Jag bet mig löst i läppen och bar upp henne i min famn, sedan gick jag med små försiktiga steg bort till sängen, där jag löst la ner henne på ena sidan.  Jag drog upp täcket och lade det löst över henne. Sedan så gick jag runt till andra sidan och la mig ner bredvid henne, med täcket över mig också. 

”Godnatt Skyler”, viskade jag försiktigt mot hennes öra och kysste henne mjukt på kinden. Sedan la jag armen över hennes kropp och   lät huvudet falla ner mot kudden. 

----------

Jag log stort mot Justin när han lade sig ner bredvid mig i sängen. Sedan kisade jag smått upp mot honom, och såg att han var på väg att släcka lampan som stod på det lilla nattygsbordet bredvid. 

Men när jag insåg att han precis skulle vända sig om så slöt jag snabbt ögonen igen och låssades sova. 

Jag kunde känna hur Justin sedan lade sig närmare mig, och drog täcket över sig själv också. 

”Godnatt Skyler” viskade han mot mitt öra därefter och kysste mig mjukt på kinden. 

En arm tog sedan plats över min kropp ovanpå täcket. Jag log stort för mig själv och kände hur jag blev varm i kroppen. 

.

”Justin?!” utbrast en hög röst från andra sidan rummet. Jag blev snabbt skakig i hela kroppen och kände att det kanske skulle vara bäst om jag låssades sova, så det var precis det jag gjorde. 

”Selena..?” utbrast en trött röst, och jag visste att det var Justin’s. 

”Ehh.. Det är inte som du tror...” 

”Inte som jag tror? Du ligger i samma säng som en annan tjej!”. 

Selena gick mig verkligen på nerverna. Varför behövde hon komma hela tiden?

”Öh, vi pratar om det här någon annanstans...” mumlade Justin och lämnade en suck. 

Därefter så drogs täcket av mig, eftersom Justin puttade ner det mot fötterna. 

Hårda steg hördes mot golvet, men blev lättare för varje sekund, tills det blev knäpp tyst i rummet och dörren smälldes igen. 

Jag slog snabbt upp ögonen och kände hur pulsen blev snabbare och hårdare. 

.

Jag klev upp från sängen och sprang in på toaletten. Jag tog av mig mina kläder som jag hade råkat somna i, och lade dem på toalett-locket. Jag tittade mig snabbt i spegeln innan jag gick in i duschen och satte på kranen. 

Vattnet började snabbt rinna ner för kroppen samtidigt som det sköljde bort schampot. 

.

Jag torkade mig med den vita handduken som hängde utanför duschen, och tog med mig mina kläder ut från badrummet. 

Jag gick med långsamma steg bort mot min resväska och grävde fram ett linne och ett par shorts. 

Sedan gick jag in i badrummet igen och satte på mig dem nya kläder. Samt sminkade mig lite lätt och hängde upp handduken bredvid duschen så att den kunde torka under dagen. 

Efter det så bestämde jag mig för att gå ner och äta frukost i lobyn. Hotellet erbjöd tydligen gratis frukost. 

Jag suckade högt efter att ha tröstat Selena. Hennes tårar fick mig verkligen att ångra allt dåligt jag hade gjort mot henne. 

”Förlåt.. Förlåt..” mumlade hon gråtandes mot mitt bröst. Hon hade gosat sig ner bredvid mig inne på toalettens golv i lobyn. 

”Jag fattar inte.. Varför Scooter?!” frågade jag med en högre tonart och lutade huvudet mot väggen. 

Hon svarade inte på min fråga, utan lät bara minuterna gå. 

”Jag går och byter om...” mumlade jag därefter och ställde mig upp. 

”Kom när du är klar.” 

Jag låste upp dörren och gick ut från toaletten. 

Skuldkänslorna bubblade sakta upp när jag verkligen insåg att jag lämnade henne gråtandes inne på en toalett, på ett hotell, på Hawaii. 

Jag skakade bort mina tankar och insåg att jag redan var framme vid hotellrummet. Nummer 789. 

Jag suckade högt och öppnade dörren. Den var olåst.. 

Jag vände blicken bort mot sängen och såg att Skyler var borta. 

En suck slank ur mig när jag bytte riktigt bort mot min väska. Jag började snabbt leta runt lite inuti den och hittade ett par shorts som räckte ner till knäna och en vit t-shirt. 

Jag satte snabbt på mig kläderna och gick sedan bort mot hallen. Jag tog nycklarna och öppnade ytterdörren. 

Jag gick ut från hotellrummet och låste dörren efter mig. Sedan riktade jag stegen bort mot lobyn. 

.

Jag gick ner för dem få trappstegen jag hade kvar i trappan och slängde ett öga bort mot toaletterna. Tänk om Selena var kvar där?

Jag svalde hårt och gick motvilligt mot toan. 

”Selena?” frågade jag undrandes och öppnade dörren där Selena och jag tidigare hade suttit. 

Men jag möttes inte av hennes ögon, utan av en gammal dams. Hon satt och gjorde sina behov på toaletten, med neddragna byxor och toalettpapper i händerna. 

”Shit, herregud!” utbrast jag högt och slog en hand över munnen. ”Jag är så ledsen!” lade jag snabbt till och slängde igen dörren. Hade det där verkligen hänt? 

Jag vände undan blicken och började gå med snabba steg bort mot mitten av lobyn för att hitta rummet där frukosten skulle serveras. 

Jag torkade bort tårarna på näsduken som jag hade fått och snöt mig i den. Jag kände mig fruktansvärd och förstörd. Jag hade totalförstört mitt ansikte på grund av att jag hade gråtit så pass länge nu. 

”Shhh.. Allt kommer bli bra!” mumlade Scooter och smekte lätt mitt hår. 

”Nej, han hatar mig. Han hatar mig verkligen!” utbrast jag och lade en hand på Scooter’s bröst så att jag kunde putta bort honom från mig. ”Och allt är ditt fel!” lade jag snart till innan jag reste mig upp och sprang in på toaletten. 

Jag låste snabbt dörren efter mig och sjönk sekunden efter ner på golvet. Tårarna började spruta ut längst kinderna igen. Men denna gång brydde jag mig inte om dem. 

Jag var för upptagen på att komma på en riktigt bra ursäkt att säga till Justin.. och sen en till Scooter... 

Jag klev in i det stora rummet som frukosten serverades i. Tydligen så låg det några rum bort från lobyn, vilket jag inte hade fått information om i mejlet när jag hade bokat. 

Kenny och Usher hade haft fullt upp dagarna innan vi åkte hit, så det blev jag som fick boka alla rummet. Vilket som faktiskt hade gått rätt fint. Vad Scooter hade gjort dagarna innan.. Vänta, jag ska aldrig nämna hans namn igen. Han hade svikit mig riktigt hårt. Värre än Selena. 

Jag kände hur ilskan började bubbla upp inom mig och det skulle förmodligen kännas mycket bättre att få slå ner honom.. 

Jag suckade högt och himlade lätt med ögonen. Om jag känner Sco... honom rätt, så skulle han säkert aldrig våga komma nära mig utan sällskap från någon som var muskulös. 

Jag skakade bort mina funderingar och tittade istället ut över frukostbordet. Det såg ganska fint och trevligt ut, som en lite buffé fast med mackor, yoghurt, kaffe, frukter och allt annat som man skulle kunna tänka sig. 

Jag tog en tallrik och gick sedan bort mot bröden där jag började bré en baguette. Samt hällde upp ett glas juice och gick sedan bort till ”matsalen” där det var fullt med människor som satt och åt. 

Jag tittade ivrigt runt i rummet för att se om jag kunde sitta med någon jag kände. 

Jag gick ytligare några steg fram och tittade runt omkring en till gång, då jag fick ögonkontakt med ett par underbara ögon.. 

Ett leende sken upp på mina läppar när jag snabbt började gå fram till bordet där hon satt. 

”Skyler..” mumlade jag och ställde ner min tallrik och juiceglaset mitt emot henne. ”Oh, kan jag slåå mig ner?” frågade jag snabbt efter att jag hade lagt ner mina ‘saker’ på bordet. 

Hon nickade som svar och tog en tugga av hennes baguette. 

Jag nickade kort jag med, samtidigt som jag satte mig ner på stolen. Därefter började jag äta av maten som jag roffat åt mig. 

.

En pinsam tystnad föll över oss. Trotts att minst hundra andra personer satt omkring oss och pratade med höga röster till varandra.  

Jag tog en sista tugga av brödet innan jag fick ögonkontakt med henne. Hon tittade snabbt ner i sin yoghurt och jag kunde se hur den  generade färgen blossade upp på hennes kinder. 

Jag flinade lätt till och drog en hand genom håret. 

