Jag svalde hårt och tittade ned i knäna. Skulle jag berätta den verkliga historien för honom nu? Han kommer få reda på den någon gång, det vet jag, men nu..?

”Ehm.. Samuel.. Jag tror att jag är gravid..” mumlade jag och hörde sedan steg närma sig framför mig. Sekunden senare så såg jag ett par färgglada skor några decimeter ifrån mina, vilket gjorde att jag tittade upp. Min blick möttes av.. Justin.

”G-gra-avid?” stammade han fram och tittade skräckslaget ned på mig. 

 

-------

 

Jag tittade storögd upp på Justin i några minuter. Jag hade inte vågat säga något - inte han heller för den delen, så det hade blivit helt tyst mellan oss. 

Jag såg hur tårarna rann ned för hans mjuka kinder som smör, och det var då inte ens jag kunde hålla tårarna inne längre. 

Sedan satt vi bara så, helt tysta med tårarna i ögonen tills han satte sig bredvid mig på bänken, fast dock så blev det ett stort mellanrum mellan oss. 

”Vem.. är pappan?” frågade Justin helt plötsligt och vred sig mot mig. En lättat suck lämnade min strupe. 

Innan jag svarade på hans fråga så behövde jag fundera lite på den. Vem var pappan egentligen? Det kunde ju vara Andrew.. eller Justin.

Jag svalde hårt och ryckte på axlarna. Jag visste helt ärligt inte, så varför säga något som inte var sant? 

”Oh..” svarade Justin och suckade, sedan vred han sig framåt och begravde ansiktet i händerna. 

Återigen en tystnad. 

Efter ungefär tio minuter så orkade jag inte stunden längre, så jag ställde mig upp och tittade ned på Justin - som fortfarande hade begravt ansiktet i händerna. 

”Jag måste gå.. William är ensam hemma” suckade jag lågt och rullande in läpparna i munnen. 

”Vem är William?!” frågade han chockat och mötte mig blick. ”Säg inte att det är han du har legat med!” 

”Gud nej! Han är min brorsa på tio år!” utbrast jag och gjorde en äcklig min. ”Hur kan du tro något sådant?” 

Han suckade djupt och himlade med ögonen. ”Är inte det självklart? Du kommer och berättar att du är gravid,  och då är det väl klart att jag frågar vem det är och har några misstänkta? Jag menar, jag vet inte hur många du har legat med!” 

”Bara med dig.. och Andrew..” svarade jag lågt och tittade ned på mina skor. Dem hade blivit lite lortiga, troligtvis för att dem inte är så jättenya längre. 

”Så.. Han tog din oskuld?” frågade han försiktigt och verkade mjukna till sig lite. 

 

Jag nickade besviket. Jag hade velat ge den till någon som jag verkligen älskade.. Som Justin. 

”Den lilla, lilla jäveln..” mumlade Justin och gav mig en allvarlig blick. ”Jag ringer dig sen, sköt om dig” lade han snabbt till och gav mig en snabb puss i pannan, innan han snabbt sprang iväg genom torget. Vad skulle han göra?

.

Jag slängde mig ned i soffan direkt när jag kom hem. William låg fortfarande på samma ställe där jag hade lämnat honom, vilket fick mig att slappna av lite. Hade han gått någonstans så skulle jag verkligen få panik, eftersom jag kände att jag skulle få skiten om han var försvunnen. 

Jag lutade mig tillbaka och tittade när han sov. Små snusningar lämnade hans strupe, som vanligt, men ansiktet var nästan lik blekt. Var han sjuk? 

Han levde i alla fall, va? Annars skulle han inte kunna andas, och det hade jag klargjort för mig själv att han gjorde. 

Jag kände hur huvudet plötsligt blev tyngre, så jag lät det falla ned mot kudden med slutna ögon. 

.

Några timmar senare så vaknade jag av att jag kallsvettades. Kudden som jag hade somnat på var dygnsur och luktade svett, tillsammans med lite dregel. 

Jag gjorde en äcklad min och hastade mig upp till en sittandes ställning. Det var så jag upptäckte att William satt på golvet precis under mig med mobilen i högsta hugg. Om jag sade att han inte skrämde mig så skulle jag ljuga. Han rättare sagt skrämde livet ur mig. Tänk om jag inte hade sett honom och klivit på honom? Han skulle ju bryta ryggen.

”Försvinn dumma pojke!” sade jag med barnslig röst och slog löst till honom på ryggen. 

”Aj! utbrast han högt och svängde med armarna så att han stod till mig också. Hårt. Riktigt hårt. Speciellt för att vara tio. 

”Varför gjorde du så för?!” frågade jag allvarligt och kände hur irritationen uppstod inom mig. 

”Mamma är hemma. Hon sade att jag fick sitta här!” 

Jag himlade med ögonen och tog istället ett stod kliv över honom och riktade sedan stegen mot köket. 

Väl där inne stod mamma med händerna fulla. En fantastiskt lukt låg inne i köket, vilket gjorde att jag blev extremt nyfiken på vad hon lagade för något. 

”Hej!” sade jag vänligt och lutade mig över bänken. 

