”Eh, jag är i England.. Men jag kan ta ett tidigare plan hem om du vill det?” frågade jag och utan att invänta svar, sprang bort till min dator för att boka ett tidigare plan hem. Jag kunde för sig göra det på mobilen, men det var jobbigare. ”Jag bokar ett nu, så vi ses om några timmar..” mumlade jag samtidigt som datorn slogs på. 

”Du behöver inte..” snyftade hon i luren. Behövde inte? Det klart att jag behövde det! 

”Vi ses snart ska du se, allting kommer bli bra” lovade jag och log, även om hon inte kunde se det. Jag skulle se till så att hon fick världens bästa julafton. 

--------

Mörkret hade lagt sig tjockt över Stratford samtidigt som jag kramade om Skyler för tredje gången på tjugo minuter. Jag hade mött upp henne utanför stans populäraste tivoli, där hon ville träffas. Jag förstod inte riktigt vad det var för fel med att ses hemma hos henne eller hos mig. Det var bokstavligen iskallt ute, och mina fötter hade allvarligt donat bort av den hemska kylan. Jag avskydde allt som var blött och kallt, alltså vintern och slutet på hösten. En till grej jag avskydde är iskall isglass, det är så irriterande när jag råkar bita av en bit av den så att den åker runt i munnen som om den vore farlig, eftersom man aldrig kan svälja den hel eller vill spotta ut den. Ett minus på det minuset är att hjärtan alltid blir nedfrusen också. 

Jag skakade bort mina underliga tankar och försökte koncentrera mig på Skyler’s gnäll om hennes bästa kompis som tydligen hade dött i en bilkrasch för något dag sedan. Jag kunde inte direkt säga att det var så jätte intressant, eftersom hon upprepade samma sak hela tiden, vilket gjorde att man snabbt tappade intresset. 

”Jag vill v-verkligen inte förlora h-henne” pressade hon ut med bölande tonart och hopbitna tänder. 

Jag slingrade mig försiktigt ut från hennes ‘kram’ och lade mina händer på hennes axlar, samt tittade rakt in i hennes förstörda och rödsprängda ögon. 

”Du kommer inte förlora henne sweetie, vill hon komma tillbaka så kommer hon tillbaka” sade jag tröstande och försökte låta så allvarlig och menades som möjligt. 

Själv så trodde jag inte att hon skulle komma tillbaka, men jag ville ge Skyler ett hopp, en anledning till att vara glad. 

”Men du förstår inte, jag har redan förlorat henne!” utbrast hon - plötsligt irriterat - och fnös högt. 

Jag suckade djupt och ryckte på axlarna. Hon förlorade sitt tålamod ganska så snabbt, precis som jag oftast också gör. Då hade vi något mer gemensamt. 

”Du, lyssna på mig. Hon kommer tillbaka, okej?” 

Hon suckade besviket och torkade bort några tårar som var på väg ned från kinderna. 

”Gråt inte..” mumlade jag sedan och kände hur hopplös jag plötsligt kände mig. Varför kunde jag inte få henne att sluta gråta för?

Efter en stunds tystnad så vred hon på sig och tittade mig rakt in i ögonen. 

”Du har rätt Selena, hon kommer tillbaka. När hon väl inser hur många människor som verkligen älskar henne så” sade hon och rätade på sig. ”Förresten jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men tack” lade hon till därefter och gav mig ett leende. 

Jag besvarade det med ett flin och ställde mig sedan upp på den frusna bänken vi satt oss. 

Min rumpa var iskall och dygnsur eftersom jag hade haft otur och satt mig på snö.

”Klockan är över sju och det har redan blivit mörkt, du borde åka hem” sade jag sedan och räckte fram handen till henne för att hjälpa henne upp, inte för att det behövdes direkt..

”Du har rätt” höll hon med innan hon drog mig in i hennes omfamning och kramade mig hård. ”God jul förresten” 

”God jul” svarade jag och släppte greppet om henne, för att se hur hon långsamt försvann bort i mörka inget. 

.

Jag stannade kvar en stund till och tittade ut över den mörka utsikten. Man såg ingenting förutom mörker, men tystnaden som uppstod när jag var ensam kändes nästan helt fantastiskt. 

Jag drog min tunna jacka tätare kring kroppen innan jag stoppade händerna i fickorna och drog in ett djupt andetag, lät den friska luften åka in i näsan och munnen. 

Jag suckade lyckligt och började faktiskt inse att mitt liv egentligen var ganska bra. Jag hade tak över huvudet, mat på bordet, vänner som bryr sig och kärlek från släkt och familj. Vad mer behövdes?

Jag tog ett sista titt ut över det mörka ingenting innan jag vände mig om för att gå hemåt, då jag plötsligt kände något varmt som jag gick in i. 

Jag backade snabbt bakåt med en hand för huvudet och ett dunkade hjärta. 

”Så vi mötts igen” sade en skrämmande och sträv röst sekunden efter, och något hård fördes mot mitt huvud så att allt blev svart. 

Jag slog mig tröttsamt ned i sängen bredvid Justin och drog täcket över mig. Hela rummet var redan ned släckt, så jag antog att han sov. Jag suckade högt och drog fram armarna från täcket, och lade den ena under kudden och den andra precis framför mig. Jag somnade alltid bäst i den ställningen. 

Justin vred sig plötsligt om bredvid mig, och därefter kände jag en hand runt mig midja. 

”Du sade klockan fyra baby, klockan är tio” mumlade han trött mot min nacke vilket fick mig att rysa. 

Jag vände mig om mot honom och försökte se honom i mörkret, men fick bara fram konturerna.

”Förlåt... Jag träffade Selena” ursäktade jag mig och kände hur han stelnade till när jag sade hennes namn. 

Han harklade sig efter några sekunder och förde sig hans mot min rygg istället för midja.

”Vad pratade ni om då?” frågade han sedan och drog med handen över min bara rygg, i cirklar. 

”Kan vi ta det i morgon? Jag är ganska trött..” mumlade jag ursäktandes och gäspade stort. Jag ville inte väcka ännu flera minnen om Tilda än vad jag redan hade. 

”Visst, god natt babe” svarade han mjukt och kysste mig i pannan. Sedan lutade han sig tillbaka och jag kunde äntligen få en lugn stund att sova. 

.

”Godmorgon shawty och god jul” viskade en raspig röst i mitt öra nästa morgon. 

Jag öppnade mina sömniga ögon och fick syn på Justin, som låg med bar överkropp och rufsigt hår mitt framför näsan på mig. Ett stort leende sken upp på mina läppar när jag studerade hans sexiga ansikte, och ögonen blev klarvakna. 

”Godmorgon på dig med” skrattade jag lämpat och log mot honom. 

”Jag älskar dig” sade han och kysste mig passionerat på läpparna. 

”Jag älskar dig med” mumlade jag mot hans läppar och masserade dem mjukt. 

Justin avslutade kyssen efter en stund och lutade sin panna mot min. 

”Jag har världens bästa present till dig baby” sade han sedan och pressade min kropp intill hans. 

”Säger du det?” skrattade jag och försökte låta förvånad, vilket som egentligen inte gick så bra. 

Han nickade retsamt och kysste på lätt på nästippen, sedan drog han bort täcket och ställde sig upp på golvet. 

”Sugen på frukost?” 

Jag lade huvudet tungt på kudden igen innan jag slöt mina ögon, och mumlade ett lätt ”mhm” till Justin. 

”Eller vill du baka pepparkakor med mig istället?” 

Utan att tänka mig för så tjöt jag ett glatt ”ja” och hoppade direkt upp från sängen. 

”Jag trodde väl det” skrattade Justin och gick sedan ut i köket, utan att sätta på sig en tröja. Gud, jag skulle dö om han inte gjorde det. 

När han kom utom synhåll så öppnade jag min garderob och rotade snabbt igenom den på bara någon minut. 

Jag satte till slut på mig en röd tjockare tröja med älgar på, tillsammans med ett par svarta tights. En ganska skön outfit för att bara vara hemma och baka. 

Jag visste inte vad Justin hade planerat vart vi skulle fira julen, om hans ens hade det, men för mig spelade det ingen större roll vart, så länge jag hade Justin. 

Jag tog fram den färdiga pepparkaksdegen från kylen och ställde paketet på bänken. Sedan tog jag fram mjöl, bakplåts papper och en bakplåt. 

Egentligen sög jag på att baka men eftersom det var julafton så kände jag för en liten utmaning. 

Om pepparkakorna blev brända så kunde jag ju alltid ge dem till mamma, hon älskade brända pepparkakor, vilket jag inte alls höll med om. 

Jag tog bort plasten på paketet och hämtade snabbt en kavel för att kavla ut degen till en platt cirkel. 

”Behöver du hjälp?” frågade Skyler, vilket jag inte alls var beredd på, och hoppade lätt till. 

”Tjaae.. Kan du baka?” skrattade jag nervöst och tog ett steg bak från bänken. Jag kanske inte borde försöka, eftersom jag redan ser resultatet framför mig. 

”Jadå, jag kan visa” svarade hon och greppade tag om kaveln som jag nyss hade använt, och började kavla. 

.

”Klappat och klart!” flinade Skyler när hon tog ut pepparkakorna ur ugnen. Till min stora förväntning så var den inte ett dugg brända alls, eller jo, några som jag skulle göra helt ensam. Men dem hade jag slängt i smyg, så dem räknas inte längre. 

”Här, smaka” utbrast hon sekunden senare och tryckte in en varm pepparkaka i munnen på mig. 

 

 

----------------

 

Jag skrattade lättat till och gick in genom portarna, då vi kom in till själva utställningen, där det var fullt med vaxdockor som såg ut som olika kändisar. Självklart hade jag sett dem flesta i verkligheten, men det här var bara så coolt! 

Min blick fastnade på en av vaxdockorna lite längre bort, den föreställde Justin. 

Ett litet leende dök upp på mina läppar när jag sedan såg att en vaxdocka som föreställde Skyler stod bakom hans. Dem passade bra tillsammans även här.  

---------

Teet som jag hade gjort i ordning till Skyler hade hon druckit upp på mindre än en halv minut. Hon hade gråtit hela natten, och legat i sängen hela gårdagen och redan halva dagen idag. Hon hade inte ens gått upp för att äta någonting, och hon höll sina naturliga behov inne. 

”Älskling, det kommer bli bättre” sade jag mjukt och lade en hårslinga bakom hennes öra. Hennes hår var fuktigt, av fett, och inte duschvatten, men jag brydde mig inte om det. 

En suck lämnade hennes strupe samtidigt som hennes ögon fylldes med ännu flera tårar. 

”N-nej” sade hon besviket och lade huvudet mot mitt bröst. Jag svalde hårt och tittade ned på henne. Det gjorde ont i hjärtat att se henne såhär ledsen. Gråtandes och sängliggandes hela dagen. 

Jag lade en hand på hennes guppande rygg och strök den fram och tillbaka. 

