyler ville fira tillsammans med mig om min familj. Fast för sig så kanske hon vill fira hemma hos henne, det är väl en typiskt tradition att göra det. Dessutom så har vi kanske inte känt varandra så himla länge för att kunna fira jul tillsammans, eller? I värsta fall så får jag väl fira ensam. 

Hela min decembermånad har bestått av konserter, intervjuer, mys med Skyler, julklappnings letande och många stunder med fans. 

Jag öppnade ögonen igen när jag märkte att bilen hade startats. En lättat suck lämnade min strupe då jag körde ut på vägen och lade mig i den filen som ledde hela vägen hem till Skyler. Jag hade planerat att överraska henne med att komma. Vi hade inte träffats på några dagar, så jag kände att det var dags att göra det nu. 

.

Jag knackade på dörren intill Skyler’s hus som öppnades efter bara några enstaka millisekund, av Skyler. Gud, hon verkade stå med handen på handtaget. 

”J-Justin?” sade hon i chock när hon fick syn på mig i dörröppningen. Jag nickade med ett flin på läpparna samtidigt som jag drog in henne i min omfamning och kysste henne mjukt. 

Hon besvarade kyssen, men lät det inte hålla på länge. 

”Vad är det?” frågade jag orolig och tog hennes ögonkontakt. 

”Ingenting. Jag var bara inte förberedd på att du skulle komma” skrattade hon dämpat och lade en hand på höften. 

Jag nickade förståndigt och ångrade att jag inte hade ringt först. Hon skulle lika gärna kunna stå i underkläder, hålla i ett kalas åt hennes lillebror eller varit någon annanstans. 

”Förlåt för att jag inte ringde” suckade jag och bet mig löst i läppen. Sedan fortsatte jag. ”Jag köpte med mig pizza! Jag antog att du inte har ätit lunch än? Så, jaa..” 

”Nej, jag och vårt lilla busfrö är jätte hungriga” flinade hon och lade en hand på hennes mage. 

Jag svalde hårt och klämde fram ett leende. Det sved lite när hon sade vårt, eftersom det inte var säkert om vem som har pappan till barnet än. Det kunde lika gärna vara Andrew’s barn. 

Men självklart så erkände jag inte det för Skyler. Hon skulle bli förkrossad eftersom hon hade gått och burit på barnet i många veckor nu. Hon trodde ju att barnet var mitt, så jag kunde inget annat än att försöka övertala mig det samma. 

”Grymt ju!” utbrast jag och tog med mig pizzorna in i hennes kök. Hon följde långsamt efter mig för att hon inte kunde gå lika snabbt som mig. Förmodligen på grund av värker och att hon bar några extra kilon. 

”Hur mycket vill du ha?” frågade jag när vi väl hade kommit in i köket, samtidigt som jag började skära upp pizzan i små bitar. 

”Det där blir perfekt” sade hon mjukt och tog en pizza slice, samt bet av en tugga av den.

.

”Åh jösses, jag är så mätt!” utbrast Skyler belåtet och lutade sig mot ryggstädet av soffan som vi satt vi. Sekunden senare så for hennes ben upp i mitt knä. Jag skrattade till och lutade mig fram för att kyssa henne på nästippen. 

”Jag älskar dig, det vet du va?” mumlade jag och flätade våra fingrar i varandras. Hon var en sådan underbar kvinna. 

”Sötnos, jag älsk-”.  Hon avslutade meningen på grund av att hennes mobil började ringa från hennes flicka, med högsta volym på. 

”Bra ringsignal” sade jag ironiskt och himlade med ögonen. Hon hade en av Usher’s låtar. 

”Haha, du är bar avundsjuk” utbrast hon medan hon försöka få ut mobilen från fickan. 

”Behöver du hjälp?” 

”Njaa..” mumlade hon med ett litet utdrag på a:et. Ögonblicket efter så viftade hon stolt med mobilen framför ögonen på mig. 

Jag fnös lättat till och himlade med ögonen. ”Ska du inte svara?” 

”Shit!” utbrast hon panikslaget innan hon tryckte upp mobilen till örat och sade ett lätt hej. 

Jag reste mig upp med en suck och kysste henne på pannan innan jag gick bort mot köket för att städa upp efter oss. Sen ville jag att Skyler skulle få ett privat samtal också.

.

När jag hade gjort sönder kartongerna och kastat dem i papperskorgen, torkat bänkarna och ställt ned våran disk i diskmaskinen så gick jag stolt tillbaka till vardagsrummet. Skyler satt i samma ställning som jag hade lämnat henne i. 

Jag log åt tanken att hon var min. Och bara min. 

Jag gick fram till soffan igen och slog mig ned på samma plats som jag tidigare hade suttit i. 

”Vem var det?” frågade jag sedan och lade hennes ben i mitt knä igen. 

Jag tog ett djupt andetag innan hon mötte mina ögonen för en millisekund. 

”Tilda är död.”

Jag drog jackan tätare kring kroppen och tittade ner på gatan som jag gick på. Snön var verkligen tjock, så man behövde ta det extra försiktigt när man var ute, som jag var. 

Faktiskt så var jag på väg till Madame Tussauds här i London för att prata med ägaren och titta på en vaxdocka som föreställde mig. 

”Är du nervös?” frågade Priscilla plötsligt, vilket fick mig att titta upp på henne. 

”Inför besöket? Nej” svarade jag orädd och gjorde armkrok med henne. Hon log mot mig innan vi båda skyndade på stegen lite och trampade igenom gatorna i London. Vi skulle ha så roligt! 

.

Vi stannade utanför en stor port som behövdes lösenord till för att få komma in igenom. På porten så satt det även en stor skylt, där koden stod. 

Riktigt smart drag där. Ta en stor port med kod, men berätta koden för alla som går förbi. 

”Här” sade jag och pekade på skylten. Priscilla vred automatiskt på huvudet mot mitt håll och följde mitt finger som pekade på skylten. 

”Aha!” utbrast hon sedan och klickade in koden så att porten öppnades. 

Jag skrattade lättat till och gick in genom portarna, då vi kom in till själva utställningen, där det var fullt med vaxdockor som såg ut som olika kändisar. Självklart hade jag sett dem flesta i verkligheten, men det här var bara så coolt! 

Min blick fastnade på en av vaxdockorna lite längre bort, den föreställde Justin. 

 

--------

 

Jag har inte haft någon skrivlust dem senaste dagarna, därför har inte kapitlet dykt upp tidigare. 

Har även mått ganska dåligt pga många saker. Men skrivlusten kommer sakna tillbaka, fast det syns inte i det här kapitlet, som blev sämst. Men jag får sånt dåligt samvete när jag inte uppdaterar :(

 

Stort tack för att ni stannar trots min usla uppdatering :')

 

10+ KOMMENTARER? :) Ni gör min dag av era kommenterar

Jag svalde hårt igen. Vem fan var han? En stalker?! 

”Hur vet du att det var jag? Stalkar du mig eller vad?” utbrast jag och hoppade upp från sängen, samt gick mot honom. 

Min kroppsbyggnad vad dubbelt så stor mot det lilla krypet så han skulle omöjligt ha en chans mot mig. 

”Det är nog! Jag vill skilja mig!” utbrast Inez helt plötsligt. Jag vände snabbt blicken mot henne och såg att hon grät. Hade jag sårat henne så mycket? 

--------

Gabriel hade gått för någon timme sedan, vilket hade varit riktigt tråkigt. Efter Isabellas fest så hade han följt med mig hem och sovit över här. Dock blev det inte så mycket sömn som jag hade hoppats på. Dels för att vi kom hem efter fem på morgonen, dels för att vi gjorde lite andra saker i sängen, om ni förstå vad jag menar med det.. 

Huvudet bultade fortfarande när jag gick upp från den stora varma sängen, fastän Isabellas fest var för mer än fyrtio timmar sedan. Ja, Gabriel hade sovit här två nätter i streck. Nu skulle han tydligen ta första bästa plan till New York. 

Under dessa timmar han varit här så hade jag fått reda på att han är tjugotvå år gammal, jobbade som läkare, bodde i New York, hade sitt egna drömhus och var singel, men boende med en polare. Enligt mig så var han ganska intressant som person. Lite mystiskt men även generös. 

.

Jag gick in i köket och gjorde i ordning lite frukost till mig själv, som fick bestå av lite paj rester och en kopp te. Jag orkade helt enkelt inte göra någon stor frukost nu. Det kändes liksom inte viktigt. 

Jag suckade högljutt och dunstade ned på en av stolarna i köket. Vad skulle man göra utav en dag som denna då? Sitta i soffan och titta film hela dagen? Eller ligga och sova? Två alternativ, men inget svar. 

Att tillslut få sätta dit Andrew för det han hade gjort mot Skyler kändes helt magiskt. Dock kändes det inte så bra med tanke på att jag hade ljugit lite för honom. Men vad skulle jag göra? Han skulle aldrig erkänna det om jag inte hade ljugit en aning om det. 

Jag ryckte på axlarna och slog igen dörren hem till Andrew och Inez. 

Dem hade börjat bråka och skrikit på varandra, och jag hade inte kunnat gå när jag visste att bara dem två var i samma hus. Så jag hade stannat och tagit Inez perspektiv. 

Jag suckade lättat när jag drog in den friska luften genom näsan. Känslan fick mig att vilja åka till New York. Det var alltid fint där på höstan och framåt mot vintern. För sig så började det närma sig vintern här hemma i Kanada också. 

Jag funderade lite på vart jag skulle kunna gå någonstans. Det var ju mitt på dagen, så jag hade möjligheten till det mesta. Troligen så var det inte så många på stan, så dit kunde jag ju gå. 

Jag stannade utanför Starbucks och tittade upp på den stora skylten där det stod Starbucks Coffee med stora, gröna bokstäver. 

Jag älskade verkligen Starbucks. Det var absolut ett av mina favoritställen, och faktiskt, så brukade jag alltid åka till ett Starbucks ställe när jag var ute och turnerade, eller bara var i något annat land än själva Kanada. 

Precis när jag skulle dra i handtagen för att komma in så trycktes dörren ut och kom flygandes mot mig, samt träffade mig rakt i ansiktet sekunden efter. 

”Aj, se dig för!” utbrast jag snabbt och lät båda händerna dölja mitt ansikte. 

”Oj oj, förlåt! Så klantigt av mig!” mumlade en kvinnlig röst orolig. Sekunden efter att röstan tystnade så kände jag en hand på mina händer. 

Jag drog snabbt ned mina händer från ansiktet så att hennes också följde med. 

”Herregud, du är ju Justin Bieber?” utbrast hon chockat när hon såg mig. 

Nu börjas det igen, tänkte jag innan jag klämde fram ett fejkat leende på läpparna. 

”Ja, precis. Och du är..?” 

”Barbara Palvin, modell för Victoria Secret” svarade hon och sken upp som solen, samt räckte fram handen mot mig. 

Jag kramade mjukt om den med min egna och nickade i takt. 

”Vad gör du här i Kanada? Borde inte ni modeller från Victoria Secret vara i USA?” frågade jag oförståndigt och rynkade på pannan. 

”Jo, jag är bara här över dagen. Mitt plan lyfter i kväll” svarade hon vänligt och fladdrade med ögonfransarna. 

Innan jag hann säga något så började hennes mobil att ringa, och hon hade redan tryckt upp den mot örat. 

”Barbara Palvin” svarade hon mjukt i mobilen och gjorde en ursäktande blick mot mig, samt gick några meter bort med ryggen mot mitt håll. 

När jag sedan förstod att samtalet skulle hålla på en stund så bestämde jag mig för att gå in på Starbucks och beställa så länge. 

Knackningar på dörren hade börjat bli mer och mer intensiva för varje sekund som passerade, och hur många gånger jag än ropat ”kom in” så hade inte dörren öppnas. Knackningarna hade bara fortsatt. 

Jag släpade benen efter mig när jag gick mot dörren, samt hoppades på att det var Tilda som stod utanför. Hon hade smsat och sagt att hon skulle komma förbi efter skolan, och lät väldigt bestämd, med tanke på alla utropstecken som hon hade fått med. 

”Men jag kommer!” röt jag irriterat och fortsatte fram till dörren. Jag tittade försiktigt genom dörrhålet och såg - som jag trodde - Tilda stå och banka med hela näven. 

Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och var nära på  ett slag i ansiktet. 

”Calm dawn. Partyt har inte börjat än!” utbrast jag och gjorde en beskyddande gest med händerna. 

Hon fnös till och himlade med ögonen. 

”Klart att det har, jag ser ju hur alla människor står och dansar bakom dig!” svarade hon ironiskt och sparkade av sig skorna. 

Jag suckade djupt och slog händerna mot sidorna. 

”Välkommen ja, du kan hänga av dig där..” mumlade jag ohörbart och gick sedan tillbaka till köket där jag stod och påbörjade middagen. 

Tilda kände sig verkligen som hemma här, och det var helt normalt att hon bara klev in i huset och slängde sig framför soffan med en påse chips i händerna. 

Jag rörde om i stekpannan där jag hade hällt i ett ex-antal köttbullar så att det skulle räcka till hela familjen, och Tilda förstås, om hon nu hade bestämt sig för att äta här. 

Jag hörde små steg i trägolvet och märkte sekunden senare att hon stod bredvid mig och hade börjat skalat potatisarna som jag hade lagt i diskhon. 

”Ehm.. Jag hörde av Samuel idag att.. du var gravid.. Att du är gravid rättare sagt” började hon, sedan vände hon sig om mot mig. ”Varför har du inte berättat något för mig?” 

Jag suckade djupt och bet mig hårt i läppen. Jag skulle inte ha berättat mina tankar för Samuel, självklart så skulle han berätta det för Tilda som sedan skulle ställa mig på väggen. Jag måste verkligen börja tänka mig för innan jag säger något..

”Jag sade aldrig att jag är gravid, Tilda. Jag sade till honom att jag trodde att jag var det” rättade jag henne och tog upp en kniv för att börja skära i gurkan. Sallad skulle vi självklart ha! 

En lättat suck lämnade Tilda’s strupe och jag kunde se i ögonvrån hur hon vände sig mot diskhon igen och började skala. 

”Så.. Du har inte testat dig än?” kontrollerade hon.

”Nope, in än” svarade jag kort och lade ned gurkbitarna i den stora salladsskålen. 

”Men du har köpt ett test?” 

Jag nickade till svar, och kunde se hur ett retligt leende tog plats på hennes läppar, som alltid. 

”Kom!” sade hon och greppade tag om min tröjärm, för att sedan dra ut mig från köket. 

”Vart ska vi?” frågade jag otåligt och gick snabbt efter henne för att inte halka efter i hennes raska tempo som hon gick i. 

”Gissa en gång” skrattade hon och höjde på ögonbrynen. Sedan riktade hon stegen mot badrummet. 

 

------------

 

10 + KOMMENTARER? ;)

Jag svalde hårt och tittade ned i knäna. Skulle jag berätta den verkliga historien för honom nu? Han kommer få reda på den någon gång, det vet jag, men nu..?

”Ehm.. Samuel.. Jag tror att jag är gravid..” mumlade jag och hörde sedan steg närma sig framför mig. Sekunden senare så såg jag ett par färgglada skor några decimeter ifrån mina, vilket gjorde att jag tittade upp. Min blick möttes av.. Justin.

”G-gra-avid?” stammade han fram och tittade skräckslaget ned på mig. 

-------

Jag tittade storögd upp på Justin i några minuter. Jag hade inte vågat säga något - inte han heller för den delen, så det hade blivit helt tyst mellan oss. 

Jag såg hur tårarna rann ned för hans mjuka kinder som smör, och det var då inte ens jag kunde hålla tårarna inne längre. 

Sedan satt vi bara så, helt tysta med tårarna i ögonen tills han satte sig bredvid mig på bänken, fast dock så blev det ett stort mellanrum mellan oss. 

”Vem.. är pappan?” frågade Justin helt plötsligt och vred sig mot mig. En lättat suck lämnade min strupe. 

Innan jag svarade på hans fråga så behövde jag fundera lite på den. Vem var pappan egentligen? Det kunde ju vara Andrew.. eller Justin.

Jag svalde hårt och ryckte på axlarna. Jag visste helt ärligt inte, så varför säga något som inte var sant? 

”Oh..” svarade Justin och suckade, sedan vred han sig framåt och begravde ansiktet i händerna. 

Återigen en tystnad. 

Efter ungefär tio minuter så orkade jag inte stunden längre, så jag ställde mig upp och tittade ned på Justin - som fortfarande hade begravt ansiktet i händerna. 

”Jag måste gå.. William är ensam hemma” suckade jag lågt och rullande in läpparna i munnen. 

”Vem är William?!” frågade han chockat och mötte mig blick. ”Säg inte att det är han du har legat med!” 

”Gud nej! Han är min brorsa på tio år!” utbrast jag och gjorde en äcklig min. ”Hur kan du tro något sådant?” 

Han suckade djupt och himlade med ögonen. ”Är inte det självklart? Du kommer och berättar att du är gravid,  och då är det väl klart att jag frågar vem det är och har några misstänkta? Jag menar, jag vet inte hur många du har legat med!” 

”Bara med dig.. och Andrew..” svarade jag lågt och tittade ned på mina skor. Dem hade blivit lite lortiga, troligtvis för att dem inte är så jättenya längre. 

”Så.. Han tog din oskuld?” frågade han försiktigt och verkade mjukna till sig lite. 

Jag nickade besviket. Jag hade velat ge den till någon som jag verkligen älskade.. Som Justin. 

”Den lilla, lilla jäveln..” mumlade Justin och gav mig en allvarlig blick. ”Jag ringer dig sen, sköt om dig” lade han snabbt till och gav mig en snabb puss i pannan, innan han snabbt sprang iväg genom torget. Vad skulle han göra?

.

Jag slängde mig ned i soffan direkt när jag kom hem. William låg fortfarande på samma ställe där jag hade lämnat honom, vilket fick mig att slappna av lite. Hade han gått någonstans så skulle jag verkligen få panik, eftersom jag kände att jag skulle få skiten om han var försvunnen. 

Jag lutade mig tillbaka och tittade när han sov. Små snusningar lämnade hans strupe, som vanligt, men ansiktet var nästan lik blekt. Var han sjuk? 

Han levde i alla fall, va? Annars skulle han inte kunna andas, och det hade jag klargjort för mig själv att han gjorde. 

Jag kände hur huvudet plötsligt blev tyngre, så jag lät det falla ned mot kudden med slutna ögon. 

.

Några timmar senare så vaknade jag av att jag kallsvettades. Kudden som jag hade somnat på var dygnsur och luktade svett, tillsammans med lite dregel. 

Jag gjorde en äcklad min och hastade mig upp till en sittandes ställning. Det var så jag upptäckte att William satt på golvet precis under mig med mobilen i högsta hugg. Om jag sade att han inte skrämde mig så skulle jag ljuga. Han rättare sagt skrämde livet ur mig. Tänk om jag inte hade sett honom och klivit på honom? Han skulle ju bryta ryggen.

”Försvinn dumma pojke!” sade jag med barnslig röst och slog löst till honom på ryggen. 

”Aj! utbrast han högt och svängde med armarna så att han stod till mig också. Hårt. Riktigt hårt. Speciellt för att vara tio. 

”Varför gjorde du så för?!” frågade jag allvarligt och kände hur irritationen uppstod inom mig. 

”Mamma är hemma. Hon sade att jag fick sitta här!” 

Jag himlade med ögonen och tog istället ett stod kliv över honom och riktade sedan stegen mot köket. 

Väl där inne stod mamma med händerna fulla. En fantastiskt lukt låg inne i köket, vilket gjorde att jag blev extremt nyfiken på vad hon lagade för något. 

”Hej!” sade jag vänligt och lutade mig över bänken. 

Hon tittade snabbt upp på mig innan hon vände ned blicken mot en kokbok igen. 

”Hej gumman, hur har din dag varit?” 

Jag bet mig löst i läppen och tog en tomat som låg på skärbrädan, samt tryckte in den i munnen och tog en tugga på den så att den spräcktes. 

”Helt okej. Jag var nere på stan och köpte ett..” började jag men stoppade mig själv. Jag hade ju inte berättat någonting för mamma om Andrew. Borde jag ha gjort det? 

”Jaha, vad köpte du då?” undrade mamma. Jag hade troligen tagit för mycket tid på mig att vänta. Så otålig som mamma är. 

”Ehm...” sade jag och tittade snabbt runt i omgivningen. ”Tuggummi! Tilda tipsade om en speciell smak som var gudomlig!” skrattade jag nervöst. Bra räddning där Skyler! 

”Men det var ju kul! Vilken smak var det? Kan inte jag få ett?” bad hon, samt kryddade maten hon lagade. 

Varför inte byta samtalsämne till det istället? 

”Dem är tyvärr slut.. Jag träffade Justin och gav alla till honom” hittade jag snabbt på innan och sneglade ned mot kastrullen. ”Vad lagar du för någonting då? Det luktar underbart!” 

”Åh, tack så mycket. Det är inte varje dag man får höra det!” skrattade hon och gav mig ett leende. Sedan greppade hon tag om kastrullen och höll fram den framför näsan på mig. 

”Det ser.. Gott ut” sade jag och klämde fram ett leende. Det såg inte alls gott ut! Det såg bedrövligt ut! Äckligt. Snuskigt. Blä. Vad det var för någonting visste jag inte riktigt, eftersom det inte såg bekant ut alls. 

”Jag måste bara gå och..” sade jag snabbt och försvann sedan ut ur köket, utan att avsluta min mening. Lukten som jag hade tyckt vara fantastiskt förvandlades plötsligt till en äcklig bajslukt. 

Jag trippade bort till hallen och tog försiktigt upp påsen från apoteket. Hur funderade ett sådant graviditets test egentligen? Jag hade för mig att man skulle kissa på den, men sen då?

Samtidigt som jag stod och funderade på det så kände jag hur mobilen vibrerade i fickan. 

Jag drog fram den och såg att Selenas namn lös upp över hela skärmen. Vad ville hon mig hela tiden?

ANDREW'S PERSPEKTIV:

Jag sträckte trött på mig i sängen och gäspade ljudlöst. Mina händer flög automatiskt upp i ansiktet och gnuggade mina ögon. Gud, natten på klubben hade varit galen! Så galen att jag behövde ringa till min chef och säga att jag inte kunde komma till jobbet på grund av att jag behövde vabba, och hon hade trott på det! Alla på arbetet var så jävla lättlurade! Jag har inte ens något barn! 

Jag fnös irriterat och satte mig upp i sängen. Huvudet bultade enormt. 

Jag hörde plötsligt hur ytterdörren smälldes igen, och sedan hur steg från ett par klackskor klampade i golvet. 

”Vad i helvete! Vad är det för något, Andrew?!” röt Inez och tittade allvarligt på mig. Efter henne så dök det upp en ung kille med brunt hår och otroligt bra stil. 

”Vadå, älskling?” flinade jag och lade händerna bakom huvudet som stöd mot väggen. 

Hon skulle precis svara när killen bakom henne tog ett steg fram och stoppade henne. 

”Låt mig berätta” sade han med en mörk stämma och log mot henne. Idiot. 

Han tog sedan ett par steg framåt och stod nu bara någon meter ifrån mig. 

”Jag skulle vilja säga ‘trevligt att träffas’ just nu, men tyvärr är det inte så trevligt” sade han allvarligt och spände blicken i mig. ”I alla fall, jag heter Justin. Känd som Justin Bieber, ung sångare med miljontals fans” 

Jag avbröt honom innan han hann avsluta sin mening. ”Vad fan vill du mig?!” 

”Kan du vara snäll och hålla käft medan jag pratar?!” röt han argt och såg plötsligt aggressiv ut. ”Nu är det så att jag har världens finaste flickvän som har namnet Skyler Jacobsson.. Känner du igen henne?” 

Jag ryggade snabbt tillbaka och svalde hårt, samtidigt som min blick växlade mellan den så kallade Justin och Inez. Säg inte att han hade berättat för henne? 

”Nej” svarade jag och bet mig hårt i läppen. Ljuga, det var jag expert på. 

”Det är ingen ide att ljuga, bro. Det finns videos över hela världen som visar detaljerat hur du våldtog min flickvän, och sedan bilder på dig och en tjej på en nattklubb, som läcktes för tio timmar sedan, men redan har setts i över trettio olika länder” 

Jag svalde hårt igen. Vem fan var han? En stalker?! 

”Hur vet du att det var jag? Stalkar du mig eller vad?” utbrast jag och hoppade upp från sängen, samt gick mot honom. 

Min kroppsbyggnad vad dubbelt så stor mot det lilla krypet så han skulle omöjligt ha en chans mot mig. 

 

 

------------------

 

ÄNTLIGEN ett nytt chapter eller vad säger ni? ;p

 

Har haft fullt upp den senaste veckan, men har försökt att skriva lite i alla fall (:

Sjukt glad att ni stannar trots min kassa uppdatering, ändring på den ?

 

 

UPDATE: VILL NI HA ETT TILL KAPITEL IDAG? KOMMENTERA DÅ!

 

KOMMENTERA!♥

”Vad gott det luktar!” utbrast Justin när han såg min komma in i sovrummet. Han satt nu helt påklädd, på den bäddande sängen. 

Jag skrattade dämpat och slog mig ned i skräddarställning framför honom i sängen, med brickan mellan oss. 

Sedan böjde jag mig framåt och kysste honom passionerat på läpparna. Han besvarade den snabbt och lade en hand runt min midja. 

”Jag älskar dig” viskade han sedan och lutade sig några centimeter bakåt så att han såg mig rätt i ögonen.

-------

- Två veckor senare -

Jag klev tröttsamt upp från den sköna sängen och vinglade försiktigt fram till trappan, och sedan nedför den. Det värkte i hela kroppen, orsaken till det var förmodligen för det långa idrottspasset i skolan igår. Det hade varit hemskt! I början av det så var det fys övningar som uppvärmning, sedan hoppat hopprep, därefter fotboll i två timmar och till sist, truppgymnastik. 

På truppgymnastiken så skulle vi göra pyramider, och så klart så behövde jag vara längst ned. Jag himlade med ögonen och fortsatte sedan i mitt tänkande. Över mig så hade jag skolans tyngsta tjej, som dessutom hade hårda gympaskor! 

