Dem var många, runt femton stycken, om man räknade dem snabbt. 

Jag tittade lite noggrannare på dem, och insåg sekunden efter att jag kände igen alla. 

”Ånej..” mumlade jag tyst och satte mig ned i soffan bredvid. Jag drog upp handen över ansiktet och försökte dölja det så mycket som möjligt. Snälla, säg inte att dem kommer få bana två eller fyra..

 

------------

 

”Bana fyra då! Hoppas ni får en trevlig stund!” sa killen bakom disken och gav mig ett par bowlingskor i storlek 42. ”Och varsågod!” lade han till och jag tog vänligt emot skorna. 

Vi gick bort mot bana fyra som vi hade fått, allihop. Jag, Selena, Ryan, Chaz, Scooter, Alfredo, Usher, Kenny, plus några av mina dansare - som jag hade lust att hänga med på fridtiden och inte bara på jobbet. 

”Jag kommer äga ut er, jag har övat!” flinade Chaz och greppade tag om ett rött bowlingklot. 

”Sure, ska vi slå vad?” frågade jag och blinkade mot honom. Sedan utbrast jag i ett kort skratt innan jag bestämde mig för att börja prata igen. ”Du har säkert övat på wii, inte sant?” 

”Pdff... Nejdå..” pustade han som svar och himlade nervöst med ögonen. Vilket bevisade att han visst hade tränat på wii. 

”Äh, strunt samma! Jag kommer ändå vinna!” flinade han sedan och gjorde sig beredd för att kasta sitt klot. 

”Baaaaaaaam!” utbrast Ryan i ett skrik så att Chaz skulle tappa kontrollen, vilket var precis det han gjorde. 

”Men, tack då!” sa han surt och upptäckte att han redan hade kastat iväg klotet. Det rullade sakta framåt och fick ner åtta käglor. Dem sista två som var kvar var nummer 7 och 10. 

”Omöjligt!” gormade Kenny när han, precis som vi andra, såg vilka käglor som Chaz hade fått ner. 

Och precis som Kenny hade sagt, så var det nästan omöjligt för honom att få en spare nu. 

.

Jag satte mig ner i soffan som var bakom våran bana med Selena i knät. Jag hade tacksamt tagit emot hennes förlåtelse efter att hon hade gått ned på knä och verkligen bett om ursäkt. Hennes hundögon hade kommit upp, så det var riktigt svårt att inte förlåta henne. 

”Jag är hungrig Justin, kan inte du gå och köpa något åt mig?” frågade Selena och avbröt mina tankar. 

Jag nickade snabbt och harklade mig. ”Vad vill du ha då?” frågade jag gulligt efteråt. 

”Äh, det spelar ingen roll. Ta bara något!” flinade Selena och hade blicken helt fokuserad på bowlingklotet som Alfredo precis hade kastat iväg. 

Jag nickade kort och bet mig läst i löst. 

Sedan så puttade jag löst ifrån mig Selena och ställde mig upp. ”Jag kommer snart! sa jag och började gå mot ett litet café som låg precis utanför bowlingen. 

Jag gick snabbt fram till det och tittade på vad dem hade att erbjuda. Muffins, kakor, bullar, saft, läsk, lax, hamburgare, korv.. En hel del stod på listan. 

Jag bestämde mig till slut att hon skulle få en hallon och jordgubbs smoothie. Det skulle nog räcka. 

Jag tittade runt lite inne i cafét och ställde mig sedan i kön fram till kassan. Det stod några stycken framför mig, allra längst fram så stod det två flintskalliga gubbar som köpte en drick-yoghurt var. Efter det stod det en mamma med ett litet spädbarn i famnen, och efter dem så stod det en ungdom i min ålder. En tjej.

Hon såg en aning bekant ut, både på håret och på klädstilen. Fast jag kunde inte riktigt sätta fingret på vem det var. 

Jag harklade mig högt och såg hur tjejen framför långsamt vände sig mot mig. Då fick jag syn på hennes ansikte. 

”Herre-e-eguuuud, ääär due Juustiiiiin Biiiieeeber?!” skrek hon ännu högre än jag hade förväntat mig och slog händerna för munnen.

Jag petade in mitt finger i örat och lutade mig en aning åt högra sidan, sedan så försökte jag få tillbaka hörseln som jag nyss hade blivit av med. 

.

”Sorry, jag trodde att du var.. någon annan..” mumlade jag medan jag höll på mitt mitt nya projekt som jag kom på för en minut tillbaka: få tillbaka hörseln. 

Tjejen som stod framför mig freakade ut direkt och började hoppade upp och ner. 

Efter ytterligare några skutt så verkade hennes energi i kroppen ta slut. 

Hon slutade hoppa och lutade sig fram över mig. 

”Du är ju Justin Bieber, jag kan vara precis den du vill vara!” sa hon flitigt och lutade sig ännu närmare mig. 

Hon slöt sina ögon och var nära på att kyssa mig, men jag drog snabbt ut armen och la handen på hennes axel. Vilket fick henne att öppna ögonen och backa undan några steg. 

”Vill du inte kyssa mig?” utbrast hon högt, så att alla framför i kön reagerade och tittade bak på oss. 

”Ehm, sorry babe. Men jag känner tyvärr inte dig.. ” suckade jag och tvingade mig snabbt att luta mig över henne och kyssa henne på kinden. 

Hennes läppar sken snabbt upp i ett leende, medan hon drog upp sin mobil från fickan. 

”Får jag ta en bild?” utbrast hon sedan och visade mig mobilen. 

”Absolut” svarade jag med en lättnad suck. Sedan drog jag handen igenom håret och gjorde mig klar för fotot. 

 

 

 

Justin kom tillbaka med en smoothie i ena handen och en film i den andra. 

”Hallå, Justin!” ropade jag högt och flinade lätt. Varför tog han med sig en film för? 

Han kom snabbt fram till mig och ställde smoothien och filmen på bordet. Efter det så bar han upp mig i luften och snurrade runt några varv. 

”Släpp ner mig, Justiiiiiiiiiiiiiiin” skrattade jag och vilade händerna kring hans hals. 

Han slutade snurra, men hade fortfarande mig i hans famn. 

”Bara om du ger upp!” sa han till svars och kysste mig löst på kinden. 

”Tvinga mig!” utbrast jag och log hemlighetsfullt. Justin höjde på ögonbrynet och log ett snett leende. 

”Absolut..” 

.

”Min tur, min tur!” tjöt jag högt och ställde mig raskt upp från soffan. Justin suckade högt och rynkade pannan. ”Kan du inte sitta här en liten stund till, det var ju så mysigt!” 

Jag flinade till åt hans ord men skakade sedan långsamt på huvudet.

”Tyvärr, jag kände bara för att vara en liten hjärtekrossare!” svarade jag retsamt och vände mig om till banan. 

Jag tog upp ett av kloten och siktade på att få ner så många som möjligt av alla käglor, vilket inte gick så bra. 

Jag kastade iväg klotet och hoppades på det bästa. 

”Uuuuuh, hon siktar, hon kastar och hon.... ” började Kenny ropa och väntade ivrigt på hur det skulle gå för mig. ”....och hon missar...” 

Min haka föll ned i golvet. Hur kunde jag inte få ner en ända kägla?! 

”Nej! Det blev helt plötsligt ingen roligt att bowla längre! Det är jättetråkigt från och med nu!” svarade jag surt och la armarna i kors. 

Sedan gick jag tillbaka till Justin och satte mig tätt intill honom. Jag satte mig så nära så att jag nästan hade hoppat upp i hans knä. 

”Äsch, Kenny är ju inte heller så bra!” sa Justin lite uppmuntrande och sa det om Kenny lite högre - så att han också skulle höra. 

”Jag är bäst! Sjukt mycket bättre än Chaz till och med!” svarade Kenny snabbt och tittade på Chaz. 

”Iiiiiiih, sluuuuuta nuuuu!” tjöt Chaz som en tjej och la ena handen på midjan. ”Det här är ingen kul längre!” sa han sedan, menat att försöka härma Selena. 

 

 

”Men gumman, det är din tur nu! William har kört för dig jättemånga gånger nu, och du håller på att förlora! Och det var dessutom du som ville åka hit, så kom nu!” sa mamma allvarligt och spände sin blick. 

Jag tittade upp från mobilen, där jag var inne på Twitter, och vände mig emot henne. 

”Kom, jag ska viska en sak till dig!” mumlade jag, nästan ohörbart, men hon hörde ändå. 

Hon ställde sig upp och gick över till min sida, och satte sig tätt intill mig. 

Jag lutade mig fram mot hennes öra och började viska. 

”Du ser dem som är på bana fyra? Dem som skriker och har sig.. Jag känner dem, typ. Eller, inte känner direkt... Äsch, strunt samma. Det är Justin Bieber.. plus några från Justin’s crew..”

Mamma vände sig långsamt ifrån mig och höjde på ögonbrynet. 

”Är det där Justin Bieber och hans crew?” sa hon högt, alldeles för högt. Om dem inte hörde det där, så var dem absolut döva. 

Jag såg på mammas blick, att någon av dem tittade på henne. 

”Tittar dem?!” viskade jag allvarligt på rösten och gjorde en menad blick. 

Hon nickade långsamt, samtidigt som jag hörde små steg komma närmare bakifrån.

”Ånej.. mamma!” viskade jag, ännu en gång, lika allvarligt som förut. 

Jag kände hur rodnaden började ta plats på kinderna, och försökte dölja mitt ansikte så mycket som det gick. 

”Hey!” sa en välbekant röst och sträckte fram handen mot mamma. I ögonvrån så såg jag hur mamma tittade ned mot mig, och sen upp på Justin och skakade hans hand. 

Sekunden efter så sjönk soffan ned lite, och två personer tog plats i soffan mitt emot mig. 

Mamma harklade sig snabbt och började sedan prata med båda personerna. Den ena var Justin, men den andra visste jag inte vem det var. 

”Det här är min dotter, Skyler Jacobsson, som precis har fyllt 16 år. Och där borta står min son, William, liten grabb det. Och du är tydligen Justin Bieber? Skyler har pratat mycket om dig! Det är fullt med posters på dig på hennes rum, och hon har till och med dig på sin lampa och på sina sängkläder!” 

Mamma skrattade högt till, sådär som bara mammor kan skratta. Tack förresten. För att du har förstört mitt liv! Varför kunde hon inte vara med lite i matchen och inte vara så pinsam? Hon förstod väl att jag inte ville träffa Justin, och då säger hon mitt namn och efternamn? Vilken morsa gör så, egentligen?! 

”Skyler, säg hej!” utbrast mamma allvarligt. Jag kände hennes hat mot mig. Om hon inte hatade mig.. då skulle hon väl inte ha sagt så.. Eller? 

”Jag går och hjälper William med att kasta klotet på rätt sätt, han lär sig aldrig...” mumlade hon som ursäkt därefter och gick bort till William. Som för sig inte alls visste hur man bowlade. 

.

Efter en pinsam tystad stund så kunde jag inte anstränga mig längre. Så jag tog bort håret från ansiktet och sa ett kort ”hej”. 

”Skyler?” frågade Justin chockat och flyttade ett litet steg ifrån.. Selena. 

Jag kände hur ilskan började bubbla upp inom mig. Varför var han med Selena?! Hon hade bedragit honom! 

”Skyler?” upprepade Selena häpet och växlade med blicken mellan mig och Justin. 

”Ja, det är mitt namn. Ni behöver inte slita ut det, det är okej..” mumlade jag och la en hårslinga bakom örat. Jag fuktade mina läppar och kände att jag hade varit lite otrevlig. 

”Vad gör du här?” utbrast Selena dumt och hoppade steget närmare Justin. Att se dem två ihop äcklade mig en aning. 

”Jag trodde att det här var en allmän plats, därför är jag här. Ni då? Varför är NI här?” fråg-svarade jag och växlade med blicken mellan dem. 

 

 

Jag vände mig mot Skyler. Hon såg både nervös och irriterad ut. 

”Jag trodde att det här var en allmän plats, därför är jag här. Ni då? Varför är NI här?” frågade hon och växlade med blicken mellan mig och Selena. 

Jag svalde hårt och tittade mot Selena jag med. 

”Vi tänkte bara bowla lite med crew:et, snart ska jag på repition så vi tänkte bara göra något roligt innan allvaret startar” svarade jag med ett litet flin på läpparna. Hur skulle man skoja bort den här situationen då?

”Aha, vad roligt för dig du! Men Selena då, varför är hon här? Jag trodde inte ni hade ett förhållande längre!” utbrast Skyler högt, så att vi drog till oss uppmärksamhet av minst halva lokalen. 

Jag la snabbt ett finger för munnen och tittade rakt igenom henne. 

”Håll k- ... tyst. Du kan inte komma ut med sånt där!” utbrast jag allvarligt och gav hennes en blängande blicka. ”Selena och jag hade tänk att se om det funkar. Det var trotts allt ett ganska bra förhållande vi hade innan..” jag stannade upp och mötte Skyler’s hårda blick mot mig. Vad skulle jag säga? 

”Innan lite saker skedde!” avslutade jag sedan med en suck. 

Skyler reste sig snabbt upp och rättade till tröjan som hon hade på sig. 

”Ursäkta för att jag var så otrevligt. Men jag har haft en jobbig dag och behöver få lite luft.. Om ni ursäktar mig..” sa hon och nickade. Sedan så vände hon på klacken och gick sin väg. 

”Alltid samma visa.. om och om igen! Nu kommer du såklart springa efter henne, och sen kommer ni glömma bort mig helt. Du kommer ta henne till ett fint litet ställe och komma hem vid midnatt. Sen kommer du be mig om ursäkt, och jag förlåta dig. Efter det, så börjas det om!” stönade Selena olyckligt och flätade våra fingrar. 

”Jag kommer inte glömma dig heller! Hur tänkte du där?” frågade jag och rynkade pannan. Innan hon hann svara så pressade jag läpparna mot hennes i en intensiv kyss. 

.

Sekunden efteråt så avbröt jag ursäktande kyssen och ställde mig upp. ”Nej Justin, sluta inte...” mumlade hon och pressade sina läppar mot mina igen. Jag besvarade kyssen, men tryckte henne motvilligt ifrån mig. Jag la min panna mot hennes och suckade lätt. 

”Jag måste gå efter henne, det vet du. Men jag kommer tillbaka, ge mig 5 minuter!” 

”Max!” flämtade hon och lutade sig tillbaka. 

”Du är bäst!” utbrast jag innan jag började springa mot den riktningen som Skyler hade sprungit i. 

.