”Jag lovar” sade jag mjukt och tog min lediga hand för att lägga hennes hår på andra sidan, så att jag kunde se hennes ansikte. ”Allt kommer bli bra” lade jag snabbt till och kysste henne mjukt i pannan, vilket hon verkade avsky. 

”Säg inte så! Hon är död, hon kommer inte tillbaka!” utbrast hon och slingrade sig ur min omfamning. ”Hon var mitt liv Justin, mitt allt. Jag har upplevt allting med henne, det var hon som fanns där när ingen annan gjorde det. Hon var den ända jag kunde prata med!”. Hon suckade besviket och bet mig hårt i läppen så att hon inte skulle fälla några fler tårar som tog plats i ögongloben, men istället så började det blöda på läppen. 

Hennes ögon speglade sorg och smärta, och när jag tittade in i dem så gjorde mina också det. 

”Babe..” suckade jag och ställde mig upp, eftersom hon också hade gjort det, och tog ett steg närmare henne. ”Du klarar detta”. 

”Nej!” utbrast hon förskräckligt och gick med hårda steg bort mot dörröppningen. ”Och kalla mig inte babe när jag är ledsen..” mumlade hon tilläggandes och trippade sedan ut ur sovrummet.

”Fan..” mumlade jag för mig själv och slängde mig ned i sängen. Jag hade i alla fall fått henne att gå upp, det är ju ett mirakel. 

.

Jag drog på mig mina favorit mjukisbyxor och trippade bort till köket för att sätta på tevattnet. Skyler stod i duschen och hade bett om ännu en kopp te. 

När vattnet hade kokat klart så hällde jag upp allt i en vit liten kopp, som var mindre än den förra. Hon skulle få gula tänder om hon drack mer te, men jag ville inte säga nej till henne, för att hon verkade så ledsen och förkrossad. 

Efter att jag hade hällt i vattnet så lade jag ned två sockerbitar och lite honung, det skulle säkert muntra upp henne.  

Jag rörde om allting med en sked och gick sedan vidare mot kylen, och tog ut ett mjölkpaket. 

Vattnet från duschen hördes högt ända bort till köket, vilket menades att jag kunde göra en macka eller något till mig själv också, eftersom hon inte var klar ännu. 

Jag ställde teet och lite frukter som jag hade skivat upp på en bricka, innan jag tog med den bort mot sovrummet. Jag antog att Skyler inte skulle kunna tänka sig att sitta i köket, vardagsrummet eller någon annanstans där det finns lyse och lampor. 

Jag ställde ned brickan på hennes nattygbord och passade på att bädda hennes säng och vika ihop några kläder som hon bara hade slängt på golvet. 

Jag stängde av vattnet ifrån duschen och tog ett steg ut i badrummet, som inte alls var lika varmt som inne i duschen. 

Jag virade en handduk kring kroppen och tittade mig sedan i spegeln. Mina ögon var rödsprängda och hyn var otroligt torr, mer än vad den brukar vara. 

Jag suckade irriterat åt mig själv och bröt blicken från spegeln. Jag orkade inte se mig själv, jag kände mig rent sagt hemskt. Tilda hade fan dött, och vad gör jag? Sitter och gråter och tycker synd om mig själv. Jag borde åka och hälsa på hennes på sjukhuset, om hon nu är där. Det är henne det är synd om. 

Jag rynkade pannan och putade med läpparna, samt var på väg att börja gråta ännu en gång. 

‘Gråt inte’ ekade Justins ord i mitt huvud, som han hade sagt lite tidigare. Jag får helt enkelt ta och försöka lyda det. 

Jag gick ut från badrummet och in i sovrummet för att sätta på mig nya kläder, då jag helt plötsligt fick en chock för att Justin satt i sängen och stirrade på mig. 

”Hei, gick det bra att duscha?” frågade han och log lite snett. 

Jag harklade mig lämpat och gick bort till min garderob där jag tog fram underkläder, som jag sedan snabbt samma på mig. 

”Det gick väl bra” svarade jag sedan och började ivrigt leta efter en tröja att sätta på mig, dels för att det började bli lite kallt, och dels för att det var rätt obekvämt att stå halvnaken inför Justin helt random. 

”Jag har gjort mer te” sade han och räckte över en liten vit kopp till mig. 

Jag klämde fram ett leende och satte på mig första bästa tröja som låg överst i garderoben, och tog sedan emot teet. 

”Tack” mumlade jag medan jag smuttade på teet, som inte alls var så varmt som jag hade anat. 

En tystnad uppstod därefter, en riktigt pinsam och obehaglig tystnad. Men även rätt så skön, jag orkade inte med kallprat just nu. 

Precis när jag började njuta lite av tystnaden så bröt Justin den med en fråga. 

”Vad vill du göra idag då?” Han tog en stor tugga av en macka som han hade gjort. Den såg verkligen god ut, men jag hade ingen aptit just nu. 

”Jag hade tänkt att åka till sjukhuset eller till kyrkogården..” mumlade jag till svar. Mina tankar åkte automatiskt till Tilda. Jag som hade köpt världens bästa julklapp till henne, som hon hade önskat sig i flera år men aldrig fått. Vad skulle jag göra med den nu? Jag behövde den inte. 

Smärtan inom mig blev starkare för varje millisekund som jag tänkte på Tilda, men jag ville inte sluta tänka på henne ändå. 

”Vill du att jag ska skjutsa dig?” frågade han sedan och svalde innehållet i munnen. 

”Nej, jag går” svarade jag och reste mig upp från sängen för att hämta ett par byxor som jag snabbt satte på mig. ”Jag kommer tillbaka vid fyra” lade jag sedan till innan jag sprang ut i hallen. 

Jag klev tröttsamt upp från sängen och gnuggade mig irriterat i ögonen. Det hade varit en hemsk natt. Det började med att Priscilla bönade och bad om att få sova i samma säng som jag. Först hade jag tvekat lite, men efter en timmes tjatande så sade jag till slut ja. Men jag ångrade mitt beslut direkt efter, eftersom hon låg och pruttade, snarkade och pratade i sömnen hela natten. Plus att hon tog allt täcke. 

Jag släpade benen efter mig intill köket för att hämta något att äta som frukost, fastän klockan var över tolv. 

”Hejsan sömntuta!” utbrast Priscilla retsamt när jag kom in i köket.

”Godmorgon” svarade jag bittert och öppnade kylskåpsdörren med ett ryck. 

”Du menar goddag?” skrattade hon. ”Jag har faktiskt varit gullig och gjort frukost till dig, min älsklingskusin.” 

”Frukost, till mig?” frågade jag förvånat och slog igen kylskåpet. Därefter vände jag mig om och sneglande bort mot matbordet, där det stod en kopp te, yoghurt med torkade frukter i och en äggmacka. 

”Japp, hugg in bara” flinade hon och gick ut ur köket. ”Förresten, jag ska möta upp en gammal kompis som har flyttat hit om tio minuter, så jag kommer bli borta i några timmar. När sade du att vårt flyg går hem?” 

”Klockan fem” svarade jag lättat och slog mig ned på en stol vid matbordet. 

”Okej. Då ses vi klockan fyra, puss puss”. 

”Puss puss” svarade jag och himlade med ögonen, vilket hon självklart inte såg. 

När jag hörde hur dörren smälldes igen så började jag hugga in på frukosten som hon hade gjort till mig.

.

När jag nästan hade ätit upp allting så hörde jag att min mobil började ringa ifrån köksbordet. Stressat så sprang jag dit och tog upp den, samt svarade. 

”Selena. Vem pratar jag med?” babblade jag på och förvånade mig själv lite grann. Sen när svarade jag så? 

”Skyler.” svarades det från luren. Jag svalde hårt och tystnade direkt, det var då jag märkte att att hon grät. 

”Har det hänt något?” utbrast jag förvånat och satte mig vid matbordet igen. 

”Min bästa vän.. har dött” snyftade hon fram. 

”Men herregud, vad har hänt?” frågade jag chockat och lade en hand för munnen. Vad menade hon med det? 

”Kan inte du komma över?” frågade hon istället och ignorerade min fråga. 

”Eh, jag är i England.. Men jag kan ta ett tidigare plan hem om du vill det?” frågade jag och utan att invänta svar, sprang bort till min dator för att boka ett tidigare plan hem. Jag kunde för sig göra det på mobilen, men det var jobbigare. ”Jag bokar ett nu, så vi ses om några timmar..” mumlade jag samtidigt som datorn slogs på. 

”Du behöver inte..” snyftade hon i luren. Behövde inte? Det klart att jag behövde det! 

 

 

--------

 

CHAPTER 47! :)

 

Märkte precis att jag har förlorat sjukt många läsare på grund av min dåliga uppdatering, men till er som är kvar: den kommer bli bättre ;)

 

Förresten, skulle vara roligt att veta hur gamla ni läsare är? Så att jag har en aning hur ungefär vad jag kan skriva i noveller och inte, haha.

 

KOMMENTERA :D

 

Jag nickade till svar, och kunde se hur ett retligt leende tog plats på hennes läppar, som alltid. 

”Kom!” sade hon och greppade tag om min tröjärm, för att sedan dra ut mig från köket. 

”Vart ska vi?” frågade jag otåligt och gick snabbt efter henne för att inte halka efter i hennes raska tempo som hon gick i. 

”Gissa en gång” skrattade hon och höjde på ögonbrynen. Sedan riktade hon stegen mot badrummet. 

Nej, hon menar inte att..? Nej, aldrig i livet. 

-------

-December -

Jag tryckte upp dörren från pizzerian och tog ett kliv ut i det friska vädret. Snöflingorna lade sig långsamt ned på backen där allt samlades och blev till en liten snöklump. Vintern var verkligen fantastisk. Snö, lekande barn, julstämning, belysning, varm choklad, ja, helt fantastiskt helt enkelt. 

Jag gick bort till bilen och öppnade dörren till baksätet, där jag lade in dem två pizzorna som jag hade köpt med mig. 

Sedan satte jag mig själv i förarsätet och startade motorn. Den var ganska kall, vilket gjorde att det tog extra lång tid för den att starta. 

Jag suckade lättat och lutade mig tillbaka. Vintern var min favoritårstid. Jag slöt ögonen och började fundera lite på hur julen skulle se ut i år. Det var ju faktiskt julafton och bara två dagar. 

Undra om Skyler ville fira tillsammans med mig om min familj. Fast för sig så kanske hon vill fira hemma hos henne, det är väl en typiskt tradition att göra det. Dessutom så har vi kanske inte känt varandra så himla länge för att kunna fira jul tillsammans, eller? I värsta fall så får jag väl fira ensam. 

Hela min decembermånad har bestått av konserter, intervjuer, mys med Skyler, julklappnings letande och många stunder med fans. 

Jag öppnade ögonen igen när jag märkte att bilen hade startats. En lättat suck lämnade min strupe då jag körde ut på vägen och lade mig i den filen som ledde hela vägen hem till Skyler. Jag hade planerat att överraska henne med att komma. Vi hade inte träffats på några dagar, så jag kände att det var dags att göra det nu. 