Så nu hade jag fått ont i ryggen, benen och armarna. Lite ont i magen också, eftersom jag snart skulle få min lingonvecka. 

Jag tog det sista steget ned från trappan och möttes av mamma som stod i hallen - helt påklädd med ytterkläder och allt. 

”Vart ska du.. Såhär tidigt?” grumlade jag och märkte själv att min röst var lite svajig. 

Hon hade börjat bläddra i några papper, men slutade genast när jag såg att jag stod några få meter framför henne. 

”Godmorgon gumman” sade hon och harklade sig, sedan fortsatte hon bläddra hårt igenom högen med papper. ”Jag behöver.. Fixa lite saker på jobbet bara” lade hon snabbt till och hittade det hon letade efter. 

Hon lade snabbt ned allting i hennes typiska tjejväska, och tog några småsteg fram till mig och kysste mig i pannan. 

”Skulle du vara snäll och väcka din bror?” frågade hon sedan, och var redan på väg ut från huset. Hon hade verkligen bråttom. 

”Kan inte pappa göra det?” frågade jag försiktigt. Jag ville inte väcka William.. Visst, han betydde allt för mig, men han hade ett jävla humör på morgonen.

”Satan!” skrek hon rakt ut och släppte ned sina påsar så att de dunstade ned i golvet, så att ömtåliga saker kunde ha gått sönder. 

Hon sprang snabbt förbi mig med sina klackar nedtryckta i golvet, och ändrade riktning mot William’s sovrum. 

Skuldkänslorna bubblade sakta med säkert upp inombords om mig och tog sedan över min kropp. Vilket som gjorde att jag tog ett djupt andetag och bet mig löst i läppen. 

Mamma kom plötsligt nedspringandes för trappan och greppade tag om sina påsar igen. 

”Jag måste verkligen gå nu, jag är jättesen. Men Skyler, skulle du kunna göra mig en jättetjänst och ringa till Williams skola och säga att han inte har någon möjlighet att komma till skolan idag?” babblade hon på och öppnade ytterdörren. ”Vad bra!” sade hon sedan - utan att vänta på mitt svar- och slängde igen dörren bakom sig. Sedan var hon borta.. 

Jag ryckte på axlarna och vinglade bort till köket. Magen kändes helt tom. 

När jag väl hade kommit ut till köket så ryckte jag upp kylen och rotade bokstavligt igenom hela - Utan att hitta något. 

Jag suckade frustrerande och knallade istället iväg mot vardagsrummet och slog mig ned i soffan, samt sträckte mig mot kontrollerna och satte på teven. 

Samtidigt som teven på väg på att sättas på så började jag fundera på om jag verkligen skulle gå till skolan idag eller inte. För det första, så hade jag värker i hela kroppen, och för det andra så hade jag knappt kunnat sova någonting och var därför sjukt trött. 

Jag slutade direkt att fundera på det när teven slogs igång och ‘Tom och Jerry’ spelades. 

.

Jag gäspade stort och tittade ned på William som låg och sov i soffan framför mig. Jag hade glömt bort att ringa till hans skola, så dem hade ringt hem till oss istället och frågat vart han höll hus. Det ända jag kan säga är att det var sjukt pinsamt och att jag gjorde bort mig totalt. 

Jag reste mig tröttsamt upp från soffan och gick fram till William. Små susningar lämnade hans strupe och bröstkorgen åkte upp och ned i en jämn takt. 

Jag lade en filt runt honom och kysste honom mjukt i pannan, sedan gick jag tillbaka och lade mig ned i soffan som jag nyss hade suttit i. 

Jag drog upp mobilen och såg att jag hade fått ett nytt sms, från ett nummer som var helt okänt för mig. Jag rynkade ögonbrynet och klickade sedan upp det. 

”Hej, Selena här :) Jag har tänkt lite på vad du sa om din lärare senast och råder dig att köpa ett graviditets test. Om du inte vill göra det för din skull, då gör gärna det för min (: xoxo”

Jag låste skärmen och slängde nonchalant bort mobilen, sedan lade jag armarna i kors och gjorde den argaste minen som jag kunde, utan att anstränga mig alldeles för mycket. Varför skulle jag köpa ett sådant för? För.. Jag var inte gravid! Eller hur..? 

Jag suckade nervöst och kände hur jag tappade takten i min andning, vilket gjorde mig riktigt frustrerad. 

.

Efter några timmar så drog jag på mig jackan och knät mina skor. Jag hade beslutit mig om att åka ned till apoteket och köpa ett test i alla fall. Bara för att se..

Jag klev in på apoteket nere på stan och gick direkt till avdelningen där jag skulle vara. 

Innan jag hade gått hemifrån så hade jag tagit på mig en mössa och en halsduk, bara för att inte bli igenkänd av någon jag känner. 

Jag pustade lättat ut och greppade tag om första bästa test, tja, det första bästa billiga test. Jag hade inte fått med mig så mycket pengar, om man säger så. 

Jag skyndade mig fram till kassen och lade upp testet på det lilla bandet som rullade. Jag hade haft sådan hur att inte få någon framför mig. 

Kvinnan bakom kassan blippade varan och tittade sedan underligt på mig. 

Jag tittade försiktigt upp på henne med och mötte hennes blick under ett få par sekunder. 

”Vänta lite.. Är inte du Skyler Jacobsson?” frågade hon sedan och tittade hoppfyllt på mig. 

Det var då jag såg att det var Samuel’s mamma. Men.. Jobbade hon här? Jag trodde att hon jobbade för alliansen eller något. 

”Jo” svarade jag och nickade kort. 

”Jaha.. Vad ska du med ett sådant till då?” frågade hon högt och höll upp graviditets testet som jag hade lagt fram. Shit. 

Jag kände hur rodnaden blossade upp på kinderna, så jag tittade ned i golvet under ett par sekunder och ignorerade hennes fråga. 

”Nejmen.. Säg inte att du har gjort det med Samuel!” utbrast hon allvarligt och spände blicken i mig. 

”Phu! Nej! Absolut inte! Han har ingenting med det här att göra!” sade jag snabbt och tittade upp mot henne. 

.

Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan, så jag drog medvetet upp den och svarade. 

”Skyler” svarade jag lätt och tittade ut över torget. Det var inte så många människor här just nu. Förmodligen så var dem väl i skolan, vilket som jag egentligen också borde. 

”Tjenare, Samuel här.. Wazz up? Du är inte i skolan” 

Jag himlade med ögonen och klämde fram ett litet flin. Såklart att han skulle ringa nu. 

”Jag mötte precis din mamma, inne på apoteket. Visste du att hon jobbade där?” skrattade jag till svar och satte mig ned på en parkbänk. 

”Ja, det klar jag gjo..-Men vänta, vad gjorde du där inne?”

Jag svalde hårt och tittade ned i knäna. Skulle jag berätta den verkliga historien för honom nu? Han kommer få reda på den någon gång, det vet jag, men nu..?

”Ehm.. Samuel.. Jag tror att jag är gravid..” mumlade jag och hörde sedan steg närma sig framför mig. Sekunden senare så såg jag ett par färgglada skor några decimeter ifrån mina, vilket gjorde att jag tittade upp. Min blick möttes av.. Justin.

 

----------

 

CHAPTER 43! :D

Ledsen om det kom upp så sent, men jag hade en hemsk dag idag!

Det ända jag kan säga: Rykten sprider sig snabbt.. 

 

KOMMENTERA :D♥

”Justin..” mumlade hon med tjock röst och gjorde en grimas så att det såg ut som om hon var på väg att gråta. 

”Schh..” viskade jag och lade ett finger på mina läppar. Sedan drog jag in hennes i min omfamning och stängde dörren bakom henne med ena handen. 

Jag kände sedan en klump i magen när jag kramade om henne, som jag inte visste varför. Hade jag någon anledning till det ens?

”Förlåt” viskade hon plötsligt i mitt öra och lade en hand i min nacke. Jag svalde hårt som svar och bet mig i läppen. Det kändes plötsligt inte lika speciellt att ha henne i min omfamning. 

--------

Jag gick hastigt längre in i huset och fick syn på en massa med okända människor som dansande hej vilt. Mer än hälften av dem verkade ha fått i sig lite för mycket alkohol, det kunde man se på flera meters avstånd. 

Jag tittade runt i det stora vardagsrummet för att se om jag kände något, tills jag plötsligt kände en hand på min axel, sedan att jag drogs bakåt. 

”Selena!” skrek en röst högt i mitt öra, vilket gjorde att jag gjorde en grimas.

Jag tittade upp på personen och såg att det var Isabella, hon verkade inte vara helt nykter hon heller. 

”Hej. Hej” sade jag och försökte överrösta musiken som var på på högsta volym. 

"När kom du?" skrek hon högt, sedan greppade hon tag om en kille som stod bakom henne, och använde honom som stöd när hon lutade sig ned mot golvet och spydde. 

Jag tittade ned på Isabella som nu hade släppt tag om den oskyldiga killen och ramlat ned på golvet, i sin egna spya. 

"Herregud, hur gick det?!" for det hjälplöst ur mig, innan jag kastade mig ned på golvet för att hjälpa henne. Killen framför kastade sig också ned på golvet, han verkade vara en läkare av något slag, eftersom hans händer flög mellan Isabellas hals och bröst. 

Jag växlade med blicken mellan honom och Isabella, som låg livlöst i den äckliga magsyran.

"Hon lever!" sade killen efter några sekunder, då jag äntligen kunde pusta ut. 

Isabella hade aldrig varit en god vän med alkohol, och hon hade behövt åka in till akuten många gånger just grund av det. Alkoholen. 

.

"Är du säker på att du är okej? Du verkar lite.... Tja, vad ska man säga? Ehrm..." sade den oskyldige killen till Isabella när hon var på väg ut från badrummet. Vi hade hjälpts åt att tvätta henne och sedan fräschast upp henne lite. Hon verkade fortfarande lite snurrig, men definitivt piggare.

"Jajaja.." mumlade hon som svar och öppnade dörren. En halv sekund senare så var hon utom synhåll och jag förmodade att hon försökte hitta till baren.  Ja, där hör ni, hon har en egen bar. Inte ens jag har det, även fast jag är 'rikare' än henne. Fast dock så skulle jag kunna fixa en när jag ville..

Jag avbröts från mina tankar när jag såg att killen räckte fram en hand åt mig, samt presenterade sig som Gabriel. Jag kramade lätt om hans hand om nickade.

"Selena Gomez"

"Selena... Gomez... Hmm.. Det låter bekant! Har vi setts förut kanske?" skrattade han nervöst och kliade sig i nacken. 

"Ja, det har vi nog" svarade jag och bet mig löst i läppen. Om jag bekände att jag var - så kallad - 'känd', så skulle han förmodligen göra till sig och vara nervös hela tiden - och det började bli tröttsamt att vara med sånna människor. 

"Spännande" flinade han kort innan hon drog in ett djupt andetag "Vill du gå tillbaka ut? Jag kan fixa en drink" erbjöd han sig och gjorde en gest med händerna. 

"Gärna" svarade jag och klistrade på ett leende på läpparna. 

Han slog händerna mot sina lår, men gick sedan ut i badrummet med mig efter sig. 

Jag svalde hårt samtidigt som jag stirrade på Skyler som låg och sov alldeles knäpp tyst  mitt knä. Det kändes grymt tungt att se henne så sårbar, samt när jag tänkte tillbaka på allting vi gjort tillsammans. Alla fina minnen vi hade. Det kanske inte fanns så många minnen av oss tillsammans, men några underbara fanns det allt.

Jag suckade djupt och bar upp Skyler i famnen. Sedan trippade jag enkelt in i sovrummet och lade ned henne på sängen. 

Hon stönade lätt till men verkade inte vakna, vilket jag var riktigt lättad över. 

Jag backade sedan några steg tillbaka och stod och tittade på henne en stund, precis som Edward gjorde på Bella i Twilight. Jag skulle ljuga om jag sade att hon inte var söt när hon sov. Hennes kropp rörde sig i tempot till hennes andning och hennes hår låg perfekt intill ansiktet. Det fanns ingen vackrare kvinna på denna jord än henne. 

Jag bröt blicken från hennes perfekta kropp och gick in i vardagsrummet igen, sedan vidare ut på balkongen. 

En sval vindpust träffade mig rakt i ansiktet precis när jag hade satt mig ned i en av stolarna som stod där. Dem var riktigt mjuka kan jag säga. 

.

Efter att ha suttit lite mer än en halvtimme ute på balkongen och tittat ut över hela Kanada. Det var verkligen ett fint land. -

Snart hörde jag hur sängen knakade till och ut till mig kom en nyvaken tjej. 

Hon satte sig på stolen bredvid mig och drog en hand genom sitt långa hår en gång för att få det bra.

”Hej” mumlade hon och drog upp knäna mot sig. Efter det så vände hon blicken mot utsikten av Kanada, som jag hade suttit och tittat på i en evighet nu. Man tröttnade aldrig på den. 

”Hej” svarade jag lätt och tittade mot henne, hon såg helt perfekt ut. 

Plötsligt sköljdes en behaglig våg över mig, då jag bet i läppen och kisade med ögonen mot Skyler. 

Hon märkte inom kort att jag tittade på henne, och därför tittade hon tillbaka på mig. 

”Vi går och lägger oss nu.. Jag är trött” sade jag och tog tag i  hennes hand.

Tillsammans gick vi tillbaka in i sovrummet och lade oss i sängen. Skyler lade sig med huvudet emot mitt, väldigt tätt. Jag kysste hennes läppar mjukt och hon besvarade kyssen. Jag upprepade samma sak igen, och igen. Och igen.

Plötsligt låg jag ovanpå henne och kyssarna hade utvecklats till grovhångel. Hon drog sakta av mig min tröja och jag hennes.

Snart låg alla kläder på golvet och Skyler stönade lätt emellanåt. Hon tyckte om det.

Morgonen därpå vaknade jag med ett ryck och satte mig upp. Bredvid mig sov Justin lugnt.

Jag lät min blick falla genom rummet. Våra kläder låg utspritt över hela golvet. Natten hade varit bra. Väldigt bra.

Jag tittade mot Justin ännu en gång innan jag drog av mig täcket och reste mig upp. Jag drog på mig underkläderna och sedan gårdagens kläder.

Justin ryckte till från sängen och öppnade sakta ögonen.

”Godmorgon” sade jag lent och satte mig på sängen bredvid honom.

”Godmorgon”

Jag reste mig upp ännu en gång och hämtade Justins kläder, samt slängde dem på honom.

”Klä på dig, jag gör frukost” sade jag sedan och log mot honom. Han stönade trött innan han slöt ögonen och låssades sova. 

Jag gick ut i köket och tog fram bröd, smör, mjölk, oboypulver och några pålägg. Sedan bredde jag fyra mackor och lade ost på två och salami på två. Efter det så blandade jag två koppar kall oboy. Jag lade till slut allt på en bricka som jag bar in till Justin.

”Vad gott det luktar!” utbrast Justin när han såg min komma in i sovrummet. Han satt nu helt påklädd, på den bäddande sängen. 

Jag skrattade dämpat och slog mig ned i skräddarställning framför honom i sängen, med brickan mellan oss. 

Sedan böjde jag mig framåt och kysste honom passionerat på läpparna. Han besvarade den snabbt och lade en hand runt min midja. 

”Han har inte sagt något än..” mumlade hon dystert och vägrade att möta min blick igen. 

Det var då jag insåg att jag kanske hade överdrivit lite väl mycket. Skyler var nog perfekt för Justin. Och om dem var lyckliga tillsammans, så skulle inte jag komma i vägen för dem. 

”Men lille vän” utbrast jag mjukt och slog ut armarna över henne, i en intensiv kram. Det ända jag ville var att hon bara inte skulle börja gråta, då skulle det bli ännu intensivare, och jag hade ingen aning om hur jag skulle trösta henne. 

-------

”Är du säker att du är okej?” kontrollerade Selena för tusende gången. Jag svarade med exakt samma svar som jag hade gjort alla andra gånger, med ett enkelt ja.

”Vad bra.. Och du, förlåt för allt som jag har gjort mot dig. Det var absolut inte meningen. Jag trodde bara att Justin älskade mig lika mycket som jag älskade honom, men jag hade väl fel” svarade hon med ett svagt leende på läpparna. ”Aja, är det något så kan du alltid ringa mig. Händer det något, vad som helst, så ring. Lovar du?”

Jag nickade långsamt och studerade henne när hon gick ut ur huset, och sedan vände sig mot mig. 

”Hej då!” sa hon lätt innan hon snurrade ett halvt varv, och små sprang bort mot henne bil. 

Jag slängde igen ytterdörren och sprang in i badrummet, samt öppnade toalettlocket och lutade mig över toaletten. Sekunden efter åkte en orange-gul vätska med små klumpar i ut från munnen.

Jag tittade äcklat ned på det innan jag lutade mig tillbaka och drog med handen över munnen.  Jag slöt sedan ögonen och tog några djupa andetag. 

Ögonblicken senare så hörde jag hur någon klampade in i badrummet, och jag gissade på att personen tittade oroligt på mig. 

”Ja, jag mår bra” mumlade jag, fortfarande med slutna ögon. 

”Skyler!” 

Rösten lät annorlunda, och jag kunde inte säga vem den tillhörde. Det var i alla fall inte mammas, pappas, Williams, Samuels, Tildas, Justins eller Selenas. 

Jag svalade hårt och öppnade försiktigt ögonen. Det var då jag fick syn på honom. 

”Hur i helvete kom du in här?” skrek jag och ställde mig hastigt upp. Var han någon inbrottstjuv nu eller?! Han kanske hade planerat att stjäla alla mina dyrbara ägodelar, men fick syn på mig här, lutandes över toaletten och spyende. 

”Ta det lugnt! Jag skulle bara..” mumlade han och tittade runt i badrummet. Han gjorde en äcklat min innan han tittade ned på mig igen. ”Lämna matteläxan”. 

Jag blängde på honom och fnös. 

”Ni lärare är för fan galna! Man går inte hem till någon och lämnar en läxa, hur tänker ni där? Dessutom så kan du inte bara klampa in som om du bodde här!”. Denna gång skrek jag lite högre, bara för att han skulle förstå att han hade gjort helt fel. 

Han himlade med ögonen och tog sedan några steg närmare mig. Det var då jag upptäckte att han var minst ett och ett halvt huvud längre än mig. 

”Jag är inte rädd för att slå små flickor som dig” sade han med mörk röst och hans ögon skiftade färg från bruna till svarta. Kolsvarta. ”Ska jag berätta varför du inte minns någonting från vårt lilla möte på biblioteket?” 

Ett äckligt flin tog plats på hans läppar, samtidigt som han tog några fler steg närmare mig så att våra kroppar nästan rörde vid varandras. 

”Jag drogade dig” sade han sedan och slog till mig över kinden. Vad det nödvändigt?! 

Jag svalade hårt och undvek hans blick, samt väntade på att han skulle gå ut ur huset. 

”Om du berättar för någon att jag har varit här, så lovar jag att du kommer ångra dig!” viskade han i mitt öra. Sedan vände han på klacken och försvann ut från badrummet. Sekunden senare det så smälldes ytterdörren igen, samtidigt som jag sjönk ned till en boll på golvet med gråten i halsen. 

Jag gick ut ur duschen med handduken virad runt kroppen och drog på mig mina festkläder som jag hade lagt på toalettlocket. Egentligen så var kläderna inte så ‘festliga’, dem bestod bara av en rosa-röd klänning som slutade precis under rumpan och ett par silvriga skor. Inne i provrummet så hade det passat perfekt! 

Jag gick in på mitt rum igen och tittade mig i spegeln. Klänningen satt perfekt!

Jag log nöjt för mig själv och greppade sedan tag om min handväska och begav mig bort till hallen där jag satte på mig min jeansjacka. 

”Jag går nu!” ropade jag högt och hoppades på att pappa skulle höra mig. Han satt uppe vid datorn och ”arbetade”. 

Till min stora förvåning så hade han faktiskt hört mig, helt otroligt. 

”Hej då gumman! Ha det bra hos dina vänner!”.

Efter det så öppnade jag dörren ut och gick bort till bilen. Jag öppnade snabbt bildörren och hoppade in bakom ratten, samt satte igång bilen och körde ut. Nu var det bråttom. 

Jag gick upp mot Isabella’s ytterdörr och knackade lätt på. Musiken var redan igång och lät ända ut, förmodligen för att fönstren var öppna och volymen på max. 

Hela huset var fyllt av volanger och konfetti som var uppslängda på taket och väggarna utanför. 

Jag slutade att se mig omkring när dörren slogs upp, men det var inte Isabella som stod där. Utan två ungdomar i femton års åldern som snabbt sprang till en buske och kräktes i den, samt föll omkull båda två. 

Herregud, festen verkade redan igång, och jag förmodade att Isabella hade stulit vodka och sprit från sina föräldrar och ställt fram. Smart drag..

Jag himlade med ögonen och for snabbt in genom ytterdörren, samt stängde och låste den bakom mig. Bara för att var säker på att dem två korkade tjejerna inte skulle springa in och dricka ännu mer. 

Jag klickade upp min konversation med mamma på mobilen och började skriva ett meddelande till henne. Hon hade ringt mig minst hundrafemtioelva gånger - bara idag - och lämnat massor med röstsamtal där hon klagade på att jag aldrig hörde av mig  till henne.

Precis när jag skulle skriva en punk i slutet meddelandet så lös hela mobilen upp och min ringsignal börjades spela. ’Skyler ringer’ stod det stort på displayen. 

Åh herre.. Ska jag svara? Eller ska jag ignorera det så att hon förstår att jag är arg på henne? Men det kanske är viktigt? Fast för sig så kanske hon bara ringer för att be mig om ursäkt? Pff, var jag ens redo för en ursäkt? Jag hade knappt fått smälta in ‘nyheten’. ..Herregud.. 

Jag lade sakta men säkert ifrån mig mobilen på bordet framför mig och väntade tills mobilen slutade ringa, vilket den gjorde efter bara några sekunder. 

Skärmen lös upp igen och ett meddelande från henne visades istället. 

Jag greppade tag om mobilen och förde den till mig, samt läste meddelandet. 

”Jag vet att du är sur Justin, men jag måste prata med dig.. Andrew var här nyss” 

Jag himlade med ögonen och lade ifrån mig mobilen igen. Det var väl roligt för henne att han hade varit där, då hade hon i alla fall någon att vara med. Men jag.. Tja, jag hade ju ingen här. 

Jag tittade runt mig åt alla håll och kanter, bara för att kontrollera att ingen någon var här. Jag har för mig att hela crewet skulle ut och käka pizza som middag, men att jag hade valt att stanna hemma.. Om jag ska vara ärlig så har jag inte märkt att dem har stuckit. Om dem nu har stuckit?

Jag suckade högt och lutade mig tillbaka i soffan jag satt i. Jag kanske skulle passa på att vila lite medan jag ändå kan, även om det snart är kväll.

Precis när jag slöt ögonen så hörde jag hur mobilen pep till av att ett nytt meddelande inkom. 

Jag reste mig motvilligt mot från soffan och läste meddelandet som jag nyss fått, och precis som jag trodde så var det från Skyler. 

”Jag vet att du har läst mitt senaste meddelande Justin.. Jag är allvarlig, jag MÅSTE prata med dig. Andrew var här nyss och.. slog till mig innan han gick.”

Jag stirrade på smset några yttligare sekunder efter att han hade läst det. Hade han seriöst slagit henne? Den jäveln. 

Jag öppnade ytterdörren där Skyler stod med rödsprängda ögon och stirrade på mig. Jag förmodade att hon hade gråtit i minst en timme innan hon kom hit, vilket hon inte förtjänade. 

”Justin..” mumlade hon med tjock röst och gjorde en grimas så att det såg ut som om hon var på väg att gråta. 

”Schh..” viskade jag och lade ett finger på mina läppar. Sedan drog jag in hennes i min omfamning och stängde dörren bakom henne med ena handen. 

Jag kände sedan en klump i magen när jag kramade om henne, som jag inte visste varför. Hade jag någon anledning till det ens?

 

---------

 

Kort, dåligt och uttråkande :(

 

Det kom ut lite sent p.g.a tidsbrist och att det var strömavbrott idag :(

 

KOMMENTERA♥

Jag pustade tacksamt ut när jag hade kommit ut i den friska luften, och låt tårarna rinna nonstop ned för kinderna. Jag ångrade vad jag hade gjort.. Eller, lät jag det verkligen hända? Jag kanske bara hade somnat helt plötsligt? Fast nej.. Hur kunde jag ha somnat?! Han måste ha gjort så att jag blev medvetslöst eller någonting, för hur skulle jag kunna somna när en kille ligger över mig med sin vikt? 

Jag torkade bort några tårar som rann nedför halsen, och började sedan springa i mörkret - i riktning mot Justin’s hus. 

---------

Jag hade sprungit igenom mörkret hela vägen hem till Justin, som tydligen hade suttit hela eftermiddagen och underhållit sig själv med att rulla tummarna.

När jag hade knackat på dörren och sett hans ansikte, så sprutade det ännu flera tårar från ögonen, och han hade trott att det var han som fick mig att gråta. 

Han hade ställt en massa frågor, varför jag grät, om någon hade varit taskig mot mig och till och med någon fråga om Selena som jag inte riktigt hörde. Jag hade i alla fall inte svarat på frågorna, dels för att jag inte visste hur jag skulle förklara allt för Justin, eller om jag ens borde förklara det för honom. Och dels för att jag hade blivit så hes i halsen så att det knappt gick att prata. 

För tillfället så satt jag i Justin's soffa, inrullad i en mysig filt och väntade på att han skulle komma tillbaka från köket. Han hade insisterat om att göra te till mig, och jag hade till slut gått med på det, även om jag inte var särskilt sugen på det.

"Vill du ha socker eller honung i teet?" ropade han plötsligt, vilket som fick mig att hoppa till, eftersom jag inte var beredd på att han skulle börja prata med mig. 

Jag mumlade något ohörbart till svar, vilket som han tog som ett ja.

Jag suckade lättat och kände hur ytligare några tårar trängdes ut genom ögongloben. Vad hade jag gått med på egentligen? Varför behövde jag komma till det där dumma biblioteket som jag precis hade lovat mig själv att aldrig mer gå in i? En sak med detta var i alla fall, jag visste vem Andrew var. Om han nu var den Andrew som jag trodde att han var.. Ett jävla svin. 