Jag sprang en bra bit innan jag hittade henne gråtande i gräset. Jag suckade lättat och gick fram till henne. 

”Hey babe, hur är det?” frågade jag mjukt och satte mig tätt intill henne. Jag la ena armen runt hennes axlar och tryckte henne mot bröstet. 

Hennes tårar forsade snabbt ner från kinderna och en pinsam tystnad uppstod. Precis som det var inne i bowlingsalen.

Efter ytligare några minuter så reste hon på sig och drog bort tårarna under ögonen. 

”Kan jag bara inte fatta hur du kunde förlåta henne!” utbrast hon och suckade. Hon slappnade snabbt av och jag kunde då se hur hennes smink hade kletat ut sig i ansiktet. 

”Alla förtjänar en andra chans, alla” svarade jag kort och smekte bort en tår som var på hennes haka. 

”Aye, för att muntra upp dig.. Vill du följa med mig till Hawaii?” 

Hon rätade snabbt på sig och leendet tog plats i hennes ansikte. 

”Ja!” svarade hon glatt och drog in lite snor i näsan. 

Jag skrattade lätt och ställde mig upp. Sedan så räckte jag ned mina händer till henne så att hon kunde få hjälp att ställa sig upp hon med. 

”När åker vi? Vilka ska med? Hur länge blir vi borta?” utbrast hon lite högre och omfamnade mig i en härlig kram. 

”Ehm... Vi.. Selena och crewet..” svarade jag snabbt och uttalade Selena’s namn lite tystare. Men hon verkade ändå ha hört det. 

”Selena?” upprepade hon och höjde på ögonbrynet.

”Vi åker i morgon, och blir borta i några dagar bara. Klockan tio går flygplanet, så kom i tid!” 

Snygg räddning där Justin, skitbra! 

”Visst, jag ska se vad jag kan göra!” sa Skyler retsamt och log ännu större.

”Toppen!” svarade jag och bet mig löst i läppen.  Bara Selena gick med på att Skyler följde med..

Hon gick ända fram och satte sig bredvid mig på golvet. Vi både lutade oss med ryggen mot sofforna. 

Vem sitter i soffan, när man kan sitta på golvet?

Vi brukade alltid sitta på golvet när vi tittade på film. Det var liksom våran grej. Ingen annan förstod sig på oss. Vilket som var lite roligt ibland.  

Hon räckte ned den ena Ben&Jerry´s:en till mig, och behöll den andra. 

”Tack Cicci! Jag avgudar dig, du är min hjälte!” skrattade jag och kramade om henne med ena armen. Det var skönt att vara med Cecilia igen. Det var så lätt att prata med henne. Hon var en av mina absolut bästa vänner. 

 

-------------

 

Jag värmde händerna i fickorna på jackan och vinkade bort mot Chaz som började gå åt andra hållet än mig och Ryan. 

”Vi ses senare!” ropade Chaz och vände sig mot vårt håll, medan han gick baklänges fram. 

Sedan vände han sig om igen och började små springa framåt. Jag och Ryan började gå hem till honom igen, och ingen av oss sa någonting förrän vi var framme vid hans hus. 

”Hur länge hade du tänkt att stanna?” frågade han och vi fick ögonkontakt. Jag rynkade pannan så att det såg ut som om jag gjorde en grimas. ”Du får självklart stanna hur länge du vill! Men på ett ungefär bara?” tillade han snabbt därefter. 

”Öh.. Helt ärligt så vet jag inte riktigt. Några dagar kanske, sen så flyttar jag nog hem till Pattie, beroende på vad som händer under dagarna!” svarade jag och hittade ned i marken. 

Ryan mumlade någon ohörbart och jag såg i ögonvrån hur han tryckte in nycklarna i låset på deras ytterdörr, och öppnade den därefter. 

”Hallå?! Vi är hemma!” ropade Ryan högt och sparkade av sig skorna. ”Det är bara att hänga av dig, som du vet så är vi inte sådär jätteorganiserade med allting!” skrattade Ryan och pekade ned på golvet. Där låg det skor överallt, och över dem så var det en öppen garderob som det bara var ytterkläder i, som hänge huller om buller. 

”Jag märkte det för mer än 10 år sen, brorsan!” flinade jag.

Jag nickade kort och gav honom ett litet leende innan jag också sparkade av mig skorna och hängde in min jacka i deras garderob. 

.

”Kan inte vi spela X-box nu?” frågade jag och suckade. Vi höll på att göra Ryan’s sommarläxor inne på hans rum - som även var ”mitt”. 

”Jo, om en liten stund. Vi är fortfarande inte klara med översättningen inom engelskan..” svarade han och suckade han med. 

”Gå i mina fotspår då, så slipper du sitta hemma och jobba!” skrattade jag och lipade emot honom. Han lipade tillbaka och knuffade till mig i sidan. 

Han bläddrade med kraftiga drag igenom halva engelska boken tills hans kom fram till rätt sida. 

”Ska vi alltså översätta hela sidan till Italienska? Dina lärare är ju...” började jag men stoppade mig själv. Om jag hade fortsatt meningen så skulle den spåra ur totalt. 

”Yep, det här är mitt liv det! Välkommen!” suckade Ryan och la en hand över pannan. 

 

 

”Åh, jag har verkligen saknat dig!” utbrast jag när filmen var slut. Cecilia log stort mot mig och gav mig en snabb kram. 

”Aww, jag har saknat dig med!” sa hon sedan och gick fram till teven. Hon matade ut cd:n och stoppade tillbaka filmen i fodralet. 

”Så, vad har hänt dem senaste månaderna då?” frågade hon nyfiket och gick tillbaka och satte sig bredvid mig. 

Jag pustade lättat ut och tog den sista skeden av min Ben&Jerry. Det sista på allting var alltid det godaste! Särskilt glass..

”Ja du.. Justin och jag har gjort slut, för att han började hänga med ett av fans fans hela tiden. Seriöst, hon gick mig på nerverna. Förmodligen så trodde väl hon att hon bara kunde komma och sno min Justin! Ja.. Bara för det så hämnades jag med att utnyttja Bryan. Du vet Bryan? Du har väl träffas honom några gånger?” babblade jag på och suckade sedan. Jag kanske borde ha sökt upp någon kurator eller nån. ”Sen så tänkte jag börja satsa lite mer inom musikkarriären! Jag funderar på att skriva en låt om besvikelse och vänskap” svarade jag och suckade. 

”Åh, nej gumman. Vad hemskt..! Men så roligt att du tar dig upp och fokuserar på ditt! Du är oerhört stark för att vara hatad av så många runt världen” sa hon och gav mig ett stort leende. Sedan böjde hon sig ned för att krama om mig igen. Hennes kramar var alltid stärkande, som om hon hade gått någon kram-skola eller något!

Jag nickade kort och smålog tillbaka. Sedan suckade jag och drog med pekfingren under båda ögonen för att stoppa några tårar som höll på att bildas. 

”Hur är det själv då? Allting bra?” frågade jag nyfiket. 

Cecilia tittade hemlighetsfullt ned på mig och fnissade. Sedan så började hon prata. 

”Det är toppen faktiskt! Sean har börjat bry sig lite mer om vårt förhållande, och kommer hit minst tre-fyra gånger i veckan nu under lovet. Även fast han behöver jobba i gruvan, så smiter han alltid ut och kommer hit. Det är så gulligt!” utbrast hon och rynkade gulligt på näsan. 

Mitt leende sken snabbt upp och jag började sedan fnissa lite med henne. Det var ovanligt för mig att fnissa, riktigt ovanligt faktiskt!

”Men du! Över till dig och Justin!” sa hon sedan och jag suckade högt. ”Om du verkligen älskar honom, varför låta honom gå? Snart kanske han får ett seriöst förhållande igen, och då kommer inte du ha en chans längre. Och du vet hur jobbigt och tufft det är att jaga en kille, som springer efter en annan. Som vägrar stanna upp och vände sig om.. Men men, det är ditt val, gumman. Gör det som hjärtat tycker!” log hon och smekte lätt min arm. 

Jag började fundera lite kring vårt förhållande. Justin’s och mitt. Var vi verkligen tvungna att göra slut? Vad var det som hade gått hel? Förutom knuffen, om man räknar bort det. Innan det hände. Innan Skyler kom. Innan vi åkte till ängen. Allt var bra då. Det var alltså Skyler som jag inte skulle tycka om särskilt mycket.. 

”Vill du ha lite te?” avbröt Cecilia och ställde sig upp. Hon räckte sig efter min Ben&Jerry och fick ett grepp om den. 

”Nejdå, det är bra! Jag måste åka till Justin och be om ursäkt!” sa jag stolt och reste mig upp. Jag drog in hennes doft, som man egentligen kände i hela huset. Men den var starkare på henne. 

”Det är bra tjejen, du klarar det! Klampa bara in hos honom, vänta tills du ser honom, och bara säg hur du känner rakt ut! Bry dig inte om vem eller vilka som står med honom, låssas som om det bara är du och Justin. Ni mot världen!” utbrast hon och la en knyten näve vid hennes hjärta. 

Jag log överdrivet stort mot henne och kramade om henne i en stel och kort kram. Sedan så sprang jag ned mot hallen och drog snabbt på mig skorna som jag hade tagit av. 

Efter det så sprang jag ut genom dörren och ned till bilen. ’Justin, här kommer jag!’ Tänkte jag och log åt tanken. Han kanske skulle bli min igen.. Min, min, min och bara min! 

.

Jag stannade bilen utanför Butler’s hus. Det var bara en vild gissning att han var hos Butler. Fast ärligt så trodde jag även att han skulle vara det. Ryan har varit Justin’s förta val sedan barndomen, ja, efter hans morfar och mormor. 

Om han inte var hos Butler, så slog jag vad om att han var på basket eller hos Somers. 

Jag granskade huset lite snabbt, som jag alltid gör, och klev sedan ut ur bilen.  Då kom jag på att jag behövde tanka på vägen hem, eftersom bilen skulle lägga av annars. 

Butler’s ytterdörr var alltid lika skrämmande, som den alltid hade varit. Jag hade faktiskt varit lite rädd för den, sen första gången som jag träffade Ryan och var hemma hos honom. Usch nej, inga fina minnen!

Jag knackade försiktigt på dörren och väntade på att någon skulle öppna. Medan så försökte jag komma på vad som jag skulle säga. Om det var Ryan som öppnade, vad skulle jag då säga? ‘Heeeej Ryan, vad kul att ses! Är Justin här?’.. Eller nej, det låter för.. konstigt och kanske lite ivrigt och taskigt. Det var ju hans hus, så varför skulle jag komma och be om att få träffa Justin? 

Jag avbröts från mina funderingar av att dörren öppnades. Ett huvud stack ut från dörren. Och inte vilket som helst. Utan Ryan’s..

”Ehm, hej Ryan! Hur är det?” frågade jag lite korkat och klistrade snabbt på ett tillgjort leende på läpparna. 

”Selena.. Det var oväntat! Kom in!” sa Ryan snabbt efter mina ord och lät mig komma förbi. Sedan så stängde han dörren efter mig och gick in lite i hallen. 

”Aye, Ryan! Jag hittade zombien!” skrek en barnslig och välbekant röst. 

Ryan fick snabbt intresse för denna zombie och tänkte precis springa in i vardagsrummet, där det hördes skott och andra konstiga ljud från någon tevespel. 

”Åh, förresten. Justin är här! Men var lite försiktig med allt gullande! Uppfattat?” flinade Ryan och blinka med ena ögat emot mig. Sedan sprang han in i vardagsrummet, och mörka röster hördes. 

En liten stund senare så hördes det steg i golvet, som närmade sig mig. Jag hade stått kvar på samma plats hela tiden, för att jag inte vågade gå in i vardagsrummet. Rädd för vad Justin skulle säga om det. 

Stegen närmade sig snabbt och sekunder senare så stod det en person i hallen. Mitt emot mig. 

”Justin...” mumlade jag och kände hur ögonen blev vattenfyllda. Jag drog snabbt med handen under ögonen och tittade sedan upp på Justin som stod framför mig. 

”Jag älskar verkligen dig, och har alltid gjort det. Jag vill inte leva mitt liv utan dig, jag dör hellre än att göra det. Du har alltid varit där för mig, hjälpt mig med allt svårt, och till och med fått mig att verkligen tro på mig själv. Under hela min karriär som sångerska och skådespelerska så har jag alltid varit lite osäker.. Men du gjorde ändring på det! Du fick mig stabil. Allvarligt Justin, du är mitt allt! Utan dig så skulle jag aldrig varit där jag är idag. Du har hjälpt mig någon enormt, och varit på min sida.. Varit där när jag verkligen behövt dig!” jag avbröt mig själv och kände hur tårarna bara forsade ned för kinderna. 

”Jag vill ha dig tillbaks älskling...” mumlade jag sedan och lät tårarna bara rinna. På den senaste tiden så hade jag gråtit extremt mycket. Annars så brukade jag nästan aldrig gråta. 

Efter några minuters tystnad så tittade jag upp på Justin, som stod helt still med vidöppen mun. Var han chockad eller tyckte han att jag bara var barnslig? 

Det hördes ännu ett par steg i golvet, och plötsligt så stod Ryan också framför mig. 

Han verkade ha hört allting som jag sa. 

”Justin...” mumlade Ryan och la en hand över hans axel. Sedan tittade han på mig, med en liten gullig glimt i ögonen. Vad hade dem snackat om?

 

 

Jag packade ner allt som jag behövde i väskan och sprang sedan ned för trappan och in i vardagsrummet. Mamma och William stod redan redo och klara. 

”Är du redo?” frågade mamma och gick fram till mig. Hon lekte lite kort med mitt hår och kysste mig sedan mjukt i pannan. 

Jag hade nästan blivit längre än henne, så hon behövde stå på få för att kunna pussa mig i pannan. 

”Så redo man kan bli!” svarade jag med ett leende på läpparna.

”Toppen, då åker vi!” 

William kom snabbt med i samtalet, som vanligt. ”Pappa då? Vart är han?” frågade William den här gången. Undra vad han skulle fråga nästan gång som mamma och jag hade ett samtal.. Om vi snackade om smink så skulle han nog komma med sina åsikter om att det var fult!

”Pappa kommer till bowlingsalen lite senare. Han jobbar idag, och kommer när han är klar. Om vi ringer så kommer han bli stressad och inte hinna klart, så det undviker vi att göra!” svarade hon och tog sin handväska. 

Sedan begav vi oss bort mot bilen. 

Jag satte mig i framsätet och tittade på medan mamma startade bilen. 

