”Ett, andas! Två, relax! Tre, sätt dig!” utbrast jag och pekade på sängen där Samuel satt. Tilda smög försiktigt och satte sig bredvid honom, innan båda tittade upp som små hundvalpar på mig. 

”Jag skulle ändå ha åkt, vad Justin än gjorde. Jag gillar inte ens honom på det sättet, och om jag skulle göra det, så skulle jag berättat det för er!” sa jag orädd och fuktade läpparna. 

100% ärligt, så visste jag inte om jag gillade honom på det sättet. Det kanske jag gjorde... 

 

------

 

 

 

Jag suckade irriterat till när planet landade på flygplatsen i Kanada. Det hade varit en mycket intensivt flygresa, då två gallskrikande barn hade tjatat om mat i flera timmar. 

Att vi bara inte hade tagit ett privatplan, allting skulle gå så mycket lättare och smidigare då! 

Jag ställde mig hastigt upp och greppade tag i en liten resväska som jag hade släpat med mig in på planet. I den låg bland annat tidningar (Jag hade lätt bläddrat igenom alla, men upptäckt att det stod om mig i alla - då jag slutade läsa dem!), böcker, hörlurar och mina favoritsnacks. 

Jag gick ut efter Alfredo som var segare än sniglar, samtidigt som jag hade hela folkmassan bakom mig som precis hade upptäckt att jag var jag. 

”Snälla Fredo, kan du öka takten en aning?!” utbrast jag kallt och höll på att få spel. Det var alldeles för mycket folk omkring mig just nu, och varmt - det var det också. Eller så var det bara jag som höll på att bli sjuk! 

.

Vi gick snabbt ner för trappan så att vi hade kommit ut ur planet och ner på marken. Det kändes otroligt skönt att inte vara i luften längre. 

Selena kom snabbt upp bredvid mig när vi - dvs jag och mitt söta lite crew - började gå in entrén för att ta våra väskan och sedan lämna lokalen och åka hem. 

”Varför ville du hälsa på Scooter innan vi åkte?” fnös hon irriterat, men lågt, mot mig. Jag ryggade snabbt tillbaka och blängde på henne. 

”Driver du med mig! Jag vet vad ni gjorde den där kvällen! Ni hade sex, och Scooter erkände det. Vilket som du inte gjorde!” utbrast jag och höll ut på orden en aning. 

”Schh, skulle du kunna dämpa dig?! Vi är på en allmän plats!” svarade hon snabbt och tittade oroligt runt omkring oss. Människor av olika slag kretsade runt oss, och filmkameror syntes. 

Det var då jag upptäckte att jag kanske hade gått lite för långt. Först så fnyser jag åt Alfredo, och sen så avslöjar jag för hela världen att Selena och Scooter hade .... Samlag. Vad är jag för människa?! Pff, var jag ens en människa..

 

”Tack! Tack så mycket! Du har precis förstört min image, är du nöjd?” fnös hon högt och stirrade djupt in i mina ögon. Sekunderna senare så rann det tårar ned för hennes kinder, och hon vände på klackan.. Började gå ifrån mig. 

Det var då alla paparazzis sprang fram till mig och omringade mig så att det var omöjligt att komma fram. 

”Justin! Vad var det där?!” skrev några i munnen på varandra. ”Har du och Gomez gjort slut?!”, ”Berätta JB, var det där ert första bråk?!”,  ”Vad menar du med samlag, Justin?!”. 

Frågorna strömmade ut, samtidigt som jag snabbt hade ångrat över vad jag hade sagt. Detta var något allvarligt som jag hade gjort. Jag hade förlorat i verkligen, och inte i något sällskapsspel med familjen. 

 

 

 

Jag sprang genom flygplatsen och bort mot parkeringen med tårarna rinnandes längst kinderna, och suddig i blicken.  

Justin hade sabbat hela mitt liv och hela min framtid! Den lilla... Gash! 

Händerna for snabbt upp i ansiktet och torkade automatiskt bort mina tårar, fast som vanligt så kom det bara mer och mer. 

Jag stannade upp där jag var och insåg att jag hade sprungit förbi flygplatsen, parkeringen, och var på väg in mot skogen. Precis då upptäckte jag att skogen inte var någon bra plats att vara på på natten, eftersom jag hade sett på skräckfilmer.. 

Jag visste att klockan närmade sig tre på natten, så jag drog hastigt upp min mobil från fickan och slog in numret till en taxi. Aldrig att jag åker med Justin! Aldrig!

Jag kände hur tårarna började rinna nedför kinderna igen, och hur värdelös jag faktiskt var. 

”Taxi? Jag behöver skjuts, kan ni komma till flygplatsen i södra Canada?” rabblade jag snabbt upp, då jag hade glömt bort vad flygplatsen hette. Jag kanske hade dåligt minne.. Men jag hade varit på så många tusentals ställen med olika namn, så att man inte orkar mata in fler i huvudet. 

”Absolut!” svarade en okänd och läskig röst. ”Tio minuter!”.

Sedan så pep det i luren och jag antog att han/hon hade lagt på. 

Jag suckade frustrerat och började långsamt gå tillbaka till flygplatsen. Inte för att jag visste vart den låg, men jag gick bara tillbaka på den vägen som jag hade gått på. 

.

Jag hoppade snabbt in i taxin efter att många paparazzis hade sprungit fram till mig och ställt en massa dumma och konstiga frågor angående mitt ‘gräl’ med Justin. Men jag hade fullständigt ignorerat dem, inte ens sagt ”Inga kommentarer”. 

Jag hoppade snabbt ut ifrån mitt dagdrömmande och sade adressen till mamma till gubben som körde taxin. Han hade långt skägg och såg ut som en liten äldre version av jultomten. 

 

”Aa visst!” svarade han trött efter att jag sagt adressen och började fingra på en GPS som han hade där fram. Jag suckade högt och hoppades på att han inte var en sådan chaufför som gillade att prata under åkturen. Men synd nog så hade jag otur, eftersom han visade sig att vara en sådan. 

 

 

 

Jag gäspade högt och tryckte in mina hörlurar i datorn som jag precis hade startat. Jag satt för tillfället i sängen med den över benen. Klockan hade hunnit bli halv fyra på natten, vilket menades med att hela familjen sov.

Tilda och Samuel hade gått runt elva, då jag hade tittat på en thriller. i två timmar. Efter det så hade jag försökt att sova i några timmar, men det var lönlöst. Jag kände mig seriöst som prinsessan på ärten, vilket som inte var första gången heller. 

Jag skrev in mitt lösenord till spotify och klickade direkt upp ”believe” och lyssnade igenom alla låtar på skivan. 

Jag hade ingen lust att logga in på Facebook eller på någon annan online-sida. Alla skulle bara fråga varför jag fortfarande var vaken i sånna fall. Ja, bara för att jag inte var den personen som brukade vara uppe på nätterna eller hänga ute i stan vid midnatt. 

Jag suckade högt och beslöt mig för att gå in på någon nyhetssida, bara för att veta vad som hände ute i världen. 

Jag slängde blicken över några rubriker som hade fått mest träffar: ”Trettonårig flicka - Våldtagen och misshandlad”, ”Polisen har hittat knark i matbutiker!”, ”Skådespelare mördade sin fru - Flydde från landet”... Jag fuktade läpparna då jag skymtade Justin’s namn på skärmen. Snabbt så läste jag noga rubriken som han nämndes i: ”Popsensationen Justin Bieber - Otrogen mot flickvännen Selena Gomez”. 

 

Jag suckade frustrerat samtidigt som jag bet mig hårt i läppen. Jag vägde en stund om jag skulle klicka upp det eller inte.. Till slut så gjorde jag det ändå. Vilket som kanske inte var en av de smartaste sakerna som jag hade gjort. 

 

”Runt 16.00-tiden på torsdag kvällen den 2 augusti sågs popsensationen Justin Bieber, 18, kyssa en okänd tjej från Canada vid flygplatsen på Hawaii. Källor säger att deras kyss var mycket passionerat och dramatiskt! Justin ska även ha sagt att han älskar henne av hela hans hjärta och att hon betyder allt för honom.

 

Detta är inte första gången som Bieber syns med denna kvinna. Det tyder på att hon var med när Bieber och hans flickvän Selena Gomez, 20, bowlade den 20 juli i Canada. Hon har även setts gå offentligt i centrum med Bieber, utan Gomez!

Nu återstår bara en fråga, vem är denna tjej?”

 

Ovanför texten så var det en bild på mig och Justin och vår heta kyss på Hawaii. Sedan så var det även med en inklippt bild på Selena med. 

Jag lutade huvudet mot väggen bakom mig och drog äckligt upp snor i näsan. 

Det här var ju toppen! Nu tror hela världen att jag är tillsammans med Justin, som jag egentligen inte är! Eller..?

 

 

 

”Snyggt Justin! Du har precis avslöjat för en massa paparazzis att det har hettat till lite mellan Selena och Scooter! Och det var riktigt, riktigt lågt gjort av dig! Du vet att jag inte gillar eller vill skälla på dig, men det här är tamefan inte okej!” utbrast Alfredo frustrerat och  gick runt i cirklar på den öppna planlösningen. 

”Sätt dig för i helvete! Jag får panik när du går runt sådär!” utbrast jag kallt och drog en hand genom mitt hår. ”Jag får väl säga att vi låssas bråkade bara för att få lite uppmärksamhet! Eller så säger jag bara att vi jobbar med ett nytt projekt, när Sel ska spela otrogen mot mig med Scooter!” lade jag snabbt till och slog mig ned i soffan med en duns. 

 

”Visst, som om det skulle hjälpa!” svarade Alfredo och himlade med ögonen. ”Du kommer i alla fall ha krossat en tjej’s hjärta. Bär med dig det i livet!” 