Hon tittade snabbt upp på mig innan hon vände ned blicken mot en kokbok igen. 

”Hej gumman, hur har din dag varit?” 

Jag bet mig löst i läppen och tog en tomat som låg på skärbrädan, samt tryckte in den i munnen och tog en tugga på den så att den spräcktes. 

 

”Helt okej. Jag var nere på stan och köpte ett..” började jag men stoppade mig själv. Jag hade ju inte berättat någonting för mamma om Andrew. Borde jag ha gjort det? 

”Jaha, vad köpte du då?” undrade mamma. Jag hade troligen tagit för mycket tid på mig att vänta. Så otålig som mamma är. 

”Ehm...” sade jag och tittade snabbt runt i omgivningen. ”Tuggummi! Tilda tipsade om en speciell smak som var gudomlig!” skrattade jag nervöst. Bra räddning där Skyler! 

”Men det var ju kul! Vilken smak var det? Kan inte jag få ett?” bad hon, samt kryddade maten hon lagade. 

Varför inte byta samtalsämne till det istället? 

”Dem är tyvärr slut.. Jag träffade Justin och gav alla till honom” hittade jag snabbt på innan och sneglade ned mot kastrullen. ”Vad lagar du för någonting då? Det luktar underbart!” 

”Åh, tack så mycket. Det är inte varje dag man får höra det!” skrattade hon och gav mig ett leende. Sedan greppade hon tag om kastrullen och höll fram den framför näsan på mig. 

”Det ser.. Gott ut” sade jag och klämde fram ett leende. Det såg inte alls gott ut! Det såg bedrövligt ut! Äckligt. Snuskigt. Blä. Vad det var för någonting visste jag inte riktigt, eftersom det inte såg bekant ut alls. 

”Jag måste bara gå och..” sade jag snabbt och försvann sedan ut ur köket, utan att avsluta min mening. Lukten som jag hade tyckt vara fantastiskt förvandlades plötsligt till en äcklig bajslukt. 

Jag trippade bort till hallen och tog försiktigt upp påsen från apoteket. Hur funderade ett sådant graviditets test egentligen? Jag hade för mig att man skulle kissa på den, men sen då?

Samtidigt som jag stod och funderade på det så kände jag hur mobilen vibrerade i fickan. 

Jag drog fram den och såg att Selenas namn lös upp över hela skärmen. Vad ville hon mig hela tiden?

 

 

ANDREW'S PERSPEKTIV:

 

Jag sträckte trött på mig i sängen och gäspade ljudlöst. Mina händer flög automatiskt upp i ansiktet och gnuggade mina ögon. Gud, natten på klubben hade varit galen! Så galen att jag behövde ringa till min chef och säga att jag inte kunde komma till jobbet på grund av att jag behövde vabba, och hon hade trott på det! Alla på arbetet var så jävla lättlurade! Jag har inte ens något barn! 

Jag fnös irriterat och satte mig upp i sängen. Huvudet bultade enormt. 

Jag hörde plötsligt hur ytterdörren smälldes igen, och sedan hur steg från ett par klackskor klampade i golvet. 

”Vad i helvete! Vad är det för något, Andrew?!” röt Inez och tittade allvarligt på mig. Efter henne så dök det upp en ung kille med brunt hår och otroligt bra stil. 

”Vadå, älskling?” flinade jag och lade händerna bakom huvudet som stöd mot väggen. 

Hon skulle precis svara när killen bakom henne tog ett steg fram och stoppade henne. 

”Låt mig berätta” sade han med en mörk stämma och log mot henne. Idiot. 

 

Han tog sedan ett par steg framåt och stod nu bara någon meter ifrån mig. 

”Jag skulle vilja säga ‘trevligt att träffas’ just nu, men tyvärr är det inte så trevligt” sade han allvarligt och spände blicken i mig. ”I alla fall, jag heter Justin. Känd som Justin Bieber, ung sångare med miljontals fans” 

Jag avbröt honom innan han hann avsluta sin mening. ”Vad fan vill du mig?!” 

”Kan du vara snäll och hålla käft medan jag pratar?!” röt han argt och såg plötsligt aggressiv ut. ”Nu är det så att jag har världens finaste flickvän som har namnet Skyler Jacobsson.. Känner du igen henne?” 

Jag ryggade snabbt tillbaka och svalde hårt, samtidigt som min blick växlade mellan den så kallade Justin och Inez. Säg inte att han hade berättat för henne? 

”Nej” svarade jag och bet mig hårt i läppen. Ljuga, det var jag expert på. 

”Det är ingen ide att ljuga, bro. Det finns videos över hela världen som visar detaljerat hur du våldtog min flickvän, och sedan bilder på dig och en tjej på en nattklubb, som läcktes för tio timmar sedan, men redan har setts i över trettio olika länder” 

Jag svalde hårt igen. Vem fan var han? En stalker?! 

”Hur vet du att det var jag? Stalkar du mig eller vad?” utbrast jag och hoppade upp från sängen, samt gick mot honom. 

Min kroppsbyggnad vad dubbelt så stor mot det lilla krypet så han skulle omöjligt ha en chans mot mig.