Jag svalde hårt igen. Vem fan var han? En stalker?! 

”Hur vet du att det var jag? Stalkar du mig eller vad?” utbrast jag och hoppade upp från sängen, samt gick mot honom. 

Min kroppsbyggnad vad dubbelt så stor mot det lilla krypet så han skulle omöjligt ha en chans mot mig. 

”Det är nog! Jag vill skilja mig!” utbrast Inez helt plötsligt. Jag vände snabbt blicken mot henne och såg att hon grät. Hade jag sårat henne så mycket? 

 

--------

 

Gabriel hade gått för någon timme sedan, vilket hade varit riktigt tråkigt. Efter Isabellas fest så hade han följt med mig hem och sovit över här. Dock blev det inte så mycket sömn som jag hade hoppats på. Dels för att vi kom hem efter fem på morgonen, dels för att vi gjorde lite andra saker i sängen, om ni förstå vad jag menar med det.. 

Huvudet bultade fortfarande när jag gick upp från den stora varma sängen, fastän Isabellas fest var för mer än fyrtio timmar sedan. Ja, Gabriel hade sovit här två nätter i streck. Nu skulle han tydligen ta första bästa plan till New York. 

Under dessa timmar han varit här så hade jag fått reda på att han är tjugotvå år gammal, jobbade som läkare, bodde i New York, hade sitt egna drömhus och var singel, men boende med en polare. Enligt mig så var han ganska intressant som person. Lite mystiskt men även generös. 

.

Jag gick in i köket och gjorde i ordning lite frukost till mig själv, som fick bestå av lite paj rester och en kopp te. Jag orkade helt enkelt inte göra någon stor frukost nu. Det kändes liksom inte viktigt. 

Jag suckade högljutt och dunstade ned på en av stolarna i köket. Vad skulle man göra utav en dag som denna då? Sitta i soffan och titta film hela dagen? Eller ligga och sova? Två alternativ, men inget svar. 

 

 

 

 

Att tillslut få sätta dit Andrew för det han hade gjort mot Skyler kändes helt magiskt. Dock kändes det inte så bra med tanke på att jag hade ljugit lite för honom. Men vad skulle jag göra? Han skulle aldrig erkänna det om jag inte hade ljugit en aning om det. 

Jag ryckte på axlarna och slog igen dörren hem till Andrew och Inez. 

Dem hade börjat bråka och skrikit på varandra, och jag hade inte kunnat gå när jag visste att bara dem två var i samma hus. Så jag hade stannat och tagit Inez perspektiv. 

Jag suckade lättat när jag drog in den friska luften genom näsan. Känslan fick mig att vilja åka till New York. Det var alltid fint där på höstan och framåt mot vintern. För sig så började det närma sig vintern här hemma i Kanada också. 

 

Jag funderade lite på vart jag skulle kunna gå någonstans. Det var ju mitt på dagen, så jag hade möjligheten till det mesta. Troligen så var det inte så många på stan, så dit kunde jag ju gå. 

 

Jag stannade utanför Starbucks och tittade upp på den stora skylten där det stod Starbucks Coffee med stora, gröna bokstäver. 

Jag älskade verkligen Starbucks. Det var absolut ett av mina favoritställen, och faktiskt, så brukade jag alltid åka till ett Starbucks ställe när jag var ute och turnerade, eller bara var i något annat land än själva Kanada. 

 

Precis när jag skulle dra i handtagen för att komma in så trycktes dörren ut och kom flygandes mot mig, samt träffade mig rakt i ansiktet sekunden efter. 

”Aj, se dig för!” utbrast jag snabbt och lät båda händerna dölja mitt ansikte. 

”Oj oj, förlåt! Så klantigt av mig!” mumlade en kvinnlig röst orolig. Sekunden efter att röstan tystnade så kände jag en hand på mina händer. 

Jag drog snabbt ned mina händer från ansiktet så att hennes också följde med. 

”Herregud, du är ju Justin Bieber?” utbrast hon chockat när hon såg mig. 

Nu börjas det igen, tänkte jag innan jag klämde fram ett fejkat leende på läpparna. 

”Ja, precis. Och du är..?” 

