”Hmm, kanske att man ska gå... eller?” tänkte jag och funderade lite. Jag klev snabbt upp från soffan och sprang till hallen. Jag lämnade en lapp på köksbordet där det stog ”Kommer hem lite senare. Var inte orolig. Har mobil med mig. Kram /Selena”. Jag lämnade  den där för säkerhetsskull. Om mamma skulle komma hem medan jag var borta. Sen sprang jag ut. Jag gick till busshållsplatsen och bussen kom efter en minut. Jag gick på den och efter två hållplatser var jag framme. Jag gick av bussen och sprang snabbt till ”huset” där konserten skulle vara. Egentligen var det inget hus direkt. Större än ett hus. Mycket större. Det var vitt och väldigt fint. Jag gick lite längre fram och fick syn på två vakter. Dem hade polis-uniform på sig. Den ena av dem hade skägg och den andra hade  lite stubb.

-Hej, jag är Selena. Selena Gomez. Justin har bjudit mig hit till hans konsert!

-Ehm? Selena.. det känner jag igen lite... sa snubben som hade stubb.

-Eh ja.. Jag är Justin’s flickvän typ. Du kanske har sätt mig i tidningen med honom? Eller så är det bara att han kanske har berättat att han har bjudit mig hit?

-Ja, så kan det vara! Men hur vet jag är du talar sanning?!

-Ehm.. jag har ett sms. Ett sms från honom där han bjöd mig. Jag kan visa! sa jag och letade upp min mobil som låg i fickan. Jag klickade upp smset och visade det för snubbarna. Dem läste högt, och det verkade som om den ena hade dyslexi.

-”Saknar dig. Ses snart? Förresten, har konsert i kväll. Om du inte ska göra nått så får du gärna komma. Ska säga åt vakterna att jag har bjudit dig, så dem vet! Puss /J”.. läste den ena och höjde på ögonbrynet.

-Jaja! Du kan gå in! sa den andra och nickade mot dörren. Jag log och nickade som tack, sen la jag ner mobilen i fickan igen  och gick in. Det var stor inne. Men hela lokalen var full av skrikande fans. Det var proppfullt! Längst fram av hela lokalen så såg jag en liten figur och antog att det var Justin. Han sa en liten hälsning och sen började han sjunga ”Never Say Never”. Någon sekunder efter han hade börjat så kom Jaden Smith fram på scen och började sjunga med.

 

 

Efter låten så började alla skrika och hoppa. Så jag såg ingenting. Sen hörde jag att Justin började prata i högtalarna. Jag hörde inte allt på grund av alla fans. Det ända jag hörde var att han sa ”godnatt” och någonting med att han ska göra en ny konsert nästa vecka. Sen gick han in bakom scenen och alla fans började tränga ut sig ur lokalen och jag blev nästan mos. Jag hoppade snabbt undan och klarade mig precis från kaoset.

Hela lokalen var nästan tom nu och jag kunde smita ram till scenen. Egentligen skulle alla gå ut nu. Men jag ville träffa Justin.

Jag smet fram tills jag var helt framme vid scenen. Där stog några livvakter och kollade lite mystiskt på mig.

-Hejsan, jag ska träffa Justin.. sa jag och log med ett litet tillgjort leénde.

-Eh? Vem är du? sa en av livvakterna och kollade ännu konstigare på mig.

-Jag är Selena. Selena Gomez. Justin har bjudit mig hit.

-Justin? Bjuda dig? Haha, knappast! Han bjuder inte folk hit. Dem som kommer hit måste ha betalat för att komma. Och om man ska träffa honom backstage så måste man ha lapp eller någonting annat! Något bevis! sa en annan livvakt och skrattade. Han var lite uppblåst, ungefär så som man brukar säga att jultomten är.

-Så ni tror mig inte? sa jag och gapade.

-Nej! Varför skulle vi?

-För att jag talar sanning.. ni kan till och med fråga Justin om ni inte tror mig.

-Ja, det ska vi göra! Stanna där så ska jag gå och fråga honom! sa livvakten som var uppblåst och gick upp på scen och in backstage.         Han kom tillbaka efter några minuter och Justin följde tätt efter honom.

-Tja, Selena! sa han och hoppade ner från scen och kramade om mig.

-Hej, sa jag och besvarade hans kram.

-Inte visste jag att du skulle komma!

-Inte jag heller, först. Men jag hade ingenting att göra hemma så jag tänkte komma.. Du hade ju sagt att jag kunde det, skrattade jag.

