Chapter 39 - What The Fuck?!

 

Jag pustade tacksamt ut när jag hade kommit ut i den friska luften, och låt tårarna rinna nonstop ned för kinderna. Jag ångrade vad jag hade gjort.. Eller, lät jag det verkligen hända? Jag kanske bara hade somnat helt plötsligt? Fast nej.. Hur kunde jag ha somnat?! Han måste ha gjort så att jag blev medvetslöst eller någonting, för hur skulle jag kunna somna när en kille ligger över mig med sin vikt? 

Jag torkade bort några tårar som rann nedför halsen, och började sedan springa i mörkret - i riktning mot Justin’s hus. 

 

---------

 

Jag hade sprungit igenom mörkret hela vägen hem till Justin, som tydligen hade suttit hela eftermiddagen och underhållit sig själv med att rulla tummarna.

När jag hade knackat på dörren och sett hans ansikte, så sprutade det ännu flera tårar från ögonen, och han hade trott att det var han som fick mig att gråta. 

Han hade ställt en massa frågor, varför jag grät, om någon hade varit taskig mot mig och till och med någon fråga om Selena som jag inte riktigt hörde. Jag hade i alla fall inte svarat på frågorna, dels för att jag inte visste hur jag skulle förklara allt för Justin, eller om jag ens borde förklara det för honom. Och dels för att jag hade blivit så hes i halsen så att det knappt gick att prata. 

 

För tillfället så satt jag i Justin's soffa, inrullad i en mysig filt och väntade på att han skulle komma tillbaka från köket. Han hade insisterat om att göra te till mig, och jag hade till slut gått med på det, även om jag inte var särskilt sugen på det.

"Vill du ha socker eller honung i teet?" ropade han plötsligt, vilket som fick mig att hoppa till, eftersom jag inte var beredd på att han skulle börja prata med mig. 

Jag mumlade något ohörbart till svar, vilket som han tog som ett ja.

Jag suckade lättat och kände hur ytligare några tårar trängdes ut genom ögongloben. Vad hade jag gått med på egentligen? Varför behövde jag komma till det där dumma biblioteket som jag precis hade lovat mig själv att aldrig mer gå in i? En sak med detta var i alla fall, jag visste vem Andrew var. Om han nu var den Andrew som jag trodde att han var.. Ett jävla svin. 

Justin kom in i vardagsrummet och gav mig tekoppen i handen, samt slog sig ned tätt intill mig. En obehaglig känsla for snabbt nedför ryggraden när han hade en arm runt min axel. Men jag försökte intala mig själv om att Justin var allt annat än fara. 

"Beautiful, vill du berätta vad som har hänt?" frågade han mjukt och mätta mig ögonkontakt. Det var då jag upptäckte att han och Andrew nästan hade samma bruna färg på ögonen. Shit.. Jag vill inte tänka på Andrew varje gång jag möter Justin's ögon. Men nu.. Gjorde jag det. 

Jag bröt snabbt ögonkontakten med honom och tittade ned i mitt te som nästan såg vitt ut. 

"Du behöver inte göra det" viskade Justin i mitt öra och kysste mig mjukt på det. Precis där Andrew hade kysst mig... Usch.

"Jag måste.... Gå på toaletten" ursäktade jag mig snabbt och tog mig smidigt ur hans omfamning. Sedan gick jag med snabba steg bort mot hans badrum och låste in mig i det. 

Jag klarar inte det här, tänkte jag och tittade in i mig egna spegelbild. i den ovala spegeln som hängde lite snett på väggen.

Jag skulle inte klara av att berätta det för Justin.. Eller att ens gå till skolan i morgon, men så gott jag visste så skulle mamma tvinga mig att gå dit. 

Jag suckade och kände hur ögonen fylldes med tårar. Jag torkade snabbt bort de och satte mig sedan ned på toalettstolen, med huvudet i händerna.

.

Jag hörde dova knackningar till badrumsdörren och visste att det var Justin som knackade. 

”Skyler! Öppna dörren, du har varit där inne i en halvtimme nu!” skrek han otåligt genom springan i dörren. Men jag satt kvar på toalettstolen och bara stirrade upp på dörren. Kanske gjorde jag bara honom mer orolig? 

”Seriöst Skyler, öppna dörren innan jag sparkar upp den!” röt Justin sekunden senare och knackade hårdare på dörren. Efter det så ryckte han i handtaget och mumlade något för sig själv. 