Efter hans hårda ord så vände han sig om och försvann långsamt ut synhåll. 

Kenny tittade besviket på mig från andra sidan soffan. 

”Bro, du får bättre attityden lite! Du får ta och sluta svära, plus att du får vara lite tacksam mot Alfredo! Han har hjälpt dig en bra bit på vägen, samt Scooter och Usher också. Utan dem så skulle du vara öken. Ta och vakna upp!” 

En långsam suck lämnade min mun samtidigt och jag kände hur en gäst var på väg ut. 

”Jag vet, jag betedde mig som ett svin. Jag går och ringer Selena med en gång..” mumlade jag och reste mig upp från soffan, samt gick bort en bit så att han inte skulle höra på samtalet. 

Jag slog in Selena’s nummer på displayen och förde mobilen mot örat. Signalerna gick fram.. Utan något svar. Till slut så kom röstbrevlådan fram. 

”Hej, det är Selena Gomez. Tyvärr kan jag inte svara just nu, men lämna gärna ett meddelande så ringer jag upp!” 

Hennes röst fick min att rysa till, speciellt då jag kom och tänka på att jag var med när hon spelade in rösten till röstbrevlådan. 

 

”Aye, It’s me. Justin.. Jag ville bara säga förlåt för att jag skrek åt dig där borta, jag vet inte vad som flög ur mig! Hur som helst, så har jag en bra ide hur vi kan lura ifrån oss detta inför paparazzis, tro mig. Öh.. Du kan väl ringa när du hör det här? Great.. Puss!”

Jag fortsatte att titta omkring mig, men fastnade i ögonkontakt med ett par ögon inne på cafét. Det var hennes. 

Jag började gå mot cafét med snabba steg och öppnade sedan porten och gick in i den varma lokalen. 

”Skyler!” ropade Tilda och Samuel i kör och räckte ut armarna båda två. Jag gick snabbt in i deras famnar och besvarade deras kram. 

En behaglig känsla uppstod i magen, som betydde att jag var säker. Jag var säker i deras omgivning. 

 

--------

 

”Gud vad jag har saknat er!” utbrast jag när vi hade slagit oss ned vid ett bord för tre inne på cafét.

”Å du tror inte att vi har saknat dig minst lika mycket?!” svarade Tilda med hög röst, vilket som fick mig att flina till. 

”Bli inte rädd, hon har blivit lite galen den senaste tiden..” skrattade Samuel och lade en hand på min axel. 

”Galnare än vad hon var sist?”

Samuel nickade hastigt innan han ställde sig upp och sköt ifrån sig stolen. 

”Jag går och beställer något, vill ni följa med?” frågade han och hade redan kommit halvvägs bort till kassen där det var fullt med bakelser. 

”Nej tack!” svarade jag och skakade lätt på huvudet. Tilda instämde snabbt och vände sig sedan mot mig, när Samuel var framme vid kassen och bestämde sig för vad han skulle beställa. 

”Du får berätta allt! Verkligen allt!” utbrast hon lågt och spände allvarligt ögonen i mig. Men innan jag hann börja berätta, så öppnade hon munnen igen. ”Du har varit på resa med Justin-Fucking-Bieber! Men du vägrar att berätta för din allra bäst vän, det är dålig stil Sky!” 

Jag skrattade otåligt till och suckade, samt lade en hand på hennes axel. 

”Chilla, jag kommer berätta allt för dig! Det vet du!” flinade jag och harklade mig. ”Jag berättar när Samuel kommer tillbaka!” lade jag sedan till och vände blicken mot kassan. Han hade köpt en chokladboll och en kopp med kaffe. Inte visste jag att han gillade det.. 

.

”Sen så sa han att han älskar mig.. Men jag hoppade på flyget hit i alla fall, eftersom jag var tvungen” snyftade jag fram och torkade bort mina tårar som hade runnit ner längst kinderna. 

”Aww, Skyler. Det låter ju som värsta kärlekshistorien! Du kan ju inte låta något komma emellan er nu, ni kanske blir tillsammans snart. Officiellt” utbrast Tilda och gjorde en gest med händerna. 

”Faktum är att vi inte riktigt är tillsammans nu heller. Men vi kysstes innan jag sk-” 

”Ni kysstes?! När hade du tänkt att berätta det?!” gormade Tilda och spände blicken på mig igen. 

”Schhh, inte så högt!” beordrade jag henne snabbt. ”Jag hade faktiskt tänkt att berätta det, men jag visste bara inte hur jag skulle berätta det..” 

”Hulala, Mrs. Bieber!” utbrast Samuel - som inte hade sagt något under hela min berättelse, förutom att han hade sagt något svordomar till Tilda som hade avbrutit mig varannan sekund - och blinkade med ena ögat åt mig. 

Jag suckade högt och skakade tröttsamt på huvudet. Mina vänner.. förändrats aldrig. 

 

 

 

 

”Jäklar, vad bra du är!” utbrast Kenny och klappade lite fånigt med händerna. 

”I know, jag är känd för det!” skrattade jag och drog en hand genom mitt blöta hår. 

Vi hade precis blivit klara med inspelningen av beauty and a beat-musikvideon. Vilket som bara tog några timmar. Rekord. 

Jag nickade belåten åt all berömmelse som jag fick, och tog kritiskt åt mig. 

”Bra Justin, jag är imponerad!” utbrast Alfredo och kramade manligt om mig. Jag smålog lite åt hans kommentar och besvarade kramen.

”Förresten, fick du Scooter’s meddelande?” lade han snabbt till och avbröt kramen. 

Jag ryste obehagligt till när han sa Scooter’s namn. Jag hade nästan glömt bort honom.. Gash, varför skulle Fredo påminna mig om saker hela tiden?! 

”Öh, ja..” svarade jag snabbt och fuktade mina läppar. 

”Vad bra! Riktigt tråkigt att höra att han slutar som din manager, det var riktigt roligt att jobba med honom!” 

”Vänta, va?” utbrast jag snabbt. ”Har han slutat?!” 

”Ehm, han sa i alla fall det till mig. Jag trodde att han skulle berätta det för dig också..” mumlade Alfredo till svars och ryckte på axlarna. ”Men men, du måste åka tillbaka till Canada nu. För att gå på en awards där! Den börjar klockan sju i morgon. Jag återkommer om plats, eftersom jag inte kommer ihåg vart det ska vara.”

”Okej, när går planet?” frågade han och bet mig löst i läppen. Hur kunde Scooter hoppa av som min maneger?! Han som sa att han skulle vara med till slutet.. Fast det kanske inte var så konstigt, med tanke på vad han gjorde med Selena. 

En obehagligt rysning slank igen mig när jag tänkte på vad dem gjorde, och hur det hade kunnat gått till. 

Tekniskt sätt så kanske det borde vara Selena som jag fortfarande skulle vara arg på. Eftersom hon gjorde allting som Scooter hade gjort.. 

 

”Om fem timmar. Så du har lite bråttom nu!” svarade han vänligt innan han greppade tag om en kameraman och växlade några ord med honom. 

”Aye, Kenny! Vi sticker!” utbrast jag och slog till Kenny på armen. 

”Aouch, du behöver ta till med våld!” flinade han och började gå mot parkeringen bredvid mig. 

.

När vi hade satt oss i bilen så passade jag på att skicka ett meddelande till Selena. 

 

Till: S3L3N4

‘Hey babe, vi åker hem i dag. Packa dina saker och häng upp handdukarna i badrummet, haha, dem åkte ner i morse. Sorry. Ses om 20 min, xoxo”

 

Jag klickade snabbt på skicka och stoppade sedan tillbaka mobilen ner i fickan. 

Medan Kenny startade bilen så tänkte jag på mitt förhållande med Selena.. Skulle det verkligen funka? Kunde jag lita på henne?..

.

Vi stannade till utanför hotellet där vi mötte upp Selena som hade burit ner alla våra väskor och checkat ut oss. 

”Oh, great! Nu sparar vi massor med tid och hinner åka förbi drive in på McDonald’s innan vi drar vidare” utbrast Kenny lyckligt och började lasta in väskorna i bilens baklucka. 

Selena nickade kort som svar, innan hon gick fram till mig och omfamnade mig i en mjuk kram. 

”Uh, du var ju blöt!” flinade hon när hon märkte att jag var våt, och rynkade på näsan, men släppte inte tagit om mig. 

”Och nu är du också det!” skrattade jag och drog henne intill mig så att det inte fanns någon luft mellan våra kroppar. 

 

 

 

 

Jag ställde mig snabbt på tå och pressade mina läppar mot Justin’s, i en kyss som han stelt besvarade. 

Det fick mig direkt att märka att det hade hänt något. Så jag avslutade kyssen och tittade medlidsamt upp på honom, även om jag inte visste vad som hade hänt - än. 

”Varför så ledsen?” frågade jag och letade efter hans hand, för att sedan hålla om den. 

Han suckade högt och skakade på huvudet, som om jag skulle glömma det. 

 Efteråt så började han gå mot bilen då han hade märkt att Kenny var klar med lastningen. 

Jag suckade efter honom och hoppade in i baksätet, medan han satte sig där fram. 

.

 

Kenny startade bilden och körde ut på vägen, två sekunder senare så var han och Justin uppe i ett samtal som jag inte hade en aning om vad det var. 

Jag försökte inte ens delta i det. Jag satt bara och lutade huvudet mot fönstret, samt funderade över varför Justin verkade på stel mot mig. Vi som hade det så himla mysigt i går kväll.. 

Jag avbröt mina tankar med en suck och satte mig en aning bekvämare på sätet. 

Sedan så spetsade jag öronen för att höra vad Scooter och Justin pratade om. 

”Ken, kan vi åka förbi sjukhuset en snabbis bara?” frågade Justin och tittade på sin egna spegelbild i backspegeln. 