”Så.. Jag tänkte fråga om du hade lust att följa med ner på stranden med mig idag?” frågade jag försiktigt för att avbryta tystnaden. 

”Ja, det skulle vara kul..” svarade hon direkt efter att jag hade avslutat min mening. 

Jag höjde snabbt på ögonbrynet med ett lätt flin på läpparna. 

”Värst vad du verkligen hemlighetsfull?” 

”Nej.. Jag bara.. Måste ta flyget hem till Kanada i kväll..” flämtade hon och drack en klunk från hennes juice. 

Min haka var nere i golvet. I kväll? Hon skulle väl inte åka förrän om några dagar?

”I-ikväll?” 

”Ja, ehh.. Mamma ringde alldeles nyss och sa att hon behövde hjälp henne. Det hade tydligen hänt något allvarligt.. Öh..” 

Jag suckade lättat och lade till ett leende på läpparna. 

”Alldeles nyss? För jag var uppe på hotellrummet och bytte om för en liten stund sen, då jag såg din mobil ligga på din resväska. Och jag antar att du inte har varit uppe där efter att jag var det?” 

Skyler skrattade lätt till och skakade på huvudet. 

”Okej, jag erkänner.. Jag var vaken i morse när Selena kom in..” mumlade hon och avbröt ögonkontakten som vi hade. 

Mina tankar avbröts av att Justin vred om nyckeln i dörren och öppnade den. Min blick sveptes snabbt genom rummet, som inte alls var så stort som jag hade förväntat mig. 

Det fanns bara ett litet badrum, med bara en mindusch, en toalett och ett litet handfat. Utanför badrummet, så fanns det en liten tjock tv som satt uppe på väggen, ett skrivbord, en soffa och en dubbelsäng. 

Hur skulle vi tre kunna dela på det här? Förmodligen så skulle jag eller Justin få sova på soffan.. Eftersom jag visste att Selena aldrig skulle  gå med på att jag och Justin sov i samma säng. 

-----------

Jag lade ner min stora resväska i mitten av hotellrummet och slog mig sedan ned på soffan. Jag tog för givet att det skulle bli jag som fick sova där. 

”Riktigt mysigt och fint!” utbrast Justin som hade inspekterat rummet ett ex antal gånger nu. 

Han började smått gå mig på nerverna. Efter det där intervjun.. Betydde jag verkligen ingenting för honom? Det måste jag väl göra? Annars skulle han väl aldrig ha betalat flygbiljetten hit, eller ens låtit mig följa med. 

”Värst vad ni två såg bittra ut då! Kan vi inte hitta på något?” frågade Justin därefter och växlade med blicken mellan mig och Selena. Sel hade redan slagit sig ner på ena änden av sängen, och var helt okontaktbar. Hon hade tryck upp mobilen i nyllet och var helt beroende av den. 

”Som vad?” fräste jag irriterat till. Min irritation verkade chocka honom, eftersom hans mun föll vidöppen. 

”Har det hänt något?” frågade han och höjde på ögonbrynet. 

”Nej!” svarade jag snabbt och försökte att hålla masken. Jag brukade alltid bli generad eller börja gråta vid sånna här tillfällen.. 

Jag såg i ögonvrån hur Justin förde sina steg mot mig. Att han kom närmare och närmare för varje liten sekund som lät. Jag kände hur både han och Selena’s blick brände mot kinden. 

”Jag behöver luft!” ursäktade jag mig och reste mig upp. Jag rättade snabbt till linnet och bet mig löst i läppen. ”Ehm.. Vi ses senare!”. 

Jag gick mot den lilla hallen som bara var i några kvadratmeter, och drog sedan ned dörrhandtaget med ett ryck och gick ut. Jag smällde igen dörren efter mig och började smått springa ned för trappan som vi tidigare hade gått upp för. 

Jag kände hur tårarna trängdes fram bakom ögonlocken, men jag gjorde ingen ansats till att torka bort dem. Innan dem hade hunnit rinna ner för mina kinder. 

Jag dolde mitt ansikte för alla jag mötte nere i lobyn, och riktade snabbt mina steg bort mot dörren. 

Jag knuffade upp båda dem stora och runga glasdörrarna, och började sedan få upp farten i mitt springande. 

.

Jag hade stannat vid en sjö som låg minst en mil ifrån hotellet. Jag hade helt glömt bort vilken väg som jag hade sprungit, men jag var inte på humör för att stressa upp mig ännu mera just det. 

Tårarna fortsatte att forsa ner för kinderna, och jag kunde hur sminket klibbades fast på helt fel ställe i ansiktet som det skulle vara på. 

Varför grät jag egentligen? Gjorde jag bara det för att Justin sa att jag inte betydde något för honom?

Äsch. Han var inte värd mina tårar! Fast jo, det var han. Om jag aldrig hade hittat hans nummer, och mött honom vid den där ängen.. Så skulle jag förmodligen sitta hemma, fast klistrad framför datorn, och gråta över vilken underbar människa Justin var. 

Men nu? Nej. Om inte jag betydde något för Justin, så betydde inte han något för mig. Jag har redan glömt vem det är. 

Justin Bieber. Nej, honom har jag aldrig hört talas om förut. 

”Relax. Din flickvän kommer tillbaka!” röt jag en aning för högt åt Justin. Men jag kunde inte behärska mig längre. Sen Skyler gick ut och ”tog luft”, så hade Justin tjatat om att hon ”borde vara tillbaka nu”. 

”Ursäkta mig? Kallade du henne för ‘min flickvän’?!” utbrast han och spände käkarna.

 Nu börjas det igen. 

”Du kan ta och sluta spela tuff, det leder inte till någonting. Dessutom ska du ha klart för dig att jag inte är det minsta rädd för dig längre!” 

Jag lade ifrån mig mobilen och slängde den över till andra sidan sängen. 

Justin’s blick blev hårdare och hårdare för varje sekund, och man kunde se hur han verkligen hatade situationen. 

Jag suckade lågt och bet mig löst i läppen. 

”Justin.. Förlåt, jag menade inte så!” mumlade jag snabbt och tittade skamset ned i knäet. 

”Nej, visst. Hur menade du då?!” röt han argt och var på väg att tappa kontrollen över några sekunderna. 

Justin brukade inte vara arg. Inte på detta sätt. 

”Du står och skriker på mig.. För vadå?” flämtade jag och bet mig löst i läppen.  ”Du står och nästan förklarar din kärlek till den där dumma människan! Det vet du va?” fortsatte jag sedan och mötte hans blick. 

.

”Är du klar?” frågade Justin och spände käkarna hårt. Jag nickade kort och smetade på lite av mitt röda läppstift. 

Jag smackade lätt med läpparna framför spegeln innan jag öppnade dörren ut från toaletten och möttes av Justin’s bruna ögon. 

”Ja” svarade jag mjukt och lade ned läppstiftet i min lilla väska som jag hade med mig. 

Justin nickade kort som svar och började sedan dra sig mot hallen. 

Jag tittade snabbt runt i rummet och såg till att alla lampor var släckta, som dem faktiskt var. Efter det så gick jag med snabba steg mot hallen, där Justin nu stod helt klar och med handen på dörrhandtaget. 

Jag mötte snabbt hans blick, innan jag bet mig löst i läppen och drog på mig mina röda klackskor. Dem matchade perfekt till klänningen jag hade på mig, plus läpparna. 

Jag tryckte ner dörrhandtaget och gick ut från vårt hotellrum. 

”Glöm inte nycklarna!” sa jag snabbt till Selena, två sekunder efter att det hade slagit mig i tankarna. 

Selena reagerade snabbt genom att titta upp på mig. Det verkade som om hon inte hade någon aning om vad jag snackade om. 

”Jaha, till hotellrummet..” mumlade hon för sig själv stunden efter. Jag himlade snabbt med ögonen, men gav henne ett tillgjort leende när hon vände blicken mot mig. 

”Ska vi gå då?” 

Hon nickade kort som svar på min fråga och gick ut från rummet hon också. Efter sig så stängde hon igen dörren samt låste den. 

”Då går vi!” svarade hon sedan och höll upp handen mot mig. Mitt sträck på läpparna förvandlades snabbt till ett litet leende, och jag suckade lätt. 

Sedan så tog jag tag i hennes hand och började gå med henne. Förbi alla andra hotellrum, ner för trappan, ut från hotellet, och in i bilen. 

Jag gick snabbt runt till hennes sida av bilen och öppnade bildörren åt henne. 

”Varsågod, madame” flinade jag och bugade lätt när hon hoppade in i bilen. 

Hon fnissade till och drog undan sin klänning så att jag kunde stänga bildörren. Vilket jag gjorde sekunderna efter. 

