Jag stelnade snabbt till och vände blicken upp mot henne, helt stelfrusen. Hade hon redan fått reda på det? Det var verkligen helt otroligt hur snabbt nyheter sprids på internet just nu. 

”Du ska veta att det inte är okej att säga sånna ord! Jag fattar inte hur Justin, min lilla pojke, kan säga något till en sådan tjej som du! Man avslöjar inte för världen om någon annars kärleksliv, oavsett om det han sade var sant eller inte. Du veta att det inte är likt honom och jag slår vad om att han ångrar sig just nu!”.

 

---------

 

 

Jag lämnade gymmet med en behaglig suck och började köra ut på vägen med den svarta bilen som jag alltid brukade köra runt i när jag var ensam. 

Det hade verkligen varit rätt skönt att få träna lite, att komma bort från allting och bara tänka på sig själv en stund. Det var liksom.. uppfriskande att träna, på något märkligt sätt. 

Jag bet mig löst i läppen och svängde till höger efter den lilla rondellen. Vart var jag på väg egentligen? 

Jag hade ingen lust att åka tillbaka till Usher och Alfredo, och Selena var förmodligen skitsur på mig just nu. Sen fanns typ bara Skyler kvar.. Jag hade inte en blekaste aning om vart hon var, förmodligen på den där grejen som hennes mamma hade tjatat om.. Vad var det nu igen..? Camping? Hon kanske var scout! Ett scoutläger kanske hon var på! Eller.. ?

Jag funderade en liten stund innan jag beslöt mig för att tänka på annat, mitt minne var som en guldfisks just nu. 

Jag ryckte lätt på axlarna samtidigt som jag åkte in mot macken där jag stannade bilen och tankade den. 

Om jag inte skulle tanka bilen nu, så skulle jag få soppa torsk vid motorvägen, och det är inte direkt det roligaste som man kan vara med om. 

Jag drog med ett litet ryck ut tanken från bilen och slog igenom den lilla luckan där bensinen hade åkt in i. 

Sedan så vände jag mig om och började gå in för att betala. 

Väl där inne så gick jag direkt mot godiset, och tog -utan en sekunds tveka- upp mitt favoritgodis. Sour Patch. Jag flinade smått, kunde redan fantisera om hur gott det skulle bli att få äta upp det. 

Godis kanske inte var det bästa som man kunde äta efter att man hade tränat i två timmar. Men på något sätt måste man väl belöna sig själv? 

.

Jag stannade bilen utanför Pattie’s, mammas, hus och hoppade ut ur bilen och slog igen dörren efter mig. Det var då jag upptäckte att det stod en annan bil vid garaget. En bil som inte hörde hemma där.. Men vems den var, visste jag inte - än. 

Jag fuktade läpparna genom att slicka på dem, och gick sedan upp mot ytterdörren och knackade på med en lätt knackning. 

En liten stund av väntan passerade, innan mamma kom springandes ut i hallen och ryckte upp dörren åt mig. 

 

”Justiiin! Vad roligt att se dig!” utbrast hon och slog armarna kring mig. Precis som om hon inte hade träffat mig på flera månader. 

Jag besvarade lätt kramen och kysste henne mjukt i pannan, eftersom jag var längre än henne. Precis som jag brukade göra för ett par år sedan. 

”Ehm, Selena är här..” mumlade hon och avslutade kramen. Min mun föll direkt vidöppen och jag kände hur kroppen stelnade till. 

”Vad gör hon här?” frågade jag kallt och stirrade rakt ut på ingenting. Mest rädd för att möta mammas blick, eftersom jag kände på mig att Selena redan hade berättat allt om vad som hade hänt dem senaste dygnen. 

”Jadu, hon hade ingenstans att ta vägen, så hon åkte väl hit. Dessutom så är hon jättetrevlig att prata med!” svarade hon med ett osäkert leende på läpparna. 

Selena hade ingenstans att ta vägen ? Men hon åkte hem till min mamma, istället för sig egna?! Vad tänkte kvinnan med! Att hon kunde komma och ta över min familj?! 

Innan jag hann svara så hörde jag lätta knarr genom golvet och förstod att Selena var på väg hit. 

 

 

 

 

Jag smög försiktigt bort mot hallen efter att ha hört att det knackade på, samt Pattie’s språng bort mot dörren. Jag hade förstått att det var Justin, han var nog den ända som skulle besöka Pattie vid den här tiden på dygnet. 

