Previously:

-Hur långt kommer det ta? Innan vi är framme, alltså?

Justin väntade några sekunder innan han svarade.

-En halvtimme kanske, vadåra?

Han saktade ner lite och svängde till höger. Nedförsbacke.

-Nej, jag undrade bara, sa jag och skakade på huvudet.

Fint. En halvtimme. Vad kan man göra under den tiden?

 

----------------------

 

 

Justin’s perspektiv:

-Selena? frågade jag och masserade hennes axel. Hon hade somnat medan vi var på väg till skogen.

-Vi är framme! viskade jag när jag såg att hon hade vaknat. Hon öppnade sakta sina ögonlock och blicken fastnade på mina ögon. Hon log stort och gäspade.

-Redan? Hur länge sov jag? frågade jag oroligt och spärra upp ögonen mot mig. Jag flinade och nickade sakta.

-Hela resan! sa jag retsamt och pussade henne i pannan.

-Kom nu! Nu ska vi ha kul! skrattade jag och hoppa ur bilen.

Jag gick framför bilen till hennes sida och öppnade dörren åt henne. Hon log mot mig och klev ut.

 

Vi gick en bit in i skogen på jakt efter att hitta några svampar. Men det gick väldigt dåligt! Den ända svampen vi såg var en giftig röd svamp, den där som jag alltid glömmer bort namnet på.

 

-Dina gummistövlar är för trånga.., klagade Selena och tittade sorgset upp på mig. Jag flinade till och svalde.

-Du är tjej! Vill man vara fin så får man lida pin, skrattade jag och drog till mig henne. Hon fnös till och bet sig i läppen.

-Jag är inte fin i dem här, stora gubben! mumlade hon och kysste mig passionerat mitt på läpparna.

Jag log mot henne och gav henne en kärleksfull kram.

-Ska vi fortsätta, och hitta ett ställe som vi kan ha picknicken på? viskade jag i hennes öra. Hon sken upp i ett stort leende och nickade hastigt.

 

-Ska vi gå dit? frågade jag och pekade på en liten stig. Stigen var trång och ganska lång.

Selena nickade bakom mig och vi började gå.

 

-Perfekt! log jag och la ner picknick korgen på berget. Jag log stort mot Selena som drog av sig stövlarna. Hon suckade lyckligt och tittade upp på mig.

-Jättefint! sa hon och hoppade upp i famnen på mig. Jag tog snabbt emot henne och pussade henne lätt på halsen. Hon gav ifrån sig ett fniss och la armarna runt min nacke.

-Du är bara för snäll, mumlade hon mot mitt öra och la huvudet på min axel.

-Fin? frågade jag och skrattade. Hon nickade snabbt och gav ifrån sig en suck.

 

-Nu äter vi! sa jag och satte mig ner på berget. Hon nickade och satte sig ner i mitt knä.

-Du har ett vass korsben, skrattade jag och öppnade picknick korgen. Hon slog mig lätt på armen innan hon blev nyfiken på vad jag hade packat ner i korgen.

 

-Choklad doppade jordgubbar, tunnbröd mackor med skina och ost, oboy, kakor och bullar.., det är bara för mycket, Justin! sa hon med ett stort leende på läpparna.

-Äsch, du är värd det! Plus mycket mer! sa jag charmigt och gav henne en blöt puss på kinden. Hon fick ur sig ett ”eww” och torkade bort pussen.

Jag gav henne en blick innan jag flinade till.

 

 

Selenas perspektiv:

 

Jag tittade in i hans hasselbruna perfekta ögon bakom mig. Det borde vara olagligt att vara så snygg som han! Allvar.

 

-Vad ska vi göra i kväll då? frågade jag och tog en tugga av min tunnbrö’ macka. Jag hade tagit en med skina på.

Han höjde på ögonbrynet och svalde mackan han hade i munnen.

-Jag funderar på om vi ska ta en promenad vid strandkanten, grilla korv och sitta och prata framför elden, och sen se ut över solnedgången. Eller kanske bara ha en kväll med dem andra, koka lite pasta och sen köra tevespel, skrattade han och gav mig ett leende.

-Stranden! sa jag snabbt. ”Eller, jag menar. Om du vill..”, fortsatte jag sen och flinade. Justin brast ut i skratt och jag bet mig löst i läppen. Han fuktade sina och stoppade in en choklad doppad jordgubbe i munnen på mig.

-Självklart! sa han sen och torkade bort lite choklad som hade fastnat i min mungipa.

 

Vi fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord innan det började skymma och luften blev kall och fuktig.

 

Vi plockade ihop allt och begav oss bort mot bilen igen. Vi körde hem, skrattade åt Justin’s dåliga och tråkiga skämt - som blev roliga, och sen stannade bilen i garaget igen.

 

-Lyckad dag! Eller vad säger du? sa Justin och la en hand vid min midja. Jag log mot honom och nickade.

-Ja, självklart!

 

När vi kom in i huset så möttes vi av nyfikna ögon. Mitch, Chaz och Ryan..

-Hittade ni någon svamp? Vi har ingen mat hemma! klagade Chaz och hoppade snabbt på korgen.

Justin skakade sakta på huvudet och blev en aning generad.

-Nej.., svarade han kort och drog av sig sin jacka. Han hängde upp den på en krok i garderoben och tog av sig sina skor. Han gick iväg med picknick korgen bort mot köket och började förmodligen att packa upp allt.

 

Jag dog av mig hans trånga gummistövlar och hängde upp min jacka bredvid hans i garderoben. Jag granskade förlovningsringen som satt på mitt vänstra ringfinger och log mot den.

