”Klappat och klart!” flinade Skyler när hon tog ut pepparkakorna ur ugnen. Till min stora förväntning så var den inte ett dugg brända alls, eller jo, några som jag skulle göra helt ensam. Men dem hade jag slängt i smyg, så dem räknas inte längre. 

”Här, smaka” utbrast hon sekunden senare och tryckte in en varm pepparkaka i munnen på mig. 

”Nu du” flinade jag allvarligt innan jag hoppade på henne. 

 

--------

 

”S-snä-lla släpp...” grät jag gång och gång. Jag tittade upp på den hemska mannen med vattniga ögon och såg hur han tog upp en kniv från byxfickan. Jag orkade inte sitta och kommunicera med mig själv och försöka förstå hur han kan gå runt med en kniv, vass dessutom, i byxfickan. För det visste jag redan, gubben var störd. 

”Håll tyst, annars åker din näsa av. Förstått?” röt han mot mig, så nära att jag kunde känna hans andedräkt, och få svetten från hans panna ned i ansiktet. 

Han hade knutit ihop båda mina händer och fötter kors och tvärs, så det fanns inget sätt att fly.

”Min pojkvän vet vem du är, och han kommer rädda mig. Din dumma bit-” 

”Du har ingen pojkvän! Vad fan tror du om mig, klart jag har sökt upp dig!” röt han irriterat och siktade kniven mot min näsa, som om han verkligen menade allvar med att skära av den. Var det ens möjligt? På riktigt alltså.. 

”Har jag visst” svarade jag bestämt och fnös emot honom. 

Vad fan gjorde jag?

Han grumlade irriterat - då menar jag verkligen irriterat - och tryckte kniven hårt mot min näsa. 

Smärtan skrek sig fram, händerna skakade, och hjärtan tuppade av.  

Blodet rann ned för mungiporna, och in under tröjan. 

”Jag menar det jag säger!” röt han belåtet och lutade sig tillbaka. Han vägrade ta av sig luvan till hans svarta hoodie, men ändå visste jag klart vem han var.

Jag slöt ögonen hårt och bet ihop tänderna. Smärtan var enormt. Grym. Hemsk. 

Jag föll sakna ned mot den kalla marken och kände hur kylan tog över min kropp. 

Jag kände mig som en hjälplös, övergiven, liten hundvalp på vintern. 

”Städa upp den här skiten efter dig när vi är klara här” hörde jag honom säga. Ögonblicket därefter hörde jag steg komma nära mig och smärta i sidan. 

***

Jag satte mig rakt upp i sängen och tittade mig ivrigt runt i rummet. Det var bara en dröm, bara en dröm. 

Jag tog ett djupt andetag för att försöka lämpa min höga puls lite, men det var teknisk sett omöjligt, eftersom jag började flåsa. 

Jag lade ned huvudet i händerna därefter, så jag kände hur jag kallsvettades. 

”Fy faan..” mumlade jag och drog snabbt bort händerna, så äckligt. 

Jag drog in ett nytt andetag och hasade mig sedan upp från sängen och trippade med mjuka steg bort mot badrummet. 

 

Jag blötte en röd handduk under kranen och kramade därefter ur lite, innan jag drog den i ansiktet och duttade bort svetten.

Jag sneglade bort mot klockan som satt på väggen i rummet utanför, och granskade varje sekund som gick. 04:25:17, 04:25:18, 04:25:19. 

Jag drog till slut bort blicken från klockan och slängde ned handduken i handfatet. 

.

Med skakiga ben halkade jag fram genom huset med hjälp av alla möbler som jag kunde hålla i mig i. 

När jag hade kommit fram till köket så tvekade jag inte med att öppna kylen för att titta om det fanns något ätbart i det, som det självklart fanns. 

Jag tog fram lite olika frukter som jag prydligt lade upp i en liten skål, sedan tog jag med den och flög bort mot köket. 

Jag slog mig ned på en av stolarna och såg att min kalender låg några decimeter bort. 

Utan att tveka här heller så räckte jag mig efter den och slog upp veckan som var nu. Senare idag skulle jag på årets sista photoshoot och efter det var det bestämt att jag skulle fika lite med  en gammal kompis vi namn Mirabelle. Då kunde jag ju passa på att fråga om hon ville fira nyår tillsammans med mig. Det skulle säkert bli jätteroligt! 

 

 

 

Musiken började långsamt spela inne i kyrkan och alla människor blev tysta då prästen höll upp ett finger i luften, och lyckades tysta alla. 

Jag tittade skamset ned i mitt knä och höll på med mina egna fingrar. Jag fattade inte att jag satt här, på första raden i kyrkan, till  Tilda’s begravning. Min bäste väns begravning. 

Det var helt otroligt att vi ens kunde få in en begravning nu, bara några dagar innan nyår. 

Jag fällde en tår och tittade återigen upp på den stora kistan som Tilda låg i. Den var vit med massor av blommor i olika färger, och längst fram på den så var det ett underbart foto på henne, som jag faktiskt hade tagit. Det var för något år sedan, på skolavslutningen. 

Jag suckade lättat när jag kände hur Justin höll om mina händer i sida, samt kysste mig på pannan.  

”The worst day of loving someone is the day that you lose them” mumlade han sedan och tittade sorgset ned på mig. ”Det kanske bara var planerat att det skulle bli såhär älskling, Guds vilja”. 

Jag tittade storögat på honom med tjock i halsen. Han hade rätt. 

 

.

Justin tog min hand igen när vi var på väg ut från kyrkan. Begravningen hade varit jättefin, men även fullt av tårar och sorg, en intensiv begravning alltså. Det kom till och med okända personer och tittade på. 

”Vart vill du åka nu?” frågade Justin mjukt och lade en hand runt min midja istället, och drog mig närmare sig. 

”Vart som helst. Bara inte hem” bad jag och tittade ut över kyrkogården. Tänk att Tilda snart kommer ligga här.. 

”New York” mumlade Justin till svar och tittade ned på mig. 

”Va?” 

”Ja, vi åker till New York. Det blir kul ska du se” svarade han och kysste mig på pannan igen. Jag klämde fram ett leende, men det försvann direkt när jag såg Tilda’s mamma bakom Justin. Hon såg så sorgsen ut. 

”Jag kommer snart” ursäktade jag mig och började gå fram till henne. 

Jag svalde hårt samtidigt som jag funderade på vad jag skulle säga. Jag hade inte träffat henne på länge, så det kanske vore lite skumt om jag bara kramade om henne? 

”Skyler!” utbrast hon känslosamt när jag stod några centimeter ifrån henne, och kastade sina armar runt mig. 

Jag besvarade kramen och drog in hennes lukt. Hon hade tagit på sig den parfymen som Tilda alltid bar när hon var ledsen. Ja, hon hade olika parfymer för olika humör. 

”Ta hand om dig” sade jag efter en liten stund av småpratade, och gav henne en till snabbt kram .

Därefter gick jag bort till Justin och satt i ett telefonsamtal, men så fort han såg att jag närmade mig så lade han ned mobilen i fickan.

”Jag har fixat en taxi” sade han vänligt och drog in mig i sin omfamning innan vi tillsammans gick ned till parkeringen för att vänta på taxin. 

”Älskling, jag vet att du är ledsen. Men försök att se positivt, Tilda kanske blir sin skyddsängel” mumlade Justin och drog upp sin mobil från fickan igen, och började skriva ett sms.