-Jag måste... Eller ja, så länge du inte vill följa med mig, sa han och kollade upp på mig. Hans hasselbruna ögon glänste.

-Följa med dig? På din turné? Menar du allvar? sa jag och log brett.

-Ja, varför inte? sa han och kysste mig lätt på min panna, sen kramade han om mig.

 

--------------------------

 

Det var bestämt! Jag skulle få följa med Justin på hans turné. Vi hade frågat mina föräldrar om det var okej. Det kom lite som en chock för mig, eftersom dem hade sagt ja! Sen så hade Justin ringt till Scooter och berättat att jag skulle med.

-När ska vi åka, då? frågade jag Justin när han hade lagt på.

-I morrn. Om det passar för dig?

-Ehh, visst. Hur länge är turnén? Var det två månader eller?

-Japp. Just det, jag har börjat skriva en ny låt! Nu undrar jag om du skulle vilja höra den? Den är inte riktigt klar eller så. Kladdade lite hemma bara, och sen såg jag att det var ganska bra. Vill du höra?

-Gärna!

Justin harklade sig och tog ett nytt andetag. Sen började han sjunga.

 

!

 

-Så.. vad tycker du? sa han när han hade sjungit en bit av låten.

-Jättebra! Verkligen! sa jag och kramade om honom. Han log.

-Tack, när jag skrev den.. så tänkte jag på dig!

Jag kollade upp på honom. Han hade fått en liten glimt i ena ögat.

-Aww, Justin! sa jag och kramade om honom, hårt.

 

Justin hade gått hem. Kvart över 10 så gick han. Nu var klockan halv 11. Jag skulle ju inte gå till skolan i morgon. Eftersom jag skulle följa med Justin på turnén. Jag gick till min garderob och började gräva lite i den. Jag hittade en stor väska som var svart. Jag plockade ut den och slängde den på golvet. Sen rev jag ut ungefär 10 stycken tröjor och la ner dem i väskan.

När jag hade packat klart allting. Kläder, några böcker, filmer, tandborste, hårborste, smink, och nästan allt annat jag ägde, så gick jag ut till mamma och pappa som satt och kollade på en repris av ”Bonde söker fru”.

Dem verkade låssas som ingenting. Det här med lilla ”bråket” alltså. Fast dem såg lite förtvivlade och ledsna ut. Jag skulle ju lämna dem i två månader. Det kom helt plötsligt för dem. Men jag är ju inte deras lilla flicka längre, det var nog därför dem lät mig följa med Justin. Dem litar på mig, men jag är inte 100% säker på att dem litar på Justin för den delen. Men dem måste faktiskt ta och acceptera mina val. Den här turnén kunde förändra hela mitt liv. Jag kanske skulle bli mer ”kändare”, och folk kanske skulle ta mig på allvar. Jag följer inte direkt med för att bli kändare. Jag gör det för Justin!

 

-Hej, sa jag tyst och satte mig i en av sofforna.

Pappa stirrade upp på mig, från sin vanliga plats i en av fåtöljerna. Han tog ett andetag och snöt sig kort.

-Hej, sa han sen och vände blickan mot TV:n igen. Jag kollade snabbt på mamma som mötte min blick. Hennes korallgröna ögon som brukade vara lugna och avslappnade, var nu väldigt allvarliga. Jag visste vad hon ville. Hon ville att jag skulle ångra mitt beslut. Men hon visste att jag inte skulle det, men hon försökte. Precis som pappa, så tog hon också ett djupt andetag.

-Jo. Din pappa och jag har pratat lite. Om din lilla ”resa” med Justin. Det är helt okej att du följer med honom.. började hon, sen tog hon ett nytt andetag. Men du vet, Stella och din pappa fyller ju år under dem två månaderna, och vi vill ju fira det med  dig!

-Jag vet. Men ni kan inte får mig att ändra mig. Det är det här jag vill. Men jag kan ju skicka ett sms, eller ett vykort till pappas och Stellas födelsedagar. Blir ni nöjda då?  sa jag och gjorde en ironisk glad min.

-Sel, det här är allvarligt! Du vet inte vad du ger din in på..

-Jo, jag vet det. Men det är bara det att du måste låta mig få göra det. Jag är inte eran lilla flicka längre. Ni måste släppa taget någon gång..

Hon suckade.

-Jaja, okejdå! Men du får lova att ringa varje dag! sa hon efter en liten stund.

-Eh, kanske inte varje dag, men varannan! sa jag och log lite smått. Hon tittade på mig. Med ett litet leénde.

-Haha, bra! Men gör mig en tjänst innan du åker i morgon. Säg hej då till Alva och Caroline. Dem verkar snälla mot dig!

-Mamma! Dem är snälla mot mig.

Precis då kom jag på det. Jag hade glömt att berätta för dem att jag skulle med på Justin’s turné. Jag nästen flög upp ur soffan och in på mitt rum. Jag letade lite efter min mobil och hittade den på sängen. Jag skrev snabbt in Alvas nummer och ringde till henne.

4 signaler, och inget svar. Jag kollade på min väckarklocka på låg på bordet. 22.45. Hon måste vara vaken! tänkte jag.            Efter 6 signaler så svarade hon, äntligen!

-Alva, vem är det? svarade hon. Jag älskade hur hon svarade i telefon, det var så roligt ibland.

-Selena. Jag måste berätta något viktigt för dig!

-Åh, hej. Ehh, jag är typ.. lite upptagen just nu. Men du kan säga om det går snabbt.

-Med vadå? sa jag och gjorde en grimas, även om jag visste att hon inte såg den.

-En grej bara. Ingen viktigt.

-Okej. Men i alla fall. Justin frågade om jag ville följa med på hans turné... Och jag svarade ja. Vi åker i morgon och ska vara borta i två månader!

-Men vad roligt! Jag hoppas att det kommer gå bra! Jag är jätteglad för din skull! Men varför i två hela månader? Jag kommer sakna dig som jag vet inte vad!

-Tack! Jag tror att det ska bli roligt. Ser fram emot det jättemycket! Jag vet inte riktigt varför det är i två månader. Men vem kan säga nej till ett sånt erbjudande? Två hela månader med världens sötaste kille! Och du, jag lovar att ringa dig när jag har tid. Förmodligen ska jag väll stå backstage och kolla när Justin sjunger varje dag. Men jag lovar!

-Duktig flicka! By the way, kan inte du fixa en autograf till mig? Där det står typ ”Till världens finaste flicka, Alva. Från Justin Bieber” och sen en bild på honom? sa Alva och skrattade. Jag skrattade med henne.

-Självklart! sa jag efter en stund, när vi hade skrattat klart. Jag kommer sakna dig sjukt mycket!

-Jag kommer sakna dig med! Tänk att min tvillingsyster ska åka ifrån mig i två hela j*kla månader!

-Jag vet... Men jag lovar att ringa! Men nu måste jag gå, ska ringa Caroline och berätta det också. Om mina pengar på mobilen räcker. Eller för sig, kan inte du göra det åt mig? Snälla..?

-Visst! Ha det bra nu gumman! Sussa så sött!

Jag log och vi la på. Det kändes riktigt bra att hon tog det så bra, och jag såg verkligen, verkligen fram emot morgondagen. Den skulle bli helt perfekt!

---

Snälla, kommentera! Det betyder jättemycket för mig! Jag vill gärna veta vad ni tycker om den och om jag skulle kunna förbättra den på något sätt!