Nils kollade över bordet och ner på mitt papper. Han gjorde en gest.

-Justin? Menar du allvar? Juste, ni är ju tillsammans. Sorry! sa han sen. Jag tittade upp på honom och han gjorde en liten min som visade att han hade ångrat allt vad han nyss sa.

-Det gör inget! sa jag och log lite lätt.

 

Sist a lektionen var slut och jag sprang snabbt ut till bussen. Men jag hade sprungit snabbt nog, så jag missade bussen. Jag suckade tung och satte mig på en bänk. Jag funderade på om jag skulle gå hem, nästa buss skulle gå om en timme.

Jag beslöt mig sen om att ringa till mamma och fråga om hon kunde hämta mig. Jag tog snabbt upp min mobil från fickan och slog in hennes nummer.  Hon svarade efter 3 signaler.

-Hej.

-Hej mamma, är du kvar på jobbet?

-Nej, jag är på affären. Vadå då?

-Jag missade precis bussen och undrar om du kan hämta mig?

-Visst, du kan vänta där eller komma bort till mig. Jag behöver lite hjälp här.

-Okej, jag är på väg! sa jag och la på. Jag la ner mobilen i fickan igen och tog upp min väska. Sen började jag gå mot mataffären. Den låg inte så långt bort. En kilometer kanske.

Det tog i alla fall bara 10 minuter att gå dit.

Mamma stog med en stor vagn full med varor i, framför sig. Hon höll på att kolla på schampoo-flaskor. Sen fick hon syn på mig.

-Åh, vad bra att du är här. Jag blev lite fundersam, vad är det för schampoo som du använder? frågade hon och höll upp några flaskor mot mig.

-Pärlglans, svarade jag och kollade ner i vagnen som nästan var full.

-Håller du på att stor handla, eller?

Mamma kollade snabbt på mig, innan hon blippade flaskan med schampoo.

-Ja.

 

Vi fortsatte handla. Det kändes som en evighet att springa runt i affären, men till slut var vi klara. Vi betalade och satte oss i bilen. När vi satt där, i tystnad, så kom frågan som hon alltid sa när jag och Stella var små.

-Vad har du lärt dig i skolan idag då?

-Det vanliga.

-Och vad är det vanliga då?

-Men jag orkar inte berätta, sa jag och småflinade lite. Sen blev det tyst en stund. Jag hörde hur mamma harklade sig och tog ett djupt andetag. Hon kollade på mig.

-Jag vet inte hur du känner, Selena. Men dina betyg har blivit sämre sen du blev tillsammans med Justin.

Jag sneglade upp mot henne.

-Jaha, vad är det du försöker säga?

-Som din förälder så vill jag ditt allra bästa, och det är att jag tycker att du och Justin ska göra slut. Åtminstone ta en paus från ert förhållande. Han försämrar sina betyg!

-Det gör han inte! sa jag och blängde på henne.

-Jo, det gör han! Men vi får ta det här en annan gång, sa hon precis när hennes mobil ringde. Hon fiskade upp den och svarade med snäll och vänlig röst.

 

-Middagen är klar! ropade mamma från köket senare samma kväll. Jag höll på att vara inne på datorn. Jag kollade läget på Facebook och hos kompisarna.

Jag stängde av datorn och öppnade dörren till mitt rum. Sen gick jag bort till köket. Jag var lite orolig över hur mamma skulle reagera. Vi hade inte pratat sen hennes mobil hade ringt. Som nu var över 3 timmar sen.

Jag satte mig på min vanliga plats vid matbordet, och efter några sekunder satte sig övriga familjen runt mig. Maten idag var pizza. Pappa älskade pizza, så förmodligen så köpte han det på vägen hem. Den luktade underbart och nybakat.

Pappa gick och hämtade en kniv, och sen började han skära upp pizza bitar, och alla vi andra tog en var sin. En efter en, och sen var pizzan slut.

Jag och Stella reste oss samtidigt och vi gick bort och plockade under våran disk. Precis när jag skulle gå så tog pappa tag kring min arm och sa att jag skulle sätta mig igen. Jag lyssnade på vad han sa och satte mig. Stella kollade på oss, men ryckte på axlarna och gick upp på sitt rum.

-Mamma berättade det här om att du har fått sämre betyg den senaste tiden, och tror att det är på grund av den där pojken.

-Pojken? Han heter faktiskt Justin!

-Okej, Justin då. Men Selena, du måste förstå att vi kan göra allt för dig. Vi vill verkligen att det ska gå bra för dig i livet och att du får ett bra jobb, och en hög lön. Så att du kan försörja dig själv sen när du blir vuxen.

-Men vadå, bara för att jag umgås med Justin, så ska ni flippa ur och bli sura på mig. Det kanske inte är hans fel! Det kanske är någon annans fel! sa jag och ställde mig upp. Jag blängde på dem en gång innan jag gick in på mitt rum. Jag smällde dörren efter mig.

Jag kastade mig på sängen och tog upp mobilen ut fickan. Jag klickade in Justin’s nummer och skickade ett sms till honom.

”Hej, problem med familjen. Ska du göra nått idag? Lust att komma över en stund? Vill prata med dig. Puss /S”

Skicka meddelande? Meddelanden skickat.

Efter några sekunder så fick jag ett svar. Från Justin.

”Ojdå, hänt något allvarligt? Visst, kommer om 10. Puss /J”

Det kändes bra att ha någon att prata med. Att prata med någon som verkligen brydde sig över vad man sa.

 

Efter 10 minuter så kom Justin. Vi gick in i mitt rum och jag berättade vad mamma och pappa hade sagt tidigare.

-Okej... Men jag måste ju åka snart, så då kommer du säkert få bättre betyg.. sa han. Han verkade lite tveksam och osäker.

-Men jag vill inte att du ska gå. Jag vill att du ska vara här. Här med mig!

-Jag måste... Eller ja, så länge du inte vill följa med mig, sa han och kollade upp på mig. Hans hasselbruna ögon glänste.

-Följa med dig? På din turné? Menar du allvar? sa jag och log brett.

-Ja, varför inte? sa han och kysste mig lätt på min panna, sen kramade han om mig.

 

 

---

Kommentera! Vill jättegärna höra & veta dina åsikter!

Fick några ideér & tips från Sonia. Tack igen! :D♥