Jag förde stegen till andra sidan, och hoppade in bakom ratten. Det var kul att köra. Speciellt ensam. Det kändes så himla fritt. Så fridfullt. Om man säger snabbt, de vill säga. 

Fast det var en helt annan sak när man åkte med någon. En helt annan sak. 

.

Jag svängde ut på den stora vägen medan jag knappade in adressen till restaurangen som vi skulle vara på på GPS:en. 

Det var svårt att skriva in adressen på GPS:en medan jag körde. Men jag hade faktiskt saker till mitt försvar.. Som, att det var en guppig väg? Eller nej. Restaurangen hade ett komplicerat namn. Jag menar, alla kan väl inte stava till Michelangelo medan man kör bil? Eller? Kanske.

”Behöver du hjälp?” frågade Selena och avbröt mitt funderande. Jag harklade mig snabbt som sneglade ner mot henne. Hennes ögon var uppspärrande och hon verkade studera varje liten sak som jag gjorde med GPS:en. 

Som om hon trodde att jag skulle förstöra den.

”Nejdå, det går bra!” svarade jag snabbt och tittade upp på vägen igen. Jag var nästan på väg att köra ned i diket. 

.

Jag parkerade bilen ute på restaurangens parkering och drog ut bilnycklarna. 

Jag sneglade snabbt mot Selena innan jag la handen på dörrhandtaget. Hon såg besviken ut. 

”Är något fel?” frågade jag undrandes och bet mig löst i läppen. 

Hon tittade rakt fram, genom rutan och ut på tomma inget. Men hon vände snabbt ansiktet mot mig och stirrade mig rakt i ögonen. 

”Nej, allt är toppen. Jag tänkte bara på.. oss” mumlade hon som svar och gjorde ett försök till att knäppa ut sig. Vilket hon lyckades med direkt. 

”Vadå ‘tänkte bara på oss’ ? Vad är det du menar med det?” frågade jag nyfiket därefter och la snabbt handen på hennes. 

”Allt var så himla mycket lättare innan du och Skyler började umgås!” utbrast Selena och tryckte upp dörren. 

Hon hoppade snabbt ut ur bilen och slängde igen dörren. 

Jag suckade högt och torkade bort ännu några tårar som slank ned från kinden. Jag borde inte vara ledsen. Egentligen inte. 

Det var faktiskt Justin’s val om han ville att vi skulle vara ‘vänner’ eller inte. Men visst så betyder vänner något för varandra?

Jag avbröt mina tankar med att titta runt omkring mig. Jag var vilse. Vilse i Hawaii. Kan det bli sämre? 

Just precis som jag tänkte det, så kände jag små vatten droppar falla ned för himmelen. 

Jag tittade snabbt upp, och såg hur det började regna. Mer och mer för varje sekund som gick. 

Det är precis så här som det alltid händer i filmer. Någon blir ensam, säger ”Kan det bli sämre?”, och just då händer något dåligt..

Jag suckade igen och drog tröjan tätare omkring kroppen. Tröjan spred ingen värme, men det kändes säkrare att ha den tätare omkring mig. 

Allt man såg var .. okänd. Det var inte som en skog, utan mer ‘öppnare’. Lite för öppet. Man skulle kunna se mig från långt håll, det var jag 100 på!

.

Jag fortsatte att gå på den tunna asfaltvägen och stannade upp när jag såg ett stort hus. Ett hotell. 

”Ja!” utbrast jag högt och började små springa mot hotellet. 

Det var inte det som vi hade checkat in på, men kanske visste någon vart vårt hotell låg? 

Plötsligt slog en tanke mig..  

Hur kunde jag fråga om vägen, när jag själv inte ens visste vad vårt hotell hette?!

Jag suckade högt igen och kände hur jag började bli orolig och huvudvärken trängde sig fram. 

Jag tog ett djupt andetag och gick in genom dem stora glasdörrarna in till hotellet. En varm vindpust slog till mig rakt på kroppen, och jag kände hur jag långsamt började slappna av lite. 

”Så, vart har du Skyler, Justin?” frågade Scooter efter att vi hade börjat äta våran middag på restaurangen. 

Jag suckade högt och la ifrån mig mina bestick, sedan riktade jag blicken mot honom. 

”Om jag visste vart hon var, så skulle jag väl ta med mig henne?” röt jag en aning argt mot honom. 

Han ryggade snabbt till och la ifrån sig sina bestick han med. Snabbt fick vi alla’s uppmärksamhet, och jag hörde hur några vid borden bredvid började viska. 

Jag suckade högt och bet mig sedan hårt i käkarna. Hoppades på att det inte skulle bli en fight. Eftersom jag inte alls hade lust att bråka just nu. 

Huvudvärken trängde sig fram, och jag tog snabbt en klunk av mitt kalla vatten. 

Jag svalade klunken och var nära på att sätta i halsen. 

Scooter hade tagit upp sina bestick igen och börjat äta, samt börjat en konversation med Usher. 

.

Vi hade lämnat restaurangen och befann oss just nu på Hawaii’s störa nattklubb. Eftersom den hade öppnat, så visste jag att klockan redan hade blivit ganska mycket. 

Jag vände blicken mot Selena, som stod och dansade helt vilt med Scooter. Hon verkade ha roligt..

Själv så stod jag med en läsk i handen, och andra handen lutad mot väggen. Med andra ord, så stod jag på sidan och tittade på när alla andra hade roligt. 

Jag rynkade näsan och försökte hitta Selena med blicken igen. Men jag såg inte till henne. 

Antingen så hade hon försvunnit helt, eller så hade hon försökt gömt sig för mig. 

”Hej där!” sa en okänd tjejröst bredvid mig. Jag avbröt mina tankar och vände huvudet mot henne. 

Hon var ung, säkert bara i femtonårsåldern. Men.. Får man verkligen komma in på nattklubbar om han är femton? Nja, kanske..

”Hej..” svarade jag medan jag studerade henne från topp till tå. Hon hade en rosa dip dye, sotade ögon och enormt vågade kläder. 

”Vad gör du här helt ensam?” 

Hon hade gått några steg närmare mig, alldeles för nära enligt mig. 

”Ehm, ursäkta mig. Men jag måste gå nu!” sa jag fort och gav henne min läsk. Hon tittade chockat på mig, och jag började med snabba steg gå ifrån henne. 

.

Jag befann mig inne på herrarnas. Det var verkligen snuskigt här inne. Någon omogen grabb hade klottrat ner massor med könsord över hela väggarna. 

Jag tog ett djupt andetag innan jag sköljde av ansiktet. Vart var Selena?! Hade hon försvunnit med Scooter någonstans, eller gömde hon sig seriöst för mig? 

Jag hade bokstavligen gått runt hela klubben flera gånger, men inte fått en syn på henne. Jag hade bara sett den där läskiga tjejen som hade börjat pratat med mig!

Jag torkade bort vattnet från mitt ansikte med tröjan som jag hade på mig. Jag hade bestämt mig för att gå. Jag menar, vad skulle jag göra här helt ensam? 

Och Selena skulle säkert klara sig bra utan mig. Hon hade nog förmodligen blivit en aning för vild och kommer säkert hänga efter Scooter hela kvällen. Och Scoot, han litar jag på! 

Jag tittade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut från herrarnas och trängde mig igenom folkmassan. 

Jag fortsatte bort mot in-och-utgången och pressade mig igenom dörrarna. Vilket inte gick helt lätt. 

Folk stod redan och knuffades för fullt där, sprang in och ut och gjorde helt andra saker som man bara kan drömma om. 

Jag lyckades tillslut att komma igenom dörrarna, och snabbade på stegen lite mot bilen. 

.

Jag hoppade ut ur bilen och började gå in mot hotellet. Det hade blivit riktigt mörkt ute, och jag gissade på att klockan var över två på natten. 

Jag suckade högt och nickade ett kort ‘hej’ till en personal. 

”Ursäkta, Mr. Bieber?” frågade hon och kom fram till mig. Jag nickade kort igen och la händerna i byxfickorna. 

”Er flickvän sprang upp gråtandes för ungefär en timme sedan, och jag måste bara påpeka att om det är ni som gjorde henne ledsen, så borde ni verkligen skärpa er!” 

Vänta nu här! Selena och jag var på restaurangen för en timme sen.. Skyler! Oh herre.. Pratade hon om Skyler?! 

”Ehm, oj. Ja, tack ska du ha!” utbrast jag och började springa upp för trappan och till vårt hotellrum. 

Jag klev in i rummet och möttes av Skyler’s tomma blickar. Hon satt ihop rullad i soffan med haken vildandes mot benen. 

”Skyler..” flämtade jag och tog små steg fram mot henne. 