När jag tittade upp från den så mötte jag Ryan’s blick. Jag hörde hur man snabbt svalade hårt och suckade. Jag bet mig i läppen och bröt våran ögonkontakt. Pinsamt.

 

-Gissa vad som händer om två veckor! flinade Justin när jag kom in i köket.

-Du, det skulle jag faktiskt inte kunna glömma bort! Om två veckor, så blir jag den lyckligaste människan på hela jorden! svarade jag och kramade honom bakifrån.

-Du har lite fel där! Det är jag som blir den lyckligaste!

-Pdf! Ska du säga! sa jag med en lite högre röst. Jag sneglade på picknick korgen och sen ner mot diskhon. Han höll på att diska skålarna till dem choklad droppade jordgubbarna.

-Nej! Jag behöver ingen hjälp, jag är inte ett litet barn längre! log han och gissade på att jag ska frågade om han behövde hjälp.

-Är du säker? ställde jag som en kontrollfråga innan jag gick och satte mig i soffan. Jag drog upp benen mot ansiktet och mötte Chaz’s blick från andra soffan.

-Har det hänt något? Du verkar.. spänd? frågade han och höjde på ena ögonbrynet.

Jag tittade snabbt upp på honom inte jag hastigt skakade på huvudet.

 

Han gick från soffan och satte mig bredvid mig. Han hade gröna ögon, vilket jag inte hade märkt förut. Som vanligt, just ögonfärgen på personer märker jag aldrig!

Han la sig hans på min överarm och drog den sakta fram och tillbaka.

-Är du säker? frågade han med en mildare röst som verkligen fick honom att låta som om han brydde sig.

Jag pressade fram ett leende och nickade, igen.

-Jadå, det är toppen! sa jag stelt och lutade mig tillbaka i soffan. Han drog till sig sin hand och nickade kort.

-Förresten, hur mycket är klockan? frågade jag efter en liten stund.

Chaz tittade ner på sin klocka som satt på hans vänstra arm.

-Tjugo i sju! Vadåra, har du något att passa? Eller ska du och Justin gå till någon romantiskt ställde och stirra på varandra hela kvällen? sa han retsamt och himlade med ögonen.

-Ha-ha, du är bra allt rolig du! sa jag ironisk och knuffade till honom lätt på axeln.

Han log belåtet och såg väldigt stolt ut. För vadå?

 

 

Justin’s perspektiv:

 

Jag såg att Selena och Chaz satt och pratade med varandra i soffan. Dem skrattade och verkade ha roligt. Toppen! Det var verkligen skönt att dem hade blivit bra vänner, och inte hatade varandra.

Vart Mitch och Ryan var, hade jag ingen aning om. Jag hade inte sett röken av dem sen vi kom hem igen.

 

-Vad har jag missat? frågade jag och satte mig i en av fåtöljerna i soffgruppen.

-Ingenting.., sa Selena och skakade på huvudet. Hon gav Chaz en blick och tittade sen på mig.

-Skulle vi göra något? frågade hon sen och kollade ner på sina naglar.

”Tjejer..”, tänkte jag för mig själv. Jag flinade åt tanken innan jag nickade snabbt.

-Ja, gärna! Stranden? Grilla korv? Sitta och prata vid elden? Snacka om hur dålig Chaz är på pingis? frågade jag och gav Chaz en retsam blick när jag sa ”hur dålig Chaz är på pingis”. Chaz gav mig ”bitch-blicken” och gick snabbt fram till mig. Han slog mig hårt på armen innan han gjorde rörelsen ”jag håller ögonen på dig”.

---

 

Kommentera mycket nu! Haha ;)♥

-Nej men vi ska till McDonald’s, skrattade Justin och satte på sig sina skor. Jag satte på mig mina samtidigt som jag log mot dem båda.

-Vill du följa mig? frågade jag och sneglade på Justin som stod med öppen mun och stirrade på mig.

-Chaz? Ryan? På McDonald’s? Med oss? Vill du verkligen veta hur det kommer att sluta? viskade Justin i mitt öra och skrattade.

Jag viftade bort hans ord och nickade.

-Det klart att jag vill! vad är det värsta som kan hända?

Justin spärrade upp sina ögon mot mig och jag ryckte på axlarna. Seriöst, vad var det värsta? tänkte jag och pressade fram ett leende.

 

--------------------

 

Selenas perspektiv:

 

-Jättegott! skrattade jag och pussade Justin på kinden. Han svalde sina sista chicken nuggets och log mot mig.

-Jag sa ju det! svarade han och stoppade ner två sugrör i den stora coca cola flaskan och räckte över det ena till mig. Det andra stoppade han själv i munnen och man såg tydligen hur colan åkte in i hans mun.

-Det här måste vi göra om! sa jag och drack några klunkar av colan.

 

-Aj, nu fick jag ont i magen.. ! klagade jag och lutade mig tillbaka mot ryggstödet.

Justin kysste mig lätt i pannan innan han började kittla mig på magen. Jag började skratta och det blev en fin stund. Chaz och Ryan, samt Mitch också, kollade oförståndigt på oss hela tiden.

”Vilka glädjedödare”, tänkte jag för mig själv. Jag flinade åt mina funderingar och log emot dem.

 

-Jag älskar dig! sa jag och log mot Justin. Jag ställde mig på tå och pressade mina läppar emot hans. Han besvarade kyssen och smekte mig lätt på ryggen.

-Jag älskar dig också, mumlade han och drog fram nycklarna ur fickan. Han satte in dem i nyckelhålet och låste upp. Vi klampade in i hallen och drog av oss skorna.