”Kan inte jag få ta körkort?” frågade jag och log lite tillgjort. Mamma suckade och rynkade pannan. 

”Du behöver väl inte det? Jag menar, ta bussen i stället! Det är snällare mot naturen!”

.

Jag sparkade av mig mina rosa Converse och satte på mig dem - alldeles förstora - bowlingskorna som jag tvingades sätta på mig. 

För William verkade det gå bra, eftersom han hade fått rätt storlek i alla fall. Min, 38, var slut, så jag behövde ta ett par 39:or istället. Vilket som inte alls var särkilt bekvämt. 

”Då kör vi då!” sa jag när jag hade fått på mig skorna, och började små springa till bana nummer tre, där vi skulle hålla till. 

Jag var först på tur enligt tabellen som vi hade framför oss. Så jag gick till sidan av banan och tog upp en grönt klot. 

Det var riktigt tungt, även om jag hade spelat bowling ett antal par gånger i hela mitt liv. 

Jag gick tillbaka till banan igen och kastade iväg klotet på banan. Den slog i marken och började långsamt rulla fram. 

STRIKE!

”Ja!” skrek jag över nästan hela salen och gjorde high-five med mamma. 

”Grattis älskling! Din första eller?” frågade hon med ett leende på läpparna. 

Jag nickade ivrigt och tittade bort mot ingången där jag hörde massa höga röster. 

En liten stund senare så kunde man se vilka det var som hade kommit. När dem hade fått sina skor och betalat. 

Dem var många, runt femton stycken, om man räknade dem snabbt. 

Jag tittade lite noggrannare på dem, och insåg sekunden efter att jag kände igen alla. 

”Ånej..” mumlade jag tyst och satte mig ned i soffan bredvid. Jag drog upp handen över ansiktet och försökte dölja det så mycket som möjligt. Snälla, säg inte att dem kommer få bana två eller fyra.. 

Efter halvleken så stack Ryan iväg på muggen och Chaz skulle tydligen köpa mer popcorn. Att dem var så osmarta och inte det under pausen. Jag flinade lite åt tanken med blev avbruten när en röst från högtalarna hördes. 

Det åkte ner en stor skärm i mitten av salen och kameror tog över den lediga platsen i salen. 

”Kiss cam...” viskade jag för mig själv och kom och tänka på Selena. Förra gången vi såg på basket, så blev vi med.. 

Jag bet mig löst i läppen och började fundera lite. Var det verkligen rätt att låta känslorna svalna för henne?

 

-----------

 

 

”Skyler!” skrek en ljus röst från undervåningen. William, var min första tanke. Både mamma och pappa hade åkt till deras jobb för att jobba där. Veckan som jag åkte till England för att gå på lägret, så skulle dem börja jobba hemma. 

”Vad?” ropade jag tillbaka och pausade min höga musik i rummet. Kommer man in i mitt rum på dagen, så vet man att öronen kommer blöda. Här var alltid musik på till högsta volym, och jag brydde mig inte om att ta hänsyn till någon annan i familjen. Dem fick titta på tv med så högt ljud dem ville! Så var reglerna bara. 

”Tom och Jerry vägrar att visas på tv!” skrek William högt tillbaka. 

Jag suckade långt och stängde locket på datorn. Sedan sprang jag till dörren och ned för trapporna.

”Sätt på dvd:n då!” sa jag åt honom när jag hade kommit ner i vardagsrummet. 

”Vi har den inte på dvd!”

”Har vi visst det! Du såg den här om dagen!” svarade jag och räckte ut tungan åt honom.

”Just det.. Men Lukas tog den!” utbrast han förtvivlat och gjorde en gest med händerna. 

Jag höjde på ögonbrynet och la handen vid midjan. 

”Frågade han om han fick låna den?” frågade jag och såg hur William sakta nickade. ”Och du sa ja?” 

Han fortsatte nicka, vilket fick mig att sucka. 

”Men ah! Då är det väl klart att han tog den!” sa jag och slog mig ned i soffan. 

.

Det hade gått flera timmar och varken William eller jag hade sagt något. Vi hade bara suttit och glott på tv-skärmen, som visade program efter program. Egentligen ville ingen av oss se på programmen som gick. Men vad fanns det att göra?

Solen sken inte speciellt mycket och vi hade inte så många spel här hemma. 

”Hmm.. William!” sa jag högt, nästan lika för högt. William slet blicken från tv där ”fairly of parents” spelades. 

”Kan vi inte göra något typiskt tjejsaker?” utbrast jag med ett överdrivet stort leende på läpparna. 

Han gjorde en äcklad min och skakade på huvudet. 

”Aldrig!” 

Mitt leende blev ett streck och jag funderade på hur jag skulle övertala honom. På något sätt så skulle jag kunna göra det i alla fall!

Det gick några minuter innan jag öppnade munnen med min idé. 

”Du får 500 spänn och du gör tjejsaker med mig i två timmar!” 

William spände blicken hårt på mig, så att jag nästan blev svettig av hand blick.

”600!” 

”550, max!” sa jag och räckte ut handen. ”Har vi en deal?” 

Jag höjde på ena ögonbrynet och hoppade på att han skulle säga ja. 

”Vi har en deal!” svarade han sedan och skakade om min hand. 

Härligt, vad för tjejsaker kan man göra med min lillebror då?!

 

”Här, ta den här och måla på varje nagel!” sa jag till William och gav honom ett lila nagellack. ”Och du, kan du hämta tejpen också?” 

”Tejp? Jag trodde att vi skulle måla naglarna, inte tejpa dem!” svarade han medan han gick bort till ett skåp i hallen och hämtade tejpen med en delfin på. 

”Dumbom! Man tejpar runt dem.. Så om man målar utanför, så syns det inte!” svarade jag bara och tog emot tejpen. Sedan så började jag tejpa runt varje finger. 

”Sådär. Börja måla nu!” sa jag när jag var klar. Jag studerade dem lite snabbt innan jag tittade upp på William som skruvade av locket från nagellacket. 

Jag var faktiskt lite imponerat att gjorde sånna här grejer med mig, fastän han fick betalt. 

William förde nagellacket ned mot mina naglar och började måla. 

För att vara kille, så var han riktigt bra! 

”Kan inte jag få måla dina naglar sen, när du är klar?” frågade jag och fnissade till. Vilket som var ganska ovanligt. Jag fnissade aldrig..

”Nej! Aldrig! Skyler, du skulle bara våga!” sa han allvarligt och höjde pekfingret rakt emot mig. 

”Haha, ta det lugnt! Vi behöver om du inte vill.. Surpuppa!” svarade jag glädjerikt och räckte ut tungan mot honom.

Det var så roligt att reta honom. Men inte när han blev så sur så att han kastade iväg kuddar hit och dit! 

Det hände en gång att han blev riktigt, riktigt, riktigt sur på mig. Då hade han sprungit in i köket och kastat ett glas i golvet. Såklart så sprack glaset, och han själv fick en rejäl utskällning av mamma den kvällen. 

.

Jag studerade långsamt mina naglar när han hade målat klar dem, innan jag gav honom lite beröm. 

Dem hade faktiskt blivit riktigt fina! 

”Vad vill du göra nu då?” frågade jag glatt. Han suckade och ryckte på axlarna.

”Fint...” mumlade jag ohörbart och började fundera lite på vad man kunde göra. ”Jag vet! Jag har två förslag som du får välja på! Antingen så sätter vi på Bamse och käkar lite popcorn. Eller, så går vi ut och hoppar studsmatta?” 

Han höjde på ögonbrynet, vilket han tog efter från mig. 

”Och det ska du kalla för tjejsaker? Hoppa studsmatta och titta på Bamse?” 

Det låg lite sanning i hans ord faktiskt. Vissa tjejer gjorde väl det? Nej, inte? Nehe, okej. 

”Då går vi och käkar pizza!” sa jag bestämt och ställde mig upp från stolen som jag satt på. 

William sken upp i ett stort leende och hoppade upp och ner i några sekunder.

 Sedan så försvann han mot hallen och drog på sig sin jacka. 

”Små killar...” flinade jag och tog min plånbok som låg på bordet. 

 

 

 

Jag svängde in på Cecilias uppfart och stannade sedan bilen. Sedan duckade jag lite lätt så att jag kunde granska henne hus. 

Lampan i hennes rum var fortfarande släckt, och bilen i deras garage var borta. 

Så förmodligen så var hon ensam hemma och sov, medan hennes syrra var på fritids, och föräldrar på jobbet. 

Jag skakade bort tankarna som flög runt i huvudet genom att rynka ansiktet, så att en grimas framstod. 

Jag öppnade bildörren och klev ut. Sedan drog jag ut nycklarna från bilen och stängde dörren. 

Efter det så började jag gå upp mot deras trappa, som ledde upp mot deras dörr. 

Deras hus var i rött! Knallrött. Det som var i andra färger, var bara taket, som visserligen var i svart.  En helt ovanlig färg som inga andra hustak är i. 

Jag himlade med ögonen och knacka på dörren. 

Men det hördes inget inifrån, och ingen syntes till genom fönstret. Jag suckade högt och knacka på igen.

Inget ljud där heller. 

Jag bestämde mig direkt för att öppna dörren eftersom jag inte ville stå här ute alldeles för länge. 

Bestämt så lade jag ned handen på dörrhandtaget och drog ner det. Öppet. 

”Hallå?” ropade jag ut och klev in i huset. Sedan stängde jag dörren bakom mig. ”Herr och fru Breckenridge?” Inget svar. Antingen så var ingen hemma, eller så hade det hänt något. Fast enligt Cecilia så skulle dem vara hemma hela sommarlovet. I alla fall hon! ”Cecilia?” ropade jag lite högre.

Men det var fortfarande inget som svarade. 

Jag gick upp mot hennes rum och knackade försiktigt på hennes dörr. Men två sekunder senare så förstod jag själv att det var helt onödigt. Varför skulle hon svara nu, när hon inte gjorde det förut?

Jag drog snabbt ned dörrhandtaget och möttes av mörker. En lukt av instängt spred sig snabbt ut, och jag förstod då varför hon hade haft stängt. 

Min blick föll genom rummet och fastnade på sängen. Där låg hon. 

Helt svettig med myggbett över dem bara benen. 

”Herregud Cecilia, vad håller du på med?!” utbrast jag och drog upp armarna på tröjan, så att dem var vid armbågarna. 

Sedan så sprang jag in i hennes rum, öppnade båda fönstren, tände lampan och drog av hennes täckte som hon hade över halva sig - samtidigt som jag försökte hålla andan för den instängda luften. 

Efter det så gick jag och satte mig bredvid henne i sängen. Jag smekte läst henne rygg för att få henne att vakna. 

Hennes ögonlock rörde sig snabbt när jag nuddade hennes rygg. Sedan så gav hon ifrån sig en rädd suck med klarvakna ögon. Hon stirrade på mig som om jag vore någon hon inte kände. Kanske en mördare, kanske en inbrottstjuv. Eller något ännu värre..

”Ta det lugn, Cicci, det är bara jag! Selena, din kompis!” sa jag lugnade och försökte få till en liten glimt i ögat.

.

”Kan vi inte se den här filmen istället?” skrattade jag och knuffade till Cecilia i sidan. Hon fnissade till och nickade. Sedan så gick hon fram och matade in dvd:n i tv:n. 

Hon kastade bak fjärkontrollen till mig och började gå mot köket. 

”Vart ska du? Du kan inte gå nu!” ropade jag efter henne med ett svagt leende. 

”Jag kommer snart!” ropade hon ljust tillbaka och jag hörde hur hon prasslade till lite. 

Jag ryckte på axlarna och började fantisera lite på vad hon kunde hålla på med. Var det kanske något ätbart? 

Jag tittade ner på min mage och hörde hur den högt röt till.  Jag var hungrig.. 

När jag tittade upp igen så såg jag att Cecilia redan var tillbaka på väg mot mig. Hon var riktigt snabbt på allting! 

Jag skrattade lättat till när jag såg vad hon hade i båda händerna. Två stora Ben&Jerry’s paket med en sked i, i båda paketen. 

Hon gick ända fram och satte sig bredvid mig på golvet. Vi både lutade oss med ryggen mot sofforna. 

Vem sitter i soffan, när man kan sitta på golvet?

Vi brukade alltid sitta på golvet när vi tittade på film. Det var liksom våran grej. Ingen annan förstod sig på oss. Vilket som var lite roligt ibland.  

Hon räckte ned den ena Ben&Jerry´s:en till mig, och behöll den andra. 

”Kan inte just nu, ska möta Selena utanför Starbucks. Men efter det kan jag, ses om en timme? Och du, jag gör inte affärer med vänner. Men jag gör tjänster helt gratis ;) lol, xoxo /JB”

Jag fastnade vid alla delar av smset. Varför skulle han möta Selena?! Hade han nyss kallat mig ‘vän’? Hade han skrivit ”xoxo” till mig? Och skulle jag verkligen våga be honom om min tjänst?

Jag pustade ut och kände mig extremt varm. Därför sprang jag in i badrummet och plaskade upp vatten i ansiktet. 

Drömde jag, eller var detta verklighet? Tänkte jag och satte mig ned på golvet i badrummet.

 

---------------

 

 

Jag drog på min jackan och knöt skorna hårt. Sedan gick jag fram till spegeln i hallen och drog handen genom håret. Snyggt.

Jeremy kom fram till mig och gav mig en typiskt ”killkram”. Jag log emot honom efter kramen och tryckte ner dörrhandtaget. 

”Hälsa Jazmyn att jag älskar henne. Och Jaxon att han ska ta det lugnt med brudarna i framtiden!” skrattade jag tog ett kliv utanför dörren. 

”Jag lovar!” flinade Jeremy tillbaka och var på väg att stänga ytterdörren. Just då kom Jazzy springandes och hopade på mig. 

Hon höll armarna runt mitt ben, och satte sig på min fot så att det var omöjligt för mig att gå. Jazmyn och Jaxon var så lika.. Dem älskade visst att sitta på andras fötter. 

”Boo boo..” gnällde Jazmyn och tittade upp på mig. ”Gåå iiiinteeee!” 

Jag bar upp henne i famnen och kysste henne mjukt i pannan. 

”Bieber kommer tillbaka! Bieber ska bara gå och hälsa på en vän, och sova. Sen kommer Bieber tillbaka!” viskade jag i hennes öra därefter. 

Hon log emot mig och la huvudet mot min axel. Sedan så slöt hon långsamt ögonlocken och efter någon minut så hördes det små snarkningar från henne. 

Jag skrattade kort till och lät Jeremy ta över henne istället. 

