Jag tog ut två kepsar och två solglasögon från väskan. Ena kepsen satte jag på huvudet, samt ett par av solglasögonen också. Det andra gav jag till Selena och bad henne sätta på sig det, för säkerhets skull.

Vi tog ett djupt andetag, allihopa. Sen öppnade jag bildörren och färska skrik hördes på långa vägar. Jag tittade snabbt ut över alla fans, som verkade verkligen vara miljontals. Min blick stannade hos Usher, han vinkade dit mig, så jag försökte smidigt komma fram till honom med resten tätt intill mig bakifrån.

-------------

Selenas perspektiv:

 

Jag höll i Justin’s tröja för att inte tappa bort honom i klungan full med skrikande fans. Jag kunde knappt förstå det själv. Tänk att vara stenrik, ha över fyrtio miljoner fans som springer och skriker efter en, och arbeta hela tiden, dygnet runt. Hur orkar man? Fast för sig så är Justin begåvad, han klarar sånt. Han klarar allt han vill klara!

 

Vi gick med snabba steg fram mot flygplanet och hoppade på så snart vi fick. Jag slår vad om att jag har nuddat minst tusen personer under dem hundra metrarna som vi hade gått.

 

.

 

Jag lutade mig tillbaka i den mysiga flygplansstolen och suckade lättat. Äntligen lite lugn och ro i alla fall, tänkte jag och log för mig själv.

Jag lekte lite med Justin’s fingrar medan han satt och prata med Usher om hur schemat såg ut. Vi skulle tydligen till Spanien nu. Jag hade aldrig varit där förut, men jag kunde redan se framför mig att det skulle bli härligt! I alla fall för mig, som bara kunde ligga och slappa på stranden, om jag hade tur förstås. Justin kanske hade tänkt att jag skulle vara med på hans konserter där, alla genrep, och alla ”högtider” för honom.

 

Jag flätade in mina fingrar i hans igen och kände hur det spreds lycka inuti mig.

Efter en stund märkte jag hur svettiga mina händer var. Jag lossade ena handen från Justin’s och la den på mitt knä. Han reagerade snabbt och vände sig mot mig. Jag gav honom en ursäktande blick och han nickade kort.

 

-Ska vi kolla på filmen? Hungerspelen, viskade jag tyst i hans öra. Egentligen visste jag inte varför jag viskade. Jag var inte rädd för att dem andra skulle höra, dem skulle ju ändå kolla på filmen tillsammans med oss. Men det kändes bara bra att viska, tillfället var bra för det!

 

Han nickade hastigt och ställde sig upp. Han tog snabbt tag i mitt ryggstöd för att inte ramla omkull.

-Justin! Gick det bra? frågade jag oroligt och fick ögonkontakt med honom.

-Förlåt, jag tappade balansen, bara.

Jag nickade kort och följde efter honom ner till biosalen. Den var verkligen stor, för att vara på ett flygplan.

Vi skulle vara i luften i åtminstone elva timmar, så vi hade gott om tid! Filmen var ju dessutom bara i två timmar och tjugotvå minuter. Ja, jag hade kollat upp det.

 

Justin matade in filmen i någon annorlunda teknisk grej som jag aldrig hade sett förut. Sen började det plötsligt komma upp reklam på kanonen. Jag hoppade till av rädsla, men förstod sen att allting var under kontroll.

 

Justin borde vara ganska teknisk av sig. Eller så var han bara van vid att  kolla på film på det här flygplanet. Han rester ju faktiskt ganska mycket. Inte så konstigt att han kollar på film så mycket då! Vad ska man annars göra i en massa timmar helt ensam? Utan teckning till mobilen, utan dator, utan internet, utan kompisar, utan tevespel, utan precis alltihop.

Plötsligt slog det mig, hur kunde man kolla på film när man var så här långt upp i luften? Att man inte ens hade teckning till mobilen!?

 

Jag skakade bort tanken och återgick till det verkligen livet. Om jag skulle fråga Justin så skulle jag bara ses som korkad.