-Ehh, töntar! sa Mitch och gjorde en tillgjort hostning.

-Ska du säga, din lilla tönt! sa Justin bestämt och tacklade på Mitch. Dem hamlade i soffan och började ”låssas bråka” med varandra. Precis sådär som man gör i förskoleklass och ända upp till femman.

-Haha, du är usel på att brottas! skrattade Mitch och knuffade undan Justin. Justin ställde sig snabbt upp på bena och log stolt.

-Du är bara avundsjuk! sa han sen och lipade mot Mitch. Mitch fnös till mot Justin och gick sen iväg till Ryan och började prata med honom.

Justin kom fram till mig och omfamnade mig.

-Det är du som är tönten här! viskade jag retsamt och pussade honom lätt på kinden.

 

 

Justin’s perspektiv:

 

-Dags att vakna nu, min prinsessa! mumlade jag i Selenas öra och gav henne på puss på kinden. Hon vred på sig och tittade ledsamt upp på mig.

-Måste jag gå upp? Det är så.. tråkigt och jobbigt, klagade hon och stängde ögonlocken igen.

-Men du, jag tänkte att vi kunde ta en promenad i skogen, och sen ha en liten picknick! Du och jag, det blir väl roligt?

I samma stund som jag frågade det så slog hon upp ögonen och ett leende växte snabbt fram på hennes läppar. Snabbare än snabbast.

-Ja! Det blir jätteroligt! sa hon lyckligt och höll om min hand.

-Men sen behöver jag träna till min konsert, som är i kväll! sa jag mjukt och satte mig på sängkanten bredvid henne.

-Glädjedödare! skrattade hon och satte sig upp. Hon lutade sig mot väggen och tittade på mig. Dem ögonen...

-Det blir roligt! utbrast jag och la mig ner på rygg.

-Det är lugnt, jag tror dig! svarade hon misstänksamt och lutade sig fram över mig. Jag kysste henne rätt på munnen och avbröt sen kyssen för att gå och fixa frukost.

Jag stannade till vid dörren och kollade bak på henne. Hon suckade högt och föll tillbaka ner mot kudden med stängda ögon.

”I close my eyes and I can see a brighter day” mumlade hon sen och drog täcker över huvudet.

Jag skrattade lätt och gick sen in i köket.

 

-Frukost! ropade jag glatt till Selena och la upp fullkornsbrödet på hennes tallrik. Till det, så skulle hon få en kopp te med jordgubbssmak.

-Godmorgon, igen, skrattade jag när hon kom ut från sovrummet. Håret stod åt alla håll, och hon hade påsar under ögonen.

Hon upptäckte att jag tittade på hennes ansikte, så hon drog snabbt händerna över huvudet.

-Usch! Hur kan du stå ut med mitt utseende? mumlade hon i händerna och skakade på huvudet.

-Du är jättefin! utbrast jag och satte mig på en av dem höga barstolarna. Selena tog med sig sin tallrik och sitt glas och satte sig bredvid med.

-Det är inte mitt fel att jag inte är naturligt vacker, som du!

Jag fnös till och skrattade bort det som om det vore ett skämt.

 

-Här! Ta dem här! sa jag och räckte över mina extra stövlar till Selena. Hon tittade ner på gummistövlarna och såg lite bekymrad ut.

-Haha, dem kanske inte är så fina. Men dem är rejäla! skrattade jag och la dem i hennes famn.

Jag drog runt min jacka och satte på mig den snabbt, sen gick jag och satte på mig mina gummistövlar.

Selena tog missnöjt i hallen med dem extra stövlarna och knäppte sin jacka.

-Skulle du vilja plocka svamp också, typ? Det finns ett jättebra ställe i skogen här, har jag hört. Men eftersom det är så varmt här, så kanske det inte har kommit upp någon svamp! frågade jag och gick och hämtade en korg, utan att vänta på svar.

-Justin, vi är i Spanien. Finns det verkligen svampar här? Eller ens någon skog? frågade Selena och höjde på ögonbrynet.

-Men det klart! Vi måste bara åka några mil med bilen, skrattade jag och gick fram till henne. Jag pussade henne ömt på pannan och gick sen fram mot dörren.

-Beredd? frågade jag medan jag la ena handen på dörrhandtaget. Selena nickade kort och tog ett djupt andetag.

 

Vi gick fort ner till bilen som stod i garaget. Kenny hade kört in den där till mig när jag gick med Selena hem från sjukhuset.

 

Jag vred om nyckeln och motorn startade. Jag knäppte fast mitt säkerhetsbälte och såg att Selena också gjorde det. Hon gav mig en nickning och jag körde ut från det stora garaget. Det måste ha varit minst 200 bilar där!

 

-Så..., vad brukar man plocka för svampar då? frågade Selena försiktigt. Jag tittade snabbt på henne innan jag vände blicken ut mot vägen igen. Jag flinade till och brast sen ut i skratt. Selena börja skratta hon med, sen blev vi ”allvarliga”.

-Ska jag vara ärlig? Så har jag ingen aning! men det finns väl... Kantareller, Carl Johan, Trattkantareller, och sen har vi..

-Wow, wow, wow! Nu har vi det lilla’ lugna här! skrattade Selena och stoppade mig.

Jag flinade mot henne och svängde in mot ett litet område där det fanns många hus, tätt intill varandra.

Jag tänkte lite på hur det skulle vara att bo så. Att kunna lyssna på andra som bråkar, eller när någon av grannarna har på hög musik eller gräsklipparen när man försöker sova.