”Vad vill du?” frågade hon med en glimt ögonen. Hade hon gråtit?

”Vad är det som har hänt?” frågade jag chockat och stannade upp.  Jag förstod på hennes kroppsspråk att hon inte ville att jag skulle vara i närheten. 

.

Jag suckade högt och tittade ner på Skyler som låg i mitt knä i soffan. Hon sov. 

Jag bet mig löst i läppen och bar upp henne i min famn, sedan gick jag med små försiktiga steg bort till sängen, där jag löst la ner henne på ena sidan.  Jag drog upp täcket och lade det löst över henne. Sedan så gick jag runt till andra sidan och la mig ner bredvid henne, med täcket över mig också. 

 

---------

 

8 sidor långt, bara för er! :)

Det är sjukt rörigt i den nya skolan just nu, prov nästan varje dag! Men när det har lugnat ner sig lite, så kommer uppdateringen bli mycket bättre från min sida!

 

Jag himlade med ögonen och tittade upp på den stora tv:n som filmen visades på. Jag visste inte hur många gånger som jag hade tittat på en sån i hela mitt liv! 

----------

Planet började rulla ut på asfaltsbanan innan den tog plats uppe i luften. Jag greppade snabbt tag om stolen som jag satt på och bet ihop käkarna. Det skakade till rejält och barn som satt några sätet bakom oss började skrika i munnarna på varandra. Jag hatade att flyga.

En stund efteråt så slutade det skaka, vilket som betydde att vi var lång upp i luften. Hur många timmar skulle vi flyga egentligen? 

Jag rynkade pannan och beslöt mig för att strunta i det.

Istället så vände jag mig mot Skyler för att börja prata med henne istället. 

”Visst har du gjort något med håret? Första gången vi träffades så hade jag för mig att det var mörkbrunt, och nu är det... en blandning mellan brunt och blond!” flinade jag och lade huvudet på sne. 

Skyler fnissade till innan hon drog en hand genom håret. Det guppade till innan det lade föll lockigt ner på hennes rygg. 

”Ja, märkte du det?” frågade hon chockat därefter. Ja, vad skulle man säga? Jag är begåvad! 

”Haha, ja! Det är fint!” svarade jag och inspekterade hennes hår. Det kanske såg lite konstigt ut från alla andra håll.. 

.

”Justin. Vilken tid börjar din intervju med NRJ?” frågade Selena och stoppade in en tuggummi i munnen. 

Jag vände mig bort från Skyler och mot Selena, innan jag svarade på hennes fråga. 

”Ehm, klockan fyra. Vadåra?” 

”Nej, jag undrade bara...” sa hon som svar och lutade huvudet mot kudden på stolen. Jag nickade kort och funderade på om jag skulle börja prata med Selena, eller fortsätta diskussionen om grodor med Skyler. Vad var smartast?

”Vill du se en film?” frågade Selena därefter och avbröt mina funderingar. 

”Ja, absolut!”

En film kunde jag väl se..? Då behövde jag varken snacka om Selena eller Skyler! Riktigt smart ju!

”Vilken film vill du se på då? Dem har ‘The Notebook’ och ‘The Amazing Sider-man’” frågade Selena och höll upp två filmer som hon hade hittat från  sätet framför sig. 

”Det spelar ingen roll, välj du!” svarade jag och gav henne ett litet leende. 

”Visst” flinade hon och satte i en av filmerna i tv-spelaren som satt på sätet framför henne. 

Vilket film tog hon, hade jag ingen aning om - än. 

Minuten efter så hade hon redan klickat på ”play”, och filmen hade precis börjat. 

Jag sneglade bort mot Skyler, hon verkade ha förstått att vi tittade på film. Eftersom hon hade dragit upp en filt och lagt över sig. Hon hade lutat huvudet mot den inbyggda kudden i stolen, och slöt därefter ögonen. 

Hon var söt när hon sov.. Riktigt söt.. 

Jag skakade på huvudet och vände blicken mot skärmen där filmen redan hade startat, och försökte sluta tänka på Skyler. Men det var någonting... Någonting som inte fick mig att sluta tänka på henne. 

.

Filmen var slut efter två timmar, då Selena tog ut den från tv-spelaren och la in filmen i fodralet. 

”Den var jättebra!” utbrast jag och sträckte på mig. 

”Jo, den var... bra” mumlade Selena och gäspade trött. ”Men lite uttråkande”. 

”Uttråkande?! Den var grym!” flinade jag och skrattade till. Selena tittade på mig medan hon lutade sig tillbaka i stolen. 

”Du tycker att allting är grymt!” skrattade hon och gäspade sedan igen. 

Jag satte mig lite bekvämare i stolen och kände hur öm rumpan hade blivit. 

”Ugh, du påminde mig nyss om att jag har ont i rumpan.. Fy skäms!” 

Selena skrattade högt till, innan hon löst slog till mig över armen. 

Jag skrattade högt åt Justin dåliga skämt han nyss hade dragit. Hans humor var verkligen roligt! Fast ganska udda.. 

”Är du hungrig?” frågade han mjukt efteråt och lade ner huvudet mot min axel. Vänta, brukade det inte vara tjejen som gjorde det..?

Jag flinade åt mina funderingar. Justin som tjej? Nja, det funkade inte riktigt. 

”Ja, lite!” svarade jag och hörde hur magen plötsligt började kurra. 

”Lite?” upprepade Justin och höjde på ögonbrynet. Precis som om han också hade hört magen kurra.. 

Jag skrattade lättat till och nickade. Därefter så fuktade jag läpparna och lät fingrarna leka med Justins hår. 

.

”Testar, testar, 1. 2. 3.” 

Rösten lät från högtalarna i taket och jag förstod direkt att vi skulle landa. Usch, det var läskigt att landa.. 

”Var vänliga och sätt er ned på era stolar och sätt på ert säkerhetsbälte! Vi landar om exakt fem minuter på Hawaii’s störta flygplats!” Den här gången lät rösten mycket mörkare än den var första gången. ”Jag upprepar, var vänliga och sätt er ned på era stolar! Glöm inte att sätta på er ert säkerhetsbälte, så kommer vi att landa på Hawaii’s största flygplats om exakt fem minuter!” 

Justin’s huvud flög upp från min axel och mot den inbyggda kudden som satt fast i stolen. Han drog snabbt på sig sitt säkerhetsbälte och spände käkarna hårt. 

Jag bet mig snabbt i läppen för att inte börja skratta åt honom. Vilket inte gick någon vidare bra. 

”Vad?” fräste han och spände sin hårda blick på mig. 

Jag ryckte på axlarna samtidigt som jag snabbt började skaka på huvudet. Det var ingen roligt att få honom på dåligt humör vid ett sånt här tillfälle. 

Jag drog av mina väskor från rullbandet där dem rullade ut. Mina väskor var sist. Som alltid. 

Jag vände mig om och krockade med en liten flicka som såg ut att börja gråta. 

”Oj, förlåt!” utbrast jag snabbt och tog ett fast grepp om hennes smala arm så att hon inte skulle falla baklänges. 

”K-kan du s-skri-iva?” frågade hon med tårarna i ögonen. Hon räckte fram ett rosa block med prinsessor på, och en penna. 

”Absolut!” svarade jag snabbt och lade ned väskorna på golvet. Därefter så tog jag emot blocket och pennan, och skrev snabbt min autograf i den. 

”Varsågod!” sa jag sedan och räckte tillbaka hennes block. Hon tog snabbt tillbaka det och började springa bort från mitt synhåll. 

Jag tittade efter henne, tills hon hade sprungit och gömt sig någonstans. 

Hoppas att hon inte grät på grund av mig.. 

”Justin!” ropade en välbekant och mörk röst. Usher. 

Jag skakade snabbt på huvudet och letade med blicken efter honom. Sekunden senare så hade jag hittat honom. Han stod med Selena, Alfredo, och ett ex antal personer. Plus... Skyler. 

Från långt håll så såg dem nästan kriminella ut, eftersom ingen hade ett leende på läpparna eller färgglada kläder. Allting var mörkt, svart och tråkigt. 

Jag suckade högt och drog in ett djupt andetag. Sedan så började jag gå fram till dem. 

”Den där tjejen som du snackade med, hon kom springandes med tåtar i ögonen. Vad gjorde du med henne?!” frågade Usher allvarligt och tog ett hårt grepp om min vita t-shirt. 

”Inget.. Jag gjorde ingenting!” svarade jag och mötte hans svarta blick. 

Han höjde på ögonbrynet och fuktade sina läppar. 

Sedan så släppte han taget om min tröja, och rättade till sin egna. 