”Varför vill du åka dit för? Jag trodde du ville vara på dem så lite så möjligt?” utbrast Kenny förvirrat och växlade med blicken på Justin och vägen. 

”Jag vill hälsa på Scooter!”.

Hela kroppen stelnade till när han sade Scooter’s namn, speciellt när han sade att han ville träffa Scooter. 

Jag kände hur Kenny tittade bak på mig en gång, innan han harklade sig och slängde över sin blick på vägen. 

”Öhm, jag tror nog inte att det är något bra ide Justin..” sade han därpå och fuktade sina läppar. 

”Jo, jag vill träffa honom!” svarade Justin bestämt innan han drog upp mobilen från sin ficka och fingrade på den. 

”Vi-i-isst, som du vill...” 

 

 

 

Jag packade upp alla kläder och grejs som jag hade haft med till Hawaii. Egentligen så var det inte så mycket saker som jag hade haft med mig, utan det var väskan vägde så mycket och var så stor.. 

Jag suckade högt och ställde mig upp, samt slängde en blick mot Tilda. 

 

Hon gick ivrigt runt i ringar på mitt golv och grumlade över varför Justin hade låtit mig åka hem. 

”Om han verkligen älskade dig så skulle han ju hålla fast dig! Eller hur, håller du inte med? Med åt andra sidan så kanske han inte vågade göra det, eftersom du kan vara ganska våldsam när du inte får som du vill.. Men det berättade du väl inte för honom? För annars skulle du vara knäpp! Fast alla vet redan att du är det, på ett bra sätt då alltså. Men i alla fall, om jag var en kille så skulle jag aldrig låtit tjejen som jag var förälskad i lämna mig! Men nu menar jag inte att Justin är konstig, men varför? Fast jo, det var ju bra för mig och Samuel att du åkte hem, men inte för honom. Håller ni inte med?!” utbrast hon förvirrat och stirrade på mig och Samuel. 

”Som jag sa, så har hon blivit lite galen sen du åkte!” viskade Samuel försiktigt i mitt öra. 

Jag skrattade lätt till innan jag gick fram till Tilda och såg djupt in i mina ögon. 

”Ett, andas! Två, relax! Tre, sätt dig!” utbrast jag och pekade på sängen där Samuel satt. Tilda smög försiktigt och satte sig bredvid honom, innan båda tittade upp som små hundvalpar på mig. 

”Jag skulle ändå ha åkt, vad Justin än gjorde. Jag gillar inte ens honom på det sättet, och om jag skulle göra det, så skulle jag berättat det för er!” sa jag orädd och fuktade läpparna. 

 

Jag hade funderat lite väl länge på frågan, eftersom Selena gick in i badrummet och antog då att jag sov. 

Jag pustade lätt ut då jag hörde att hon vred om låset inne på toaletten. 

Mina ögonlock öppnades med ett kick och fördes mot en punkt uppe i taket. Jag stirrade på den ända tills min mobil pep till. Ett sms. 

Ett leende på mina läppar sken snabbt upp medan jag räckte mig mot mobilen och tog upp den från bordet med ett kick. 

Men leendet försvann direkt när jag såg vem avsändaren var. 

 

-----------

 

 

 

Scooter’s namn lös med stora bokstäver på displayen, vilket som fick mig att sucka irriterande. Istället för att läsa meddelandet så raderade jag det direkt. 

Jag kastade frustrerat mobilen på andra sidan sängen och lade händerna bakom huvudet samtidigt som jag lutade mig mot väggen. 

Mina tankar flög bort mot Skyler, första gången vi möttes. Om inte hon hade tagit kontakt med mig, så skulle jag aldrig vara här just nu. Allt skulle vara precis som vanligt, det vill säga dagar fulla av jobb. 

Jag suckade högt och hörde hur dörren till badrummet öppnades och en varm vindputs träffade mig rakt i ansiktet. 

Ut kom Selena, med en handduk runt kroppen och en runt håret. Jaså, hon hade duschat?

”Oj, är du vaken! Väckte jag dig när jag satte på kranen?” frågade hon mjukt, som om hon hade glömt bort att jag skrek på henne förut. 

”Öhm, nej..” svarade jag och rynkade på ögonbrynen. Helt ärligt så hade jag inte ens hört kranen, inte heller ett ljud av henne. Med det menar jag att hon alltid brukar sjunga i duschen. 

”Nejnej, okej!” mumlade hon till svars och stängde toalettdörren bakom sig, och började gå mot hennes resväska för att hitta några kläder att sätta på sig. ”Jag tänkte gå ut och äta i kväll, ditt ‘team’ eller ‘crew’ tänkte också göra det. Har du lust att följa med?” frågade hon därefter med huvudet nedstoppat i resväskan. 

Jag satte mig i en sittandes ställning med ryggen mot väggen. 

”Nej tack, jag har bestämt mig för att gå och lägga mig tidigt idag” svarade jag ointresserat och började att rulla tummarna. Plötsligt kände jag mig som en riktig vuxen, eller som en gamling. Lägga sig tidigt? Skippa middag med ‘dem bästa’? Rulla tummarna? Vad fan hade hänt med mig?! 

Selena stannade upp i sitt letande och kollade chockandes på mig. ”Är du säker? Jag kan stanna här annars, om du vill. Vi kan titta på en film och äta Ben&Jerry’s..” 

Jag putade med läpparna innan jag skakade på huvudet och viftade med handen. 

”Nejdå, det är okej. Ha kul med dem du... Men inte för kul!” sa jag allvarligt och spände blicken i henne. 

”Men då stannar jag här!” utbrast hon bestämt och drog upp ett par kläder från resväskan och for snabbt in i badrummet igen, innan jag hade hunnit säga något. 

Bra, då hade man i alla fall något att göra under kvällen! 

.

Tiden gick långsamt under eftermiddagen, och klockan hade redan passerat fem. 

Selena satt för tillfället i min famn och höll telefonen tryckt mot örat. Hon beställde pizza, vilket som kanske inte var det bästa för mig. Men för tillfället så kändes det bra. Att jag tar sota för detta sen, och inte nu, funkade för mig. 

Selena suckade frustrerat samtidigt som hon lade på luren och lutade sig mot mitt bröst. 

”Gubben kunde inte ett enda ord på engelska!” småröt hon irriterande och tappade rytmen i andningen. 

 

”Äh, ryck upp dig! Se det positivt istället, vi har ju Ben&Jerry’s!” utbrast jag och satte mig i en bekvämare ställning. 

Jag visste att hon skulle himla med ögonen, vilket hon gjorde i sekunden efter. Jag flinade lätt till och drog en hand genom håret. 

”Jag går och hämtar det..” mumlade hon medan hon ställde sig upp och gick bort till en stor kasse med mat i. 

Tidigare på eftermiddagen så hade hon hamlat och som tur var så hade affären tagit emot några paket med Ben&Jerry’s från Amerika. 

Selena kom lika snabbt tillbaka som hon hade gått, denna gång hade hon två paket i händerna, med glassen i. 

”Jag tog samma smak på båda.. Så att det inte skulle bli orättvist!” flinade hon retsamt medan hon gav den ena till mig. Jag skrattade lättat till och tryckte ner en sked i den kalla glassen. 

”Typiskt dig!” mumlade jag och fuktade läpparna. 

”Hihi, vill du se filmen nu eller sen?” frågade hon och ställde ner sin Ben&Jerry’s helt orörd på bordet, samt gick bort mot tv:n och tryckte in en dvd. Hon kände väl på instinkterna av att jag skulle säga ja.. Tänkte jag för mig själv och flinade smått åt tanken. 

”Show Time” utbrast jag högt när Selena hade matat in dvd:n och sedan satts sig i min famn igen. Kvällen kanske inte skulle sluta så dålig i alla fall.. 

 

 

 

 

Jag bytte snabbt om till en ljusblå tröja, svarta tighta jeans och drog på mig en munkjacka över det. Sedan så skyndade jag mig ut från mitt rum och ned för trappan. 

”William!” skrek jag häpet när jag fick syn på honom sittandes i soffan, självklart med sitt spel i högsta hugg. 

Han vände snabbt blicken från spelet och bort på mig. Därefter hände något som jag aldrig trotts skulle hända. 

Han kastade sitt spel på soffan och sprang som han aldrig gjort förr rakt emot mig. 

”Skyleeeeeeeeer!” skrek han glatt och hoppade på mig så att jag var nära att falla baklänges. Men som tur var så gjorde jag inte det, utan återupptog balansen sekunden efter. 

”Gud, vad jag har saknat dig!” utbrast jag och omfamnade honom i en mjukt kram. 

Efter en liten stund av kramdes så avbröt jag långsamt kramen. 

”Vart är mamma och pappa? Dem sa att dem skulle vara hemma hela dagen idag..” frågade jag och tittade hastigt runt i vardagsrummet. 

”Dem ligger och sover, och blir skitsura om du väcker dem!” varnade han mig. Han brukade väl aldrig använda ord som ‘skitsura’?..

”Okej, men om dem frågar, så säg att jag har kommit hem. Men är nere på torget och fikar, okej?” 

William nickade långsamt innan han sprang tillbaka till soffan och satte på sitt spel igen. 

Jag himlade sarkastiskt med ögonen innan jag gick till hallen och drog på mig min skinnjacka och dem rosa Conversen. 

Sedan så öppnade jag ytterdörren och gick ut.

.

Jag fortsatte längst gatan ned och kom snart fram till torget. Det var fullt med människor som sprang fram och tillbaka med en take-away-kaffe i handen. 

Dem flesta människorna hade väl börjat jobba, antog jag. Det var slutet av sommaren, och början på hösten. Själv så skulle jag börja i skolan om tre veckor, dock gå på det där dumma lägret som började om två dagar. Jag behövde alltså åka till London redan i morgon för att hinna. 

