You & Me forever - Del 51



Previously:


Jag nickade mot honom och tog sen Selenas hand. Hon svalade hård och stoppade in ett tuggummi i munnen.

-Vill du också ha? Det är mindre risk att man får lock för öronen då, sa hon och räckte fram ett tuggummi till mig med sin lediga hand.

-Det är lugnt! Jag är van vid det! sa jag och log. Jag tog emot tuggummit ändå och stoppade det snabbt in i munnen.

Jag gav Selena blicken ‘för-säkerhetens-skull’ och flätade sen våra fingrar i varandra.

 

--------------------

 

Selenas perspektiv:

 

-Vi landar om tre.. två.. ett.., hörde det ur högtalarna och jag kände hur jag nästan blåste bakåt i stolen. Jag tog ett hårdare grepp om Justin hand och tryckte till den, hårt.

Jag slutade trycka lika hårt i hans hand när jag förstod att han kanske skulle få en blodstopp då.

 

Jag kollade snabbt på honom och såg att han log mot mig. Sekunderna senare så skakade planet till och allt blev mörkt.

 

Minnet för ett par år sen när hela familjen var på stranden på upp. Stella, mamma och pappa. Pappa, som inte jobbade hela tiden. Stella kan ha varit runt tre-fyra år, och jag var sju eller åtta.

Jag och Stella hade sprungit längst strandkanten och jagat varandra. Mamma och pappa hade suttit en bit upp och packat upp en picknick till oss alla.

Picknicken hade bestått av mackor med ost och skina, choklad doppade  jordgubbar och coca cola flaskor. Allt var så bra!

 

Allt blev svart igen..

Justin’s perspektiv:

 

-Kommer hon att klara sig? Snälla, säg att hon kommer klara sig...! bad jag en sjuksköterska som hade kommit fram till väntrummet.

Sjuksköterskan kollade ner på sina papper hon hade, sen harklade hon sig och kollade upp på mig. Hon nickade kort och gav mig ett svagt leende.

-Jodå, hon klarar sig! Det är bara en lätt hjärnskakning.

Jag nickade till svars och la ner huvudet i händerna. I ögonvrån såg jag hur sjuksköterskan nickade mot Usher och sen gick iväg.

-Justin.. det kommer gå bra! sa Usher och gav mig ett svagt leende, precis som sjuksköterskan hade gjort.

-Men ändå.. Tänk om nåt går snett? frågade jag oroligt och kände hur det blev fuktigt i ögonen.

Usher svalde hårt och kollade på mig.

 

Jag skakade på huvudet och fnös till. Allt kan hända!

 

Jag gick bort mot ingången och letade rätt på någon doktor. Det kryllade av dem runt omkring, så jag gick fram till en som såg lite bekant ut. Det var en man, runt fyrtiofem. Han hade svart krulligt hår och glasögon. Hans vita dräkt han hade på sig såg alldeles för tajt ut.

 

-Kan jag hälsa på henne?! sa jag en aning argt och visste att han inte visste vem jag pratade om. Trodde, i alla fall.

-Justin Bieber! Är det du? Mina barn älskar dig!

Jag himlade med ögonen och stampade med foten en gång. Nu börjas det igen..

-Kan jag hälsa på henne? frågade jag med en mildare röst och väntade på att han skulle svara.

-Jag gissar på att du menar Selena Gomez? Hon har tydligen en lätt hjärnskakning och måste stanna här i två-tre dagar. Hon har rummet 389, det är bara att följa korridoren där, sväng sen vänster. Då kommer du till en tonårsavdelning och där hittar du massor med sjuksköterskor som kan visa dig vägen, sa han stelt och pekade på en lång korridor som aldrig verkade ta slut.

Jag pressade fram ett ”tack” och gick sen med snabba steg in i den långa korridoren.

 

När jag äntligen hade gått i den långa korridoren så kände jag hur tröjan klibbades fast i huden på ryggen. Det blev blött i hårbotten och jag svalde hårt.

-Vart ligger rum 300... ehum... 389.. ? Ja, 389 det var det! frågade jag en sjukstöterska som verkade vara runt trettio. Det var en kvinna. Hon hade blond hår ner till naveln och klarblåa ögon. Hennes kinder var rosenröda och läppstiften svagt glittrigt.

-Där borta! sa hon vänligt och pekade bort mot en dörr där det stod klart och tydligen ”389” med stora och feta bokstäver. Jag himlade med ögonen och sa tyst ”tack” till sjuksköterskan.

 

Jag gick till rummet och knackade försiktigt på. Jag hörde svaga röster inifrån rummet, som sen tystnade.