”Vi ses” sa jag sedan och började gå bort från huset. 

Kenny och Usher hade tagit bilen och åkt. Så jag behövde gå. 

Starbucks låg även ganska nära, så jag skulle egentligen inte behövt ta bilen, om den var kvar. 

.

Jag kom fram till Starbucks och gick in genom ingången. Det hade börjat bli lite svalare på kvällarna. Även om det nästan var mitten av sommaren. 

Jag stannade till precis när jag hade kommit in genom dörren, och tittade runt vid alla bord. 

Min blick fastnade vid ett bord där en tjej satt. Ensam med mobilen upptryck i ansiktet. Det var hon. Sel-to-the-ena. 

Jag gick långsamt fram till hennes bord och satte mig mitt emot henne. 

Hon tittade aldrig upp på mig, utan satt bara där med mobilen. 

”En latte till Selena!” ropade killen bakom kassen upp. 

Selena for upp från sin stol och gick med långa steg fram till kassan. Jag granskade henne när hon tog emot latten, betalade den och sedan vände sig om och gick emot mig. 

Hon satte sig där hon tidigare hade suttit, och smuttade försiktigt på hennes latte. Men hon drog snabbt den från sig och bet ihop käkarna. 

”För varmt?” frågade jag och flinade lätt. 

”Kul” svarade hon ironiskt och himlade med ögonen. ”Så....”

Hon drog upp händerna under haken och stirrade rakt på mig. 

”Ja, du smsade en massa skit till mig, och jag ville ta det öga mot öga..” svarade jag henne och ryckte på axlarna.

 Jag fuktade sedan mina läppar och väntade på svar. Men hon verkade inte vilja svara. 

”Varför skickar du sånna sms till mig för?” frågade jag sedan och putade med underläppen. 

”För att.. För att jag.. Är avundsjuk på dig. Du får alltid det som du vill ha. Du har allt. En familj som umgås. Två syskon. Miljoner fans. Kepsar..” hon pausade i meningen och dolde sitt ansikte. Det kom så snyftningar från henne. Så hon verkade gråta.

Skuldkänslorna spred sig snabbt ut inom mig och jag fick dåligt samvete över att jag hade lämnat henne. 

”Aw, kom här gumman!” sa jag och gjorde en gest med händerna, menat att hon skulle komma runt och ge mig en kram. 

Det var precis det hon gjorde också. 

Hon satte sig i mitt knä och begravde ansiktet på min axel. Jag smekte löst hennes rygg och bet mig hårt i läppen för att inte göra något oväntat. 

”Allting hände bara så snabbt, så plötsligt!” utbrast hon nästan ohörbart och mötte mina bruna ögon. 

”Jag vet gumman, jag vet..” instämde jag mjukt. Jag tittade runt i lokalen och såg att det var ganska många som stirrade på oss. Awkward. 

Selena drog bort några tårar från ansiktet innan hon gick la en hand vid min nacke och log lite större. 

”Vill du försöka igen? Att rädda vårt förhållande?” 

 

 

Jag suckade högt över grälet med mamma, som vanligt så var det om pengar. Det började bli tjatigt och var lika jobbigt varje gång. 

Jag satte på datorn och skrev in mitt meterlånga lösenord. 

Efter det loggade jag direkt in på Facebook för att se vad alla gjorde. Denise, som hade gått i min parallellklass, hade gjort en ny status. Jag läste igenom den en gång och flinade hemlighetsfullt. 

 

”Tips på bra låtar? (Inte Justin Bieber, One Direction, Flo Rida eller likande!)”

 

Jag började skriva en kommentar och började föreställa mig hur hon skulle reagera. 

”Kidrauhl's låtar ;)♥”  blev min kommentar. Jag skickade snabbt iväg den och loggade sedan in på min mejl. Inte för att jag brukade få några direkt. 

.

Jag loggade ut från mejlen och var på väg att lotta ut från Facebook också, när jag såg att jag hade fått en ny händelse. ”Denise Köttförslimpan Collingwood har också kommenterat sin status.” 

Jag skrattade till och klickade sedan upp det. Hennes svar förvånade mig inte det minsta. 

 

”Whaaaat? Vad e de?”

 

Jag suckade högt och reagerade på att hon hade skrivit ”Vad e de?” och inte ”vem är det?”

Jag skrev snabbt in ett kort svar till henne innan jag loggade ut.

Datorn stängde jag av helt, eftersom den skulle bli sur på mig om jag hade på den hela dagen idag med. 

 

Jag sprang ner i köket för att se vad resten av familjen gjorde. William satt visst och spelade teve-spel. Antingen det, eller bara att titta på tv, gjorde han alltid. 

”Vart är mamma och pappa?” frågade jag honom och slog mig ned i soffan. Just då pep min mobil till ifrån bakfickan. Jag tog snabbt upp den och såg att det var ett sms, från Justin. 

Jag läste snabbt igenom det med ett överdrivet stort leende på läpparna. 

 

”Tjenare. Vad var det som du ville att jag skulle för dig? Är ledig, ska jag komma om 20 minuter? ;) Peace, J”

 

Jag tittade upp mot William igen, och såg att han var fullständigt koncentrerad på sitt spel. 

”Du, är det okej om jag tar hit.. en vän?” frågade jag honom och började skriva in ett svar till Justin direkt efter. Utan att vänta på svar från William. Han skulle ju ändå inte bry sig om självaste Justin Bieber kom hem till oss, inte ens om det började brinna. 

 

 

 

Jag tog bilen och åkte hem till Selena’s och mitt gemensamma hus. Det hade gått ett tag sedan jag var där senast. Selena hade nog inte heller varit där sedan jag slog i huvudet. 

Jag svängde in på uppfarten och klev ur bilen. Sedan så granskade jag huset utifrån en stund innan jag gick till ytterdörren.

Den var öppen. Låset såg konstigt ut, och handtaget var blött av någon vätska. 

Svordomarna flög ur mig och jag slet snabbt upp dörren. Det som ut som en hel rövarkula där inne! 

Gardiner var nerrivna, stolar och bord var omkull knuffade, växter var nedslagna så att både jord och vatten var på golvet. 

Ilskan kröp igenom skinnet och jag drog snabbt upp mobilen från fickan och slog in numret till polisen. 

.

 

”Tack, tack för allt!” sa jag till Ryan och satte mig i sängen som jag hade fått låna. Jag hade flyttat hem till honom, för att komma bort lite. Polisen gick igenom mitt och Selena’s gemensamma hus, och hos pappa ville jag inte bo just nu. Så då var Ryan alltid ett förslag! Och han hade sagt ja direkt när jag frågade om jag fick bo här i några dagar. 

”Äsch, vad gör inte bästa polarna för varandra?” flinade han och blinkade med ena ögat emot mig. Jag skrattade till och fuktade mina läppar. 

”Men seså, skynda på nu! Vi får inte komma för sent för basket matchen, för du dödar jag dig!” flinade han och slog ihop händerna i en klapp. ”Chaz kommer också vara med, och du vill inte göra honom sur!” 

Jag skrattade lättat till och reste mig från sängen. Vi gick tillsammans bort mot hallen och knöt skorna. 

Sedan så gick vi ut till Ryan’s bil och hoppade in i den. 

”Vart ska vi möta upp Chaz?” frågade jag och tittade runt i hans bil. Den luktade ny, och fruktsmak. 

”Inne i arenan” svarade Ryan kort och svängde ut på bilvägen. 

Jag kände redan nu att det skulle bli en lång biltur. 

 

 

 

Jag gäspade stort och stannade bilen utanför Bryan’s hus. Hur skulle jag berätta detta för honom? Jag suckade lågt och klev ur bilen. Efter det små sprang jag upp mot dörren och knackade på. 

Det tog ett tag för honom att öppna. Och när han väl gjorde det, så stod han bara i kalsonger. 

”Eww..” mumlade jag ohörbart och gick in genom dörren. Han stängde den efter mig och vände sig sedan om. 

”Varför kommer du såhär tidigt?!” röt han i en arg ton. Jag sneglade ner på klockan på hans arm och såg att den visade halv tre. 

”Tidigt? Du måste skämta!” 

Han himlade med ögonen och kliade sig bakom huvudet så att hans armhål syntes. 

”Det finns ingen luft här inne! utbrast jag och sprang snabbt till närmaste fönster och öppnade det. 

”Jo, annars skulle inte vi kunna andas..?” sa han förvirrat och greppade tag om en rakhyvel. 

Jag suckade högt och gick fram till honom. 

”Jag ska gå rakt på sak nu.. Jag gör slut. Det är inte du, det är jag. Okej? Toppen, tack att du tog det så bra! Vi hörs!” sa jag snabbt och gjorde rörelser med händerna. Sedan gick jag med långa och snabba steg mot ytterdörren och sprang ut. 

Jag hoppade in i bilen och tittade upp mot hans hus. Tårarna föll ned från kinderna. 

Bilen började rulla ned från hans uppfart, och jag svängde sedan ut mot motorvägen. Vart skulle jag ta vägen?

 

 

”Tja bro!” utbrast jag glatt och gjorde en handklapp med Chaz. Det var sköt att se honom igen. 

”Kom igen nu grabbar, matchen börjar!” skrattade Ryan och gick emellan mig och Chaz. 

Han drog med oss in på arenan och hittade snabbt våra platser. Vi satt alltid på samma platser. Bakom avbytarsidan. När vi var yngre så brukade vi alltid be dem om autografer, men nu för tiden så brukar dem be mig om det. 

”Härliga platser!” flinade jag och satte mig i mitten av Ryan och Chaz. 

”Inga problem!” svarade dem i munnen på varandra. Vilket fick oss alla tre att börja skratta. 

.

Efter halvleken så stack Ryan iväg på muggen och Chaz skulle tydligen köpa mer popcorn. Att dem var så osmarta och inte det under pausen. Jag flinade lite åt tanken med blev avbruten när en röst från högtalarna hördes. 

Det åkte ner en stor skärm i mitten av salen och kameror tog över den lediga platsen i salen. 

”Kiss cam...” viskade jag för mig själv och kom och tänka på Selena. Förra gången vi såg på basket, så blev vi med.. 

Jag bet mig löst i läppen och började fundera lite. Var det verkligen rätt att låta känslorna svalna för henne?

”Ibland är du så jobbig!” flinade han och rufsade till mig i håret. Sekunden senare så var han plötsligt jätteallvarlig igen. ”Moshe har några ärenden. Och är på sjukhus just nu. Han gick magkramper och en kraftig huvudvärk. Det är allt!” sa han sedan och slog ihop händerna i luften.

Samtidigt så svängde Kenny ut på den stora vägen, så att hela bilen skakade till. 

”Familjen Bieber, här kommer vi!” skojade Kenny och satte på radion. Det börjades spela Carly Rae Jepsen’s låt ”Call Me Maybe”, och vi alla tre började att sjunga med. 

 

----------

 BILD KOMMER I MORRN!

 

Kenny svängde in på uppfarten till pappas hus och stannade bilen. 

”Hur känns det att vara hemma?” flinade Kenny och stoppade ner bilnycklarna i fickan. 

Jag log åt tanken att vara hemma. Hos Jeremy. Hos Jazmyn. Hos Jaxon.

”Underbart!” svarade jag och skrattade lågt. 

Sedan öppnade jag min bildörr och hoppade ut. Jag började gå fram mot ytterdörren med Usher och Kenny i hälarna. 

Jag knackade på och såg att dörrhandtaget åkte ner sekunderna efter. 

Jeremy, även känd som pappa, öppnade dörren och omfamnade mig i en lång kram. 

”Åh, min son, jag blev så glad när du ringde och sa att du skulle komma!” mumlade Jeremy och dunkade mig lätt i ryggen. 

”Jag är glad att vara hemma!” log jag och avslutade kramen. 

Jazmyn och Jaxon kom ringades emot mig, och hoppade sedan på mig så att jag behövde ta några steg bakåt för att inte ramla.

”Bieber! Bieber!” ropade Jazmyn högt och skrattade. 

Jag bar upp henne i famnen och kittlade henne vid halsen. Hon skrattade ännu högre sparkade till med benen. 

Jaxon tittade sorgset upp på mig som höll i Jazmyn och putade med underläppen. 

Han satte sig rakt på min fot, och drog armarna runt mitt ena ben. 

”Juuuuusen!” skrek han och slog mig löst på benet. 

Jag log ner på Jaxon och hörde att Jeremy skrattade. 

”Dem har tjatat om dig varje dag sedan jag sa att du skulle komma!” sa han och nickade. 

.

Vi hade gått in, och satt i sofforna. 

”Här” sa Jeremy till Usher och gav honom en kaffe kopp. Usher tog vänligt emot den och sa ett kort ”tack”. 

”Justin, skulle du kunna hämta lite fikabröd i köket? Kolla i skåpen, där ska det finnas!” frågade Jeremy och hällde upp kaffe till Kenny också. ”Varsågod”. 

”Absolut” svarade jag och tittade ner på Jazmyn som hade somnat i min famn. Jag la henne bredvid mig i soffan och gick sedan till köket. 

Jag öppnade ett skåp i köket och studerade det noga efter jakt på fikabröd. 

Jag hittade inget i det skåpet, så jag öppnade ett annat och tog upp en påse med hallongrottor. 

Jag antog att Jeremy, Jaxon och Jazmyn hade gjort dem själva, eftersom dem var olika stora.

Jag skrattade till och hörde att det plingade till i min mobil. Jag drog upp den från fickan och såg att det var ett sms. Snabbt klickade jag på ”visa” och läste igenom smset. Det var från Selena. 

 

”Hur kunde du kyssa ditt fan? Jag fattar det inte /S”

 

Jag suckade högt och raderade meddelandet. Sedan så stoppade jag tillbaka mobilen i fickan och hämtade en hallrik. 

Jag öppnade påsen med hallongrottorna i och hällde ut dem över tallriken.

”Så.. Justin, hur går det med musiken?” frågade Jeremy och snuttade på sitt kaffe. 

Jag hade stått över att ta kaffe, eftersom jag verkligen inte var på humör för det just nu. 

”Jodu, det går faktiskt jättebra! Usher och jag snackade härom dagen att ha några gratis konserter i staden, och kanske bort mot Europa!” svarade jag glatt och slog mig ner på den platsen jag tidigare hade suttit.

Jag la upp Jazmyn i knät igen. Hon såg alltid så gullig ut när hon sov!

Sedan sträckte jag mig efter en hallongrotta och tryckte in den i munnen.
Just då plingade det till i mobilen igen, ett sms alltså. Tänkte jag och försöka dra upp mobilen från fickan utan att röra mig för mycket så att Jazmyn skulle vakna. 