”Barbara Palvin, modell för Victoria Secret” svarade hon och sken upp som solen, samt räckte fram handen mot mig. 

Jag kramade mjukt om den med min egna och nickade i takt. 

”Vad gör du här i Kanada? Borde inte ni modeller från Victoria Secret vara i USA?” frågade jag oförståndigt och rynkade på pannan. 

”Jo, jag är bara här över dagen. Mitt plan lyfter i kväll” svarade hon vänligt och fladdrade med ögonfransarna. 

Innan jag hann säga något så började hennes mobil att ringa, och hon hade redan tryckt upp den mot örat. 

”Barbara Palvin” svarade hon mjukt i mobilen och gjorde en ursäktande blick mot mig, samt gick några meter bort med ryggen mot mitt håll. 

När jag sedan förstod att samtalet skulle hålla på en stund så bestämde jag mig för att gå in på Starbucks och beställa så länge. 

 

 

Knackningar på dörren hade börjat bli mer och mer intensiva för varje sekund som passerade, och hur många gånger jag än ropat ”kom in” så hade inte dörren öppnas. Knackningarna hade bara fortsatt. 

Jag släpade benen efter mig när jag gick mot dörren, samt hoppades på att det var Tilda som stod utanför. Hon hade smsat och sagt att hon skulle komma förbi efter skolan, och lät väldigt bestämd, med tanke på alla utropstecken som hon hade fått med. 

”Men jag kommer!” röt jag irriterat och fortsatte fram till dörren. Jag tittade försiktigt genom dörrhålet och såg - som jag trodde - Tilda stå och banka med hela näven. 

Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och var nära på  ett slag i ansiktet. 

”Calm dawn. Partyt har inte börjat än!” utbrast jag och gjorde en beskyddande gest med händerna. 

Hon fnös till och himlade med ögonen. 

”Klart att det har, jag ser ju hur alla människor står och dansar bakom dig!” svarade hon ironiskt och sparkade av sig skorna. 

Jag suckade djupt och slog händerna mot sidorna. 

”Välkommen ja, du kan hänga av dig där..” mumlade jag ohörbart och gick sedan tillbaka till köket där jag stod och påbörjade middagen. 

Tilda kände sig verkligen som hemma här, och det var helt normalt att hon bara klev in i huset och slängde sig framför soffan med en påse chips i händerna. 

 

Jag rörde om i stekpannan där jag hade hällt i ett ex-antal köttbullar så att det skulle räcka till hela familjen, och Tilda förstås, om hon nu hade bestämt sig för att äta här. 

Jag hörde små steg i trägolvet och märkte sekunden senare att hon stod bredvid mig och hade börjat skalat potatisarna som jag hade lagt i diskhon. 

”Ehm.. Jag hörde av Samuel idag att.. du var gravid.. Att du är gravid rättare sagt” började hon, sedan vände hon sig om mot mig. ”Varför har du inte berättat något för mig?” 

Jag suckade djupt och bet mig hårt i läppen. Jag skulle inte ha berättat mina tankar för Samuel, självklart så skulle han berätta det för Tilda som sedan skulle ställa mig på väggen. Jag måste verkligen börja tänka mig för innan jag säger något..

”Jag sade aldrig att jag är gravid, Tilda. Jag sade till honom att jag trodde att jag var det” rättade jag henne och tog upp en kniv för att börja skära i gurkan. Sallad skulle vi självklart ha! 

En lättat suck lämnade Tilda’s strupe och jag kunde se i ögonvrån hur hon vände sig mot diskhon igen och började skala. 

”Så.. Du har inte testat dig än?” kontrollerade hon.

”Nope, in än” svarade jag kort och lade ned gurkbitarna i den stora salladsskålen. 

”Men du har köpt ett test?” 

Jag nickade till svar, och kunde se hur ett retligt leende tog plats på hennes läppar, som alltid. 

”Kom!” sade hon och greppade tag om min tröjärm, för att sedan dra ut mig från köket. 

”Vart ska vi?” frågade jag otåligt och gick snabbt efter henne för att inte halka efter i hennes raska tempo som hon gick i. 

”Gissa en gång” skrattade hon och höjde på ögonbrynen. Sedan riktade hon stegen mot badrummet.