.

Jag knackade på dörren intill Skyler’s hus som öppnades efter bara några enstaka millisekund, av Skyler. Gud, hon verkade stå med handen på handtaget. 

”J-Justin?” sade hon i chock när hon fick syn på mig i dörröppningen. Jag nickade med ett flin på läpparna samtidigt som jag drog in henne i min omfamning och kysste henne mjukt. 

Hon besvarade kyssen, men lät det inte hålla på länge. 

”Vad är det?” frågade jag orolig och tog hennes ögonkontakt. 

”Ingenting. Jag var bara inte förberedd på att du skulle komma” skrattade hon dämpat och lade en hand på höften. 

Jag nickade förståndigt och ångrade att jag inte hade ringt först. Hon skulle lika gärna kunna stå i underkläder, hålla i ett kalas åt hennes lillebror eller varit någon annanstans. 

”Förlåt för att jag inte ringde” suckade jag och bet mig löst i läppen. Sedan fortsatte jag. ”Jag köpte med mig pizza! Jag antog att du inte har ätit lunch än? Så, jaa..” 

”Nej, jag och vårt lilla busfrö är jätte hungriga” flinade hon och lade en hand på hennes mage. 

Jag svalde hårt och klämde fram ett leende. Det sved lite när hon sade vårt, eftersom det inte var säkert om vem som har pappan till barnet än. Det kunde lika gärna vara Andrew’s barn. 

Men självklart så erkände jag inte det för Skyler. Hon skulle bli förkrossad eftersom hon hade gått och burit på barnet i många veckor nu. Hon trodde ju att barnet var mitt, så jag kunde inget annat än att försöka övertala mig det samma. 

”Grymt ju!” utbrast jag och tog med mig pizzorna in i hennes kök. Hon följde långsamt efter mig för att hon inte kunde gå lika snabbt som mig. Förmodligen på grund av värker och att hon bar några extra kilon. 

”Hur mycket vill du ha?” frågade jag när vi väl hade kommit in i köket, samtidigt som jag började skära upp pizzan i små bitar. 

”Det där blir perfekt” sade hon mjukt och tog en pizza slice, samt bet av en tugga av den.

.

”Åh jösses, jag är så mätt!” utbrast Skyler belåtet och lutade sig mot ryggstädet av soffan som vi satt vi. Sekunden senare så for hennes ben upp i mitt knä. Jag skrattade till och lutade mig fram för att kyssa henne på nästippen. 

”Jag älskar dig, det vet du va?” mumlade jag och flätade våra fingrar i varandras. Hon var en sådan underbar kvinna. 

”Sötnos, jag älsk-”.  Hon avslutade meningen på grund av att hennes mobil började ringa från hennes flicka, med högsta volym på. 

”Bra ringsignal” sade jag ironiskt och himlade med ögonen. Hon hade en av Usher’s låtar. 

”Haha, du är bar avundsjuk” utbrast hon medan hon försöka få ut mobilen från fickan. 

”Behöver du hjälp?” 

”Njaa..” mumlade hon med ett litet utdrag på a:et. Ögonblicket efter så viftade hon stolt med mobilen framför ögonen på mig. 

Jag fnös lättat till och himlade med ögonen. ”Ska du inte svara?” 

”Shit!” utbrast hon panikslaget innan hon tryckte upp mobilen till örat och sade ett lätt hej. 

Jag reste mig upp med en suck och kysste henne på pannan innan jag gick bort mot köket för att städa upp efter oss. Sen ville jag att Skyler skulle få ett privat samtal också.

.

När jag hade gjort sönder kartongerna och kastat dem i papperskorgen, torkat bänkarna och ställt ned våran disk i diskmaskinen så gick jag stolt tillbaka till vardagsrummet. Skyler satt i samma ställning som jag hade lämnat henne i. 

Jag log åt tanken att hon var min. Och bara min. 

Jag gick fram till soffan igen och slog mig ned på samma plats som jag tidigare hade suttit i. 

”Vem var det?” frågade jag sedan och lade hennes ben i mitt knä igen. 

Jag tog ett djupt andetag innan hon mötte mina ögonen för en millisekund. 

”Tilda är död.”

Jag drog jackan tätare kring kroppen och tittade ner på gatan som jag gick på. Snön var verkligen tjock, så man behövde ta det extra försiktigt när man var ute, som jag var. 

Faktiskt så var jag på väg till Madame Tussauds här i London för att prata med ägaren och titta på en vaxdocka som föreställde mig. 

”Är du nervös?” frågade Priscilla plötsligt, vilket fick mig att titta upp på henne. 

”Inför besöket? Nej” svarade jag orädd och gjorde armkrok med henne. Hon log mot mig innan vi båda skyndade på stegen lite och trampade igenom gatorna i London. Vi skulle ha så roligt! 

.

Vi stannade utanför en stor port som behövdes lösenord till för att få komma in igenom. På porten så satt det även en stor skylt, där koden stod. 

Riktigt smart drag där. Ta en stor port med kod, men berätta koden för alla som går förbi. 

”Här” sade jag och pekade på skylten. Priscilla vred automatiskt på huvudet mot mitt håll och följde mitt finger som pekade på skylten. 

”Aha!” utbrast hon sedan och klickade in koden så att porten öppnades. 

Jag skrattade lättat till och gick in genom portarna, då vi kom in till själva utställningen, där det var fullt med vaxdockor som såg ut som olika kändisar. Självklart hade jag sett dem flesta i verkligheten, men det här var bara så coolt! 

Min blick fastnade på en av vaxdockorna lite längre bort, den föreställde Justin. 

 

--------

 

Jag har inte haft någon skrivlust dem senaste dagarna, därför har inte kapitlet dykt upp tidigare. 

Har även mått ganska dåligt pga många saker. Men skrivlusten kommer sakna tillbaka, fast det syns inte i det här kapitlet, som blev sämst. Men jag får sånt dåligt samvete när jag inte uppdaterar :(

 

Stort tack för att ni stannar trots min usla uppdatering :')

 

10+ KOMMENTARER? :) Ni gör min dag av era kommenterar

Jag svalde hårt igen. Vem fan var han? En stalker?! 

”Hur vet du att det var jag? Stalkar du mig eller vad?” utbrast jag och hoppade upp från sängen, samt gick mot honom. 

Min kroppsbyggnad vad dubbelt så stor mot det lilla krypet så han skulle omöjligt ha en chans mot mig. 

”Det är nog! Jag vill skilja mig!” utbrast Inez helt plötsligt. Jag vände snabbt blicken mot henne och såg att hon grät. Hade jag sårat henne så mycket? 

--------

Gabriel hade gått för någon timme sedan, vilket hade varit riktigt tråkigt. Efter Isabellas fest så hade han följt med mig hem och sovit över här. Dock blev det inte så mycket sömn som jag hade hoppats på. Dels för att vi kom hem efter fem på morgonen, dels för att vi gjorde lite andra saker i sängen, om ni förstå vad jag menar med det.. 

Huvudet bultade fortfarande när jag gick upp från den stora varma sängen, fastän Isabellas fest var för mer än fyrtio timmar sedan. Ja, Gabriel hade sovit här två nätter i streck. Nu skulle han tydligen ta första bästa plan till New York. 

Under dessa timmar han varit här så hade jag fått reda på att han är tjugotvå år gammal, jobbade som läkare, bodde i New York, hade sitt egna drömhus och var singel, men boende med en polare. Enligt mig så var han ganska intressant som person. Lite mystiskt men även generös. 

.

Jag gick in i köket och gjorde i ordning lite frukost till mig själv, som fick bestå av lite paj rester och en kopp te. Jag orkade helt enkelt inte göra någon stor frukost nu. Det kändes liksom inte viktigt. 

Jag suckade högljutt och dunstade ned på en av stolarna i köket. Vad skulle man göra utav en dag som denna då? Sitta i soffan och titta film hela dagen? Eller ligga och sova? Två alternativ, men inget svar. 

Att tillslut få sätta dit Andrew för det han hade gjort mot Skyler kändes helt magiskt. Dock kändes det inte så bra med tanke på att jag hade ljugit lite för honom. Men vad skulle jag göra? Han skulle aldrig erkänna det om jag inte hade ljugit en aning om det. 

Jag ryckte på axlarna och slog igen dörren hem till Andrew och Inez. 

Dem hade börjat bråka och skrikit på varandra, och jag hade inte kunnat gå när jag visste att bara dem två var i samma hus. Så jag hade stannat och tagit Inez perspektiv. 

Jag suckade lättat när jag drog in den friska luften genom näsan. Känslan fick mig att vilja åka till New York. Det var alltid fint där på höstan och framåt mot vintern. För sig så började det närma sig vintern här hemma i Kanada också. 

Jag funderade lite på vart jag skulle kunna gå någonstans. Det var ju mitt på dagen, så jag hade möjligheten till det mesta. Troligen så var det inte så många på stan, så dit kunde jag ju gå. 

Jag stannade utanför Starbucks och tittade upp på den stora skylten där det stod Starbucks Coffee med stora, gröna bokstäver. 

Jag älskade verkligen Starbucks. Det var absolut ett av mina favoritställen, och faktiskt, så brukade jag alltid åka till ett Starbucks ställe när jag var ute och turnerade, eller bara var i något annat land än själva Kanada. 

Precis när jag skulle dra i handtagen för att komma in så trycktes dörren ut och kom flygandes mot mig, samt träffade mig rakt i ansiktet sekunden efter. 

”Aj, se dig för!” utbrast jag snabbt och lät båda händerna dölja mitt ansikte. 

”Oj oj, förlåt! Så klantigt av mig!” mumlade en kvinnlig röst orolig. Sekunden efter att röstan tystnade så kände jag en hand på mina händer. 

Jag drog snabbt ned mina händer från ansiktet så att hennes också följde med. 

”Herregud, du är ju Justin Bieber?” utbrast hon chockat när hon såg mig. 

Nu börjas det igen, tänkte jag innan jag klämde fram ett fejkat leende på läpparna. 

”Ja, precis. Och du är..?” 

”Barbara Palvin, modell för Victoria Secret” svarade hon och sken upp som solen, samt räckte fram handen mot mig. 

Jag kramade mjukt om den med min egna och nickade i takt. 

”Vad gör du här i Kanada? Borde inte ni modeller från Victoria Secret vara i USA?” frågade jag oförståndigt och rynkade på pannan. 

”Jo, jag är bara här över dagen. Mitt plan lyfter i kväll” svarade hon vänligt och fladdrade med ögonfransarna. 

Innan jag hann säga något så började hennes mobil att ringa, och hon hade redan tryckt upp den mot örat. 

”Barbara Palvin” svarade hon mjukt i mobilen och gjorde en ursäktande blick mot mig, samt gick några meter bort med ryggen mot mitt håll. 

När jag sedan förstod att samtalet skulle hålla på en stund så bestämde jag mig för att gå in på Starbucks och beställa så länge. 