Jag knuffade bort mina funderingar från huvudet och koncentrerade mig för att komma igenom folkmassan ända bort mot mitt favoritcafé där jag hade bestämt träff med Tilda och Samuel. 

 

”Sky. Sky!” ropade en välkänd röst. Jag förstod direkt att det var Tilda’s. Hastigt så snurrade jag runt för att hitta henne, vilket jag inte gjorde. Jag fortsatte att titta omkring mig, men fastnade i ögonkontakt med ett par ögon inne på cafét. Det var hennes. 

Jag började gå mot cafét med snabba steg och öppnade sedan porten och gick in i den varma lokalen. 

”Skyler!” ropade Tilda och Samuel i kör och räckte ut armarna båda två. Jag gick snabbt in i deras famnar och besvarade deras kram. 

 

Jag tog ett halvt steg tillbaka. Hade jag hört rätt?! Eller inbillade jag mig bara! Hade Justin Bieber sagt att han älskade mig, på riktigt?!

”Du... Älskar mig?” kontrollerade jag och tappade hakan i golvet. 

”Ja, det gör jag. Jag har gjort det sedan jag lärde känna dig. Det var någonting med dig som gjorde att jag inte kunde sluta titta åt ditt håll eller hålla mig borta från dig. Jag älskar dig, Skyler, och jag hoppas att du känner samma sak för mig.. Annars kommer du hata att jag gör såhär..” rabblade han snabbt upp. Innan jag hann reagera så lade han sina perfekt formade händer på mina kinder, och pressade sina läppar mot mina. 

 

---------

 

 

 

Jag pressade mina läppar hårt mot Skyler’s och märkte att hon stelt besvarade den. Hon kanske inte ville kyssa mig. Eller om hon kanske var i en relation med någon, fast då skulle hon väl ha berättat det lite tidigare..?

Jag lät mina händer sjunka ned från hennes kinder till hennes axlar, längst ryggen och sedan lät dem stanna vid hennes midja, då jag drog henne närmare mig. 

Jag kände hur hon separerade läpparna och lät min runga glida in i hennes mun, vilket jag inte alls hade något emot. 

Kyssarna blev mer och mer intensivare för varje sekund som gick och jag kände en lätt pirr i magen varje gång hon smekte mig i nacken. 

Hon avslutade till slut kyssen och rättade till sin tröja som hade hamnat lite på sniskan. Sedan så tog hon ett fast grepp om hennes resväska samt handväska. 

Jag mötte hennes blick och såg en glimt av oro i den. 

”Jag måste gå..” mumlade hon och avslut hon våran ögonkontakt genom att titta bakom sig, bort mot spärren som hon var tvungen att gå igenom för att komma ut till planet. 

”Gör det inte.. Snälla, stanna” mot argumenterade jag och drog in henne i min omfamning. Hon besvarade snabbt kramen och fnissade till. 

”Jag kan inte.. Dem väntar där hemma” suckade hon och gled smidigt ut från min omfamning. 

Jag kunde se hur hennes ögon snabbt blev vattenfyllda, innan hon vände ned blicken mot hennes väskor igen. 

Innan jag visste ordet av det, så vände hon blicken mot mig igen och kysste mig mjukt på kinden. 

Efteråt vände hon sig om och drog sin väska efter sig bort mot spärren. 

”Skyler..” viskade jag tyst för mig själv och tittade efter henne, kämpade för att inte bryta ihop. 

Hon fortsatte bort, genom en lång lokal tillsammans med en flygvärdinna som pratade med henne. 

Jag suckade högt och insåg att jag inte kunde göra något för att få henne att ångra sitt beslut att åka.

.

Jag gick motvilligt tillbaka och satte mig i bilen nere på parkeringen. Det här var världens sämsta dag, någonsin. 

Jag tryckte i bilnycklarna i tändningen och rullade sedan ut på vägen. Jag började att gasa en aning, men saktade snabbt ner när jag kände hur revbenen trycktes ihop och smärtan uppstod inom mig. Jag borde inte ha övertalat Mr. Mayord om att få åka hem. 

‘Var inte så mesig nu Justin!’ intalade jag mig själv och rättade till min ställning. ‘Du har Selena, sabba inte det här’. 

Jag suckade och skakade på huvudet. Jag pratade med mig själv, vilket liv jag hade. 

Jag satte på radion och bytte kanal några gånger innan jag lät den stanna på någon som jag aldrig hade lyssnat på förut.

 ‘Här har ni Artur Kilskogrene med hans nya låt Love Hurts!’ sa en ljus röst från radiokanal, samtidigt som det börjades spela en svag och lugnande melodi. 

.

Jag parkerade bilen vid parkeringen utanför hotellet och låste bilen med ett klick. Sedan började jag långsamt gå mot entrén. Jag hade märkt att det inte var någon smart idé att springa på flygplatsen, eftersom jag fick sota för misstaket nu. Fast egentligen så var jag glad att jag hade sprungit, att få ta farväl från Skyler.

Jag visste inte vilken smärta som var värst. Den i revbenen eller den i hjärtat.  

 

 

 

 

”Justin!” ropade jag högt när jag såg hur han kom in genom hallen och sparkade av sina skor. ”Vart har du varit? Mr. Mayord ringde och sa att du hade lämnat sjukhuset för fem timmar sedan!” 

”För i helvete Selena, jag var upptagen!” röt han ilsket mot mig, men verkade ångra sig sekunden efter då han ryggade tillbaka. ”Förlåt mig, det var inte mening att skrika på dig.. Jag är bara trött, och kräver att få vila lite..” mumlade han därefter och slog sig nonchalant ner i sängen och slöt ögonen. Utan att klä av sig eller bädda ner sig speciellt mycket. 

Jaha... Det var ju en bra start på våran konversation.. 

Jag suckade högt och gick ut i hallen. Ville han vara själv, så fick han vara det. 

Jag drog på mig mina skor och öppnade sedan dörren ut från hotellrummet. 

.

Jag gick ned till stranden där Justin’s och Scooter’s hemska bråk hade pågått, men jag ignorerade den händelsen och tittade ut på det klara vattnet istället. Det var verkligen fint på Hawaii!

Jag satte mig nonchalant ned i sanden, ungefär på det sättet som Justin hade lagt sig i sängen på. 

Sanden brände mot mina fötter så att det kändes som att dem brann upp. Det hade blivit finare väder under timmarna som hade gått. 

Jag suckade lättat och lade mig ned i sanden så att det rådde ryggen. Sedan så slöt jag sakta ögonen och kände hur ögonlocket blev tyngre och tyngre för varje sekund som passerade. 

Det slutade med att jag somnade, under solens hetta strålar mot huden.

 

 

 

 

Jag klev av planet vid flygplatsen hemma i Kanada och drog snabbt åt mig min resväska som rullades ut på banden. Det hade varit ganska lätt att hitta den, i alla fall vid just det här tillfället. 

Jag började dra väskan efter mig bort mot parkeringen och knappade in numret till en taxi, som svarade med att komma om tio minuter. 

Jag suckade lättat och lade sedan på luren. Därefter så började jag stirra på folkmassan som stressade livet ur sig själva för att hinna med sina plan. På något märkligt sätt så tyckte jag faktiskt synd om dem.. Jag menar, jag skulle freaka ur om jag var sen till ett plan. 

Jag skakade på huvudet och avbröt mina tankar med att dra upp mobilen från min handväska som jag höll ett hårt grepp om. 

Jag hade fått fem meddelanden, och hundratrettionio händelser på Facebook. Var det ens möjligt?!

Min mun föll vidöppen medan jag låste upp mobilen, då mina meddelanden kom upp automatiskt. 

 

Från: Mamma

Hej gumman, jag hoppas att du sitter på planet hem just nu och att du har haft det bra! Din pappa och jag är hemma hela dagen och väntar på dig. Hör av dig när du kan. Puss.

 

Från: Tilda<3

Sky! Din mamma called me och sa att du kmr hem idah! Riiiing mej så fort du kaan söto, pusssii<3

 

Från: Mamma

Jag börjar bli lite orolig över att du inte svarar eller hör av dig, har det hänt något? Svara.

 

Från: Justiiiin:)

Ayee babe, i miss you :o<3

 

Från: Mamma

Skyler, ring mig nu!

 

Jag suckade högt åt mammas meddelanden, men granskade meddelandet från Justin ett x-antal gånger. Jag kände en behaglig rysning längst ryggraden och tittade upp från mobilen med ett stort leende på läpparna. Då jag upptäckte att min taxi precis hade kommit. 

Jag gick snabbt fram till den och hoppade in i baksätet. Chauffören frågade snabbt vart jag skulle, och började sedan köra ut på vägen. 

Samtidigt som han gjorde det så knappade jag in ett meddelande till mamma, där jag berättade att jag var på väg hem och att hon inte behövde oroa sig över mig. 

.

Jag tittade snabbt igenom händelserna på Facebook, men slutade med det när jag såg att det bara var en massa skit kommentarer som okända människor hade skrivit på mina bilder. Bland annat att jag var ful, att dem hade sett mig ihop med Justin och trott att vi var tillsammans, och då tyckt att han förtjänar någon sötare. Men liksom, va? Han har ju Selena! Hon är söt... 

En suck lämnade min strupe då jag tittade ut genom fönstret och insåg att det minst var en timme kvar tills vi skulle komma hem till mig. 

Jag tittade ned i mobilen igen, och övervägde med att skicka ett sms till Tilda eller inte.

Men till slut så började jag knappa in ett, hon var ju trots allt min bästa vän, även om hennes grammatik inte var den bästa.

 

Till: Tilda<3

Cooling, är hemma om max två timar! :) Lust att ta en fika vdi cafét vid torget då, med Samuel? Räknar med det iaf;) Pussiii<3

 

Jag klickade trött på ‘skicka’-knappen utan att läsa igenom meddelandet eller rätta min felstavning. 

