Efter halvleken så stack Ryan iväg på muggen och Chaz skulle tydligen köpa mer popcorn. Att dem var så osmarta och inte det under pausen. Jag flinade lite åt tanken med blev avbruten när en röst från högtalarna hördes. 

Det åkte ner en stor skärm i mitten av salen och kameror tog över den lediga platsen i salen. 

”Kiss cam...” viskade jag för mig själv och kom och tänka på Selena. Förra gången vi såg på basket, så blev vi med.. 

Jag bet mig löst i läppen och började fundera lite. Var det verkligen rätt att låta känslorna svalna för henne?

 

-----------

 

 

”Skyler!” skrek en ljus röst från undervåningen. William, var min första tanke. Både mamma och pappa hade åkt till deras jobb för att jobba där. Veckan som jag åkte till England för att gå på lägret, så skulle dem börja jobba hemma. 

”Vad?” ropade jag tillbaka och pausade min höga musik i rummet. Kommer man in i mitt rum på dagen, så vet man att öronen kommer blöda. Här var alltid musik på till högsta volym, och jag brydde mig inte om att ta hänsyn till någon annan i familjen. Dem fick titta på tv med så högt ljud dem ville! Så var reglerna bara. 

”Tom och Jerry vägrar att visas på tv!” skrek William högt tillbaka. 

Jag suckade långt och stängde locket på datorn. Sedan sprang jag till dörren och ned för trapporna.

”Sätt på dvd:n då!” sa jag åt honom när jag hade kommit ner i vardagsrummet. 

”Vi har den inte på dvd!”

”Har vi visst det! Du såg den här om dagen!” svarade jag och räckte ut tungan åt honom.

”Just det.. Men Lukas tog den!” utbrast han förtvivlat och gjorde en gest med händerna. 

Jag höjde på ögonbrynet och la handen vid midjan. 

”Frågade han om han fick låna den?” frågade jag och såg hur William sakta nickade. ”Och du sa ja?” 

Han fortsatte nicka, vilket fick mig att sucka. 

”Men ah! Då är det väl klart att han tog den!” sa jag och slog mig ned i soffan. 

.

Det hade gått flera timmar och varken William eller jag hade sagt något. Vi hade bara suttit och glott på tv-skärmen, som visade program efter program. Egentligen ville ingen av oss se på programmen som gick. Men vad fanns det att göra?

Solen sken inte speciellt mycket och vi hade inte så många spel här hemma. 

”Hmm.. William!” sa jag högt, nästan lika för högt. William slet blicken från tv där ”fairly of parents” spelades. 

”Kan vi inte göra något typiskt tjejsaker?” utbrast jag med ett överdrivet stort leende på läpparna. 

Han gjorde en äcklad min och skakade på huvudet. 

”Aldrig!” 

Mitt leende blev ett streck och jag funderade på hur jag skulle övertala honom. På något sätt så skulle jag kunna göra det i alla fall!

Det gick några minuter innan jag öppnade munnen med min idé. 

”Du får 500 spänn och du gör tjejsaker med mig i två timmar!” 

William spände blicken hårt på mig, så att jag nästan blev svettig av hand blick.

”600!” 

”550, max!” sa jag och räckte ut handen. ”Har vi en deal?” 

Jag höjde på ena ögonbrynet och hoppade på att han skulle säga ja. 

”Vi har en deal!” svarade han sedan och skakade om min hand. 

Härligt, vad för tjejsaker kan man göra med min lillebror då?!

 

”Här, ta den här och måla på varje nagel!” sa jag till William och gav honom ett lila nagellack. ”Och du, kan du hämta tejpen också?” 

”Tejp? Jag trodde att vi skulle måla naglarna, inte tejpa dem!” svarade han medan han gick bort till ett skåp i hallen och hämtade tejpen med en delfin på. 

”Dumbom! Man tejpar runt dem.. Så om man målar utanför, så syns det inte!” svarade jag bara och tog emot tejpen. Sedan så började jag tejpa runt varje finger. 

”Sådär. Börja måla nu!” sa jag när jag var klar. Jag studerade dem lite snabbt innan jag tittade upp på William som skruvade av locket från nagellacket. 

Jag var faktiskt lite imponerat att gjorde sånna här grejer med mig, fastän han fick betalt. 

William förde nagellacket ned mot mina naglar och började måla. 

För att vara kille, så var han riktigt bra! 

”Kan inte jag få måla dina naglar sen, när du är klar?” frågade jag och fnissade till. Vilket som var ganska ovanligt. Jag fnissade aldrig..

”Nej! Aldrig! Skyler, du skulle bara våga!” sa han allvarligt och höjde pekfingret rakt emot mig. 

”Haha, ta det lugnt! Vi behöver om du inte vill.. Surpuppa!” svarade jag glädjerikt och räckte ut tungan mot honom.

Det var så roligt att reta honom. Men inte när han blev så sur så att han kastade iväg kuddar hit och dit! 

Det hände en gång att han blev riktigt, riktigt, riktigt sur på mig. Då hade han sprungit in i köket och kastat ett glas i golvet. Såklart så sprack glaset, och han själv fick en rejäl utskällning av mamma den kvällen. 

.

Jag studerade långsamt mina naglar när han hade målat klar dem, innan jag gav honom lite beröm. 

Dem hade faktiskt blivit riktigt fina! 

”Vad vill du göra nu då?” frågade jag glatt. Han suckade och ryckte på axlarna.