Justin kom in i vardagsrummet och gav mig tekoppen i handen, samt slog sig ned tätt intill mig. En obehaglig känsla for snabbt nedför ryggraden när han hade en arm runt min axel. Men jag försökte intala mig själv om att Justin var allt annat än fara. 

"Beautiful, vill du berätta vad som har hänt?" frågade han mjukt och mätta mig ögonkontakt. Det var då jag upptäckte att han och Andrew nästan hade samma bruna färg på ögonen. Shit.. Jag vill inte tänka på Andrew varje gång jag möter Justin's ögon. Men nu.. Gjorde jag det. 

Jag bröt snabbt ögonkontakten med honom och tittade ned i mitt te som nästan såg vitt ut. 

"Du behöver inte göra det" viskade Justin i mitt öra och kysste mig mjukt på det. Precis där Andrew hade kysst mig... Usch.

"Jag måste.... Gå på toaletten" ursäktade jag mig snabbt och tog mig smidigt ur hans omfamning. Sedan gick jag med snabba steg bort mot hans badrum och låste in mig i det. 

Jag klarar inte det här, tänkte jag och tittade in i mig egna spegelbild. i den ovala spegeln som hängde lite snett på väggen.

Jag skulle inte klara av att berätta det för Justin.. Eller att ens gå till skolan i morgon, men så gott jag visste så skulle mamma tvinga mig att gå dit. 

Jag suckade och kände hur ögonen fylldes med tårar. Jag torkade snabbt bort de och satte mig sedan ned på toalettstolen, med huvudet i händerna.

.

Jag hörde dova knackningar till badrumsdörren och visste att det var Justin som knackade. 

”Skyler! Öppna dörren, du har varit där inne i en halvtimme nu!” skrek han otåligt genom springan i dörren. Men jag satt kvar på toalettstolen och bara stirrade upp på dörren. Kanske gjorde jag bara honom mer orolig? 

”Seriöst Skyler, öppna dörren innan jag sparkar upp den!” röt Justin sekunden senare och knackade hårdare på dörren. Efter det så ryckte han i handtaget och mumlade något för sig själv. 

”Kan jag få två minuter till, tack” ropade jag till sist tillbaka och ställde mig upp, samt gick bort mot spegeln. 

Jag satte båda handflatorna på varsin sida av mig och stirrade på min spegelbild i någon minut, precis som jag hade gjort förut. 

”Du klarar det Skyler, du klarar det!” mumlade jag ohörbart för mig själv. Innerst inne visste jag att jag inte skulle kunna klara det, men jag försökte övertala mig själv om raka motsatsen. 

Efter några långa och tysta minuter så bröt jag blicken från spegeln och vred om låset. 

Jag möttes direkt av Justin’s bruna ögon som speglade oro, när jag tog ett kliv ut från badrummet och stängde dörren bakom mig. 

”Jag måste gå..” ursäktade jag mig och små sprang bort till hallen och drog på mina skor. Jag greppade därefter tag om min väska och lade sedan en hand på dörrhandtaget. 

Jag hörde Justin’s steg komma upp bakom mig, så jag vände mig hastigt om och mötte hans ögon igen. 

”Jag klarar det inte” grät jag ut och ryckte sedan upp ytterdörren. En sval vindpust träffade mig i ansiktet vilket som gjorde att gåshuden kröp fram på mina bara armar. 

Jag drog in ett djupt andetag och började sedan springa i mörkret, som var mörkare nu än när jag hade sprungit hit. 

”Skyler!” hörde jag Justin ropa bakom mig, men jag ignorerade det och fortsatte springa.  Hem, jag ville hem. 

”Äh, ryck upp dig sweetheart. Du kommer över killen” log Ashley mjukt mot mig och gav mig en lång kram. 

”Tack hörru!” sade jag lågt under kramen och trött slöt mina ögon, samt drog henne närmare mig. Jag hade saknat hennes kramar, speciellt dem långa, då man bara kunde gråta mot henne axel utan att visa det för henne. ”Fast jag är inte så säker på att jag kommer att göra det.. Han är ju världs känd och kommer alltid vara i centrum, så, jag kommer inte direkt glömma honom. Dessutom så känns det ingen bra nu när han har en annan tjej, det var alltid varit vi, Jelena liksom” pustade jag sedan ut. 

”Jag förstår gumman, men gråt inte över honom...ändå. Han kanske var världens underbaraste, men människor förändrats” sade hon sedan och avslutade kramen, samt torkade bort några tårar från min kind. 

”Gråt inte..” upprepade hon sedan och putade med underläppen, vilket fick mig att le svagt.

Hon såg direkt mitt leende och började sedan kittla mig i sidan där jag alltid hade varit mest kittlig. 

Ett ful och högt skratt lämnade min mun, och jag försökte ständigt få henne att sluta kittla mig. 

”Ge diiiig” skrattade hon ut. Jag skakade retsamt på huvudet och bet mig i läppen, gjorde ett nytt försök till att få henne att ge sig. 

.

Vi lade oss till slut skrattandes i soffan, och låg säkert där i några långa minuter. 

När vi sedan hade återhämtat oss, så hoppade Ashley upp från soffan och bort till CD spelaren. 

”Vad gör du?” frågade jag och hävdade mig upp från soffan, samt sneglade ned mot spelaren. 

”Byter blöja. Nej, jag sätter på musik!” sade hon och flinade bak mot mig, sedan så klickade hon på play och en hög musik dunkade i högtalarna. ”Dansparty!” skrek hon sedan med hög röst och började dansa som en galen banan. 

”Du måste skämta med mig!” skrattade jag och pekade på henne. ”Jag kommer inte att dansa!”.

”Fegis!” utbrast hon snabbt och började göra kyckling-rörelser ”Babapahbap...”-

”Okej, okej!” sade jag snabbt och gick fram till henne. ”Bara för din skull” sade jag dumt och såg hur hon himlade med ögonen. 

”Dansaaa!” utbrast hon, och jag gjorde självklart precis som hon sade. 

Två sekunder senare så sjöng vi båda till musiken, samtidigt som vi dansade som kycklingar i vardagsrummet. 

Det här skulle nog bli en bra onsdag, en hel dag med Ashley. 

Jag gick sömnigt upp från sängen dagen efter och gnuggade mig hårt i ögonen.  

Det värkte enormt i benen, eftersom jag hade sprungit minst en mil totalt igår. Dels till och från Justin, och sedan så hade vi behövt att springa åtta kilometer på idrotten. 

Jag tittade ut genom fönstret och såg att det regnade ute, fint, riktigt fint. Då var dagen förstörd då, och klockan hade inte ens blivit sju. 

Jag himlade med ögonen och trippade bort mot badrummet, för att göra min morgontoalett och ta en dusch. 

.

Jag kramade lätt och mamma innan jag knäppte min jacka och drog den tätt intill kroppen för att inte frysa. 

”Jag går nu..” mumlade jag sedan och öppnade ytterdörren. 

”Hej då! Ha det bra i skolan!” hörde jag hur mamma sade, innan jag slängde igen dörren och började gå mot busshållsplatsen. Jag orkade inte gå i det här vädret. 

Direkt när jag kom till busshållsplatsen så kom bussen, perfekt ju. 

Jag hoppade på bussen och blippade mitt kort, sedan tittade jag snabbt upp på busschauffören, innan jag gick och satte mig på ett ledig säte. Hoppas det var långa köer på vägen nu, så slipper jag matematiken som var första lektionen. 

.

Jag pressade in alla saker i skåpet och låste det efter mig. Tyvärr så  gillade busschauffören att köra snabbt, vilket som han hade gjort. 

”Skyler..?” hörde jag en raspig röst bakom mig, vilket som gjorde att jag automatiskt vände mig om. 

Jag stelnade till när jag såg vem det var och bet mig hårt i läppen. 

”Hej..” mumlade jag osäkert till svar och sneglade ned i golvet. Det var Andrew som stod framför mig. 

Innan han hann säga något så hördes rektorns röst från högtalarna som satt i taket. 

”Kan lärare Andrew och Skyler Jacobsson i första ring komma till expeditionen, tack!”. Hon upprepade samma sak en gång till. 

Både jag och Andrew tittade oroligt på varandra, innan han vände sig om och började gå. Jag följde raskt efter honom, men lät det vara någon meter mellan oss. 

När vi hade gått en liten stund, så öppnade han en dörr som det stod ”expedition” på, och gick in genom den. 

Jag följde med min, och stängde dörren efter mig. Det var så jag såg att det stod några andra elever utanför och stirrade på mig. 

Jag himlade med ögonen och bestämde mig för att strunta i dem, istället så följde jag efter Andrew, som redan hade hunnit gå in i ett annat rum, som förmodligen ledde till rektorn. 

Jag små sprang lite snabbt fram till samma rum, och möttes - som förväntat - av rektorn som satt bakom ett bord. 

”Sätt er” beordrade hon oss, och nickade framför sig, där det stod två stolar. 

Vi både gick lydigt fram och satte oss på stolarna, och stirrade sedan upp på henne. 

”Det har kommit in några vittnen hit, om att ni två sågs.. ehm.. nakna.. på biblioteket i går kväll” sade hon tydligt därefter och lade armarna i kors. 

Jag svalade hårt och sneglade sedan mot Andrew, som skakade på huvudet. Tänkte han ljuga för att inte få sparken? 

(En stund senare)

Smidigt och snabbt sparkade jag igen ytterdörren och drog av min jacka samt hängde upp den på en krok. Sedan gick jag stelt in i köket för att hitta något varm att antingen äta eller dricka. Det var oerhört kallt ute, enligt mig i alla fall. Fastän det fortfarande var i slutet av augusti. 

”Brr..” klagade jag och drog armarna över varandra. Därefter gick jag fram till tekokaren och satte på nytt vatten, för att sedan kunna ta en kopp te. 

Samtidigt som vattnet gick igång så öppnade jag ett annat skåp och letade efter vaniljte, min favorit. Jag ställde teet på bänken och roffade sedan åt mig en kopp och en sked, och precis när jag ställde ned det på bänken så knackade det på dörren. 

Jag suckade högt och gick motvilligt bort mot ytterdörren och öppnade den. Det var då jag såg att det var Skyler, idag igen. 

Hennes smink vad utkletat över hela ansiktet så jag förmodade att hon hade gråtit tidigare. 

”Skyler?” kontrollerade jag dumt. Det klart det var hon! Men.. 

Jag sneglade ned mot klockan och såg att den bara visade 11.38. 

”Vad gör du här?” lade jag snabbt till därefter. 

Hon mötte försiktigt mina ögon och tog ett litet kliv in i huset, och stängde sedan ytterdörren så att det inte skulle bli kallt här inne. 

”Jag är redo” svarade hon lågt och tittade sedan ned i marken. ”Att berätta”. 

Hennes röst lät lite ostämd och skräckslagen, vilket jag började oroa mig för. Vad var det som hade hänt?!

”Javisst, kom in bara!” svarade jag snabbt och tog några steg bakåt så att hon kunde komma in i hallen. 

Hon sparkade lätt av sig skorna och stängde ytterdörren bakom sig, sedan så gick hon tätt efter mig in i köket. 

”Vill du ha lite te? Vattnet kokar” frågade jag mjukt och studerade henne medan hon satte sig ned på en stol. 

”Nej t-tack..” stammade hon fram och trängde ut några tårar som rann som smör lägst hennes kinder. 

Jag suckade djupt och gick fram till henne, samt lade mina armar runt henne. ”Var inte ledsen älskling”. 

Hon sade ingenting, utan lät mig bara ha henne i min omfamning samtidigt som hon grät. 

Efter en stund så tog jag ett litet steg bakåt och satte mig ned på knä framför henne. 

”Det gör ont i mig när jag ser dig ledsen” mumlade jag mjukt och lade en knytnäve under vänstra bröstet, där hjärtat satt. 

Sedan så höjde jag handen mot hennes ansikte och torkade bort några tårar på hennes kinder. 

”Jaghadesexmedandrewigår” mumlade hon snabbt och började sedan gråta ännu mera. 

Det tog ett tag innan jag förstod vad hon sade, men när jag väl förstod det så stelnade kroppen till. 

”Du hade vad?!” skrek jag, rakt på henne, vilket som inte var menat direkt. 

”Jag vet inte vad som hände! Allting gick så fort.. Jag förstår inte själv..” sade hon raskt. ”Jag är verkligen ledsen Justin, det var inte meningen att det hända, och jag vet inte varför..” lade hon snabbt till. Dock så tog hon många andetag mitt i meningen. 

Det gick några minuter, intensiva minuter, där ingen av oss sade någonting. Det ända som jag hade i tankarna, var att någon annan hade gjort det med henne, innan jag hade. 

”Förlåt Justin..” upprepade hon tårögd och mötte mina ögon. Hennes var röda och utmattade. 

”Jag behöver vara ensam en stund bara..” mumlade jag efter yttligare några minuter, och gick sedan in i badrummet och låste dörren efter mig. Jag satte mig på toalettstolen och försökte ta in vad hon hade sagt. Kanske visade det här sig att vårt förhållande var slut.. 

OBS:

Jag vet att jag tar tagit en liten risk i det här kapitlet och jag VET även att jag kommer förlora många av er läsare.. En till sak jag också vet, är att ni trogna läsare kommer stanna :')

Men i alla fall, kapitlet skulle egentligen bli längre, men jag ville så gärna få ut det idag. Dock så hann jag skriva lite mer än 11 sidor :)♥

 

Jag började gå in mot köpcentrumet och såg att det var ett litet tjejgäng som gick precis framför mig. ”Hej!” utbrast jag förväntansfullt och såg hur dem snodde sig runt och mötte min blick. 

Det var då jag såg vilka det var. Selena. Demi Lovato. Taylor Swift. Miley Cyrus. Ashley Tisdale. Och tre till tjejer. Var Selena ens vän med Demi och Miley?

”Åh, Justin!” utbrast Selena flitigt tillbaka och gick fram till mig. Sedan pressade hon sina läppar mot mina, och jag kunde se hur en av dem där random-tjejerna stolt tog en bild mitt under kyssen. Shit, bara dem inte låter bilden läcka ut.. 

Tröttsamt gick jag tillbaka till min bil med Selena i ena handen.  Efter att vi hade 'råkat' stöta på varandra så hade hon tvingat mig att följa med henne och hennes vänner in i shoppingcentrumet för att hjälpa dem att fixa snygga festkläder. Det hade tagit fyra timmar, men till slut så hittade alla något som dem skulle kunna tänka sig att ha. Dock blev inte alla så jättenöjda, men sade att det fick duga. 

"Vi ses senare, guuurls" skrattade Selena och släppte min hand för att krama sina kompisar, en efter en.

När hon till slut var klar så letade hon efter min hand och greppade tag om den ögonblicket senare.

"Hej då!" svarade Miley och vände på klacken, samt började gå till en bil som stod några meter bort. Taylor kramade hastigt om en av tjejerna som jag inte kände igen, innan hon sprang efter Miley. För sig så gick det inte så bra för henne, eftersom hon hade klackskor på sig. 

Jag suckade djupt och bröt blicken från tjejkompisarna som stod och kramade om varandra, precis som om dem trodde att dem aldrig mer skulle få träffa varandra. 

Jag öppnade bildörren med ett ryck och hoppade snabbt in i den. Klockan var lite innan två, och jag antog att Skyler skulle sluta runt fyra eller något. Jag kanske skulle skicka ett meddelande och säga att jag hade tänkt att hämta upp henne efter skolan? Så att hon inte åker med någon annan alltså.. 

Jag avbröt mina tankar och hörde hur bildörren till passagerarsätet öppnades, och sekunden efter så hade Selena slagit sig ned på sätet och dragit igen dörren efter sig. 

"Vad gör du?" for det snabbt ur mig. Jag ångrade mig direkt efter och slog en lös hand mot munnen. Hoppas det bara inte lät som om jag trodde att hon var någon uteliggare som plötsligt hade kommit för att sno min bil. 

"Jag sätter mig i min pojkväns bil..?" svarade hon och tryckte ihop ögonbrynen mot varandra. 

Hennes svar hade mer låtit som en fråga, eller ett påstående. 

"Jag... Ska göra några viktiga ärenden.." mumlade jag försiktigt och tryckte in nycklarna bredvid ratten. 

"Happ... Sist du sade det så hängde du på McDonald's med världens ful-" 

Hon avbröt sig själv när hon insåg att jag blängde ilsket på henne. 

"Så hängde du på McDonald's med di-..." fortsatte hon och mötte min blick. Som speglade allt annat än glädje och lycka. "Med Skyler".

Jag bröt snabbt blicken från henne när hon hade avslutat sin mening på ett bra sätt, och tittade istället ut över parkeringen. "För att jag blev klar med det som jag skulle göra!"

"Sure, vad var det som du gjorde då? Satt i bilen och väntade på att hon skulle sluta skolan?" utbrast hon argt och slog ut händerna. "Jag visste det.. Precis som jag sade förut, så tänker du bara på henne. Du använder för fan mig som ditt andra hjul!" 

Hon skakade på huvudet, bet sig hårt i läppen så att det rann ned lite blod för hakan, och öppnade sedan bildörren. "Ring mig när du har dumpat kärringen", sade hon sedan och hoppade ut. 

Direkt när hennes fötter nuddade marken så smällde hon igen dörren med en kraftig fart så att det ekade. Min blick vändes automatiskt mot hennes håll, då jag såg hur hon sprang bort mot en annan bil och hoppade in i den. 

.

Jag väntade på att bilen som Selena hade kört i väg. Innan jag låste upp min mobil och klickade upp min konversation med Skyler.

Jag lutade mig bekvämt tillbaka samtidigt som jag skrev ett nytt meddelande till henne.

”hey beautiful :) är i närheten, vill du att jag ska hämta upp dig när du har slutat? xo J”

Jag klickade på 'send' och slängde sedan iväg mobilen till passagerarsätet, därefter så startade jag bilen och körde ut på vägen. 

Jag bestämde mig för att åka till studion och titta om Scooter eller Usher var där. I sånna fall så kunde jag hänga lite med dem, istället för att sitta instängd på rummet och stirra in i väggen - i väntan på att Skyler skulle sluta i skolan. 

Shit man... Nu när jag tänkte på det, så  var jag ingenting utan henne. Det var bara henne som jag hade i tankarna hela tiden. Det var åt henne jag ägnande all min energi åt. Det var hon som lyste upp mina dagar. 

Gud, Justin, skaffa dig en hobby!  

Jag gick stadigt genom matte korridoren och hittade ett litet enskilt rum som jag kunde sätta mig i. 

Jag letade fram mina räknehäften, pennor, sudd, linjal, och matteboken som jag hade fått, ur min väska. Sedan lade jag ned väska på golvet och öppnade matteboken, samt bläddrade till en tom sida i räknehäften. 

Det var egentligen håltimme just nu, men eftersom jag inte hade hunnit klart med all matte på lektionen så behövde jag sitta och jobba med detta nu. Eller, tja, jag behövde ju inte göra det. Men det var antingen här eller hemma. Och jag skulle inte kunna göra det hemma, eftersom det skulle vara världens största bråk då, så då fanns bara det här alternativet. 

Men egentligen så gjorde det inte mig så mycket. Jag menar, vad skulle jag annars ha gjort? Hängt efter Samuel som babblar på om tjejer hela dagarna? Nej tack. Hängt efter Tilda som verkade ha lärt känna några nya kompisar idag? Nej tack. 

Jag suckade irriterat och drog upp min mobil från fickan, och såg att klockan redan hade hunnit bli tre. Alltså skulle jag sluta om fyrtiofem minuter - kvart i fyra. 

Jag tittade ned på mobilen igen och såg att jag hade fått ett nytt meddelande, från Justin. Jag klickade upp det och läste det några gånger, innan jag bestämde mig för att knappa in ett svar för att sedan skicka det.

‘hej sötnos :) slutar kvart i fyra, så du behöver inte vänta. jag kan fråga tilda om jag får skjuts av henne, annars går jag. puss’

Nej.. Kunde man verkligen skriva så? Kanske, så borde jag börja meningarna med skor bokstav.. Fast han gjorde ju inte det, så då kanske inte jag heller behövde göra det? Nejmen Gud, han kanske trodde att jag härmade honom? 

Jag blev avbruten av mina funderingar när jag hörde fotsteg närma sig rummet jag satt i. 

Snabbt skickade jag iväg meddelandet och stoppade ned mobilen i fickan igen, sedan dök jag ned i räknehäftet och låssades fundera på en uppgift som verkade alldeles för svår för att vara sann. Egentligen så var jag ganska bra i skolan, och speciellt i matte. Eftersom det alltid har varit mitt starkaste ämne. Men den här uppgiften var verkligen svår.. 

”Ursäkta mig, miss..?” Jag tittade upp från räknehäftet och mötte ett par bruna ögon. Som tillhörde Andrew. En rysning slank igenom min ryggrad, då jag fuktade läpparna och sedan svarade. 

”Jacobsson” 

”Miss Jacobsson, skulle vi kunna få låna rummet? Det är egentligen till för dem som behöver lite extra hjälp med saker och ting” sade han vänligt och gav mig ett snett leende. ”Och jag är rätt så säker på att du inte behöver hjälp, eller har jag fel? Det verkade flyta på inne på komp passet!”

Det var då jag insåg att det stod en tjej bakom honom, som såg ut att vara en första årselev, precis som jag. Hon hade lätta bruna lockar som låg över hennes axlar, och guppade för varje steg hon tog. Hon hade en tight svart tröja på sig, med något konstigt mönster på, och ett par sunkiga mjukis-jeans. Hon hade även en piercing i näsan, och flera stycken i varje öra. 

Jag hade aldrig någonsin sett någon i den klädstilen, men på något vis så såg den bekant ut.. 

”Jo ehm, jag behöver hjälp med uppgift..” började jag och tittade ned i räknehäftet. Vilket uppgift var det nu. Shit.. Jag hittar den inte! My god... Där! Där är den! ”Med uppgift tjugofyra”.

Andrew tog ett steg närmare mig och sneglade sedan ned i mitt räknehäfte. Jag följde hans blick och såg att han tittade ned på uppgift tjugofyra, men sedan på uppgifterna innan. 

”Dina uträkningarna där är lite.. fel. Tror du att du skulle kunna komma lite senare, så kan vi gå igenom det tillsammans?” 

Min kropp stelnade genast till när han sade den sista meningen. Var han seriöst? Ja, ja, ja! 

”Nej, jag slutar om fyrtiofem minuter och måste gå direkt då” svarade jag osäkert och tittade skamset ned i bordet. Pff, vad var det där för ursäkt?! 

”Öh, jaha.. jaja..” mumlade han för sig själv och tittade ned på några papper som han hade i handen. ”Jag har en studiegrupp som ska arbeta på biblioteket klockan sju i kväll. Jag kommer att vara där vid halv sju, och om dina uppgifter är viktiga så skulle du kunna komma förbi vid halv. Så hinner vi bli klara innan dem kommer. Om det funkar för dig?” fortsatte han och bröt äntligen blicken från pappret och tittade upp på mig. 

”Eh, vi-isst” svarade jag osäkert men fort. Jag mötte snabbt hans blick innan han tittade ned på sitt papper igen och skrev något på det. 

Jag greppade snabbt tag om min väska och gick ut från rummet så att han och tjejen bakom kunde jobba i det. 

När jag sedan hade kommit ur deras synhåll, så pustade jag lättat ut. Vad fan hade hänt?!

Jag hoppade ut ur bilen och drog upp väskan över axeln. Sedan suckade jag lättat och tittade upp i himlen. Gud, varför gör du det här mot mig?!

"Så han sade inget mer eller?" frågade Ashley plötsligt och tittade på mig, över bilen - eftersom hon stod på andra sidan.

"Nope, inget mer än det som jag berättade för dig" svarade jag och bet mot i läppen. 

Under bilresan hem till henne så hade jag berättat allt för henne om mitt och Justin's förhållande. Och om Skyler, förstås. Ärligt talat så var det väl hon som hade sabbat allt för mig och Justin? Jag menar, om hon aldrig hade sökt på Justin's nummer, och inte fått rätt, så skulle jag och Justin leva som vilket annat Hollywood par som helst.

"Han verkar sjuk! I huvudet då alltså!" utbrast hon och slog ut händerna i en gest. Jag suckade igen.

"Nej, du missförstod nog allting där. Det är tjejen som är sjuk, inte Justin..”

Ashley tittade skamset ned i gruset under ett par sekunder, innan hon öppnade bildörren till baksätet och greppade tag om några klädpåsar. 

”Aja, tänk  inte på det du. Nu ska vi ha en riktig mysig tjejkväll!” flinade hon och slog igen dörren. 

Jag log tacksamt och gick runt bilen, till hennes sida, och gjorde armkrok med henne. Sedan så gick vi upp till hennes hus, och öppnade ytterdörren. 

.

”Vad vill du göra?” frågade Ashley och slog sig ned bredvid mig i soffan. ”Jag hade tänkt att vi kanske kunde titta på någon typiskt tjejfilm och skvallra lite senare, alltså i kväll. Så kan vi vara lite sociala och hitta på något nu, klockan är ju trotts allt bara fyra” lade hon snabbt till. Hon förmodade nog att jag skulle fråga om vi kunde titta på film. Ha-ha. 

”Jag vet inte riktigt..” mumlade jag besviket. Jag ville verkligen titta på någon film. Bara få komma bort från verkligheten och sjunka in i någon annans liv. 

”Vad tråkig du är..” svarade hon och lade upp fötterna på bordet, samt lät en suck lämna hennes strupe. 

Jag himlade snabbt med ögonen och kände hur det vibrerade till i jeansfickan, från mobilen. 

Jag suckade, men drog upp mobilen från fickan, samt såg att Justin ringde. 

”Önska mig lycka till” sade jag snabbt till Ashley och visade hennes mobilen, sedan klickade jag på ‘svara’ och pressade mobilen mot örat. 

”Ja?” svarade jag irriterat i mobilen och gick ut från vardagsrummet så att jag kunde prata lite mer privat. 

”Babe, det är jag” svarade Justin från andra sidan luren.