Sedan så lutade jag mig mot rutan och tittade ut över gatorna som har fulla av löv och vatten. Det var verkligen höst här. 

 

 

 

 

Jag hörde hur dörren till hotellrummet öppnades igen, och jag lade panikslaget ned mobilen på bordet bredvid och slängde huvudet mot kudden, samt slöt ögonen. 

Jag hade inte kunnat sova någonting sedan Selena stack, både på grund av att sängen hade blivit obekväm och att smärtan inom mig var enorm. Så jag hade suttit med mobilen i högsta hugg och letat efter någon social människa på min kontakt lista, men såklart fanns det ingen. Eftersom dem flesta jobbade vid den här tiden. Men Chaz eller Ryan - Några av mina bästa vänner - borde ha svarat. Dem både hade krockat i en bilolycka för ungefär en månad sedan, och fick därför inte spela fotboll på hela sommaren. Och att spela fotboll var det ända som dem gjorde, så dem borde väl ha svarat?

”Justin, sover du?” viskade Selena och avbröt mina tankar. Jag hade fortfarande slutna ögon och låg i den ställningen som hon hade lämnat mig i. 

En ryste lätt till av hennes röst, kunde enkelt lista ut att hon var nära mig. Snabbt började jag fundera på om jag skulle låssas sova eller berätta att jag var vaken? 

.

Jag hade funderat lite väl länge på frågan, eftersom Selena gick in i badrummet och antog då att jag sov. 

Jag pustade lätt ut då jag hörde att hon vred om låset inne på toaletten. 

Mina ögonlock öppnades med ett kick och fördes mot en punkt uppe i taket. Jag stirrade på den ända tills min mobil pep till. Ett sms. 

Ett leende på mina läppar sken snabbt upp medan jag räckte mig mot mobilen och tog upp den från bordet med ett kick. 

 

Jag kunde se hur Selena stirrade på delen av sängen där jag hade sovit på under ett par få korta sekunder, men vände sedan blicken mot mig. 

”När var det som du skulle åka hem förresten?” frågade hon och satte upp håret i en knut. 

”I kväll” svarade jag snabbt. ”Om Justin mår bättre. Annars åker jag i morgon på morgonen..” lade jag snabbt till. Vilket som fick henne att bli besviken. 

Om hon var besviken på att jag åkte så tidigt eller så sent, hade jag ingen aning om. 

 

---------

 

 

 

Jag gäspade trött och drog mobilen mot örat. Vem i hela friden ringer halv fyra på natten? 

Jag klickade på ‘svara’ och mumlade ett ohörbart ”hej” i luren. 

”Miss Gomez?” sa en raspig röst till svar och harklade sig. ”Detta är Mr. Mayrode som talar, doktor till Mr. Bieber”. 

Jag satte mig rätt upp i sängen med klarvakna ögon, väntade på att han skulle fortsätta prata. 

”Jag ber om ursäkt att jag ringer på sent. Men jag har goda nyheter om Bieber’s fall!” 

”Hur goda?” frågade jag och märkte sekunden efter att jag hade avbrutit honom mitt i hans mening.

”Så goda så att han kan åka hem om några dagar. Dock har hans revben brutits och några ben i högra armen!” 

Jag suckade lättat och lutade mig bakåt så att jag vilade huvudet mot väggen. 

”Åh, det lät ju bättre än jag hade hoppats på! Ungefär hur många dagar kommer det ta?” frågade jag och pustade ut. 

Jag tittade runt i det mörka rummet och kom just på att Skyler låg i soffan och sov. Jag gjorde en ursäktade och hoppfull grimas och önskade att hon sov. I alla fall inte att jag väckte henne. 

”Ja du, det är tyvärr helt omöjligt att svara på just nu. Men han får ta emot besökare klockan tre på eftermiddagen idag, om ni är intresserade av det?”. 

”Ja, absolut! Är han vaken?” frågade jag och slog mig ner på kudden igen, fortfarande mobilen tryckt mot örat. 

”Öh, jag ska gå och titta. Är det något jag ska hälsa eller så?”

”Ehm, jag skulle gärna vilja säga ett par ord till honom själv, om det går bra..?” 

Det hördes en massa skrammel i bakgrunden i luren, vilket som gjorde att jag inte hörde vad Mr. Mayrode sa. 

”Ursäkta mig, vad var det du sa?” ursäktade jag mig och satte mig upp i sängen igen. Det var verkligen svårt att hitta en position som var bekväm. 

”Jag sa ingenting.. Men ja, du kan få säga några snabba ord till honom. Jag kom precis in här och såg att han är vaken. Dock lite uttråkande ser det ut som” svarade han mörkt och harklade sig igen. ”Ert samtal kommer att avlyssnas, bara så att du vet, av receptionen. Så att vi är säkra på att ni inte använder grova ord mot varandra! Innan du frågar varför, så är det för att patienterna brukar bli mer orolig i sånna fall, och det tar då längre tid för dem att bli bättre.” 

Jag hoppade snabbt upp på benen och smög smidigt genom hela hotellrummet och in på toaletten. När jag väl var där inne så vred om jag låset och tände lampan. 

Äntligen lite ljus..

”Här kommer han!” Hörde jag Mr. Mayrode säga innan det hördes några viskningar i bakgrunden. 

”Justin..” sa en sliten röst och jag förstod direkt att det var han. Justin.  

 

”He-ej! Det är Selena..” svarade jag snabbt och kände hur hjärtat hoppade över ett slag. Att höra hans röst var underbart. 

”Åh, Selena” suckade han till svars. Ännu lite ljud hördes i bakgrunden. Vilket fick mig att bli en aning orolig. 

Justins svar fick mig också att bli orolig, och helt förkrossad. Vad menade han med att sucka?

.

Jag vaknade upp en till gång, denna gång av Skyler som var bara några centimeter ifrån mitt ansikte. 

”Upp och hoppa, lilla loppa!” flinade hon och klappade ihop händerna.

”Gud, Skyler! Hur mycket är klockan?!” röt jag irriterat och begravde huvudet i  kudden som jag hade ‘sovit’ på. 

Jag hade inte något något sedan dem ringde från sjukhuset, det vill säga att jag hade legat vaken ända från halv fyra. Min hjärta ville inte tänka på någonting annan än Justin, vilket jag irriterande mig sjukt mycket på! 

”Kvart över tio.. Jag tänkte att vi kanske kunde hitta på någonting innan jag åker?” frågade hon hoppfullt och log med hela ansiktet. 

Jag hade ljugit för henne vid cafeterian på sjukhuset. Jag hade inte förlåtit henne, inte på riktigt, men hon var så himla dum så att hon trodde på det. Jag menar, hon drog Justin ifrån mig. Hon, som kom från ingenstans.. 

Jag suckade högt och himlade snabbt med ögonen så att hon inte såg. Sedan så drog jag trött bort mig från kudden. 

”Skulle inte du åka nu på morgonen?” 

Hon fastnade med blicken för en kort sekund och fuktade sina läppar. 

”Jo.. Men jag tar ett mitt på dagen istället. Det fanns inga biljetter till morgonflyget.” rabblade hon ut och fiskade upp sin mobil från bakfickan. ”Åh, jag fick ett sms från Justin..”.

Jag satte mig blixtsnabbt upp i sängen och stirrade med klarvakna ögon på henne. 

”Från Justin? Min Justin? Vad skrev han?!” 

Hon tittade upp på mig och höjde lite på ögonbrynet när jag hade sagt ‘min Justin’, men därefter så började hon läsa smset.

 

Helluuu, sorry för att ni inte kunde stanna förut.. Verkligen ledsen. Men fick en ‘uppdatering’ av mitt läge nyss, och det visar positivt :) Så jag kmr få åka hem today, men måste tare’ chill. Kan du säga t. Sel att hon inte behöver besöka sjukh. ? Saknar er, ses snart! Kram /J

 

Jag tittade med stora ögon på henne, men sekunden senare så sneglade jag ner på min mobil som låg helt orörd på det lilla bordet bredvid sängen. Varför hade Justin smsat henne men inte mig? 

”Åh... Vad bra..” mumlade jag och kände hur tårarna trängdes fram bakom ögongloben. Men just nu, i detta läge, så höll jag intensivt tillbaka dem. Jag skulle inte visa mig svag...

”Gråter du..?” frågade hon mjukt och satte sig på sängkanten. Jag skakade oerhört på huvudet och rynkade pannan. 

”Öhh, nej. Ehm, vad vill du göra idag då?” svarade jag snabbt. Kanske en aning för snabbt..

 

 

 

 

 

Jag nickade kort mot Mr. Mayrode som förmedlade att jag var på väg ut från sjukhuset. Det hade verkligen varit några intensiva dagar där.  All sjukhusmat och sjukhuslukt hade gjort mig galen, plus att alla väggar var vita eller gula. Vilket som hade fått mig på dåligt humör, eftersom jag hade stirrat in i dem hela dagarna. 

Jag lade min arm runt Kenny’s axel och fick hjälp om honom lite stöd så att jag kunde ta mig framåt. 

Jag hade äntligen fått lämna sjukhuset, men lite om-och-men. Egentligen ville mr. Mayrode att jag skulle stanna i minst en vecka. Men jag och Kenny hade bestämt argumenterat om att jag behövde lämna sjukhuset. 

”Hej då Bieber, hoppas att du känner dig bättre. Annars är det bara att åka hit igen, direkt!” ropade Mr. Mayrode efter oss. 

Jag flinade lätt till samtidigt som jag drog upp den andra handen - som var fri - och vinkade kort åt honom. 

.

Kenny hade hjälpt mig ut till parkeringen och in i bilen. Vilket som hade gjort honom riktigt svettig, för att det var fullt med fans på hela parkeringen. Dem stod och knuffade på varandra, gjorde på att andra ramlade, och skrek på varandra. Det sårade mig en liten aning. Dem borde hålla sams! Jag menar, om alla kom hit för mig.. 