Jag skulle aldrig kunna klara av att bo så. Ja, jag kanske var lite bortskämd..

 

-Hur kan du så mycket om svampar? avbröt Selena mina tankar och funderingar. Jag skakade lätt på huvudet och harklade mig.

-Jag och pappa brukade vara ute i skogen ganska mycket, när jag var yngre. Vi brukade gå ut i skogen nästan varje helg när det var ”svampsäsong”, skrattade jag och gasade på lite.

 

 

Selenas perspektiv:

 

-Hur långt kommer det ta? Innan vi är framme, alltså?

Justin väntade några sekunder innan han svarade.

-En halvtimme kanske, vadåra?

Han saktade ner lite och svängde till höger. Nedförsbacke.

-Nej, jag undrade bara, sa jag och skakade på huvudet.

Fint. En halvtimme. Vad kan man göra under den tiden?

Kort. Jag vet. Men fick lite panik när jag såg att jag inte hade skrivit så mycket, så skrev hela kvällen här.

När jag sen svängde höger så krockade jag in en dussin fotografer.

-Bieber! Varför är du här?!

-Gråter du, eller svettas du?

*Skratt*

-Vad har hänt? Är din mamma på sjukhuset?!

 

Varför måste dem alltid komma i olämplig tid?! Jag kände hur ilskan tog över mig!

-Varför bryr ni er!? Vill ni göra ert jobb, genom att få andra att må dåligt!? skrek jag argt och pekade finger rakt mot en fotograf.

Jag gick smidigt förbi och sprang resten av biten bort mot toaletten. Jag öppnade dörren med ett ryck och låste bakom mig. Sen satte jag mig på toalettlocket och började gråta krokodiltårar.

 

------------------

 

Selenas perspektiv:

 

Jag öppnade sakta ögonen och suddigt ut över rummet jag låg i.

-Vart är jag? pep jag och hörde själv att min röst lät otydlig och annorlunda.

-Välkommen tillbaka miss Gomez! Hur mår du? sa en okänd röst och lutade sig över mig. Jag kollade misstroget på personen och kunde inte avgöra om det var en tjej eller kille.

Jag pressade fram ett ljud, som jag inte hade någon aning om vad det var.

 

Huvudverken kom igen, och jag kastades ner tillbaka på kudden igen. Sakta, sakta blev mina ögonlock tunga och jag somnade igen.

 

Utan att se eller höra. Så visste jag att det var kaos i rummet som jag befann mig i. Alla sprang runt, hade panik och deras röster och blickar blev allt mer allvarliga och spända. Allt tack vare mig. Vad har jag gjort?! Jag har skrämt livet ur flera personer, inklusive mig själv.

 

Allt blev svart igen, och jag kände mig tyngdlös.

 

 

Justin’s perspektiv:

 

-Det är lugnt, Justin, ta ett djupt andetag! sa mamma, Pattie, med mjuk röst. Hon torkade bort mina nya tårar som föll ner från ögonen och smekte mig långsamt på ryggen. Precis som hon hade gjort för många år sen.

-Jag vill gå till henne, igen! mumlade jag tyst och drog in snoret som var i näsan - igen.

-Det kommer du, gubben. Om en stund, hon måste återhämta sig lite efter ‘olyckan’, sa hon tröstande och gav mig ett svagt leende.

Jag tvekade en stund och svalde sen hårt.

-Varför kunde det inte hända mig? Selena är oskyldig! Hon gjorde allting rätt! svarade jag en aning högt och tog mig ur mammas grepp om mig. Hon kollade medlidsamt på mig och nickade sakta.

 

-Men Justin, hon kommer klara sig! Ta det lite lugnt nu..

-Lugnt?! Hon ligger nedsövd! Hon är min största, första och riktiga kärlek! Du, mamma, hon kanske dör! Vad vet jag! gormade jag och andades snabbare.

 

Jag kände en hand på min axel och vände mig snabbt om för att slå till personen bakom mig. Utan att veta vem det var.

-Wowowow! Chilla lite nu va?! sa Usher högt och stoppade min knytnäve innan jag slog till honom.

-Oh! Ledsen, jag visste inte att det var du! sa jag lika uppröt som tidigare.

 

-----  En timme senare -----

 

Justin’s perspektiv:

 

-Snälla gubben, ät något.., mumlade Pattie och kollade misstroget på mig.

-Inte förrän jag vet hur det är med henne, sa jag hest och rörde om äggen som låg orörda på min tallrik.

-Men, snälla, lägg ner det där nu! Du har tjatat om det hela dagen nästan, hon klarar sig! utbrast Mitch och slängde ner sina bestick på sin tallrik och gick iväg.

”Jag har tappat matlusten”, hörde jag honom säga när han var på väg ut ur rummet.

-Du, jag vet att det är svårt för dig, Justin gubben. Men, det finns ingenting vi kan göra. Bara hoppas på att hon återhämtar sig så snabbt som möjligt! Vi alla gör vad vi kan, men vi kan inte stressa henne, sa Pattie  tröstande och drog sin hand runt min överarm. Upp och ner, flera gånger på rad.

 

Jag suckade och reste mig upp.

-Tack för .. ehh, maten. Ni kan betala med mitt kort om ni vill, sa jag och drog upp min plånbok som var i bakfickan av byxorna. Jag öppnade den och kastade ner mitt bankkort på bordet. Sen la jag ner plånboken i fickan igen och försvann ut ur rummet.

 

Jag satte mig ner i väntrummet igen. Luften inne på sjukhuset var instängd och luktade gubbe.