”Kan jag få två minuter till, tack” ropade jag till sist tillbaka och ställde mig upp, samt gick bort mot spegeln. 

Jag satte båda handflatorna på varsin sida av mig och stirrade på min spegelbild i någon minut, precis som jag hade gjort förut. 

”Du klarar det Skyler, du klarar det!” mumlade jag ohörbart för mig själv. Innerst inne visste jag att jag inte skulle kunna klara det, men jag försökte övertala mig själv om raka motsatsen. 

Efter några långa och tysta minuter så bröt jag blicken från spegeln och vred om låset. 

 

Jag möttes direkt av Justin’s bruna ögon som speglade oro, när jag tog ett kliv ut från badrummet och stängde dörren bakom mig. 

”Jag måste gå..” ursäktade jag mig och små sprang bort till hallen och drog på mina skor. Jag greppade därefter tag om min väska och lade sedan en hand på dörrhandtaget. 

Jag hörde Justin’s steg komma upp bakom mig, så jag vände mig hastigt om och mötte hans ögon igen. 

”Jag klarar det inte” grät jag ut och ryckte sedan upp ytterdörren. En sval vindpust träffade mig i ansiktet vilket som gjorde att gåshuden kröp fram på mina bara armar. 

Jag drog in ett djupt andetag och började sedan springa i mörkret, som var mörkare nu än när jag hade sprungit hit. 

”Skyler!” hörde jag Justin ropa bakom mig, men jag ignorerade det och fortsatte springa.  Hem, jag ville hem. 

 

 

 

”Äh, ryck upp dig sweetheart. Du kommer över killen” log Ashley mjukt mot mig och gav mig en lång kram. 

”Tack hörru!” sade jag lågt under kramen och trött slöt mina ögon, samt drog henne närmare mig. Jag hade saknat hennes kramar, speciellt dem långa, då man bara kunde gråta mot henne axel utan att visa det för henne. ”Fast jag är inte så säker på att jag kommer att göra det.. Han är ju världs känd och kommer alltid vara i centrum, så, jag kommer inte direkt glömma honom. Dessutom så känns det ingen bra nu när han har en annan tjej, det var alltid varit vi, Jelena liksom” pustade jag sedan ut. 

”Jag förstår gumman, men gråt inte över honom...ändå. Han kanske var världens underbaraste, men människor förändrats” sade hon sedan och avslutade kramen, samt torkade bort några tårar från min kind. 

”Gråt inte..” upprepade hon sedan och putade med underläppen, vilket fick mig att le svagt.

Hon såg direkt mitt leende och började sedan kittla mig i sidan där jag alltid hade varit mest kittlig. 

Ett ful och högt skratt lämnade min mun, och jag försökte ständigt få henne att sluta kittla mig. 

”Ge diiiig” skrattade hon ut. Jag skakade retsamt på huvudet och bet mig i läppen, gjorde ett nytt försök till att få henne att ge sig

.

Vi lade oss till slut skrattandes i soffan, och låg säkert där i några långa minuter. 

När vi sedan hade återhämtat oss, så hoppade Ashley upp från soffan och bort till CD spelaren. 

”Vad gör du?” frågade jag och hävdade mig upp från soffan, samt sneglade ned mot spelaren. 

”Byter blöja. Nej, jag sätter på musik!” sade hon och flinade bak mot mig, sedan så klickade hon på play och en hög musik dunkade i högtalarna. ”Dansparty!” skrek hon sedan med hög röst och började dansa som en galen banan. 

 

”Du måste skämta med mig!” skrattade jag och pekade på henne. ”Jag kommer inte att dansa!”.

”Fegis!” utbrast hon snabbt och började göra kyckling-rörelser ”Babapahbap...”-

”Okej, okej!” sade jag snabbt och gick fram till henne. ”Bara för din skull” sade jag dumt och såg hur hon himlade med ögonen. 

”Dansaaa!” utbrast hon, och jag gjorde självklart precis som hon sade. 

Två sekunder senare så sjöng vi båda till musiken, samtidigt som vi dansade som kycklingar i vardagsrummet. 

Det här skulle nog bli en bra onsdag, en hel dag med Ashley. 

 

 

 

Jag gick sömnigt upp från sängen dagen efter och gnuggade mig hårt i ögonen.  

Det värkte enormt i benen, eftersom jag hade sprungit minst en mil totalt igår. Dels till och från Justin, och sedan så hade vi behövt att springa åtta kilometer på idrotten. 