Jag rynkade på pannan åt mina funderingar och förvirrade mig själv lite. Vad var det som jag försökte bevisa för mig själv? 

Jag himlade lättat med ögonen och tittade ut genom fönstret där det var ett fan som trängdes upp mot glasrutan. Stackare... 

Kenny började genast tuta och startade sedan motorn. Menat att alla skulle flytta på sig så att vi skulle komma fram. 

”Bieber, det är allvar nu. Din musikvideo till Beauty And A Beat måste vara klar om tre dagar, tre fucking dagar! Vi kommer inte hinna det om vi inte sätter igång med detsamma!” gormade han irriterat och tryckte intensivare på tutan. Han var arg..

”Tre dagar? Men.. Jag hade ju semester?” stönade jag och lade en hand för revbenen. Det klämde till varje gång jag fick ur mig ett ynka litet ord. 

”JB, ändrade planer! Jag varnade dig om det här innan du åkte på din första semester. Så ta dig i samman nu, vi måste åka direkt in till studion och snackade med några snubbar som erbjöd sig till att filma. Miss Minaj är till och med redan på plats, så... Jalla jalla!” gormade han och tutade hårt ännu en gång. Denna gången så flyttade alla fans på sig, och Kenny körde snabbt iväg. 

 

 

 

 

Jag klev in genom portarna in till flygplatsen och kände hur den instänga lukten åkte mot mig. Vilket som gjorde att jag behövde hosta några gånger. 

Jag hade aldrig gillat att vara på flygplatser. Allt var så snurrigt och man visste aldrig vart man skulle. Plus att det var folk överallt, vilket som gjorde att jag fick det jobbigt med min klaustrofobi. 

.

Jag gick igen hela lokalen, som tydligen var av någon slag av ‘väntrum’, och fortsatte bort mot några spärrar som jag trodde var till mitt plan. Hem till Kanada. Det skulle bli skönt att få komma hem! Att bara få slänga sig på sin egna säng och pusta ut. Den känslan.. Den längtade jag efter. 

”Ursäkta mig, men är det här rätt spärr om jag ska åka till Kanada?” frågade jag en man som tydligen jobbade här. 

”Ja, precis. Får jag se ditt pass tack?”.

Jag nickade hastigt på huvudet och började gräva lite i min väska. Tills jag hörde en röst som skrek mitt namn, och kunde lätt gissa på att det var Justin. Jag suckade lättat innan jag vände mig om och kunde se honom hur han sprang för bara den rakt fram till mig.

”Skyler!” skrek han ännu en gång och hade nu bara några få steg kvar.

”Hej.. Ska inte du vara och spela in din musikvideo?” frågade jag, en aning chockat eftersom jag just kom på att han skulle spela in den. I alla fall det jag hade hört.

”Jo” pustade han ut och drog in några andetag. Han hade sprungit så långt - eller snabbt - så att han flåsade. Det kanske inte var så bra, med tanke på att hans läkare hade sagt till honom att ta det lugnt. ”Men jag pratade med Selena! Hon sa att du hade tänkt att ta flyget hem till Kanada” lade han snabbt till i en ända mening. 

”Jo, som jag berättade för dig dagen som vi åkte hit. Så tvingar mamma hem mig för att packa upp, och sen packa igen och åka iväg på det där dumma seglarlägret...” mumlade jag och tittade ner i golvet för en sekund. 

”Jag ville säga hej då.. Samtidigt som jag hade tänkt att hindra dig från att åka..” utbrast han och började andas i en rytmisk takt. 

”Hindra mig från att åka? Varför då?” frågade jag chockat och mötte hans hasselbruna ögon. Dem hade den där underbara glimten i sig. 

”För att jag.. Älskar dig!” 

Jag tog ett halvt steg tillbaka. Hade jag hört rätt?! Eller inbillade jag mig bara! Hade Justin Bieber sagt att han älskade mig, på riktigt?!

”Du... Älskar mig?” kontrollerade jag och tappade hakan i golvet. 

 

 

Allting blev svart för en stud. Då alla barndomsminnet spelades upp i mitt huvud. I bara några sekunder, men även så hade jag hunnit gått igenom en hel ‘film’ om mitt liv. 

Jag slog snabbt upp ögonen och skymtade en blick av Selena som kom springandes upp mot mig. Sedan hördes ett svagt ljud av en polisbil genom öronen, och smärta över den högra kinden igen. Då jag insett av Scooter slog till mig igen. Jag hade förlorat. 

Jag slöt sakta ögonen och återgick till det mörka. Det svarta. Var jag död?

 

---------

 

 

 

Alla på hela stranden hade nu upptäck vad som pågick, och hade samlats sig som en ring runt omkring Justin och Scooter som fortfarande slogs. Dock verkade Justin nästan medvetslös och blodet rann nedför han ansikte. En obehaglig och intensiv stund. 

Egentligen så stod jag bara och stirra på dem, på händerna slagna över munnen och paniken inombords. 

.

Jag panik-sprang igenom hela sjukhuset på Hawaii och ivrigt letade efter rummet där Justin skulle vara i.

Jag hade just insett att jag varit på sjukhus många gånger dem senaste veckorna. Det borde vara rekordmånga! 

Jag blev avbruten från mina tankar när det gick ett ungt par framför mig i korridoren, och blockerade så att jag inte kunde komma fram. 

”Ursäkta mig...” mumlade jag försiktigt och petade löst till tjejen’s axel så att hon skulle märka mig. Vilket som gjorde sekund efter, då hon vände sig om och såg vem jag var. 

Hon var ingen vacker blick direkt, om jag fick vara ärlig. Ögonen på henne var illröda och sminket hade kletat ut sig över hela ansiktet. 

”Skyler, du ska inte få komma före mig in till Justin! Det här är ditt fel!” gormade tjejen, och på rösten kunde jag snabbt höra att det var Selena. Det chockade till mig en aning, eftersom man inte alls kunde tro att det var hon genom att slänga en lätt blick på hennes utseende. 

”Ursäkta mig, men det var inte jag som bedrog honom. Så tänkesätt  så borde jag få träffa honom först!” utbrast jag och räckte ut tungan åt henne. Sedan så vände jag ryggen mot henne och började springa i rätt riktigt igen. 

Jag kände mig sjukt barnslig när jag lipade mot henne. Jag menar, vilken ‘vuxen’ människa gör sånt? Herregud, jag var en liten barnrumpa. 

Jag bet mig hårt i läppen och rynka ögonbrynen samtidigt som jag ökade farten lite. Paniken inom mig spred sig snabbt genom kroppen och till slut så blev jag helt stel i benen så att jag knappt kunde böja dem medan jag sprang. 

.

”Justin..” mumlade jag och flåsade lättad. Jag hade äntligen hittat rätt rum, och såg hur han låg på en liten säng med en andningsapparat över munnen. Han hade även ett långt bandage som täckte hela pannan, inklusive håret. 

Han fladdrade lätt till med ögonen när han hörde att jag sa hans namn. 

”Skyler..” mumlade han tillbaka, nästan ohörbart. Jag var knappt säker på att han hade sagt det, men jag antog det, vad annars skulle han säga.. ?

Jag gick snabbt fram till honom och satte mig på sängkanten. 

”Hur är det?” frågade jag med mjukt röst och granskade honom. 

”Oh, jag vet inte..” stönade han som svar och försökte sätta sig upp.  Men han föll hjälplöst ned igen med sluta ögon. 

Jag tänkte precis säga något när jag hörde hur dörren knarrade till och öppnades sekunden efter. 

In kom en läkare, med Selena och Kenny bakom sig. Det var just då jag upptäckte att Selena hade gått med Kenny när jag sprang på henne ute i korridoren, jag hade visst varit helt upptagen med att tänka på Justin för att inte ha märkt Kenny. 

”Justin!” utbrast Selena och sprang fram till Justin, knuffade bort mig, och satte sig där jag hade suttit. 

 

 

 

 

”Justin..” upprepade jag och smekte löst hans kindben. Skuldkänslorna över vad jag hade gjort mot honom bubblade upp inom mig, samtidigt som jag kände mig som den hemskaste personen i hela världen. 

Läkaren som hade gått före mig och Kenny in kom nu upp bakom mig och tog ett löst grepp om min arm. 

”Jag är ledsen, men han kan tyvärr inte ha besökare här längre!” sa läkaren stunden efter och tog ett hårdare grepp om min arm. 

”Men, vi kom precis!” utbrast jag och drog åt mig min arm. Aldrig att han skulle få röra den. 

”Jo ja, men vi fick precis nya provet. Läget har blivit kritiskt, riktigt kritiskt. Om ni inte respekterar detta, så kanske han kommer att hamna i koma!” 

”Så-å .. Han är sv-vårt skadad..?” frågade jag skräckslaget och sneglade ner på Justin. 

Det här var inte Skyler’s fel, det var mitt... Det var mitt fel att Justin ligger här, svårt skadad och kanske hamnar i koma. Allt var mitt fel. 

.

Jag lämnade motvilligt Justin’s rum efter komma om-och-men. Jag ville vara där, bredvid honom, men jag blev övertalad om att gå ut från rummet. Tydligen för att Justin skulle känna sig bekvämare och kunna vila. 

Jag suckade högt och drog blicken upp från marken. Skyler och Kenny gick framför mig genom korridoren, bort mot cafeterian och väntrummet. 

”Öka taken Selena, det finns ingen anledning till att gå myrsteg och sura. Justin kommer tillbaka när han är redo! Vi får bara hoppas på det bästa under tiden och klistra ett leenden på läpparna!” sa Kenny och vände sig bakåt, mot mig. 