-Fast alla här verkar tro att jag bara hittar på att du har sagt att jag kan komma och så..

-Jag tycker det är roligt att du kom varje fall! Vad fin du är förresten!

-Det är kul att vara här! Du med, du är jättesnygg faktiskt. Som alltid! sa jag och skrattade lite svagt.  Han skrattade också och sen gick vi backstage. Vi gick i en liten korridor som ledde ut till en annat rum. Det var väldigt fint och det var lite folk där. Justin hade förmodligen varit där innan livvakten hade hämtat honom.

-Yo, Selena! sa Jaden och kom fram till mig. Han började göra en rörelse för att göra en handklapp med mig - som han och Justin brukar göra - men hejdade sig och gav mig en kram istället. Jag besvarade kramen precis som jag hade gjort med Justin’s.

-Hej! sa jag och log vänligt mot honom. Han och Justin verkade vara väldigt bra vänner, även om det skildes några år mellan dem.

Jag kollade på dem andra som var där. Det var inte så jättemånga, men några. Jag såg bland annat Usher och Scooter. Jag var faktiskt ett litet fan av Usher. Jag tycker att han sjunger jättebra, fast om jag ska vara ärlig så sjunger Justin lite bättre.

Det fanns ingen annan där som jag kände igen.

-Kom! sa Justin och tog tag i min hand. Han log åt mig med sitt perfekta underbara leénde och började gå mot soffan. Jag följde efter honom och vi satte oss ner i ena kanten av den. Han höll om mina axlar och han presenterade mig för ett annat par som satt i samma soffa.

-Tja, det här är Selena, min flickvän. Selena, det här är Veronica och Daniel. Daniel är trummis i mitt band och Veronica är Daniels fru.

-Hej, trevligt att träffas! sa jag glatt och räckte fram min hand till Veronica för att skaka den med henne. Men hon tittade bort och Daniel tog tag i den i stället.

-Ja, vad trevligt! sa Daniel för att rädda situationen.

-Så, när blev ni ett par då? fortsatte han och kollade på mig och vände sen blicken mot Justin. Jag kollade snabbt på Justin och såg att han öppnade munnen för att säga nått.

-Ett tag sen, sa han och skrattade lite.

-Ja.. ett tag sen.

-Coolt, vart träffades ni för första gången då?

-Ja, det måste ha varit när jag var 5 år tror jag.. sa Justin och tänkte lite.

-Åh, så ni var vänner när ni var små? sa Daniel imponerat. Jag kollade lite på Veronica. Hon var klädd i en svart kort klänning och ett par tunna strumpbyxor till. Hon hade ett par röda körsbärs örhängen och röda läppar. Jag följde hennes blick och upptäckte att hon kollade på någon kille lite längre bort. När hon såg att jag följde hennes blick så vände hon snabbt blicken mot Daniel och gav mig en mörk blick. Jag himlade på ögonen och vände mig mot Justin igen.

-Yes man! sa Justin och flinade.

 

Vi stängde dörren efter oss och tog av oss skorna. Jag började gå sakta in på mitt rum medan jag såg hur Justin tog av sig sin jacka och tänkte hänga upp den på kroken där alla jackor hängde.

-Du kan ta med den. Mamma blir inte glad när hon upptäcker att jag har folk hemma direkt när hon kliver inför dörren.

-Okej, om du säger det så, svarade Justin och tog med sig sin jacka och började gå mot mig. Jag log mot honom och fortsatte gå.

-Alltså du har så roligt rum! sa han precis när vi hade gått in i mitt rum.

-Ha, tack!

-På ett bra sätt då alltså. Det känns liksom... så ... ostört och bra att vara här, sa han och gick runt och kollade på mina affischer som hängde på min vägg. Han stannade till när han fick syn på en affisch om var på honom.

-Haha, så nu hänger jag på väggen? sa han och skrattade. Jag satte mig på sängen och klappade till bredvid med menat att han skulle sätta dig där. Han kom och satte sig bredvid mig och flinade lite.

-Ja, vad ska jag annars titta på när du inte är här? sa jag och log. Han kysste mig mjukt och log han med. Jag tittade på hans hasselbruna perfekta ögon och han kollade tillbaka in i mina. Det kändes helt perfekt! Att bara vara ensam med honom. Bara vi två tillsammans. Tills det knackade på dörren. Justin och jag kollade snabbt på den och vi båda fick en chock. ”Snälla, säg att det inte är mamma...” tänkte jag och blundade hårt.