-Du Selena, det här känns svårt av säga.., började jag och svalade hårt. Hon vände sig mot mig och jag la armen över henne.

-Vadå? frågade hon några minuter efter. Jag tog ett djupt andetag. Det är nu eller aldrig, Justin! Var inte en sån fegis! Förstör inte stunden nu! Skärp dig! tänkte jag och rätade på ryggen. Jag harklade mig och öppnade munnen.

-Jag.. jag älskar dig!

Jag svalade hårt igen och väntade hon att hon skulle säga något. Men det gjorde hon inte.

---------------

Selenas perspektiv:

Det tog en stund innan jag fick in nyheten i huvudet. Gjorde han verkligen det? Älskade han mig?

Känslan av att vi verkligen skulle gifta oss fick mig att få illa. Ja, jag älskade honom, på riktigt! Men att gifta oss? Han är 18, jag är 17! Vi är alldeles för unga för att gifta oss.. Alla hans Beliebers skulle hata mig! Dem skulle hota mig, slå mig, göra inbrott i mitt hus! Kanske till och med försöka mörda mig..

-Justin.. Jag gillar dig med, jättemycket! Men jag kan inte förstå att vi är förlovade.., sa jag och tog ett nytt andetag.

-Förlovade!? Är ni förlovade?!

Rösten kom bakifrån. Jag och Justin vände oss snart om och möttes av hundratals nyfikna ögon - med kameror.

-Kom! sa Justin och reste sig upp. Han tog min hand och vi började att springa iväg.

Jag vände mig oss medan jag sprang och såg att vi blev förföljda.

-Förlåt! ropade jag till Justin som var en halvmeter framför mig. Han mumlade någonting, som jag inte riktigt kunde tyda med ord.

Vi sprang en lång stund. Jag flåsade högt och kollade bak igen. Fortfarande förföljda. Dem där paparazzi’sarna verkade verkligen vilja få sitt jobb gjort! Dem gav aldrig upp, kändes det som.

Usch! Vad har jag gjort?! Jag har förstört Justin’s rykte! Nu måste vi låssas som om vi bara är vänner igen! Att jag ljög! Dem fick det filmat, nu kan jag göra bort mig för hela världen! Vad smart du är då Selena! -Not!

Vi sprang i riktigt mot vägen igen, men precis vid korsningen och hoppade Justin in i en buske. Jag drog in med honom och vi kollade med medan alla sprang förbi oss helt förvirrade.

Jag andades högt och fick ifrån mig ett ”förlåt” igen.

Justin vände sig emot mig och gav ifrån sig ett ljud, som verkade vara antingen en suck eller en liten fnysning.

Jag tittade ner i marken där vi satt och kände hur jag började rodna. Varför?! Varför?!

-Vad försöker du säga? frågade Justin och höjde på ögonbrynet. Jag tog ett nytt andetag och tänkte börja förklara allt, men det sattes stopp i halsen. Istället kom så hostar som jag kvävde snabbt.

Justin blick gick från mina ögon och ut mot vägen.

-Det kan finnas folk här! Kom, så tar vi det hemma! suckade Justin och drog med mig ut ur busken.

Vi kollade åt båda hållen innan vi snabbt sprang genom skogen och möttes av en råddjurs familj. En familj med en mamma, en pappa och två ungar.

Ungarna kan inte vara särkils gamla. Kanske två-tre år?

Vi stannade snabbt upp och granskade råddjurs familjen.

-Så fint! sa jag och blev tårögd. Jag torkade snabbt bort det från ögonen och kollade upp på Justins blick. Den var fäst vid en av råddjurs ungarna.

Snabbt kollade jag bakom oss och möttes av blixtar. Jag ryckte till i armen och han skakade på huvudet som om han hade drömt sig bort.

-Ehh, Justin.., sa jag osäkert och försökte dölja mitt ansikte. Han reagerade så snart han kom tillbaka till verkligheten, från sitt drömmande.

Han tog tag i min hand och började sen springa i riktningen till hotellet.

-Vi.. Kom .. Undan.., sa jag och flåsade högt. Justin sträckte på sig och la händerna runt midjan på sin själv. Han log nöjt och mumlade något.

Jag drog av mig mina skor och slängde mig på soffan, en liten duns hördes och både jag och Justin brast i skratt.

-Det var roligt! sa jag snabbt och fortsatte skratta sen. Justin nickade instämmande och pustade ut.

-Förresten! Vad var det som du sa förut? Något om att vi var förlovade? frågade Justin och höjde på ögonbrynet. Han satte sig i soffan mitt i mot mig och jag la upp fötterna i soffan jag satt i.

Jag tog ett nytt andetag och svalade hårt, sen nickade jag snabbt och försökte undvika hans försök till att få ögonkontakt.

Minnet när Justin, jag och våra pappor byggde en träkoja på våran tomt för många år sen kom upp. Goa’, gamla tider!

Tänk om man skulle kunna resa i tiden, eller backa tillbaka den. Då skulle jag se till att jag aldrig gick ut till köket för att poppa popcorn! Om jag inte skulle ha gjort det, så skulle jag aldrig vara i den här situationen! Bajskorv! Varför gick du till köket, Selena!? Du har förstört allihop!

-Ja, svarade jag klart och tydligt och reste mig upp sen. Jag tittade ursäktades på Justin och pekade på toaletten.

-Jag ska bara gå och pudra näsan, den är ganska blank nu! ursäktade jag mig själv och försvann sen in på toaletten.

Jag låste snabbt om låset och satte mig på toalettlocket. Vad har jag gjort? Jag måste verkligen börja ta tag i mitt liv nu!

”Hur vill du leva Selena. Som Justin Bieber’s fru eller som en helt vanlig tonåring?!” tänkte jag tyst för mig själv. Att säga ”Justin Bieber’s fru” fick mig att bli illamående. Fru! Det blir man väl inte förrän man är runt 25!? Dessutom är jag knappt myndig!

”Ta ett djupt andetag nu Selena! Du har allting under kontroll!”

Det började bli svårt att ljuga för mig själv. Ingenting skulle väl bli bättre? Och det kan väl ändå inte bli sämre än det verkligen är?

Jag öppnade toalettlocket i fall jag skulle kräkas.

Justin’s perspektiv:

Jag reste mig sakta upp från soffan och gick fram till ena fönstret. Solen började att gå ner över staden.

Jag sneglade på klockan som hängde på väggen. Halv tre. Mitch, Chaz och Ryan stack iväg runt 12, kvart över 12 - om man ska vara någorlunda exakt. Dem borde ha varit tillbaka för länge sen. Men dem hade väl fastnat någonstans på vägen, som dem nästan alltid gör.

Jag lyfte upp mobilen från soffbordet och knappade in Chaz’s nummer. Efter fem signaler så svarade han.

-Tjena mittbena! Vad händer, bro’?

Skrattet i bakgrunden lät läskigt och obehagligt.

-Chaz, det är jag! Justin! Vart är ni? Ni borde vara här vid det här laget!?

-Aha, chilla! Vi är på väg!

Samtalet bröts och jag gav ifrån mig en enkel suck. Vart höll dem hus egentligen?!

Mer idag? Kommentera då!♥