”Jo, jag såg det. Du har inte direkt satt på dolt nummer..” svarade jag och himlade med ögonen. 

”Snälla, sluta vara på sånt dåligt humör! Jag har..-” Jag avbröt honom snabbt. 

”Dumpat henne?”

Jag bet mig hoppfullt i läppen och tog några steg upp i trappan. Ashley’s hus var ganska stort, och jag hade inte varit här speciellt många gånger. Så det var nog ingen idé att gå så långt bort, eftersom jag inte skulle hitta tillbaka då. 

”Men snälla!” skrek Justin rakt ut i luren. Han verkade vara på riktigt risigt humör.. Tack vare mig? ”Jag har inte dumpat Skyler, och jag tänker inte göra det heller. Hon gör mig lycklig, acceptera bara det. Och bara så du vet, så är det inte jag som har förändrat sedan vi träffade henne, det är du.” lade han snabbt till, med samma mörka röst. 

Jag svalde hårt. Var det så han kände för mig? I sånna fall hade han ljugit mig vid på klipporna. Han sade ju att jag gjorde honom lycklig, kanske inte ordagrannt, men på ett ungefär. 

”V-v-va?” stammade jag fram. Leende som nyss hade tagit plats på mina läppar var borta, och i magen så dog alla fjärilar ut. På bara några sekunder. Hela mitt liv rasade isär, och jag kunde se framför mig hur jag långsamt försvann från kändisskapet. 

”Yes, jag gör slut med dig, inte dig” mumlade han ut med en lite mjukare röst. ”Och jag är ledsen att jag behövde ta detta via mobil, men du blir helt förtrollad och till dig när vi träffas.. Men du, jag måste gå nu. Plikten kallar, bye”. Han lade på, utan att ens vänta på svar.

Jag föll svagt ned på trappstegen som jag stått på, och kände hur tårarna trängde sig ut. Det här var en mardröm, en lång och hemsk  mardröm. 

Jag snyftade till och lade huvudet i händerna. Varför var det alltid jag som var så svag? Dem senaste veckorna så har jag gråtit mer än mest.. 

Jag torkade bort några tårar som rann ned på kinderna. Om Skyler nu var så bra som Justin tyckte, så kanske jag skulle ge henne en chans. 

Jag stod panikslaget framför spegeln och funderade på vilka kläder som jag skulle ha på mig. Jag hade nämligen bytt om till ett par mjukisbyxor sen jag kom hem, och ville helst inte lämna boet i dem. 

Jag drog fram ett par svarta jeans och en blå tunika, och stirrade på dem i några minuter. Nej, det funkade inte. 

Varför stod jag ens och provade en massa kläder? Jag skulle bara till biblioteket och få hjälp med ett par matematikuppgifter ju. Inte så att jag skulle gå på dejt med Justin eller fira julafton. 

Jag suckade djupt och drog ut första bästa plagg från garderoben och satte snabbt på mig det. 

Sedan så tog jag min väska och sprang ned till hallen, där jag även mötte mamma som precis som kom. 

”Hej gumman, ska du ut?” frågade hon vänligt och ställde ned några matkassar på golvet. Så hon hade handlat? Det var väl på tiden. 

”Ja, det ska jag” svarade jag som om det var världens självklaraste sak. Men egentligen så kanske hon borde förstå det eftersom jag höll på att sätta på mig skorna? 

”Jaha, jag som hade hoppats på att du kunde hjälpa mig med middagen” suckade hon och tog av sig sin jacka, samtidigt som jag satte på mig min. 

”Fråga William, han borde kunna hjälpa dig, det ända han gör är att sitta och geeka massa spel”.

Jag pustade lättat ut när jag hade fått på mig skorna och jackan. Jag tog ett kliv utanför dörren och puttade lätt till den. 

”Hej då!”  ropade jag och sprang sedan ut på gatan. En sval vindpust träffade mig rakt i ansiktet, då jag drog åt jackan tätare kring kroppen. 

.

Jag klampade in i biblioteket och såg direkt att Andrew satt i en röd liten soffa med en kaffekopp i ena handen, i den andra handen så hade han några papper som han läste från. 

”Hej” sade jag vänligt och gick fram till honom, samt satte mig några decimeter från honom i soffan. 

”Hej!” utbrast han förvånat och tittade upp på mig. Han hade säkert trott att jag inte skulle komma. Han kanske hade förväntat sig att jag var en sådan tjej som var ute hela nätterna och inte hade tid för att plugga på ett bibliotek klockan sju på en tisdag. 

Jag log mot honom och öppnade sedan min väska och tog ut alla mina matte papper, och lade dem på ett litet runt bord som stod framför oss. 

”Just det ja..” mumlade han för sig själv när han sneglade ned på mina papper. Jag hade inte gjort något mer uppgift sedan han hade kommit in i det där lilla rummet som jag satt i. 

Han ställde ifrån sig koppen på bordet, och hoppade några steg närmare mig så att både kunde se pappren samtidigt, så att vi inte behövde vrida på dem varje gång han skulle förklara något. 

”Okej..” började han och växlade med blicken mellan uppgiften och förklaringen. ”Du måste kontrollera den här förklaringen, är den rimlig tycker du?” skrattade han och pekade med sin penna på min förklaring. Shit, vad pinsamt.. 

”Hmm..” Jag kände mig hur dum som helst som satt där och började låtsas fundera på om uträkningen/förklaringen var rimlig. Jag tyckte att den var hur rimlig som helst! ”Njae, kanske inte”.

Jag bet mig hårt i läppen och kände hur kinderna blossade upp i en röd nyans. 

”Okej, men titta här..” började han och lade en hand på mig axel för att kunna förklara uppgiften lättare. Men enligt mig så gjorde han det bara svårare genom att nudda mig, eftersom jag blev helt till mig. 

Jag sneglade bakåt på honom, och stirrade på hans läppar som rörde sig efter varje ord som han sade. Jag höjde blicken mot hans ögon och fick ögonkontakt med honom efter dem få första millisekunderna. 

Jag svalde hårt och bet mig löst i läppen, utan att avbryta våran ögonkontakt. 

Han slutade direkt förklara uppgiften, utan lät bara tystnaden falla över oss. Så satt vi i några minuter, stirrades in i varandras ögon, tills han lutade sig lite närmare mig, och kysste mig i en pirrig kyss. 

Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag besvarade kyssen och lät den hålla på i några extra sekunder. 

När jag sedan insåg att han inte tänkte avsluta den, så lade jag en hand bakom hans nacke och kände hur hans händer lades på mig rygg. 

Efter att ha varit fast i den positionen i några sekunder så puttade han försiktigt ner mig på soffan, samt lade sig ovanpå mig. 

Han kysste mig orädd på halsen, ned mot nyckelbenet och sedan vid axeln. 

Jag tittade åt andra sidan av den som han kysste, och kunde se dörren som jag hade kommit in genom för högt tio minuter sedan. Vilket som betydde att klockan måste vara kvart i sju, eftersom jag kom hit lite sent. 

Han slutade kyssa mig vid axeln, istället så kysste han mitt öra och naffsade lite i det. What the fuck? Brukade man göra så, helt random med en elev?! 

”Jag gör det snabbt” stönade han och drog av sig sin vita tröja som han hade på sig. Jag tittade beundrades på hans muskulösa överkropp under några sekunder, men bröt sedan blicken den den och tittade ned på mitt hår som hade fått en tova. 

”Vad vacker du är!” utbrast han plötsligt, vilket som fick mig att möta hans blick. Öh, va? Han lutade sig ned över mig igen, och drog snabbt av min tröja också. Men efter det, så mindes jag ingenting mer. 

.

Jag öppnade långsamt ögonen och kände hur det gjorde ont i hela kroppen. Smärtan var grym. 

Jag hävdade mig upp i sittandes position, och märkte att jag låg helnaken i soffan. Usch, tänk vad många människor som har suttit här.. Fy, tänkte jag och gjorde en äcklad grimas. 

”Hej!” ropade plötsligt en okänd svag röst, som verkade komma hundra meter bort. 

Jag vände mig hastigt om och tittade upp ovanför soffan, eftersom ryggstödet var ganska långt upp.

Utanför ett stort fönster så stod det flera töntkillar som verkade vilja komma in. Hade Andrew låst? Apropå det, vart var han?

”Shit!” hördes plötsligt en välkänd röst på andra sidan, vilket gjorde att jag automatiskt vände mig om mot hållet där rösten kom ifrån. Mycket riktigt, det var Andrew. 

”Helvete... Jävlar.. Fan..” mumlade han med korta mellanrum och tog upp några kläder från golvet, mina. 

Han kastade dem raskt till mig, samtidigt som han stirrade på töntkillarna. Han försökte nog få till sig uppmärksamheten, så att dem inte stirrade ned på kläderna som han kastade till mig. 

”Här. Klä på dig snabbt!” mumlade han till mig och drog en hand genom håret. ”Jag måste gå och öppna, och du måste sticka. Jag är ledsen, men det kommer bli oerhört awkward om du är kvar här när dem kommer.”

Ursäkta? Han hade nyss utnyttjat mig, men säger att det är pinsamt om jag stannar kvar? 

Jag skakade snabbt på huvudet och masserade tinningarna under några millisekunder. Vad fan hade jag gått med på?! 

Jag satte snabbt på mig mina kläder, samtidigt som jag kände hur några tårar föll ned på mina kinder. 

Jag greppade snabbt tag och om mina papper och min väska, och sprang smidigt förbi Andrew som hade stått och stirrat på mig. 

”Vi ses i skolan i morgon!” sade han vid dörröppningen in till biblioteket. Jag nickade kort och föste mig förbi killarna som stod och blockerade vägen för mig ut. 

Jag pustade tacksamt ut när jag hade kommit ut i den friska luften, och låt tårarna rinna nonstop ned för kinderna. Jag ångrade vad jag hade gjort.. Eller, lät jag det verkligen hända? Jag kanske bara hade somnat helt plötsligt? Fast nej.. Hur kunde jag ha somnat?! Han måste ha gjort så att jag blev medvetslöst eller någonting, för hur skulle jag kunna somna när en kille ligger över mig med sin vikt? 

 

 

-------------

 

SHIT MAN, VAD HÄNDE DÄR? :O♥

Och ni, snälla, lämna mig inte för det som hände :( Det kommer hända bättre saker kan jag säga, haha :)

 

Förresten, följ bloggen på instagram. Där lägger jag ut SNEAK PEAK inför nästan varje kapitlet, och annat skoj (: Sök bara på "foreverbbieber" så ska ni hitta.

 

15+ KOMMENTARER FÖR FORTSÄTTNING? :)

 

 

”Jag fick panik, skrek, hoppade, sprang.. Allting! Allt var mitt fel! Jag skulle ha sagt till honom att bilen kom. Det var inte han som skulle bli påkörd, det var jag. Han var så himla speciell, föredrog hellre att vara hemma med mig än ute på stan med sina kompis.” snyftade hon fram. ”Han var bara sexton...” 

”Det var inte ditt fel Skyler, det där kan hända vem som helst!” 

Jag hörde en djup suck lämna hennes strupe, sedan så satte hon sig upp igen. ”Du förstår inte! Han var min bror, Elias, och jag var orsaken till att han blev överkörd!” 

----------

Försiktigt så tryckte jag igång ugnen som skulle värma min ostkaka som jag hade tänk att äta som ‘sen middag’. Fast det kanske inte gilldes som middag, mer efterrätt eller fika, eftersom jag hade tänkt att äta den till sprutgrädde och sylt. 

Jag lyfte upp Mac datorn som gömd under ett par papper på en hylla i köket. Sedan så tryckte jag igång den och skrev in mitt meterslånga lösenord. 

Jag gick direkt in på Twitter och skrollade igenom dem senaste händelserna som jag hade fått. I genomsnitt så var det nästan mer klagomål och kritik, än berömmelse och försvarande. 

Jag suckade högt och kände mig en aning besviken. Förmodligen så hade jag tappat mer och mer fans genom att inte uppdatera någonting, och bara vara lite off. Senast jag gjorde något officiellt var ju AMA galan, och den var för nästan en nästa sedan. 

Jag bet mig löst i läppen, jag måste söka in till någon inspelning av någon film. Vilken som helst. Eller kanske skriva en ny låt, åka på turné, eller sponsra någon välgörenhets källa. 

Jag sköt undan tankarna i huvudet och klickade mig istället in på trenderna, och kunde nästan svära på att mitt hjärta stannade. Med stor text så stod det ”Justin and Skyler” som en världstrend.

Jag klickade mig snabbt in på den taggen och såg att det var en som hade lagt ut ett nytt foto. För två sekunder sedan. Jag funderade en stund på om jag skulle öppna fotot eller inte. Jag bet mig nervöst i läppen - igen - och läste texten som hen hade skrivit istället. 

”omg omg, i just saw justin bieber and he’s new girlfriend at mcdonalds. they was kissing each otherhole time and i got a picture with them <3 #happyface justin and skyler”

Jag stirrade på texten texten flera gånger, och insåg inte förrän nu att personen hade länkat till två bilder. 

Hur mycket jag än ville låta bli att inte titta på bilderna, så var jag tvungen att göra det. 

På den första bilden så såg man att Justin kysste Skyler på hjässan, och hur hon verkligen njöt av det. 

Jag tittade lite närmre på bilden, och noggrannare på hennes ansikte. Hon var ju röd överallt! Eller så var det vara dålig kvalité på mobilen som foto var tagen på. 

Jag kände hur tårarna samlade sig i ögongloben, men tvingade in dem igen. Jag skulle inte gråta.. Nej, jag var starkare än så. 

Jag klickade ned fotot och upp det andra. Mycket riktigt så var det en bild där Justin kysste tjejen på kinden, och hur Skyler försökte dölja sitt ansikte i bakgrunden. 

Jag klickade nonchalant ned hela internet och slog igen datorskärmen. Detta kunde inte vara sant! Justin sade att han skulle göra ärenden  hela kvällen.. Och han kunde omöjligt ha fått tid över och tagit med Skyler till McDonald’s. Pff, nej! Dessutom så äter Justin knappt där, han äter bara på Starbucks eller på någon fin restaurang. Aldrig McDonald’s. Dem där bilderna måste ha varit photoshootad eller liknande. 

En sak jag lade märke till var att dem två skulle aldrig få något bra namn tillsammans, i alla fall inte jämfört med mitt och Justin’s. Jag menar, Jelena låter mycket bättre än Skytin, Skyin, Juler, eller Jusler. Usch nej, det skulle inte funka. Man skulle behöva kalla dem för ”J&S”, och då kunde man ju tro att det stod för ”Justin & Selena”, och inte ”Justin & Skyler”. 

Mina tankar avbröts när jag hörde äggklockan ringa för fullt. Hur länge hade den ringt?

Jag for snabbt upp på benen och bokstavligen sprang bort till ugnen och öppnade den. Nu var jag ju knappt sugen på någon ostkaka. Grumlandet över Justin och Skyler hade fått mig att tappa matlusten. 

Jag kröp ned i sängen och kände redan hur värmen tog över min stela och kalla kropp. 

Jag hade lyckats smita upp för trappan och in på mitt rum utan att mamma eller pappa hade fått syn på mig, vilket som glädje mig enormt. Fast dock så kanske dem sov vid den här tiden, eftersom klockan närmade sig halv ett. 

Jag lät huvudet falla ned på kudden, samtidigt som jag drog täcket tätare kroppen. Därefter så slöt jag ögonen och föll i djup sömn.

.

Väckarklockan pep till med ett irriterat pip, och jag slängde snabbt en tung hand på den så att den slutade pipa. 

Var det redan morgon? Jag somnade ju för två minuter sedan? 

Jag mumlade något ohörbart i kudden och hörde sedan knackningar på dörren. ”Kom inte in, jag sover” stönade jag ohörbart och vände sida så att jag låg med ryggen mot dörren. 

Det verkade vara min otursdag idag, eftersom att dörren flög upp med en kraftig fart precis när jag hade bytt sida i sängen. 

”Vad i hel..?” for det snabbt ur mig när jag hörde hur dörren öppnades. 

”Inga svordomar idag inte!” utbrast en välkänd röst. Jag stönade irriterat till och satte mig motvilligt upp i sängen, samt öppnade ögonen. Framför mig så stod Tilda och Samuel, påklädda och klara för skolan. Klockan sju på morgon, drev dem med mig? 

”Dags att hoppa upp nu Sky, vi har skola idag!” utbrast Tilda och gick igenom hela rummet och drog upp mina rullgardiner. 

Samuel gick direkt till min garderob och rotade igenom hela den, men höll till slut upp ett par jeans och en blå tröja. 

”Här” sade han och lade dem på sängkanten. 

Tilda gick tillbaka till dörröppningen med Samuel släpandes efter sig. ”Frukost om en minut! En minut, Skyler!” sade hon allvarligt innan hon och Samuel försvann ut från rummet. 

Sen när väckte dem mig på morgonen, letade fram kläder och gjorde frukost? Det är väl inte min sjuttonårsdag idag inte? 

Jag suckade högt och gick motvilligt upp från den varma och sköna sängen. Sedan drog jag på mina kläder och började gå ned för trappan, på väg till köket på undervåningen. 

Jag sket i att sminka mig eller fixa håret för tillfället. Jag hade istället hoppats på att Tilda kunde hjälpa mig att fixa det. 

.

Jag gick trött armkrok med Tilda genom korridoren i skolan, i riktning mot våra skåp. 

”Vi ses senare” sade Samuel helt plötsligt, vilket fick mig att reagera och gnugga mig snabbt i ögonen så att  jag i alla fall såg pigg ut. I själva verket så skulle jag skulle somna när som helst. 

”Hej då!” sade jag vänligt och gav honom en lätt kram. Detsamma gjorde Tilda, efter det så fortsatte vi bort mot våra skåp, fortfarande armkrok. 

Samuel verkade redan ha fått några kompisar att kunna hänga med, men jag däremot hade bara Tilda, som förmodligen bara hade mig. Fast egentligen så skulle hon kunna hitta en ny bästis att hänga med, om hon nu ville. Hon hade nämligen en fördel med att skaffa nya vänner. 

”Vad är din första lektion?” frågade Tilda, vilket som fick mig att återgå till verkligheten. 

”Öh, jag tror att jag har svenska” svarade jag och klämde fram ett leende. ”Durå?”

”Franska” svarade hon och himlade med ögonen. 

Jag skrattade roat till när jag förstod att hon verkade hata det. ”Är läraren för ful för att orka stirra på under en och en halv timme eller?” 

”Driver du med mig? Har du sett hans fettiga hår eller hans klädstil som påminner en om hajar?! Du måste rädda mig Skyler, jag kommer dö! Han ställer sig precis bakom en när man ber om hjälp, och trycker upp röven i ansiktet på personen som sitter bakom. Och snubben som sitter framför mig behöver hjälp 24/7!” utbrast hon och slog ut händerna i en gest. 

”Äsch, det kommer säkert gå bra! Du har ju bara haft en lektion..-” 

”Och luktade rumpa hela dagen!” avbröt hon mig och höll för näsan. 

Jag skrattade högljutt och roat till och klappade henne på axeln. ”Det kommer att gå bra!” utbrast jag sedan och pulade med koden till mitt skåp. Jag fick upp det sekunden efter, och roffade direkt åt mig mina svenska-böcker som jag hade fått, samt en penna och ett sudd som såg lösa i skåpet. 

Därefter så stängde jag skåpet, och snurrade ett halvt varv så att jag stod vänd mot Tilda igen. Precis då så såg jag Andrew gå förbi oss och vidare mot matte korridoren. Herrejävlar, han såg ännu bättre ut idag än han gjorde igår. Och igår så fick han en tia av tio möjliga. 

”Jag kan inte sluta tänka på honom..” mumlade jag förtrollat och önskade att jag bara kunde flyga efter honom. Eller hoppa på små moln. 

”Tänka på vem?” reagerade Tilda på snabbt och snurrade ett halvt varv så att hon hade samma utsikt som mig. ”Andrew?” Hon snurrade tillbaka och slängde allvarligt på mig. Vilket som fick mig att avbryta mina underbara tankar om honom. 

”Är du helt från vettet Skyler? Du kan inte bli kär i lärare förstår du väl, dumma unge!” skällde hon ut mig. 

”Jag vet” svarade jag besviken och gjorde armkrok med henne. ”Sådär, nu är han borta från mina tankar” log jag. 

”Duktig flicka!” sade hon och följde med mig bort till svenska korridoren. 

Jag gick långsamt upp ur sängen och slängde en blick mot klockan som visade sig vara halv tio. Det var tisdag, vilket som menades med att jag var ledig hela dagen och kunde göra vad jag ville. 

Antingen så stannade jag hemma och tittade på film hela dagen, i väntan på att Skyler skulle sluta skolan för dagen så att vi kunde hitta på något. Eller så gick jag ut och träffade några lyckliga fans. Två val... 

Jag slog mig med i soffan och särade på benen lite, så att jag satt som en riktigt karl. Men direkt efter så ställde jag mig hastigt upp och sprang in i badrummet. Jag bestämde mig för val nummer två. Gå ut och träffa lyckliga fans, och sedan åka förbi och hämta upp Skyler. 

Jag tog snabbt av mig kläderna som jag hade på mig och gick sedan in i duschen. 

.

Efter att jag hade duschat klart så gick jag tillbaka till sovrummet och satte på mig ett par typiska vardagskläder. Samtidigt som jag gjorde det så började jag fundera på vart jag skulle gå någonstans egentligen.. Dem flesta ungdomarna är väl i skolan vid den här tiden på dygnet, och vuxna människor var väl på jobbet. Fast i centrum kanske alla är.. Några i alla fall?

Jag suckade och gick tillbaka till badrummet, där jag borstade tänderna och drog en hand genom håret. Perfekt. 

Jag log mot mig själv i spegeln och fortsatte sedan ut till hallen där jag drog på mig ett par skor och öppnade sedan ytterdörren. 

.

Jag satte mig i bilen och startade den, samt körde ut på gatan och var på väg till shoppingcentrumet. Det var inte speciellt långt dit, maxtiden var tio minuter. 

Jag tittade ut över vägen och insåg att jag körde i över 100km/h, vilket som betydde att jag skulle vara framme om två minuter. Jag stönade irriterat och saktade ned farten. Jag hade inte bråttom någonstans, så varför skynda sig? 

Jag gäspade sömnigt och lade både händerna på ratten, samt började trumma med den ena. 

”It's getting harder ..to shield....It's... breaking my heart” började jag sjunga i takt till mitt trummande. Gud! Det kan ju bli till en ny låt!

Panikslaget så blev jag mig runt ett halvt varv och letade ivrigt med blicken efter papper och penna. Men till en besvikelse så hittade jag  det inte. Shit. Hur ska jag komma ihåg det här nu då?!

Jag parkerade bilen på en ledig parkeringsplats utanför shoppingcentrumet  och drog ut nycklarna. Sedan sköt jag upp dörren och hoppade ut. En svalare vindputs slog mig över armarna, vilket gjorde så att gåshuden tog plats på armarna. 

Det var i slutet på Augusti och redan kallt. Är inte det nästan.. omöjligt? I vanliga fall så brukade det vara varmt ända till mitten av oktober. 

Jag började gå in mot köpcentrumet och såg att det var ett litet tjejgäng som gick precis framför mig. ”Hej!” utbrast jag förväntansfullt och såg hur dem snodde sig runt och mötte min blick. 

Det var då jag såg vilka det var. Selena. Demi Lovato. Taylor Swift. Miley Cyrus. Ashley Tisdale. Och tre till tjejer. Var Selena ens vän med Demi och Miley?

 

 

--------------

 

TACK för allt stöd på instagram, det fick mig till att vilja skriva ett till chapter till er. Såå, här har ni :D

 

Får in ganska många kommentarer om att Selena är 'bitchig', och jag är tacksam över att ni är ärliga. Men bara så att ni vet så har jag planerat några av dem kommande kapitlen, och kan säga att hon inte kommer vara det. 

 

ANYWAY, VAD TROR NI KOMMER HÄNDA I NÄSTA CHAPTER? :D

 

KOMMENTERA! :D

”Ey, jag tog inte med dig hit för att jag trodde att det skulle rädda vårt förhållande. Jag vet att du vill gå vidare, och det märkte jag för länge sen. Och jag kan självsäkert säga att du verkligen visade det på AMA galan, och till exempel nu. I get it, vi är över. Det är lugnt, jag förstår om du vill hitta lite.. äldre män” Jag pausade kort och tog ett djupt andetag. Hon hade äntligen vågat möta min blick. 

”Vill du verkligen veta varför jag tog med dig hit?” frågade jag sedan och lade en hand på hennes ben. ”För att jag vill rädda våran vänskap, jag älskar dig, och kommer aldrig sluta göra det. Och hur det än blir, så kommer du alltid vara min vän, även om jag kanske inte är din!” 

---------

Mörkret hade lagt sig över Stratford’s gator när jag släpade benen efter mig hela vägen hem. ‘Kvällslektionen’ hade varit ett idrottspass och hållit på i två timmar. Under passet hade vi behövt att springa runt i hela idrottssalen och spelat en massa bollsporter. Eftersom jag inte hade haft med mig idrottskläder så hade jag behövt att springa i kläderna som jag kom i, vilket var ett vitt linne och ett par mörkblå jeans. Jag skulle ljuga om jag sade att dem inte luktade svett.. 

Jag suckade djupt och lät blicken falla ut över gatan jag gick på. Dock såg man nästan ingenting på grund av mörkret, vilket som betydde att det inte var sommar längre. 

Jag drog hastigt upp mobilen från fickan och såg att det lös ”22.14” på displayen. Å jag som inte ens hade ätit middag. En lätt suck lämnade min strupe igen, samtidigt som jag lade tillbaka mobilen i fickan och fick tillbaka mitt mörkeseende som inte var speciellt bra, för att vara ärlig. 

.

Jag drog nonchalant upp dörren och klev in i vårt lilla hus. ”Hallå?” ropade jag ut och sparkade av mig skorna. Magen kurrade till och skrek efter mat. Jag tittade bekymrat ned på den och klappade till den som om den vore en liten bebis. Gud, vad höll jag på med?!

”Skyler?” svarade pappa och kom ut i hallen. Det var länge sedan jag såg honom. Sist var väl.. Innan det dumma lägret?

