När dem hade tagit några kliv in i bussen så ryckte Justin till. Han lossade sig ut från sin ställning och gick fram till lite i bussen. Jag hörde att han och Alfredo gav varandra en handklapp.

Ryan kollade på mig med en liten orolig blick. Han hade blåa ögon, märkte jag nu. Sen kollade han bort mot Justin. Eller, han försökte i alla fall.

------------

Justin började prata med Alfredo. Samt Scooter och alla dem andra också.

Usher och Scooter hade stannat bussen.

Alla gick fram för att hälsa på Alfredo, förutom jag. Jag kände honom knappt och visste inte vad jag skulle göra. Så jag satt där tyst och väntade på att vi skulle börja åka igen.

-Selly? ropade Justin framifrån. Jag sneglade lite åt hans håll och såg en liten skymt av honom. Jag svalde hårt och ställde mig sakta upp. Jag andades ut och gick fram till dem.

Justin presenterade mig som ”Selena, min flickvän”, sen log han. Alfredo hälsade snällt på mig som om jag vore ett litet barn.

 

Efter en timme så satt jag, Justin, Ryan och Alfredo och pratade om allt möjligt. Vi satt i sofforna som vi hade suttit i hela dagen. Eller rättare sagt, som jag hade suttit i hela dagen. Justin och Ryan hade ju inte gjort de, och Alfredo hade ju kommit för en timme sen.

Dem började prata om någon ny film, en actionfilm. Jag är inte så mycket för sånna filmer. Jag gillar med romantiska och drama filmer.

Jag tog fram min mobil från backfickan och öppnade internet. Jag sökte på Facebook och loggade in. Jag blev lite chockad. Jag hade fått 117 händelser, 24 meddelanden och 52 vänförfrågningar. Jag hade aldrig fått så många förr. Det vanligaste var att jag fick runt 20 händelser, 1 meddelande någon gång ibland och ingen vänförfrågning.

Jag började tvivla lite på om det var för att jag var Justin’s flickvän, vad skulle det annars vara för, liksom?

Jag lutade mig bakom och tog ett nytt andetag. Kände lite att jag utnyttjade Justin på något sätt. Men det är ju inte meningen att utnyttja Justin, för... ja, för att bli känd. Jag älskar ju Justin, och inte bara för ”Justin - Den kända”, utan för Justin. Bara Justin, liksom. För hans personlighet.

 

Jag kollade först vänförfrågningarna. Jag kände inte igen en enda av dem, men jag accepterade alla. I vanliga fall brukar man ju skriva ”Vem?” eller ”Vem är du?”, till folk man inte känner - som addar en. Men det kanske skulle vara lite konstigt om jag gjorde det. Med tanke på Justin.

Jag klickade på ”Händelser” och kollade snabbt igenom det. Allt var ”Bla bla bla har gjort en inlägg i din logg” och ”Bla bla bla har taggat dig i ett foto”.

Sen kollade jag meddelandena, i nästan alla stog det ”Är du tillsammans med Justin Bieber?”, ”Är du med på Justin’s turné?” och ”Dejtar du Justin Bieber?”.

Jag suckade tung och gick in på min logg. Det var massor med inlägg från okända personer där, och det stog nästan samma sak som i meddelandena.

Nu förstod jag varför Justin tycker att det är jobbigt att vara känd ibland.

 

Bussen stannade helt plötsligt. Jag undrade varför.

Jag kollade på Justin, Ryan och Alfredo som satt bredvid mig, dem såg också lite undrande ut.

Bakom oss satt Alex och Sean, dem hade reagerat lika mycket som oss.

Sean ställde sig upp och suckade lättat. Han gick fram i bussen med tunga steg. Jag hörde att han började prata med Scooter eller Usher. Fast jag hörde bara hans röst.

Sean kom tillbaka efter några minuter och ställde sig framför mig, Justin, Ryan och Alfredo.

-Bensinstopp! ursäktade han och nickade framåt. Vi suckade samtidigt, alla fem.

-Vart finns nästa bensin mack.. eller nästa ”tankställe”? frågade jag. Precis när jag hade sagt det så kollade alla på mig, och jag förstod att det lät ganska konstigt och dumt.

-Det kanske är.. en kilometer dit? svarade Sean lite osäkert. Jag kollade på honom med en tvivlande blick.

-Så.. men.. hur kommer vi till den då? frågade jag.

-Det är det som är ett litet problem. Vi vet inte riktigt hur vi kommer dit. Så förmodligen så måste någon av oss gå till och köpa lite bensin. Men bensin är ganska tungt, så någon av oss får köpa en liten dunk. Och sen så får vi försöka att köra dit.

-Okej.. men finns det någon affär eller nåt här då? Eller är det helt öde?

-Jag vet inte riktigt. Men vi kan gå ut och kolla.

 

Vi gick ut från bussen, allihopa. Det var en äng på båda sidorna av vägen. Gräset på ängen var grönt, men lite av det var också lite gult och bränt. Som om någon hade eldat där, för många år sen.

Lite längre bort så fanns det även några miniaffärer som bara sålde glass och vissa kylvaror.