Jag suckade lättat och slutade att smyga, då jag hade upptäckt att dem pratade om mig. Så jag var väl skyldig att visa mig?

”Vad gör hon här?” hörde jag Justin säga med en enormt kall och raspig röst. 

”Jadu, hon hade ingenstans att ta vägen, så hon åkte väl hit. Dessutom så är hon jättetrevlig att prata med!” svarade Pattie med sin vanliga röst och jag kände på mig att hon log med hela ansiktet, så att hennes tänder syntes. 

Jag suckade helt frustrerat och tog ett kliv in i hallen, så att jag kunde se både Pattie och Justin. 

 

”Hei” sa jag kort och lade armarna i kors. Sedan så blängde jag irriterat på Justin, väntade på att han skulle göra något. 

Men det gjorde han inte. Det blev bara tyst under någon minut, tills Pattie harklade sig och avbröt tystnaden. 

”Jag går in i köket och gör lite.. köksgrejer” ursäktade hon sig och gick smidigt förbi mig och vidare in i huset. 

Jag svalde hårt och lät blicken falla ner mot golvet. När jag tänkte efter så kanske jag inte skulle ha åkt hit. Hur dum fick man vara? Det klart att Justin skulle åka hit, Pattie var hans mamma för i hela helvete. Dem står ju jättenära varandra.. 

Jag hörde Justins aggressiva stön, även om han stod fem meter framför mig. Jag bet mig hårt i läppen och vågade försiktigt titta upp på honom. 

Hans gyllenbruna ögon var nu en aning mörkare och inte speciellt välkomnandes. Han var arg.. Frustrerad.. 

”Varför är du här?” frågade han spydigt och borrade in blicken i mig. Det kändes som om jag kunde se rakt igenom honom vid detta tillfälle. Som om han inte hade någon själ, någon inre lycka. Att han bara bestod av hård sten. 

Jag hade aldrig sett honom såhär förut, innan Skyler kom så hade jag helt ärligt aldrig sett honom arg. Men nu, är han arg 24/7. 

”Får jag inte komma hit eller? Är det du som bestämmer det? Nej, det är det inte! Det är Pattie, och hon släppte in mig. Så du ska inte säga något, på riktigt!” försvarade jag mig och lät armarna falla ner längst sidorna om mig. 

”Kan du sluta käfta emot mig hela jävla tiden och visa lite respekt för mig någon gång?! Försök att se situationen från mitt perspektiv istället!” röt han ilsket tillbaka och tog några steg närmare mig, vilket fick mig genest att backa. ”Det är inte du som bestämmer i det här huset, det ska du ha jävligt klart för dig!” lade han snabbt till innan han bröt våran ögonkontakt. Jag svalde hårt igen och funderade ut någon riktigt bra att säga. Tänk Selena, tänk! 

”Men det är inte heller du som bestämmer, det är din morsa!” utbrast jag dumt och slöt ögonen för någon sekund. Sedan så öppnade jag dem igen och fick ögonkontakt med honom, då jag fortsatte prata.  ”Ska jag berätta en sak för dig? Din morsa är snäll och lyssnar i alla fall på mig när jag pratar med henne, vilket som du inte gör. Under hela resan på Hawaii så satt du och waina över ett ‘fan’ som du knappt känner! Tills du får för dig och hamna i världens slagsmål med din manager och sedan avslöja för hela universum att jag har legat med honom! Hur kul tror du att det var för mig att skämma ut mig så inför hela världen?!” 

 

”Vadå, det jag inte jag som låg med honom!” utbrast han med en snett flin på läpparna, vilket fick mig att bli rasande. 

”Aye, just so you know.. Du och jag är över, och det kommer aldrig bli vi igen!” fnös jag och tog några steg framåt, knuffade till honom med flit i axeln, och drog sedan åt mig min jacka. 

”Baby, du kan inte fly från verkligheten!” påminde han mig och snurrade runt så att vi nu stod i ‘ombytta roller’.

”Nej, men jag kan fly från dig” fnös jag och lade en hand på ytterdörren, beredd på att öppna den vilken sekund som helst. ”Du är seriöst inte riktigt klok. Låt inte dina aggressioner gå ut på oss andra, vad fan har jag gjort dig dem senaste timmarna?” 

Han tvekade några sekunder innan han öppnade munnen, men han stängde den lite snabbt som han hade öppnat den. 

Bra där Selena, du vann!

