Pattie gav mig en allvarlig blick precis efter att kyparen hade gått.

-Vadå? frågade jag undrandes och tittade tillbaka på henne.

Jag förstod precis vad hon ville! Hon ville prata ensam med mig.. Såklart!

Jag gav Selena en ursäktande blick och hon förstod direkt vad jag menade.

-Jag ska gå till damernas.., sa hon snabbt och reste sig. Hon riktade in sig mot toaletterna och gick in.

Jag tittade på Pattie igen, hon hade fortfarande den allvarliga blicken mot mina ögon.

-Jag gillar inte iden! Att ni ska gifta er! Det äcklar mig..., svarade hon ogillandes och skakade snabbt på huvudet.

---------------------

Selenas perspektiv:

När jag gick ut från toaletten så såg jag Justin stå och skrika åt Pattie. Hon såg oskyldig och bekymrad ut.

Jag sprang snabbt fram till dem och tog ett hårt grepp om Justin’s högerarm.

-Kom! Vi går! sa han argt och bestämt och drog med mig bort till entrén. Jag kunde inte göra något annat än att följa med honom.

Jag tittade snabbt bak på Pattie som hade fullt upp med att torka bort sina tårar. Vad hade Justin sagt egentligen?

Justin drog med mig in i limousinen igen. Kenny hade visst stannat den där eftersom han inte orkade köra hem, och sen tillbaka igen.

Justin la armarna i kors och stirrade ut genom fönstret hela resan.

Det blev en ganska pinsam tystnad, och jag funderade mycket på vad Justin och Pattie grälade om egentligen. Jag hade aldrig sett Justin såhär arg. Aldrig. Någonsin.

-Justin.., mumlade jag och la handen försiktigt på hans arm. Han suckade och tittade bekymrat på mig. Jag mötte hans underbara hasselbruna ögon.

-Vad handlade det där om egentligen? Jag kräver inte att få veta det, men det skulle ju underskatta en massa, sa jag utan att bryta ögonkontakten med honom. Han suckade igen och öppnade munnen för att säga något, men Kenny avbröt honom med att säga att vi var framme.

Vi klev ur bilen och tackade för att han hade skjutsat oss.

-Du har jobb i morgon, JB! Klockan 10, i studion! sa Kenny bestämt och körde iväg.

När han hade åkt så kom en massa paparazzis och började fota oss. Alla blixtrar bländade mig och jag kunde knappt se någonting. Som tur var så tog Justin min hand och vi småsprang tillsammans bort mot ingången och gick in. Skönt.

När vi hade kommit in i lägenheten så slängde Justin sig på soffan. Han satte på teven och en suck slank ur honom.

Jag log svagt mot honom innan jag gick in på rummet och bytte kom till ett par urtvättade mjukisbyxor och ett slappt linne.

Efter det så gick jag in på toaletten och torkade bort sminket. Det var ganska obekvämt att ha på smink.

När jag var klar så gick jag ut i vardagsrummet och slog mig ner bredvid Justin i soffan. Han satte sig upp, från en liggande position.

-Ligg kvar du, sa jag snabbt, men det var redan för sent. Han skakade på huvudet och la armen om min axel. Jag borrade in ansiktet i hans tröja och drog upp hans lukt i näsborrarna. Han luktade så himla gott! En blandning mellan svag mint och hans parfym.

Han pussade mig ömt i håret innan jag la ner huvudet i hans knä och la mig raklång i soffan. Han fnös till och sken upp i ett svagt leende. Sekunderna senare hade han börjat leka med mitt hår och redan fastnat  med fingrarna i en tova.

-Smart du är då! skrattade jag retsamt och la handen på hans.

Efter en stund så stod jag inte ut länge, så jag frågade rakt ut vad som hade hänt. Vad han skrek åt Pattie. Vad hon hade sagt till honom innan jag låssades gå på toaletten.

Justin’s perspektiv:

Jag tittade ner på Selena som låg med huvudet på mina knän. Skulle jag berätta? Eller skulle det vara bättre om hon inte fick veta någonting?

-Ehm.. Hon vill .. inte att.. ja, du vet, mumlade jag tyst och vände bort blicken mot teven istället.

-Vadå? Vad ville hon inte? frågade Selena ivrigt och satte sig upp. Hon la benet över det andra och bytte till skräddarposition.

Jag tog ett djupt andetag och funderade lite. Var det verkligen bra om hon fick veta något?

Jag andades ut och vände blicken mot Selena igen. Hennes underbara ögon...

-Hon vill tydligen inte att vi ska gifta oss, svarade jag svagt och reste mig från soffan.

Jag tittade ner på Selena - som såg både bekymrad och chockad ut - innan jag gick in på toaletten och låste om.

Vad skulle hon nu tro? Hon kanske trodde att jag inte heller ville att vi skulle gifta oss? Fast.. Det var ju jag som kom med idén. Det var jag som friade! Jag vill ju gifta med med henne! Mer än allt annat..

Jag skvätte det kyliga vattnet upp i ansiktet och ryckte åt mig en handduk för att torka bort det där efter.

När jag var klar så tittade jag på min spegelbild i spegeln. Brunt hår. Check. Bruna ögon. Check. Röda och lila påsar under ögonen. Check. Allmänt ful för att vara förkrossad. Check.

Jag slängde den lilla handduken på golvet och greppade tag om en större handduk. Den hängde jag bredvid duschen och hoppade själv in i duschen.

Det var skönt när vattnet svalkade ner min varma kropp. Att höra vattendropparna snabbt falla ner till golvet.

Efter några minuter så öppnade jag dem varma duschdraperien och ryckte åt mig handduken. Jag fäste den vid midjan och klev ut från duschen. Det blev plötsligt kallt.

Selenas perspektiv:

Jag kände hur tårarna trängde sig fram från ögonen och åkte sakta ner för mina kinder. Dem snuddade vid min mungipa innan dem åkte ner på kuddarna som jag satt på.

Jag hade alltid trott att Pattie var glad över mitt och Justin’s förhållande. Att jag var den perfekta tjejen för honom. Vi hade alltid funnits där för varandra, ända sen vi var små.

När jag tänkte efter lite så kanske inte Pattie gillade mig. Fast, varför skulle hon inte göra det? Jag hade alltid varit snäll mot henne i alla dessa år! Jag hade lydigt henne till varje detalj!

Jag fiskade upp min mobiltelefon från bakfickan och slog in Stellas nummer. Det fanns ingen annan jag hellre ville prata med! Inte mamma, inte Alva, inte Caroline, inte pappa, absolut inte Jack och ingen, verkligen ingen från skolan!

Jag klickade på ”ring” och väntade på att hon skulle svara. Tårarna fortsatte rinna ner för kinderna, men jag sket i att torka bort dem.

-Välkommen till Telia mobilsvar, abonnenten du söker kan inte ta emot ditt samtal just nu.., hörde det från mobilen. Jag klickade snabbt på ”avsluta” och kastade mobilen hårt till andra sidan soffan.

Jag tryckte upp en kudde i ansiktet och lät tårarna rinna. För allt. Justin, Jack, Stella, