Hon gick direkt iväg mot dörren, och försvann på bara några sekunder.

”Förlåt..” suckade jag, hon kunde inte höra mig, jag visste det. Men jag sa ‘förlåt’ i alla fall, det kändes bara bra att göra det!

Jag drog upp mobilen från fickan och klickade upp mina meddelanden. Inget nytt. Nej, här var man opopulär. 

Jag klickade på ”skriv nytt”, och började skriva.

När jag var klar, så valde jag mottagare. Vem jag skulle skicka det till. Sebastian. Mitt ända hopp just nu. 

 

----------------

 

 

”Grymt bro’!” utbrast Kenny-Benny och slog ihop händerna. 

Jag skrattade hysteriskt, rakt ut och drog med underarmen över pannan.

”Använd handduken..” suckade mamma och kastade över en vit liten handduk till mig. Jag flinade mot henne medan jag torkade mig i ansiktet.

”Var det så svettigt?” skrattade en röst bakom mig.

Jag vände mig snabbt om och såg att det var Selena.

”Uuuuh, inte lika svettigt som det brukar bli när du genrepar!” skojade jag och drog in henne i min famn. Hon släppte ner sin väska på golvet och la armarna runt min nacke. 

Hon kysste mig passionerat medan jag drog hennes kropp närmare min. Men kyssen varade inte så länge. 

”Snälla hörni, gör det där någon annanstans!” utbrast Kenny och knuffade ”bort oss” med handen i luften. 

Senden suckade han och tittade bort.

Jag avbröt kyssen och blängde emot honom. 

”Ska du säga!” gormade jag och hoppade på honom där han satt i soffan.

I ögonvrån så såg jag att Selena satte sig bredvid mamma i den andra soffan och att dem kramade varandra. Selena och mamma... 

Jag flinade mot Kenny medan jag brottade ner honom i soffan, ända tills hans gav den. 

.

”Vi ska spela in din musikvideo i morgon, Juju! As Long As You Lololololololololol love me!” sa Usher och började sjunga låten. 

”Passa dig!” skratta jag och drog upp pekfingret. Usher fnös till och tog en klunk av sitt vatten. 

Selena fnissade till och tog ett mjukt grepp om min hand. 

”Kommer du, Juju?” viskade hon i mitt öra och pussade mig på kinden. 

”Absolut!” svarade jag och blinkade med ena ögat mot henne. Sedan vände jag mig om mot dem andra ”Hörni, vi ses!” 

”Ha så kul!” svarade Kenny retsamt och satte sig bekvämare i soffan. 

Jag skrattade humorlöst till och vinkade mot mamma innan jag öppnade dörren till Selena. 

Vi började gå bort mot bilen, samtidigt som massor med fans omringade honom. 

”Åh, nej!” mumlade Selena och suckade. Jag sneglade ner mot henne och höll hennes hand lite hårdare. Sedan gjorde jag blicken ”följ-efter-mig”.

Eftersom Kenny inte hade följt med ut, så hade vi ingen som kunde ”skydda” oss. 

 

 

”Aye, hörni! Låt oss komma fram! Autografer senare. Bilda en väg fram. Tack. Tack. Love you!” ropade jag fram över dem och gick medan fram mot min bild med Selena i hälen. 

Jag började gå lite snabbare och låste upp bilen några meter innan vi var framme. Selena satte sig sedan i passagerare sätet, och jag i förarsätet. 

Jag pustade lättat till och spände armarna fram mot ratten. 

”Justin, jag börjar bli rätt så trött på dina ‘Beliebers’!” utbrast Selena och gjorde en gest med händerna. 

Det slutades skrika, och jag kände hur allas blickar riktades mot Selena. Jag undrade varför, dem kunde väl inte höra.. Tänkte jag. Men sekunderna senare förstod jag varför! Fönstret på bådas sidor var öppna! 

Selenas kinder ändrades färg till röd, och fansen började skrika igen. Den här gången var det inga lyckliga skrik. Dem skrek elaka saker, till Selena.

Hon gav mig en ursäktad blick, och jag förstod att hon ville att jag skulle göra det bästa av situationen. Men vad kunde göra!?

Istället för att säga något, få ögonkontakt med alla fans eller göra något snällt, så gjorde jag något som ingen var beredd på. Jag började köra!

Fansen framför bilen flyttade motvilligt plats och stod och glodde på oss medan vi åkte förbi dem.

.

Mitt humör hade sjunkit till noll, och det kändes nästan som ett litet hål i hjärtat. Egentligen borde det inte vara jag som hade tappat humöret och mådde dåligt. Det borde vara Selena. Inte för att jag ville det. Jag ville självklart inte att hon skulle må dåligt. Men hon hade gjort bort sig. Gjort en av dem värsta sakerna som man kan göra.

Jag såg hur hon sneglade mot mig, och öppnade munnen för att säga något. Men istället så slank det ur en suck. 

”Justin, jag är ledsen!” utbrast hon efter en stund, och vände sig av obehag emot mig. 

Mitt humör sjönk ännu mera dem här gången. 

”Är det de ända du har att säga?!” frågade jag argt och stannade bilen. Mitt på en lång sträcka, på bilvägen. 

Selenas ansikte blev rödare än vad det hade varit tidigare, och hon tittade nervöst fram och bak på bilvägen. 

”Snälla Justin, kööör...” stammade hon fram och gömde ansiktet i händerna.

Jag suckade högt till och körde åt sidan, så att bilarna kunde komma förbi. Eller ja, om det kom någon bil. Det brukade mest vara öde här!

Nedanför bilvägen var det en äng, där var mitt mål!

Selena tog bort händerna från ansiktet och tittade på sorgset på mig.