”Kom!” sa han med mörk röst och började gå mot utgången. Jag växlade en blick med Selena, innan jag följde tätt efter Usher. 

Utanför flygplatsen så var det fullt med fans. Fans av alla sorter. Dem skrek och skrek. I munnarna på varandra. 

”Ayee, hur är läget?” ropade jag högt och flinade mot en grupp tjejer som verkade helt vilda. 

.

”Klockan är kvart över tre bro´, vi måste få dig till den där NRJ-intervjuen nu!” utbrast Kenny och drog på sig sina kängor. 

”Jag kommer, jag kommer...” mumlade jag och reste mig upp från fåtöljen som stod inne i lobyn på hotellet som vi skulle bo på i några dagar. 

Vi hade inget fått checka in ännu, eftersom vi hade bokat vid efter klockan sju. 

Jag suckade lättat och följde med Kenny ut. ”Ska någon annan också med?” frågade Kenny därefter och stannade upp vid utgången. 

”Ehm.. Skyler kanske?” svarade jag, mer som en fråga. Kenny höjde på ögonbrynet och kliade sig i hårbotten. ”Jag menar, hon har aldrig varit med på en intervju förut. Det kanske skulle vara roligt för henne att se hur det funkar?”. 

Kenny flämtade till, men nickade sedan. ”Kör till då!” 

Jag gav honom ett stort leende innan jag gick in i lobyn igen och såg Skyler sitta i en av sofforna med en modetidning i händerna. 

”Skyler!” ropade jag och mötte hennes ögon. ”Vill du följa med på mig intervju?” frågade jag sedan, när jag hade kommit upp till henne. 

Hennes ögon tindrade till för några sekunder. Men sedan så bröt hon våran ögonkontakt för att slå ihop tidningen som hon läste. 

”Ja, absolut!” utbrast hon därefter och ställde sig upp. 

”Toppen!” svarade jag och började gå mot utgången där Kenny stod och väntade. 

.

Jag klev ur bilen och väntade på Kenny och Skyler som stod bakom mig. 

”Är du nervös?” flinade Kenny och började på mot ingång av NRJ’s studio. 

”Lite kanske” skrattade jag som svar. Jag tittade på Skyler som stod och tittade på mig. 

”Är du nervös?” frågade jag med ett flin på läpparna. 

”Ja, ganska. Men även så är det inte jag som ska intervjuas!” skrattade hon och fuktade sina läppar. Åh, hon var galet snygg. 

”Haha, kom!” sa jag och tog ett mjukt grepp om hennes handled. Hon reagerade snabbt genom att titta ner på våra händer, och sedan upp mot mina ögon. Jag log charmigt mot henne innan jag lutade mig några centimeter framåt. 

Hennes blick växlade snabbt mellan mina ögon och mina läppar, men hon beslöt sig sedan att blunda sekunden efter. 

Hon lutade sig långsamt framåt, och det kändes som om det bara var vi på hela jorden. 

”Justin!” ropade en röst som fick mig att snabbt ta ett steg tillbaka. Kenny. 

Skyler öppnade snabbt ögonen och drog åt sig sin hand som jag höll i. 

”Ehm.. Jag tror att vi måste gå..” mumlade jag och rättade till min tröja. Skyler, som nu såg en aning generad ut, nickade instämmande och började gå efter mig bort på Kenny. 

.

Jag gick in i studion och kände hur allas blickar höll mot mig. 

”Justin!” ropade dem ut i munnarna på varandra, vilket fick mig att flina till. ”Välkommen!” sa en man som verkade vara runt 30 år. Han hade en mick framför sig, så jag förstod att det var han som skulle hålla i intervjun. 

”Tack tack!” svarade jag snabbt och gick fram och satte mig i den lediga stolen mitt emot honom. 

”Vad trevligt att du hade lust att komma! Vi är lite sena med denna intervju som ska spelas live genom radio. Just nu så spelar en låt, och när den är klar så tänkte vi sätta igång. Funkar det för dig?” frågade han snabbt medan han klickade på en massa knappar på datorn han hade framför sig. 

”Ja, absolut! Jag spelar bara med!” svarade jag med ett flin på läpparna. Därefter så justerade jag micken som stod framför mig. 

. 

”JUSTIN.BIEBER!” ropade mannen ut i sin egna mikrofon.  Jag störde mig en aning på hans röst, men antog att jag behövde försöka stå ut. Intervjun skulle ju ändå bara hålla på i tjugo minuter. 

Han fingrade på ännu några knappar på datorn, och lade tydligen in högt tjejskrik. ”Hur är läget?!” frågade han med hög röst i mikrofonen. Han verkade låssas som om vi inte hade haft vårt lilla ”samtal” innan. 

”Det är bra! Själv?” frågade jag med ett sånt stort leende på läpparna så att mina tänder syntes. Jag hade då nyss upptäckt att dem filmade intervjun också. Den kanske visades i tv.. 

”Det är bra här med! Pratar du franska nu?” frågade han och pekade på mig med ett leende på läpparna. 

”Lite grann!” flinade jag och rynkade pannan. 

”Uuuuh, come on! Säg något på franska!” utbrast han och fick med sig några till som satt i studion att skratta. 

”Oh my.. Jag måste tänka en stund bara!”

.

”Så, jag undrar.. Hur många followers har du på twitter nu då?” frågade intervju-gubben och vände sig mot mig. Alltså bort från datorn som han hade suttit och knappt en hel del på under intervjun - som började glida mot sitt slut. 

”Ååh... Senast jag kollade på var det över 27 miljoner!” svarade jag med ett tillgjort skratt. I hopp på att ingen skulle märka det tillgjorde i det hela. 

”Oh, precis som mig då alltså!” 

Jag garvade snabbt till åt hans ord, men hämtade mig snabbt, och återgick det mitt ”normala”. 

”Ja, precis som du!” flinade jag därefter och sneglade intensivt bort mot klockan som satt på väggen bakom honom. Kvart över fyra. Alltså så skulle jag få komma ut från den här trånga studion om exakt fem minuter.. Mer eller mindre. 

”Till den sista frågan då, som många har velat få svar på! Vem är den där tjejen som du alltid springer runt med?!” 

Hans mening fick mig snabbt att reagera. Vad menade han med ”den där”? Hon hade väl ett namn för i.. Åh, just det. Dem visste inte vad hon hette. Vad dum jag är! 

”Det är en ganska bra fråga!” svarade jag med ännu ett tillgjort leende på läpparna. ”Men men, hon är bara ett fan som jag hänger med. Riktigt rar, men hon är inget mer än det!” 

Jag snurrade på stolen och vände mig bakåt, där Skyler och Kenny satt. Kenny gjorde snabbt ”tummen upp” mot mig, men Skyler bara satt och glodde på mig. Hade jag sagt något fel? 

Vi åkte tillbaka till hotellet efter Justin’s intervju. Han hade verkligen gjort bra ifrån sig, vilket han alltid har gjort. Enligt mig.

Eller. Han gjorde bra ifrån sig. 

Tills den sista frågan som var om mig. Betydde jag inte någonting för honom? Var jag bara ett galet litet fan som han inte skulle bry sig om om han förlorade? 

I sånna fall så hade jag fått fel uppfattning av honom. Jag blev inget fan av honom för hans utseende. Utan, för hur jag trodde att han var, hans personlighet. I alla andra intervjuer och skit så hade han alltid verkat bry sig om andra. Men nu? Nej.  

”Då är vi framme..” mumlade Kenny och stannade bilen utanför hotellet. Justin öppnade snabbt in bildörr och hoppade ur bilen. 

.

”Trappan upp, sedan till vänster efter fem meter, därefter ska vi tydligen följa korridoren fram till rum 789!” utbrast Selena förvirrat och vände upp och ner på den lilla kartan som hon hade fått. Kartan visade hela beskrivningen på hotellet. 

Jag började snabbt följa efter Justin som gick först. 

”Här!” utbrast han några minuter senare då han stod utanför rum 789. Vi, alla tre, skulle tydligen få dela på ett hotellrum. Medan Usher, Alfredo och någon mer kille som jag alltid glömmer namnet på, fick dela på ett annat. Justin’s crew, som också hade följt med, fick dela upp sig på två hotellrum. Sen så var det Kenny, plus några fler random snubbar som skulle dela rum. 

Mina tankar avbröts av att Justin vred om nyckeln i dörren och öppnade den. Min blick sveptes snabbt genom rummet, som inte alls var så stort som jag hade förväntat mig. 

Det fanns bara ett litet badrum, med bara en mindusch, en toalett och ett litet handfat. Utanför badrummet, så fanns det en liten tjock tv som satt uppe på väggen, ett skrivbord, en soffa och en dubbelsäng. 

