”Det är inte en lyxsäng kanske, men om man är ensam så...” svarade han och drog en hand genom håret. 

”Och vad menar du med det?” frågade jag och höjde på ögonbrynet. Han log hemlighetsfullt och busigt mot mig innan han la sig över mig. 

”Så, känns det bättre?” frågade han med ett flin på läpparna. Jag bet mig löst i läppen och kunde känna hans tunga andetag mot kinden. 

”Det blir ännu bättre om du gör såhär..” svarade jag och la händerna bakom hans nacke. Efteråt tryckte jag ner honom mot mig så att hans läppar pressades mot mina. 

 

----------

 

Jag vaknade nästa morgon med ett stort leende på läpparna. Det var inte en vanlig dag idag... 

Jag slog handen över väckarklockan så att den skulle sluta pipa, stolt över mig själv att jag inte klickade på ”snooze” allt för många gånger. 

”MAMMA!” ropade jag högt genom huset och väntade på svar från henne. Om hon nu var vaken.

Jag sneglade ner mot väckarklockan som nästan var sönderslagen, och såg att den hade stannat på 07.17 

Jag gäspade snabbt en gång innan jag gnuggade mig lätt i ögonen. 

Därefter så pallrade jag mig upp från sängen och gick långsamt bort till toaletten. 

Då jag drog av mig min pyjamas och gick in i duschen. Den bullrade högt och började spruta vatten åt alla håll. Så jag gjorde mitt bästa för att det skulle komma på mig. 

Jag schamponerade och balsamerade håret och sköljde snabbt bort det, sedan så gick jag ur duschen och kunde hur det plötsligt blev kallt i badrummet. 

Jag sträckte mig efter den röda handduken och virade den runt mig. 

 

Gåshuden tog snabbt plats på mina armar och ben satt jag blev tvungen att dra åt handduken tätare kring kroppen. 

.

Jag gick fram till badrumsspeglarna och torkade bort dimman som hade flugit emot dem.

”Sådär!” sa jag stolt och hängde tillbaka den lilla näsduken som jag hade torkat speglarna med. ”Hoppas bara inte William har snorat ner den..” mumlade jag och rynkade pannan. Kan han ha gjort det?

Fast det var inte mitt problem. Jag skulle även åka bort, så han och mamma skulle få göra vad dem ville. Även pappa.. Fast han var knappt hemma längre. 

Jag tittade på mig själv i spegeln och gjorde snabbt några roliga miner som fick mig att brista ut i skratt direkt. 

.

 

”Har du allting som du behöver nu gumman? Jag vill inte att du ska sitta på flygplanet och upptäcka att du har glömt tandborsten eller något!” sa mamma allvarligt och omfamnade mig i en kram. 

”Jag tror faktiskt att man kan köpa tandborstar på ett flygplan..” mumlade jag och besvarade hennes kram. 

”Du förstår hur jag menar. Det var bara ett exempel!” suckade hon och satte på sig sina solglasögon. 

Jag flinade till och gick sedan till hallen med henne i hälarna. 

Jag drog snabbt på mig mina Converse och slängde jackan över axeln. 

Det var grymt soligt ute, och jag skulle totalsvettas om jag hade jackan på mig. 

.

Jag satte mig i bilen och väntade på att mamma skulle lasta in min stora väska i bakluckan. Det var nästan lite pinsamt, eftersom man kunde tro att jag skulle vara borta i veckor. Fast jag bara skulle vara det i en natt. 

Jag blev avbruten från mina tankar när dörren plötsligt öppnade. 

”Åh herregud mamma, du skrämde livet ur mig!” utbrast jag och la en hand för bröstet. 

Hon himlade med ögonen som svar men kunde inte motstå att flina. 

 

 

Jag gnuggade mig i ögonen samtidigt som jag gäspade. Sedan så satte jag mig upp i Justin’s lilla säng och tittade runt i hans rum. 

Min blick fastnade på Justin som låg med bar överkropp på vänstra sidan av mig. Hans ögonlock fladdrade till och sekunden efter så möttes jag av en underbar blick. 

”Godmorgon, sweetheart! Last night was amazing..” mumlade han sömnigt och gäspade en gång han med. 

Jag flinade till och lät huvudet falla tillbaka ned på kudden. 

Justin la sin arm över min mage, och drog min närmare honom. En varm känsla spred sig snabbt inom mig. 

”Jag älskar dig” mumlade han mot mitt hår och slöt ögonen därefter. 

”Jag älskar dig också” svarade jag och log mot honom, även om han inte kunde se det. 

.

Jag satte mig upp i sängen igen och stirrade ned på honom. Han hade somnat om. 

”Lilla gubben...” flinade jag och smekte honom på hans bara rygg. Han var så söt när han sov...