 

Jag suckade igen och la mig raklång på en soffa i väntrummet. Jag kollade upp mot taket och fantiserade mig att Selena var hos mig just nu. Och för all framtid.

 

Orden som Pattie hade sagt var sant. Vi kunde inte stressa Selena, hon behövde komma tillbaka till våran ‘värld’ helt själv. Utan våran hjälp. Allt låg i hennes händer nu.

 

Ögonlocken med tyngre, och efter en liten stund så sov jag djupt. Drömmarna for snabbt iväg från mitt huvud, och mardrömmarna trängde sig fram.

 

 

Selenas perspektiv:

 

-Miss Gomez? Selena? Hallå? Gomez?

 

Orden ekade i huvudet och huvudvärken kom igen. Jag log och vred mig många gånger innan jag sakta slog upp ögonen och möttes av många nyfikna ögon.

 

Jag hörde många lättande suckar och flera som log sitt allra största leende. Jag drog en snabbt blick över rummet som var fullproppat av folk. Allt var fortfarande suddigt och otydligt. Nästan suddigare.

 

Jag kände en blöt puss mot kinden och vände ansiktet dit. Där satt Justin, trodde jag i alla fall.

-Justin? viskade jag svagt för att vara säker på att det var han.

Han nickade ivrigt och tryckte in min hand mot hans bröst.

-Lämna mig aldrig igen, sa han varmt och glädjen inom mig var obeskrivlig.

 

Ett skrik hördes, och rätt som det var, så blev allting vitt. Huvudet kändes tung, och jag slog till det i någonting som jag inte visste vad.

-Värst vad du verkar glad då! sa han och skrattade. Han tog bort en hårslinga som hade ramlat ner i mina ögon, och placerade den bakom mitt öra.

-Jag har fått min första roll! I en film! En riktigt film! Åh, Justin. Du kan inte förstå hur glad jag är! sa jag och gav honom en hård kram.

’Andas in, andas ut. Andas in, andas ut.’ tänkte jag för mig själv och försökte på pulsen att sänka sig lite.

-Vad roligt! Jag är så glad för din skull! stöttade Justin mig och log stort. Riktigt stort.

---------------

Justin’s perspektiv:

 

Jag log vänligt mot Selena. Hon verkade överlycklig och egentligen alldeles för uppspelt för att kunna prata.

-Du glömmer inte bort att andas mellan åt, va? försäkrade jag mig och såg att Selena nickade hastigt.

-Jo, det gör jag! skrattade hon innan hon tystade upp för att återhämta sig lite.

 

-Nå, berätta allihop! Från början! sa jag och klappade lätt med händerna när filmen var slut. Till min stora förväntning så var filmen riktigt bra! Lätt en tia!

Selena vände sig mot mig igen och jag kramade om hennes hand. Hon hade tagit det lugnt en stund och var äntligen bra nog att kunna prata om saken utan att bli alldeles för uppspelt.

 

Selena berättade allt hon visste, och jag stöttade henne och var otroligt glad för hennes skull. När hon sen var klar så hade vi stängt av filmen och gått tillbaka till våra platsen inne i flygplanet.

-Vill du ha något att äta? frågade jag Selena och gav henne ett leende. Hon nickade och svalde hårt.

-Om du vill! svarade hon sen. Jag nickade kort och gick sen längst bak i planet där det fanns ett litet minikök. En flygvärdinna stod där inne och höll på att laga mat till oss. Hon hade rött hår ner till axlarna och blåa starka ögon. Hon hade en mörkblå armlös tröja och en svart kjol som gick ner till knäna.

 

-Hej! sa hon glatt när hon fick syn på mig. Jag log mot henne och sa glatt ”hej” tillbaka.

-Jag gissar på att ni är utsvultna? sa hon medan hon hällde i någon krydda i den stora grytan som hon gjorde.

Jag skrattade kort och nickade sen.

-Ja, rätt så! Vad är det som du lagar? frågade jag intresserat och ställde mig på tå för att kunna se ner i grytan.

-Kycklingsoppa! flinade hon och började att ta fram tallrikar. Hon la upp allt på en bricka och log emot mig.

-Du gillar det, va? frågade hon oroligt sen och fick stora ögon. Jag väntade några sekunder innan jag svarade, eftersom jag började känna mig en aning yr av lukten.

-Ja ja, det är väl klart jag gör! log jag och gick bort till dörren ut från köket. Hon följde efter mig dit med brickan i handen.

-Behöver du hjälp? Det där ser tungt ut! insisterade jag.

-Nej nej nej! Jag jobbar här, ta det lugnt du! sa hon och kastade bort mitt förslag.

-Säger du det så! mumlade jag tyst och fortsatte tillbaka. Hon följde tätt efter mig och la ner brickan emellan våra stolar. Jag satte mig smidigt ner i min och gav Selena en blick. Hon log belåtet och kollade ner på kycklingsoppan.

 

-Mmm, så gott det var! mumlade Selena och la ner skeden på hennes tallrik. Jag skrattade lite och såg att hon hade buljong vid sidan av läppen. Jag tog upp min servett och torkade bort det. Hon skrattade och log mot mig.

Flygvärdinnan kom igen och hämtade våra tallrikar och det som blev kvar av soppan.

-Det var jättegott! berömde Selena och flygvärdinnan log vänligt emot henne.

-Ja, riktigt gott! instämde jag och gav henne mig tallrik.

 

-Så, vad vill du göra? ‘Leka’ någon lek? Spela kort? Kolla på film? Prata? frågade jag och skrattade. Selena ryckte på axlarna och suckade.