Hur skulle vi tre kunna dela på det här? Förmodligen så skulle jag eller Justin få sova på soffan.. Eftersom jag visste att Selena aldrig skulle  gå med på att jag och Justin sov i samma säng. 

”Det är inte en lyxsäng kanske, men om man är ensam så...” svarade han och drog en hand genom håret. 

”Och vad menar du med det?” frågade jag och höjde på ögonbrynet. Han log hemlighetsfullt och busigt mot mig innan han la sig över mig. 

”Så, känns det bättre?” frågade han med ett flin på läpparna. Jag bet mig löst i läppen och kunde känna hans tunga andetag mot kinden. 

”Det blir ännu bättre om du gör såhär..” svarade jag och la händerna bakom hans nacke. Efteråt tryckte jag ner honom mot mig så att hans läppar pressades mot mina. 

----------

Jag vaknade nästa morgon med ett stort leende på läpparna. Det var inte en vanlig dag idag... 

Jag slog handen över väckarklockan så att den skulle sluta pipa, stolt över mig själv att jag inte klickade på ”snooze” allt för många gånger. 

”MAMMA!” ropade jag högt genom huset och väntade på svar från henne. Om hon nu var vaken.

Jag sneglade ner mot väckarklockan som nästan var sönderslagen, och såg att den hade stannat på 07.17 

Jag gäspade snabbt en gång innan jag gnuggade mig lätt i ögonen. 

Därefter så pallrade jag mig upp från sängen och gick långsamt bort till toaletten. 

Då jag drog av mig min pyjamas och gick in i duschen. Den bullrade högt och började spruta vatten åt alla håll. Så jag gjorde mitt bästa för att det skulle komma på mig. 

Jag schamponerade och balsamerade håret och sköljde snabbt bort det, sedan så gick jag ur duschen och kunde hur det plötsligt blev kallt i badrummet. 

Jag sträckte mig efter den röda handduken och virade den runt mig. 

Gåshuden tog snabbt plats på mina armar och ben satt jag blev tvungen att dra åt handduken tätare kring kroppen. 

.

Jag gick fram till badrumsspeglarna och torkade bort dimman som hade flugit emot dem.

”Sådär!” sa jag stolt och hängde tillbaka den lilla näsduken som jag hade torkat speglarna med. ”Hoppas bara inte William har snorat ner den..” mumlade jag och rynkade pannan. Kan han ha gjort det?

Fast det var inte mitt problem. Jag skulle även åka bort, så han och mamma skulle få göra vad dem ville. Även pappa.. Fast han var knappt hemma längre. 

Jag tittade på mig själv i spegeln och gjorde snabbt några roliga miner som fick mig att brista ut i skratt direkt. 

.

”Har du allting som du behöver nu gumman? Jag vill inte att du ska sitta på flygplanet och upptäcka att du har glömt tandborsten eller något!” sa mamma allvarligt och omfamnade mig i en kram. 

”Jag tror faktiskt att man kan köpa tandborstar på ett flygplan..” mumlade jag och besvarade hennes kram. 

”Du förstår hur jag menar. Det var bara ett exempel!” suckade hon och satte på sig sina solglasögon. 

Jag flinade till och gick sedan till hallen med henne i hälarna. 

Jag drog snabbt på mig mina Converse och slängde jackan över axeln. 

Det var grymt soligt ute, och jag skulle totalsvettas om jag hade jackan på mig. 

.

Jag satte mig i bilen och väntade på att mamma skulle lasta in min stora väska i bakluckan. Det var nästan lite pinsamt, eftersom man kunde tro att jag skulle vara borta i veckor. Fast jag bara skulle vara det i en natt. 

Jag blev avbruten från mina tankar när dörren plötsligt öppnade. 

”Åh herregud mamma, du skrämde livet ur mig!” utbrast jag och la en hand för bröstet. 

Hon himlade med ögonen som svar men kunde inte motstå att flina. 

Jag gnuggade mig i ögonen samtidigt som jag gäspade. Sedan så satte jag mig upp i Justin’s lilla säng och tittade runt i hans rum. 

Min blick fastnade på Justin som låg med bar överkropp på vänstra sidan av mig. Hans ögonlock fladdrade till och sekunden efter så möttes jag av en underbar blick. 

”Godmorgon, sweetheart! Last night was amazing..” mumlade han sömnigt och gäspade en gång han med. 

Jag flinade till och lät huvudet falla tillbaka ned på kudden. 

Justin la sin arm över min mage, och drog min närmare honom. En varm känsla spred sig snabbt inom mig. 

”Jag älskar dig” mumlade han mot mitt hår och slöt ögonen därefter. 

”Jag älskar dig också” svarade jag och log mot honom, även om han inte kunde se det. 

.

Jag satte mig upp i sängen igen och stirrade ned på honom. Han hade somnat om. 

”Lilla gubben...” flinade jag och smekte honom på hans bara rygg. Han var så söt när han sov...

Jag vände blicken mot den stora klockan som var uppsatt på väggen bakom oss. Den visade 08.57. 

Jag spärrade upp ögonen och bröt blicken från klockan.

”Justin!” skrek jag högt mot honom. ”Klockan är nio och planet går om en timme!”. 

Justin fladdrade sömnigt med ögonlocken igen, men spärrade upp dem precis efter mitt skrik. 

”Va?!” 

Han satte sig upp i sängen han med, och stirrade på klockan. Sekundvisaren gick snabbt, alldeles för snabbt. 

Vi båda två sprang in i badrummet och fixade till oss så gott vi kunde. 

Eftersom jag inte hade min väska, där mitt smink låg i, så sköljde jag bara ansiktet och satte på mig den stora örhängena som jag hade tagit av mig kvällen förut. 

.

Vi satte oss snabbt i Jeremy’s bil som vi hade fått lova på grund av våran stora försening. 

Justin körde, medan jag satt och försökte lugna ner mig. 

”Ta det lugnt Sel, vi är snart framme.. Snart framme..” mumlade Justin. Han hade fortfarande kvar sin morgonröst. 

”Herregud, varför åkte du så långsamt?! Dem är väl redan där, dem kanske redan har åkt!” gormade jag till mamma och la en hand för huvudet. ”Du har just förstört hela mitt liv!” 

”Gumman, säg inte så! Du vet att jag får migrän när jag åker snabbt!” gormade hon tillbaka och stannade bilen på parkeringen. ”Vill du att jag ska följa med in?” frågade hon direkt efter med mjukare röst. 

”Nej. Jag kan gå själv.. Det är lugnt!” svarade jag och öppnade bildörren. Jag klev ur bilen och stängde dörren med en dov smäll efter mig. 

Sedan gå gick jag till den bakre delen av bilen och öppnade bakluckan. Jag drog ut min stora och pinsamma resväska och lade ned den på marken. 

Direkt efter så slängde jag igen bakluckan och såg hur mamma gick ur från bilen och fram till mig. 

”Gumman, förlåt!” utbrast hon och omfamnade mig i en kram. 

Jag kramade henne stelt tillbaka och nickade kort. 

”Det är.. lugnt” svarade jag därefter och avbröt våran kram. 

”Är du verkligen säker på att du inte vill att jag ska följa med in? Att hjälpa dig komma fram till rätt plan och så...” mumlade hon i en fråga och tittade på min resväska. ”Jag kan bära den” tillade hon snabbt och nickade ner mot den. 

”Nej mamma, det är okej! Jag är 16 år, jag klarar mig!” svarade jag och gav henne ett litet leende. ”Hej då!” 

Jag vände mig om, bort från henne, och började gå med resväskan efter mig. 

.

Jag tittade på den stora skärmen där det stod när alla plan skulle gå. Brukade Justin åka privatplan eller ett vanligt plan? 

Jag rynkade pannan och spände blicken på skärmen. 

Mot Frankrike - Avgång om 10 minuter

Mot Spanien - Avgång om 10 minuter

Mot Hawaii - Avgång om 15 minuter

Mot Australien - Avgång om 20 minuter

15 minuter. 15 minuter. 15 minuter. Jag hade bara 15 minuter på mig.. och vart fan var Justin? 

Jag kunde hur paniken kröp under huden, så jag gick mot en soffa på sidan av lokalen. Där man även hade utsikt över alla planen som skulle gå inom en halvtimme. 

Min blick föll över alla plan, men jag kunde inte se Justin, Selena eller hans crew någonstans. 

Jag drog upp mobilen från fickan och bläddrade bland mina kontakter tills jag hittade ”J”. Jag klickade då upp Justins nummer och ringde till honom. 

Två signaler. Tre signaler. Fyra signaler. Fem signaler. 

”Svara....” mumlade jag tyst och hoppade på att han skulle göra det. 