”Hej!” sade jag förvånat och gick fram till honom. Jag slängde mina armar runt honom i en hård kram. 

”Lilla hjärtat” suckade pappa lättat och drog in mig tätare i hans armar. 

”Vart har du varit? Jag kom hem för en vecka sedan, och har inte sett en syn av dig!” utbrast jag en aning för högt och tog mig ur hans grepp. 

”Öh.. Jag har jobbat över och åkt hemifrån tidigt” försvarade han sig och drog på mungiporna. 

”Pff, verkligen?” frågade jag och himlade med ögonen. Han nickade långsamt och tryckte ihop ögonbrynen så att det såg ut som om han var arg - Vilket som han verkade vara, åtminstone bli. 

”För att jag har varit uppe några nätter för att gå på toaletten, och varje gång så har jag råkat väcka mamma, och när jag sticker in huvudet i ert rum för att säga att jag bara skulle göra mina naturliga behov, så har du inte legat och sovit bredvid henne” for det ur mig innan jag hann hejda mig själv. 

”Spionerar du på mig eller?” röt han tillbaka och såg plötsligt våldsam ut. Jag hade aldrig sett honom såhär, han hade alltid varit ödmjuk och snäll. 

”Nej!” svarade jag fort och ryggade tillbaka. ”Jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det! Vad fan tror du om mig? Varför skulle jag vilja spionera på dig för?!” 

Plötsligt for mamma in i hallen och ställde sig emellan oss, som om hon trodde att vi skulle hoppa på varandra och starta tredjevärldskriget. 

”Nu tar vi det lugnt här! Ni behöver inte skrika på varandra för ingenting” utbrast hon självsäkert och vände sig sedan mot mig. ”Och Skyler, vårda språket!”  

Jag suckade höggjut och gick smidigt förbi dem båda, samt riktade stegen mot köket för att ta något att äta. 

Jag öppnade kylskåpet och letade ivrigt med blicken igenom det, men hittade ingenting som var gott. Vi hade knappt någon mat i kylskåpet ens. Så förmodligen hade mamma och pappa inte fått sin lön än, eller så hade allt gått till skatt. 

Mamma kom in i köket med blicken rakt på mig. Hade hon tänkt att skälla ut mig efter noter hon med? 

”Skyler...” suckade hon och lät besviken på rösten. Precis när hon tänkte fortsätta så började min mobil att ringa. Jag ryckte på axlarna och drog upp den från fickan, samt såg att det var Justin som ringde. 

”Svara inte!” sade mamma snabbt och lät plötsligt mycket allvarlig. 

Jag blängde irriterat på henne och gjorde preics tvärtom hennes vilja. 

”Ja det är Skyler” svarade jag i mobilen och tog mig smidigt förbi mamma för att gå upp på rummet. Dels för att jag inte behövde leta efter mat - om det inte fanns i kylskåpet så fanns det ingen annanstans. Och dels för att jag inte tänkte låta mamma lyssna på mitt och Justin’s telefonsamtal. 

”Hey! Justin här” sade en raspig röst från andra sidan luren. Den lät helt perfekt. 

Jag log mig nonchalant ned på sängen och stirrade upp i taket medan jag svarade. 

”Hejsan svejsan” log jag. Även om han inte såg mitt leende, så växte det för varje sekund som gick. 

”Jag är i trakten, inte så att jag kan komma över?”

Jag satte mig hastigt upp i sängen och lät blicken stirra ut över rummet. Det som ut som ett bombnedslag. 

”Öh, absolut. Det går utmärkt” 

”Toppen! Jag är där om fem minuter, puss”

”Puss” svarade jag och lade sedan på luren. Sekunden efter så stod jag på alla fyra på golvet och hade kläder och uppslagna böcker i famnen. Här ska det städas.. 

Jag hoppade ur bilen utanför Skyler’s hus och gick mig självständiga steg bort mot ytterdörren och knackade på tre gånger.

Sekunden efter att jag hade knackat på så for dörren upp och en arg man ställde sig i dörröppningen. 

”Vem är du?” frågade han spydigt och studerade mig uppifrån och ned. 

”..Hej! Jag heter Justin Bieber och är vän till Sky-” 

”Hon kan inte ta emot besök just nu!” svarade han ilsket och slog igen dörren mitt framför näsan på mig. What the.. ?

Jag höjde på axlarna och fiskade upp min mobil från jeansfickan. Jag låste upp den och slog sedan in Skyler’s nummer, samtidigt som jag började gå tillbaka mot bilen. 

”Skyler” svarade hon andfått. Höga mansskrik hördes i hennes bakgrund. De kom förmodligen från mannan som öppnade dörren, som jag inte kände igen. Var det hennes pappa? 

”Det är jag.. Jag är utanför” 

”Åh, redan” svarade hon och prasslade till med någonting. Min blick flög upp mot deras hus, ivrigt letandes efter vilket fönster som var hennes. 

”Du kan knacka på så länge, så kommer jag” sade hon fort i luren.

”Apropå det.. Jag gjorde det, men fick inte komma in”. 

”Va?!” skrek hon till svar. Det blev helt tyst i luren i ett par sekunder innan jag fortsatte. 

”Ja, det var en man som öppnade och sade att du inte kunde ta emot besök” svarade jag och öppnade dörren till bilen och hoppade in. 

”Åh herregud.. Okej. Men vänta där nere så kommer jag om två minuter”.

”Okej” svarade jag och lade sedan på luren. Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen. Tillbakablickar från picknicken med Selena börjades spela som en snabb film i mitt huvud. 

*******

”Justin..” sade hon förbryllat och mötte min blick. Men ögonblicket senare så tittade hon ned i sitt knä igen. ”Jag vill inte gå vidare. Jag vill vara med dig. Det är bara att jag avskyr din lilla vän Skyler just nu, hon klänger på dig hela tiden och pratar förmodligen bara om dig. Jag känner mig inte helt säker då, vid den tillfällena känns som om du kommer glömma mig och bara vara med henne. Det känns som om inte jag hör hemma just där och då.” 

Jag ryggade tillbaka och tittade ut över vattnet. Vad skulle jag svara på detta? ”Selena, hjärtat, jag älskar verkligen dig. Men jag kan inte bara ignorera Skyler eller låssas som om hon inte finns. Om du lär känna henne på riktigt så kommer du förstå att hon är världens goaste tjej!” 

”Hon?!” utbrast Selena irriterat och blängde surt på mig. 

”Va? Vadå ‘hon’?” frågade jag dumt och vände blicken till henne. 

”Du sade att Skyler var världens goaste tjej!”

”Sade jag?” kontrollerade jag och kände hur hjärtat dunkade hårdare inom mig. Jävlar, jag sade väl inte det högt?! 

Till svar fick jag bara en huvudnickning och en besviken blick. Jag suckade svagt och lade armarna om henne. 

”Jag menade inte så! Du är världens finaste flickvän. Det är bara dig som mitt hjärta klappar för!” mumlade jag mot hennes hår. Jag hade ljugit. Mitt hjärta klappade inte längre för henne. Det irriterade sig nästan på henne. Hon skulle alltid bli så.. annorlunda när hon inte fick som hon ville. Hon blev till en helt annan person, som blev en aning egotrippad. 

”Aww, jag älskar dig!” hade hon svarat och pressade sedan sina läppar mot mina i en intensiv kyss. Det kändes som om jag kysste min egna mamma, eller syster. 

Men jag hade besvarat kyssen. Dock hade jag kortat ned den lite. Efter det så hade jag sagt att det började bli mörkt, och att jag behövde göra lite ärenden. Hon hade motvilligt gått med på det till slut, fast sade att jag skulle komma förbi henne i morgon. På det hade jag svarat att jag skulle titta hur mitt schema såg ut. Pdf, det var tomt, men jag hade sagt att det var fullbokat. Aldrig att jag skulle träffa henne i morgon och ljuga om saker varannan sekund. 

********

Jag blev avbruten från mina tankar när bildörren öppnades. Snabbt öppnade jag ögonen och såg att det var Skyler. 

”Hej” sade jag varm och studerade henne uppifrån och ned. Hon var klädd i ett par mjukisbyxor och ett urringat linne. 

”Hej” snyftade hon lätt till och drog med händerna under ögonen. 

”Har det hänt något?” reagerade jag oroligt.

Hon svarade inte, utan visade allmänt att hon grät. 

”Kom här” sade jag och höll ut armarna mot henne. Hon föll snabbt ned i min famn och lutade sig mot mitt bröst. 

.

Jag gick hand i hans med Skyler in på McDonald’s och skyndade mig snabbt bort till ett bord som stod ledigt. 

”Sätt dig du så beställer jag något. Vad vill du ha?” frågade jag och kysste henne mjukt på hjässan innan hon satte sig ned. 

”En chickenburgeroch en cola light” svarade hon svagt och gömde ansiktet i huvudet. Hon hade fortfarande inte slutat gråta sedan vi satt i bilen. Dock hade hon vägrat att berätta vad som hade hänt, så jag hade frågat om hon ville ha något att äta. 

Jag gick bort mot kassan och beställde hennes mat, samt en stor coca cola till mig. Jag hade blivit mätt på mackan jag åt med Selena förut. 

Jag betalade maten och fick den på en röd bricka. 

”Smaklig måltid” log ‘kassörskan’ innan hon vände sig hon kunden som stod bakom mig. 

Jag gav ifrån mig ett svagt leende och gick sedan tillbaka till Skyler med brickan i händerna. 

”Sådär ja!” sade jag när jag hade kommit fram och slagit mig ned mitt emot Skyler.  Hon vände blicken mot mig, då jag såg jag att hennes ögon var rödsprängda. 

”Men lille vän..” utbrast jag och gick runt och satte mig bredvid henne istället. Samt lade armarna om henne och lutade huvudet mot hennes hjässa. ”Gråt inte..” 

Hon suckade lättat och tog sig smidigt ur min omfamning, istället så mötte hon min blick igen. 

”Vill du berätta?” frågade jag mjukt och såg hur hon nickade. 

”Han var sexton och jag var tio. Vi hade varit ute och tittat på bio, om små kaniner. När filmen sedan var slut så lämnade vi lokalen *snyft* för att åka hem igen. Men när vi skulle gå över.. *snyft* övergångstället några meter bort, så kom det en bil i hög fart rakt emot oss. Han såg den inte, men jag gjorde.. *snyft*. Jag var så dum satt jag trodde att vi skulle hinna gå över. Jag tog tag om hans hand och började springa.. Men jag hade glömt bort att han hade varit med om en olycka tidigare, som orsakade till att han hade problem i höften. Det ledde till att han inte kunde springa. *snyft*. Jag hann över.. Men inte han” grät hon ut och föll ned i min famn igen. Jag strök henne försiktigt över ryggen och bet mig hårt i läppen. 

”Jag fick panik, skrek, hoppade, sprang.. Allting! Allt var mitt fel! Jag skulle ha sagt till honom att bilen kom. Det var inte han som skulle bli påkörd, det var jag. Han var så himla speciell, föredrog hellre att vara hemma med mig än ute på stan med sina kompis.” snyftade hon fram. ”Han var bara sexton...” 

”Det var inte ditt fel Skyler, det där kan hända vem som helst!” 

 

----------

 

Chapter 36 :)

Det skulle ha kommit tidigare idag, men mitt internet har inte fungerat på 6 timmar, varken på datorn eller mobilen. Så jag kunde inte publicera det tidigare :(

Men men, bättre sent än aldrig! :)

 

Stort tack till Qendresa som gjorde nya 'perspektivs"-skyltar. Besök hennes blogg HÄÄR! :)

 

10+ kommentarer? :D♥

 

 

 

 

 

”Du, jag tänkte att vi kanske kan ta en sväng till affären lite snabbt bara? Jag behöver handla lite” frågade jag och granskade varje rörelse som hon gjorde. Tills hon ställde sig upp igen och nickade. 

Jag tog ett mjukt grepp om hennes hand och förde ut henne ur byggnaden, vilket som hon verkade vara tacksam över. 

”Absolut” sade hon och log mot mig. 

Solen sken ned på henne i ett underbart ljus, vilket som fick henne att se hundra gånger snyggare ut. 

--------

Vi var framme vid affären, men jag stannade i bilen medan Justin gick in. Jag orkade inte stötta på massa folk som undrade varför jag var med denne store Justin Bieber, eller en massa frågor om vi var tillsammans eller inte. För inte ens jag visste det.
Men tänk att han hade kommit för att hämta mig vid skolan! Vad gulligt! Tänk att jag var så lyckligt lottat egentligen.. Att en vanlig tjej som jag skulle hamna här och vara med Justin Bieber. Allt var egentligen Tilda’s förtjänst, att jag fick gå på hans konsert. Ja, Tilda var helt enkelt bara bäst. Men vänta nu.. Jag slutade tänka, istället tittade jag ut genom rutan och såg Selena trippa in i affären, tillsammans med en lång blond tjej. Dem hade fattat varandras händer och gick i takt i i affären, dock hade Selena solglasögon och täckt över ansiktet med håret så att ingen paparazzi skulle få med henne på bild. Pdf, det fanns inte ens några paparazzi’s här! 

Jag suckade djupt och öppnade försiktigt bildörren och tog ett steg ut. Sedan smällde jag igen dörren och gick med självsäkra steg in i affären, precis som Justin och Selena hade gjort, samt tjejen som Selena hade med sig. 

Jag gick några meter bakom Selena och hennes kompis, men dock gömde mig lite när dem tittade bak eller stannade för att titta på varor. Jag kunde inte direkt säga att jag spionerade på dem.. Men något åt det håller. 

Dem stod och tittade på gurkor just nu, och skrattade åt alla som dem höll upp och visade för varandra. 

”Hahaha, den här påminner mig om Justin!” skrattade Selena högt och höll upp en gurka i ena handen. What the fuck? 

Jag himlade med ögonen och tittade runt lite i omgivningen, jag stod tydligen vid alla bröd och hade råkat riva ned två paket på golvet. 

Jag flög fort ned på golvet och tog upp dem, samt lade dem där dem hade hemma. Sedan vände jag blicken mot gurkorna igen, och insåg att Selena inte var kvar. Fan. 

Jag suckade igen och kilade vidare in i affären från mitt lilla ‘gömställe’. 

Justin hade nog redan hunnit betalat och gått ut vid det här laget.. Eftersom han hade varit här inne i ungefär tjugo minuter nu. 

Jag gjorde armkrok med Taylor och fortsatte in mot alla kylvaror. Jag hade erbjudit mig att följa med henne och handla, eftersom hon behövde storhandla men inte kunde bära allting själv. 

.

”Då blir det 150 dollar tack” sa kvinnan bakom kassan när hon hade skannat in alla saker som Taylor och jag hade lagt upp på rullbandet. 

Taylor gav mig en orolig blick innan hon grävde fram pengar ur sin plånbok och gav till kassörskan. 

”Tack så mycket, ha en fortsatt bra dag!” svarade hon och sedan vände sig till nästa kund och sa ett glatt ´hej´. 

Jag himlade med ögonen åt henne och gick sedan lite länge fram för att hjälpa Taylor att packa i det sista i påsarna. 

.

”Vi får höras!” ropade jag till Taylor som fortfarande satt i limousinen som jag nyss hade suttit i. Den var halvt parkerad utanför min uppfart. 

”Of course, hej då!” ropade Taylor tillbaka och drog genast upp rutan sekunden efter, så att den blev svart. 

Jag vände på klacken och började gå upp mot ytterdörren, samtidigt som jag letade efter nyckeln i alla fickor. 

Precis när jag hittade den så vibrerade det i bakfickan, från min mobil, som jag snabbt drog upp och pressade mot örat. 

”Selena” svarade jag lätt och tryckte in nycklarna i låset samt vred om det och öppnade dörren. 

”Aye, det är Justin!” hördes en välkänd röst från andra sidan luren. Jag svalde hårt och bet mig i läppen för att inte säga något konstigt. 

”Okej..” svarade jag och gjorde en liten cirkel-rörelse med huvudet, menat att han skulle fortsätta. Självklart så såg han mig inte, men förmodligen så kunde han föreställa sig att jag gjorde rörelsen. 

”Yes, öh.. Jag hämtar upp dig om en halvtimme, går det?” 

Jag tittade chockades ut över ingenting och försökte få in meningen han sade i huvudet. ”Ehm.. Visst” svarade jag förvirrat och hörde hur lättad han blev. 

”Goodie, då ses vi, bye bye”.

Det hördes pip i luren, vilket som fick mig att långsamt dra ifrån mobilen från örat. Varför ville han träffa mig?

.

Jag gick ned på uppfarten och väntade på Justin, det hade fått exakt 33 minuter sedan han ringde. Vilket som menades med att han var sen, jävla idi... Nej. Han var ingen sådan. Jag tog ett lugnande andetag och pustade ut när jag såg hans bil som körde nedför backen några hundra meter bort. 

Jag tittade snabbt ned i marken och bet mig i läppen. Funderade snabbt på vad han ville mig en sista gång, innan jag såg hur han stannade bilen mitt framför ögonen på mig. 

”Hoppa in!” ropade han med neddragna rutor. Jag gjorde precis som hade sade, det vill säga att jag satte mig på passargerar sätet bredvid honom. 

”Hej..” mumlade jag när jag hade satt mig bekvämt och bet mig i läppen. Dock så kunde man inte sitta sååå bekvämt i hans bil, eftersom sätena i sig var riktigt hårda och obekväma. ”Vart ska vi åka?” 

”Det får du se..” svarade han hemlighetsfullt, och lite läskigt, sedan så startade han bilen igen och tryckte i gasen. 

Bussen stannade vid busshållsplatsen, och jag gick panikslaget av den. Först hade jag trott att den aldrig skulle stanna, eftersom jag inte brukar ta bussen till skolan. Men eftersom det tar en halvtimme att gå till skolan och bara tio minuter med buss, så hade jag gjort ett försök. Dessutom så hade jag faktiskt bråttom, vi skulle börja inom en kvart, och jag skulle aldrig hinna gå på den tiden. 

Vi skulle ha kvällspass, där vi skulle utvärdera den första dagen som vi hade haft. Men förmodligen så hade väl lärarna hittat på något mer tråkigt som vi skulle göra. 

-

Jag sprang dem sista metrarna och öppnade de tunga dörrarna intill skolan. Det var gjort av tjockt glas, så det tog några extra sekunder att försöka knuffa upp dem. 

”Skyler” hördes jag Samuel ropa bakom mig. Jag vände mig automatiskt om och såg hans stora flin påklistrat på läpparna. 

”Hej.. värst vad du såg glad ut idag! Vad har hänt? Berätta!” skrattade jag och höll upp dörrarna så att både han och jag passerade dem. 

”Du vet den där tjejen som jag snackade om under engelskan i eftermiddags?” frågade han och höjde retligt på ögonbrynen. 

Jag skakade oförståndigt på huvudet, jag hade inte haft engelska idag..? 

”Just det! Jag hade snackat med Tilda om henne.. Aja, anyway, hon är riktigt snygg! Och- hon är singel!” 

Jag himlade med ögonen och sneglade mot hans håll. Skulle han alltid hålla på att tjata om tjejer? 

”Grattis” svarade jag ointressant och såg hur hans blick letade bland alla personer i korridoren. ”Vad heter hon då?”. 

”Öh.. Det kommer jag inte riktigt ihåg.. Öh.. Men jag tror att det var Katarina.. Katrin? Något sånt!” utbrast han och kliade sig stumt  i nacken. 

”Katarina? Hette inte din förra flickvän det?” 

”Öh...Vänta lite..” stammade han fram och gick förtrollat fram till en blond tjej som stod vid ett skåp tillsammans med några andra tjejer. Var det Katarina? Gud, Samuel hade sämre smak än förra året! Och förra året var hemskt.. 

.

Jag suckade irriterat och riktade stegen mot mitt skåp, som var lite avsiktad från alla andras. 

Här var det bara mitt skåp, Tilda’s, och åtta andras. 

Dem var alltså i ett litet hörn, medan alla andras var i korridoren. 

.

Jag vred om siffrorna på låset och fick upp skåpet sekunden efter. Siffrorna jag hade stod för ett datum.. Det hemskaste datumet någonsin, datumet då han gick bort. Elias. 

Jag bet mig hårt i läppen för att hålla inne några tårar som var på väg att skvättas ut. 

Inte gråta, inte gråta, intalade jag mig själv och lutade huvudet bakåt en aning, för att försöka stoppa dem. 

”Ursäkta? Är något på tok?” frågade en röst bakom mig, vilket fick mig att snurra ett halvt varv samt luta fram huvudet i normal riktning. 

Framför mig så stod Andrew, matteläraren, som såg alldeles för bra ut för att vara lärare. 

Om inte jag hade Justin, och om inte Andrew var lärare, så skulle jag säkert sitta och stalka honom 24/7. 

”Ehm, nej. Jag fick något i ögat bara!” stammade jag fram och mötte hans blick. Han hade bruna ögon, bruna jättefina ögon. 

”Ajdå! Kom så ska jag kolla om det är något smuts!” sade han och tog ett kliv från mot mig. 

Sade han inte ‘kom’, att jag skulle komma och inte han? 

Jag lutade huvudet lite bakåt igen, och såg hur han lutade sig över mig, samt tittade rakt in i mina ögon. Ååh herregud.

Jag stannade bilen utanför det lilla snuskiga röda huset och drog ut nycklarna. 

”Vi är snart framme” log jag mot Selena innan jag öppnade dörren och tog ett kliv ut. Jag kunde höra hur hon suckade, men öppnade sedan sin dörr också. 

”Varför är vi här? Allt man ser är skog.. En sjö.. och ett fult hus!” klagade hon och smällde igen sig dörr. Jag gjorde snabbt en orolig min, stackars dörr.. 

”Vi ska inte stanna här, babe. Vi ska vidare!” svarade jag och öppnade bildörren till baksätet, tog ut en korg som jag hade lagt en handduk över, och smällde försiktigt igen dörren. Inte så kraftigt som Selena hade gjort, of course. 

”Kom” sade jag sedan och började gå fram till en liten brygga som stod gömd bakom huset. Vid kajen så stod det en liten motorbåt som jag hade hyrt. 

”Stanna här tills jag säger till” sade jag högt, förmodat att Selena var bakom mig, innan jag hoppade ned i båten och försvann i den i några sekunder. 

Jag letade ivrigt fram två flygvästar. Eftersom jag visste att Selena aldrig skulle följa med mig ut på sjön utan flytväst. Om jag säger såhär, hur läget ser ut nu, så kanske hon tror att jag tar med henne ut för att dränka henne eller knuffa ned henne i vattnet och sedan åka iväg. 

.

Vattnet glänste klart i havet och vågorna som skvättes upp mot skrovet på båten gjorde så att en underbar känsla uppstod inom mig. 

Jag hade knutit fast båten  vid en liten kobbe i skärgården, och satt för tillfället bredvid Selena på ett berg. Utsikten var över havet, samt av motorbåten som tog upp nästan all utsikt. Men för mig gjorde det ingenting. 

”Så..” började jag och sneglade mot Selena som satt spänt och stirrade ned i sitt knä. 

Jag himlade snabbt med ögonen och drog fram korgen som jag hade ställt lite bakom oss. 

Jag öppnade den snabbt och tog upp allting som jag hade packat ned i den. Det vill säga lite fika som vi kunde ha som ‘picknick’. 

”Vill du ha?” frågade jag när jag var klar, och räckte över en smörgås mot henne. Till svar så fick jag en lätt huvudskakning och en ryckning på axlarna. 

”Jag har inte förgiftat maten om du tror det” försvarade jag mig snabbt och gjorde en gest med armarna, sedan fortsatte jag. ”Ey, jag tog inte med dig hit för att jag trodde att det skulle rädda vårt förhållande. Jag vet att du vill gå vidare, och det märkte jag för länge sen. Och jag kan självsäkert säga att du verkligen visade det på AMA galan, och till exempel nu. I get it, vi är över. Det är lugnt, jag förstår om du vill hitta lite.. äldre män” Jag pausade kort och tog ett djupt andetag. Hon hade äntligen vågat möta min blick. 

 

 

-------------

 

BESÖKSREKORD IGÅR, IGEN :D♥

 

Tack så hemskt mycket, blir så himla glad när jag tittar på statistiken och läser era söta kommentarer! :)

 

Var och köpte lite julklappar idag och kom hem lite senare, men se, jag hann skriva klart! ;)

 

Förresten, fick lite hjälp av HANNA att skriva början, stort tack till dig! :) Besök hennes blogg HÄR!

 

KOMMENTERA!♥

 

Jag strök efter alla stolar och kom till slut fram till min, blå som vanligt. 

Med en lätt pust så satte jag mig ned i den och lutade huvudet lite tillbaka, samt slöt ögonen för någon sekund. 

När jag sedan öppnade dem igen, så möttes jag av ett par chokladbruna ögon mitt framför näsan på mig. Det var Justins. Shit.

”Hej!” utbrast han glatt och slog sig ned på stolen bredvid mig. Driver du? Skulle han sitta bredvid mig i tre timmar. Detta kommer inte sluta bra, inte det minsta. 

--------

Jag drog en grå munkjacka över huvudet och pressade in en mjuk macka i munnen, som rent sagt smakade mögel rakt igenom. Jag tvingade ned mackan i halsen och svalde den motvilligt. Till det så tog jag snabbt ett kar klunkar vatten och sprang sedan upp för trappan och stängde in mig på rummet. 

Klockan på nattygsbordet visade 07.37, alltså så skulle Tilda och Samuel komma snart. För sig så brukade dem alltid vara tidigare, så dem kunde vara här i vilken sekund som helst nu. 

Jag öppnade garderoben och började gräva lite i boxen där jag hade mina byxor. Jag hade nog provat alla nu, men fortfarande inte hittat några att ha på mig. 

Jag drog fram ett par mörkblåa jeans som hade legat längst ned i boxen. Dem fick duga, tänkte jag och drog på mig dem. Efter det så sprang jag snabbt som sjutton in i badrummet och kletade på lite mascara. Det var ju viktigt att göra ett bra ”första intryck”, eftersom det är det som man aldrig glömmer. 

Jag avbröt mina tankar av dova knackningar på ytterdörren. Det är dem! Vad var det jag sade, dem är alltid tidiga. 

