Jag blev tvingad att gå av scenen och ner i publiken igen, och det fanns ingenting annat än det som jag kunde göra just nu! Vilket som verkligen var synd, eftersom jag ville vara där uppe med Justin hela kvällen!

”Herregud Skyler!” skrek Tilda överlyckligt och hoppade på mig i en kram. Jag besvarade hennes kram och torkade bort ännu några tårar som föll ner från kinderna. Jag kunde nästan slå vad om att jag var den lyckligaste människan på jorden just nu!

-----------------

Jag applåderade högt och länge efter att Justin hade avslutat den sista låten på hans konsert. Han hade varit otrolig! Riktigt otroligt bra!  

Jag iakttog honom när han gick av scenen och små sprang fram till mig. Hans hår hoppade upp och ner medan han sprang.

”Du var jättebra! Till och med bättre än mig!” sa jag snabbt och gav honom en mjuk och lång kram. 

Det var han som avslutade kramen några sekunder senare, med att säga att han skulle ta en snabb dusch och göra sig klar för våran dejt i kväll. 

Han gick iväg och lämnade mig kvar på stället. 

Jag bet mig hårt i läppen och gick fram till Pattie, Justin’s mamma, och pratade lite med henne istället, tills Justin blev klar. 

”Visst är han duktig?” frågade Pattie när jag kom fram till henne. Jag nickade hastigt och såg att hon började gråta. ”Glädjetårar!” ursäktade hon sig och skrattade tyst. 

Jag la en hand på hennes rygg och drog den upp och ner. Jag förstod att hon var stolt! Det var jag med, såklart. Men att vara mamma åt en sådan underbar och begåvad pojke... Det måste vara obeskrivligt! 

”Han måste vara stolt att ha dig i sitt liv!” utbrast Pattie och tittade på mig. Jag skrattade smått till och blev en aning generad. Det kändes bra att höra det av Pattie, eftersom Justin ser upp till henne så mycket! Att inte bli accepterad av henne vore hemskt.. 

”Jag är stolt att ha honom i mitt liv!” svarade jag och log stort emot henne.

Hon uppskattade mitt svar och gav mig en lång och mjuk kram. Jag gosade in mig i hennes hår som om hon var min mamma. 

Efter några sekunder så hördes en harkling bakom oss. 

Jag avbröt snabbt kramen och såg att det var Justin.

”Åh, hej gubben. Du var fantastisk!” sa Pattie stolt och gick fram till Justin. Hon tittade på honom en liten stund, och kramade hårt om honom sekunden efter. 

Jag fick ögonkontakt med Justin och såg hans glittrande ögon tindra emot mina. 

Pattie avslutade deras kram och små sprang bort mot Usher som vinkade dit henne. Han skulle tydligen lära henne spela gitarr.. Goa’ gamla Usher!

Justin kom fram till mig och när han var tillräckligt nära så la jag armarna kring hans nacke. 

”Hey, min sköna!” flinade han och kysste mig passionerat. Hans läppar var varma, och jag hade saknat dem mot mina! 

Just i det ögonblicken så såg jag en blixt i spegeln bredvid, och förstod direkt att paparazzi’s var på oss igen! 

Justin upptäckte det lika snabbt som jag, och därför avbröt han kyssen lika snabbt som den börja. 

Han förde läpparna mot mitt öra, och pussade mig lätt på örsnibben.

”Kom, min konsert är över och jag får lika gärna åka hem nu! Men jag vet ett ställe..” viskade han långsamt och tog ett mjukt, men ändå hårt, grepp om min hand. 

.

Justin drog med min bort till utgången av konserthuset och han öppnade den stora, tunga dörren ut, samtidigt som han lät mig gå före. 

”Damerna först!” insisterade han och jag gick villigt ut genom dörren. 

Han slängde dörren efter oss, satte på sig luvan och la en arm runt mina axlar. 

Det var fullt med fans här ute. Vissa skrek som galningar, för att dem hade varit på självaste Justin Bieber’s konsert. Medan vissa andra grät krokodiltårar.. Antingen så var dem överlyckliga, eller så hade dem bara gjort illa sig. 

