”Eh, jag är i England.. Men jag kan ta ett tidigare plan hem om du vill det?” frågade jag och utan att invänta svar, sprang bort till min dator för att boka ett tidigare plan hem. Jag kunde för sig göra det på mobilen, men det var jobbigare. ”Jag bokar ett nu, så vi ses om några timmar..” mumlade jag samtidigt som datorn slogs på. 

”Du behöver inte..” snyftade hon i luren. Behövde inte? Det klart att jag behövde det! 

”Vi ses snart ska du se, allting kommer bli bra” lovade jag och log, även om hon inte kunde se det. Jag skulle se till så att hon fick världens bästa julafton. 

 

--------

Mörkret hade lagt sig tjockt över Stratford samtidigt som jag kramade om Skyler för tredje gången på tjugo minuter. Jag hade mött upp henne utanför stans populäraste tivoli, där hon ville träffas. Jag förstod inte riktigt vad det var för fel med att ses hemma hos henne eller hos mig. Det var bokstavligen iskallt ute, och mina fötter hade allvarligt donat bort av den hemska kylan. Jag avskydde allt som var blött och kallt, alltså vintern och slutet på hösten. En till grej jag avskydde är iskall isglass, det är så irriterande när jag råkar bita av en bit av den så att den åker runt i munnen som om den vore farlig, eftersom man aldrig kan svälja den hel eller vill spotta ut den. Ett minus på det minuset är att hjärtan alltid blir nedfrusen också. 

Jag skakade bort mina underliga tankar och försökte koncentrera mig på Skyler’s gnäll om hennes bästa kompis som tydligen hade dött i en bilkrasch för något dag sedan. Jag kunde inte direkt säga att det var så jätte intressant, eftersom hon upprepade samma sak hela tiden, vilket gjorde att man snabbt tappade intresset. 

”Jag vill v-verkligen inte förlora h-henne” pressade hon ut med bölande tonart och hopbitna tänder. 

Jag slingrade mig försiktigt ut från hennes ‘kram’ och lade mina händer på hennes axlar, samt tittade rakt in i hennes förstörda och rödsprängda ögon. 

”Du kommer inte förlora henne sweetie, vill hon komma tillbaka så kommer hon tillbaka” sade jag tröstande och försökte låta så allvarlig och menades som möjligt. 

Själv så trodde jag inte att hon skulle komma tillbaka, men jag ville ge Skyler ett hopp, en anledning till att vara glad. 

”Men du förstår inte, jag har redan förlorat henne!” utbrast hon - plötsligt irriterat - och fnös högt. 

Jag suckade djupt och ryckte på axlarna. Hon förlorade sitt tålamod ganska så snabbt, precis som jag oftast också gör. Då hade vi något mer gemensamt. 

”Du, lyssna på mig. Hon kommer tillbaka, okej?” 

Hon suckade besviket och torkade bort några tårar som var på väg ned från kinderna. 

”Gråt inte..” mumlade jag sedan och kände hur hopplös jag plötsligt kände mig. Varför kunde jag inte få henne att sluta gråta för?

Efter en stunds tystnad så vred hon på sig och tittade mig rakt in i ögonen. 

”Du har rätt Selena, hon kommer tillbaka. När hon väl inser hur många människor som verkligen älskar henne så” sade hon och rätade på sig. ”Förresten jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men tack” lade hon till därefter och gav mig ett leende. 

Jag besvarade det med ett flin och ställde mig sedan upp på den frusna bänken vi satt oss. 

Min rumpa var iskall och dygnsur eftersom jag hade haft otur och satt mig på snö.

”Klockan är över sju och det har redan blivit mörkt, du borde åka hem” sade jag sedan och räckte fram handen till henne för att hjälpa henne upp, inte för att det behövdes direkt..

”Du har rätt” höll hon med innan hon drog mig in i hennes omfamning och kramade mig hård. ”God jul förresten” 

”God jul” svarade jag och släppte greppet om henne, för att se hur hon långsamt försvann bort i mörka inget. 

.

Jag stannade kvar en stund till och tittade ut över den mörka utsikten. Man såg ingenting förutom mörker, men tystnaden som uppstod när jag var ensam kändes nästan helt fantastiskt. 

Jag drog min tunna jacka tätare kring kroppen innan jag stoppade händerna i fickorna och drog in ett djupt andetag, lät den friska luften åka in i näsan och munnen. 

Jag suckade lyckligt och började faktiskt inse att mitt liv egentligen var ganska bra. Jag hade tak över huvudet, mat på bordet, vänner som bryr sig och kärlek från släkt och familj. Vad mer behövdes?

Jag tog ett sista titt ut över det mörka ingenting innan jag vände mig om för att gå hemåt, då jag plötsligt kände något varmt som jag gick in i. 

Jag backade snabbt bakåt med en hand för huvudet och ett dunkade hjärta. 