-Jag är trött.., klagade hon och tittade sen på mig.

-Du är trött? frågade jag och höjde på ögonbrynet. Hon nickade och gav ifrån sig ett ljud.

-Så du vill sova?

Hon nickade kort och la huvudet bekvämt mot stolen. Jag lutade mig över henne och pussade henne ömt på pannan.

-Det klart att du får göra det. Jag väcker dig om några timmar, viskade jag mjukt mot hennes öra.

Hon slumrade till och det hördes små små susningar. Jag log för mig själv och fiskade upp mobilen från bakfickan på byxorna.

 

Jag loggade in på Twitter och såg att jag hade fått ett par hundra nya följare. Jag klickade snabbt upp det och bläddrade igenom vilka det var. När jag hade skrollat ner lite så gav jag upp. Det var alldeles för många.

 

Jag började skriva en ny ”status” men funderade lite på vad jag skulle skriva. Att jag var på väg till Spanien? ‘Den var bra den Justin..”’ sa jag tyst för mig själv och började skriva.

 

”På väg mot Spanien med sötaste @selenagomez, #BELIEVETOUR”

 

Jag checkade in Selenas ”profil” och kollade när hon hade gjort sig senaste tweet. En vecka sen. Fint..

 

Jag log för mig själv och loggade sen ut. Vad fanns det nu att göra? Helt själv?

 

Jag sneglade på Usher och Scooter som satt i sätet bakom oss. Både två hade slumrat till. Dem såg rätt så roliga ut när dem sov, speciellt Usher.

 

 

Några timmar senare så hördes det i högtalarna att vi skulle landa och att vi skulle sätta på oss våra säkerhetsbälten.

-Selena? frågade jag snällt och la min hand på hennes axel. Hennes ögonlock blinkade till lite innan jag såg hennes fina bruna - nästan svarta ögon. Hon log mot mig och gäspade trött.

-Sovit gott? log jag och knäppte fast mitt säkerhetsbälte. Hon nickade sömnigt och gnuggade sig i ögonen. Jag flinade till och knäppte fast hennes säkerhetsbälte också.

-Vi ska landa! viskade jag nästan och slog till Usher på armen så att han vaknade.

Jag nickade mot hans säkerhetsbälte och sen mot Scooter.

-Aha, vi ska landa?! frågade han och blinkade med ena ögat. Jag kunde slå vad om att han hade tjuvlyssnat på oss dem senaste minuterna.

 

Jag nickade mot honom och tog sen Selenas hand. Hon svalade hård och stoppade in ett tuggummi i munnen.

-Vill du också ha? Det är mindre risk att man får lock för öronen då, sa hon och räckte fram ett tuggummi till mig med sin lediga hand.

-Det är lugnt! Jag är van vid det! sa jag och log. Jag tog emot tuggummit ändå och stoppade det snabbt in i munnen.

Jag gav Selena ‘för-säkerhetens-skull’-blicken och flätade sen våra fingrar i varandra.

---

 

Glöm inte att rösta på din favoritblogg på våran "blogg awards"! Klicka HÄÄÄÄR och rösta sen :)♥

KOMMENTERA!♥

-Pizzadags! Ut i köket med er! sa jag som om dem vore små hundvalpar. Konstigt nog så löd dem det jag sa och försvann ur rummet. Jag satte tillbaka kabeln till teven i väggen igen. Jag suckade lättat och gick ut till köket.

Dem andra var redan samlade runt matbordet och var på väg att hugga in i maten. Jag log för mig själv och upptäckte att jag verkligen hade haft tur i livet. Med familjen, Selena, alla kompisar, mitt jobb.. Allt! Men när man har allt, så kan man lika gärna förlora det.

-Justin, sötnos, kommer du? skrattade Selena och vinkade dit mig.

--------------

Selenas perspektiv:

 

-Vad gott det var! sa jag och skrattade. Jag klappade mig på magen för att visa att jag var klar.

Jag vände blicken ner mot pizzabiten som var kvar på min tallrik. Det var ungefär en fjärdedel kvar.

Jag tittade imponerat bort mot Mitch, som hade lyckats få i sin hela sin pizza.

-Haha! Hur lyckats du?! frågade jag och pekade på hans tallrik.

-Jag har talang! sa han till svars och gav ifrån sig en stor rap. Jag sträckte ut tungan mot honom med en äcklig min.

 

Jag gick bort med allas tallrikar och ställde ner dem snyggt och prydligt i diskmaskinen.

På väg tillbaka så gick jag in i Justin.

-Oj, gick det bra? frågade han med en orolig röst. Jag nickade till svar.

-Själv då?

-Bara bra.. ! Förresten, har du packat ihop alla dina saker? Vi ska vi åka vidare på turnén i kväll. Planet går klockan sju, och det tar ungefär en timme att åka till flygplatsen. Så vi måste åka om en halvtimme ungefär!

-Jodå, jag har knappt packat upp någonting!

-Vad bra! Jag går och snackar med ‘the boys’!

Jag flinade till och knuffade lätt till honom. Han gav ifrån sig ett skratt innan jag gick bort på grabbarna. Dem verkade inte vara särskilt sociala i det verkliga livet.

Förutom Mitch då! Han hade ju skaffat jobb, säger han i alla fall.

 

Justin’s perspektiv:

 

-Vi åker om en halvtimme, är ni klara då?

Jag suckade jag märkte att jag fortfarande inte fick någon uppmärksamhet. Typiskt Ryan och Chaz! Dem hade betett sig konstigt under dem senaste dagarna. Som om dem dolde något, på nått vis.