Jag svarade inte, utan lät en suck slinga ur mig medan jag gjorde det Kenny sa. Klistrade på ett falskt leende på läpparna och ökade takten lite. 

.

 

Vi hade kommit fram till cafeterian, där jag och Skyler slog oss ner på stolarna mitt emot varandra. Kenny hade sprungit fram och var redan på väg att köpa en smörgås. 

Mellan mig och Skyler var det en intensiv tystnad, med en massa harklingar. Jag antog att vi båda hoppades på att Kenny skulle komma tillbaka så snabbt som möjligt, eftersom han var den ända som höll igång samtalen. 

Jag sneglade upp mot Skyler under en kort sekund, och såg hur hon skrapade bort nagellack från sina naglar. 

”Du förstör naglarna om du gör sådär...” mumlade jag så mjukt jag kunde och vände snabbt ner blicken mot golvet för att inte få ögonkontakt med henne. 

”Åh, jaha..” svarade hon och jag såg i ögonvrån hur hon slutade. 

Jag svalde hårt och drog in ett djupt andetag.

”Öh, förlåt..” 

Jag kunde inte hejda mig innan jag sa det. Ordet bara slank ur mig. Jag menar, jag ville säga förlåt. Eller rättare sagt att hon sa förlåt, och att vi kunde rensa luften mellan oss. Men hon verkade inte vilja ’ta första steget’. 

”Förlåt för.. ?” frågade Skyler störande och mötte min blick, vilket ledde till att vi fick ögonkontakt. 

”För att jag har varit så dum mot dig.. Jag menar, jag gillade inte att du hängde efter Justin, eller var i hans närhet.. För att jag vad avundsjuk. På ert förhållande till varandra” Jag pausade och drog in ett nytt andetag. Det verkade redan nu som om hon hade mycket att ta in. ”Allt jag har gjort den senaste tiden, är att försöka få Justin bli avundsjuk på mig, men det har inte gått någon vidare bra. Jag får honom bara skadad och sårad.. Jag ser hur han ser på dig, Skyler, han är lycklig när du är i närheten..” 

Jag vände ner blicken i bordet och kände hur tårarna lämnade ögongloben på bara några sekunder. 

 

 

 

 

Jag drog in ett andetag medan jag försökte mata in den nya informationen om hur Selena kände om mig. Och Justin. 

Var hon verkligen allvarlig? Menade hon det verkligen? Öh, fifty fifty. 

”Det är.. okej” mumlade jag till svars och pressade fram ett litet leende på läpparna. 

Selenas blick for snabbt upp och ett hoppfyllt ansikte sken upp. 

”Menar du det?” kontrollerade hon sekunden efter och torkade bort några tårar som var på väg ned från hennes kinder. 

Jag nickade smått som svar och hoppade av stolen. Sekunden gjorde hon också det och gick runt bordet bort från mig. 

Innan jag hann säga något, så gjorde jag det som jag aldrig trodde att hon skulle göra. Hon kramade mig. 

Jag hade ”stulit” hennes pojkvän, som var självaste Justin Bieber. Jag hade förstört hennes liv. Gjort det till rena helvetet. Jag hade hatat henne, vilket nästan hela världen borde veta vid det här laget. 

Men ändå så kramar hon mig? 

Jag besvarade stelt kramen och log på riktigt den här gången. Ville hon att vi skulle vara kvitt, så fick det bli så. 

Under mina funderingar, så avbröt hon kramen och lutade sig bakåt. 

”Vänner?” frågade hon, fortfarande med ett hoppfyllt ansikte. 

”Vänner.”

.

Vi var tillbaka uppe i hotellrummet. Vilket som menades med att vi hade lämnat sjukhuset. Tydligen behövde Kenny åka och planera Justin’s musikvideo till hans låt ”Beauty and a Beat” tillsammans med Alfredo och Usher, och lämnade av oss utanför hotellet på vägen. Annars hade vi behövt att ta taxi, men varken jag eller Selena hade plånboken med. Jag menar, vi var på väg till stranden, och vem har med sig plånboken då? 

Jag låste upp hotellrummet, eftersom jag hade kvar nyckel som Justin hade kastat till mig vid parkeringen. 

”Home Sweet Home” mumlade Selena och gick in efter mig. ”Inte för att det är ‘home’, men .. whatever” mumlade hon därefter och försvann snabbt in på toaletten. 

Jag pustade lätt ut. Det var skönt att vara utan henne för en stund. Att få lite ensam tid att tänka över hela dagen. Även om klockan bara var fyra, så hade det varit en lång dag. 

 

Jag gick bort mot soffan och slog mig ned i den. Jag ville inte sätta mig i sängen, eftersom Selena kanske fortfarande var obekväm med att jag hade sovit i den, tillsammans med Justin. 

Det hade inte hänt något mellan oss den natten.. Inte vad jag minns i alla fall. 

Badrumsdörren öppnades och Selena klev ut från den. En doft av parfym slank ut från badrummet också, och spred sig över rummet på bara några sekunder. 

Jag kunde se hur Selena stirrade på delen av sängen där jag hade sovit på under ett par få korta sekunder, men vände sedan blicken mot mig. 

”När var det som du skulle åka hem förresten?” frågade hon och satte upp håret i en knut. 

”I kväll” svarade jag snabbt. ”Om Justin mår bättre. Annars åker jag i morgon på morgonen..” lade jag snabbt till. Vilket som fick henne att bli besviken. 

 

”Ja, ehh.. Mamma ringde alldeles nyss och sa att hon behövde hjälp hemma. Det hade tydligen hänt något allvarligt.. Öh..” 

Jag suckade lättat och lade till ett leende på läpparna. 

”Alldeles nyss? För jag var uppe på hotellrummet och bytte om för en liten stund sen, då jag såg din mobil ligga på din resväska. Och jag antar att du inte har varit uppe där efter att jag var det?” 

Skyler skrattade lätt till och skakade på huvudet. 

”Okej, jag erkänner.. Jag var vaken i morse när Selena kom in..” mumlade hon och avbröt ögonkontakten som vi hade. 

Hade hon hört allting? Alltihop?

 

---------

 

 

 

Jag sneglade ner mot Justin samtidigt som jag försökte få bort lite rester från baguetten som hade fastnat på tänderna. 

”Är du klar?” frågade han plötsligt och mötte min blick. Jag nickade smått och fuktade läpparna. 

”Ja det är jag” svarade jag därefter och smålog. 

Han nickade som svar och tog sin tallrik samt sitt glas och ställde sig upp. ”Följer du med?” frågade han sedan med ett leende på läppar. Jag flinade snabbt till innan jag ställde mig upp och tog tag om min tallrik och glaset. Jag kände hur hans blick brände mot kinden. Så jag tittade snabbt upp mot honom, då han vände blicken och började gå mot köket för att lämna sin disk där inne. Jag hakade snabbt på och gick i hans fotspår. 

 

Efter några meter så kom vi in i köket, där kökspersonalerna redan stod och fixade med lunchen. Det luktade ljuvligt och jag kunde nästan föreställa mig hur fint dem skulle ställa upp det i matsalen. 

Jag blinkade med ögonen några gånger och vände undan huvudet när jag insåg att jag hade stått och stirrat på en av kökspersonalerna. 

”Skyler!” 

Jag tittade snabbt upp igen och såg att Justin redan hade gått och lämnat sin disk. Nu stod han tio meter framför mig och torkade händerna i en trasa. 

Jag flinade till medan jag gick fram till honom och lade min disk bredvid honom på bänken. 

”Uuh, du är generad! Vad har hänt?” skrattade Justin och slog ihop händerna. 

Generad? Usch, inte igen.. 

Jag vände bort huvudet  igen och försökte dölja ansiktet med håret på sidorna, men jag kunde fortfarande känna Justin’s blick som än en gång hade vilat på min kind. 

Jag vände upp blicken mot Justin’s ansikte efter några sekunder och slog lätt till honom på armen så att han skulle sluta titta på mig. 

”Nu går vi!” flinade jag och vände snabbt på klacken och gick ut från köket, förbi matsalen, bort från lobyn, upp för trapporna och in genom korridoren, med Justin i hack i hälarna. 

.

 

Jag stannade till utanför vårt hotellrum och väntade in Justin som hade halkat efter lite, bara för att jag hade gått alldeles för snabbt för hans smak. 

”Latmask, kommer du med nyckeln eller inte?” ropade jag genom korridoren och kunde se hur Justin ökade sina steg. 

”Förlåt mig för att du är så snabb!” flåsade Justin när han hade kommit fram till dörren. 

Man borde ju tycka att det var jag som skulle flåsa. Med tanke på att han dansar, sjunger, spelar basket, hockey, fotboll och kan nog dem flesta sporterna som finns. 

Han tränar flera timmar inför sina uppträdanden. Medan jag brukar sitta hemma framför tv och äta mackor med skinka på.. 

Jag avbröt mina tankar av att Justin vred om nyckeln i låset och öppnade dörren. 

Vi klev båda in och Justin smällde igen dörren bakom oss. 

”Gud, hur kunde det bli så stökigt här inne?” flinade jag och tittade ut över det lilla rummet. Jag kände att Justin kom upp bakom mig så jag flyttade mig snabbt lite åt sidan så att han också kunde se ut över rummet. 

”Kvinnans plats är i huset och mannens plats på jobbet!” skrattade Justin och tog ett stort kliv över ett par gråa mjukisbyxor som låg slängda över golvet. 

 

 

 

 

Jag öppnade min väska som låg vid sängkanten och drog ut ett par badbyxor och en handduk. Sedan så stängde jag väskan och ställde mig raskt upp igen. Då min blick föll mot Skyler som precis hade kommit ut från badrummet. En rosa och liten baddräkt hade tagit plats på hennes kropp, och hennes figur syntes ännu mera i denna syn. 