Jaxon hade också slocknat. Fast han låg inne i hans och Jazmyn’s gemensamma rum. 

Jag vände blicken ned mot mobilen och klickade upp smset. Det var från Selena. Igen.

Jag läste igenom det några gånger innan jag suckade och raderade det.

 

”JB, svara. Jag vet att du läser mina meddelanden. Säg något, ignorera inte! /Sel”

 

Precis när jag hade raderat det, så kom det ett nyss meddelande. Denna gång var det också från Selena.

 

”Heyy, bara så att du vet. Så blev du kändare för att dejta mig. Inte känd, utan kändare. Ta det inte dåligt, gubben.”

 

Innan jag hann säga något, så ställde sig Jeremy upp och gick fram till mig.

”Det är bara Selena... Problem” mumlade jag och raderade hennes senaste meddelande också. 

Jeremy stannade upp framför mig och ställde ner sig kaffekopp på bordet bredvid. Sedan tog han ut Jazmyn i famnen och bar iväg med henne till Jazzy’s och Jaxon’s rum. 

.

”Alltså, jag måste dra nu. Jag är ledsen, det var jättetrevligt, och tack för kaffet. Men Scooter smsade att det var strul i studion, så jag måste dit” sa Usher helt plötsligt efter att ha suttit uppslukad av mobilen i fem minuter. 

Han ställde sig snabbt upp och gjorde en handklapp med Jeremy. 

Sedan försvann han mot dörren.

”Jag kan skjutsa!” ropade Kenny från vardagsrummet och ända bort till hallen så att Usher skulle höra.

Sedan ställde sig Kenny också upp.

”Tack för pratstunden. Du ska få ha din son lite i fred nu.” flinade han och blinkade med ena ögat mot Jeremy. Jeremy skrattade till och slog till Kenny löst på armen. 

Sedan försvann han och mot hallen, och ytterdörren öppnades och stängdes. 

 

BILD KOMMER I MORRN! 

 

Jag slängde upp den tunga resväskan på sängen och drog upp dragkedjan. 

Dammet flög ut från den och in i rummet. Vilket fick mig att hosta som en galning i några minuter.

När jag sedan hade återhämtat mig så öppnade jag garderobsdörren och lyfte ut dem fem översta tröjorna och slängde ner det i resväskan.

”Mamma! Jag har packat klart för idag!” skrek jag över hela huset och kastade sedan ner resväskan på golvet. 

Jag slängde mig på sängen med datorn i knät och loggade in på Facebook. Tre nya vänförfrågningar.

”Yes” sa jag högt och gjorde en gest med armen. 

Jag klickade upp förfrågningarna och såg att det var från en tjej som gick i samma skola som mig, i fyran. Jag accepterade hennes förfrågning, men sket i dem andra som var från några i Indien. 

Jag kände inga från Indien. Jag hade inte ens varit där!

.

Jag tittade runt lite på olika bloggar, idag fick det bli om Justin Bieber. 

Det var vid ett inlägg på en av bloggarna som jag hade fastnat för. Rubriken på inlägget var ”Justin kysser okänt tjej inne i ett café”. 

Bilderna var på mig och Justin. För sig så kunde man inte se att det var jag, eftersom jag hade håret i vägen. Men man kunde se att det var Justin.

Jag drog snabbt fram mobilen och klickade in ett meddelande till Justin. 

 

”Hej, Skyler här! Jag såg nyss på internet, på bilder när vi.. Inne på cafét! Vad ska vi göra? /Sky”

 

Jag läste igenom det en gång innan jag skyndade mig att klicka på ”skicka”, och vände ivrigt på att han skulle svara. 

Vilket han gjorde efter bara några sekunder.

 

”Avslöja inte att det är du. Ligg lågt, och om någon misstänker att det var du - ignorera dem. Du klarar det shawty, /JB”

 

Jag log medan jag läste igenom smset. Detta var mitt första sms från Justin. Någonsin. 

.

Jag gick ned till köket och tog ett grönt äpple från fruktskålen. Jag tog ett stort bett i det och började sedan gå mot vardagsrummet. 

William och mamma satt i sofforna och titta på tv. Eller, mamma tittade. William satt bara och bläddrade igenom en Bamse-tidning. 

Såklart prenumererade han på Bamse, och det blev alltid jag som tvingades iväg till att hämta den i brevlådan. 

”Hej gumman, kom och sätt dig!” sa mamma när hon fick syn på mig. 

Jag tog ännu en tugga till på mitt äpple innan jag gick fram och satte mig på vänstra sidan om henne. 

”Har du packat inför lägret?” frågade hon mjukt och sänkte ljudet på tv:n.

Varför gjorde hon det?!

”Ehm, ja.. Typ.” svarade jag kort och svalde äppelbiten som jag hade i munnen. 

”Vad bra...” mumlade hon och studerade mig uppifrån och ner, nerifrån och upp. 

”Får jag fråga en sak?” frågade jag och tog ett djupt andetag. Innan hon hann svara så började jag prata igen. 

”Du sa att du och pappa inte kommer ha råd med hyran under sommaren, och att jag ska gå på ett seglarläger!” 

Hon tittade noga på mig innan hon ryckte på axlarna.

”Jag förstår inte frågan riktigt?” svarade hon sedan.

Jag suckade och började prata ännu en gång.

”Det kostar att gå på läger! Du vet det!” utbrast jag sedan och reste mig från soffan. 

”Lugn nu gumman.. Vi lånade lite pengar från ditt bankkonto..” mumlade hon, nästan ohörbart. 

”Va?! Ni gjorde vad?!” 

Där gick droppen! Varför tog dem pengar från mitt konto utan att säga något?! Jag ville ju inte ens gå på något dumt läger!

”Lugn nu, lugn.. Vi lånade, vi kommer sätta in lika många pengar senare..”.

Jag struntade i hennes mening, och sprang upp på mitt rum. 

Varför ska alltid föräldrar störa en?!

Jag tog upp mobilen och tittade på klockan. Det lös ‘20.24’ med vita siffror på skärmen. Jag gäspade stort och förstod att jag hade somnat i sängen. 

Tydligen så hade jag somnat gråtandes igen.

Jag gnuggade mig i ögonen och låste upp mobilen. Jag klickade mig vidare in på meddelanden och tog upp konversationen med Justin. 

Jag hade aldrig svarat på hans senaste meddelande. Skulle jag göra det nu? Eller verkade det för konstigt? Att svara några timmar efter alltså..

Jag slutade tänka på det och skrev in ett meddelande istället.

 

”Hey, lust att ses lite snabbt? Skulle vilja be om en tjänst.. Eller, en ‘affär’. Behöver verkligen hjälp, kram /Sky”

 

Utan att läsa igenom sms:et så klickade jag på ”skicka”. Men som vanligt så ångrade jag mig sekunderna efter. 

”Faaaaaaaaaaaaan!” viskade jag för mig själv och kände hur kinderna började hetta till. Vad skulle han svara?

Mobilen pep till sekunden efter, och jag andades äntligen ut. Jag klickade upp sms:et och läste noga igenom det. 

 

”Kan inte just nu, ska möta Selena utanför Starbucks. Men efter det kan jag, ses om en timme? Och du, jag gör inte affärer med vänner. Men jag gör tjänster helt gratis ;) lol, xoxo /JB”

 

Jag fastnade vid alla delar av smset. Varför skulle han möta Selena?! Hade han nyss kallat mig ‘vän’? Hade han skrivit ”xoxo” till mig? Och skulle jag verkligen våga be honom om min tjänst?

Jag pustade ut och kände mig extremt varm. Därför sprang jag in i badrummet och plaskade upp vatten i ansiktet. 

”Kan vi inte gå in här?” frågade jag och nickade mot djurmagasinet. 

”Visst!” svarade Skyler och förde stegen mot ingången. Jag följde efter henne in, och såg i ögonvrån hur det börjades bilda kaos efter oss. Fullt med fans och paparazzi’s! 

”Haha! Titta här!” skrattade Skyler stelt och hade en mask över ansiktet. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Hon såg riktigt rolig ut! 

Jag gick fram till henne och tog en mask i lådan bredvid. Masken som jag tog föreställde en gris. 

Skyler skrattade åt mig, medan hon tog upp en ny till henne. 

”Bieber!” hördes ett rop bakom mig. Jag vände mig snabbt om för att se vem det var. Men det var inte en person, utan två.

Selena. Och hennes gamla pojkvän. Bryan. 

 

-----------

 

 

Jag växlade med blicken mellan Selena och Bryan. Varför var hon här med honom?!

Jag fuktade snabbt läpparna och tittade snabbt bak på Skyler. Hon hade spänt käk benen och såg lika choklad ut som jag.

”Vad gör ni här?” frågade Selena när jag vände mig mot dem igen. 

”Vi? Vad gör ni här?” fråg-svarade jag på hennes fråga. 

Jag vände blicken mot Bryan. Han var verkligen ful! Varför valde Selena honom, allvarligt. 

”Det är en allmän plats!” röt Bryan bakom Selena. Sel vände sig snabbt om och hyschade honom. Vilket som fick honom att morra till och sucka högt. 

Han var som en hund. En riktigt ful hund. 

”Jag svarar om du svarar!” sa Selena efter att hon sagt åt Bryan. Jag suckade högt och kände hur Skyler tog min arm. 

Jag tittade bak på henne igen och log. Hon verkade redan lite avslappnad och jag förstod att hon skulle vara med på vad jag än sa. 

”Bieber! Gomez! Vilka är det som ni är med?!” hördes skrik bakom Selena och Bryan, vid ingången av djurmagasinet. 

Jag suckade högt och gjorde en typiskt gest. 

”Fint! Ni har dragit hit flera paparazzi’s!” sa jag kallt och stirrade bak på en som knäppte 9 kort i sekunden. 

”Vi? Ursäkta mig! Men det är väl inte vårt fel att dem jagar oss?!” svarade Selena, lika kallt som mig. 

Efter dem ordet så vände hon på klacken och gick rakt emot en paparazzi.

Det var en kille, med svart krulligt hår och ljusa ögon. Han hade en mössa på sig, och kameran hade han tryckt upp i ansiktet på sig. 

.

”Två koppar te och två kanelbullar, tack!” sa jag som beställning till tjejen bakom passan inne på Delselius. 

Hon skrev in det på sin dator, och började sedan göra i ordningen teet. 

”Två minuter!” 

Jag nickade kort och gick och satte mig mitt emot Skyler. 

”Du behöver inte betala för mig...” mumlade Skyler och mötte min blick. 

”Jomen jag gillar att göra det! Både du och jag blir glada av det!” skämtade han och skrattade till. 

Jag tittade ut genom fönstret och fick syn på ett par som stod och kysstes. 

”Awkward..” mumlade jag ohörbart och vände blicken ned mot bordet. Jag blev lite generad, även om det inte var jag som kysste någon. 

Jag tittade sedan upp på paret igen, och såg att tjejen tittade hitåt. 

Det var inte vem som helst.. Det var Selena!

Jag stannade med munnen vidöppen, och stirrade på henne. Jag såg att hon såg att jag satt här, med Skyler. 

”Så, vad är  det som du tittar på?” frågade Skyler efter ett tag. Hon visste att jag var bortkopplad från verkligheten.

”Va?” svarade jag och skakade på huvudet. Jag vände mig sedan mot Skyler och försökte dölja mitt ansikte för Selena.

Skyler följde snabbt min blick mot Selena och Bryan, och såg att jag hade tittat på dem. 

”Kollar dem?” frågade jag Skyler och tittade upp på henne. 

”Japp...” svarade hon och lutade sig fram över bordet. ”Vill du?” 

Jag förstod direkt vad hon menade. 

Snabbt tittade jag bort mot Bryan och Selena. Både stod vända mot oss. 

”Ja” viskade jag och lutade mig fram över bordet jag med. 

Hon började massera mina läppar med hennes, i en intensiv kyss. 

.

 

”Kom!” röt jag mot Bryan och gick fram mot en paparazzi som hade stått och fotat oss i minst tre timmar nu.

”Ja, jag dejtar då killen här. Han är min förra pojkvän också, och jag har helt gått vidare från Bieber. The Biebs har även en ny tjej, Skyler.. någonting. Och dem sågs kyssar vid Delselius för någon timme sen. Ciao!” 

Jag omfamnade Bryan i en lätt kram innan jag snabbt sprang i väg i riktning mot gatan. Vad hade jag nyss sagt?!

Jag var avundsjuk på Skyler, som fick kyss Justin sådär! Att han besvarade hennes kyss! 

Fast Justin var inte min längre. Han var inte min..

Jag fortsatte att springa, ända fram tills jag fick syn på en parkbänk. 

Jag satte mig ned på parkbänken och såg mig snabbt runt omkring med tårarna rinnandes ur ögonen. 

Bredvid mig, på andra sidan bänken, så satt det en liten flicka med block och penna. Hon hade öppnat en sida ur plocket och satt och ritade. 

Jag sneglade ner mot hennes ritning, och såg att den föreställde Miley Cyrus. 

”Aww, vad fint du ritar!” sa jag plötsligt rakt ut. 

Snabbt som attan så slängde jag både händerna över munnen och skakade på huvudet så att håret skulle täcka mitt ansikte från båda höger och vänster sida. 

Den lilla flickan tittade upp på mig, med en glimt i ögat, och visade ett litet leende. 

”Är du Selena Gomez?” frågade hon sedan och log ännu större, så att man såg  hennes vita glansiga tänder. 

Jag log tillbaka mot henne, och torkade tårarna som var fast i ögonen med händerna. 

Sedan nickade jag kort.

”Ja, det är jag!”

”Åh, jag älskar dig! Kan jag få din autograf?” frågade hon och innan jag hann svara så hade hon räckt över sitt block och penna till mig. 

Jag log lite halv stolt och bytte sida i blocket. Jag ville inte skriva min autograf på en fin bild på Cyrus. 

”Vad heter du för något?” frågade jag och tittade upp på henne. Hon hade långt mellanblod hår som var vågig och gröna ögon. Sånna där ögon som man kunde titta in i i evigheter, utan att sluta. 

”Tuvalie” svarade hon kort och slutade sedan le.

Hennes blick hade fastnat någonstans bakom mig, och jag blev tvungen att vände mig om för att se vem det var. 

Han hade bruna kängor på sig, mitt i sommaren, ett långt halsband med Jesus på, stora uttöjda hål i båda öronen, och både skägg och mustasch. 

Jag vände mig tillbaka mot Tuvalie igen och skrev snabbt ned autografen.