Steg närmade sig, och dörren öppnades inifrån. Min blick mötte en sjuksköterska med en stor mellan-blå rock. Jag före snabbt mot blicken mot en typisk sjukhussäng och såg Selena ligga nedsövd på den.

-Herregud.., mumlade jag och gick med långa och snabba steg fram till henne. Jag satte mig på en pall bredvid och tog tag i hennes hand.

Jag stirrade ner på hennes ansikte en lång stund. Hon låg bara där, knappt andades, nästan död.

 

Tio minuter senare så kom en annan sjuksköterska in och bad mig att gå. Jag suckade och vägrade i några sekunder. Men dem gjorde ju allt dem kunde, dem kunde få henne att må bra igen. Om jag stannade, så var det risk för att hon inte skulle klara sig.

Jag lutade mig över hennes nedsövda kropp och kysste henne ömt i pannan.

-Du klarar det här! viskade jag i hennes öra och lutade mig tillbaka sen. Tårarna började sakta lämna ögonen och min tröja blev fuktig.

Jag backade sakta bakåt, men bröt aldrig min blick på henne.

-Justin, du måste tyvärr gå nu! upprepade sjuksköterskan som hade kommit in. Jag nickade svagt, fortfarande utan att lämna blicken från Selena. Sen släppte jag sakta hennes hand och gick ut ur rummet.

 

Jag gick till en informationstavla som satt på väggen några meter bort. Snabbt drog jag blicken genom den och hittade vart toaletten låg. Vänster, sväng höger, vänster, gå 50 meter och sen höger. Bra!


Jag började gå med snabba steg till vänster medan tårarna föll ner från ögonen och sen ner på tröjan. Tröjan var redan blöt längst upp, så det såg ut som om jag svettades. Jag torkade snabbt bort tårarna i ansiktet och drog in snor som var i näsan.

När jag sen svängde höger så krockade jag in en dussin fotografer.

-Bieber! Varför är du här?!

-Gråter du, eller svettas du?

*Skratt*

-Vad har hänt? Är din mamma på sjukhuset?!

 

Varför måste dem alltid komma i olämplig tid?! Jag kände hur ilskan tog över mig!

-Varför bryr ni er!? Vill ni göra ert jobb, genom att få andra att må dåligt!? skrek jag argt och pekade finger rakt mot en fotograf.

Jag gick smidigt förbi och sprang resten av biten bort mot toaletten. Jag öppnade dörren med ett ryck och låste bakom mig. Sen satte jag mig på toalettlocket och började gråta krokodiltårar.


2012-04-20 ♥ 18:59:53
11


Comments
POSTED BY: sara

jättebra :D vill läsa mer nu

DATE: 2012-04-20 / TIME: 19:23:48 /



POSTED BY: Henrik

Fan va bra den var och sorgligt

DATE: 2012-04-20 / TIME: 19:49:06 /



POSTED BY: erica

hur kommer man till del 1?

DATE: 2012-04-20 / TIME: 19:54:34 /



POSTED BY: Felicia

Ja, jag la till dig i länkar. Men nu har inte du lagt till mig, så hör av dig om du fortfarande vill göra länkbyte...

DATE: 2012-04-20 / TIME: 21:03:54 / URL/BLOGADDRESS: http://storiesbyyme.blogg.se/



POSTED BY: sonia :)

Åh vad bra! Och sorgligt! Grät nästa själv, haha tönt här

MER FORT! ❤

DATE: 2012-04-20 / TIME: 21:27:08 / URL/BLOGADDRESS: http://soniaajonsson.blogg.se/



POSTED BY: Hehe

BRA! I LOVE THIS NOVEL SO MUCH! Älskar novella hop pas del 52 kommer snart! :) <33333

DATE: 2012-04-21 / TIME: 11:22:46 / URL/BLOGADDRESS: http://hannaslividag.devote.se



POSTED BY: Mattiz

Hejsan jag har nyss börjat läsa din blogg och jag tycker den är jätte bra:)

DATE: 2012-04-21 / TIME: 11:31:00 /



POSTED BY: Hanna

snälla lägg ut kapitel 52 ut idag :D

DATE: 2012-04-21 / TIME: 11:57:15 /



POSTED BY: Liv

jättebra! längtar till nästa kapitel

DATE: 2012-04-21 / TIME: 13:23:36 /



POSTED BY: Natta

bra novell! ;)

DATE: 2012-04-21 / TIME: 19:58:43 /



POSTED BY: E ~ aboutmileygomez

Jäättebra novellblogg!

DATE: 2012-04-21 / TIME: 20:18:13 / URL/BLOGADDRESS: http://aboutmileygomez.blogg.se/



Ditt namn:

E-mail: )

Bloggadress:

Kommentera:

Komma ihåg??



Trackback