Knackningar på dörren hade börjat bli mer och mer intensiva för varje sekund som passerade, och hur många gånger jag än ropat ”kom in” så hade inte dörren öppnas. Knackningarna hade bara fortsatt. 

Jag släpade benen efter mig när jag gick mot dörren, samt hoppades på att det var Tilda som stod utanför. Hon hade smsat och sagt att hon skulle komma förbi efter skolan, och lät väldigt bestämd, med tanke på alla utropstecken som hon hade fått med. 

”Men jag kommer!” röt jag irriterat och fortsatte fram till dörren. Jag tittade försiktigt genom dörrhålet och såg - som jag trodde - Tilda stå och banka med hela näven. 

Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och var nära på  ett slag i ansiktet. 

”Calm dawn. Partyt har inte börjat än!” utbrast jag och gjorde en beskyddande gest med händerna. 

Hon fnös till och himlade med ögonen. 

”Klart att det har, jag ser ju hur alla människor står och dansar bakom dig!” svarade hon ironiskt och sparkade av sig skorna. 

Jag suckade djupt och slog händerna mot sidorna. 

”Välkommen ja, du kan hänga av dig där..” mumlade jag ohörbart och gick sedan tillbaka till köket där jag stod och påbörjade middagen. 

Tilda kände sig verkligen som hemma här, och det var helt normalt att hon bara klev in i huset och slängde sig framför soffan med en påse chips i händerna. 

Jag rörde om i stekpannan där jag hade hällt i ett ex-antal köttbullar så att det skulle räcka till hela familjen, och Tilda förstås, om hon nu hade bestämt sig för att äta här. 

Jag hörde små steg i trägolvet och märkte sekunden senare att hon stod bredvid mig och hade börjat skalat potatisarna som jag hade lagt i diskhon. 

”Ehm.. Jag hörde av Samuel idag att.. du var gravid.. Att du är gravid rättare sagt” började hon, sedan vände hon sig om mot mig. ”Varför har du inte berättat något för mig?” 

Jag suckade djupt och bet mig hårt i läppen. Jag skulle inte ha berättat mina tankar för Samuel, självklart så skulle han berätta det för Tilda som sedan skulle ställa mig på väggen. Jag måste verkligen börja tänka mig för innan jag säger något..

”Jag sade aldrig att jag är gravid, Tilda. Jag sade till honom att jag trodde att jag var det” rättade jag henne och tog upp en kniv för att börja skära i gurkan. Sallad skulle vi självklart ha! 

En lättat suck lämnade Tilda’s strupe och jag kunde se i ögonvrån hur hon vände sig mot diskhon igen och började skala. 

”Så.. Du har inte testat dig än?” kontrollerade hon.

”Nope, in än” svarade jag kort och lade ned gurkbitarna i den stora salladsskålen. 

”Men du har köpt ett test?” 

Jag nickade till svar, och kunde se hur ett retligt leende tog plats på hennes läppar, som alltid. 

”Kom!” sade hon och greppade tag om min tröjärm, för att sedan dra ut mig från köket. 

”Vart ska vi?” frågade jag otåligt och gick snabbt efter henne för att inte halka efter i hennes raska tempo som hon gick i. 

”Gissa en gång” skrattade hon och höjde på ögonbrynen. Sedan riktade hon stegen mot badrummet. 

 

------------

 

10 + KOMMENTARER? ;)

Jag svalde hårt och tittade ned i knäna. Skulle jag berätta den verkliga historien för honom nu? Han kommer få reda på den någon gång, det vet jag, men nu..?

”Ehm.. Samuel.. Jag tror att jag är gravid..” mumlade jag och hörde sedan steg närma sig framför mig. Sekunden senare så såg jag ett par färgglada skor några decimeter ifrån mina, vilket gjorde att jag tittade upp. Min blick möttes av.. Justin.

”G-gra-avid?” stammade han fram och tittade skräckslaget ned på mig. 

-------

Jag tittade storögd upp på Justin i några minuter. Jag hade inte vågat säga något - inte han heller för den delen, så det hade blivit helt tyst mellan oss. 

Jag såg hur tårarna rann ned för hans mjuka kinder som smör, och det var då inte ens jag kunde hålla tårarna inne längre. 

Sedan satt vi bara så, helt tysta med tårarna i ögonen tills han satte sig bredvid mig på bänken, fast dock så blev det ett stort mellanrum mellan oss. 

”Vem.. är pappan?” frågade Justin helt plötsligt och vred sig mot mig. En lättat suck lämnade min strupe. 

Innan jag svarade på hans fråga så behövde jag fundera lite på den. Vem var pappan egentligen? Det kunde ju vara Andrew.. eller Justin.

Jag svalde hårt och ryckte på axlarna. Jag visste helt ärligt inte, så varför säga något som inte var sant? 

”Oh..” svarade Justin och suckade, sedan vred han sig framåt och begravde ansiktet i händerna. 

Återigen en tystnad. 

Efter ungefär tio minuter så orkade jag inte stunden längre, så jag ställde mig upp och tittade ned på Justin - som fortfarande hade begravt ansiktet i händerna. 

”Jag måste gå.. William är ensam hemma” suckade jag lågt och rullande in läpparna i munnen. 

”Vem är William?!” frågade han chockat och mötte mig blick. ”Säg inte att det är han du har legat med!” 

”Gud nej! Han är min brorsa på tio år!” utbrast jag och gjorde en äcklig min. ”Hur kan du tro något sådant?” 

Han suckade djupt och himlade med ögonen. ”Är inte det självklart? Du kommer och berättar att du är gravid,  och då är det väl klart att jag frågar vem det är och har några misstänkta? Jag menar, jag vet inte hur många du har legat med!” 

”Bara med dig.. och Andrew..” svarade jag lågt och tittade ned på mina skor. Dem hade blivit lite lortiga, troligtvis för att dem inte är så jättenya längre. 

”Så.. Han tog din oskuld?” frågade han försiktigt och verkade mjukna till sig lite. 

Jag nickade besviket. Jag hade velat ge den till någon som jag verkligen älskade.. Som Justin. 

”Den lilla, lilla jäveln..” mumlade Justin och gav mig en allvarlig blick. ”Jag ringer dig sen, sköt om dig” lade han snabbt till och gav mig en snabb puss i pannan, innan han snabbt sprang iväg genom torget. Vad skulle han göra?

.

Jag slängde mig ned i soffan direkt när jag kom hem. William låg fortfarande på samma ställe där jag hade lämnat honom, vilket fick mig att slappna av lite. Hade han gått någonstans så skulle jag verkligen få panik, eftersom jag kände att jag skulle få skiten om han var försvunnen. 

Jag lutade mig tillbaka och tittade när han sov. Små snusningar lämnade hans strupe, som vanligt, men ansiktet var nästan lik blekt. Var han sjuk? 

Han levde i alla fall, va? Annars skulle han inte kunna andas, och det hade jag klargjort för mig själv att han gjorde. 

Jag kände hur huvudet plötsligt blev tyngre, så jag lät det falla ned mot kudden med slutna ögon. 

.

Några timmar senare så vaknade jag av att jag kallsvettades. Kudden som jag hade somnat på var dygnsur och luktade svett, tillsammans med lite dregel. 

Jag gjorde en äcklad min och hastade mig upp till en sittandes ställning. Det var så jag upptäckte att William satt på golvet precis under mig med mobilen i högsta hugg. Om jag sade att han inte skrämde mig så skulle jag ljuga. Han rättare sagt skrämde livet ur mig. Tänk om jag inte hade sett honom och klivit på honom? Han skulle ju bryta ryggen.

”Försvinn dumma pojke!” sade jag med barnslig röst och slog löst till honom på ryggen. 

”Aj! utbrast han högt och svängde med armarna så att han stod till mig också. Hårt. Riktigt hårt. Speciellt för att vara tio. 

”Varför gjorde du så för?!” frågade jag allvarligt och kände hur irritationen uppstod inom mig. 

”Mamma är hemma. Hon sade att jag fick sitta här!” 

Jag himlade med ögonen och tog istället ett stod kliv över honom och riktade sedan stegen mot köket. 

Väl där inne stod mamma med händerna fulla. En fantastiskt lukt låg inne i köket, vilket gjorde att jag blev extremt nyfiken på vad hon lagade för något. 

”Hej!” sade jag vänligt och lutade mig över bänken. 

Hon tittade snabbt upp på mig innan hon vände ned blicken mot en kokbok igen. 

”Hej gumman, hur har din dag varit?” 

Jag bet mig löst i läppen och tog en tomat som låg på skärbrädan, samt tryckte in den i munnen och tog en tugga på den så att den spräcktes. 

”Helt okej. Jag var nere på stan och köpte ett..” började jag men stoppade mig själv. Jag hade ju inte berättat någonting för mamma om Andrew. Borde jag ha gjort det? 

”Jaha, vad köpte du då?” undrade mamma. Jag hade troligen tagit för mycket tid på mig att vänta. Så otålig som mamma är. 

”Ehm...” sade jag och tittade snabbt runt i omgivningen. ”Tuggummi! Tilda tipsade om en speciell smak som var gudomlig!” skrattade jag nervöst. Bra räddning där Skyler! 

”Men det var ju kul! Vilken smak var det? Kan inte jag få ett?” bad hon, samt kryddade maten hon lagade. 

Varför inte byta samtalsämne till det istället? 

”Dem är tyvärr slut.. Jag träffade Justin och gav alla till honom” hittade jag snabbt på innan och sneglade ned mot kastrullen. ”Vad lagar du för någonting då? Det luktar underbart!” 

”Åh, tack så mycket. Det är inte varje dag man får höra det!” skrattade hon och gav mig ett leende. Sedan greppade hon tag om kastrullen och höll fram den framför näsan på mig. 

”Det ser.. Gott ut” sade jag och klämde fram ett leende. Det såg inte alls gott ut! Det såg bedrövligt ut! Äckligt. Snuskigt. Blä. Vad det var för någonting visste jag inte riktigt, eftersom det inte såg bekant ut alls. 

”Jag måste bara gå och..” sade jag snabbt och försvann sedan ut ur köket, utan att avsluta min mening. Lukten som jag hade tyckt vara fantastiskt förvandlades plötsligt till en äcklig bajslukt. 

Jag trippade bort till hallen och tog försiktigt upp påsen från apoteket. Hur funderade ett sådant graviditets test egentligen? Jag hade för mig att man skulle kissa på den, men sen då?

Samtidigt som jag stod och funderade på det så kände jag hur mobilen vibrerade i fickan. 

Jag drog fram den och såg att Selenas namn lös upp över hela skärmen. Vad ville hon mig hela tiden?

ANDREW'S PERSPEKTIV:

Jag sträckte trött på mig i sängen och gäspade ljudlöst. Mina händer flög automatiskt upp i ansiktet och gnuggade mina ögon. Gud, natten på klubben hade varit galen! Så galen att jag behövde ringa till min chef och säga att jag inte kunde komma till jobbet på grund av att jag behövde vabba, och hon hade trott på det! Alla på arbetet var så jävla lättlurade! Jag har inte ens något barn! 

