”Du, jag tänkte att vi kanske kan ta en sväng till affären lite snabbt bara? Jag behöver handla lite” frågade jag och granskade varje rörelse som hon gjorde. Tills hon ställde sig upp igen och nickade. 

Jag tog ett mjukt grepp om hennes hand och förde ut henne ur byggnaden, vilket som hon verkade vara tacksam över. 

”Absolut” sade hon och log mot mig. 

Solen sken ned på henne i ett underbart ljus, vilket som fick henne att se hundra gånger snyggare ut. 

 

--------

 

Vi var framme vid affären, men jag stannade i bilen medan Justin gick in. Jag orkade inte stötta på massa folk som undrade varför jag var med denne store Justin Bieber, eller en massa frågor om vi var tillsammans eller inte. För inte ens jag visste det.
Men tänk att han hade kommit för att hämta mig vid skolan! Vad gulligt! Tänk att jag var så lyckligt lottat egentligen.. Att en vanlig tjej som jag skulle hamna här och vara med Justin Bieber. Allt var egentligen Tilda’s förtjänst, att jag fick gå på hans konsert. Ja, Tilda var helt enkelt bara bäst. Men vänta nu.. Jag slutade tänka, istället tittade jag ut genom rutan och såg Selena trippa in i affären, tillsammans med en lång blond tjej. Dem hade fattat varandras händer och gick i takt i i affären, dock hade Selena solglasögon och täckt över ansiktet med håret så att ingen paparazzi skulle få med henne på bild. Pdf, det fanns inte ens några paparazzi’s här! 

Jag suckade djupt och öppnade försiktigt bildörren och tog ett steg ut. Sedan smällde jag igen dörren och gick med självsäkra steg in i affären, precis som Justin och Selena hade gjort, samt tjejen som Selena hade med sig. 

 

Jag gick några meter bakom Selena och hennes kompis, men dock gömde mig lite när dem tittade bak eller stannade för att titta på varor. Jag kunde inte direkt säga att jag spionerade på dem.. Men något åt det håller. 

Dem stod och tittade på gurkor just nu, och skrattade åt alla som dem höll upp och visade för varandra. 

”Hahaha, den här påminner mig om Justin!” skrattade Selena högt och höll upp en gurka i ena handen. What the fuck? 

Jag himlade med ögonen och tittade runt lite i omgivningen, jag stod tydligen vid alla bröd och hade råkat riva ned två paket på golvet. 

Jag flög fort ned på golvet och tog upp dem, samt lade dem där dem hade hemma. Sedan vände jag blicken mot gurkorna igen, och insåg att Selena inte var kvar. Fan. 

Jag suckade igen och kilade vidare in i affären från mitt lilla ‘gömställe’. 

Justin hade nog redan hunnit betalat och gått ut vid det här laget.. Eftersom han hade varit här inne i ungefär tjugo minuter nu. 

 

 

 

 

Jag gjorde armkrok med Taylor och fortsatte in mot alla kylvaror. Jag hade erbjudit mig att följa med henne och handla, eftersom hon behövde storhandla men inte kunde bära allting själv. 

.

”Då blir det 150 dollar tack” sa kvinnan bakom kassan när hon hade skannat in alla saker som Taylor och jag hade lagt upp på rullbandet. 

 

Taylor gav mig en orolig blick innan hon grävde fram pengar ur sin plånbok och gav till kassörskan. 

”Tack så mycket, ha en fortsatt bra dag!” svarade hon och sedan vände sig till nästa kund och sa ett glatt ´hej´. 

Jag himlade med ögonen åt henne och gick sedan lite länge fram för att hjälpa Taylor att packa i det sista i påsarna. 

.

”Vi får höras!” ropade jag till Taylor som fortfarande satt i limousinen som jag nyss hade suttit i. Den var halvt parkerad utanför min uppfart. 

”Of course, hej då!” ropade Taylor tillbaka och drog genast upp rutan sekunden efter, så att den blev svart. 

Jag vände på klacken och började gå upp mot ytterdörren, samtidigt som jag letade efter nyckeln i alla fickor. 

Precis när jag hittade den så vibrerade det i bakfickan, från min mobil, som jag snabbt drog upp och pressade mot örat. 

”Selena” svarade jag lätt och tryckte in nycklarna i låset samt vred om det och öppnade dörren. 