 

 

 

 

Jag blängde irriterat mot Selenas håll och kände verkligen hur hon började gå mig på nerverna. Det ända hon gjorde nu för tiden var att tjata över mig och Skyler. Jag får väl umgås med vem jag vill?! Jag låter ju henne göra vad hon vill, så varför kan inte hon låta mig göra det?! 

Jag fuktade mina läppar och drog frustrerat en hand genom håret, som jag nu hade tvättat. 

Egentligen hatade jag att bråka med Selena, eftersom jag visste att skuldkänslorna alltid bubblade upp några timmar efter våra gräl. Fast egentligen så hade vi inte bråkat så många gånger, men dem gånger som vi hade gjort det hade varit hemska!

”Aye, Selena!” utbrast jag och upptäckte att hon hade tryckt ned handtaget och var på väg ut ur huset. 

”Vad?!” röt hon till och vände sig om. Vid det tillfället så ville jag nästan slå till henne, men även krama om henne och berätta för henne hur mycket hon betydde för mig. Jag var ingen hård kille som springer runt och svär, eller bråkar med folk, men dem senaste veckorna så hade jag tydligen börjat göra det.. Och det skulle definitivt förstöra min karriär helt! 

”Ayye, du! Jag är ledsen!” utbrast jag stressad och tog några steg närmare dörren. 

Hon ryggade tillbaka i en förvånad gest innan hon återgick till sitt ‘normala jag’ igen. 

”Åh, så nu tror du att du kan använda mig som någon slags docka? Du sårar mig och säger helt plötsligt förlåt, vilket människa gör så egentligen!? Eller vänta, svara inte på det!” svarade hon och började gå mot hennes bil som stod parkerad utanför garaget. 

”Men.. Jag älskar dig..” mumlade  jag för mig själv och suckade. 

För sig så kanske hon hade rätt, att mina aggressiva sidor tog över alldeles för mycket när jag var arg. Jag blev till två helt olika personer.. Vars den ena helt värdelös. 

 

 

 

 

Samlingen nere vid gräset hade gått ganska bra. Ledarna hade presenterats sig och rabblat upp vart alla skulle sova och schemat för dagen. Jag kom inte riktigt ihåg hela, men lite senare på eftermiddagen så skulle vi åka ut till en ö och grilla korv som en sen lunch. Lägret kanske inte var så dåligt i alla fall, tänkte jag och gick upp för den knarriga trappan och in på ‘mitt’ rum som jag delade med sju andra personer. 

Vi hade fått en årder att byta om till seglarställ och flygväst, för att redan nu börja rigga båtarna och åka ut på sjön. Allt jag hoppades på var bara att vi inte skulle korsa Atlanten. 

.

Jag gick in i rummet och gick direkt bort till min säng, på den så hade jag kastat upp min resväska, som jag nu var på väg att öppna. 

Jag grävde lätt i den och hittade sedan mitt seglarställ, som mamma tydligen hade packat ner. Helt ärligt, så visste jag inte att jag hade ett sånt ställ.. 

 

Jag ryckte lätt på axlarna och beslöt mig över att inte tänka speciellt mycket mer på det. Det var i alla fall tur att mamma hade hittat ett. 

”Har ni seglat förut någon gång, tihi?” frågade Amanda med ett lekandes leende på läpparna. Gud, jag störde mig redan riktigt rejält på kvinnan! Hur länge hade jag ‘känt’ henne? Två timmar? Knappt. 

”Ja, vi har en stor segelbåt hemma som vi brukar åka ut och segla med varje sommar. Fast det blev inte så i år, eftersom mina päron har mycket på jobbet under sommaren. Så jag bestämde mig för att åka hit istället!” utbrast tjejen som hade lagt beslag på sängen snett mittemot min säng, alltså mittemot Amandas säng. Eftersom rummet var som en fyrkant, med sex våningsängar och en enkelsäng. Tydligen så hade en tjej lite konsentrationssvårigheter som påverkade hennes sömnvanor. 

Jag himlade lätt med ögonen åt hennes svar och drog på mig seglarstället. Varför skulle man gå på ett läger, där man seglar, om man inte har seglat tidigare?! 

Jag bet mig löst i läppen och tog snabbt tillbaka det jag nyss hade sagt i mina egna tankar. Jag hade precis kommit på att jag aldrig hade seglat speciellt mycket tidigare.. 

Jag suckade lite halvbesviket och drog på min jacka och flytväst, sedan hoppade jag i ett par gummistövlar som mamma också hade packat ner.