Jag fnös irriterat och satte mig upp i sängen. Huvudet bultade enormt. 

Jag hörde plötsligt hur ytterdörren smälldes igen, och sedan hur steg från ett par klackskor klampade i golvet. 

”Vad i helvete! Vad är det för något, Andrew?!” röt Inez och tittade allvarligt på mig. Efter henne så dök det upp en ung kille med brunt hår och otroligt bra stil. 

”Vadå, älskling?” flinade jag och lade händerna bakom huvudet som stöd mot väggen. 

Hon skulle precis svara när killen bakom henne tog ett steg fram och stoppade henne. 

”Låt mig berätta” sade han med en mörk stämma och log mot henne. Idiot. 

Han tog sedan ett par steg framåt och stod nu bara någon meter ifrån mig. 

”Jag skulle vilja säga ‘trevligt att träffas’ just nu, men tyvärr är det inte så trevligt” sade han allvarligt och spände blicken i mig. ”I alla fall, jag heter Justin. Känd som Justin Bieber, ung sångare med miljontals fans” 

Jag avbröt honom innan han hann avsluta sin mening. ”Vad fan vill du mig?!” 

”Kan du vara snäll och hålla käft medan jag pratar?!” röt han argt och såg plötsligt aggressiv ut. ”Nu är det så att jag har världens finaste flickvän som har namnet Skyler Jacobsson.. Känner du igen henne?” 

Jag ryggade snabbt tillbaka och svalde hårt, samtidigt som min blick växlade mellan den så kallade Justin och Inez. Säg inte att han hade berättat för henne? 

”Nej” svarade jag och bet mig hårt i läppen. Ljuga, det var jag expert på. 

”Det är ingen ide att ljuga, bro. Det finns videos över hela världen som visar detaljerat hur du våldtog min flickvän, och sedan bilder på dig och en tjej på en nattklubb, som läcktes för tio timmar sedan, men redan har setts i över trettio olika länder” 

Jag svalde hårt igen. Vem fan var han? En stalker?! 

”Hur vet du att det var jag? Stalkar du mig eller vad?” utbrast jag och hoppade upp från sängen, samt gick mot honom. 

Min kroppsbyggnad vad dubbelt så stor mot det lilla krypet så han skulle omöjligt ha en chans mot mig. 

 

 

------------------

 

ÄNTLIGEN ett nytt chapter eller vad säger ni? ;p

 

Har haft fullt upp den senaste veckan, men har försökt att skriva lite i alla fall (:

Sjukt glad att ni stannar trots min kassa uppdatering, ändring på den ?

 

 

UPDATE: VILL NI HA ETT TILL KAPITEL IDAG? KOMMENTERA DÅ!

 

KOMMENTERA!♥

”Vad gott det luktar!” utbrast Justin när han såg min komma in i sovrummet. Han satt nu helt påklädd, på den bäddande sängen. 

Jag skrattade dämpat och slog mig ned i skräddarställning framför honom i sängen, med brickan mellan oss. 

Sedan böjde jag mig framåt och kysste honom passionerat på läpparna. Han besvarade den snabbt och lade en hand runt min midja. 

”Jag älskar dig” viskade han sedan och lutade sig några centimeter bakåt så att han såg mig rätt i ögonen.

-------

- Två veckor senare -

Jag klev tröttsamt upp från den sköna sängen och vinglade försiktigt fram till trappan, och sedan nedför den. Det värkte i hela kroppen, orsaken till det var förmodligen för det långa idrottspasset i skolan igår. Det hade varit hemskt! I början av det så var det fys övningar som uppvärmning, sedan hoppat hopprep, därefter fotboll i två timmar och till sist, truppgymnastik. 

På truppgymnastiken så skulle vi göra pyramider, och så klart så behövde jag vara längst ned. Jag himlade med ögonen och fortsatte sedan i mitt tänkande. Över mig så hade jag skolans tyngsta tjej, som dessutom hade hårda gympaskor! 

Så nu hade jag fått ont i ryggen, benen och armarna. Lite ont i magen också, eftersom jag snart skulle få min lingonvecka. 

Jag tog det sista steget ned från trappan och möttes av mamma som stod i hallen - helt påklädd med ytterkläder och allt. 

”Vart ska du.. Såhär tidigt?” grumlade jag och märkte själv att min röst var lite svajig. 

Hon hade börjat bläddra i några papper, men slutade genast när jag såg att jag stod några få meter framför henne. 

”Godmorgon gumman” sade hon och harklade sig, sedan fortsatte hon bläddra hårt igenom högen med papper. ”Jag behöver.. Fixa lite saker på jobbet bara” lade hon snabbt till och hittade det hon letade efter. 

Hon lade snabbt ned allting i hennes typiska tjejväska, och tog några småsteg fram till mig och kysste mig i pannan. 

”Skulle du vara snäll och väcka din bror?” frågade hon sedan, och var redan på väg ut från huset. Hon hade verkligen bråttom. 

”Kan inte pappa göra det?” frågade jag försiktigt. Jag ville inte väcka William.. Visst, han betydde allt för mig, men han hade ett jävla humör på morgonen.

”Satan!” skrek hon rakt ut och släppte ned sina påsar så att de dunstade ned i golvet, så att ömtåliga saker kunde ha gått sönder. 

Hon sprang snabbt förbi mig med sina klackar nedtryckta i golvet, och ändrade riktning mot William’s sovrum. 

Skuldkänslorna bubblade sakta med säkert upp inombords om mig och tog sedan över min kropp. Vilket som gjorde att jag tog ett djupt andetag och bet mig löst i läppen. 

Mamma kom plötsligt nedspringandes för trappan och greppade tag om sina påsar igen. 

”Jag måste verkligen gå nu, jag är jättesen. Men Skyler, skulle du kunna göra mig en jättetjänst och ringa till Williams skola och säga att han inte har någon möjlighet att komma till skolan idag?” babblade hon på och öppnade ytterdörren. ”Vad bra!” sade hon sedan - utan att vänta på mitt svar- och slängde igen dörren bakom sig. Sedan var hon borta.. 

Jag ryckte på axlarna och vinglade bort till köket. Magen kändes helt tom. 

När jag väl hade kommit ut till köket så ryckte jag upp kylen och rotade bokstavligt igenom hela - Utan att hitta något. 

Jag suckade frustrerande och knallade istället iväg mot vardagsrummet och slog mig ned i soffan, samt sträckte mig mot kontrollerna och satte på teven. 

Samtidigt som teven på väg på att sättas på så började jag fundera på om jag verkligen skulle gå till skolan idag eller inte. För det första, så hade jag värker i hela kroppen, och för det andra så hade jag knappt kunnat sova någonting och var därför sjukt trött. 

Jag slutade direkt att fundera på det när teven slogs igång och ‘Tom och Jerry’ spelades. 

.

Jag gäspade stort och tittade ned på William som låg och sov i soffan framför mig. Jag hade glömt bort att ringa till hans skola, så dem hade ringt hem till oss istället och frågat vart han höll hus. Det ända jag kan säga är att det var sjukt pinsamt och att jag gjorde bort mig totalt. 

Jag reste mig tröttsamt upp från soffan och gick fram till William. Små susningar lämnade hans strupe och bröstkorgen åkte upp och ned i en jämn takt. 

Jag lade en filt runt honom och kysste honom mjukt i pannan, sedan gick jag tillbaka och lade mig ned i soffan som jag nyss hade suttit i. 

Jag drog upp mobilen och såg att jag hade fått ett nytt sms, från ett nummer som var helt okänt för mig. Jag rynkade ögonbrynet och klickade sedan upp det. 

”Hej, Selena här :) Jag har tänkt lite på vad du sa om din lärare senast och råder dig att köpa ett graviditets test. Om du inte vill göra det för din skull, då gör gärna det för min (: xoxo”

Jag låste skärmen och slängde nonchalant bort mobilen, sedan lade jag armarna i kors och gjorde den argaste minen som jag kunde, utan att anstränga mig alldeles för mycket. Varför skulle jag köpa ett sådant för? För.. Jag var inte gravid! Eller hur..? 

Jag suckade nervöst och kände hur jag tappade takten i min andning, vilket gjorde mig riktigt frustrerad. 

.

Efter några timmar så drog jag på mig jackan och knät mina skor. Jag hade beslutit mig om att åka ned till apoteket och köpa ett test i alla fall. Bara för att se..

Jag klev in på apoteket nere på stan och gick direkt till avdelningen där jag skulle vara. 

Innan jag hade gått hemifrån så hade jag tagit på mig en mössa och en halsduk, bara för att inte bli igenkänd av någon jag känner. 

Jag pustade lättat ut och greppade tag om första bästa test, tja, det första bästa billiga test. Jag hade inte fått med mig så mycket pengar, om man säger så. 

Jag skyndade mig fram till kassen och lade upp testet på det lilla bandet som rullade. Jag hade haft sådan hur att inte få någon framför mig. 

Kvinnan bakom kassan blippade varan och tittade sedan underligt på mig. 

Jag tittade försiktigt upp på henne med och mötte hennes blick under ett få par sekunder. 

”Vänta lite.. Är inte du Skyler Jacobsson?” frågade hon sedan och tittade hoppfyllt på mig. 

Det var då jag såg att det var Samuel’s mamma. Men.. Jobbade hon här? Jag trodde att hon jobbade för alliansen eller något. 

”Jo” svarade jag och nickade kort. 

”Jaha.. Vad ska du med ett sådant till då?” frågade hon högt och höll upp graviditets testet som jag hade lagt fram. Shit. 

Jag kände hur rodnaden blossade upp på kinderna, så jag tittade ned i golvet under ett par sekunder och ignorerade hennes fråga. 

”Nejmen.. Säg inte att du har gjort det med Samuel!” utbrast hon allvarligt och spände blicken i mig. 

”Phu! Nej! Absolut inte! Han har ingenting med det här att göra!” sade jag snabbt och tittade upp mot henne. 

.

Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan, så jag drog medvetet upp den och svarade. 

”Skyler” svarade jag lätt och tittade ut över torget. Det var inte så många människor här just nu. Förmodligen så var dem väl i skolan, vilket som jag egentligen också borde. 

”Tjenare, Samuel här.. Wazz up? Du är inte i skolan” 

Jag himlade med ögonen och klämde fram ett litet flin. Såklart att han skulle ringa nu. 

”Jag mötte precis din mamma, inne på apoteket. Visste du att hon jobbade där?” skrattade jag till svar och satte mig ned på en parkbänk. 

”Ja, det klar jag gjo..-Men vänta, vad gjorde du där inne?”

Jag svalde hårt och tittade ned i knäna. Skulle jag berätta den verkliga historien för honom nu? Han kommer få reda på den någon gång, det vet jag, men nu..?