Jag tittade ut genom fönstret och såg att det regnade ute, fint, riktigt fint. Då var dagen förstörd då, och klockan hade inte ens blivit sju. 

Jag himlade med ögonen och trippade bort mot badrummet, för att göra min morgontoalett och ta en dusch. 

.

Jag kramade lätt och mamma innan jag knäppte min jacka och drog den tätt intill kroppen för att inte frysa. 

”Jag går nu..” mumlade jag sedan och öppnade ytterdörren. 

”Hej då! Ha det bra i skolan!” hörde jag hur mamma sade, innan jag slängde igen dörren och började gå mot busshållsplatsen. Jag orkade inte gå i det här vädret. 

Direkt när jag kom till busshållsplatsen så kom bussen, perfekt ju. 

Jag hoppade på bussen och blippade mitt kort, sedan tittade jag snabbt upp på busschauffören, innan jag gick och satte mig på ett ledig säte. Hoppas det var långa köer på vägen nu, så slipper jag matematiken som var första lektionen. 

.

Jag pressade in alla saker i skåpet och låste det efter mig. Tyvärr så  gillade busschauffören att köra snabbt, vilket som han hade gjort. 

”Skyler..?” hörde jag en raspig röst bakom mig, vilket som gjorde att jag automatiskt vände mig om. 

Jag stelnade till när jag såg vem det var och bet mig hårt i läppen. 

”Hej..” mumlade jag osäkert till svar och sneglade ned i golvet. Det var Andrew som stod framför mig. 

Innan han hann säga något så hördes rektorns röst från högtalarna som satt i taket. 

”Kan lärare Andrew och Skyler Jacobsson i första ring komma till expeditionen, tack!”. Hon upprepade samma sak en gång till. 

Både jag och Andrew tittade oroligt på varandra, innan han vände sig om och började gå. Jag följde raskt efter honom, men lät det vara någon meter mellan oss. 

När vi hade gått en liten stund, så öppnade han en dörr som det stod ”expedition” på, och gick in genom den. 

Jag följde med min, och stängde dörren efter mig. Det var så jag såg att det stod några andra elever utanför och stirrade på mig. 

Jag himlade med ögonen och bestämde mig för att strunta i dem, istället så följde jag efter Andrew, som redan hade hunnit gå in i ett annat rum, som förmodligen ledde till rektorn. 

Jag små sprang lite snabbt fram till samma rum, och möttes - som förväntat - av rektorn som satt bakom ett bord. 

”Sätt er” beordrade hon oss, och nickade framför sig, där det stod två stolar. 

Vi både gick lydigt fram och satte oss på stolarna, och stirrade sedan upp på henne. 

”Det har kommit in några vittnen hit, om att ni två sågs.. ehm.. nakna.. på biblioteket i går kväll” sade hon tydligt därefter och lade armarna i kors. 

Jag svalade hårt och sneglade sedan mot Andrew, som skakade på huvudet. Tänkte han ljuga för att inte få sparken? 

 

 

(En stund senare)

 

Smidigt och snabbt sparkade jag igen ytterdörren och drog av min jacka samt hängde upp den på en krok. Sedan gick jag stelt in i köket för att hitta något varm att antingen äta eller dricka. Det var oerhört kallt ute, enligt mig i alla fall. Fastän det fortfarande var i slutet av augusti. 

”Brr..” klagade jag och drog armarna över varandra. Därefter gick jag fram till tekokaren och satte på nytt vatten, för att sedan kunna ta en kopp te. 

Samtidigt som vattnet gick igång så öppnade jag ett annat skåp och letade efter vaniljte, min favorit. Jag ställde teet på bänken och roffade sedan åt mig en kopp och en sked, och precis när jag ställde ned det på bänken så knackade det på dörren. 

Jag suckade högt och gick motvilligt bort mot ytterdörren och öppnade den. Det var då jag såg att det var Skyler, idag igen. 

Hennes smink vad utkletat över hela ansiktet så jag förmodade att hon hade gråtit tidigare. 

 

”Skyler?” kontrollerade jag dumt. Det klart det var hon! Men.. 

Jag sneglade ned mot klockan och såg att den bara visade 11.38. 

”Vad gör du här?” lade jag snabbt till därefter. 

Hon mötte försiktigt mina ögon och tog ett litet kliv in i huset, och stängde sedan ytterdörren så att det inte skulle bli kallt här inne. 

”Jag är redo” svarade hon lågt och tittade sedan ned i marken. ”Att berätta”. 