Jag kastade bort mascaran och greppade tag om min sidoväska innan jag sprang nedför trappan och bort mot ytterdörren. Men innan jag hann öppna den så flög den upp av sig själv. 

”Jag är häääär!” ropade Tilda högt och omfamnade mig snabbt i en intensiv kram som gjorde att jag fick problem med andningen. 

”Kan. Inte. Andas.” stönade jag i hennes famn vilket fick henne att släppa taget om mig direkt. 

”Goodie goodie” svarade hon glatt och lät Samuel passera henne bakifrån. Han kramade om mig lite lätt innan han även passerade mig, och riktade stegen in i köket. 

I ögonblicket senare så hörde jag hur kylskåpet öppnades och förstod att han var ute efter mat. 

Jag såg hur Tilda’s blick följde honom ut till köket och hennes mage började genast kurra. 

”Babes, har jag inte sagt att frukost är det viktigaste målet på hela dagen?” frågade jag med en liten högre stämma i rösten, bara för att Samuel också skulle höra det. 

”Vi hinner inte äta!” sa Tilda snabbt och sköt fram mina skor till mig, sedan fortsatte hon. ”Jag tänker inte komma försent till min första skoldag på en ny skola, bara för att äta frukost!”.

Allvaret hördes tydligen i hennes röst, och gjorde man inte som hon sade så skulle hon börja slänga saker i luften. 

”Bara för att du är en plugghäst” stack Samuel in och kom ut till oss i hallen igen, denna gång med ett knäckebröd i handen, som han smidigt klämde in i munnen. 

Jag himlade sarkastiskt med ögonen och knöt mina skor, samt tog Tilda i armkrok. Sedan så lämnade vi huset. 

.

Vi klev oblygt in i den enorma matsalen där det skulle vara en föreläsning om skolans historia som alla behövde lyssna på, samt en massa regler och presentationer av lärare. 

”Oh my god, det är underbart här! En ny termin väntar oss, visst ska det bli roligt?” utbrast Tilda och gjorde en stor gest med armarna. Hon verkade nästan lite chockad över byggnaden, att den var så stor och även hygienisk. 

”Fett med fett jao” flinade Samuel och knuffade till henne i sidan. ”Aje! Det där gjorde ont. Jag kommer få ett blåmärke!” tjöt hon och 

lade handen för sidan där han hade knuffat till henne. 

Han himlade med ögonen och smekte henne över axeln, men hon puttade snabbt bort honom. 

”Vad töntiga ni är!” stack jag in och hörde sedan ett obehagligt ljud från högtalarna som var bakom oss. Bara någon sekund senare så fylldes hela matsalen med elever som också hade kommit för att lyssna på föreläsningen. 

”Testar, testar... 1, 2, 3..” hördes en raspig röst från högtalarna bakom oss. Jag ställde mig på tå och kunde skymta en kvinna som stod på scen med en mikrofon i handen, och jag antog att det var rektorn. 

”Hej hej! Ursäkta.. Haha!” hörde hon och tappade sina papper på golvet, som hon snabbt dök ned för att hämta. ”Sådär ja! Ja, hej och välkomna till Albert’s högskola. Jag är Mrs. Swölf och är rektor på denna högskola. Nu kommer jag och mina kollegor att berätta lite om oss själva och självklart om skolan också! Jo, Albert’s högskola byggdes 2001 och har hållit igår sedan dess. Här är vi över tre tusen elever, så det är viktigt att alla är snälla mot varandra..-”. 

Efter hennes första meningar så stängde jag av öronen och fastnade med blicken på en av lärarna som stod uppe på ”scenen”. Han hade brunt hår och verkade inte alls vara gammal. Under 25, helt klart!

Hans svarta kostym verkade sitta på gränsen till för tight, därför kunde man se hans figur på långt avstånd. Det var absolut ingen dålig syn.. Jag kunde nästan säga att han var snygg, för sitt utseende och sin unga ålder. Men Justin var fortfarande snyggare, sjukt mycket snyggare. 

Jag förde blicken åt sidan och såg att Tilda och Samuel stod förtrollande och tittade upp mot scenen där rektorn fortfarande stod och babblade. 

Jag beslöt mig inom kort att det kanske skulle vara en bra ide för mig att också lyssna på henne, så det var precis det jag gjorde. 

”Alla elever kommer att börja klockan nio idag och arbeta ända fram till klockan fyra. Dock med lunch som börjar klockan tolv och håller på i en timme, sedan så får ni ta rast i en halvtimme när ni vill under dagen. Se bara till att det inte är under något komp pass!” babblade hon på och tittade ned på sina papper som hon höll i handen. ”Ja, det var allt för mig! Jag önskar er välkomna och hoppas att ni kommer trivas här. Över till min kollega Andrew Winston, som är mattelärare och NO-lärare!” 

Hon bytte plats med honom. Den snygga läraren som jag hade stått och stirrat på. En behaglig känsla for ned längst ryggraden samtidigt som han började prata.

”Hey, precis som Mrs. Swölf sade, så är jag matte-och-NO-lärare för dem som går första och sista året här. Jag började jobba här för fyra år sedan och tycker att det är ett fantastiskt jobb! På dagarna så kommer jag hålla till i matte-korridoren, så det är bara att gå dit om ni skulle behöva fråga mig någonting” började han och log ut över alla elever, vilket som jag blev lite irriterad på. Eller, jag blev avundsjuk.. På att han bara inte log mot mig. Men herregud Skyler, vad fan? 

Jag skakade på huvudet och lyssnade på klart på hela föreläsningen, som höll på ända till tio i nio. Rektorn hade sagt att vi började nio, så då var det väl bara att springa till lektionen. Fast först skulle man hämta scheman, pärmar, böcker och ytligare några papper och saker i receptionen. 

.

”Jag har matematik ända fram till lunch idag” sade jag samtidigt som jag studerade pappret där schemat stod, som jag hade i händerna. 

”Jag med” svarade Tilda glatt och tittade upp från sitt papper. 

”Tur för er då! Själv har jag svenska” mumlade Samuel misstroget och putade med underläppen. 

”Fint, du behöver träna din grammatik, unga man” sade Tilda och klappade honom på ryggen, vilket fick honom att flina till. Han var precis på väg att nypa henne i kinden när jag gjorde armkrok med henne och drog bort henne mot en korridor, som jag hoppades ledde till matematiken. 

”Vilket tur att vi hamnade i samma grupp!” babblade hon på, och halkade efter lite. Jag hade släppt hennes arm för att skynda på stegen lite, jag tänkte absolut inte komma försent till första lektionen. 

Okej, det där lät mer som Tilda.. Men, jag ville göra ett gott första intryck hos Andrew. 

”Mm” svarade jag kort och tittade äntligen rummet där vi skulle ha komp pass i. ”Kom, vi börjar!” 

Vi tog ett bord i mitten av klassrummet och väntade på att alla andra skulle komma. Det var fortfarande en halv minut kvar. 

Jag tittade intressant runt i rummet och märkte att väggarna var i en ljusgrön färg, fast en stor hylla tog plats vid väggen så att den nästan dölj den ljusgröna färgen. 

”Hey och välkomna!” hördes en röst, som tillhörde Andrew. Det pirrade till i magen när jag hörde hans röst, vilket fick mig automatiskt att släppa blicken från väggen och fram till honom. 

Han såg mycket bättre ut på nära håll.

Den svala luften slog sig mot mitt ansikte medan jag ställde mig upp, samt slog igen bildörren som jag nyss hade öppnat. Jag stod på parkeringen utanför Albert’s högskola för att hämta upp Skyler. Jag sneglade ned på klockan som satt runt min handled, och såg att den stod på 15.57. Alltså så skulle hon sluta vilket minut som helst. 

Jag började gå in mot entrén och såg hur några gangsters stod och rökte i ett litet hörn. Vidrigt.

Jag skakade av mig tanken och tryckte upp den stora entrédörren och gick in i byggnaden. Den såg precis ut som förra gången som jag hade varit här, bara nya växter och nya soffor. 

”Hej, kan jag hjälpa dig med något?” hörde jag en röst bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg att det var en kvinna i receptionen som snackade med mig. 

”Nej tack, det behövs inte. Jag väntar bara på en person” svarade jag trevligt och log mot henne. 

”Det finns fika i cafeterian om du skulle vilj.. Vänta! Är inte du Justin Bieber?” 

Där kom det.. Jag visste att hon skulle fråga det.

 Jag klämde fram ett litet större flin och gick fram till henne, dock så var det en liten ‘mur’ mellan oss. 

”Yep, autograf eller bild?” 

Det var lika bra att fråga själv, eftersom jag kunde slå vad om 1000 dollar om att hon skulle fråga förr eller senare. 

”Både och, ta-aack” stammade hon fram och drog av sina hörlurar som hon hade haft i öronen, sedan så gick hon runt till min sida. 

.

Klockan närmade sig tjugo över fyra, och jag hade sett hur elever rusat ut från byggnaden. Men någon Skyler hade jag inte sett.. 

Jag fiskade upp min iPhone från fickan och slog in hennes nummer. Sedan så tryckte jag mobilen mot örat och inväntade svar. Flera signaler gick fram, men hon verkade inte vilja svara. 

Frustrerat så tryckte jag ned mobilen i fickan igen och bestämde mig för att vänta utanför. 

”Justin!” 

Jag vände mig hastigt om vid dörröppningen och såg hur Skyler som springandes genom korridoren. Jag suckade lättat och riktade stegen mot henne. 

Hon hoppade lyckligt upp i min famn, vilket jag inte var beredd på, så båda hon och jag ramlade bakåt och blockerade för flera ungdomar som vill ta sig förbi oss. 

Jag brast snabbt ut i skratt och såg hur hon gjorde ett försök till att ställa sig upp. 

”Vad lyckad jag är då..” sa hon dumt till sig själv samtidigt som hon sträckte ned händerna mot mig för att hjälpa mig upp. Jag tog vänligt tag i dem och hävdade mig upp. 

”Klart du är!” instämde jag seriöst och kysste henne mjukt i pannan. 

Hon fnissade till och kramade om mig, men avslutade kramen lika snabbt som den börjat. Sedan så böjde hon sig ned och tog upp sina saker som hade hamnat på golvet. 

”Du, jag tänkte att vi kanske kan ta en sväng till affären lite snabbt bara? Jag behöver handla lite” frågade jag och granskade varje rörelse som hon gjorde. Tills hon ställde sig upp igen och nickade. 

Jag tog ett mjukt grepp om hennes hand och förde ut henne ur byggnaden, vilket som hon verkade vara tacksam över. 

”Absolut” sade hon och log mot mig. 

 

------------

 

TVÅ CHAPTER PÅ SAMMA DAG :D

För er som undrar, så har jag faktiskt också märkt att Selena inte är med så mycket just nu. Men hon kommer med snart igen, har suttit och planerat några chapter i förväg :p

 

Blir jätteglad när ni följer bloggen på instragm och jag lover att det ska komma flera sneakpeak :)

 

KOMEMNTERA! :D

Jag sneglade ned mot den och såg att dem visade 18.07. Alltså så skulle dem komma om cirka femtio minuter. 

”Aha, toppen!” sa jag lättat och vågade äntligen möta hans blick. Han slog ut sina armar och gick några steg närmare mig. 

”Om du insisterar!” flinade jag och omfamnade honom i en härlig kram. 

Jag drog in hand doft och lät huvudet vila mot hans axel. Aldrig att jag skulle släppa honom nu. 

--------

Skyler’s perspektiv:

”Absolut, vi möts hemma hos mig då! Men det blir toppen.. Mm.. Nämen precis.. Han kan ju också komma.. Ja, men jag måste gå.. Älskar dig med, hej då!” sa jag och stängde sedan på samtalet med Tilda. Det kändes riktigt bra att få prata med henne, speciellt nu när jag hade sovit i samma rum med ett offer. Självklart så hade jag berättat allt för henne, om vad som hände på lägret och att Justin hade kommit och hämtat mig. Samt hur gårdagen var, då jag hade gått och ätit middag på en restaurang med Kenny och Usher. 

Vi kom hem ungefär vi midnatt, då Justin låg och sov på soffan, och hans kompisar låg med ölburkar på golvet. Så det hade förmodligen blivit helt vild. Egentligen visste jag inte att Justin drack.. Men han är arton, och får göra vad han vill, han är ju myndig. 

Usher hade sagt till mig att jag kunde sova inne i Justin’s rum, så skulle ha se till att det skulle bli fint ute i vardagsrummet. 

Jag glömde att säga att det även låg chips och popcorn utspridda på hela golvet samt på mattan, och utspilld läsk på bordet så att det hade fått några skador. 

Jag funderade på hur många det var som bodde i den här kåken, det borde ju vara ganska många egentligen. Med tanke på att det nästan var större än ett hotell! Men men, är man rik så är man väl..? Men vänta, det måste ju vara hans crew och hans band.. Kanske inte hans dansare? Eller? Dem hade jag i alla fall inte sett till, så förmodligen inte. Bandet hade jag för sig inte heller sett till, men det kan väl inte bara vara Justin’s crew som bor här. Eller? 

Jag gäspade stort en sista gång innan jag klev upp ur Justin’s sköna säng och gick fram till hans ovala spegeln som visade hela min kropp i sig. 

Jag hade lånat en av hans t-shirts som hade legat längst upp i hans garderob, att sova i. I hopp på att jag fick låna den.. Annars skulle jag ta med den hem och tvätta den, och sedan lämna tillbaka den som om den vore orörd. 

Jag gnuggade mig trött i ögonen och öppnade sedan dörren och kom ut till resten av huset. Klockan var lite efter nio, så jag antog att ingen var vaken. Med tanke på hur sent det blev igår. Usher höll säkert på att städa ända fram till tre för att få det att se hyfsat bra ut i vardagsrummet, men han hade säkert missat lite med flit som han skulle tvinga Justin att städa upp. 

Jag fortsatte genom huset och hittade fram till köket av ren slump. Jag ryckte lättat på axlarna och gick in i det. Jag kunde ju lika gärna äta något nu, annars så skulle jag säkert glömma bort att göra det. 

Väl inne i köket då såg jag hur någon var böjd framåt, med huvudet in i kylen och med ryggen mot mig. Shirtless.

”God morgon” sade jag lätt och såg hur personen fram mig hoppade till så att han eller hon slog huvudet i dörren på kylen. 

”Herregud, förlåt!” utbrast jag och tog några steg framåt för att hjälpa till. Jag lade en hand på huvudet och insåg förres då att det var någon av Justin’s kompisar. Han hade håret i en sne bena och blå-gröna ögon. Han såg helt okej ut, helt ärligt. Inte dum alls. Min blick for under några sekunder till hans mage, då jag insåg att han var muskulös och hade sixpack. Hade Justin också det?! Jag hade glömt att titta förra gången jag såg honom i badbyxor, vilket som var väldigt konstigt, eftersom jag alltid brukar kolla på det.. 

Jag avbröt snabbt mina tankar när jag kom på att jag skulle bli generad om jag fortsatte tänka på det. 

”Hey” utbrast han och lade en hand på min hand, som låg på hans huvud där han hade slagit sig. Jag rös obehagligt till och ryckte åt mig min hand, vilket som fick honom att göra en grimas. 

”Ryan Butler!” sa han snabbt och räckte ut den lediga handen han hade. Jag kramade lätt om den, och nickade sakta. 

”Skyler Jacobsson, vän till Justin” svarade jag vänligt och drog ännu en gång åt mig handen. 

”Vän? Justin presenterade dig som hans flickvän.. Eller, jag tror att det var dig han pratade om i alla fall. Det var något på S, fast inte Selena” sa han oblygt och hade börjat rota i kylen igen. Hela kroppen stelnade till under bara någon sekund, och jag slog vad om att jag var rödare än en tomat i ansiktet just nu. Men jag gjorde ingen insats till att försökte dölja det. Istället bet jag mig löst i läppen och funderade på vad jag skulle säga till honom nästa gång som jag träffade honom.. Men vänta lite! Vad hände med Selena då?! Var dem fortfarande tillsammans, eller hade dem gjort slut utan att jag visste det? Var det inte hon som han pratade i telefon med igår? Eller hade jag helt fel.. 

Jag blev avbruten från mitt ‘dagdrömmande’ när jag såg hur Justin klampade in i köket med ett par mjukisbyxor, ett slappt linne och bruna tofflor. Otroligt snygg klädsel för att vara han, och det satt helt perfekt på hans kropp! 

”God morgon” sa han med en raspig röst och växlade med blicken mellan mig och Ryan - som stod med rumpan ut mot mig. ”Och vad fan pågår här?” lade han snabbt till och syftade på att jag och Ryan stod så nära varandra, och att han inte hade någon tröja på sig. 

”Inget!” svarade jag snabbt. Kanske lite för snabbt, eftersom det nästan lät misstänksamt. 

”Jag lånade din tröja förresten, eftersom jag behövde något att sova i. Jag upptäckte att min väska ligger kvar i din bil. Hoppas det var okej?” babblade jag snabbt på för att byte samtalsämne. Jag kanske babblade på lite för snabbt? Jag blev i alla fall orolig och kunde se framför mig hur dum jag såg ut. 

”Haha, prata inte så fort! Jag hänger inte med!” skrattade Justin och tog några steg framåt så att han stod precis framför mig. Han lade en hand på min axel, vilket som gjorde så att mina kinder blossade upp i en ännu rödare och klarare nyans. Ett pirr slank igenom min kropp samtidigt som jag fick ögonkontakt med Justin. Ååh, dem ögonen.. 

Han släppte taget om min axel och sträckte på sig, sedan så knuffade han lätt bort Ryan från kylen och dök själv in i den. Gud.. En sådan underbar pojke.. 

Han fick tag i en burk med majs, som han snabbt öppnade och stoppade ner en gaffel i. Sedan så började han vräka i sig allt.

.

Jag tog ett glas med apelsinjuice och drack upp det i små klunkar, samtidigt som jag vägrade släppa blicken på Justin. Han hade ett samtal med Ryan om deras grabbkväll, och tog små tuggor av majsburken med jämna mellanrum. Han hade förmodligen uppmärkt att jag stirrade på honom vid det här laget, eftersom han gav mig små flin då och då.

”Men jag måste gå och byta om, och sedan springa hem. mamma kommer få ett enormt utbrott om jag inte är hemma förrän..” utbrast Ryan och tittade på klockan. ”En halvtimme, helvete!”. Han sprang ut från köket och försvann snabbt ut ur synhåll. 

Justin vände sig snabbt mot mig samtidigt som han svalde majsen som han hade i munnen, och tydligen tuggat klart. 

”Ser jag dålig ut eller något?” frågade han med ett allvarligt ansiktsuttryck. 

”Nej, absolut inte! Rättare sagt den motsatsen, du är jättesnygg!” svarade jag snabbt, men ångrade mig sekunden efter och slog ena handen för munnen. Hur kunde jag säga det?! Shit..

Jag kände hur kinderna ännu en gång blossade upp i en röd nyans, säkert den miljonte gången bara idag. 

”Haha, vad sa du?” flinade han till svar och mjuknade upp lite.

Jag tittade skamset ner i golvet och kände hur mycket jag ångrade att jag sade det. Visst, han var snygg. Grymt snygg. Olagligt snygg! Men hur fan kunde jag erkänna det?! 

”Kom!” sade han sedan och vinkade till sig mig. Jag gick försiktigt fram till honom och lutade mig mot bänken, precis som han gjorde. 

”Är jag snygg?” frågade han när jag hade kommit tillräckligt nära för att han skulle kunna viska. 

Jag kände hur halsen tjocknade och jag fick inte ifrån mig ett ljud. Justin, däremot, verkade vara väldigt pratglad. Han tog en tårslinga från mitt hår och placerade den bakom mitt öra. 

”Du tycker att jag är snygg, eller hur?” viskade han nu, mot mitt öra. En pirr slank igenom min kropp, och jag stelnade till under hans beröring. 

Jag nickade långsamt och såg hur han höjde på ögonbrynet, verkade vara en aning förvånad, eller så ville han bara att jag skulle svara på ord. 

”Du gillar mig, eller hur?” 

Jag bet mig löst i läppen och vågade äntligen möta hans ögon, som glänste enormt.  Jag nickade lätt och ett flin uppstod på hans läppar.  ”Du har fallit för mig, eller hur?” 

Jag nickade återigen och svalde hårt denna gång. Hur kunde jag erkänna det för honom? 

Innan jag hann tänka på det, så kände jag hur han pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss som jag besvarade. Fjärilarna tog plats i magen och flög runt hej-vilt. 

”Du älskar mig, eller hur?” mumlade Justin mot mina läppar och kysste mig på halsen, och ned mot nyckelbenet. 

”Mhm” viskade jag mot hans öra och stönade till. 

”Jag visste det!” utbrast han stolt och flinade, sedan kysste han mig på läpparna igen. 

Därefter så tog han tag om mig hand och avslutade kyssen. ”Kom” viskade han mjukt och gick ut ur köket med mig tätt intill honom. 

Han förde oss ända bort till hans sovrum, som jag nu visste vart det låg någonstans. 

Han öppnade lätt dörren och föste in mig i rummet, innan han slog igen dörren igen och gick fram till mig. Då han började kyssa mig igen. Precis som förra gången så flög fjärilarna runt som galningar i min mage, och allting kändes helt underbart. 

Justin knuffade löst ned mig i sängen och lade sig över mig, fortfarande kyssandes. 

 

-----------

 

SHIT, VAD HÄNDE DÄR?! VEM ÄR DET SOM KOMMER? OCH VAD KOMMER SELENA GÖRA?! :o

La ni märkte till att det BARA var i Skyler's perspektiv, vad tyckte ni om det? :)

 

 ♦ TIDSINSTÄLLT KAPITEL! ♦

 

KOMMENTERA♥

”Var det jobbigt att åka?” frågade jag och mötte hans ögonkontakt igen. Jag ryckte lätt på axlarna. 

”Inte så värst. Tiden bara flög iväg, eftersom jag roade mig med att tänka på dig..” flinade han mjukt och lutade sig närmare mig. Innan jag visste ordet av det så pressade han sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Den behagliga känslan for längst min ryggrad igen, samtidigt som jag besvarade kyssen och lade mina händer runt hans nacke, samt kände hur han drog mig närmare sig. 

-------

Jag lutade mig försiktigt mot bildörren och lade huvudet mot rutan, sedan slöt jag ögonen och drog upp knäna så att dem också på var sätet. Både flygresan och bilturen hade varit långa, och just nu önskade jag bara att få komma hem. Hem till mamma, pappa och lille William. Undra om han hade lagt ifrån sig sina tv-dator-och-mobil-spel nu? Hoppas mamma hade tvingat honom att springa ut och leka med sina kompisar, som alla andra barn i hand ålder gör. Istället för att sitta inne och stirra ned på någon skärm. Förmodligen så skulle han väl bli någon tekniker som vuxen i sånna fall.. 

Jag suckade långsamt, och drog ut på den så mycket jag kunde. Sedan så öppnade jag ögonen igen och lät blicken falla på Justin som satt och körde bilen. Han hade inte släppt blicken från vägen någon gång ännu, även om han visste att jag hade slängt blickar på honom med jämna mellanrum. 

”Kan vi inte köra en lek eller något?” frågade jag och flinade till, vilket han gjorde gjorde. 

”En lek?” han vände äntligen huvudet mot mig och mötte mina ögon för något kort sekund, innan han tittade ut på vägen igen.

”Ja, typ.. gissar-leken?” chansade jag och bet mig löst i läppen. Jag såg hur han höjde på ögonbrynen samtidigt som han långsamt nickade - väntade på att jag skulle fortsätta. ”Du ska tänka på något, vad som helst, och jag ska försöka komma på vad det är! Jag får även ställa frågor till dig, men du får bara svara med ’ja’ och ‘nej’, okej?” 

”Okej.” svarade han och kliade sig i nacken. ”Jag tänker på något!”. 

Jag funderade en liten stund på vad det kunde vara, innan jag började med mina vilda gissningar som spårade ut totalt efter en stund. 

”Neeej! Jag tänkte på dig, dummer!” skrattade jag och sneglade mot Skyler som satt på sätet bredvid mig. Hon slog mig löst på armen och brast sedan ut i skratt. 

”Kom igen, så roligt var det inte!” flinade jag och återhämtade mig från mitt skrattande. 

”Johorå!” svarade hon snabbt, medan hon tog en andningspaus, sedan brast hon ut i skratt igen. 

Hon var värdelös på att gissa, total kass. Och det säger jag inte bara för att jag är proffs på att gissa... 

Jag kände hur mobilen började vibrera nere i fickan, så jag drog snabbt upp den och såg att det var ett inkommande samtal. Okänd, stod det på displayen och jag tvekade under någon sekund. Men sedan så klickade jag på den gröna knappen och drog upp mobilen mot örat. ”Aa?” svarade jag lätt i luren och väntade på att någon skulle svara.

”Justin! Det är.. Selena” sa en välkänd röst efter ett par sekunder. 

Jag kände hur en rysning fick igenom kroppen, och hur en röd nyans blossade upp på kinderna. Hur fan kunde jag vara generad av att prata i telefon med Selena, seriöst?

Jag harklade mig lågt och stängde snabbt av radion som var på lite i bakgrunden. 

”Öh.. Kul att du ringde..?” försökte jag och bet mig nervöst i läppen, vad skulle jag säga?! Jag lät säkert jättekonstig! 

”Hehe, jae. Det var det ja..” instämde hon med ett lätt mummel. ”I alla fall, jag tänkte bara säga att jag fick ditt meddelande förut, och det var verkligen gulligt av dig att skicka ett sådant sms!” utbrast hon och smackade på ett tuggummi. 

Jag nickade med huvudet och drog en nervös hand genom håret, men lät handen falla ned mot ratten sekunden därpå. 

Jag slutade även att nicka när jag kom på att hon inte kunde se mig. 

”Jo.. Jag tänkte bara försöka förmedla mina åsikter till dig, och är du olycklig med mig.. Så ska jag inte tvinga dig till att vara med mig. Så, det är helt okej om du träffar någon annan..” mumlade jag till svar och sneglade ner på Skyler, som mötte mig ögonkontakt. Hennes blick avslöjade hennes nyfikenhet ända tills hon bröt våran ögonkontakt genom att titta ner i sitt knä. 