-Okej! Jag ger upp! Vad är det ni vill?

Plötsligt fick jag deras uppmärksamhet, direkt.

-Vadå? frågade Ryan lite dumt och höjde på ögonbrynet. Jag skakade på huvudet och suckade.

-Inget! Vi drar om en halvtimme..

 

Halvtimmen gick fort. Nästan lite för fort. Under den tiden hade vi packat ihop det sista och städat rent efter oss. Nu var det bara att åka.

 

Jag drog till mig Selenas hand och kysste den mjukt. Hon fnissade och såg upp mot mig.

-Du är så vacker! mumlade jag mot hennes hals medan hon sakta smekte mig nacke.

-Du är helt underbar! svarade hon därpå och gjorde ett försök till att på min ögonkontakt.

 

-Jaja, vi fattar! sa Ryan irriterat och vinkade bort oss från varandra. Jag fnös till och kollade underligt på honom. Vad var det som hade flugit i honom?

-Jag håller med Ryan! Helt klart! ropade Chaz från köket och gick med snabba steg mot oss.

-Ni kan ha ert puss-kalas någon annanstans! Tänk lite på oss nu, brodern! Vi är ensamstående, fortsatte Chaz sen och kollade frågades in i sin egna spegelbild - som om han inte förstod själv vad han nyss hade sagt.

 

Selena gav ifrån sig ett skratt, men höjde sig sen ner för att sätta på sig sina skor.

 

Jag gick längre in i hallen och ryckte åt mig min svarta, tunna jacka. Jag knäppte den tätt intill kroppen och kollade mig sen i spegeln som hängde ungefär en meter bort där jag stod.

-Är alla klara? frågade jag sen och slängde upp min väska över axeln.

-Japp! svarade dem andra i kör och skrattade en liten stund.

-Då sticker vi! sa jag och log. Jag öppnade dörren och väntade på att dem andra skulle gå ut ur hotellrummet så att jag kunde låsa dörren efter oss.

 

Vi gick tillsammans - tätt intill varandra - ner för trappan. Lycklig nog så stötte vi inte på några.

 

Jag räckte nyckeln till en ung dam som satt i informationsrutan. Hon tog vänligt emot den och sa ett kort ”tack”.

Sedan fortsatte vi andra bort mot dörren och möttes av tusentals nyfikna blickar och blixtrar.

 

Jag kände mig yr och förvirrad efter alla kort och allt skrik. Som tur var så hade jag Usher, Alex och Kenny som snabbt kom med den svarta bilen och lät oss alla hoppa in.

-Tack ska ni ha, vad skulle jag göra utan er? Seriöst? skrattade jag men menade allvar ändå.

-Utan mig, skulle du inte ha en sån stor karriär! svarade Usher belåtet och suckade av lättnad. Jag skakade sakta på huvudet och flätade in mina fingrar i Selenas. På något sätt kände jag mig trygg när jag gjorde det, ett bevis på att hon fanns här.

Hon kröp upp på sätet bredvid mig och la sitt huvud på min axel. Hon viskade något mot min panna som jag verkligen inte kunde tyda. Därför log jag bara emot henne. Hon flinade men hennes blick var allvarlig.

 

Vi drog alla bakåt när bilen började gasa. Jag kunde känna lukten av nyklippt gräs och någon som eldade, vilket frestade mig något enormt. Att elda var en av dem sakerna jag tyckte allra mest om!

 

Bilen stannade plötsligt och jag förstod direkt att vi var framme vid flygplatsen.

-Okej, det kommer finnas miljoner fans där ute! Tappa inte förståndet, bara.. gå efter mig och svara inte på några frågor. Ta inte kort, frestas inte vid något, bara gå. Förstår? sa jag allvarligt som om jag spelade lärare eller nåt!

Alla nickade lydigt och jag drog upp dragkedjan på väskan.

-Så här ligger det till! Selena, alla kommer fråga om vårt förhållande, men du svarar inte, okej? Ryan, Chaz och Mitch, varken jag eller Selena kommer svara på någon fråga, så alla kommer vända sig mot er. Ni svarar inte heller, låssas som om det är en vägg. Ignorera dem!

Jag tog ut två kepsar och två solglasögon från väskan. Ena kepsen satte jag på huvudet, samt ett par av solglasögonen också. Det andra gav jag till Selena och bad henne sätta på sig det, för säkerhets skull.

 

Vi tog ett djupt andetag, allihopa. Sen öppnade jag bildörren och färska skrik hördes på långa vägar. Jag tittade snabbt ut över alla fans, som verkade verkligen vara miljontals. Min blick stannade hos Usher, han vinkade dit mig, så jag försökte smidigt komma fram till honom med resten tätt intill mig bakifrån.

 

 

---

KOMMENTERAR NI MYCKET SÅ KANSKE ETT TILL KAPITEL KOMMER SENARE IDAG! Minst 10 kommentarer!♥

Kapitel 48 det då! :) Det är lite ändrade planer nu, jag tänkte skriva lite mer än 50 kapitlen. Fick massor med ideér just nu! :)

-Tjena mittbena! Vad händer, bro’?

Skrattet i bakgrunden lät läskigt och obehagligt.

-Chaz, det är jag! Justin! Vart är ni? Ni borde vara här vid det här laget!?

-Aha, chilla! Vi är på väg!

Samtalet bröts och jag gav ifrån mig en enkel suck. Vart höll dem hus egentligen?!