Hennes röst lät lite ostämd och skräckslagen, vilket jag började oroa mig för. Vad var det som hade hänt?!

”Javisst, kom in bara!” svarade jag snabbt och tog några steg bakåt så att hon kunde komma in i hallen. 

Hon sparkade lätt av sig skorna och stängde ytterdörren bakom sig, sedan så gick hon tätt efter mig in i köket. 

”Vill du ha lite te? Vattnet kokar” frågade jag mjukt och studerade henne medan hon satte sig ned på en stol. 

”Nej t-tack..” stammade hon fram och trängde ut några tårar som rann som smör lägst hennes kinder. 

Jag suckade djupt och gick fram till henne, samt lade mina armar runt henne. ”Var inte ledsen älskling”. 

Hon sade ingenting, utan lät mig bara ha henne i min omfamning samtidigt som hon grät. 

Efter en stund så tog jag ett litet steg bakåt och satte mig ned på knä framför henne. 

”Det gör ont i mig när jag ser dig ledsen” mumlade jag mjukt och lade en knytnäve under vänstra bröstet, där hjärtat satt. 

Sedan så höjde jag handen mot hennes ansikte och torkade bort några tårar på hennes kinder. 

”Jaghadesexmedandrewigår” mumlade hon snabbt och började sedan gråta ännu mera. 

Det tog ett tag innan jag förstod vad hon sade, men när jag väl förstod det så stelnade kroppen till. 

”Du hade vad?!” skrek jag, rakt på henne, vilket som inte var menat direkt. 

”Jag vet inte vad som hände! Allting gick så fort.. Jag förstår inte själv..” sade hon raskt. ”Jag är verkligen ledsen Justin, det var inte meningen att det hända, och jag vet inte varför..” lade hon snabbt till. Dock så tog hon många andetag mitt i meningen. 

Det gick några minuter, intensiva minuter, där ingen av oss sade någonting. Det ända som jag hade i tankarna, var att någon annan hade gjort det med henne, innan jag hade. 

”Förlåt Justin..” upprepade hon tårögd och mötte mina ögon. Hennes var röda och utmattade. 

”Jag behöver vara ensam en stund bara..” mumlade jag efter yttligare några minuter, och gick sedan in i badrummet och låste dörren efter mig. Jag satte mig på toalettstolen och försökte ta in vad hon hade sagt. Kanske visade det här sig att vårt förhållande var slut.. 

2012-12-01 ♥ 19:24:00
10


Comments
POSTED BY: Lovisa

Oh gaad! Så himla bra!Så spännade älskling! Jag älskar detta!!!!! Woooooaaaah! <3333

DATE: 2012-12-01 / TIME: 19:46:46 / URL/BLOGADDRESS: http://mynailtip.blogg.se



POSTED BY: FörLatFörAttSkrivaNamn<3

DIN NOVELL ÄR BEROENDE FRAMKALLANDE <3

DATE: 2012-12-01 / TIME: 20:01:49 / URL/BLOGADDRESS: http://jbieberstoryyy.blogg.se



POSTED BY: eeelit.blogg.se

Neej det får inte ta slut... förresten. blev hon inte typ våldtagen?

DATE: 2012-12-01 / TIME: 20:02:01 / URL/BLOGADDRESS: http://eeelit.blogg.se/



POSTED BY: Laura

MEEEEEEER

DATE: 2012-12-01 / TIME: 20:02:16 /



POSTED BY: Emelie

Sjukt bra!! <3
Mer!
Men dom får inte göra slut, kan dom inte bara reda ut allt? Snälla!

DATE: 2012-12-01 / TIME: 21:18:56 / URL/BLOGADDRESS: http://bieberrstorys.blogg.se



POSTED BY: Isabelle

Oh mi gash. Lolz.

DATE: 2012-12-01 / TIME: 22:46:55 /



POSTED BY: Ellen

Oh NO you didn't! <3
Mera!

DATE: 2012-12-01 / TIME: 22:49:09 /



POSTED BY: Sara

Älskar din novell :D Den är jättebra

DATE: 2012-12-02 / TIME: 00:01:52 /



POSTED BY: Alexandra

Jag är död......

DATE: 2012-12-02 / TIME: 12:22:13 /



POSTED BY: DinStalker

Bara 5 kommentarer till!

DATE: 2012-12-03 / TIME: 07:26:59 /



Ditt namn:

E-mail: )

Bloggadress:

Kommentera:

Komma ihåg??



Trackback