”Känner du honom?” frågade jag sedan och tittade upp mot henne. 

”Det är.. min pappa” svarade hon stelt och rätade på ryggen. Hon drog snabbt åt sig sitt block och sin penna och tittade rakt fram i luften. 

Mannen, som tydligen var hennes pappa, kom närmare oss. Han var kuslig, på något sätt. Om han hade varit med i ”Spökhuset” på tivoli, så skulle jag helt klart bli rädd! 

”Och vem är du, unga dam?” frågade Tuvalie’s pappa och stannade framför mig. Han stod alldeles för nära kände jag, för att vara en främling. 

”Selena Gomez. Ung sångerska och skådespelerska! Och ni är?” 

Jag valde bort att räcka fram handen, eftersom jag kunde se att han hade smittsamma vårtor på dem. 

”Mr. Roberts, rektor på universitetet söder om Toronto!” svarade han med mörkt röst. 

Jag sneglade smått ner mot Tuvalie och såg att hon satt helt still. 

Som om hon var förstelnad eller nåt. 

 

 

 

”Ja, vi får se!” skrattade jag som svar på Skyler’s fråga. Hon hade frågat om jag ville hälsa på hennes familj. 

Men helt ärligt, så skulle det vara rätt så konstigt. Att jag ens hängde ute med henne var konstigt. Hon var egentligen bara ett fan från samma land som jag kom ifrån. 

”Men.. Vi kanske ses i gen då?” frågade hon sedan och blev plötsligt allvarlig på rösten. 

Jag ryckte på axlarna och fuktade läpparna.

”Ja, det kanske vi gör. Men jag måste verkligen gå nu. Kenny väntar där borta!” svarade jag snabbt och öppnade bildörren.

Jag hade fått skjuts av henne igen. Nu stod vi utanför Sibylla som låg bredvid Q8. 

Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen bildörren. Sedan så vinkade jag lätt innan jag sprang emot Kenny i spöregnet. 

Jag smög in under han paraply, och vi gick tillsammans bort mot den gråa stora bilen som vi alltid åkte i. För sig så bytte vi till en svart bil ibland, samma modell, samma byggnadsår, bara olika färger. 

Jag hoppade in där fram i bilen och lutade mig mot sätet. Kenny körde, och jag satt bredvid honom och trängdes med Usher. 

”Var är Moshe?” frågade jag och tittade förvirrandes på Usher. 

Han putade med underläppen och verkade fundera över vad han skulle säga. 

”Han behövde...” han pausade och tittade snabbt på Kenny, som nickade mot honom. ”Han behövde göra några ärenden!” 

”Ärenden?” upprepade jag som en fråga och höjde på ögonbrynet. ”Moshe gör aldrig några ärenden! Säg hur det är på riktigt istället för att hitta på massor med saker!”

Usher suckade högt och himlade med ögonen.

”Ibland är du så jobbig!” flinade han och rufsade till mig i håret. Sekunden senare så var han plötsligt jätteallvarlig igen. ”Moshe har några ärenden. Och är på sjukhus just nu. Han gick magkramper och en kraftig huvudvärk. Det är allt!” sa han sedan och slog ihop händerna i luften.

Samtidigt så svängde Kenny ut på den stora vägen, så att hela bilen skakade till. 

Det var lite som en chock. Att hon frivilligt kramade om mig nu. 

”Jag kanske inte skulle ha dragit iväg sådär, men det såg ut som om du hellre ville ‘beskydda’ ditt lilla fan, istället för att åka bort med mig!” utbrast hon sedan och backade undan några steg. ”Och nu har dem bilder på det!” 

”Ursäkta mig, men vad skulle jag göra?! Skulle jag bara skita i henne, då skulle dem få bilder då med! Dessutom äger inte du mig, jag får göra det jag vill göra!”  skrek jag mot henne. Hon stannade upp i några sekunder, innan hon spände käkarna och knuffade mig bakåt.

 

-------------

 

 

Jag tittade förtvivlat på Justin efter att jag hade knuffat honom bakåt. Han hade ramlat ner på golvet och en rejäl smäll hade hörts. 

Tårarna började snabbt rinna ner från kinderna, och det kom bara mer och mer .

”Åh herregud! Jag är ledsen!” utbrast jag högt och la händerna för munnen. 

Jag slöt ögonen hårt och försökte intala mig själv att det bara hade varit en dröm. Att jag inte hade knuffat Justin ner i golvet. 

Jag återfördes till sanningen, och stirrade ner på Justin som såg halvdöd ut. 

Jag slängde mig hjälplöst ner bredvid honom och la två fingrar vid hans hals för att se om han hade något puls. 

Hans mobil började sedan ringa, och en hög ringsignal hördes från hans byxficka. 

Jag drog snabbt ner dragkedjan på byxfickan och drog upp hans mobil.

”Kenny” lös det på displayen. Jag klickade snabbt på ”svara” och förde snabbt mobilen mot örat. 

”Hallå? Du måste hjälpa mig!” var det första jag sa. Tårarna rann snabbare ner från kinderna och skuldkänslan kom. ”Snälla Kenny, hjälp!”.

Jag la snabbt på och la ner mobilen bredvid Justin på golvet. 

Sedan så la jag huvudet på Justin’s bröst och lät tårarna bara rinna.

.

Jag vaknade vingligt och sömnigt upp i ett vitt rum. Väggarna var vita, stolarna var vita, taket och golvet var vitt... 

Jag gnuggade mig långsamt i ögonen och såg sedan mycket bättre. 

”Justin...” viskade jag i ett mummel och tittade förtvivlat runt mig. Ingen Justin.

Jag var inte hemma heller. Jag var på något okänd plats, och låg på en ”säng”. 

Det såg mer ut som en bår.... 

”Sjukhuset!” utbrast jag panikslaget och tittade rakt ut med klarvakna ögon. Paniken inom mig spred sig snabbt, och jag lyfte upp armen i luften. 

Det var fullt med sladdar kring den och ett stort plåster där man mätte min puls.

Jag ryckte snabbt av alla sladdar och drog av plåstret så att det sved på armen. 

Jag höll smärtan inom mig men kunde inte hejda mig för att skrika ljudlöst.

Det tog några sekunder innan smärtan långsamt försvann, och armen var helt röd. Men det fanns viktigare saker att tänka på nu. Justin.

Jag satte mig upp på båren och kände hur huvudet snabbt fick vikt i sig. Rummet snurrade runt några varv, innan det bestämde sig för att vara stilla. Då klev jag upp, och gick fram till dörren, som också var vit. 

Just då märkte jag att jag inte hade mina egna kläder på mig. Jag hade en vit lång tröja, som nästan såg ut som en klänning. 

.

Jag öppnade dörren ut från rummet och kom ut till en lång korridor med dörrar med jämna mellanrum. 

Alla dörrar var stängda, och det var helt öde i hela korridoren. 

”Värsta kylarköping..” mumlade jag svagt och syftade på filmen ”Bilar”, som nog alla barn hade sett. 

Jag följde korridoren och höll i väggen medan jag gick. 

Till slut så fick jag syn på en bänk, där det satt en gubbe som läste Aftonbladet. 

”Eh, ursäkta mig...” sa jag förivrat och titta ner på honom. Han drog blicken från tidningen och tittade sedan på mig. 

Han hade mörka ögon, nästan svarta, som man såg rakt igenom. Han verkade ha något ont i blicken. Han verkade söka hämnd. 

”Förlåt om jag stör.. Men vet du vart ingången av ... stället är?” stammade jag och kände hur huvudet fortfarande bara blev tyngre och tyngre. 

Gubben stirrade bara på mig. Någon minut efter så tog han upp en grå sak. Det såg ut som en rakapparat. Jag tittade förvånat på honom när han förde den mot sin haka, och sedan började prata med hjälp av den.

”Följ skyltarna i taket!” svarade han och la ner apparaten på bänken bredvid sig. 

Jag nickade kort och sa ett lättat ”tack” innan jag följde korridoren igen. 

Jag kunde äntligen pusta ut när jag hade kommit utom synhåll för honom. Han var konstig.. 

.

Jag följde skyltarna i taket, och kom sedan fram till ett ”informations”-rum. Det satt en dam bakom en ruta som man kunna prata med. I övriga rummet så var det stolar, ett bord, och barnleksaker. Ett väntrum alltså, tänkte jag medan jag gick fram till damen som man kunde prata med. 

”Selena Marie Gomez. Flickvän till Justin Drew Bieber, är han här?” frågade jag henne och studerade hennes ansikte. 

Hon såg egentligen ut som vilken tant som helst. Kortklippt hår till axlarna, klarblåa ögon, och ett par små glasögon som hängde på näsan. 

Hon hade även en blommig tunika på sig, som stack ut från hennes smink. 

”Justin...” mumlade hon och klicka på några tangenter på datorn som stod framför henne. 

”Ja, vi har en ‘Justin Bieber’! Han kan dock inte ta emot besök just nu, eftersom han har fått en rejäl smäll i bakhuvudet! Det kommer ta ett tag för honom att bli bättre. Lägret är inte så kritiskt i alla fall, vilket som vi skall vara glada över!” hon tog en paus. ”Men sätt dig här i väntrummet du, så kan jag skicka hit honom när han är redo för besök!” 

Jag stirrade förvirrat in i hennes ögon, och försökte få in det som hon nyss hade sagt. 

”Etttt... tag... ?!” upprepade jag medan handen flög upp över munnen. 

Tårarna började rinna ned för kinderna igen, och jag gjorde ingen ansatts till att försöka torka bort dem. 

”Ja, ett tag ja. Läkarna har ännu inte kunnat klura ut hur han fick ett sånt stort sår än, men dem hoppas att han inte blev slagen eller ramlade på några spikar!” svarade hon och räckte fram ett paket med näsdukar. ”Här! Ta en och vänta här. Jag går och hämtar lite te! Vill du ha mjölk och suketter i?”

Jag tog emot paketet med näsdukar i, och drog upp en. Jag fräste i den och torkade sedan några tårar som redan hade hunnit ner till hakan. 

Jag nickade kort och lämnade sedan tillbaka paketet med näsdukar i. 

.

Jag tittade ner på mina naglar och försökte att riva bort lite av det gamla röda nagellacket som jag hade haft. Jag hade inte fixat naglarna på två veckor nu, och jag behövde verkligen klippa dem så snart som möjligt! 

Jag hörde hur dörren till ”informations”-rummet öppnades, och jag tittade snabbt upp. 

Där stod Justin. Han höll i Pattie’s arm som stöd. 

Jag torkade bort ännu en tår som föll ner över kinden, och växlade mig blick mellan Justin och Pattie.

Hade han berättat att det var jag? 

”Justin..” sa jag och ställde mig upp. Den långa tröjan som jag hade tvingas ha på mig var nu blöt, eftersom jag hade gråtit ner den ett antal gånger. 

Justin mötte min blick och såg allmänt förstörd ut. Hans ögon hade den där glimten, som jag hade fallit för för första gången. 

Pattie hjälpte Justin fram till mig, och lät honom sätta sig ned bredvid den platsen som jag nyss hade suttit på. 

”Jag går och... Pratar med Jeremy. Jag antar att han är orolig för dig...” mumlade Pattie och pussade Justin på kinden. 

Hon gick sedan ut från rummet och försvann ur synhåll. 

Så fort jag tappade Pattie med blicken så omfamnade jag Justin i en lång kram. 

”Aj...” viskade han mot mitt hår. 

Jag släppte greppet om honom och lutade mig tillbaka. 

”Sel... Jag hoppas du fattar vad detta innebär...” viskade han och la min hand i hans. 

 

 

”Sel... Jag hoppas du fattar vad detta innebär...” viskade jag och tog hennes ena hand och la den i mina. 

Hon tittade med stora ögon rakt på mig och suckade. Hennes ögon blev snabbt tårfyllda. 

”Nej..” svarade hon och jag suckade. Jag tittade ner mot hennes hand i min, och sedan på hennes ansikte. 

”Det är slut mellan oss.. Detta kunde ha gått riktigt illa, och egentligen så skulle jag inte få komma ut här ifrån förrän om en vecka.” svarade han och tog en paus. ”Men Pattie övertalade läkarna om att jag behöver det. Men att jag ska ta det lugnt med huvudet..”. Denna gång viskade jag. 

Sel’s ansiktsuttryck var bekant. Senaste gången hon fick det var när hennes bästa kompis dissade henne för en annan kompis. 

”Jag är ledsen...” viskade jag sedan och pussade henne mjukt på kinden. 

Jag ställde mig upp och började vingligt gå mot dörren. 

”Nej, Justin.. Vänta!” sa Selena och kom upp bredvid mig. Hon små sprang mot dörren och blockerade den för mig. 

”Varför, Justin, varför?” frågade hon oförståndigt mig. 

Jag suckade igen och vägrade möta hennes ögon. 

”För att... Jag är rädd att det ska hända igen. Okej?” svarade jag sedan och tittade ner i golvet.

Nu var det hon som suckade.

”Har du berättar något för.. Pattie?” 

Jag fick motvilligt ögonkontakt med henne. Hennes ögon var fortfarande tårfyllda, så att jag plötsligt fick skuldkänslor. 

Jag skakade sedan på huvudet och lutade mig fram mot henne. Hennes blick växlades snabbt mellan mina ögon och läppar.

Sekunderna senare så kysste jag henne mjukt och la en hand om hennes midja. 

Jag avslutade kyssen efter en liten stund, och la pannan mot hennes. Jag andades in hennes doft, som var gudomlig. 

”Jag är ledsen..” suckade jag sedan och öppnade dörren bakom henne. I ögonvrån så såg jag hur hon brast ut i tårar, men jag började gå bort från henne. 

Jag var inte säker på om jag gjorde rätt, men det kändes rätt. 

 

 

 

”Ja, vi hörs!” svarade jag glatt och lade sedan på. Att ha snackat med Tilda gjorde mig alltid glad!  

Jag la mobilen på sängbordet och la mig själv ner i sängen. Klockan var kvart i två på natten och jag höll på att somna vilken minut som helst. 

”Godnatt mamma!” ropade jag genom väggarna och slöt sedan ögonen. 

Precis när jag hade somnat, så ringde min mobil med hög ringsignal. 

Jag suckade högt och tog mobilen från sängbordet. Utan att titta vem det var, så klickade jag på ”svara” och förde mobilen till örat.

”Vad?!” gormade jag argt och gäspade stort. 

”Uh, sorry. Bieber här!” sa en bekant röst genom telefonen.

Justin! Var det Justin?! Justin! Justin! Justin!

Jag harklade mig snabbt och kände hur en röd nyans på kinderna bubblade upp. 