Jag tittade lite närmare på en av alla fansen, hon hade ristat in ”JB” med blod på armen. Jag röst till av obehag och skakade bort alla tankar om hur hon skulle kunna ha gjort det. 

Istället vände jag mig mot Justin, och fortsatte gå i samma takt som han.

.

Vi satte oss i Justin silvriga bil, och Justin började köra. Utsikten var alltid grön, och fylld med träd av olika slag. 

”Vart är vi på väg?” frågade jag nyfiket, för säkert femtonde gången. Minst.

”Haha, det blir en överraskning!” svarade Justin retsamt och blinkade med ena ögat åt mig. Samma fråga, samma svar. Hela tiden!

Till slut kom vi fram till stället som Justin hade pratat om. Vi gick ut ur bilen, och så fort jag stängde bildörren och vände mig om så möttes jag av Justin’s hasselnötsbruna ögon. 

”Yo! Blunda!” utbrast Justin snabbt och skrattade. Jag reagerade snabbt och stängde ögonlocket så fort han hade pratat klart.

Jag kände hur två kalla händer lades över mina ögon, och Justin’s kropp som nuddade min. 

Jag hörde sedan hur han viskade något för sig själv, och hur han sedan låste bilen med hjälp av nycklarna som han alltid hade i fickan. 

”Välkommen hem, sweetie!” flinade han efter en stund och drog bort sina händer från mina ögonlock. Jag stirrade chockat på det som fanns framför mig!

Det var ett stort hus, rött med vita knutar! 

Med pool, sjötomt, en stoooor gäststuga, gräsmatta, växthus, förråd och en massa träd!

.

Justin la händerna runt min midja, och vilade hakan på min axel. 

Men det varade inte längre. Eftersom jag snabbt vände mig mot honom.

”Hem?” frågade jag förvirrat och slängde en till blick mot det fina huset. Jag bet mig hårt i läppen och blundade hårt. 

”Justin.. Säg inte att du har köpt huset till mig?! Herregud, det är för mycket! Underbara du!” mumlade jag och öppnade ögonen efter mitt lilla chockade ”tal”. 

Justin skrattade högt och la händerna runt min midja igen. Han lutade sitt huvud närmre mitt, så att vi vara var några centimeter ifrån varandra.

”Var inte dum nu, älskling! Jag har köpt det till oss!” svarade han och kysste mig passionerat där efter. Samma passionerade kyss som det var backstage, när alla paparazzis kom! Fast bättre! 

”Kom, jag ska visa dig runt!” viskade jag i Selena’s öra och tog tag i båda hennes händer. Det kändes så tryggt att vara med henne. Vart vi än var någonstans!

”Visst” svarade hon och ett stort leende på hennes läppar sken fram. Jag log tillbaka och började gå mot ytterdörren till huset, med henne efter mig. Jag tänkte visa huset först, och sen allt det andra. Som växthuset, poolen, havet, gäststugan, och allt det andra som fanns inom huset’s område. Allt som var vårt. Bara vårt. 

Jag öppnade ytterdörren och lät Selena gå in först, som jag alltid gör. 

”Wow... Justin.. Det är otroligt! Fantastiskt! Underbart!” utbrast hon och gjorde en gest med händerna. 

Jag skrattade till och nickade stolt. ”Japp, varför tror du annars att jag skulle köpa det?” sa jag retsamt och flinade. Det var inte som en fråga direkt, utan mer ett talesätt. 

”Meh!” svarade hon retsamt tillbaka och slog mig löst i magen. 

Jag behöll leendet och såg på när hon långsamt tittade runt på egen hand på nedervåningen av huset. Huset bestod av två våningar, ett garage i sidan på huset, två badrum, ett kök, två vardagsrum, hall, trappa, ett arbetsrum, veranda och fem sovrum. 

Det var egentligen ganska stort för att bara bo två person i. Eller, knappt. Både Selena och jag jobbar ju på dagarna. Hon är skådespelerska och sångerska, och jag detsamma. 

Jag visste inte riktigt om jag ville skämma bort henne eller inte. Men helt ärligt, så skulle lika gärna hon kunna köpa det här huset. Hon hade minst lika mycket pengar som jag. 

.