”Ehm.. Samuel.. Jag tror att jag är gravid..” mumlade jag och hörde sedan steg närma sig framför mig. Sekunden senare så såg jag ett par färgglada skor några decimeter ifrån mina, vilket gjorde att jag tittade upp. Min blick möttes av.. Justin.

 

----------

 

CHAPTER 43! :D

Ledsen om det kom upp så sent, men jag hade en hemsk dag idag!

Det ända jag kan säga: Rykten sprider sig snabbt.. 

 

KOMMENTERA :D♥

”Justin..” mumlade hon med tjock röst och gjorde en grimas så att det såg ut som om hon var på väg att gråta. 

”Schh..” viskade jag och lade ett finger på mina läppar. Sedan drog jag in hennes i min omfamning och stängde dörren bakom henne med ena handen. 

Jag kände sedan en klump i magen när jag kramade om henne, som jag inte visste varför. Hade jag någon anledning till det ens?

”Förlåt” viskade hon plötsligt i mitt öra och lade en hand i min nacke. Jag svalde hårt som svar och bet mig i läppen. Det kändes plötsligt inte lika speciellt att ha henne i min omfamning. 

--------

Jag gick hastigt längre in i huset och fick syn på en massa med okända människor som dansande hej vilt. Mer än hälften av dem verkade ha fått i sig lite för mycket alkohol, det kunde man se på flera meters avstånd. 

Jag tittade runt i det stora vardagsrummet för att se om jag kände något, tills jag plötsligt kände en hand på min axel, sedan att jag drogs bakåt. 

”Selena!” skrek en röst högt i mitt öra, vilket gjorde att jag gjorde en grimas.

Jag tittade upp på personen och såg att det var Isabella, hon verkade inte vara helt nykter hon heller. 

”Hej. Hej” sade jag och försökte överrösta musiken som var på på högsta volym. 

"När kom du?" skrek hon högt, sedan greppade hon tag om en kille som stod bakom henne, och använde honom som stöd när hon lutade sig ned mot golvet och spydde. 

Jag tittade ned på Isabella som nu hade släppt tag om den oskyldiga killen och ramlat ned på golvet, i sin egna spya. 

"Herregud, hur gick det?!" for det hjälplöst ur mig, innan jag kastade mig ned på golvet för att hjälpa henne. Killen framför kastade sig också ned på golvet, han verkade vara en läkare av något slag, eftersom hans händer flög mellan Isabellas hals och bröst. 

Jag växlade med blicken mellan honom och Isabella, som låg livlöst i den äckliga magsyran.

"Hon lever!" sade killen efter några sekunder, då jag äntligen kunde pusta ut. 

Isabella hade aldrig varit en god vän med alkohol, och hon hade behövt åka in till akuten många gånger just grund av det. Alkoholen. 

.

"Är du säker på att du är okej? Du verkar lite.... Tja, vad ska man säga? Ehrm..." sade den oskyldige killen till Isabella när hon var på väg ut från badrummet. Vi hade hjälpts åt att tvätta henne och sedan fräschast upp henne lite. Hon verkade fortfarande lite snurrig, men definitivt piggare.

"Jajaja.." mumlade hon som svar och öppnade dörren. En halv sekund senare så var hon utom synhåll och jag förmodade att hon försökte hitta till baren.  Ja, där hör ni, hon har en egen bar. Inte ens jag har det, även fast jag är 'rikare' än henne. Fast dock så skulle jag kunna fixa en när jag ville..

Jag avbröts från mina tankar när jag såg att killen räckte fram en hand åt mig, samt presenterade sig som Gabriel. Jag kramade lätt om hans hand om nickade.

"Selena Gomez"

"Selena... Gomez... Hmm.. Det låter bekant! Har vi setts förut kanske?" skrattade han nervöst och kliade sig i nacken. 

"Ja, det har vi nog" svarade jag och bet mig löst i läppen. Om jag bekände att jag var - så kallad - 'känd', så skulle han förmodligen göra till sig och vara nervös hela tiden - och det började bli tröttsamt att vara med sånna människor. 

"Spännande" flinade han kort innan hon drog in ett djupt andetag "Vill du gå tillbaka ut? Jag kan fixa en drink" erbjöd han sig och gjorde en gest med händerna. 

"Gärna" svarade jag och klistrade på ett leende på läpparna. 

Han slog händerna mot sina lår, men gick sedan ut i badrummet med mig efter sig. 

Jag svalde hårt samtidigt som jag stirrade på Skyler som låg och sov alldeles knäpp tyst  mitt knä. Det kändes grymt tungt att se henne så sårbar, samt när jag tänkte tillbaka på allting vi gjort tillsammans. Alla fina minnen vi hade. Det kanske inte fanns så många minnen av oss tillsammans, men några underbara fanns det allt.

Jag suckade djupt och bar upp Skyler i famnen. Sedan trippade jag enkelt in i sovrummet och lade ned henne på sängen. 

Hon stönade lätt till men verkade inte vakna, vilket jag var riktigt lättad över. 

Jag backade sedan några steg tillbaka och stod och tittade på henne en stund, precis som Edward gjorde på Bella i Twilight. Jag skulle ljuga om jag sade att hon inte var söt när hon sov. Hennes kropp rörde sig i tempot till hennes andning och hennes hår låg perfekt intill ansiktet. Det fanns ingen vackrare kvinna på denna jord än henne. 

Jag bröt blicken från hennes perfekta kropp och gick in i vardagsrummet igen, sedan vidare ut på balkongen. 

En sval vindpust träffade mig rakt i ansiktet precis när jag hade satt mig ned i en av stolarna som stod där. Dem var riktigt mjuka kan jag säga. 

.

Efter att ha suttit lite mer än en halvtimme ute på balkongen och tittat ut över hela Kanada. Det var verkligen ett fint land. -

Snart hörde jag hur sängen knakade till och ut till mig kom en nyvaken tjej. 

Hon satte sig på stolen bredvid mig och drog en hand genom sitt långa hår en gång för att få det bra.

”Hej” mumlade hon och drog upp knäna mot sig. Efter det så vände hon blicken mot utsikten av Kanada, som jag hade suttit och tittat på i en evighet nu. Man tröttnade aldrig på den. 

”Hej” svarade jag lätt och tittade mot henne, hon såg helt perfekt ut. 

Plötsligt sköljdes en behaglig våg över mig, då jag bet i läppen och kisade med ögonen mot Skyler. 

Hon märkte inom kort att jag tittade på henne, och därför tittade hon tillbaka på mig. 

”Vi går och lägger oss nu.. Jag är trött” sade jag och tog tag i  hennes hand.

Tillsammans gick vi tillbaka in i sovrummet och lade oss i sängen. Skyler lade sig med huvudet emot mitt, väldigt tätt. Jag kysste hennes läppar mjukt och hon besvarade kyssen. Jag upprepade samma sak igen, och igen. Och igen.

Plötsligt låg jag ovanpå henne och kyssarna hade utvecklats till grovhångel. Hon drog sakta av mig min tröja och jag hennes.

Snart låg alla kläder på golvet och Skyler stönade lätt emellanåt. Hon tyckte om det.

Morgonen därpå vaknade jag med ett ryck och satte mig upp. Bredvid mig sov Justin lugnt.

Jag lät min blick falla genom rummet. Våra kläder låg utspritt över hela golvet. Natten hade varit bra. Väldigt bra.

Jag tittade mot Justin ännu en gång innan jag drog av mig täcket och reste mig upp. Jag drog på mig underkläderna och sedan gårdagens kläder.

Justin ryckte till från sängen och öppnade sakta ögonen.

”Godmorgon” sade jag lent och satte mig på sängen bredvid honom.

”Godmorgon”

Jag reste mig upp ännu en gång och hämtade Justins kläder, samt slängde dem på honom.

”Klä på dig, jag gör frukost” sade jag sedan och log mot honom. Han stönade trött innan han slöt ögonen och låssades sova. 

Jag gick ut i köket och tog fram bröd, smör, mjölk, oboypulver och några pålägg. Sedan bredde jag fyra mackor och lade ost på två och salami på två. Efter det så blandade jag två koppar kall oboy. Jag lade till slut allt på en bricka som jag bar in till Justin.

”Vad gott det luktar!” utbrast Justin när han såg min komma in i sovrummet. Han satt nu helt påklädd, på den bäddande sängen. 

Jag skrattade dämpat och slog mig ned i skräddarställning framför honom i sängen, med brickan mellan oss. 

Sedan böjde jag mig framåt och kysste honom passionerat på läpparna. Han besvarade den snabbt och lade en hand runt min midja. 

”Han har inte sagt något än..” mumlade hon dystert och vägrade att möta min blick igen. 

Det var då jag insåg att jag kanske hade överdrivit lite väl mycket. Skyler var nog perfekt för Justin. Och om dem var lyckliga tillsammans, så skulle inte jag komma i vägen för dem. 

”Men lille vän” utbrast jag mjukt och slog ut armarna över henne, i en intensiv kram. Det ända jag ville var att hon bara inte skulle börja gråta, då skulle det bli ännu intensivare, och jag hade ingen aning om hur jag skulle trösta henne. 

-------

”Är du säker att du är okej?” kontrollerade Selena för tusende gången. Jag svarade med exakt samma svar som jag hade gjort alla andra gånger, med ett enkelt ja.

”Vad bra.. Och du, förlåt för allt som jag har gjort mot dig. Det var absolut inte meningen. Jag trodde bara att Justin älskade mig lika mycket som jag älskade honom, men jag hade väl fel” svarade hon med ett svagt leende på läpparna. ”Aja, är det något så kan du alltid ringa mig. Händer det något, vad som helst, så ring. Lovar du?”

Jag nickade långsamt och studerade henne när hon gick ut ur huset, och sedan vände sig mot mig. 

”Hej då!” sa hon lätt innan hon snurrade ett halvt varv, och små sprang bort mot henne bil. 

Jag slängde igen ytterdörren och sprang in i badrummet, samt öppnade toalettlocket och lutade mig över toaletten. Sekunden efter åkte en orange-gul vätska med små klumpar i ut från munnen.

Jag tittade äcklat ned på det innan jag lutade mig tillbaka och drog med handen över munnen.  Jag slöt sedan ögonen och tog några djupa andetag. 

Ögonblicken senare så hörde jag hur någon klampade in i badrummet, och jag gissade på att personen tittade oroligt på mig. 

”Ja, jag mår bra” mumlade jag, fortfarande med slutna ögon. 

”Skyler!” 

Rösten lät annorlunda, och jag kunde inte säga vem den tillhörde. Det var i alla fall inte mammas, pappas, Williams, Samuels, Tildas, Justins eller Selenas. 

Jag svalade hårt och öppnade försiktigt ögonen. Det var då jag fick syn på honom. 

”Hur i helvete kom du in här?” skrek jag och ställde mig hastigt upp. Var han någon inbrottstjuv nu eller?! Han kanske hade planerat att stjäla alla mina dyrbara ägodelar, men fick syn på mig här, lutandes över toaletten och spyende. 