”Åh.. Ehum! Det är Skyler” svarade jag snällt och halvlog lite för mig själv. Jag visste att han inte såg att jag log, men jag brukade alltid småle när jag gjorde något pinsamt! 

”Yo.. Jag har kommit hem från sju...” han pausade mitt i meningen. ”Jo..  Nejmen jag undrade ifall du skulle vilja följa med mig till stan i morgon? Det låter ganska konstigt, eftersom vi knappt känner varandra. Men du verkar cool!” svarade han glatt och skrattade kort. 

Jag svalde hårt och försökte få in det han nyss sagt. 

Frågade han om jag kunde följa med honom till stan?! 

”Ja! Ja! Ja! Absolut! Gärna! Mer än gärna! Självklart!” utbrast jag glatt och mitt leende sken upp direkt. 

”Vad bra! Då säger vi det! Jag hämtar upp dig vid Starbuck vid tolv i morgon! Toppen. Vi hörs!” svarade han och lade sedan på. 

Jag tittade rakt in i väggen efter att han hade lagt på. Hade han verkligen ringt mig?! Eller hade jag bara drömt?!

Jag skakade på huvudet med ett glatt leende på läpparna. Sedan så la jag tillbaka mobilen på sängbordet och somnade med ett stort leende på läpparna. 

.

Nästa dag vaknade jag med ett lika stort leende som jag hade somnat med. Klockan var redan tio, och jag hävdade mig upp från den varma sängen. 

Jag klev in i badrummet och hoppade snabbt in i duschen. 

Sedan så schamponerade jag håret och tog duschtvål på kroppen. Jag sköljde bort det efter en stund och virade handduken kring mig. Håret satte jag upp i en turban med en annan handduk. 

Efter att jag duschat klart och borstat igenom hela håret så gick jag till garderoben och tog fram kläder som jag hade bestämt att jag skulle ha idag. Outfiten bestod av ett par jeansshorts och en rosa blus, tillsammans med det så valde jag en ljusblå väska och lite smink. 

När jag hade klätt på mig så sprang jag nedför trappan och tog ett glas apelsinjuice. 

”Godmorgon!” sa jag glatt till William som kom förbi. För att vara söndag så gick han upp riktigt tidigt. På söndagar brukar han alltid sova till två eller tre på eftermiddagen. 

”Varför är du glad? Det är skola i morgon!” svarade han uttråkat och tog glaset ifrån mig. Han drack upp det på bara några sekunder, och torkade sedan munnen med handflatan. 

”Pff! Det är inte skola! Det är fritids, dessutom är det bara för dig, och inte mig!” svarade jag och skrattade.

Han lipade elakt mot mig och ställde ner glaset med en smäll på bordet. Efter det gick han mot teven och satte på den med hög volym. 

Jag suckade högt och skakade på huvudet. Småbröder.. 

”Om mamma undrar, så har jag gått ut med en vän!” ropade jag till William medan jag gick mot hallen. 

Jag drog på mina svarta, låga Converse och tog den svarta skinnjackan i handen. Det var ganska varmt att ha skinnjacka på sig en dag som denna, men det kanske skulle bli dåligt väder senare på dagen! 

Jag ryckte upp dörrhandtaget och klev ut från huset.

”Hejdå!” ropade jag innan jag stängde dörren. 

Jag började gå bort mot starbucks där Justin hade bestämt att vi skulle mötas. 

 

 

 

Jag stannade framför disken vid starbucks och beställde två kaffe. 

”Det blir 3 dollar, tack!” svarade gubben bakom disken och ställde fram kaffet. Jag öppnade min plånbok som jag hade i fickan och gav honom dollarna kontant. 

”Behåll växeln!” sa jag sedan och tog kaffet.

Jag satte mig vid ett bord och väntade på att Skyler skulle komma. Hon verkade trevligt, men samtidigt cool på något sätt. Som en ganska schyst vän! 

Jag vände blicken mot ingången, då en tjej klev in. Hon tittade runt i hela lokalen, innan hennes blick fastnade på mig. 

Jag smålog lite mot henne, medan hon gick till mig.

”Hej!” sa hon glatt och satte sig mitt emot mig. ”Skyler!” 

Det var en lättnad, tänkte jag och log. 

”Så.. Hur är det? Du lät rätt... arg, igår” flinade jag och smuttade på kaffet som fortfarande var varmt. Usch, jag hatade kaffe! 

Skyler blev snabbt generad och gömde huvudet i händerna.

”Usch, att det var du som ringde!” skrattade hon.

Jag skrattade till och räckte över ena kaffekoppen till henne. 

”Här, jag beställde en till dig!” sa jag med ett leende på läpparna. 

Hon visade återigen sitt ansikte som inte var lika generat. Sedan tog hon kaffet i händerna och smuttade lite på det hon också.

”Gillar du kaffe?” frågade hon sedan och ställde ner koppen på bordet. 

Jag rynkade näsan och skakade på huvudet.

”Inte direkt..” 

Hon blängde retsamt ner på min kaffekopp som nästan stod orörd på bordet. 

”Men du beställde för..?” 

”För att jag tänkte vara snäll, och det skulle vara konstigt om jag bara beställde till dig!” skrattade jag och sköt undan kaffet. ”Vänta, du gillar det va?”

Hon ryckte på axlarna innan hon svarade.

”Ibland..”

.

”Kan vi inte gå in här?” frågade jag och nickade mot djurmagasinet. 

”Visst!” svarade Skyler och förde stegen mot ingången. Jag följde efter henne in, och såg i ögonvrån hur det börjades bilda kaos efter oss. Fullt med fans och paparazzi’s! 

”Haha! Titta här!” skrattade Skyler stelt och hade en mask över ansiktet. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Hon såg riktigt rolig ut! 

Jag gick fram till henne och tog en mask i lådan bredvid. Masken som jag tog föreställde en gris. 

Skyler skrattade åt mig, medan hon tog upp en ny till henne. 

”Bieber!” hördes ett rop bakom mig. Jag vände mig snabbt om för att se vem det var. Men det var inte en person, utan två.

Det var en sak som jag var orolig för, att polisen skulle komma. Jag hade inget giltigt körkort i Sverige, bara i USA.

Jag var snart framme vid den platsen som Justin hade pratat om, och parkerade bilen bakom en annan som var parkerad vid vägkanten.

Sedan gick jag ut från bilen och gick runt till andra sidan, där jag stannade upp och stirrade.

Det var han. Justin. Och en tjej. Selena. 

 

--------------

 

 

Det stannade en bil bakom min på gatan, och en tjej klev ur den. Jag granskade henne medan hon gick runt sin bil och fick syn på mig och Selena. Då hon stannade till och glodde på oss. 

”Pinsamt..” hostade Selena fram med ett litet flin. Jag skrattade lätt till och ställde mig sedan upp.

Tjejen stog fortfarande still, men tog små, små, steg fram till oss när jag vinkade hit henne. 

Att alla fans ska vara så nervösa, tänkte jag och skrattade till igen. 

”Aye, var inte nervös!” ropade jag och sprang fram till henne. 

Jag omfamnade henne i en kram och kysste henne mjukt på kinden. 

Hon var stel i hela kroppen och det ändrades till en röd nyans på hennes kind efter att jag hade pussat henne. 

”Sk-kyyle-err...” stammade hon och räckte fram handen stelt. 

”Bieber. Justin Bieber!” svarade jag med ett stort leende på läpparna. 

Skyler hade lång hår, och underbara bruna ögon! Sånna där som vilken kille som helst skulle kunna falla för. 

Men inte jag. Jag hade Selena. Och hennes ögon.. Dem var också underbara! 

Hon hade även en kort rosa klänning som passade hennes lockiga hår perfekt. Outfiten hade hon verkligen lyckats med!

 

Jag tittade bak mot Selena, som ni suckade och reste dig upp. Hon gick långsamt emot oss, med ögonen på Skyler. 

”Gomez. Selena Gomez. Och du är?” frågade Selena när hon var framme hos oss. 

Hon la ena armen runt min midja och jag tryckte henne närmare mig, medan den där Skyler började prata.

”Jacobsson. Skyler Jacobsson!” hälsa hon och svalde hårt. Hon verkade ha förstått att det verkligen var mig och Selena som stod framför. 

.

Vi började gå tillbaka mot den platsen där jag och Selena hade suttit ensamma en stund tidigare.

”Så.. Hur gammal är du då?” frågade Selena och slog sig ned bredvid mig i gräset. 

Jag slog stort emot henne och vände sedan blicken mot Skyler som granska Selena’s och min hand som var flätade i varandra.

Hon svalade hårt innan hon öppnade munnen för att prata. 

”Jag är .. sexton.. !”

Hennes svar var lite osäkert och stelt. 

”Aha, minderårig?!” frågade jag och visade tänderna i ett stort leende. Både Skyler och Selena tittade konstigt på mig.

”Jaha, förlåt. Det var mer tänkt som ett skämt..” svarade jag och svalde hårt. Där gjorde du bort dig Justin, tänkte jag och tittade ner i marken. Fast sekunderna senare så tittade jag upp igår, eftersom tjejerna hade börjat skratta. 

 

.

Vi hade suttit en lång stund och pratat, och det hade redan börjat bli lite sent. Picknicken var uppäten och vi alla tre var egentligen ganska trötta.

”Tjae, vi ska nog börja dra oss hem. Eller vad tycker du, Justin?” frågade Selena och lade huvudet mot min axel. 

Nu satt hon nästan i mitt knä, fast inte riktigt. Skyler satt mitt emot oss, i skräddarställning. 

Jag gäspade stort och nickade sömnigt.

”Ja, det borde vi nog!” svarade jag och kysste henne ömt på örsnibben, vilket fick henne att fnissa till. ”Om du har lust att ställa dig upp, alltså?” frågade jag sedan. Men innan hon hann svara så hade jag redan brottat ner henne, så att jag låg över henne. 

”Alltså, du skulle inte ha gjort det där!” skrattade Selena och sparkade med benen. Men hon skulle inte kunna komma ut från mitt grepp. 

Jag lutade mig till sist ner mot henne och kysste henne mitt på läpparna. Hon smakade hallon och choklad. 

En harkling hördes bakom oss, och jag avbröt snabbt kyssen och drog mig tillbaka i sittandes ställning. 

”Ursäkta för att du såg det där..” mumlade jag skamset och tittade ner i marken en än gång. Jag kände hur den röda nyansen på mina kinder började hetta till, men jag räddade situationen med att skratta. 

.

”Ånej..!” ropade Selena och ställde sig snabbt upp efter att vi hade skrattat en stund. Jag reagerade en stund efter att hon redan hade sprungit iväg till bilen och hoppat in bakom ratten. 

Det var paparazzi’s som hade kommit och tog upp hela ängen nu. Jag skulle definitivt inte kunna ta mig till bilen utan att ge paparazzi’sen bra bilder. Det visste till och med Selena som satt i bilen och stirrade på mig. 

Jag såg hur henne blick gick från mig, till Skyler, till en fotograf och sedan på vägen. Sedan började hon köra.

Hon körde inte till vårt gemensamma hus, hon åkte åt andra hållet. Ensam. Utan mig. Utan att ens vänta på mig! 

Mitt humör sjönk till noll igen, och jag tog ett hårt grepp och Skyler’s arm och började springa in i skogen bakom oss. 

 

 

 

Justin höll ett hårt grepp om min arm och började springa in i skogen med mig i hälarna. Stunden var väldigt intensiv och obekväm.

”In här!” mumlade Justin andfått och stannade vid ett träd med tjock stam, mycket barr och många grenar.

”Jag. Kan. Inte.. Min klänning kommer bli förstörd..!” svarade jag snabbt. Orden bara flög rakt ut, utan att jag hade tänk igenom det. 

Jag sa just emot Justin Bieber... Jag sa just emot Justin Bieber.. Jag sa just emot Justin Bieber.. 

Orden ekade inom mig, och jag ändrade mig snabbt och började klättra upp i det äckliga trädet. 

Jag var snart långt uppe i det, och satte mig på en tjock gren som såg ut att hålla. Ett tag i alla fall! 

Justin satte sig bredvid mig i trädet, fast på andra sidan stammen. 

”Förlåt. Jag skulle ha klättrat upp direkt. Och.. och...  inte brytt mig om min klä-” började jag innan han avbröt mig.

”Schhhhhh...!!” hyschade han mig och la sitt pekfinger över min mun. 

Men han tog snabbt bort det och torkade av sig på grenen han satt på. 

Det fick mig att bli olycklig. 

Känna mig som om jag inte betydde något. 

Att jag förstörde allt.

 Att jag var ful och äcklig. 

 

.

Det hade blivit mörkt nu, och solen var nere helt. 

Det hade till och med kommit fram ugglor som skrek.

”Förlåt. Det var inte meningen att dem skulle komma.. Jag är verkligen ledsen. Hoppas att dem inte fick några bra bilder på oss!” mumlade Justin och suckade. 

Jag kramade om trädet hårt innan jag vände blicken mot Justin. 

Han såg förkrossad ut. Han hade den där glimten i ögat, som säkert alla i hela världen har sett bilder på, på en sida som heter Facebook.

Jag suckade åt mina funderingar och svalde hårt.

”Jag fattar. Jag förstör din karriär, och publicitet. Jag borde inte ha ring och förstört din tid med.. Din flickvän. Jag förstår att du har tusentals med tjejer som springer efter dig, och att du vill vara själv lite!” svarade jag och svalde hårt igen.

Utanpå så försökte jag vara stark och undvika att säga något oväntat.

 Men inuti så ville jag bara hoppa på honom, säga att han är den mest underbaraste killen i världen, och inte låta honom gå. 

Men jag kunde inte göra det nu. Jag hade helt seriöst smält. Smält för honom. Hans charm, hans personlighet, hans utseende, och hans snygga snygghet!

 Jag försökte hålla masken i alla fall. 

.

”Nej, herregud. Vad är det som du säger?! Jag tycker inte att du är äcklig, inte på riktigt. Det är bara det att jag har en mini fobi.. Får jag något äckligt på händerna så måste jag tvätta bort det så fort som möjligt!” utbrast Justin och gjorde en stor gest, så stor att han till och med var på väg att ramla ned för trädet. 

”Det var nyss som om du erkände att jag var äcklig..” svarade jag och tittade ner mot marken. Jag skämdes för nuet. Varför sa jag så?! Varför!

Han suckade igen och började förklara allting. 

Han sa att jag var ”vacker”, som inte alls var sant! 

.

 

 

Skyler stannade bilen och vände sig sedan mot mig. 