”Så vi mötts igen” sade en skrämmande och sträv röst sekunden efter, och något hård fördes mot mitt huvud så att allt blev svart. 

 

 

 

Jag slog mig tröttsamt ned i sängen bredvid Justin och drog täcket över mig. Hela rummet var redan ned släckt, så jag antog att han sov. Jag suckade högt och drog fram armarna från täcket, och lade den ena under kudden och den andra precis framför mig. Jag somnade alltid bäst i den ställningen. 

Justin vred sig plötsligt om bredvid mig, och därefter kände jag en hand runt mig midja. 

”Du sade klockan fyra baby, klockan är tio” mumlade han trött mot min nacke vilket fick mig att rysa. 

Jag vände mig om mot honom och försökte se honom i mörkret, men fick bara fram konturerna.

”Förlåt... Jag träffade Selena” ursäktade jag mig och kände hur han stelnade till när jag sade hennes namn. 

Han harklade sig efter några sekunder och förde sig hans mot min rygg istället för midja.

”Vad pratade ni om då?” frågade han sedan och drog med handen över min bara rygg, i cirklar. 

 

”Kan vi ta det i morgon? Jag är ganska trött..” mumlade jag ursäktandes och gäspade stort. Jag ville inte väcka ännu flera minnen om Tilda än vad jag redan hade. 

”Visst, god natt babe” svarade han mjukt och kysste mig i pannan. Sedan lutade han sig tillbaka och jag kunde äntligen få en lugn stund att sova. 

.

”Godmorgon shawty och god jul” viskade en raspig röst i mitt öra nästa morgon. 

Jag öppnade mina sömniga ögon och fick syn på Justin, som låg med bar överkropp och rufsigt hår mitt framför näsan på mig. Ett stort leende sken upp på mina läppar när jag studerade hans sexiga ansikte, och ögonen blev klarvakna. 

”Godmorgon på dig med” skrattade jag lämpat och log mot honom. 

”Jag älskar dig” sade han och kysste mig passionerat på läpparna. 

”Jag älskar dig med” mumlade jag mot hans läppar och masserade dem mjukt. 

Justin avslutade kyssen efter en stund och lutade sin panna mot min. 

”Jag har världens bästa present till dig baby” sade han sedan och pressade min kropp intill hans. 

”Säger du det?” skrattade jag och försökte låta förvånad, vilket som egentligen inte gick så bra. 

Han nickade retsamt och kysste på lätt på nästippen, sedan drog han bort täcket och ställde sig upp på golvet. 

”Sugen på frukost?” 

Jag lade huvudet tungt på kudden igen innan jag slöt mina ögon, och mumlade ett lätt ”mhm” till Justin. 

”Eller vill du baka pepparkakor med mig istället?” 

Utan att tänka mig för så tjöt jag ett glatt ”ja” och hoppade direkt upp från sängen. 

”Jag trodde väl det” skrattade Justin och gick sedan ut i köket, utan att sätta på sig en tröja. Gud, jag skulle dö om han inte gjorde det. 

När han kom utom synhåll så öppnade jag min garderob och rotade snabbt igenom den på bara någon minut. 

Jag satte till slut på mig en röd tjockare tröja med älgar på, tillsammans med ett par svarta tights. En ganska skön outfit för att bara vara hemma och baka. 

Jag visste inte vad Justin hade planerat vart vi skulle fira julen, om hans ens hade det, men för mig spelade det ingen större roll vart, så länge jag hade Justin. 

 

 

Jag tog fram den färdiga pepparkaksdegen från kylen och ställde paketet på bänken. Sedan tog jag fram mjöl, bakplåts papper och en bakplåt. 

Egentligen sög jag på att baka men eftersom det var julafton så kände jag för en liten utmaning. 

Om pepparkakorna blev brända så kunde jag ju alltid ge dem till mamma, hon älskade brända pepparkakor, vilket jag inte alls höll med om. 

Jag tog bort plasten på paketet och hämtade snabbt en kavel för att kavla ut degen till en platt cirkel. 

”Behöver du hjälp?” frågade Skyler, vilket jag inte alls var beredd på, och hoppade lätt till. 

”Tjaae.. Kan du baka?” skrattade jag nervöst och tog ett steg bak från bänken. Jag kanske inte borde försöka, eftersom jag redan ser resultatet framför mig. 

”Jadå, jag kan visa” svarade hon och greppade tag om kaveln som jag nyss hade använt, och började kavla. 

.

 

”Klappat och klart!” flinade Skyler när hon tog ut pepparkakorna ur ugnen. Till min stora förväntning så var den inte ett dugg brända alls, eller jo, några som jag skulle göra helt ensam. Men dem hade jag slängt i smyg, så dem räknas inte längre. 

”Här, smaka” utbrast hon sekunden senare och tryckte in en varm pepparkaka i munnen på mig.