Vi hade redan gått runt i hela huset, minst två-tre gånger nu. Så vi bestämde oss för att se resten. Jag tyckte att poolen var en favorit! Medan Selena tyckte havet. Ja, man kan ju inte alltid ha samma smak om allt...

”Vad vill du göra? Äta middag kanske?” frågade jag charmigt och nickade in mot huset. 

”Ja, gärna!” svarade Selena glatt och gav mig en snabb puss på kinden. 

Hon gick före mig in i huset, bara för att retas, men hittade ända in till köket, utan några som helst problem.

”Härligt! Du börjar hitta!” log jag och öppnade kylskåpet. Jag såg i ögonvrån att Selena la armbågarna i bänken och lät huvudet vila i händerna. 

”Vad vill du ha för något?” frågade jag och återupptog blicken i kylskåpet. Jag hade åkt och fullt på med mat, så att det skulle räcka i åtminstone en vecka framöver. 

”Hmm.. Lax!” utbrast hon glatt och leendet växte snabbt upp på hennes läppar. Jag älskade verkligen när det gjorde det, speciellt när jag fick henne att göra det. 

”Förlåt!” sa han snabbt och svalde. ”Jag borde ha frågat vad det fanns först. Vad finns det?”. 

Hon skrattade till, vilket fick mig också att skratta. 

Laxen fräste på bra på plattan, men potatisen var redan jättemjuk. 

”Jag är ledsen, Sel. Men jag tror att vi failade lite med potatisen...” flinade jag och öppnade locket på dem. Jag hade aldrig varit bra i hemkunskap, och kunde därför inte laga så mycket mat. Därför föredrog jag alltid snabbmat, fil och flingor, eller något som man kunde värma i micron bara. 

Jag visste inte ens om man skulle koka potatis med eller utan lock!

”Men lille gubben då!” fnissade Selena och gick fram till mig. ”Jag är ledsen att behöva säga det, men du failade med potatisen!”

Jag vände mig om mot henne och stängde av plattan. ”Det där skulle du inte ha sagt..” svarade jag och suckade. 

Hon förstod direkt att jag hade något lurt på gång, och ställde sig därför i en position som hon trodde att hon kunde försvara sig i. 

Jag skrattade till, och lyfte upp henne i famnen på bara några sekunder. Jag började gå mot altandörren, och kom snabbt ner till havet. Snabbare än vad jag någonsin gjort! 

”Neeej!! Justin, allvarligt! Nej! Släpp ner mig!” skrek Selena och tog ett fastare grepp om min nacke. Precis som om hon ville vara kvar i min famn.

Bara för att retas så gick jag ner i vattnet, så att det slog upp på mina knän när vågor kom. 

”Justin...!” gnällde Sel och tittade mig djupt in i ögonen. Jag visste att hon försökte övertala mig om att gå upp igen. Men nej, som man bäddar får man ligga.

”1... 2..... och ......... 3!!” sa jag och kastade både mig och Selena ner i vattnet. Båda hamnade under ytan, men kom upp sekunderna senare.

”Neheej du!” gormade Selena och började stänka vattnet på mig. 

Jag slängde mig ner på sängen när jag kom hem. Det var det allra första jag gjorde, innan tårarna forsade ner från kinderna. 

Jag hade inte ens tagit av mig skorna, bytt om, eller sminkat av mig. Jag hade bara slängt mig på sängen och låtit tårarna komma.

Tilda hade släng sig ner bredvid mig. Utan tårar. Hon hade bara ett stort leende på läpparna. 

”Du blir Justin’s första One Less Lonley Girl, på hela 2012!” utbrast Tilda och gjorde en stor gest med händerna. 

Jag mumlade något ohörbart mot kudden och försökte torka tårarna som redan hade hunnit ner till kinderna. Jag hatade när det hela tiden blev så blött och klibbigt, som det alltid blev efter att man hade gråtit. 

Jag satte mig tillslut upp, bredvid Tilda som också satt nu. 

”Åh, jag behöver en kram!” sa jag snabbt och omfamnade henne i en kram innan hon hade hunnit svara. 

”Du borde vara glad!” mumlade Tilda i mitt hår, under kramen. 

Hennes mening fick mig att avsluta kramen direkt och sucka högt.

