”Kan vi inte gå in här?” frågade jag och nickade mot djurmagasinet. 

”Visst!” svarade Skyler och förde stegen mot ingången. Jag följde efter henne in, och såg i ögonvrån hur det börjades bilda kaos efter oss. Fullt med fans och paparazzi’s! 

”Haha! Titta här!” skrattade Skyler stelt och hade en mask över ansiktet. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Hon såg riktigt rolig ut! 

Jag gick fram till henne och tog en mask i lådan bredvid. Masken som jag tog föreställde en gris. 

Skyler skrattade åt mig, medan hon tog upp en ny till henne. 

”Bieber!” hördes ett rop bakom mig. Jag vände mig snabbt om för att se vem det var. Men det var inte en person, utan två.

Selena. Och hennes gamla pojkvän. Bryan. 

 

-----------

 

 

Jag växlade med blicken mellan Selena och Bryan. Varför var hon här med honom?!

Jag fuktade snabbt läpparna och tittade snabbt bak på Skyler. Hon hade spänt käk benen och såg lika choklad ut som jag.

”Vad gör ni här?” frågade Selena när jag vände mig mot dem igen. 

”Vi? Vad gör ni här?” fråg-svarade jag på hennes fråga. 

Jag vände blicken mot Bryan. Han var verkligen ful! Varför valde Selena honom, allvarligt. 

”Det är en allmän plats!” röt Bryan bakom Selena. Sel vände sig snabbt om och hyschade honom. Vilket som fick honom att morra till och sucka högt. 

Han var som en hund. En riktigt ful hund. 

”Jag svarar om du svarar!” sa Selena efter att hon sagt åt Bryan. Jag suckade högt och kände hur Skyler tog min arm. 

Jag tittade bak på henne igen och log. Hon verkade redan lite avslappnad och jag förstod att hon skulle vara med på vad jag än sa. 

”Bieber! Gomez! Vilka är det som ni är med?!” hördes skrik bakom Selena och Bryan, vid ingången av djurmagasinet. 

Jag suckade högt och gjorde en typiskt gest. 

”Fint! Ni har dragit hit flera paparazzi’s!” sa jag kallt och stirrade bak på en som knäppte 9 kort i sekunden. 

”Vi? Ursäkta mig! Men det är väl inte vårt fel att dem jagar oss?!” svarade Selena, lika kallt som mig. 

Efter dem ordet så vände hon på klacken och gick rakt emot en paparazzi.

Det var en kille, med svart krulligt hår och ljusa ögon. Han hade en mössa på sig, och kameran hade han tryckt upp i ansiktet på sig. 

.

”Två koppar te och två kanelbullar, tack!” sa jag som beställning till tjejen bakom passan inne på Delselius. 

Hon skrev in det på sin dator, och började sedan göra i ordningen teet. 

”Två minuter!” 

Jag nickade kort och gick och satte mig mitt emot Skyler. 

”Du behöver inte betala för mig...” mumlade Skyler och mötte min blick. 

”Jomen jag gillar att göra det! Både du och jag blir glada av det!” skämtade han och skrattade till. 

Jag tittade ut genom fönstret och fick syn på ett par som stod och kysstes. 

”Awkward..” mumlade jag ohörbart och vände blicken ned mot bordet. Jag blev lite generad, även om det inte var jag som kysste någon. 

Jag tittade sedan upp på paret igen, och såg att tjejen tittade hitåt. 

Det var inte vem som helst.. Det var Selena!

Jag stannade med munnen vidöppen, och stirrade på henne. Jag såg att hon såg att jag satt här, med Skyler. 

”Så, vad är  det som du tittar på?” frågade Skyler efter ett tag. Hon visste att jag var bortkopplad från verkligheten.

”Va?” svarade jag och skakade på huvudet. Jag vände mig sedan mot Skyler och försökte dölja mitt ansikte för Selena.

Skyler följde snabbt min blick mot Selena och Bryan, och såg att jag hade tittat på dem. 

”Kollar dem?” frågade jag Skyler och tittade upp på henne. 

”Japp...” svarade hon och lutade sig fram över bordet. ”Vill du?” 

Jag förstod direkt vad hon menade. 

Snabbt tittade jag bort mot Bryan och Selena. Både stod vända mot oss. 

”Ja” viskade jag och lutade mig fram över bordet jag med. 

Hon började massera mina läppar med hennes, i en intensiv kyss. 

.

 

”Kom!” röt jag mot Bryan och gick fram mot en paparazzi som hade stått och fotat oss i minst tre timmar nu.

”Ja, jag dejtar då killen här. Han är min förra pojkvän också, och jag har helt gått vidare från Bieber. The Biebs har även en ny tjej, Skyler.. någonting. Och dem sågs kyssar vid Delselius för någon timme sen. Ciao!” 

Jag omfamnade Bryan i en lätt kram innan jag snabbt sprang i väg i riktning mot gatan. Vad hade jag nyss sagt?!

Jag var avundsjuk på Skyler, som fick kyss Justin sådär! Att han besvarade hennes kyss! 

Fast Justin var inte min längre. Han var inte min..

Jag fortsatte att springa, ända fram tills jag fick syn på en parkbänk. 