”Ta det lugnt! Jag skulle bara..” mumlade han och tittade runt i badrummet. Han gjorde en äcklat min innan han tittade ned på mig igen. ”Lämna matteläxan”. 

Jag blängde på honom och fnös. 

”Ni lärare är för fan galna! Man går inte hem till någon och lämnar en läxa, hur tänker ni där? Dessutom så kan du inte bara klampa in som om du bodde här!”. Denna gång skrek jag lite högre, bara för att han skulle förstå att han hade gjort helt fel. 

Han himlade med ögonen och tog sedan några steg närmare mig. Det var då jag upptäckte att han var minst ett och ett halvt huvud längre än mig. 

”Jag är inte rädd för att slå små flickor som dig” sade han med mörk röst och hans ögon skiftade färg från bruna till svarta. Kolsvarta. ”Ska jag berätta varför du inte minns någonting från vårt lilla möte på biblioteket?” 

Ett äckligt flin tog plats på hans läppar, samtidigt som han tog några fler steg närmare mig så att våra kroppar nästan rörde vid varandras. 

”Jag drogade dig” sade han sedan och slog till mig över kinden. Vad det nödvändigt?! 

Jag svalade hårt och undvek hans blick, samt väntade på att han skulle gå ut ur huset. 

”Om du berättar för någon att jag har varit här, så lovar jag att du kommer ångra dig!” viskade han i mitt öra. Sedan vände han på klacken och försvann ut från badrummet. Sekunden senare det så smälldes ytterdörren igen, samtidigt som jag sjönk ned till en boll på golvet med gråten i halsen. 

Jag gick ut ur duschen med handduken virad runt kroppen och drog på mig mina festkläder som jag hade lagt på toalettlocket. Egentligen så var kläderna inte så ‘festliga’, dem bestod bara av en rosa-röd klänning som slutade precis under rumpan och ett par silvriga skor. Inne i provrummet så hade det passat perfekt! 

Jag gick in på mitt rum igen och tittade mig i spegeln. Klänningen satt perfekt!

Jag log nöjt för mig själv och greppade sedan tag om min handväska och begav mig bort till hallen där jag satte på mig min jeansjacka. 

”Jag går nu!” ropade jag högt och hoppades på att pappa skulle höra mig. Han satt uppe vid datorn och ”arbetade”. 

Till min stora förvåning så hade han faktiskt hört mig, helt otroligt. 

”Hej då gumman! Ha det bra hos dina vänner!”.

Efter det så öppnade jag dörren ut och gick bort till bilen. Jag öppnade snabbt bildörren och hoppade in bakom ratten, samt satte igång bilen och körde ut. Nu var det bråttom. 

Jag gick upp mot Isabella’s ytterdörr och knackade lätt på. Musiken var redan igång och lät ända ut, förmodligen för att fönstren var öppna och volymen på max. 

Hela huset var fyllt av volanger och konfetti som var uppslängda på taket och väggarna utanför. 

Jag slutade att se mig omkring när dörren slogs upp, men det var inte Isabella som stod där. Utan två ungdomar i femton års åldern som snabbt sprang till en buske och kräktes i den, samt föll omkull båda två. 

Herregud, festen verkade redan igång, och jag förmodade att Isabella hade stulit vodka och sprit från sina föräldrar och ställt fram. Smart drag..

Jag himlade med ögonen och for snabbt in genom ytterdörren, samt stängde och låste den bakom mig. Bara för att var säker på att dem två korkade tjejerna inte skulle springa in och dricka ännu mer. 

Jag klickade upp min konversation med mamma på mobilen och började skriva ett meddelande till henne. Hon hade ringt mig minst hundrafemtioelva gånger - bara idag - och lämnat massor med röstsamtal där hon klagade på att jag aldrig hörde av mig  till henne.

Precis när jag skulle skriva en punk i slutet meddelandet så lös hela mobilen upp och min ringsignal börjades spela. ’Skyler ringer’ stod det stort på displayen. 

Åh herre.. Ska jag svara? Eller ska jag ignorera det så att hon förstår att jag är arg på henne? Men det kanske är viktigt? Fast för sig så kanske hon bara ringer för att be mig om ursäkt? Pff, var jag ens redo för en ursäkt? Jag hade knappt fått smälta in ‘nyheten’. ..Herregud.. 

Jag lade sakta men säkert ifrån mig mobilen på bordet framför mig och väntade tills mobilen slutade ringa, vilket den gjorde efter bara några sekunder. 

Skärmen lös upp igen och ett meddelande från henne visades istället. 

Jag greppade tag om mobilen och förde den till mig, samt läste meddelandet. 

”Jag vet att du är sur Justin, men jag måste prata med dig.. Andrew var här nyss” 

Jag himlade med ögonen och lade ifrån mig mobilen igen. Det var väl roligt för henne att han hade varit där, då hade hon i alla fall någon att vara med. Men jag.. Tja, jag hade ju ingen här. 

Jag tittade runt mig åt alla håll och kanter, bara för att kontrollera att ingen någon var här. Jag har för mig att hela crewet skulle ut och käka pizza som middag, men att jag hade valt att stanna hemma.. Om jag ska vara ärlig så har jag inte märkt att dem har stuckit. Om dem nu har stuckit?

Jag suckade högt och lutade mig tillbaka i soffan jag satt i. Jag kanske skulle passa på att vila lite medan jag ändå kan, även om det snart är kväll.

Precis när jag slöt ögonen så hörde jag hur mobilen pep till av att ett nytt meddelande inkom. 

Jag reste mig motvilligt mot från soffan och läste meddelandet som jag nyss fått, och precis som jag trodde så var det från Skyler. 

”Jag vet att du har läst mitt senaste meddelande Justin.. Jag är allvarlig, jag MÅSTE prata med dig. Andrew var här nyss och.. slog till mig innan han gick.”

Jag stirrade på smset några yttligare sekunder efter att han hade läst det. Hade han seriöst slagit henne? Den jäveln. 

Jag öppnade ytterdörren där Skyler stod med rödsprängda ögon och stirrade på mig. Jag förmodade att hon hade gråtit i minst en timme innan hon kom hit, vilket hon inte förtjänade. 

”Justin..” mumlade hon med tjock röst och gjorde en grimas så att det såg ut som om hon var på väg att gråta. 

”Schh..” viskade jag och lade ett finger på mina läppar. Sedan drog jag in hennes i min omfamning och stängde dörren bakom henne med ena handen. 

Jag kände sedan en klump i magen när jag kramade om henne, som jag inte visste varför. Hade jag någon anledning till det ens?

 

---------

 

Kort, dåligt och uttråkande :(

 

Det kom ut lite sent p.g.a tidsbrist och att det var strömavbrott idag :(

 

KOMMENTERA♥

Jag pustade tacksamt ut när jag hade kommit ut i den friska luften, och låt tårarna rinna nonstop ned för kinderna. Jag ångrade vad jag hade gjort.. Eller, lät jag det verkligen hända? Jag kanske bara hade somnat helt plötsligt? Fast nej.. Hur kunde jag ha somnat?! Han måste ha gjort så att jag blev medvetslöst eller någonting, för hur skulle jag kunna somna när en kille ligger över mig med sin vikt? 

Jag torkade bort några tårar som rann nedför halsen, och började sedan springa i mörkret - i riktning mot Justin’s hus. 

---------

Jag hade sprungit igenom mörkret hela vägen hem till Justin, som tydligen hade suttit hela eftermiddagen och underhållit sig själv med att rulla tummarna.

När jag hade knackat på dörren och sett hans ansikte, så sprutade det ännu flera tårar från ögonen, och han hade trott att det var han som fick mig att gråta. 

Han hade ställt en massa frågor, varför jag grät, om någon hade varit taskig mot mig och till och med någon fråga om Selena som jag inte riktigt hörde. Jag hade i alla fall inte svarat på frågorna, dels för att jag inte visste hur jag skulle förklara allt för Justin, eller om jag ens borde förklara det för honom. Och dels för att jag hade blivit så hes i halsen så att det knappt gick att prata. 

För tillfället så satt jag i Justin's soffa, inrullad i en mysig filt och väntade på att han skulle komma tillbaka från köket. Han hade insisterat om att göra te till mig, och jag hade till slut gått med på det, även om jag inte var särskilt sugen på det.

"Vill du ha socker eller honung i teet?" ropade han plötsligt, vilket som fick mig att hoppa till, eftersom jag inte var beredd på att han skulle börja prata med mig. 

Jag mumlade något ohörbart till svar, vilket som han tog som ett ja.

Jag suckade lättat och kände hur ytligare några tårar trängdes ut genom ögongloben. Vad hade jag gått med på egentligen? Varför behövde jag komma till det där dumma biblioteket som jag precis hade lovat mig själv att aldrig mer gå in i? En sak med detta var i alla fall, jag visste vem Andrew var. Om han nu var den Andrew som jag trodde att han var.. Ett jävla svin. 

Justin kom in i vardagsrummet och gav mig tekoppen i handen, samt slog sig ned tätt intill mig. En obehaglig känsla for snabbt nedför ryggraden när han hade en arm runt min axel. Men jag försökte intala mig själv om att Justin var allt annat än fara. 

"Beautiful, vill du berätta vad som har hänt?" frågade han mjukt och mätta mig ögonkontakt. Det var då jag upptäckte att han och Andrew nästan hade samma bruna färg på ögonen. Shit.. Jag vill inte tänka på Andrew varje gång jag möter Justin's ögon. Men nu.. Gjorde jag det. 

Jag bröt snabbt ögonkontakten med honom och tittade ned i mitt te som nästan såg vitt ut. 

"Du behöver inte göra det" viskade Justin i mitt öra och kysste mig mjukt på det. Precis där Andrew hade kysst mig... Usch.

"Jag måste.... Gå på toaletten" ursäktade jag mig snabbt och tog mig smidigt ur hans omfamning. Sedan gick jag med snabba steg bort mot hans badrum och låste in mig i det. 

Jag klarar inte det här, tänkte jag och tittade in i mig egna spegelbild. i den ovala spegeln som hängde lite snett på väggen.

Jag skulle inte klara av att berätta det för Justin.. Eller att ens gå till skolan i morgon, men så gott jag visste så skulle mamma tvinga mig att gå dit. 

Jag suckade och kände hur ögonen fylldes med tårar. Jag torkade snabbt bort de och satte mig sedan ned på toalettstolen, med huvudet i händerna.

.

Jag hörde dova knackningar till badrumsdörren och visste att det var Justin som knackade. 

”Skyler! Öppna dörren, du har varit där inne i en halvtimme nu!” skrek han otåligt genom springan i dörren. Men jag satt kvar på toalettstolen och bara stirrade upp på dörren. Kanske gjorde jag bara honom mer orolig? 

”Seriöst Skyler, öppna dörren innan jag sparkar upp den!” röt Justin sekunden senare och knackade hårdare på dörren. Efter det så ryckte han i handtaget och mumlade något för sig själv. 

”Kan jag få två minuter till, tack” ropade jag till sist tillbaka och ställde mig upp, samt gick bort mot spegeln. 