”Justin.. Jag älskar dig, det vet du va?” viskade Selena mjukt i luren, vilket fick mig att lätt stöna till. 

”Menar du det?” kontrollerade jag och tryckte mobilen tätare örat, bara för att höra hennes svar tydligare. 

Men istället för att få höra henne säga ett enkelt ”ja”, så hördes bara pip från mobilen. Hon hade lagt på.. 

Jag tog sakta ned mobilen från örat och stirrade på displayen. Ja, hon hade lagt på.. Vad fan betydde det? 

”...vem var det..?” frågade Skyler försiktigt och sneglade upp från sitt knä. 

”Öh, ingen..” svarade jag snabbt och fuktade frustrerat mina läppar. Sedan så svängde jag in på uppfarten utanför huset som vi äntligen hade kommit fram till. 

Skyler frågade inget mer om vem det var som ringde, vilket som var ganska skönt. Men jag visste att tankarna for runt hej vilt uppe i hennes huvud, och förmodligen så anade hon att det var Selena. 

Jag drog ut nycklarna och slog upp bildörren, samt hoppade ut ur bilen. 

”Kommer du?” frågade jag när jag såg att Skyler fortfarande satt kvar i bilen, och inte hade rört sig en millimeter. 

”Ehm, ja, absolut..” sade hon stressat sekunden efter och tittade upp på mig samtidigt som hon knäppte upp sitt säkerhetsbälte. 

Jag slog mig försiktigt ned i soffan mitt emot Alfredo som satt uppkopplat på nätet, på mobilen och fick små utbrott lite då och då, eftersom nätverket inte funkade så bra. ”Gud, ring en tekniker, något nätverks-proffs eller vem som helst som kan fixa internet! Please!” utbrast Alfredo panikslaget och gjorde en gest. Jag bet mig snabbt i läppen för att kväva ett högt skratt. Han såg verkligen rolig ut när han fick panik.

Justin kom snabbt in i vardagsrummet med mobilen i händerna, samt tittade ned i den medan han slog sig ned i andra hörnet i soffan som jag satt i. 

”Chill, det är väl för många som är uppkopplade samtidigt! Be dem andra att klicka ner nätet bara, om du gör något viktigt..” mumlade han sammanbitet och började att skriva något på mobilen. 

”Smart..” mumlade Alfredo till svar, fortfarande helt uppslukas av sin mobil. ”Stäng ner nätet, Justin!”. 

”Öh, jag sa att du skulle säga till dem andra! Inte mig!” utbrast Justin och tittade upp på honom - mindre än en sekund - och fastnade sedan med blicken på mobilen igen. 

Dagens ungdomar.. Vuxna.. Äsch, tänkte jag och himlade med ögonen. 

”Justin..” började jag, men han hyssa mig snabbt genom att hålla upp en finger i luften. ”Två sekunder..” 

Jag suckade frustrerat och ställde mig upp, samt riktade mina steg mot toaletten som Justin hade visat mig vart den låg. 

.

Jag drog om låset till badrummet och gick direkt fram till den runda  stora spegeln som satt på väggen ovanför handfatet och granskade min spegelbild. Jag såg ut som ett levande lik, på riktigt.

Jag gjorde en äcklad min innan jag sköljde av ansiktet med kallt vatten, och blev genast lite piggare. 

Jag letade med handen efter en handduk, och fick snabbt tag i en som jag torkade ansiktet med. Efter det så hängde jag tillbaka den,  passade på att gå på toaletten, och gick sedan ut från det stora badrummet. 

När jag kom ut så möttes jag av Justin’s bruna ögon, och såg hur ett leende sken upp på hans läppar. 

”Jag har goda nyheter” flinade han och drog en hand genom det snygga håret som satt på hans huvud. ”Mina polare kommer hit i kväll. Så det blir ganska höggjut och tv-spel, bara så att du vet. Jag antar att du kanske inte vill höra på en massa skrik, så jag frågade Kenny och Usher om ni tre kunde gå ut och äta på någon restaurang, se en biofilm eller något som du vill?”

Jag drunknade seriöst i hans ögon som hade det där speciella i sig, och började tänka på dem medan han babblade på. 

Jag skulle seriöst aldrig kunna glömma dem. Hans underbara och vackra bruna ögon. Dem var bara så.. perfekta. Och hans kroppsbyggnad, den var inte så dum den heller! Hela han verkade vara perfekt, helt enkelt. 

”Skyler?” frågade Justin helt plötsligt, vilket fick mig att skakade bort mina funderingar och titta in i hans perfekta ögon, som jag i och för sig hade gjort hela tiden. ”Hör du vad jag säger?” 

Jag mumlade ett lätt ’mm’ innan jag lade huvudet på sne och lät ett flin ta plats på mina läppar. 

”Great. Dem kommer vid sju, så ni kan åka runt halv sju kanske. Så hinner jag fixa här, ta fram tallrikar och skålar, you know!” flinade han och lekte med mobilen som var i hans byxficka. Rörelsen som han gjorde såg en aning misstolkande ut..

”Vänta, va? Åka vart då?” utbrast jag snabbt därefter och skakade på huvudet. ”Och vilka kommer?” lade jag snabbt till. 

”Skyler!” sa Justin irriterat och drog upp båda händerna från fickorna för att göra en frustrerad gest. 

”Förlåt..” mumlade jag och tittade skamset ner på mina fötter som jag satte i kors. Händerna knöt jag fast i varandra bakom ryggen och vågade allt annat än att möta hans blick. 

”Äsch” flinade han mot mig och suckade långsamt. ”Chaz, Ryan, Mitch och company kommer i kväll, runt sju. Så du ska ut och käka med Kenny och Usher” svarade han kortfattat därefter och fiskade upp mobilen från fickan som han hade lekt med. Jag sneglade ned mot den och såg att dem visade 18.07. Alltså så skulle dem komma om cirka femtio minuter. 

”Aha, toppen!” sa jag lättat och vågade äntligen möta hans blick. Han slog ut sina armar och gick några steg närmare mig. 

”Om du insisterar!” flinade jag och omfamnade honom i en härlig kram. 

 

------------

 

Aww :') VAD TYCKER NI OM KAPITLET?

SELENA FICK TYVÄRR INTE VARA MED I KAPITLET SÅ MYCKET, MEN HUR TROR NI ATT HON HAR DET?!

 

Jag kommer åka bort på måndag, och är borta hela veckan. Men om ni vill så skulle jag kunna skriva ett par kapitlet nu, och sen göra några tidsinställa inlägg med kapitlen i, vill ni det? :) 

 

KOMMENTERA :D♥

”Detta är då för ert eget bästa, men om ni har sett denna lägermedlem under dem senaste timmarna så behöver ni stanna och intervjuas för polisen” lade han snabbt till och tittade ut över oss alla. ”Vem är det som har dött?” ropade ev person, som jag aldrig hade sett förut. En massa mummel och viskningar börjades att föras runt, och alla verkade lika rädda som jag var. 

”Amanda Cornwallis”  Jag ryggade tillbaka och spärrade upp ögonen. Amanda, som sover i samma rum som mig?! Den Amanda?! Jag hittade häpet upp på ledaren som hade förmedlat nyheten, som precis då hittade ned på mig så att vi fick ögonkontakt. 

----------

Min mobil vibrerade till i byxfickan, och jag fiskade snabbt upp den i hopp på att det var Selena som ringde. Men när jag tittade upp på displayen så var det inte hennes namn som stod där, utan Skyler’s. 

”Aa, hey!” svarade jag innan jag ens hade hunnit trycka på den gröna knappen och tagit emot samtalet. 

”Justin..” snyftade Skyler i luren vilket som fick jag mig att pressa mobilen närmare och hårdare mot örat, samt bli orolig över henne. 

”Vad har hänt, Skyler?” frågade jag snabbt därefter och hörde hur någon annan grät hysteriskt i bakgrunden. ”Hallå?”

Jag hörde att hon snyftade till, innan hon började prata igen. ”En på lägret har.. d-d... dddöö-t..” stammade hon fram och jag kunde föreställa mig hur tårarna rann längst hennes kinder, samt hur hon skakade tänder av rädsla. 

Jag spärrade upp ögonen och höjde på ögonbrynet, beredd på att fråga om hon var seriös, men stoppade mig själv i sista sekund. Varför skulle hon fejka allting? 

”Oh my god, ska jag komma och hämta dig?” utbrast jag häpet och gick automatiskt bort mot hallen och drog jackan runt axlarna. Jag tog för givet att hon skulle säga ja, varför skulle hon annars ringa? 

Ett lätt hm:ande lämnade hennes strupe, och sedan hördes det ytligare några snyftningar. 

”Håll dig bara lugnt babe, det är det bästa som du kan göra..” sa jag mjukt och ryckte upp ytterdörren. Sedan drog jag ned mobilen från örat och tittade ut i vardagsrummet där jag såg att Usher satt och var social.. På mobilen då, inte i det verkliga livet. ”Aye bro, jag åker ut en stund!” ropade jag högt innan jag snabbt sprang ut och smällde igen dörren. Hade jag stannat någon sekund längre så hade han sagt att jag behövde stanna. 

Jag förde mobilen mot örat igen och sa ett lätt ”tillbaka”, samt började gå mot bilen som bara var några meter framför mig. 

.

Jag körde i över 100 km/h över gatorna och svängde åt alla hållen som GPS:en visade. Jag skulle köra ända bort mot någon flygplats som jag aldrig hade varit på, som låg massvis med mil utanför Stratford, till och med Ontario. Skyler skulle ta ett flyg från London, ända bort till den flygplatsen. Det skulle tydligen ta mycket kortare tid än att åka till flygplatsen som hon hade åkt till när hon lämnade Kanada. 

I varje fall, så skulle vi vara framme ungefär samtidigt, vilket var jättebra. Eftersom jag antog att hon - likaså jag - inte orkade vänta speciellt länge. 

Jag drog upp min Iphone från fickan och gick direkt in på meddelanden och började skriva ett till Skyler. 

Till: Skyler

Aye, håll dig lugnt och få inte panik. Jag förstår att du är rädd eftersom någon har dött, och att det springer runt en mördare i området du nyss varit i. Men det är det ända du kan göra, tills du kommer hem i alla fall. Hämtar dig när du har lämnat och är nere på fast mark :) xoxo JB

Jag skickade snabbt iväg det innan jag vände upp blicken mot vägen igen och pressade foten mot gaspidalen så att jag körde lite snabbare. 

Jag lade mig sakta ner i sängen och lät huvudet falla ned mot kudden. Min migrän hade kommit igen, och den var riktigt intensivt. 

Efter grälet med Justin så hade jag känt att huvudet började dunka till lite smått, men efter den långa bilturen hem så hade det blivit värre. 

På tal om det, så skulle jag aldrig någonsin förlåta Justin. Hans beteende var absolut inte okej, och han verkade se vårt så kallade förhållande på skoj. Allt han brydde sig om var hans familj och hans Beliebers. Mig? Nope. 

Jag satte mig hastigt upp i sängen då jag hörde hur mobilen vibrerade i bakfickan, vilket som fick den att smått skaka till. 

Jag fiskade upp den på bara någon sekund och såg att det var Justin som ringde. När man pratar om trollen.. Tänker! Tänker om trollen. 

Jag klickade nonchalant på den röda knappen och slängde mobilen till andra sidan sängen. Han hade ringt femtom gånger sedan jag hade lämnat honom hemma hos hans mamma, och det fanns bara två rimliga anledningar till att han ringde. 

Antingen att han ville fortsätta bråket via telefon, eller att han ville be om ursäkt och lova att detta aldrig skulle hända igen. Vilket som han hade gjort massvis med gånger förut, och hade bråken fortsatt? Javisst. 

Jag blev avbruten av mina tankar när mobilen vibrerade till i handen, igen. Jag hoppade lätt till och såg att Justin’s namn lyste upp på displayen, och precis när jag skulle avbryta samtalet så hann han redan göra det. Det var ju.. kreativt? 

Jag tittade besviket ned på mobilen, men insåg då att han hade skickat ett meddelande. 

Från: Justin

babe, i miss you. i’m sorry, for everything. är på väg till andra sidan kanada för att hämta upp någon på flygplatsen... anyway, jag vill verkligen inte att du ska vara olycklig när du tänker på mig. jag vill att du ska känna hur din kropps värms upp varje gång du ser mitt namn på displayen, som du sa att det var för ett halvår sen. men om den inte gör det, utan blir stel och kall, så är det okej. jag vill att du ska vara lycklig, vare sig det är med mig eller inte. vi behöver inte vara tillsammans om du känner att du mår dåligt då, det är ok. men bara så att du vet, så älskar jag dig och kommer aldrig sluta göra det :’) din Justin 

Jag chockades till av hans meddelande, och blev en aning förvånad. Var det så han kände för mig? Och var det okej för honom att jag tyckte som jag gjorde? Åh herregud.. Ingen kille har skrivit så till mig någon gång förut. 

Jag log mot meddelandet och läste det igen, samt bet mig hårt i läppen för att hålla in tårarna som jag kände var på väg ned för kinderna. 

Detta ändrade inte mina åsikter och tankar kring honom, men jag ljög om jag sa att det inte var gulligt. För det var det! Men.. Det var djupt av honom, fast han behövde träna på skrivregler och grammatiken lite, tänkte jag och kunde inte motstå att inte flina åt det. 

Jag greppade tag om min väska och gick med snabba och långa steg bort mot utgången och kom sedan vidare ut på parkeringen där det var fullsmockat av bilar. 

Eftersom jag aldrig hade varit här förut, så var det extremt förvirrande. 

Vart körde man in någonstans, och vart körde man ut? 

Jag kisade upp mot solen som var klar på himlen, fast höll på att bli gömd bakom några moln som var på väg mot det brinnande klotet. 

Jag suckade lättat och lät blicken falla ut över parkeringen igen. Det var sjukt många olika sorters bilmärken på bilarna som stod stiligt parkerade. 

Jag bet mig i läppen och ställde ned väskan på marken och satte mig på den, samt drog upp mobilen med ett ryck från jackfickan och skickade iväg ett meddelande till Justin där jag frågade vart han var. 

Någon minut senare så skymtade jag hans namn på displayen, att han ringde, så jag klickade knappt på svara och tryckte mobilen tätt intill örat. 

”Hej, vart är du?” frågade jag mjukt och rättade till min tröja som hade hamnat lite snett när jag hade satt mig ned. 

”Jag har precis parkerat bilen, och är på väg in. Vart är du?” svarade han och skrattade lättat till sekunden efter. 

Jag log för mig själv och fuktade mina läppar innan jag fortsatte. ”Precis utanför. Är du nära?” 

Jag tittade ut över parkeringsplatserna igen och försökte hitta honom med blicken, men det var helt omöjligt, eftersom det var flera tusen parkeringar och bilar. 

”Rätt så.. Åh, jag ser dig!” utbrast han och jag kunde nästan se hans leende framför mig. 

Snabbt som sjutton så ställde jag mig upp och vände mig hastigt om mot alla håll, sidor och kanter. Men kunde inte se honom någonstans. 

”Haha, vart är d-” hann jag bara säga innan jag kände två händer som lades mot min midja bakifrån. 

Jag vände mig automatiskt om och möttes av två krämiga chokladbruna ögon. Justins. 

”Hej..” flinade jag och omfamnade honom i en härlig kram som han snabbt besvarade. 

”Hej på dig med!” log han och strök mig över ryggen. En behaglig känsla for snabbt längst ryggraden och benen ville bara vika sig. 

Jag avslutade motvilligt kramen efter en liten stund, även fast jag ville vara kvar i den positionen för alltid. Men det skulle verka en aning konstigt om ingen av oss avslutade den.. 

”Var det jobbigt att åka?” frågade jag och mötte hans ögonkontakt igen. Jag ryckte lätt på axlarna. 

 

------------

 

OMFG, VAD HÄNDE DÄR?! 

 

HUR STÅR LÄGET TILL MELLAN JUSTIN OCH SELENA, LITE INTENSIVT, ELLER VAD TYCKER NI?

 

KOMMENTERA FÖR MER! :D♥

Varför skulle man gå på ett läger, där man seglar, om man inte har seglat tidigare?! 

Jag bet mig löst i läppen och tog snabbt tillbaka det jag nyss hade sagt i mina egna tankar. Jag hade precis kommit på att jag aldrig hade seglat speciellt mycket tidigare.. 

Jag suckade lite halvbesviket och drog på min jacka och flytväst, 

sedan hoppade jag i ett par gummistövlar som mamma också hade packat ner. 

 Lägret kanske skulle bli lika dåligt som jag hade förväntat mig ända. Men som sagt, det blir vad man gör det till.. 

---------

Jag tittade äcklat på min spegelbild i den smala spegel i ena hörnet av rummet, jag såg verkligen förskräcklig ut. Hur kunde man ha så sig sånna här kläder frivilligt, ärligt... 

Jag tittade mig en sista gång i spegeln innan jag gick tillbaka till mig säng och slog mig snabbt ner i den. Vi behövde vänta tills någon dum klocka ringde, så man skulle springa ner för trapporna och ut på gräsmattan som ledaren Charlotta hade förmedlat. 

Jag suckade djupt och kände hur jag smått börjades svettas inför tröjan, fan. 

Jag svalde hårt och tittade på dem andra i rummet. Dem höll fortfarande på och klä på sig deras seglarkläder, men eftersom jag var så snabb, så var jag klar allra först. 

”Hej!” utbrast en tjej som hade kommit upp på den västra sidan om mig. Hon hade lagt beslag på sängen över mig, men stod nu bredvid och var påklädd, precis som jag. Jag måste ha missat när hon blev klar.. 

”Hej” svarade jag lätt och ställde mig snabbt upp. Jag räckte fram handen mot henne, som hon vänligt kramade om. ”Skyler”. 

”Christina, med C-H” flinade hon och drog tillbaka sin hand som jag lätt släppte. Jag studerade uppifrån och ned, och såg att hon hade tatuerat in ”love” på ena handleden. Modigt. 

”Så.. Gillar du att segla då?” frågade hon och lade sina händer i kors, förmodligen över att armarna var så tunga när den hängde ned. Det var mina i alla fall..

”Haha, jag vet inte riktigt. Det är bland dem första gångerna” svarade jag med ett leende på läpparna. ”Gör du?” lade jag snabbt till därefter, för att inte verka oförskämt över att bara vilja prata om mig själv. 

”Jag har inte seglat så mycket jag heller, bara några gånger om året”. Jaha, mer än mig i alla fall. ”Men jag vägde över att gå på det här lägret eller vara hemma och titta på tv hela sommaren med en påse chips i handen. Haha, man vill inte verka tjock när man kommer tillbaka efter sommaren ju” skrattade hon och lade en hand på magen. Jaha, vad fan menade hon med det? 

Jag log lite tillgjort mot henne och hörde hur klockan ringde, om vi - åtminstone jag - hade väntat på i evigheter. 

”Bäst vi går ner!” utbrast jag snabbt och var redan vid dörröppningen, på väg ned för trappan. Gash, detta skulle bli sjukt jobbigt. Jag verkade knappt ha någon gemensamt med någon i rummet. 

.

Väl nere på gräsmattan så behövde man ställas upp rumsvis, så jag gick motvilligt bort mot Christina och ställde mig bredvid henne. Eftersom jag bara kände igen henne och den där andra tjejen.. Vad hette hon? Amadea? Amalie? Amarine? Amathea? Amanda? Amanie?Ja, Amanda. Just det.. tänkte jag och nickade, men slutade så fort jag upptäckte att hela gräsmattan var befolkad. 

Ledarna på lägret kom snabbt upp framför oss och ställde sig på ett vågrätt led. ”Hey!” utbrast alla i munnen på varandra, nästan i kör. Var det meningen? Eller var det bara av ren slump? Jag himlade med ögonen och försökte lyssna på vad dem hade att säga. ”Varmt välkomna hit, jag heter Sakarias och är lägrets chef. Det här är Cassandra” fortsatte han och pekade på en tjej bredvid honom, som verkade vara några år äldre än han själv. ”Det är vice lägerchefen. Vi två kommer att sitta i en följebåt och åka med er när ni är ute och seglar. Martin här-” han pekade nu på en kille som stod på andra sidan av honom. Han verkade stråla ut mest, och såg någorlunda normal ut. Alla andra ledare hade klätt sig i onormala och fula kläder, för att vara helt ärlig. ”-kommer att åka i en liten eka, som är en symbol för detta läger. Ibland så kommer han att hålla upp en röd flagga och blåsa i en visselpipa när vi är ute och seglar, och då menas det med att ni ska åka efter honom. Om ni inte förstår allting nu så kommer vi att gå igenom det på withboarden som mina kolleger Alexander och Yasmine är och hämtar nu!”. Han tog äntligen en andningspaus och tittade ned på ett pappar som han höll i. 

”I eftermiddag så kommer vi gå igenom lite trivselregler, regler för huset och allmänna regler” läste han upp och  tittade segan ut över oss. Det kändes seriöst som om man satt i skolan, och lyssnade på vad ens lärare sade. Kom igen, det är sommarlov, gå inte igenom en massa regler då. Jag suckade frustrerande och granska varje ledare i några sekunder. Dem var totalt tolv stycken, plus dem två som var och hämtade withboarden, så fjorton stycken. 

Jag fuktade läpparna och tittade på omgivningen som var utan träd och skog på ena sidan, på den andra sidan så fann det småhus, och rakt framför så kunde man skymta havet som glittrade i magiska färger. Man fick nästan känslan av att bada, både för att vatten såg så frestande ut och för att kläderna som man hade på sig var så himla varma. Phu, flåsade jag och fläktade mig själv med ena handen. 

”Här kommer de med withboardeeeeeen!” ropade plötsligt en av dem kvinnliga ledarna som inte hade presenterats sig än. 

Var inte det det första som man skulle göra? 

Jag skrev irriterat in Selena’s nummer på min IPhone och ringde snabbt upp det, svarade hon inte nu så skulle jag inte ringa en till gång. Jag chansade på att jag redan hade ringt runt elva-tolv gånger, och om jag fortsatte så, så skulle jag ses som värsta stalkern, eller åtminstone ”den desperata killen”. Och det ville jag verkligen inte!

”Ta det chill bro, ingen gillar desperat folk!” flinade Kenny som satt bredvid mig i passagerarsätet. Jag hade hämtat upp honom vid bilvärksdan, eftersom någon tydligen hade kört in i honom. 

Nu förde han in en mars mot munnen och tog en stor tugga av den. ”Så länge du inte sade något mer som kan ha sårat henne, så är det lugnt!” sade han därpå med marsen i munnen. Jag kunde se framför mig hur den hade smetats ut där inne.. Usch, vad är det jag tänker på?! 

”Men jag pallar inte chilla nu, jag måste träffa henne.. Eller Skyler” svarade jag lågt och klickade på radion för att undvika ett till samtal. Jag kände bara inte för att prata just vid detta tillfälle. Dels för att han hade choklad i hela munnen och spottade ut lite av det varje gång han pratade, och dels för att jag skulle få ett litet utbrott om jag snackade om mina problem.. 

Jag suckade högt och drog en hand genom håret, funderade på vart Skyler var just nu. Jag hade för sig kommit på att hon hade åkt på hennes läger, men hon kanske hade lust att ses någon gång i veckan ända? Jag menar... Eller, nej, jag vet inte hur jag menar.. Nu när jag tänkte efter så verkade det helt random. Hon var ju upptagen hela veckan! 

Jag tittade på mobilen och såg att klockan hade slagit över till 14.48. Eftersom det var söndag, så kunde man väl bara dra sig hemåt eller till huset som jag delade med hela crewet. 

Jag hade fem hus att bo i. Nej, fyra. Jag hade glömt att jag hade sålt det huset som jag egentligen hade köpt till Selena. Dels för att det hade varit inbrott och såg föruskigt ut, och dels för att Selena och jag hade gjort slut vid det tillfället, och allting kändes bara piss. 

Så, huset som jag kunde välja mellan att vara i nu, var det som jag hade köpt tillsammans med crewet, hos mamma, hos pappa eller min privata lilla kåk. 

Jag låste upp mobilen med ett kick och såg att jag hade fått ett nytt sms, av Scooter. Shit, jag hade glömt att radera honom som kontakt.. Jag klickade snabbt upp meddelandet och växlade med blicken mellan smset och bilvägen. Så det tog några extra sekunder att läsa igenom det, och jag kan säga att det inte var världens kortaste sms heller.. 

Från: Scooter

Yo, är på väg till Canada och ville passa på att säga att jag är ledsen över att jag ‘sårade’ dig förut, du vet att det inte var med flit. Och jag som är äldre än dig, borde absolut inte vara en dålig förebild. Jag är mycket tacksam och glad över att du besökte mig på sjukan, det var ingen annan än du som besökte mig. Inte ens Selena eller crewet.. Anyway, dina ord träffade mig rakt in my heart, och.. You know, jag är dålig på sånt här. Men jag skulle vilja ta tillbaka allt dåligt jag har gjort mot dig, och undrar om du fortfarande skulle vilja ha mig som din manager? Jag lovar till 100% att jag ska skärpa till mig och.. ((saknar text))

Jag saktade smidigt ned på farten och läste igenom meddelandet igen, vilket som var en aning besvärligt. 

”Öh, Justin.. Du håller på att köra av vägen!” utbrast Kenny förtvivlat  och proppade in hela marsen i munnen, innan han skakade bort smulorna som hade kletat fast sig på händerna, och kramade hårt om bildörren för att vara beredd på att krascha. 

Jag reagerade snabbt och tittade ut på vägen, samt svängde in på vår bana igen och pustade lättat ut. Inte för att jag hade varit så ‘aktiv’ under den senaste minuten, men i alla fall. 

”Du behöver nog ta om din körkurs JB, det här är inte okej!” utbrast Kenny, lite högre denna gång, fast på ett ganska mjukt sätt. 

”Ah, vitsen är att vi klarade oss bra!” svarade jag ointressant och låste mobilen. Sedan koncentrerade jag mig på att inte köra av vägen igen, för Kenny’s skull. 