”Aye, det är Justin!” hördes en välkänd röst från andra sidan luren. Jag svalde hårt och bet mig i läppen för att inte säga något konstigt. 

”Okej..” svarade jag och gjorde en liten cirkel-rörelse med huvudet, menat att han skulle fortsätta. Självklart så såg han mig inte, men förmodligen så kunde han föreställa sig att jag gjorde rörelsen. 

”Yes, öh.. Jag hämtar upp dig om en halvtimme, går det?” 

Jag tittade chockades ut över ingenting och försökte få in meningen han sade i huvudet. ”Ehm.. Visst” svarade jag förvirrat och hörde hur lättad han blev. 

”Goodie, då ses vi, bye bye”.

Det hördes pip i luren, vilket som fick mig att långsamt dra ifrån mobilen från örat. Varför ville han träffa mig?

.

Jag gick ned på uppfarten och väntade på Justin, det hade fått exakt 33 minuter sedan han ringde. Vilket som menades med att han var sen, jävla idi... Nej. Han var ingen sådan. Jag tog ett lugnande andetag och pustade ut när jag såg hans bil som körde nedför backen några hundra meter bort. 

 

Jag tittade snabbt ned i marken och bet mig i läppen. Funderade snabbt på vad han ville mig en sista gång, innan jag såg hur han stannade bilen mitt framför ögonen på mig. 

”Hoppa in!” ropade han med neddragna rutor. Jag gjorde precis som hade sade, det vill säga att jag satte mig på passargerar sätet bredvid honom. 

”Hej..” mumlade jag när jag hade satt mig bekvämt och bet mig i läppen. Dock så kunde man inte sitta sååå bekvämt i hans bil, eftersom sätena i sig var riktigt hårda och obekväma. ”Vart ska vi åka?” 

”Det får du se..” svarade han hemlighetsfullt, och lite läskigt, sedan så startade han bilen igen och tryckte i gasen. 

 

 

 

 

Bussen stannade vid busshållsplatsen, och jag gick panikslaget av den. Först hade jag trott att den aldrig skulle stanna, eftersom jag inte brukar ta bussen till skolan. Men eftersom det tar en halvtimme att gå till skolan och bara tio minuter med buss, så hade jag gjort ett försök. Dessutom så hade jag faktiskt bråttom, vi skulle börja inom en kvart, och jag skulle aldrig hinna gå på den tiden. 

Vi skulle ha kvällspass, där vi skulle utvärdera den första dagen som vi hade haft. Men förmodligen så hade väl lärarna hittat på något mer tråkigt som vi skulle göra. 

-

Jag sprang dem sista metrarna och öppnade de tunga dörrarna intill skolan. Det var gjort av tjockt glas, så det tog några extra sekunder att försöka knuffa upp dem. 

”Skyler” hördes jag Samuel ropa bakom mig. Jag vände mig automatiskt om och såg hans stora flin påklistrat på läpparna. 

”Hej.. värst vad du såg glad ut idag! Vad har hänt? Berätta!” skrattade jag och höll upp dörrarna så att både han och jag passerade dem. 

 

”Du vet den där tjejen som jag snackade om under engelskan i eftermiddags?” frågade han och höjde retligt på ögonbrynen. 

Jag skakade oförståndigt på huvudet, jag hade inte haft engelska idag..? 

”Just det! Jag hade snackat med Tilda om henne.. Aja, anyway, hon är riktigt snygg! Och- hon är singel!” 

Jag himlade med ögonen och sneglade mot hans håll. Skulle han alltid hålla på att tjata om tjejer? 

”Grattis” svarade jag ointressant och såg hur hans blick letade bland alla personer i korridoren. ”Vad heter hon då?”. 

”Öh.. Det kommer jag inte riktigt ihåg.. Öh.. Men jag tror att det var Katarina.. Katrin? Något sånt!” utbrast han och kliade sig stumt  i nacken. 

”Katarina? Hette inte din förra flickvän det?” 

”Öh...Vänta lite..” stammade han fram och gick förtrollat fram till en blond tjej som stod vid ett skåp tillsammans med några andra tjejer. Var det Katarina? Gud, Samuel hade sämre smak än förra året! Och förra året var hemskt.. 

.

Jag suckade irriterat och riktade stegen mot mitt skåp, som var lite avsiktad från alla andras. 

Här var det bara mitt skåp, Tilda’s, och åtta andras. 