---------------

Selenas perspektiv:

Plötsligt så stog tanken mig. Stella. Jag hade lovat henne en autograf! ”Skit...!” Jag reste mig upp från toalettlocket och gick fram till spegeln. Gillade Justin verkligen mig? Var det för våra föräldrar skull? För mitt utseende? Eller personlighet? Det finns tusen frågor, som jag aldrig kommer få svar på.

 

Vad var det för datum egentligen? 5 oktober? 6 oktober?

 

Jag la händerna för huvudet och tänkte till lite. Jag kanske var sinnessjuk!

 

Jag öppnade sakta dörren ut från toaletten och försökte vara så tyst som möjligt!

I dörröppningen så möttes jag av Justin’s hasselbruna mjuka ögon. Han log varmt mot mig och jag fick fjärilar i magen.

-Hur är det? frågade han och kramade mig på ett vänskapligt sätt. Hans tunga andetag studsade mot min nacke.

 

Jag började tänka på hur det verkligen skulle vara att gifta sig med Justin. Min Justin! - Snart! Om jag gjorde det rätta alltså!

Alla tjejer drömmer om att gifta sig med Justin! Även om den tanken var helt ofattbar för mig, så var den inte dum heller!

 

Jag avbryt kramen och tittade in i Justin’s ögon. Jag kunde se att pupillerna blev större och osäkra.

-Jag älskar dig också! for det ur mig sen och jag ställde mig på tå för att kyssa honom.

Han besvarade kyssen och drog med mig ner i soffan. Kyssarna ledde sen till hångel och jag smekte sakta Justin’s nacke.

 

Vi satte oss snabbt upp i soffan när vi hörde att en nyckel snabbt vreds om i nyckelhålet från hallen.

Sekunderna senare så hörde vi skratt och skrik. Jag reste mig upp och detsamma gjorde Justin. Vi gick hand i hand bort mot hallen och mötte Mitch, Chaz och Ryan.

-Det tog lång tid.., suckade Justin och granskade dem.

Mitch stoppade in en klubba i munnen och överlämnade fem pizzor i handen på Justin. Sen gick han vidare och hade Chaz och Ryan efter sig. Dem lydde honom som om han var en drog för dem.

 

Justin himlade med ögonen men log mjukt mot mig. Vi gick tillsammans bort mot köket och la upp alla pizzor på fem olika tallrikar.

 

Helt plötsligt så sprang jag bort mot Justin’s och mitt sovrum och grävde i min väska. Bingo!

Jag gick snabbt tillbaka till Justin och överlämnade blocket jag hade med mig i hans armar.

-Skriv nåt snällt bara, för hennes skull!

Han granskade blocket och bilden som jag hade ritat i den. Bilden var på han som hade armen om Stella. Stella var helt överlycklig och kunde knappt lyfta ett finger.

 

Bilden hade jag ritat för ett par år sen. Innan Justin blev popstjärnan Justin. Jag hade gått ut mitt på natten till en hög klippa. Det var sommar och jag hade precis fått mitt hjärta krossat. Av Alexander, som hade totalt glömt bort mig. Historian med mig och Alexander var lång. Riktigt lång!

 

Egentligen så skulle Stella kunna be om en autograf själv! Men tekniskt sett så hade hon inte fått så många tillfällen. Varje gång Justin var hemma hos oss så var han alltid inne i mitt rum!

 

Justin skrattade medan han skrev ner något på sidan av bilden. Något långt.

-Du! Hon ska fylla 14 om exakt en vecka, hon är liksom inte fem.. Bara så att du vet! skrattade jag och öppnade en massa lådor i köket på jakt efter några bestick.

 

-Här! sa han efter någon minut och räckte mig blocket. Jag tog emot det och läste raderna.

 

‘Finaste Stella...’, hade han skrivit som ”rubrik”. Jag fortsatte läsa och log medan.

 

‘Jag kan tänka mig hur bra syster-och-bror-relation vi skulle ta fått om jag gav dig lite mer uppmärksamhet. Istället gav jag den till din knäppa syster, ledsen för det hjärtat! Ser fram emot att träffa dig igen! Love you! Med kärlek, Justin Bieber’

 

-Fint! Hon kommer älska det! sa jag lyckligt och gav honom en puss på kinden. Jag log emot mig och gick sen iväg mot det andra sovrummet där Ryan, Mitch och Chaz var i. Jag kunde nästan slå vad om att dem körde något tevespel nu igen!

 

 

Justin’s perspektiv:

 

Jag knackade försiktigt på dörren intill dem andra och öppnade utan att vänta på svar!

Dem satt fast klistrade framför teven och körde något helt okänt tevespel än vad jag kände till.

-Grabbar! prövade jag men fick inte deras uppmärksamhet. Jag började fundera lite på hur jag kunde få den. Vad gillade dem mer än att spela tevespel?

 

-Meh! Justin! sa Chaz irriterat och suckade. Jag skrattade roat och tittade på när dem la ner kontrollerna på golvet.

-Pizzadags! Ut i köket med er! sa jag som om dem vore små hundvalpar. Konstigt nog så löd dem det jag sa och försvann ur rummet. Jag satte tillbaka kabeln till teven i väggen igen. Jag suckade lättat och gick ut till köket.

 

Dem andra var redan samlade runt matbordet och var på väg att hugga in i maten. Jag log för mig själv och upptäckte att jag verkligen hade haft tur i livet. Med familjen, Selena, alla kompisar, mitt jobb.. Allt! Men när man har allt, så kan man lika gärna förlora det.

 

-Justin, sötnos, kommer du? skrattade Selena och vinkade dit mig.

---

 

Mer? Idag? Kommentera då! ♥