Jag satte mig ned på parkbänken och såg mig snabbt runt omkring med tårarna rinnandes ur ögonen. 

Bredvid mig, på andra sidan bänken, så satt det en liten flicka med block och penna. Hon hade öppnat en sida ur plocket och satt och ritade. 

Jag sneglade ner mot hennes ritning, och såg att den föreställde Miley Cyrus. 

”Aww, vad fint du ritar!” sa jag plötsligt rakt ut. 

Snabbt som attan så slängde jag både händerna över munnen och skakade på huvudet så att håret skulle täcka mitt ansikte från båda höger och vänster sida. 

Den lilla flickan tittade upp på mig, med en glimt i ögat, och visade ett litet leende. 

”Är du Selena Gomez?” frågade hon sedan och log ännu större, så att man såg  hennes vita glansiga tänder. 

Jag log tillbaka mot henne, och torkade tårarna som var fast i ögonen med händerna. 

Sedan nickade jag kort.

”Ja, det är jag!”

”Åh, jag älskar dig! Kan jag få din autograf?” frågade hon och innan jag hann svara så hade hon räckt över sitt block och penna till mig. 

Jag log lite halv stolt och bytte sida i blocket. Jag ville inte skriva min autograf på en fin bild på Cyrus. 

”Vad heter du för något?” frågade jag och tittade upp på henne. Hon hade långt mellanblod hår som var vågig och gröna ögon. Sånna där ögon som man kunde titta in i i evigheter, utan att sluta. 

”Tuvalie” svarade hon kort och slutade sedan le.

Hennes blick hade fastnat någonstans bakom mig, och jag blev tvungen att vände mig om för att se vem det var. 

Han hade bruna kängor på sig, mitt i sommaren, ett långt halsband med Jesus på, stora uttöjda hål i båda öronen, och både skägg och mustasch. 

Jag vände mig tillbaka mot Tuvalie igen och skrev snabbt ned autografen.

”Känner du honom?” frågade jag sedan och tittade upp mot henne. 

”Det är.. min pappa” svarade hon stelt och rätade på ryggen. Hon drog snabbt åt sig sitt block och sin penna och tittade rakt fram i luften. 

Mannen, som tydligen var hennes pappa, kom närmare oss. Han var kuslig, på något sätt. Om han hade varit med i ”Spökhuset” på tivoli, så skulle jag helt klart bli rädd! 

”Och vem är du, unga dam?” frågade Tuvalie’s pappa och stannade framför mig. Han stod alldeles för nära kände jag, för att vara en främling. 

”Selena Gomez. Ung sångerska och skådespelerska! Och ni är?” 

Jag valde bort att räcka fram handen, eftersom jag kunde se att han hade smittsamma vårtor på dem. 

”Mr. Roberts, rektor på universitetet söder om Toronto!” svarade han med mörkt röst. 

Jag sneglade smått ner mot Tuvalie och såg att hon satt helt still. 

Som om hon var förstelnad eller nåt. 

 

 

 

”Ja, vi får se!” skrattade jag som svar på Skyler’s fråga. Hon hade frågat om jag ville hälsa på hennes familj. 

Men helt ärligt, så skulle det vara rätt så konstigt. Att jag ens hängde ute med henne var konstigt. Hon var egentligen bara ett fan från samma land som jag kom ifrån. 

”Men.. Vi kanske ses i gen då?” frågade hon sedan och blev plötsligt allvarlig på rösten. 

Jag ryckte på axlarna och fuktade läpparna.

”Ja, det kanske vi gör. Men jag måste verkligen gå nu. Kenny väntar där borta!” svarade jag snabbt och öppnade bildörren.

Jag hade fått skjuts av henne igen. Nu stod vi utanför Sibylla som låg bredvid Q8. 

Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen bildörren. Sedan så vinkade jag lätt innan jag sprang emot Kenny i spöregnet. 

Jag smög in under han paraply, och vi gick tillsammans bort mot den gråa stora bilen som vi alltid åkte i. För sig så bytte vi till en svart bil ibland, samma modell, samma byggnadsår, bara olika färger. 

Jag hoppade in där fram i bilen och lutade mig mot sätet. Kenny körde, och jag satt bredvid honom och trängdes med Usher. 

”Var är Moshe?” frågade jag och tittade förvirrandes på Usher. 

Han putade med underläppen och verkade fundera över vad han skulle säga. 

”Han behövde...” han pausade och tittade snabbt på Kenny, som nickade mot honom. ”Han behövde göra några ärenden!” 

”Ärenden?” upprepade jag som en fråga och höjde på ögonbrynet. ”Moshe gör aldrig några ärenden! Säg hur det är på riktigt istället för att hitta på massor med saker!”

Usher suckade högt och himlade med ögonen.

”Ibland är du så jobbig!” flinade han och rufsade till mig i håret. Sekunden senare så var han plötsligt jätteallvarlig igen. ”Moshe har några ärenden. Och är på sjukhus just nu. Han gick magkramper och en kraftig huvudvärk. Det är allt!” sa han sedan och slog ihop händerna i luften.

Samtidigt så svängde Kenny ut på den stora vägen, så att hela bilen skakade till.