Jag tittade snabbt upp på skärmen igen. ”Mot Hawaii - Avgång om 12 minuter”. Herregud, hade det redan gått tre minuter?!

”Yo, Justin Bieber här!” svarade en välbekant röst i andra änden av telefonen. 

”Justin! Hej, det är Skyler.” svarade jag snabbt och suckade lättat. Mitt liv skulle vara över om han inte hade svarat. ”Vart är ni någonstans?” frågade jag därefter och kunde verkligen höra hur ivrig jag lät. 

”Haha, jag trodde väl att du skulle fråga det!” svarade han med ett lätt skratt. Jag hörde ett irriterat tjejgnäll i hans bakgrund och gissade på att det var Selena. 

”Vi är vid parkeringen, skulle du kunna checka in dina väskor och så? Alfredo har redan checkat in våra. Så vi kan ses vid ingången av planet om fem minuter. Högst!”

Jag nickade kort och försökte få en syn på parkeringen. Men det var helt omöjligt. 

”Jadå, absolut!” svarade jag snabbt och hörde sedan pip i mobilen. Hade han lagt på?!

Jag drog bort mobilen från örat och tittade på den. Ja, han verkligen lagt på. 

Jag suckade högt och började sedan gå åt andra hållet. 

.

När jag hade checkat in min stora resväska så började jag gå i en långa gången där man kom in till planet. 

Det var fler personer där, så jag antog att vi inte åkte ett privatplan. 

”Ursäkta, miss..” hördes en röst bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg att det var en vuxen kvinna och en liten flicka som såg ut att vara sju-åtta år. den vuxna mamman drog en barnvagn framför sig, där det låg en liten, liten bebis. 

”Hej..?” svarade jag frågandes och höjde på ögonbrynet.

”Min dotter här undrar om det är du som var och bowlade med Justin Bieber igår? Hon är ett stort fan!” skrattade kvinnan, som tydligen var mamman åt barnet. Jag vände blicken mot den lilla flickan och log mot henne. Hon flinade till så att små gulliga skrattgropar tog plats på hennes kinder. 

”Jag och min man har blivit lite hjärntvättade av den där Bieber under en lång period. 

”Jaså? Det säger du?” 

Hon nickade dumt och stirrade konstigt på mig. ”Ja, jag känner Bieber. Men tyvärr kan jag inte få din dotter att träffa honom just nu!” svarade jag irriterat och suckade direkt efter. 

Hon gjorde en äcklig min mot mig innan hon tog sin dotter i handen och började gå. 

Jag stannade upp och tittade efter det. Vad var det där?! 

Selena satte sig vid fönsterplatsen, och jag fick sitta på platsen bredvid henne. Närmast gången. 

”Hon borde komma nu...” mumlade jag ohörbart och tittade runt i planet. 

Vi satt inte i första klass, vilken som bekymrade Selena en aning.

 Men personligt så tyckte jag att det var ganska obehagligt och tråkigt. 

Dessutom var sätena sjukt obekväma där. Fast det kunde man inte tro, förstås. 

Jag skakade på huvudet och tittade mot Selena. Hon hade sin handväska i knät, och satt och smetade på mascara på ögonfransarna. 

”Jag har ju sagt att du är vacker utan smink, babe” sa jag till henne och kysste henne mjukt på kinden. 

”Urk, nej! Det är jag inte.. babe!” svarade hon och skrattade lätt därefter. 

”Är du visst det!” flinade jag och gosade mig in mellan hennes ansikte och axel. 

Hon fnittrade till, men slutade när hon fick syn på någon framför henne. 

”Din tjej är här..” mumlade hon och knuffade bort mig. 

Jag himlade med ögonen och tittade bort mot Skyler som var på väg mot oss. 

”Hon är inte min tjej!” viskade jag mot Selena, så att inte Skyler skulle höra. Fast... Egentligen så skulle det väl inte göra någon om hon hörde eller inte. Fast jag ville helst inte börja åkturen med att snacka om vårt förhållande. 

”Skyler!” ropade jag och vinkade hit henne. Hon nickade glatt emot mig och vinkade snabbt. 

.

Skyler satte sig bredvid mig, fast på andra sidan av gången. 

”Så, gick det bra att ta sig hit då?” frågade jag och vände huvudet mot henne. 

”Jodå, det gick jättebra! Mamma skjutsade mig till parkeringen, och sen gick det ju okej att checka in väskorna” flinade hon och rättade till sin tröja. ”Hur gick det för er då?” frågade hon sedan.

Jag log intresserat och svarade på hennes fråga. ”Det gick väl bra. Förutom att vi försov oss lite. Det var ganska svårt att somna igår” skrattade jag och tittade på Selena. Hon fnös till och skakade på huvudet. Sedan så la hon ner mascaran i hennes lilla sminkväska som låg i handväskan, och drog istället upp något slags puder. 

”Aha, varför dårå?” 

Jag vände blicken mot Skyler igen. Menade hon varför det var svårt att sova? Ehh... Vad skulle man svara på det då? 

 ”Det är .. komplicerat” svarade jag därefter och skrattade tillgjort. 

Hon var precis på väg att säga något, när hon avbröts av en pipig röst från högtalarna. 

”En minut kvar till avgång. Se till att spänna fast säkerhetsbälten och stoppa undan lösa föremål under starten! En film om hur flygplanet ser ut och hur lång restid som väntar, kommer att börja rullas efter detta. Filmen visas på skärmen som finns längst fram, i mitten och längst bak i flygplanet. Ha en trevlig åktur!” 

Jag himlade med ögonen och tittade upp på den stora tv:n som filmen visades på. Jag visste inte hur många gånger som jag hade tittat på en sån i hela mitt liv! 

-------------

 

”När åker vi? Vilka ska med? Hur länge blir vi borta?” utbrast hon lite högre och omfamnade mig i en härlig kram. 

”Ehm... Vi.. Selena och crewet..” svarade jag snabbt och uttalade Selena’s namn lite tystare. Men hon verkade ändå ha hört det. 

”Selena?” upprepade hon och höjde på ögonbrynet.

”Vi åker i morgon, och blir borta i några dagar bara. Klockan tio går flygplanet, så kom i tid!” 

Snygg räddning där Justin, skitbra! 

”Visst, jag ska se vad jag kan göra!” sa Skyler retsamt och log ännu större.

”Toppen!” svarade jag och bet mig löst i läppen.  Bara Selena gick med på att Skyler följde med..

Jag bokstavligen skuttade tillbaka till mamma och William som just var på väg att packa ihop och åka hem. 

”Mamma!” gormade jag genom hela lokalen och sprang snabbt fram till henne. När jag väl hade hunnit fram så tog jag några sekunder till att samla mig och flåsa lite. 

Sedan så öppnade jag munnen för att berätta vad Justin hade sagt, men istället så började hon prata. 

”Herregud gumman, var i hela friden har du varit någonstans? Fattar du hur orolig jag blev när jag hörde från tjejen som Justin var med att du hade sprungit i väg? Gör aldrig om detta!” utbrast mamma allvarligt och spände käkarna. 

Jag suckade djupt men försökte tänka på hur det var från hennes perspektiv. Hon väger ryggen om, och nästa sekund är jag bara borta.. 

Lite skumt kanske det låter, eller?

”Jag lovar, på hedersord, att jag inte kommer göra om det.. I alla fall försöka!” svarade jag tungt men klistrade snabbt på ett tillgjort leende. 

”Vad bra! Packa ihop dina saker, vi ska åka hem nu!” 

”Men vänta lite mamma! Justin frågade om jag ville följa med honom, Selena och han crew till Hawaii i några dagar! När dem sen åker vidare till Frankrike så tar jag första och bästa plan hem till Canada igen! Kan jag få göra det?” frågade jag och ansträngde mig för att låta så övertygande som möjligt. ”Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla mamma? Då är du världens bästa mamma!” tillade jag direkt efter och gjorde hundvalps minen. 

”Nej!” svarade hon bestämt och drog upp sin handväska så att den hängde runt hennes högra axel. ”Och jag är redan världens bästa mamma! Eller hur, William?” 

”Ursäkta, men jag heter inte W--” Jag blev avbröt mitt i meningen av William som kom med sina dumma kommentarer igen. 

”Nej, inte världens bästa. Men jordens bästa..” mumlade han och kastade det sista klotet på banan. 

Han hade nog bowlat mest av oss alla.. 

”Vad är det du säger?!” utbrast mamma retsamt och började kittla William vid halsen när han hade kommit och ställt sig bredvid oss. 

”Varför mamma, varför?” 

”Varför vad?” 

Jag suckade högt och kände hur jag snabbt blev irriterad på henne. 