Innan jag visste ordet av det så hade hon dragit en handduk omkring sig och var på väg bort mot soffan för att sekunden efter slå sig ned i den. 

Jag slutade snabbt studera hennes kropp och vek ned blicken. 

”Jag är strax klar..” mumlade jag ohörbart och tog några steg så att jag stod i badrummet. 

Jag vred om låset och satte mig pafft ner på toalettstolen. Vad fan Justin?

.

Jag bytte snabbt om till mina badbyxor och låste sedan ut toalettdörren och tog ett kliv ut. Min blick föll direkt mot soffan där Skyler satt, hon hade inte rört sig ur fläcken. 

”Skyler?” frågade jag mjukt och började gå upp mot henne. Genom att se på hennes ansiktsuttryck så förstod jag att det hade hänt något, åtminstone i hennes tankar. 

”Skyler?” upprepade jag, denna gång lite oroligare på rösten. 

Hon skakade lätt på huvudet och blinkade till med ögonen, för att det inte skulle forsa tårar ned från dem. 

”Vad är det som har hänt?” frågade jag och slog mig ned bredvid henne i soffan, samt lade en hand på hennes rygg. ”Berätta!” tillade jag snabbt därefter och lutade mig fram för att kunna se hennes ögon. 

”Nej, det är inget. Jag bara.. Känner mig lite yr!” ursäktade hon sig och harklade sig snabbt.

 

 

Jag suckade högt och placerade en hårslinga bakom hennes öra, och smekte lätt hennes kind därpå. Det gjorde att jag lätt kunde skymta några tårar som tog plats i hennes ögonglob. 

”Skyler...” mumlade jag och drog in henne i min omfamning. Jag kunde höra hur hon lätt började snyfta till mot min bröstkorg, vilket som gjorde att jag snabbt fick skuldkänslor över att hon mådde dåligt. 

”Berätta, Skyler, vad är det som har hänt?” frågade jag igen, mjukt men även allvarligt. Att se henne gråta knäckte mig. Det dödade mig. 

Hon slutade att snyfta och lutade sig tillbaka så att vi fick ögonkontakt. 

”J-jag h-hade en.. m-m-mardröm igår..” viskade hon raspigt och fällde några tårar som jag snabbt smekte bort. 

”Du var med... och jag ... o-och det var... en man... med en hoodie... H-han..” Hon avbröt sig själv med att lägga båda händerna för ansiktet och började snyfta till igen. 

”Skyler..” sa jag snabbt och lade mina händer på hennes för att sedan ta ett grepp om dem och föra bort dem från hennes ansikte. 

”Jag ska berätta en sak för dig..” viskade jag och rättade till min ställning som jag satt i, i soffan, till en mycket bekvämare ställning. ”Man drömmer om det man har varit med om, fast fantiserar, lägger till och tar bort saker från det som verkligen är verkligt. Hjärtan bearbetar.. Du kanske har hört det förut, men dem du drömmer om vill inte dig något! Det är du som vill dem något..” 

 

 

 

 

”Man drömmer om det man har varit med om, fast fantiserar, lägger till och tar bort saker från det som verkligen är verkligt. Hjärtan bearbetar.. Du kanske har hört det förut, men dem du drömmer om vill inte dig något! Det är du som vill dem något..” viskade Justin mjukt och höll ett stadigt grepp om mina händer. 

Hur kunde han veta så himla mycket om saker man drömmer om? Stämde det han sa förresten? Mina gangsters till kompisar hade alltid sagt att det var folk man drömde om, som ville personen något, och inte tvärt om. 

Jag mötte Justin’s ögon med blicken och kunde se min spegelbild i hans, och innan jag visste ordet av det så hade han dragit in mig i hans famn och smekte lätt mitt hår. 

.

Justin klampade in i rummet igen och slog sig ner bredvid mig i soffan ännu en gång.

”Känns det bättre?” frågade han och lade upp armarna på stödet bakom honom. 

Jag nickade smått och kurade upp mig i en boll. Jag kunde höra hur Justin suckade. Känns han iver över att gå ner till stranden. Men jag stoppade honom ifrån att göra det. 

”Jag känner mig mycket bättre nu.. Vi kanske ska ta ditt evenemang och gå ner till stranden i alla fall?” utbrast jag och ställde mig upp. 

Jag kände mig väldigt stolt över mig själv att jag inte hade kletat på mig något smink, eftersom det skulle ha kladdat ut sig över hela mitt ansikte då jag hade råkat fälla några tårar.

Justin flög snabbt upp ur soffan med ett obeskrivligt stort leende på läpparna. Han leende lurade mig nästan att jag hade friat till honom, erkänt att jag var gravid eller just berättat att jag hade kommit in på college. 

”Är du allvarlig?” frågade han hoppfullt sekunden efter. ”Jag menar.. Är du verkligen säker?”. 

Jag himlade på ögonen och drog åt mig min handduk som jag hade använt som filt. 

”Kom nu, jag hatar att vänta..”

 

 

 

 

Mitt leende växte till max när jag klev ut från bilen på parkeringen och kunde känna lukten av hav och sand. 

”Isn’t it amazing?” utbrast jag högt och slog igen bildörren efter mig. 

Jag såg hur Skyler slog igen sin bildörr också, mycket hårdare och med mer kraft i än vad jag hade. 

”Aye, upp med hakan, Shawty. Det här kommer bli kul!” sa jag sekunden efter och började fingra med släpet som jag hade min surfbräda på. Ja, du hörde rätt. Jag hade med ett släp. Vilket betydde att jag hade en skruttig bil som jag körde runt i. Ja. 

”Behöver du hjälp?” frågade Skyler och studerade varenda liten rörelse som jag gjorde. 

Jag stannade upp och vände blicken mot henne, samt kisade med ögonen för att inte få solen i dem. ”Som jag sa, kvinnans plats är i hemmet och mannens plats är på jobbet. Detta är mitt jobb, babe”. 

Jag skakade lätt på huvudet och såg hur hon förde upp handen mot sin midja och lät den vila där. 

”Sure, som du vill...” flinade hon och fuktade sina läppar. 

Utmanade kvinnan mig?!

Jag drog in ett djupt andetag innan jag hoppade upp på släpet och började lossa på snörena som jag tidigare hade fäst på brädan så att den inte skulle ramla av under åkturen. 

Vi blev trotts allt tvungna att ta bilen ända vägen hit. Eftersom Skyler tydligen hade sträckt en led i benet efter några meters promenad..

Jag lossade upp dem sista repen och tog brädan under armen innan jag hoppade ner från släpet, kastade min handduk och bilnycklarna på Skyler och började springa ned mot vattnet. 

.

När jag väl hade kommit ned till vattnet så att det plaskade upp mot  mina knän, tittade jag bakåt och letade efter Skyler med blicken. Var hon kvar vid bilen?

Jag spände blicken lite ytligare och ansträngde mig för att kunna se henne. Vilket jag gjorde sekunden efter. 

Tur att hon hade baddräkt på sig, medan alla andra tjejer på stranden hade bikini. Annars skulle jag aldrig ha kunnat hitta just henne bland folkmassan.  

Jag skakade på huvudet för att koncentrera mig på Skyler. Hon stod och snackade med någon.. kille, vid parkeringen. 

Snabbt så försökte jag anstränga mig ännu mera för att kunna se vem det var. Precis som jag gjorde innan jag ens hann blinka. Och det var ingen fin syn kan jag säga. 

.

Jag sprang snabbt upp ur vattnet och kastade iväg min bräda åt något håll som jag inte alls brydde mig om. 

Jag var helt upptagen med annat. 

Jag riktade mina steg upp mot parkeringen. Där Skyler fortfarande stod och pratade med... honom. Jag skulle seriöst bryta nacken av honom. Inte för att jag var särsikt våldsam av mig. Men muckar man med någon som står mig nära, så vet man inte vad man ger sin in på. 

”Scooter!” utbrast jag högt och började ta några snabbare steg bort mot honom och Skyler. 

Jag fick snabbt deras uppmärksamhet, då både vände sig mot mig med ett leende på läpparna. Fast Scooter’s leende försvann så fort han uppfattade att det var jag som hade ropat på honom. 

”Justin...” mumlade han och växlade med blicken mellan mig och Skyler. 

”Hur kan du ens våga göra såhär mot mig? Jag hade respekt för dig! Men du är en riktig idiot!” utbrast jag högt och aggressivt. 

”Justin! Ta det lugnt för i helvete! Folk försöker koppla av här och du förstör deras semester!” 

Jag ryggade tillbaka. Vad fan var det han sa? Skulle jag ta det lugnt?!

”Du har allvarliga problem om du säger att jag ska ta det lugnt! Du har utnyttjat min flickvän!” skrek jag rakt i ansiktet på honom. 

Min ilska tog över min kropp, totalt. Jag hade aldrig kallat honom för idiot förut, och hade hoppats på att jag aldrig skulle göra det. Men nu, nu hade han seriöst gått för långt! 

Mina tankar avbröts snabbt när jag kände hur det bultade till och blev ömt över kinden. Min hand for snabbt upp för att skydda den, och jag förstod direkt att Scooter hade gett mig ett hårt slag. 

Varför var det alltid jag som behövde vara klev och en fegis varje gång jag ‘bråkade’ med någon?!

 

Jag spände käkarna hårt och knöt knytnäven. Sekunden senare så låg jag över honom på marken och slog till honom över ansiktet. 

.

Allting blev svart för en stud. Då alla barndomsminnet spelades upp i mitt huvud. I bara några sekunder, men även så hade jag hunnit gått igenom en hel ‘film’ om mitt liv. 

Jag slog snabbt upp ögonen och skymtade en blick av Selena som kom springandes upp mot mig. Sedan hördes ett svagt ljud av en polisbil genom öronen, och smärta över den högra kinden igen. Då jag insett av Scooter slog till mig igen. Jag hade förlorat.