Jag kommer missa allting! Alla kompisarnas fester, småprat.. Tilda’s sextonårsdag...

------------

”Justin.. Konsert..” mumlade jag och satte mig sedan upp i sängen med klarvakna ögon. ”Skit..” 

Jag sprang snabbt in i badrummet och tittade mig snabbt i spegeln. Men det gjorde jag inte länge, för jag dränkte huvudet ner i handfaten och började spola med vatten för att få bort det gamla sminket. 

Jag kom snabbt in i sovrummet igen och bokstavligt grävde ur alla kläder från garderoben. Vad skulle jag ha på mig? Jag hade inget fint!

”Lugn nu Sky, jag har ordnat allt” sa Tilda med lugn röst och ställde sig framför mig. Hon hade en liten Coop-påse i handen, som hon snabbt räckte över till mig. ”Så lite så”.

Leendet på hennes läppar växte snabbt och jag öppnade försiktigt påsen. Som om det skulle vara en orm eller något i den. 

Jag sträckte ner handen i påsen och fick tag i något. Mjukt.. Tyg.. ! Jag tog ett grepp om tyget och drog bort det. 

Det var en klänning. En svart, kort, fin, klänning. Precis en sån som Tilda hade på sig! 

”Awwee! Det är för mycket!” sa jag glatt och la huvudet på sne. Tilda tittade förtvivlat på mig och la upp händerna i luften.

”Nejdå! Sätt på dig den, annars missar vi konserten!” sa hon snabbt därpå och gick tillbaka till sängen där hon satte sig.

Jag löd henne efter orden som hon sa och satte snabbt på mig klänningen. Den satt perfekt på mig!

.

Taxin stannade utanför den stora arenan senare samma eftermiddag. Det var dags för Justin’s konsert, och både jag och Tilda var extremt nervösa! Vi visste att det inte bara var Justin som vi skulle få se den här kvällen. Utan många andra! Bland annat Scooter Braun, Usher, Justin’s familj, Alfredo, Kenny, Selena Gomez, Jaden Smith.. Ja, nästan alla som man kunde tänka sig! 

Jag vände blicken mot Tilda, som snabbt tog ett mjukt grepp om min hand och började dra mig mot ingången.

”Det kommer gå bra, klart jag fattar att du är nervös!” sa hon lugnande och blinkade med ena ögat emot mig. Jag svalade hårt och nickade lätt. 

.

Jag reste mig snabbt upp från fåtöljen och hoppade upp-och-ner på platsen! Jag var nervös. Nervös på riktigt. 

Jag började öva lite på mina danssteg, för femtionde gången på tre timmar nu. 

Fast egentligen så borde jag vara ännu nervösare än vad jag var. Eftersom arenan här var extra stor! 

”Tjenare bro’!” gapade Kenny högt. Jag vände mig snabbt om och såg honom stå lutad mot  listen i dörröppningen. Sekunderna senare så kom han emot mig, men slog sig ner i soffan. 

”Det kommer gå bra, lillebror!” flinade han och la ena armen över armstödet. 

Jag nickade försiktigt och tog upp min vattenflaska. Jag drack några klunkar innan Scooter kom in i rummet och sa att det var dags.

Showtime.

.

Jag gick efter Scooter, Kenny, Usher, bandet och några vakter fram till scenens början. Där stannade vi alla till och gjorde en snabb bön.

”Det här fixar du!” skrattade Jeremy, min pappa, som precis hade kommit. Jag log stort och tacksamt mot honom. Det här var hans första konsert som han hade varit på, av mina alltså.

I famnen så bar han på Jazmyn, som snabbt kvittrade till när hon fick höra min röst.

”Bieber! Bieber!” pep hon och Jeremy lyfte vänligt ner henne, så att hon kunde springa fram till mig.

”Hej sötnos!” sa jag och bar upp henne. Hon kramade om mig hård och mumlade något ohörbart.

Jag gosade in mig i hennes hår och kysste henne mjukt på kinden efteråt.

”Bieber måste gå..” viskade jag i henne öra och släppte ner henne. 

Hon tittade misstroget upp på mig, men sprang sedan till Jeremy igen. 

.

Jag små sprang upp på scenen med mikrofonen i ena handen, och en ros i den andra. Usher hade kommit på en ny ide. 

I början av varje låt så skulle jag kasta ut en röd ros i publiken, som ett lyckligt fans skulle få. Och självklart gick jag med på det!

”Hallå allihopa!” ropade jag ut i mikrofonen, bara för att få höra lite skrik. 

Alla verkade skrika det högsta dem kunde, och jag blev bara tvungen att sätta igång med konserten innan alla skulle få ont i halsen. 

Jag började med ”Never Say Never”, och innan jag började med låten så lät jag Jaden Smith komma upp på scen också, eftersom han skulle vara med i den. 

”Gonna give everything I have,

Cause this is my destiny.

I will never say never! (I will fight)
I will fight till forever! (make it right)
Whenever you knock me down,
I will not stay on the ground.
Pick it up,
Pick it up,
Pick it up,
Pick it up, up, up,
And never say never.

Here we go!
Guess who?
JSmith and Jb!
I gotcha lil bro.”

Efter att vi hade sjungit klart så avslutade vi låten och jag lät Jaden och Boyz All Man ta över i några minuter. Medan dem gjorde det så smet jag ut från scen och in i min loge igen. Jag bytte snabbt om till kläderna som jag skulle uppträda ”One Less Lonley Girl” med. 

Det var lite annorlunda på just den här konserten. Vi hade placera om alla låtar på andra ställen än vad vi brukade ha, och fått mer ideér och tips!

.

Jag sprang upp på scen igen, och precis då så var Jaden och kompani klara med sin låt. Perfekt!

Dem gick av scenen och Jaden gjorde en handklapp med mig lite snabbt. Jag log mot honom och tittade efter när dem gick av scen. 

Minuterna senare så kom några nya dansade in, som skulle dansa till ”One Less Lonley Girl”! 

Bandet började spela, jag började sjunga, och dansarna började dansa. Jag kände mig överdrivet stolt, att jag fortfarande inte hade gjort något felsteg eller nåt!

Jag skymtade Pattie stå och hålla om Jeremy framför scenen. Dem var perfekta för varandra, och jag hade aldrig riktigt vetat varför dem gjorde slut med varandra. Jag menar, dem hade ju mig - deras barn, tillsammans. Men ändå så gjorde dem slut med varandra..

Mina tankar avbröts när en tjej hade kommit upp på scen. Hon hade brunt hår, ganska långt. Chokladbruna ögon och ett vackert ansikte. 

Kvällens ‘one less lonley girl’!

.

.