”Ehh.. Trevligt att träffa dig, Skyler. Men jag måste gå nu! ‘Have a god day’! Bye.” sa jag och öppnade bildörren. 

”Men.. Ska du verkligen gå av här? Det är ju mitt ute i ingenstans!” utbrast Skyler när jag hade gått ut från bilen. 

Jag tittade runt omkring oss, det var skog överallt. Men jag hade bestämt mig för att gå den sista biten hem. Eftersom jag inte hade tänkt att avslöja mitt och Selenas gemensamma hus.. Selena... Jag undrade vart hon hade tagit vägen. Hon verkade inte ha kört till huset i alla fall! 

”Jag går resten!” sa jag snabbt och pressade fram ett leende. Det var lätt att övertala mig om vissa saker. Men just nu så skulle hon inte kunna övertala mig om att skjutsa mig ända hem! 

”Bye bye!” sa jag sedan och stängde igen bildörren. Jag gjorde ett snabbt ”peace”-tecken innan jag la ner händerna i fickorna och började gå längst kanten på vägen. 

Eftersom det var mörkt ute, så kunde hon bara se mig några meter till, sen skulle jag ha försvunnit ut i mörkret. 

När jag hade gått några hundra meter fram på raksträckan så tittade jag bakåt. Inget lyse syntes till, det betydde alltså att jag var ensam. 

Jag vände mig fram igen och började gå. Nu var det bara några hundra meter till, sedan skulle jag vara framme.

.

Jag låste upp dörren med nycklarna som låg under dörrmatten, och öppnade sedan dörren. 

”Hallå?” ropade jag och la ner nycklarna under dörrmattan igen. Sedan stängde jag dörren och låste inifrån. 

”Selena?” försökte jag igen, men inget svar. Nope, hon var inte här. 

Vart skulle hon kunna vara? Inte på någon snabbmats affär, inte hos sin familj.. Men kanske hos någon kompis. Skit. Jag hade ju planerat hela kvällen. Den romantiska kvällen då vi skulle grilla och sedan bada i poolen med champagne. 

Men nu skulle det bli precis tvärtom! 

Fast hon kanske inte var sur på mig ändå.. Hon kanske bara stack för att.. Äsch, det är hopplöst, tänkte jag och drog upp mobilen från fickan. 

Inget sms från Selena. Inget missat samtal från Selena. 

Hon kanske inte hade tänkt att komma hem! Till och med!

.

Jag satte mig i soffan med ett stort packet med Ben&Jerry’s. Jag störde mig lite på att alla fans började skämta om ”Jerry”, men om dem var glada - så jag var glad. 

På teve så gick ”The Vampire diary”, så jag tittade en stund på det innan det hördes en lätt knackning på dörren.

Jag drog åt mig fjärkontrollen och stängde snabbt av. Sedan gick jag till köket som man kunde se hallen från. 

Inklivandes kom Selena, med ett sträck på läpparna. 

Jag svalde hårt och stod bara och stirrade på henne. Jag hade inte riktigt något att säga. 

”Ehm.. ” började hon och la ner sin handväska på golvet. Sedan gick hon fram och kramade mig. 

Det var lite som en chock. Att hon frivilligt kramade om mig nu. 

”Jag kanske inte skulle ha dragit iväg sådär, men det såg ut som om du hellre ville ‘beskydda’ ditt lilla fan, istället för att åka bort med mig!” utbrast hon sedan och backade undan några steg. ”Och nu har dem bilder på det!” 

 

Hon gick direkt iväg mot dörren, och försvann på bara några sekunder.

”Förlåt..” suckade jag, hon kunde inte höra mig, jag visste det. Men jag sa ‘förlåt’ i alla fall, det kändes bara bra att göra det!

Jag drog upp mobilen från fickan och klickade upp mina meddelanden. Inget nytt. Nej, här var man opopulär. 

Jag klickade på ”skriv nytt”, och började skriva.

När jag var klar, så valde jag mottagare. Vem jag skulle skicka det till. Sebastian. Mitt ända hopp just nu. 

 

----------------

 

 

”Grymt bro’!” utbrast Kenny-Benny och slog ihop händerna. 

Jag skrattade hysteriskt, rakt ut och drog med underarmen över pannan.

”Använd handduken..” suckade mamma och kastade över en vit liten handduk till mig. Jag flinade mot henne medan jag torkade mig i ansiktet.

”Var det så svettigt?” skrattade en röst bakom mig.

Jag vände mig snabbt om och såg att det var Selena.

”Uuuuh, inte lika svettigt som det brukar bli när du genrepar!” skojade jag och drog in henne i min famn. Hon släppte ner sin väska på golvet och la armarna runt min nacke. 

Hon kysste mig passionerat medan jag drog hennes kropp närmare min. Men kyssen varade inte så länge. 

”Snälla hörni, gör det där någon annanstans!” utbrast Kenny och knuffade ”bort oss” med handen i luften. 

Senden suckade han och tittade bort.

Jag avbröt kyssen och blängde emot honom. 

”Ska du säga!” gormade jag och hoppade på honom där han satt i soffan.

I ögonvrån så såg jag att Selena satte sig bredvid mamma i den andra soffan och att dem kramade varandra. Selena och mamma... 

Jag flinade mot Kenny medan jag brottade ner honom i soffan, ända tills hans gav den. 

.

”Vi ska spela in din musikvideo i morgon, Juju! As Long As You Lololololololololol love me!” sa Usher och började sjunga låten. 

”Passa dig!” skratta jag och drog upp pekfingret. Usher fnös till och tog en klunk av sitt vatten. 

Selena fnissade till och tog ett mjukt grepp om min hand. 

”Kommer du, Juju?” viskade hon i mitt öra och pussade mig på kinden. 

”Absolut!” svarade jag och blinkade med ena ögat mot henne. Sedan vände jag mig om mot dem andra ”Hörni, vi ses!” 

”Ha så kul!” svarade Kenny retsamt och satte sig bekvämare i soffan. 

Jag skrattade humorlöst till och vinkade mot mamma innan jag öppnade dörren till Selena. 

Vi började gå bort mot bilen, samtidigt som massor med fans omringade honom. 

”Åh, nej!” mumlade Selena och suckade. Jag sneglade ner mot henne och höll hennes hand lite hårdare. Sedan gjorde jag blicken ”följ-efter-mig”.

Eftersom Kenny inte hade följt med ut, så hade vi ingen som kunde ”skydda” oss. 

 

 

”Aye, hörni! Låt oss komma fram! Autografer senare. Bilda en väg fram. Tack. Tack. Love you!” ropade jag fram över dem och gick medan fram mot min bild med Selena i hälen. 

Jag började gå lite snabbare och låste upp bilen några meter innan vi var framme. Selena satte sig sedan i passagerare sätet, och jag i förarsätet. 

Jag pustade lättat till och spände armarna fram mot ratten. 

”Justin, jag börjar bli rätt så trött på dina ‘Beliebers’!” utbrast Selena och gjorde en gest med händerna. 

Det slutades skrika, och jag kände hur allas blickar riktades mot Selena. Jag undrade varför, dem kunde väl inte höra.. Tänkte jag. Men sekunderna senare förstod jag varför! Fönstret på bådas sidor var öppna! 

Selenas kinder ändrades färg till röd, och fansen började skrika igen. Den här gången var det inga lyckliga skrik. Dem skrek elaka saker, till Selena.

Hon gav mig en ursäktad blick, och jag förstod att hon ville att jag skulle göra det bästa av situationen. Men vad kunde göra!?

Istället för att säga något, få ögonkontakt med alla fans eller göra något snällt, så gjorde jag något som ingen var beredd på. Jag började köra!

Fansen framför bilen flyttade motvilligt plats och stod och glodde på oss medan vi åkte förbi dem.

.

Mitt humör hade sjunkit till noll, och det kändes nästan som ett litet hål i hjärtat. Egentligen borde det inte vara jag som hade tappat humöret och mådde dåligt. Det borde vara Selena. Inte för att jag ville det. Jag ville självklart inte att hon skulle må dåligt. Men hon hade gjort bort sig. Gjort en av dem värsta sakerna som man kan göra.

Jag såg hur hon sneglade mot mig, och öppnade munnen för att säga något. Men istället så slank det ur en suck. 

”Justin, jag är ledsen!” utbrast hon efter en stund, och vände sig av obehag emot mig. 

Mitt humör sjönk ännu mera dem här gången. 

”Är det de ända du har att säga?!” frågade jag argt och stannade bilen. Mitt på en lång sträcka, på bilvägen. 

Selenas ansikte blev rödare än vad det hade varit tidigare, och hon tittade nervöst fram och bak på bilvägen. 

”Snälla Justin, kööör...” stammade hon fram och gömde ansiktet i händerna.

Jag suckade högt till och körde åt sidan, så att bilarna kunde komma förbi. Eller ja, om det kom någon bil. Det brukade mest vara öde här!

Nedanför bilvägen var det en äng, där var mitt mål!

Selena tog bort händerna från ansiktet och tittade på sorgset på mig.

”Jag kanske kan förlåta dig, om du ger mig och mina fina beliebers en ursäkt!” sa jag stelt och fick ögonkontakt med henne.

Hennes bruna ögon glänste, och en tår rann ner över hennes kind.

 

 

 

Jag tittade sorgset på Justin och drog bort en en tår rann ner över kinden. 

”Jag kanske kan förlåta dig, om du ger mig och mina fina beliebers en ursäkt!” sa Justin stel och tittade rakt in i mina ögon. Hans hasselnötsbruna ögon såg stela och arga ut. 

Jag skämdes. Jag skämdes verkligen. 

Jag svalde hårt och tänkte i några få sekunder innan jag svarade.

”Jag är verkligen ledsen Justin! Det är bara det att dina fan och ‘beliebers’ är efter dig hela tiden! Hela tiden! Jag borde inte ha sagt att jag var trött på dem, jag vet. Snälla, kan du förlåta mig? Och ja, jag skulle bli ledsen om du sa så om mina fans.. Jag blev vara upprörd, jag visste inte varför jag sa det! Jag orkade bara inte med det.. Jag är ledsen!” svarade jag stelt och torkade bort ännu en tår. 

Han log smått och smekte min löst min kind. 

”Klart att jag förlåter dig!” sa han sedan och öppnade sin bildörr. 

Han klev ut från bilen och gick runt till andra sidan, och öppnade min bildörr. 

”Kom!” sa han och drog med mig ner från gatan.

Vi var på en äng, som var riktigt grönt, och små gula blommor lite här och var! 

Justin hon min hand och gick snett bakom mig. 

Två sekunder senare så knuffade han ner oss båda på marken och skrattade till. 

”Förlåt!” viskade jag mot honom, medan han än en gång smekte min kind. 

”Det gör inget, har jag ju sagt!” svarade han och log mot mig, för första gången var det ett riktigt leende. 

Han lutade sig fram emot mig, och kysste mig båda passionerat och intensivt mitt på läpparna. Jag fann snabbt hans tunga och log stort mot honom. 

Han rullade över mig och avbröt kyssen med ett skratt. Jag började skratta jag med, ända till hans mobil började ringa. 

Jag suckade högt och han satte sig långsamt upp. Jag hävande mig upp med armbågarna så att jag fick stöd från dem. 

”You, The Biebs! Är du en an mina vänner, så kommer jag och hemsöker dig. Jag är lite upptagen här!” skrattade han som svar i telefonen. Sedan blinkade han humoristisk mot mig. 

Men hans humör ändrades direkt när personen i andra änden svarade. 

 

Jag fiskade upp mobilen från bakfickan och slog in numret som stod på datorskärmen. Vad skulle jag säga?! Tänk om det var fel nummer?! Herregud Skyler, varför gör du det ens?! frågade jag mig själv.

Jag tvekade en stund, skulle jag ringa? Eller skulle jag vänta med det, eftersom jag inte visste om det var rätt nummer? 

Medan jag funderade på det så hade jag helt plötsligt klickar på ”ring”. Mitt hjärta började dunka hårt och jag darrade kort. 

”You, The Biebs! Är du en an mina vänner, så kommer jag och hemsöker dig. Jag är lite upptagen här!” svarade en välbekant röst i telefonen.

Mitt hjärta hoppade över ett slag! Det var Justin. Justin Bieber som hade svaret på mitt telefonsamtal! 

”He-e-e-ej.. Ju-u-u-u-usti-i-in...” stammade jag fram och kände hur det skrek inom mig. Det var han! Han! Han! Han! 

Han tyckte nog att det var jobbigt. Han får säkert samtal hela tiden av hysteriska fans som skriker och stammar. Precis som jag.

Jag hörde en suck, och en tjejröst i bakgrund. Den lät också bekant, men jag kunde inte sätta fingret på vems det var! 

”Jaha, ett fan nu igen? Okej, vad vill du?” frågade Justin genom luren. En suck hördes igen, och då förstod jag att det verkligen verkade vara jobbigt. 

Jag svalade hårt och tog mod till mig. Jag skulle klara det här.

 Jag skulle lyckas att prata med honom i telefon. 

”Åh.. Ehum.. Förlåt om jag stör! .. Jag heter Skyler, och var på din konsert här om dagen.. Och jag fick komma upp på scen och bli din ’one less lonley girl’... Jag vet inte varför jag ringde riktigt, och är ledsen om du tycker det är irriterande!... Jag ville bara..” sa jag och svalde hårt. Jag visste inte hur jag skulle avsluta meningen. Hur då? Jag kunde inte fråga om han ville ses! Han var berömd! Han var säkert upptagen hela tiden! 

”Aha, var det du? Vad roligt! Har du lust att komma över en stund? Jag är på ängen nära södersviken! Jag är här med Selena, och tänkte ha en liten picknick. Men jag måste gå, kom gärna. Bye bye!” svarade jag snabbt och la sedan på. 

Jag fick panik och blev helt stum. Jag skulle träffa Justin Bieber! Justin Bieber! Bieber! Justin! The Biebs! 

Jag sprang bort till garderoben och rev fram alla kläder som jag hade!

.

Jag valde en fin rosa klänning, och satt redan i bilen på väg till ängen nära södersviken. Jag hade ingen aning om vart det låg. Så därför använde jag GPS!

Det var en sak som jag var orolig för, att polisen skulle komma. Jag hade inget giltigt körkort i Sverige, bara i USA.

Jag var snart framme vid den platsen som Justin hade pratat om, och parkerade bilen bakom en annan som var parkerad vid vägkanten.

Sedan gick jag ut från bilen och gick runt till andra sidan, där jag stannade upp och stirrade.

Det var han. Justin. Och en tjej. Selena.