”Jag kanske kan förlåta dig, om du ger mig och mina fina beliebers en ursäkt!” sa jag stelt och fick ögonkontakt med henne.

Hennes bruna ögon glänste, och en tår rann ner över hennes kind.

 

 

 

Jag tittade sorgset på Justin och drog bort en en tår rann ner över kinden. 

”Jag kanske kan förlåta dig, om du ger mig och mina fina beliebers en ursäkt!” sa Justin stel och tittade rakt in i mina ögon. Hans hasselnötsbruna ögon såg stela och arga ut. 

Jag skämdes. Jag skämdes verkligen. 

Jag svalde hårt och tänkte i några få sekunder innan jag svarade.

”Jag är verkligen ledsen Justin! Det är bara det att dina fan och ‘beliebers’ är efter dig hela tiden! Hela tiden! Jag borde inte ha sagt att jag var trött på dem, jag vet. Snälla, kan du förlåta mig? Och ja, jag skulle bli ledsen om du sa så om mina fans.. Jag blev vara upprörd, jag visste inte varför jag sa det! Jag orkade bara inte med det.. Jag är ledsen!” svarade jag stelt och torkade bort ännu en tår. 

Han log smått och smekte min löst min kind. 

”Klart att jag förlåter dig!” sa han sedan och öppnade sin bildörr. 

Han klev ut från bilen och gick runt till andra sidan, och öppnade min bildörr. 

”Kom!” sa han och drog med mig ner från gatan.

Vi var på en äng, som var riktigt grönt, och små gula blommor lite här och var! 

Justin hon min hand och gick snett bakom mig. 

Två sekunder senare så knuffade han ner oss båda på marken och skrattade till. 

”Förlåt!” viskade jag mot honom, medan han än en gång smekte min kind. 

”Det gör inget, har jag ju sagt!” svarade han och log mot mig, för första gången var det ett riktigt leende. 

Han lutade sig fram emot mig, och kysste mig båda passionerat och intensivt mitt på läpparna. Jag fann snabbt hans tunga och log stort mot honom. 

Han rullade över mig och avbröt kyssen med ett skratt. Jag började skratta jag med, ända till hans mobil började ringa. 

Jag suckade högt och han satte sig långsamt upp. Jag hävande mig upp med armbågarna så att jag fick stöd från dem. 

”You, The Biebs! Är du en an mina vänner, så kommer jag och hemsöker dig. Jag är lite upptagen här!” skrattade han som svar i telefonen. Sedan blinkade han humoristisk mot mig. 

Men hans humör ändrades direkt när personen i andra änden svarade. 

 

Jag fiskade upp mobilen från bakfickan och slog in numret som stod på datorskärmen. Vad skulle jag säga?! Tänk om det var fel nummer?! Herregud Skyler, varför gör du det ens?! frågade jag mig själv.

Jag tvekade en stund, skulle jag ringa? Eller skulle jag vänta med det, eftersom jag inte visste om det var rätt nummer? 

Medan jag funderade på det så hade jag helt plötsligt klickar på ”ring”. Mitt hjärta började dunka hårt och jag darrade kort. 

”You, The Biebs! Är du en an mina vänner, så kommer jag och hemsöker dig. Jag är lite upptagen här!” svarade en välbekant röst i telefonen.

Mitt hjärta hoppade över ett slag! Det var Justin. Justin Bieber som hade svaret på mitt telefonsamtal! 

”He-e-e-ej.. Ju-u-u-u-usti-i-in...” stammade jag fram och kände hur det skrek inom mig. Det var han! Han! Han! Han! 

Han tyckte nog att det var jobbigt. Han får säkert samtal hela tiden av hysteriska fans som skriker och stammar. Precis som jag.

Jag hörde en suck, och en tjejröst i bakgrund. Den lät också bekant, men jag kunde inte sätta fingret på vems det var! 

”Jaha, ett fan nu igen? Okej, vad vill du?” frågade Justin genom luren. En suck hördes igen, och då förstod jag att det verkligen verkade vara jobbigt. 

Jag svalade hårt och tog mod till mig. Jag skulle klara det här.

 Jag skulle lyckas att prata med honom i telefon. 

”Åh.. Ehum.. Förlåt om jag stör! .. Jag heter Skyler, och var på din konsert här om dagen.. Och jag fick komma upp på scen och bli din ’one less lonley girl’... Jag vet inte varför jag ringde riktigt, och är ledsen om du tycker det är irriterande!... Jag ville bara..” sa jag och svalde hårt. Jag visste inte hur jag skulle avsluta meningen. Hur då? Jag kunde inte fråga om han ville ses! Han var berömd! Han var säkert upptagen hela tiden! 

”Aha, var det du? Vad roligt! Har du lust att komma över en stund? Jag är på ängen nära södersviken! Jag är här med Selena, och tänkte ha en liten picknick. Men jag måste gå, kom gärna. Bye bye!” svarade jag snabbt och la sedan på. 

Jag fick panik och blev helt stum. Jag skulle träffa Justin Bieber! Justin Bieber! Bieber! Justin! The Biebs! 

Jag sprang bort till garderoben och rev fram alla kläder som jag hade!

.

Jag valde en fin rosa klänning, och satt redan i bilen på väg till ängen nära södersviken. Jag hade ingen aning om vart det låg. Så därför använde jag GPS!

Det var en sak som jag var orolig för, att polisen skulle komma. Jag hade inget giltigt körkort i Sverige, bara i USA.

Jag var snart framme vid den platsen som Justin hade pratat om, och parkerade bilen bakom en annan som var parkerad vid vägkanten.

Sedan gick jag ut från bilen och gick runt till andra sidan, där jag stannade upp och stirrade.

Det var han. Justin. Och en tjej. Selena.