Jag tog ett halvt steg tillbaka. Hade jag hört rätt?! Eller inbillade jag mig bara! Hade Justin Bieber sagt att han älskade mig, på riktigt?!

”Du... Älskar mig?” kontrollerade jag och tappade hakan i golvet. 

”Ja, det gör jag. Jag har gjort det sedan jag lärde känna dig. Det var någonting med dig som gjorde att jag inte kunde sluta titta åt ditt håll eller hålla mig borta från dig. Jag älskar dig, Skyler, och jag hoppas att du känner samma sak för mig.. Annars kommer du hata att jag gör såhär..” rabblade han snabbt upp. Innan jag hann reagera så lade han sina perfekt formade händer på mina kinder, och pressade sina läppar mot mina. 

 

---------

 

 

 

Jag pressade mina läppar hårt mot Skyler’s och märkte att hon stelt besvarade den. Hon kanske inte ville kyssa mig. Eller om hon kanske var i en relation med någon, fast då skulle hon väl ha berättat det lite tidigare..?

Jag lät mina händer sjunka ned från hennes kinder till hennes axlar, längst ryggen och sedan lät dem stanna vid hennes midja, då jag drog henne närmare mig. 

Jag kände hur hon separerade läpparna och lät min runga glida in i hennes mun, vilket jag inte alls hade något emot. 

Kyssarna blev mer och mer intensivare för varje sekund som gick och jag kände en lätt pirr i magen varje gång hon smekte mig i nacken. 

Hon avslutade till slut kyssen och rättade till sin tröja som hade hamnat lite på sniskan. Sedan så tog hon ett fast grepp om hennes resväska samt handväska. 

Jag mötte hennes blick och såg en glimt av oro i den. 

”Jag måste gå..” mumlade hon och avslut hon våran ögonkontakt genom att titta bakom sig, bort mot spärren som hon var tvungen att gå igenom för att komma ut till planet. 

”Gör det inte.. Snälla, stanna” mot argumenterade jag och drog in henne i min omfamning. Hon besvarade snabbt kramen och fnissade till. 

”Jag kan inte.. Dem väntar där hemma” suckade hon och gled smidigt ut från min omfamning. 

Jag kunde se hur hennes ögon snabbt blev vattenfyllda, innan hon vände ned blicken mot hennes väskor igen. 

Innan jag visste ordet av det, så vände hon blicken mot mig igen och kysste mig mjukt på kinden. 

Efteråt vände hon sig om och drog sin väska efter sig bort mot spärren. 

”Skyler..” viskade jag tyst för mig själv och tittade efter henne, kämpade för att inte bryta ihop. 

Hon fortsatte bort, genom en lång lokal tillsammans med en flygvärdinna som pratade med henne. 

Jag suckade högt och insåg att jag inte kunde göra något för att få henne att ångra sitt beslut att åka.

.

Jag gick motvilligt tillbaka och satte mig i bilen nere på parkeringen. Det här var världens sämsta dag, någonsin. 

Jag tryckte i bilnycklarna i tändningen och rullade sedan ut på vägen. Jag började att gasa en aning, men saktade snabbt ner när jag kände hur revbenen trycktes ihop och smärtan uppstod inom mig. Jag borde inte ha övertalat Mr. Mayord om att få åka hem. 

‘Var inte så mesig nu Justin!’ intalade jag mig själv och rättade till min ställning. ‘Du har Selena, sabba inte det här’. 

Jag suckade och skakade på huvudet. Jag pratade med mig själv, vilket liv jag hade. 

Jag satte på radion och bytte kanal några gånger innan jag lät den stanna på någon som jag aldrig hade lyssnat på förut.

 ‘Här har ni Artur Kilskogrene med hans nya låt Love Hurts!’ sa en ljus röst från radiokanal, samtidigt som det börjades spela en svag och lugnande melodi. 

.

Jag parkerade bilen vid parkeringen utanför hotellet och låste bilen med ett klick. Sedan började jag långsamt gå mot entrén. Jag hade märkt att det inte var någon smart idé att springa på flygplatsen, eftersom jag fick sota för misstaket nu. Fast egentligen så var jag glad att jag hade sprungit, att få ta farväl från Skyler.

Jag visste inte vilken smärta som var värst. Den i revbenen eller den i hjärtat.  

 

 

 

 

”Justin!” ropade jag högt när jag såg hur han kom in genom hallen och sparkade av sina skor. ”Vart har du varit? Mr. Mayord ringde och sa att du hade lämnat sjukhuset för fem timmar sedan!” 

”För i helvete Selena, jag var upptagen!” röt han ilsket mot mig, men verkade ångra sig sekunden efter då han ryggade tillbaka. ”Förlåt mig, det var inte mening att skrika på dig.. Jag är bara trött, och kräver att få vila lite..” mumlade han därefter och slog sig nonchalant ner i sängen och slöt ögonen. Utan att klä av sig eller bädda ner sig speciellt mycket. 

Jaha... Det var ju en bra start på våran konversation.. 

Jag suckade högt och gick ut i hallen. Ville han vara själv, så fick han vara det. 

Jag drog på mig mina skor och öppnade sedan dörren ut från hotellrummet. 

.

Jag gick ned till stranden där Justin’s och Scooter’s hemska bråk hade pågått, men jag ignorerade den händelsen och tittade ut på det klara vattnet istället. Det var verkligen fint på Hawaii!

Jag satte mig nonchalant ned i sanden, ungefär på det sättet som Justin hade lagt sig i sängen på. 