Jag satte båda handflatorna på varsin sida av mig och stirrade på min spegelbild i någon minut, precis som jag hade gjort förut. 

”Du klarar det Skyler, du klarar det!” mumlade jag ohörbart för mig själv. Innerst inne visste jag att jag inte skulle kunna klara det, men jag försökte övertala mig själv om raka motsatsen. 

Efter några långa och tysta minuter så bröt jag blicken från spegeln och vred om låset. 

Jag möttes direkt av Justin’s bruna ögon som speglade oro, när jag tog ett kliv ut från badrummet och stängde dörren bakom mig. 

”Jag måste gå..” ursäktade jag mig och små sprang bort till hallen och drog på mina skor. Jag greppade därefter tag om min väska och lade sedan en hand på dörrhandtaget. 

Jag hörde Justin’s steg komma upp bakom mig, så jag vände mig hastigt om och mötte hans ögon igen. 

”Jag klarar det inte” grät jag ut och ryckte sedan upp ytterdörren. En sval vindpust träffade mig i ansiktet vilket som gjorde att gåshuden kröp fram på mina bara armar. 

Jag drog in ett djupt andetag och började sedan springa i mörkret, som var mörkare nu än när jag hade sprungit hit. 

”Skyler!” hörde jag Justin ropa bakom mig, men jag ignorerade det och fortsatte springa.  Hem, jag ville hem. 

”Äh, ryck upp dig sweetheart. Du kommer över killen” log Ashley mjukt mot mig och gav mig en lång kram. 

”Tack hörru!” sade jag lågt under kramen och trött slöt mina ögon, samt drog henne närmare mig. Jag hade saknat hennes kramar, speciellt dem långa, då man bara kunde gråta mot henne axel utan att visa det för henne. ”Fast jag är inte så säker på att jag kommer att göra det.. Han är ju världs känd och kommer alltid vara i centrum, så, jag kommer inte direkt glömma honom. Dessutom så känns det ingen bra nu när han har en annan tjej, det var alltid varit vi, Jelena liksom” pustade jag sedan ut. 

”Jag förstår gumman, men gråt inte över honom...ändå. Han kanske var världens underbaraste, men människor förändrats” sade hon sedan och avslutade kramen, samt torkade bort några tårar från min kind. 

”Gråt inte..” upprepade hon sedan och putade med underläppen, vilket fick mig att le svagt.

Hon såg direkt mitt leende och började sedan kittla mig i sidan där jag alltid hade varit mest kittlig. 

Ett ful och högt skratt lämnade min mun, och jag försökte ständigt få henne att sluta kittla mig. 

”Ge diiiig” skrattade hon ut. Jag skakade retsamt på huvudet och bet mig i läppen, gjorde ett nytt försök till att få henne att ge sig. 

.

Vi lade oss till slut skrattandes i soffan, och låg säkert där i några långa minuter. 

När vi sedan hade återhämtat oss, så hoppade Ashley upp från soffan och bort till CD spelaren. 

”Vad gör du?” frågade jag och hävdade mig upp från soffan, samt sneglade ned mot spelaren. 

”Byter blöja. Nej, jag sätter på musik!” sade hon och flinade bak mot mig, sedan så klickade hon på play och en hög musik dunkade i högtalarna. ”Dansparty!” skrek hon sedan med hög röst och började dansa som en galen banan. 

”Du måste skämta med mig!” skrattade jag och pekade på henne. ”Jag kommer inte att dansa!”.

”Fegis!” utbrast hon snabbt och började göra kyckling-rörelser ”Babapahbap...”-

”Okej, okej!” sade jag snabbt och gick fram till henne. ”Bara för din skull” sade jag dumt och såg hur hon himlade med ögonen. 

”Dansaaa!” utbrast hon, och jag gjorde självklart precis som hon sade. 

Två sekunder senare så sjöng vi båda till musiken, samtidigt som vi dansade som kycklingar i vardagsrummet. 

Det här skulle nog bli en bra onsdag, en hel dag med Ashley. 

Jag gick sömnigt upp från sängen dagen efter och gnuggade mig hårt i ögonen.  

Det värkte enormt i benen, eftersom jag hade sprungit minst en mil totalt igår. Dels till och från Justin, och sedan så hade vi behövt att springa åtta kilometer på idrotten. 

Jag tittade ut genom fönstret och såg att det regnade ute, fint, riktigt fint. Då var dagen förstörd då, och klockan hade inte ens blivit sju. 

Jag himlade med ögonen och trippade bort mot badrummet, för att göra min morgontoalett och ta en dusch. 

.

Jag kramade lätt och mamma innan jag knäppte min jacka och drog den tätt intill kroppen för att inte frysa. 

”Jag går nu..” mumlade jag sedan och öppnade ytterdörren. 

”Hej då! Ha det bra i skolan!” hörde jag hur mamma sade, innan jag slängde igen dörren och började gå mot busshållsplatsen. Jag orkade inte gå i det här vädret. 

Direkt när jag kom till busshållsplatsen så kom bussen, perfekt ju. 

Jag hoppade på bussen och blippade mitt kort, sedan tittade jag snabbt upp på busschauffören, innan jag gick och satte mig på ett ledig säte. Hoppas det var långa köer på vägen nu, så slipper jag matematiken som var första lektionen. 

.

Jag pressade in alla saker i skåpet och låste det efter mig. Tyvärr så  gillade busschauffören att köra snabbt, vilket som han hade gjort. 

”Skyler..?” hörde jag en raspig röst bakom mig, vilket som gjorde att jag automatiskt vände mig om. 

Jag stelnade till när jag såg vem det var och bet mig hårt i läppen. 

”Hej..” mumlade jag osäkert till svar och sneglade ned i golvet. Det var Andrew som stod framför mig. 

Innan han hann säga något så hördes rektorns röst från högtalarna som satt i taket. 

”Kan lärare Andrew och Skyler Jacobsson i första ring komma till expeditionen, tack!”. Hon upprepade samma sak en gång till. 

Både jag och Andrew tittade oroligt på varandra, innan han vände sig om och började gå. Jag följde raskt efter honom, men lät det vara någon meter mellan oss. 

När vi hade gått en liten stund, så öppnade han en dörr som det stod ”expedition” på, och gick in genom den. 

Jag följde med min, och stängde dörren efter mig. Det var så jag såg att det stod några andra elever utanför och stirrade på mig. 

Jag himlade med ögonen och bestämde mig för att strunta i dem, istället så följde jag efter Andrew, som redan hade hunnit gå in i ett annat rum, som förmodligen ledde till rektorn. 

Jag små sprang lite snabbt fram till samma rum, och möttes - som förväntat - av rektorn som satt bakom ett bord. 

”Sätt er” beordrade hon oss, och nickade framför sig, där det stod två stolar. 

Vi både gick lydigt fram och satte oss på stolarna, och stirrade sedan upp på henne. 

”Det har kommit in några vittnen hit, om att ni två sågs.. ehm.. nakna.. på biblioteket i går kväll” sade hon tydligt därefter och lade armarna i kors. 

Jag svalade hårt och sneglade sedan mot Andrew, som skakade på huvudet. Tänkte han ljuga för att inte få sparken? 

(En stund senare)

Smidigt och snabbt sparkade jag igen ytterdörren och drog av min jacka samt hängde upp den på en krok. Sedan gick jag stelt in i köket för att hitta något varm att antingen äta eller dricka. Det var oerhört kallt ute, enligt mig i alla fall. Fastän det fortfarande var i slutet av augusti. 

”Brr..” klagade jag och drog armarna över varandra. Därefter gick jag fram till tekokaren och satte på nytt vatten, för att sedan kunna ta en kopp te. 

Samtidigt som vattnet gick igång så öppnade jag ett annat skåp och letade efter vaniljte, min favorit. Jag ställde teet på bänken och roffade sedan åt mig en kopp och en sked, och precis när jag ställde ned det på bänken så knackade det på dörren. 

Jag suckade högt och gick motvilligt bort mot ytterdörren och öppnade den. Det var då jag såg att det var Skyler, idag igen. 

Hennes smink vad utkletat över hela ansiktet så jag förmodade att hon hade gråtit tidigare. 

”Skyler?” kontrollerade jag dumt. Det klart det var hon! Men.. 

Jag sneglade ned mot klockan och såg att den bara visade 11.38. 

”Vad gör du här?” lade jag snabbt till därefter. 

Hon mötte försiktigt mina ögon och tog ett litet kliv in i huset, och stängde sedan ytterdörren så att det inte skulle bli kallt här inne. 

”Jag är redo” svarade hon lågt och tittade sedan ned i marken. ”Att berätta”. 

Hennes röst lät lite ostämd och skräckslagen, vilket jag började oroa mig för. Vad var det som hade hänt?!

”Javisst, kom in bara!” svarade jag snabbt och tog några steg bakåt så att hon kunde komma in i hallen. 

Hon sparkade lätt av sig skorna och stängde ytterdörren bakom sig, sedan så gick hon tätt efter mig in i köket. 

”Vill du ha lite te? Vattnet kokar” frågade jag mjukt och studerade henne medan hon satte sig ned på en stol. 

”Nej t-tack..” stammade hon fram och trängde ut några tårar som rann som smör lägst hennes kinder. 

Jag suckade djupt och gick fram till henne, samt lade mina armar runt henne. ”Var inte ledsen älskling”. 

Hon sade ingenting, utan lät mig bara ha henne i min omfamning samtidigt som hon grät. 

Efter en stund så tog jag ett litet steg bakåt och satte mig ned på knä framför henne. 

”Det gör ont i mig när jag ser dig ledsen” mumlade jag mjukt och lade en knytnäve under vänstra bröstet, där hjärtat satt. 

Sedan så höjde jag handen mot hennes ansikte och torkade bort några tårar på hennes kinder. 

”Jaghadesexmedandrewigår” mumlade hon snabbt och började sedan gråta ännu mera. 

Det tog ett tag innan jag förstod vad hon sade, men när jag väl förstod det så stelnade kroppen till. 

”Du hade vad?!” skrek jag, rakt på henne, vilket som inte var menat direkt. 

”Jag vet inte vad som hände! Allting gick så fort.. Jag förstår inte själv..” sade hon raskt. ”Jag är verkligen ledsen Justin, det var inte meningen att det hända, och jag vet inte varför..” lade hon snabbt till. Dock så tog hon många andetag mitt i meningen. 

Det gick några minuter, intensiva minuter, där ingen av oss sade någonting. Det ända som jag hade i tankarna, var att någon annan hade gjort det med henne, innan jag hade. 

”Förlåt Justin..” upprepade hon tårögd och mötte mina ögon. Hennes var röda och utmattade. 

”Jag behöver vara ensam en stund bara..” mumlade jag efter yttligare några minuter, och gick sedan in i badrummet och låste dörren efter mig. Jag satte mig på toalettstolen och försökte ta in vad hon hade sagt. Kanske visade det här sig att vårt förhållande var slut..