Dem var alltså i ett litet hörn, medan alla andras var i korridoren. 

.

Jag vred om siffrorna på låset och fick upp skåpet sekunden efter. Siffrorna jag hade stod för ett datum.. Det hemskaste datumet någonsin, datumet då han gick bort. Elias. 

Jag bet mig hårt i läppen för att hålla inne några tårar som var på väg att skvättas ut. 

Inte gråta, inte gråta, intalade jag mig själv och lutade huvudet bakåt en aning, för att försöka stoppa dem. 

”Ursäkta? Är något på tok?” frågade en röst bakom mig, vilket fick mig att snurra ett halvt varv samt luta fram huvudet i normal riktning. 

Framför mig så stod Andrew, matteläraren, som såg alldeles för bra ut för att vara lärare. 

Om inte jag hade Justin, och om inte Andrew var lärare, så skulle jag säkert sitta och stalka honom 24/7. 

”Ehm, nej. Jag fick något i ögat bara!” stammade jag fram och mötte hans blick. Han hade bruna ögon, bruna jättefina ögon. 

”Ajdå! Kom så ska jag kolla om det är något smuts!” sade han och tog ett kliv från mot mig. 

Sade han inte ‘kom’, att jag skulle komma och inte han? 

Jag lutade huvudet lite bakåt igen, och såg hur han lutade sig över mig, samt tittade rakt in i mina ögon. Ååh herregud.

 

 

 

 

Jag stannade bilen utanför det lilla snuskiga röda huset och drog ut nycklarna. 

”Vi är snart framme” log jag mot Selena innan jag öppnade dörren och tog ett kliv ut. Jag kunde höra hur hon suckade, men öppnade sedan sin dörr också. 

”Varför är vi här? Allt man ser är skog.. En sjö.. och ett fult hus!” klagade hon och smällde igen sig dörr. Jag gjorde snabbt en orolig min, stackars dörr.. 

”Vi ska inte stanna här, babe. Vi ska vidare!” svarade jag och öppnade bildörren till baksätet, tog ut en korg som jag hade lagt en handduk över, och smällde försiktigt igen dörren. Inte så kraftigt som Selena hade gjort, of course. 

”Kom” sade jag sedan och började gå fram till en liten brygga som stod gömd bakom huset. Vid kajen så stod det en liten motorbåt som jag hade hyrt. 

”Stanna här tills jag säger till” sade jag högt, förmodat att Selena var bakom mig, innan jag hoppade ned i båten och försvann i den i några sekunder. 

Jag letade ivrigt fram två flygvästar. Eftersom jag visste att Selena aldrig skulle följa med mig ut på sjön utan flytväst. Om jag säger såhär, hur läget ser ut nu, så kanske hon tror att jag tar med henne ut för att dränka henne eller knuffa ned henne i vattnet och sedan åka iväg. 

.

Vattnet glänste klart i havet och vågorna som skvättes upp mot skrovet på båten gjorde så att en underbar känsla uppstod inom mig. 

Jag hade knutit fast båten  vid en liten kobbe i skärgården, och satt för tillfället bredvid Selena på ett berg. Utsikten var över havet, samt av motorbåten som tog upp nästan all utsikt. Men för mig gjorde det ingenting. 

”Så..” började jag och sneglade mot Selena som satt spänt och stirrade ned i sitt knä. 

 

Jag himlade snabbt med ögonen och drog fram korgen som jag hade ställt lite bakom oss. 

Jag öppnade den snabbt och tog upp allting som jag hade packat ned i den. Det vill säga lite fika som vi kunde ha som ‘picknick’. 

”Vill du ha?” frågade jag när jag var klar, och räckte över en smörgås mot henne. Till svar så fick jag en lätt huvudskakning och en ryckning på axlarna. 

”Jag har inte förgiftat maten om du tror det” försvarade jag mig snabbt och gjorde en gest med armarna, sedan fortsatte jag. ”Ey, jag tog inte med dig hit för att jag trodde att det skulle rädda vårt förhållande. Jag vet att du vill gå vidare, och det märkte jag för länge sen. Och jag kan självsäkert säga att du verkligen visade det på AMA galan, och till exempel nu. I get it, vi är över. Det är lugnt, jag förstår om du vill hitta lite.. äldre män” Jag pausade kort och tog ett djupt andetag. Hon hade äntligen vågat möta min blick.