Sanden brände mot mina fötter så att det kändes som att dem brann upp. Det hade blivit finare väder under timmarna som hade gått. 

Jag suckade lättat och lade mig ned i sanden så att det rådde ryggen. Sedan så slöt jag sakta ögonen och kände hur ögonlocket blev tyngre och tyngre för varje sekund som passerade. 

Det slutade med att jag somnade, under solens hetta strålar mot huden.

 

 

 

 

Jag klev av planet vid flygplatsen hemma i Kanada och drog snabbt åt mig min resväska som rullades ut på banden. Det hade varit ganska lätt att hitta den, i alla fall vid just det här tillfället. 

Jag började dra väskan efter mig bort mot parkeringen och knappade in numret till en taxi, som svarade med att komma om tio minuter. 

Jag suckade lättat och lade sedan på luren. Därefter så började jag stirra på folkmassan som stressade livet ur sig själva för att hinna med sina plan. På något märkligt sätt så tyckte jag faktiskt synd om dem.. Jag menar, jag skulle freaka ur om jag var sen till ett plan. 

Jag skakade på huvudet och avbröt mina tankar med att dra upp mobilen från min handväska som jag höll ett hårt grepp om. 

Jag hade fått fem meddelanden, och hundratrettionio händelser på Facebook. Var det ens möjligt?!

Min mun föll vidöppen medan jag låste upp mobilen, då mina meddelanden kom upp automatiskt. 

 

Från: Mamma

Hej gumman, jag hoppas att du sitter på planet hem just nu och att du har haft det bra! Din pappa och jag är hemma hela dagen och väntar på dig. Hör av dig när du kan. Puss.

 

Från: Tilda<3

Sky! Din mamma called me och sa att du kmr hem idah! Riiiing mej så fort du kaan söto, pusssii<3

 

Från: Mamma

Jag börjar bli lite orolig över att du inte svarar eller hör av dig, har det hänt något? Svara.

 

Från: Justiiiin:)

Ayee babe, i miss you :o<3

 

Från: Mamma

Skyler, ring mig nu!

 

Jag suckade högt åt mammas meddelanden, men granskade meddelandet från Justin ett x-antal gånger. Jag kände en behaglig rysning längst ryggraden och tittade upp från mobilen med ett stort leende på läpparna. Då jag upptäckte att min taxi precis hade kommit. 

Jag gick snabbt fram till den och hoppade in i baksätet. Chauffören frågade snabbt vart jag skulle, och började sedan köra ut på vägen. 

Samtidigt som han gjorde det så knappade jag in ett meddelande till mamma, där jag berättade att jag var på väg hem och att hon inte behövde oroa sig över mig. 

.

Jag tittade snabbt igenom händelserna på Facebook, men slutade med det när jag såg att det bara var en massa skit kommentarer som okända människor hade skrivit på mina bilder. Bland annat att jag var ful, att dem hade sett mig ihop med Justin och trott att vi var tillsammans, och då tyckt att han förtjänar någon sötare. Men liksom, va? Han har ju Selena! Hon är söt... 

En suck lämnade min strupe då jag tittade ut genom fönstret och insåg att det minst var en timme kvar tills vi skulle komma hem till mig. 

Jag tittade ned i mobilen igen, och övervägde med att skicka ett sms till Tilda eller inte.

Men till slut så började jag knappa in ett, hon var ju trots allt min bästa vän, även om hennes grammatik inte var den bästa.

 

Till: Tilda<3

Cooling, är hemma om max två timar! :) Lust att ta en fika vdi cafét vid torget då, med Samuel? Räknar med det iaf;) Pussiii<3

 

Jag klickade trött på ‘skicka’-knappen utan att läsa igenom meddelandet eller rätta min felstavning. 

Sedan så lutade jag mig mot rutan och tittade ut över gatorna som har fulla av löv och vatten. Det var verkligen höst här. 

 

 

 

 

Jag hörde hur dörren till hotellrummet öppnades igen, och jag lade panikslaget ned mobilen på bordet bredvid och slängde huvudet mot kudden, samt slöt ögonen. 

Jag hade inte kunnat sova någonting sedan Selena stack, både på grund av att sängen hade blivit obekväm och att smärtan inom mig var enorm. Så jag hade suttit med mobilen i högsta hugg och letat efter någon social människa på min kontakt lista, men såklart fanns det ingen. Eftersom dem flesta jobbade vid den här tiden. Men Chaz eller Ryan - Några av mina bästa vänner - borde ha svarat. Dem både hade krockat i en bilolycka för ungefär en månad sedan, och fick därför inte spela fotboll på hela sommaren. Och att spela fotboll var det ända som dem gjorde, så dem borde väl ha svarat?

”Justin, sover du?” viskade Selena och avbröt mina tankar. Jag hade fortfarande slutna ögon och låg i den ställningen som hon hade lämnat mig i. 

En ryste lätt till av hennes röst, kunde enkelt lista ut att hon var nära mig. Snabbt började jag fundera på om jag skulle låssas sova eller berätta att jag var vaken? 

.

Jag hade funderat lite väl länge på frågan, eftersom Selena gick in i badrummet och antog då att jag sov. 

Jag pustade lätt ut då jag hörde att hon vred om låset inne på toaletten. 

Mina ögonlock öppnades med ett kick och fördes mot en punkt uppe i taket. Jag stirrade på den ända tills min mobil pep till. Ett sms. 

Ett leende på mina läppar sken snabbt upp medan jag räckte mig mot mobilen och tog upp den från bordet med ett kick.