Jag vände blicken mot den stora klockan som var uppsatt på väggen bakom oss. Den visade 08.57. 

Jag spärrade upp ögonen och bröt blicken från klockan.

”Justin!” skrek jag högt mot honom. ”Klockan är nio och planet går om en timme!”. 

Justin fladdrade sömnigt med ögonlocken igen, men spärrade upp dem precis efter mitt skrik. 

”Va?!” 

Han satte sig upp i sängen han med, och stirrade på klockan. Sekundvisaren gick snabbt, alldeles för snabbt. 

Vi båda två sprang in i badrummet och fixade till oss så gott vi kunde. 

Eftersom jag inte hade min väska, där mitt smink låg i, så sköljde jag bara ansiktet och satte på mig den stora örhängena som jag hade tagit av mig kvällen förut. 

.

Vi satte oss snabbt i Jeremy’s bil som vi hade fått lova på grund av våran stora försening. 

Justin körde, medan jag satt och försökte lugna ner mig. 

”Ta det lugnt Sel, vi är snart framme.. Snart framme..” mumlade Justin. Han hade fortfarande kvar sin morgonröst. 

 

 

”Herregud, varför åkte du så långsamt?! Dem är väl redan där, dem kanske redan har åkt!” gormade jag till mamma och la en hand för huvudet. ”Du har just förstört hela mitt liv!” 

”Gumman, säg inte så! Du vet att jag får migrän när jag åker snabbt!” gormade hon tillbaka och stannade bilen på parkeringen. ”Vill du att jag ska följa med in?” frågade hon direkt efter med mjukare röst. 

”Nej. Jag kan gå själv.. Det är lugnt!” svarade jag och öppnade bildörren. Jag klev ur bilen och stängde dörren med en dov smäll efter mig. 

Sedan gå gick jag till den bakre delen av bilen och öppnade bakluckan. Jag drog ut min stora och pinsamma resväska och lade ned den på marken. 

Direkt efter så slängde jag igen bakluckan och såg hur mamma gick ur från bilen och fram till mig. 

”Gumman, förlåt!” utbrast hon och omfamnade mig i en kram. 

Jag kramade henne stelt tillbaka och nickade kort. 

”Det är.. lugnt” svarade jag därefter och avbröt våran kram. 

”Är du verkligen säker på att du inte vill att jag ska följa med in? Att hjälpa dig komma fram till rätt plan och så...” mumlade hon i en fråga och tittade på min resväska. ”Jag kan bära den” tillade hon snabbt och nickade ner mot den. 

”Nej mamma, det är okej! Jag är 16 år, jag klarar mig!” svarade jag och gav henne ett litet leende. ”Hej då!” 

Jag vände mig om, bort från henne, och började gå med resväskan efter mig. 

.

Jag tittade på den stora skärmen där det stod när alla plan skulle gå. Brukade Justin åka privatplan eller ett vanligt plan? 

Jag rynkade pannan och spände blicken på skärmen. 

 

Mot Frankrike - Avgång om 10 minuter

Mot Spanien - Avgång om 10 minuter

Mot Hawaii - Avgång om 15 minuter

Mot Australien - Avgång om 20 minuter

 

15 minuter. 15 minuter. 15 minuter. Jag hade bara 15 minuter på mig.. och vart fan var Justin? 

Jag kunde hur paniken kröp under huden, så jag gick mot en soffa på sidan av lokalen. Där man även hade utsikt över alla planen som skulle gå inom en halvtimme. 

Min blick föll över alla plan, men jag kunde inte se Justin, Selena eller hans crew någonstans. 

Jag drog upp mobilen från fickan och bläddrade bland mina kontakter tills jag hittade ”J”. Jag klickade då upp Justins nummer och ringde till honom. 

Två signaler. Tre signaler. Fyra signaler. Fem signaler. 

”Svara....” mumlade jag tyst och hoppade på att han skulle göra det. 

Jag tittade snabbt upp på skärmen igen. ”Mot Hawaii - Avgång om 12 minuter”. Herregud, hade det redan gått tre minuter?!

”Yo, Justin Bieber här!” svarade en välbekant röst i andra änden av telefonen. 

”Justin! Hej, det är Skyler.” svarade jag snabbt och suckade lättat. Mitt liv skulle vara över om han inte hade svarat. ”Vart är ni någonstans?” frågade jag därefter och kunde verkligen höra hur ivrig jag lät. 

”Haha, jag trodde väl att du skulle fråga det!” svarade han med ett lätt skratt. Jag hörde ett irriterat tjejgnäll i hans bakgrund och gissade på att det var Selena. 

”Vi är vid parkeringen, skulle du kunna checka in dina väskor och så? Alfredo har redan checkat in våra. Så vi kan ses vid ingången av planet om fem minuter. Högst!”

Jag nickade kort och försökte få en syn på parkeringen. Men det var helt omöjligt. 