”Jag är glad! Jag är superglad faktiskt! Men jag är besviken...” svarade jag och torkade bort ännu en tår som precis hade övergett ögat. 

”Besviken? För vadå?!” 

Tilda’s tonfall var mörkare och hårdare. Jag gjorde henne irriterad, jag visste det. Men jag var besviken.. Riktigt besviken.. 

”För att Justin bara drog efter konserten! Jag fick en biljett backstage direkt efter att jag hade gått av scenen! Men han bara stack.. Stack med sin korkade flickvän. Seriöst Tilda, du skulle också vara besviken!” förklarade jag och tittade sorgset på henne. 

Jag såg hur hon öppnade munnen för att säga något, men jag avbröt snabbt henne. 

”Ja, jag vet. Jag borde inte vara besviken! Eftersom jag faktiskt fick träffa honom, vara på samma scen som honom, och att få nudda honom! Men det är jag, okej?!” 

Tilda tittade surt tillbaka på mig, och höjde på ögonbrynet. 

”Du behöver inte skryta så mycket! Jag går, ring mig när du har återhämtat dig från din lilla ’åh-mitt-liv-är-så-dåligt’-stund!” sa hon argt och ställde sig upp. 

Hon gick direkt iväg mot dörren, och försvann på bara några sekunder.

”Förlåt..” suckade jag, hon kunde inte höra mig, jag visste det. Men jag sa ‘förlåt’ i alla fall, det kändes bara bra att göra det!

Jag drog upp mobilen från fickan och klickade upp mina meddelanden. Inget nytt. Nej, här var men opopulär. 

Jag klickade på ”skriv nytt”, och började skriva.

 

Jag kommer missa allting! Alla kompisarnas fester, småprat.. Tilda’s sextonårsdag...

------------

”Justin.. Konsert..” mumlade jag och satte mig sedan upp i sängen med klarvakna ögon. ”Skit..” 

Jag sprang snabbt in i badrummet och tittade mig snabbt i spegeln. Men det gjorde jag inte länge, för jag dränkte huvudet ner i handfaten och började spola med vatten för att få bort det gamla sminket. 

Jag kom snabbt in i sovrummet igen och bokstavligt grävde ur alla kläder från garderoben. Vad skulle jag ha på mig? Jag hade inget fint!

”Lugn nu Sky, jag har ordnat allt” sa Tilda med lugn röst och ställde sig framför mig. Hon hade en liten Coop-påse i handen, som hon snabbt räckte över till mig. ”Så lite så”.

Leendet på hennes läppar växte snabbt och jag öppnade försiktigt påsen. Som om det skulle vara en orm eller något i den. 

Jag sträckte ner handen i påsen och fick tag i något. Mjukt.. Tyg.. ! Jag tog ett grepp om tyget och drog bort det. 

Det var en klänning. En svart, kort, fin, klänning. Precis en sån som Tilda hade på sig! 

”Awwee! Det är för mycket!” sa jag glatt och la huvudet på sne. Tilda tittade förtvivlat på mig och la upp händerna i luften.

”Nejdå! Sätt på dig den, annars missar vi konserten!” sa hon snabbt därpå och gick tillbaka till sängen där hon satte sig.

Jag löd henne efter orden som hon sa och satte snabbt på mig klänningen. Den satt perfekt på mig!

.

Taxin stannade utanför den stora arenan senare samma eftermiddag. Det var dags för Justin’s konsert, och både jag och Tilda var extremt nervösa! Vi visste att det inte bara var Justin som vi skulle få se den här kvällen. Utan många andra! Bland annat Scooter Braun, Usher, Justin’s familj, Alfredo, Kenny, Selena Gomez, Jaden Smith.. Ja, nästan alla som man kunde tänka sig! 

Jag vände blicken mot Tilda, som snabbt tog ett mjukt grepp om min hand och började dra mig mot ingången.

”Det kommer gå bra, klart jag fattar att du är nervös!” sa hon lugnande och blinkade med ena ögat emot mig. Jag svalade hårt och nickade lätt. 

.

Jag reste mig snabbt upp från fåtöljen och hoppade upp-och-ner på platsen! Jag var nervös. Nervös på riktigt. 