Han kom fram till mig och satte sig bredvid mig i en av biostolarna. Jag log mot honom och kröp upp i hans knä. Jag la huvudet mot hans axel och lät det vila där hela filmen. Våra fingrar nuddade vid varandra vid en massa tillfällen, utan att någon av oss verkligen märkte det.

 

-Ååh, det är en sån fin film! snyftade jag och grät av glädje. Jag undvek att säga att Josh verkligen var söt som Peeta i filmen. Justin skulle säkert bli lite småsur, och aldrig glömma det. Istället så sa jag att jag tyckte Katniss och Peeta var söta tillsammans. Justin hade nickat instämmande och gett mig ett snabbt leende, sen vände han sig mot filmduken igen och var som fast.

 

Mitt under min favoritscen, när ‘Katniss’ och ‘Peeta’ var i grottan, så ringde min mobil. Min ringsignal ”Alla vill till himmelen men få vill ju dö” gick igång och jag fiskade snabbt upp den från bakfickan.

-Ja, jag ska byta ringsignal sen! sa jag till Justin innan jag kollade vem det var som ringde. Numret började på ”070”, men jag kände inte igen det. Jag ryckte på axlarna, klickade på den gröna knappen och sprang bort från biosalen för att inte störa Justin.

 

-Hej, det är Selena! svarade jag glatt i telefonen.

-Miss Gomez? Hej! Jag heter Batchon Rubix och jobbar som regissör hos ABC’s företag! Jag såg din prov spelning här förra veckan och vill gärna att du ska vara med i min nya film! Jag har skrivit manuset helt själv och du skulle passa in som en pusselbit i rollen som ”Rebecka Grundvall”! sa en man med hög och tydlig röst.

-Ååh, herregud! Vad roligt! Ursäkta mig, men jag är mållös! sa jag lyckligt och hoppade upp och ner av lycka.

-Så du är intresserad av att komma och provspela som rollen? Jag måste granska dig och se hur du ser ut på riktigt!

-Ja, självklart är jag intresserad! Vart ska jag komma? När ska jag komma?

Jag hörde att mannen, som tydligen hetta Batchon Rubix, prasslade och trasslade med en massa papper. Det hördes ett svärord och jag stog helt stum och väntade på svar.

-Ursäkta mig! Kan du ta dig till Frankrike om två veckor? frågade han snällt och jag började fundera.

-Kan du ursäkta mig i två sekunder så ska jag kolla det!? frågade jag. Utan att vänta på svar så sprang jag tillbaka in till Justin’s lilla biograf. han hade pausat filmen och nu satt och spelade spel på sin mobil. Temple Run.

-Är vi i Frankrike om två veckor? for det snabbt ur mig och jag stog och granskade Justin i några sekunder innan han fick ur sig ett tydligt ”Ja”.

Jag log mot honom och sen sprang bort till platsen där jag tidigare hade stått och pratat. Det var visst bättre teckning där, men ändå vara två staplar.

-Ja, det är jag! svarade jag glatt.

-Bra, då säger vi så! Jag återkommer om det händer något! Hej!

 

Sen var samtalet över. Jag suckade av lycka och sprang tillbaka till Justin. Jag hoppade upp i hand knä och gav honom en lång kyss innan jag till slut hade samlat mig lite och var beredd på att berätta vad som nyss hade skett.

-Värst vad du verkar glad då! sa han och skrattade. Han tog bort en hårslinga som hade ramlat ner i mina ögon, och placerade den bakom mitt öra.

-Jag har fått min första roll! I en film! En riktigt film! Åh, Justin. Du kan inte förstå hur glad jag är! sa jag och gav honom en hård kram.

’Andas in, andas ut. Andas in, andas ut.’ tänkte jag för mig själv och försökte på pulsen att sänka sig lite.

-Vad roligt! Jag är så glad för din skull! stöttade Justin mig och log stort. Riktigt stort.

---

 

Blev bara Selenas perspektiv den här gången, tyvärr...

 

10 kommentarer för nästa! :D♥