”Jadå, absolut!” svarade jag snabbt och hörde sedan pip i mobilen. Hade han lagt på?!

Jag drog bort mobilen från örat och tittade på den. Ja, han verkligen lagt på. 

Jag suckade högt och började sedan gå åt andra hållet. 

.

När jag hade checkat in min stora resväska så började jag gå i en långa gången där man kom in till planet. 

Det var fler personer där, så jag antog att vi inte åkte ett privatplan. 

”Ursäkta, miss..” hördes en röst bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg att det var en vuxen kvinna och en liten flicka som såg ut att vara sju-åtta år. den vuxna mamman drog en barnvagn framför sig, där det låg en liten, liten bebis. 

”Hej..?” svarade jag frågandes och höjde på ögonbrynet.

”Min dotter här undrar om det är du som var och bowlade med Justin Bieber igår? Hon är ett stort fan!” skrattade kvinnan, som tydligen var mamman åt barnet. Jag vände blicken mot den lilla flickan och log mot henne. Hon flinade till så att små gulliga skrattgropar tog plats på hennes kinder. 

”Jag och min man har blivit lite hjärntvättade av den där Bieber under en lång period. 

”Jaså? Det säger du?” 

Hon nickade dumt och stirrade konstigt på mig. ”Ja, jag känner Bieber. Men tyvärr kan jag inte få din dotter att träffa honom just nu!” svarade jag irriterat och suckade direkt efter. 

Hon gjorde en äcklig min mot mig innan hon tog sin dotter i handen och började gå. 

Jag stannade upp och tittade efter det. Vad var det där?! 

 

 

Selena satte sig vid fönsterplatsen, och jag fick sitta på platsen bredvid henne. Närmast gången. 

”Hon borde komma nu...” mumlade jag ohörbart och tittade runt i planet. 

Vi satt inte i första klass, vilken som bekymrade Selena en aning.

 Men personligt så tyckte jag att det var ganska obehagligt och tråkigt. 

Dessutom var sätena sjukt obekväma där. Fast det kunde man inte tro, förstås. 

Jag skakade på huvudet och tittade mot Selena. Hon hade sin handväska i knät, och satt och smetade på mascara på ögonfransarna. 

”Jag har ju sagt att du är vacker utan smink, babe” sa jag till henne och kysste henne mjukt på kinden. 

”Urk, nej! Det är jag inte.. babe!” svarade hon och skrattade lätt därefter. 

”Är du visst det!” flinade jag och gosade mig in mellan hennes ansikte och axel. 

Hon fnittrade till, men slutade när hon fick syn på någon framför henne. 

”Din tjej är här..” mumlade hon och knuffade bort mig. 

Jag himlade med ögonen och tittade bort mot Skyler som var på väg mot oss. 

”Hon är inte min tjej!” viskade jag mot Selena, så att inte Skyler skulle höra. Fast... Egentligen så skulle det väl inte göra någon om hon hörde eller inte. Fast jag ville helst inte börja åkturen med att snacka om vårt förhållande. 

”Skyler!” ropade jag och vinkade hit henne. Hon nickade glatt emot mig och vinkade snabbt. 

.

Skyler satte sig bredvid mig, fast på andra sidan av gången. 

”Så, gick det bra att ta sig hit då?” frågade jag och vände huvudet mot henne. 

”Jodå, det gick jättebra! Mamma skjutsade mig till parkeringen, och sen gick det ju okej att checka in väskorna” flinade hon och rättade till sin tröja. ”Hur gick det för er då?” frågade hon sedan.

Jag log intresserat och svarade på hennes fråga. ”Det gick väl bra. Förutom att vi försov oss lite. Det var ganska svårt att somna igår” skrattade jag och tittade på Selena. Hon fnös till och skakade på huvudet. Sedan så la hon ner mascaran i hennes lilla sminkväska som låg i handväskan, och drog istället upp något slags puder. 

”Aha, varför dårå?” 

Jag vände blicken mot Skyler igen. Menade hon varför det var svårt att sova? Ehh... Vad skulle man svara på det då? 

 ”Det är .. komplicerat” svarade jag därefter och skrattade tillgjort. 

Hon var precis på väg att säga något, när hon avbröts av en pipig röst från högtalarna. 

”En minut kvar till avgång. Se till att spänna fast säkerhetsbälten och stoppa undan lösa föremål under starten! En film om hur flygplanet ser ut och hur lång restid som väntar, kommer att börja rullas efter detta. Filmen visas på skärmen som finns längst fram, i mitten och längst bak i flygplanet. Ha en trevlig åktur!” 

Jag himlade med ögonen och tittade upp på den stora tv:n som filmen visades på. Jag visste inte hur många gånger som jag hade tittat på en sån i hela mitt liv!