Jag började öva lite på mina danssteg, för femtionde gången på tre timmar nu. 

Fast egentligen så borde jag vara ännu nervösare än vad jag var. Eftersom arenan här var extra stor! 

”Tjenare bro’!” gapade Kenny högt. Jag vände mig snabbt om och såg honom stå lutad mot  listen i dörröppningen. Sekunderna senare så kom han emot mig, men slog sig ner i soffan. 

”Det kommer gå bra, lillebror!” flinade han och la ena armen över armstödet. 

Jag nickade försiktigt och tog upp min vattenflaska. Jag drack några klunkar innan Scooter kom in i rummet och sa att det var dags.

Showtime.

.

Jag gick efter Scooter, Kenny, Usher, bandet och några vakter fram till scenens början. Där stannade vi alla till och gjorde en snabb bön.

”Det här fixar du!” skrattade Jeremy, min pappa, som precis hade kommit. Jag log stort och tacksamt mot honom. Det här var hans första konsert som han hade varit på, av mina alltså.

I famnen så bar han på Jazmyn, som snabbt kvittrade till när hon fick höra min röst.

”Bieber! Bieber!” pep hon och Jeremy lyfte vänligt ner henne, så att hon kunde springa fram till mig.

”Hej sötnos!” sa jag och bar upp henne. Hon kramade om mig hård och mumlade något ohörbart.

Jag gosade in mig i hennes hår och kysste henne mjukt på kinden efteråt.

”Bieber måste gå..” viskade jag i henne öra och släppte ner henne. 

Hon tittade misstroget upp på mig, men sprang sedan till Jeremy igen. 

.

Jag små sprang upp på scenen med mikrofonen i ena handen, och en ros i den andra. Usher hade kommit på en ny ide. 

I början av varje låt så skulle jag kasta ut en röd ros i publiken, som ett lyckligt fans skulle få. Och självklart gick jag med på det!

”Hallå allihopa!” ropade jag ut i mikrofonen, bara för att få höra lite skrik. 

Alla verkade skrika det högsta dem kunde, och jag blev bara tvungen att sätta igång med konserten innan alla skulle få ont i halsen. 

Jag började med ”Never Say Never”, och innan jag började med låten så lät jag Jaden Smith komma upp på scen också, eftersom han skulle vara med i den. 

”Gonna give everything I have,

Cause this is my destiny.

I will never say never! (I will fight)
I will fight till forever! (make it right)
Whenever you knock me down,
I will not stay on the ground.
Pick it up,
Pick it up,
Pick it up,
Pick it up, up, up,
And never say never.

Here we go!
Guess who?
JSmith and Jb!
I gotcha lil bro.”

Efter att vi hade sjungit klart så avslutade vi låten och jag lät Jaden och Boyz All Man ta över i några minuter. Medan dem gjorde det så smet jag ut från scen och in i min loge igen. Jag bytte snabbt om till kläderna som jag skulle uppträda ”One Less Lonley Girl” med. 

Det var lite annorlunda på just den här konserten. Vi hade placera om alla låtar på andra ställen än vad vi brukade ha, och fått mer ideér och tips!

.

Jag sprang upp på scen igen, och precis då så var Jaden och kompani klara med sin låt. Perfekt!

Dem gick av scenen och Jaden gjorde en handklapp med mig lite snabbt. Jag log mot honom och tittade efter när dem gick av scen. 

Minuterna senare så kom några nya dansade in, som skulle dansa till ”One Less Lonley Girl”! 

Bandet började spela, jag började sjunga, och dansarna började dansa. Jag kände mig överdrivet stolt, att jag fortfarande inte hade gjort något felsteg eller nåt!

Jag skymtade Pattie stå och hålla om Jeremy framför scenen. Dem var perfekta för varandra, och jag hade aldrig riktigt vetat varför dem gjorde slut med varandra. Jag menar, dem hade ju mig - deras barn, tillsammans. Men ändå så gjorde dem slut med varandra..

Mina tankar avbröts när en tjej hade kommit upp på scen. Hon hade brunt hår, ganska långt. Chokladbruna ögon och ett vackert ansikte. 

Kvällens ‘one less lonley girl’!

.

.