”Fint...” mumlade jag ohörbart och började fundera lite på vad man kunde göra. ”Jag vet! Jag har två förslag som du får välja på! Antingen så sätter vi på Bamse och käkar lite popcorn. Eller, så går vi ut och hoppar studsmatta?” 

Han höjde på ögonbrynet, vilket han tog efter från mig. 

”Och det ska du kalla för tjejsaker? Hoppa studsmatta och titta på Bamse?” 

Det låg lite sanning i hans ord faktiskt. Vissa tjejer gjorde väl det? Nej, inte? Nehe, okej. 

”Då går vi och käkar pizza!” sa jag bestämt och ställde mig upp från stolen som jag satt på. 

William sken upp i ett stort leende och hoppade upp och ner i några sekunder.

 Sedan så försvann han mot hallen och drog på sig sin jacka. 

”Små killar...” flinade jag och tog min plånbok som låg på bordet. 

 

 

 

Jag svängde in på Cecilias uppfart och stannade sedan bilen. Sedan duckade jag lite lätt så att jag kunde granska henne hus. 

Lampan i hennes rum var fortfarande släckt, och bilen i deras garage var borta. 

Så förmodligen så var hon ensam hemma och sov, medan hennes syrra var på fritids, och föräldrar på jobbet. 

Jag skakade bort tankarna som flög runt i huvudet genom att rynka ansiktet, så att en grimas framstod. 

Jag öppnade bildörren och klev ut. Sedan drog jag ut nycklarna från bilen och stängde dörren. 

Efter det så började jag gå upp mot deras trappa, som ledde upp mot deras dörr. 

Deras hus var i rött! Knallrött. Det som var i andra färger, var bara taket, som visserligen var i svart.  En helt ovanlig färg som inga andra hustak är i. 

Jag himlade med ögonen och knacka på dörren. 

Men det hördes inget inifrån, och ingen syntes till genom fönstret. Jag suckade högt och knacka på igen.

Inget ljud där heller. 

Jag bestämde mig direkt för att öppna dörren eftersom jag inte ville stå här ute alldeles för länge. 

Bestämt så lade jag ned handen på dörrhandtaget och drog ner det. Öppet. 

”Hallå?” ropade jag ut och klev in i huset. Sedan stängde jag dörren bakom mig. ”Herr och fru Breckenridge?” Inget svar. Antingen så var ingen hemma, eller så hade det hänt något. Fast enligt Cecilia så skulle dem vara hemma hela sommarlovet. I alla fall hon! ”Cecilia?” ropade jag lite högre.

Men det var fortfarande inget som svarade. 

Jag gick upp mot hennes rum och knackade försiktigt på hennes dörr. Men två sekunder senare så förstod jag själv att det var helt onödigt. Varför skulle hon svara nu, när hon inte gjorde det förut?

Jag drog snabbt ned dörrhandtaget och möttes av mörker. En lukt av instängt spred sig snabbt ut, och jag förstod då varför hon hade haft stängt. 

Min blick föll genom rummet och fastnade på sängen. Där låg hon. 

Helt svettig med myggbett över dem bara benen. 

”Herregud Cecilia, vad håller du på med?!” utbrast jag och drog upp armarna på tröjan, så att dem var vid armbågarna. 

Sedan så sprang jag in i hennes rum, öppnade båda fönstren, tände lampan och drog av hennes täckte som hon hade över halva sig - samtidigt som jag försökte hålla andan för den instängda luften. 

Efter det så gick jag och satte mig bredvid henne i sängen. Jag smekte läst henne rygg för att få henne att vakna. 

Hennes ögonlock rörde sig snabbt när jag nuddade hennes rygg. Sedan så gav hon ifrån sig en rädd suck med klarvakna ögon. Hon stirrade på mig som om jag vore någon hon inte kände. Kanske en mördare, kanske en inbrottstjuv. Eller något ännu värre..

”Ta det lugn, Cicci, det är bara jag! Selena, din kompis!” sa jag lugnade och försökte få till en liten glimt i ögat.

.

”Kan vi inte se den här filmen istället?” skrattade jag och knuffade till Cecilia i sidan. Hon fnissade till och nickade. Sedan så gick hon fram och matade in dvd:n i tv:n. 

Hon kastade bak fjärkontrollen till mig och började gå mot köket. 

”Vart ska du? Du kan inte gå nu!” ropade jag efter henne med ett svagt leende. 

”Jag kommer snart!” ropade hon ljust tillbaka och jag hörde hur hon prasslade till lite. 

Jag ryckte på axlarna och började fantisera lite på vad hon kunde hålla på med. Var det kanske något ätbart? 

Jag tittade ner på min mage och hörde hur den högt röt till.  Jag var hungrig.. 

När jag tittade upp igen så såg jag att Cecilia redan var tillbaka på väg mot mig. Hon var riktigt snabbt på allting! 

Jag skrattade lättat till när jag såg vad hon hade i båda händerna. Två stora Ben&Jerry’s paket med en sked i, i båda paketen. 

Hon gick ända fram och satte sig bredvid mig på golvet. Vi både lutade oss med ryggen mot sofforna. 

Vem sitter i soffan, när man kan sitta på golvet?

Vi brukade alltid sitta på golvet när vi tittade på film. Det var liksom våran grej. Ingen annan förstod sig på oss. Vilket som var lite roligt ibland.  

Hon räckte ned den ena Ben&Jerry´s:en till mig, och behöll den andra.