Jag suckade högt och lunchbeslog den lilla båten som jag satt i tillsammans med dem andra tre - okända - personerna som jag hade fått segla med under förmiddagen. Eller, förmiddag och förmiddag. Klockan var runt tre, vilket som menades med att det var eftermiddag och att vi skulle få äta jättesen lunch. Min mage hade kurrat varannan minut under segelturen, så det var väl bara bra att det var lunch nu. 

Jag satte mig nonchalant på durken och lutade mig tillbaka. Vi hade fått välja mellan att åka två-kronor och Triss. Jag hade valt att segla en två-krona, eftersom jag hade en kompis för massvis med år sedan som hade seglat en sådan båt förut. Så valet var ganska lätt, fast vilket båt som var lättast, hade jag inte en blekaste aning om. 

.

Jag drog en hand genom håret och kände hur skönt det var att komma i lä en liten stund. Vindarna hade varit så hårda att flera båtar höll på att kapsejsa, fast dock så blåste det inte lika mycket lägre, vilket som var hur skönt som helst. 

Jag vände huvudet mot den högra sidan och såg att en följebåt var på väg för att hämta oss från två-kronan som vi satt i. Vi hade knutigt ihop alla på ett långt led vid en boj, för att sedan fortsätta segla efter lunchen. 

Jag tittade tacksamt bort mot följebåten och ställde mig upp i båten, men fick snabbt en spydig kommentar från en av dem tre som jag hade seglat med. Gud, jag hatade dem! Under hela åkturen så hade bara dem tre pratat med varandra, suttit på samma sida så att vi höll på att kapsejsa, och bara klagat på varje fel som jag gjorde. 

Det var två tjejer och en kille, alla verkade vara fjorton-femton, alltså yngre än mig. Men ändå trott att dem bestämde över världen, vilket som dem hade riktigt fel i!

Jag satte mig motvilligt ned igen och såg att följebåten som närmare för varje sekund som gick, men ändå inte så nära..

.

Jag slog sakta upp ögonbrynen på morgonen därpå och hörde hur ledarna stressat sprang genom alla rum och slog upp dörrarna, samt skrek till oss att vi skulle vakna. 

Jag stönade irriterat till men satte mig upp i sängen. Precis så strömmade två ledare in i vårt rum, av ren slump att båda två kom samtidigt. 

”Vakna! Det har hänt en allvarlig olycka i natt!” utbrast dem i munnen på varandra. ”Samling nere på gräset, NU!”. 

Efter det så sprang dem vidare in till nästa rum, och sa exakt samma sak. Jag gnuggade mig försiktigt i ögonen, och hoppade sedan av mina gummistövlar som jag hade slängt av mig dagen innan. Efteråt så drog jag på mig en tunn kofta som jag drog över axlarna, och gick ut från rummet som alla andra gjorde. Väl där ute så var det rena kaoset, det vill säga att alla hade panik ner till gräset för att få reda på den allvarliga olyckan. 

Jag sprang den sista biten ned, eftersom jag hade uppfattat att alla redan hade hunnit ta sig till gräsmattan. 

Snabbt som sjutton så gick jag bort till platsen som jag hade stått på i går, för att jag antog att man skulle stå rumsvis. 

”Ehum..” började en av ledarna och harklade sig. Jag hade fortfarande ingen aning om vad han hette.. 

”Det har hänt en väldigt tragisk och allvarlig olycka i natt. I morse så hittade nämligen grannen som bor där borta-” babblade han på och pekade bort mot ett av dem huset på andra sidan ‘vårt’ hus. ”-hittade en lägermedlen död i skogen. Så vi är ledsna över att behöva meddela detta, men ni behöver åka hem  - idag! Detta är då för ert eget bästa, men om ni har sett denna lägermedlem under dem senaste timmarna så behöver ni stanna och intervjuas för polisen” lade han snabbt till och tittade ut över oss alla. ”Vem är det som har dött?” ropade ev person, som jag aldrig hade sett förut. En massa mummel och viskningar börjades att föras runt, och alla verkade lika rädda som jag var. 

 

----------

 

SHIT, ÄR DET DEN AMANDA SOM HAR HITTATS DÖD? :o

 

VAD TROR NI KOMMER HÄNDA?!

 

Bloggen blir ett år i morrn♥ Det firar vi stort! :D

 

KOMMENTERA :D♥

Jag stelnade snabbt till och vände blicken upp mot henne, helt stelfrusen. Hade hon redan fått reda på det? Det var verkligen helt otroligt hur snabbt nyheter sprids på internet just nu. 

”Du ska veta att det inte är okej att säga sånna ord! Jag fattar inte hur Justin, min lilla pojke, kan säga något till en sådan tjej som du! Man avslöjar inte för världen om någon annars kärleksliv, oavsett om det han sade var sant eller inte. Du veta att det inte är likt honom och jag slår vad om att han ångrar sig just nu!”.

---------

Jag lämnade gymmet med en behaglig suck och började köra ut på vägen med den svarta bilen som jag alltid brukade köra runt i när jag var ensam. 

Det hade verkligen varit rätt skönt att få träna lite, att komma bort från allting och bara tänka på sig själv en stund. Det var liksom.. uppfriskande att träna, på något märkligt sätt. 

Jag bet mig löst i läppen och svängde till höger efter den lilla rondellen. Vart var jag på väg egentligen? 

Jag hade ingen lust att åka tillbaka till Usher och Alfredo, och Selena var förmodligen skitsur på mig just nu. Sen fanns typ bara Skyler kvar.. Jag hade inte en blekaste aning om vart hon var, förmodligen på den där grejen som hennes mamma hade tjatat om.. Vad var det nu igen..? Camping? Hon kanske var scout! Ett scoutläger kanske hon var på! Eller.. ?

Jag funderade en liten stund innan jag beslöt mig för att tänka på annat, mitt minne var som en guldfisks just nu. 

Jag ryckte lätt på axlarna samtidigt som jag åkte in mot macken där jag stannade bilen och tankade den. 

Om jag inte skulle tanka bilen nu, så skulle jag få soppa torsk vid motorvägen, och det är inte direkt det roligaste som man kan vara med om. 

Jag drog med ett litet ryck ut tanken från bilen och slog igenom den lilla luckan där bensinen hade åkt in i. 

Sedan så vände jag mig om och började gå in för att betala. 

Väl där inne så gick jag direkt mot godiset, och tog -utan en sekunds tveka- upp mitt favoritgodis. Sour Patch. Jag flinade smått, kunde redan fantisera om hur gott det skulle bli att få äta upp det. 

Godis kanske inte var det bästa som man kunde äta efter att man hade tränat i två timmar. Men på något sätt måste man väl belöna sig själv? 

.

Jag stannade bilen utanför Pattie’s, mammas, hus och hoppade ut ur bilen och slog igen dörren efter mig. Det var då jag upptäckte att det stod en annan bil vid garaget. En bil som inte hörde hemma där.. Men vems den var, visste jag inte - än. 

Jag fuktade läpparna genom att slicka på dem, och gick sedan upp mot ytterdörren och knackade på med en lätt knackning. 

En liten stund av väntan passerade, innan mamma kom springandes ut i hallen och ryckte upp dörren åt mig. 

”Justiiin! Vad roligt att se dig!” utbrast hon och slog armarna kring mig. Precis som om hon inte hade träffat mig på flera månader. 

Jag besvarade lätt kramen och kysste henne mjukt i pannan, eftersom jag var längre än henne. Precis som jag brukade göra för ett par år sedan. 

”Ehm, Selena är här..” mumlade hon och avslutade kramen. Min mun föll direkt vidöppen och jag kände hur kroppen stelnade till. 

”Vad gör hon här?” frågade jag kallt och stirrade rakt ut på ingenting. Mest rädd för att möta mammas blick, eftersom jag kände på mig att Selena redan hade berättat allt om vad som hade hänt dem senaste dygnen. 

”Jadu, hon hade ingenstans att ta vägen, så hon åkte väl hit. Dessutom så är hon jättetrevlig att prata med!” svarade hon med ett osäkert leende på läpparna. 

Selena hade ingenstans att ta vägen ? Men hon åkte hem till min mamma, istället för sig egna?! Vad tänkte kvinnan med! Att hon kunde komma och ta över min familj?! 

Innan jag hann svara så hörde jag lätta knarr genom golvet och förstod att Selena var på väg hit. 

Jag smög försiktigt bort mot hallen efter att ha hört att det knackade på, samt Pattie’s språng bort mot dörren. Jag hade förstått att det var Justin, han var nog den ända som skulle besöka Pattie vid den här tiden på dygnet. 

Jag suckade lättat och slutade att smyga, då jag hade upptäckt att dem pratade om mig. Så jag var väl skyldig att visa mig?

”Vad gör hon här?” hörde jag Justin säga med en enormt kall och raspig röst. 

”Jadu, hon hade ingenstans att ta vägen, så hon åkte väl hit. Dessutom så är hon jättetrevlig att prata med!” svarade Pattie med sin vanliga röst och jag kände på mig att hon log med hela ansiktet, så att hennes tänder syntes. 

Jag suckade helt frustrerat och tog ett kliv in i hallen, så att jag kunde se både Pattie och Justin. 

”Hei” sa jag kort och lade armarna i kors. Sedan så blängde jag irriterat på Justin, väntade på att han skulle göra något. 

Men det gjorde han inte. Det blev bara tyst under någon minut, tills Pattie harklade sig och avbröt tystnaden. 

”Jag går in i köket och gör lite.. köksgrejer” ursäktade hon sig och gick smidigt förbi mig och vidare in i huset. 

Jag svalde hårt och lät blicken falla ner mot golvet. När jag tänkte efter så kanske jag inte skulle ha åkt hit. Hur dum fick man vara? Det klart att Justin skulle åka hit, Pattie var hans mamma för i hela helvete. Dem står ju jättenära varandra.. 

Jag hörde Justins aggressiva stön, även om han stod fem meter framför mig. Jag bet mig hårt i läppen och vågade försiktigt titta upp på honom. 

Hans gyllenbruna ögon var nu en aning mörkare och inte speciellt välkomnandes. Han var arg.. Frustrerad.. 

”Varför är du här?” frågade han spydigt och borrade in blicken i mig. Det kändes som om jag kunde se rakt igenom honom vid detta tillfälle. Som om han inte hade någon själ, någon inre lycka. Att han bara bestod av hård sten. 

Jag hade aldrig sett honom såhär förut, innan Skyler kom så hade jag helt ärligt aldrig sett honom arg. Men nu, är han arg 24/7. 

”Får jag inte komma hit eller? Är det du som bestämmer det? Nej, det är det inte! Det är Pattie, och hon släppte in mig. Så du ska inte säga något, på riktigt!” försvarade jag mig och lät armarna falla ner längst sidorna om mig. 

”Kan du sluta käfta emot mig hela jävla tiden och visa lite respekt för mig någon gång?! Försök att se situationen från mitt perspektiv istället!” röt han ilsket tillbaka och tog några steg närmare mig, vilket fick mig genest att backa. ”Det är inte du som bestämmer i det här huset, det ska du ha jävligt klart för dig!” lade han snabbt till innan han bröt våran ögonkontakt. Jag svalde hårt igen och funderade ut någon riktigt bra att säga. Tänk Selena, tänk! 

”Men det är inte heller du som bestämmer, det är din morsa!” utbrast jag dumt och slöt ögonen för någon sekund. Sedan så öppnade jag dem igen och fick ögonkontakt med honom, då jag fortsatte prata.  ”Ska jag berätta en sak för dig? Din morsa är snäll och lyssnar i alla fall på mig när jag pratar med henne, vilket som du inte gör. Under hela resan på Hawaii så satt du och waina över ett ‘fan’ som du knappt känner! Tills du får för dig och hamna i världens slagsmål med din manager och sedan avslöja för hela universum att jag har legat med honom! Hur kul tror du att det var för mig att skämma ut mig så inför hela världen?!” 

(Låssas som om det är Selena istället för Miley!)

”Vadå, det jag inte jag som låg med honom!” utbrast han med en snett flin på läpparna, vilket fick mig att bli rasande. 

”Aye, just so you know.. Du och jag är över, och det kommer aldrig bli vi igen!” fnös jag och tog några steg framåt, knuffade till honom med flit i axeln, och drog sedan åt mig min jacka. 

”Baby, du kan inte fly från verkligheten!” påminde han mig och snurrade runt så att vi nu stod i ‘ombytta roller’.

”Nej, men jag kan fly från dig” fnös jag och lade en hand på ytterdörren, beredd på att öppna den vilken sekund som helst. ”Du är seriöst inte riktigt klok. Låt inte dina aggressioner gå ut på oss andra, vad fan har jag gjort dig dem senaste timmarna?” 

Han tvekade några sekunder innan han öppnade munnen, men han stängde den lite snabbt som han hade öppnat den. 

Bra där Selena, du vann!

Jag blängde irriterat mot Selenas håll och kände verkligen hur hon började gå mig på nerverna. Det ända hon gjorde nu för tiden var att tjata över mig och Skyler. Jag får väl umgås med vem jag vill?! Jag låter ju henne göra vad hon vill, så varför kan inte hon låta mig göra det?! 

Jag fuktade mina läppar och drog frustrerat en hand genom håret, som jag nu hade tvättat. 

Egentligen hatade jag att bråka med Selena, eftersom jag visste att skuldkänslorna alltid bubblade upp några timmar efter våra gräl. Fast egentligen så hade vi inte bråkat så många gånger, men dem gånger som vi hade gjort det hade varit hemska!

”Aye, Selena!” utbrast jag och upptäckte att hon hade tryckt ned handtaget och var på väg ut ur huset. 

”Vad?!” röt hon till och vände sig om. Vid det tillfället så ville jag nästan slå till henne, men även krama om henne och berätta för henne hur mycket hon betydde för mig. Jag var ingen hård kille som springer runt och svär, eller bråkar med folk, men dem senaste veckorna så hade jag tydligen börjat göra det.. Och det skulle definitivt förstöra min karriär helt! 

”Ayye, du! Jag är ledsen!” utbrast jag stressad och tog några steg närmare dörren. 

Hon ryggade tillbaka i en förvånad gest innan hon återgick till sitt ‘normala jag’ igen. 

”Åh, så nu tror du att du kan använda mig som någon slags docka? Du sårar mig och säger helt plötsligt förlåt, vilket människa gör så egentligen!? Eller vänta, svara inte på det!” svarade hon och började gå mot hennes bil som stod parkerad utanför garaget. 

”Men.. Jag älskar dig..” mumlade  jag för mig själv och suckade. 

För sig så kanske hon hade rätt, att mina aggressiva sidor tog över alldeles för mycket när jag var arg. Jag blev till två helt olika personer.. Vars den ena helt värdelös. 

Samlingen nere vid gräset hade gått ganska bra. Ledarna hade presenterats sig och rabblat upp vart alla skulle sova och schemat för dagen. Jag kom inte riktigt ihåg hela, men lite senare på eftermiddagen så skulle vi åka ut till en ö och grilla korv som en sen lunch. Lägret kanske inte var så dåligt i alla fall, tänkte jag och gick upp för den knarriga trappan och in på ‘mitt’ rum som jag delade med sju andra personer. 

Vi hade fått en årder att byta om till seglarställ och flygväst, för att redan nu börja rigga båtarna och åka ut på sjön. Allt jag hoppades på var bara att vi inte skulle korsa Atlanten. 

.

Jag gick in i rummet och gick direkt bort till min säng, på den så hade jag kastat upp min resväska, som jag nu var på väg att öppna. 

Jag grävde lätt i den och hittade sedan mitt seglarställ, som mamma tydligen hade packat ner. Helt ärligt, så visste jag inte att jag hade ett sånt ställ.. 

Jag ryckte lätt på axlarna och beslöt mig över att inte tänka speciellt mycket mer på det. Det var i alla fall tur att mamma hade hittat ett. 

”Har ni seglat förut någon gång, tihi?” frågade Amanda med ett lekandes leende på läpparna. Gud, jag störde mig redan riktigt rejält på kvinnan! Hur länge hade jag ‘känt’ henne? Två timmar? Knappt. 

”Ja, vi har en stor segelbåt hemma som vi brukar åka ut och segla med varje sommar. Fast det blev inte så i år, eftersom mina päron har mycket på jobbet under sommaren. Så jag bestämde mig för att åka hit istället!” utbrast tjejen som hade lagt beslag på sängen snett mittemot min säng, alltså mittemot Amandas säng. Eftersom rummet var som en fyrkant, med sex våningsängar och en enkelsäng. Tydligen så hade en tjej lite konsentrationssvårigheter som påverkade hennes sömnvanor. 

Jag himlade lätt med ögonen åt hennes svar och drog på mig seglarstället. Varför skulle man gå på ett läger, där man seglar, om man inte har seglat tidigare?! 

Jag bet mig löst i läppen och tog snabbt tillbaka det jag nyss hade sagt i mina egna tankar. Jag hade precis kommit på att jag aldrig hade seglat speciellt mycket tidigare.. 

Jag suckade lite halvbesviket och drog på min jacka och flytväst, sedan hoppade jag i ett par gummistövlar som mamma också hade packat ner. 

 

-----------------

 

Trejde världenskriget mellan Selena och Justin, huh? :o

Hur tror ni att det kommer sluta? Kommentera gärna era åsiker och tankar :)

 

BTW, följ gärna bloggen på instagram! Det är bara att söka på "foreverbbieber" så borde det komma fram! :)

Där kommer jag uppdatera med om när varje kapitel kommer osv :)

 

KOMMENTERA!♥

Hennes röst fick min att rysa till, speciellt då jag kom och tänka på att jag var med när hon spelade in rösten till röstbrevlådan.

”Aye, It’s me. Justin.. Jag ville bara säga förlåt för att jag skrek åt dig där borta, jag vet inte vad som flög ur mig! Hur som helst, så har jag en bra ide hur vi kan lura ifrån oss detta inför paparazzis, tro mig. Öh.. Du kan väl ringa när du hör det här? Great.. Puss!”

Jag suckade och stängde av samtalet. Jag visste att hon inte skulle ringa tillbaka... Men men, alltid värt ett försök!

--------

”Har du allt som du behöver nu?” ekade mammas röst i huvudet. Jag hade nickat och kramar om henne. Innan jag hade gått på planet till London för att gå på seglarlägret. Jag hade sett hennes besvikna blick, att hon ångrade sig att hon hade anmält mig till lägret. Men det var för sent nu. Hon hade redan betalat och allt var klart. 

Jag suckade högt samtidigt som jag drog min nya resväska bakom mig. Jag hade tagit en taxi bort till lägret, och var redan framme. 

Framför mig så var det ett stort och gammalt hus, som verkade vara minst 50 år gammalt. 

”Hej!” utbrast en ung kvinna som stod framför mig nu. Hon verkade inte vara speciellt gammal, säkert under trettio. 

”Hej” svarade jag förvånat och kramade om hennes hand som hon sträckte fram. 

”Vad roligt, jag heter Charlotta och är en av ledarna här!” svarade hon därefter och sneglade bort mot en bil som kom upp bakom mig. ”Det kommer folk hela tiden, haha, men vi kan gå upp så att du får välja rum?” lade hon till direkt efter och vände sig om samtidigt som hon gick upp mot huset med snabba steg. 

Jag tog tag om min väska och började dra den efter mig. 

.

”Känn dig som hemma bara!” utbrast Charlotta och ställde sig i dörren. ”Jag måste tyvärr gå ned och hälsa fler välkomna. Men vi ses om tio minuter igen, då det är samling nere på gräset!” 

Med dem orden så lämnade hon rummet och gick ned. 

Jag suckade högt och satte mig på sängen, medan jag tittade runt i rummet. Det fanns åtta sängar i rummet, vilket som menades att jag skulle få sova med sju andra okända personer. 

Sängarna var dessutom våningsängar, dessvärre.

.

Jag ställde mig snabbt upp på golvet då jag insåg att det klev in en tjej i rummet. Hon hade långt blont hår som gick ned till midjan, fast uppsatt i en hästsvans. Sedan så hade hon ridstövlar på sig samt en tjocktröja med texten ”Live While We’re Young” och ett tryck av bandet ‘One Direction’. 

Jag suckade lågt och himlade med ögonen. Att sova i en vecka med någon som gillar det bandet, skulle bli tufft!

”Hej!” utbrast hon glatt och ställde ner sin väska som hon bar på. Hon svepte med blicken runt i rummet innan hon satte sig på sängen mitt emot min. 

”Jag heter Amanda förresten och kommer från en liten håla i Boroughbridge” skrattade hon fram samtidigt som hon granskade mig med ett små äcklat ansiktsuttryck. ”Det är knappt tre tusen invånare där, så jag är inte direkt förvånad om du inte vet vart det ligger” lade hon till därefter och log ett falskt leende mot mig. 

Hon verkade inte direkt blyg, så förmodligen så skulle jag få den titeln i det här rummet. 

Jag himlade med ögonen igen och skakade hastigt med huvudet. 

”Nope, jag vet inte vart det ligger. Själv kommer jag från Kanada, som jag hoppas du vet vart det ligger?” flinade jag osäkert och kramade om min arm. 

”Hm.. Kanske, jag är inte grym på geografi” fnissade hon tillbaka och började packa upp från sin väska. Glömde jag säga att den var knallrosa? 

”Inse fakta bro, hon vill inte prata med dig just nu..” mumlade Kenny, nästan ohörbart, och proppade i sig den stora köttbiten som låg på hans tallrik. 

”Men hon måste göra det! Hon kan inte ignorera mig i evigheter!” utbrast jag förtvivlat och rynkade pannan. Att snacka om Selena vid sånna här tillfällen kanske inte var världens bästa idé. 

”Inte i evigheter, men en vecka eller två” sa Alfredo som precis hade kommit tillbaka från köket efter att ha hämtat lunch åt sig själv. 

”Det har ju snart gått det!” 

”Justin, det har gått några timmar bara! En natt rättare sagt, ta’t lugnt. Hon kommer kontakta dig när hon känner sig redo för det. Just nu finns det ingenting som du kan göra, jag är ledsen!” svarade Alfredo med maten i munnen, som han snabbt sköljde ned med lite vatten. 

”Äsch!” fnös jag och drog frustrerat handen genom håret, som jag inte hade tvättat på några dagar nu. ”Jag måste åka till gymmet, är det någon som hänger på?”

”Sorry bro, men jag ska göra några ärenden efter lunchen. Om du vill så kan du hänga med, så kan jag skjutsa dig till gymmen efteråt?” sa Kenny samtidigt som han tog en tugga av sitt ris, blandat med något brun sås. 

”Naaj, jag hade tänkt att åka nu” svarade jag och ställde mig upp från stolen som jag satt på. Jag hade bara tittat på medan dem andra åt, själv så hade jag ingen aptit. 

Jag riktade stegen bort mot hallen och drog på mig jackan samt satte på mig skorna. Det hade blivit kyligare ute sen sist, även om det fortfarande var augusti. 

”Jag drar nu!” ropade jag snabbt ut innan jag öppnade ytterdörren och tog ett steg ut från huset. 

Skönt att få vara ifred en liten stund, tänkte jag samtidigt som jag gick bort mot bilen. 

.

Jag bytte snabbt om till mina träningskläder som jag hade släpat med mig och tryckte upp dörren från omklädningsrummet och ut till det ‘riktiga’ gymmet. 

Jag gick raka vägen mot tyngdavdelningen och började ära en massa tyngder. Jag hatade verkligen att spinna, springa eller göra något annat som hade med tid att göra.

Jag kramade om Pattie samtidigt som jag tittade bort mot Jazmyn som sprang spritt språngande galen mot mig. 

”Jazzy!” utbrast jag glatt och kramade om henne efter att jag avslutat kramen med Pattie. 

Efter att ha åkt hem med taxin och sovit där, så hade jag beslutat för att åka hem till Pattie. Hon var något mer än bara Justin’s mamma, i alla fall vid vissa tillfällen. Ibland var hon en riktig vän och ibland var hon... Justin’s mamma bara. 

”Jeremy hade fullt upp, så han bad mig ta hand om henne” skrattade Pattie när hon granskade min och Jazmyn’s kram. ”Men Jaxon fick jag inte ta hand om..” lade hon till därefter med ett besviket leende på läpparna. 

Jag nickade med huvudet och bet mig löst i läppen. Funderade på vad jag skulle säga.. ?

”Men men, vill du ha något att dricka eller att tugga på? Det är ju lunchtid” undrade hon och bar upp Jazmyn i famnen. 

”Ja, gärna.. Jag tar det som erbjuds” svarade jag med ett glansigt leende och började följa efter henne då hon var på väg mot köket. 

”Hur kan du alltid hålla allting så rent här inne?” utbrast jag utan att tänka mig för. Men som tur var så sken ett leende upp på Pattie’s ansikte. 

.

”Ta lite mer, detta kommer inte räcka till några rester!” sa Pattie när jag hade ätit upp all hemmagjort kycklingsallad som hade legat på min tallrik för en liten stund sedan. 

”Är du säker på att inte du är hungrig då?” frågade jag och sneglade ner på hennes tallrik, hon hade knappt rört maten. 

”Nejdå, det är lugnt!” svarade hon och log mot Jazzy som hasade sig upp på stolen bredvid mig. 

”Om du insisterar så..” log jag samtidigt som jag tog upp slevarna och lade upp lite mer av kycklingsalladen på tallriken. 

Efter det så föll en obehaglig tystnad över oss, och jag kunde tydligt höra hur regnet föll ner mot plåttaken. 

.

En liten stud senare så avbröt Pattie tystnaden med att harkla sig.

”Så.. Jag läste på nyheterna att Justin hade sagt ett par.. elaka ord mot dig här om dagen” mumlade hon därefter och drog upp Jazmyn i knät. Jag stelnade snabbt till och vände blicken upp mot henne, helt stelfrusen. Hade hon redan fått reda på det? Det var verkligen helt otroligt hur snabbt nyheter sprids på internet just nu. 

 

 

-----------

 

Nu får ni seriöst kommentera ! Hatar att behöva tjata om det.. Men jag får min inspiration och vilja av att skriva av er! :) Det tar max 2 minuter att skicka iväg en kommentar, och det tar 2-3 timmar att skriva ett helt kapitel! Jag gör allt det här för er babes♥

 

JU FLER KOMMENTARER, DESTO BÄTTRE UPPDATERING! ;)

 

BTW! Upptäckte att bloggen fyller 1 år om några dagar! Det har varit helt fantastiskt :')