”Varför jag inte får följa med? Alla andra låter sina barn få åka med kompisar till olika stället. Men du låter mig inte göra det? Vad är du för slags mamma?!”  utbrast jag tungt och pressade ut en tår från ögat. 

”För att vi inte har råd med det!” svarade mamma, både högt och argt. 

”Ursäkta mig, mrs..” mumlade en välbekant röst bakom mig.

 Jag vände mig om och möttes av två krämiga hasselnötsbruna ögon.

 Justin.

 ”Jag hade tänkt att betala er dotter’s flygbiljett och hotellrum på Hawaii. Så ni behöver inte vara oroliga om pengar!” fortsatte han och gav mig ett snett leende. 

Sedan så vände han blicken mot mamma, och vände lika nervöst som mig på ett svar. 

Hon såg faktiskt ut att tänka på det lite, om jag skulle få följa med eller inte. Hon verkade i alla fall gilla Justin lite mer nu, när han kom med sitt ”erbjudande”. 

Om han inte hade sagt det, så skulle jag aldrig få följa mig!

”Ja, okej då! Men bara i en natt! Sen får du åka hem igen, för att packa inför ditt läger som är på fredag!” 

”Jaaaaaaa!” utbrast jag glatt och hoppade på henne som en hård och intensiv kram. 

”Gumman, du stryper mig..” mumlade hon och försökte löst lossa på mitt grepp om henne.

”Åh, förlåt!” sa jag och avbröt kramen. 

”Ja.. Ni två kan prata lite.. Så går jag och hjälper din lillebror med att göra sig i ordning för hemfärd!” 

Jag nickade kort och iakttog henne medan hon började gå bort mot William.

”Yeeeeeees!” utbrast jag igen, lika glatt som förra gånger. 

Sedan så sträckte jag ut armarna om omfamnade Justin i en kram som han snabbt besvarade. 

”Härligt! Det ska bli roligt att få åka med dig, madame!” sa Justin och avbröt våran kram. Istället så tog han min hand och pussade den mjukt. 

Jag kände hur en lätt röd nyans tog plats på mina kinder, men försökte ignorera det så mycket som det gick. 

”Men då ses vi i morgon då, kom i tid till flygplatsen. Annars åker vi utan dig!” skämtade jag och skrattade lätt till. 

”I'll see what I can do!” flinade Skyler och la en hårslinga bakom örat. Hon hade färgat håret till blond. Eller åtminstone blekt det en aning. 

Eftersom det var mycket mörkare veckorna tidigare. 

”Awesome, då ses vi då!” sa jag bestämt och log ett kort leende mot henne innan jag snabbt vände mig om och började gå bort mot bilen. 

Selena hade redan kommit fram till bilen, och stod lutad mot dörren. 

”Värst vad du skulle smöra idag då!” flinade hon och tog ett fast grepp om min vita t-shirt. 

”Kom här!” viskade hon och drog mig närmare sig. Sekunden efter så var det bara några millimeter mellan våra ansikten. 

”Jag älskar dig” mumlade jag försiktigt och gjorde ett försök till att kyssa henne. Men hon stoppade mig snabbt genom att vände bort huvudet. 

Jag reagerade snabbt på vad hon gjorde och putade med underläppen.

”Aye, vad är det? Ser du inte hur mycket min kropp bara skriker efter dig?!” 

Hon fnös retsamt till och bet sig löst i läppen. 

Vilket fick henne att se oerhört vacker ut. 

”Kanske det, men jag känner bara för att plåga dig en liten stund till!” flinade hon så att två små skrattgropar tog plats i hennes ansikte. Man kunde inte se dem från lång håll, men om man gjorde det, så skulle jag slå vad om att hon redan skulle vara gift och ha barn!

Jag lutade mig snabbt ner över henne när hon inte var beredd och kysste henne passionerat. 

Hon verkade helt ha glömt bort att hon tänkte ”plåga” mig, eftersom hon besvarade den och la händerna bakom min nacke. 

Jag drog henne närmare mig och kände då hur mycket jag verkligen hade saknat henne. 

Kyssarna växte till mer och mer intensivare och vi blev snabbt därefter avbrutna av Alfredo som tutade. 

Selena hoppade snabbt till och försökte titta in genom fönstret på bilen. Men hon kunde inte se någonting, eftersom det var helt svart. 

”Jag ska döda honom..” mumlade jag samtidigt som jag öppnade bildörren och lät Selena hoppa in först. 

.

”Så, Justin, vart åker vi?” frågade Alfredo och vevade upp bilrutorna som var öppna. ”Jag menar, vart vill ni hålla hus?”. 

Jag tittade snabbt på Selena som ryckte på axlarna. 

”Hos Jeremy” svarade jag därefter och log mot Alfredo genom backspegeln. 

”Då åker vi dit!” sa han och startade motorn på bilen. Sedan så började han köra iväg ut på vägen. 

”Hej då! Vi ses i morgon!” svarade jag Alfredo och klev ur bilen efter Justin. Vi stod på Jeremy’s uppfart. Vilket som kändes lite läskigt. 

Med tanke på att Justin verkar berätta allt för honom. 

”Kom så går vi in!” flinade Justin och kom upp bakom mig. Jag log stort mot honom innan jag granskade bilen som körde iväg. 

Därefter så följde jag efter Justin som redan hade kommit fram till ytterdörren.   Sekunden senare så öppnades dörren och jag fick små springa fram för att komma fram innan Jeremy hade öppnat den helt. 

”Justin! Selena! Hej!” utbrast han förvånat med ett stort leende på läpparna. 

”Hej, hur är det?” frågade jag vänligt och gav honom en lätt kram som han snabbt besvarade. 

”Det är toppen, hur är det själv?” 

Jag vände blicken mot Justin som växlade med sin blicken mellan mig och Jeremy. 

”Det är bra!” svarade jag sedan med ett avslappnat leende på läpparna. 

”Vad bra då! Kom in!” 

Han flyttade sig från ingången genom att backa bak några steg, så Jazmyn och Jaxon kom springandes mot oss. 

”Seliiiiiiina!” utbrast Jazmyn glatt och gav mig en kram vid benen. Jag skrattade till lite innan jag bar upp henne och omfamnade henne. ”Ja sakna dig!” 

Jag flinade till åt hennes söta ordval och kittlade henne på magen. 

”Jag har saknat dig med sötnos!”

.

Jag och Justin hade sagt godnatt till Jeremy och var på väg in till Justin’s sovrum där vi skulle sova. 

”Ååh, det är så mysigt här inne!” fnissade jag och granskade alla möbler. Dem stod fortfarande kvar. Varenda en. 

”Usch nej! Det är jättefult!” utbrast Justin och rynkade pannan. 

”Är det ju inte!” sa jag snabbt och bestämt. Sedan så lipade jag mot honom med ett litet flin. 

Han skakade sarkastiskt på huvudet och fuktade läpparna. 

”By the way, ska du sova i det där?” frågade han och höjde på ögonbrynen. 

Jag tittade ned på mina kläder, som var ett har shorts och ett tajt linne. Det funkade bra, även om det var lite kallt ute. 

”Åh, väskorna ligger i bilen va?” Skit. Kunde inte Alfredo ge mig min väska åtminstone? Vad skulle jag då ha på mig i natt och i morgon..

”Äh! Du får låna en av mina tröjor.. Om du inte vill sova naken förstås?” flinade han och nickade ner mot mig. 

”Justin!” utbrast jag snabbt och lät munnen falla vidöppen. 

”Vadå?” frågade han och spelade dum. Men sekunden senare så utbrast han i skratt. 

.

Jag drog på mig Justin’s tröja över huvudet och vände mig sedan mot honom som redan låg i sängen. Med bara kalsonger. 

”Oh, du var ju nästan snyggare än mig i den tröjan! Men bara nästan!” flinade han retsamt och flyttade sig närmare väggen så att jag också skulle få plats i hans lilla, lilla säng. 

Jag la mig tätt intill honom och drog täcket över mig. 

”Ugh. Justin.. Jag får ånges, din säng är för liten!” skrattade jag sedan och vände mig om så att jag låg med ryggen mot lakanet. 

Jag tog några djupa andetag innan jag vände mig mot honom. 

”Det är inte en lyxsäng kanske, men om man är ensam så...” svarade han och drog en hand genom håret. 

”Och vad menar du med det?” frågade jag och höjde på ögonbrynet. Han log hemlighetsfullt och busigt mot mig innan han la sig över mig. 

”Så, känns det bättre?” frågade han med ett flin på läpparna. Jag bet mig löst i läppen och kunde känna hans tunga andetag mot kinden. 

 

----------

 

Jag vet att det knappt händer något i kapitlen nu, men snart händer det massor! Believe me.. ;)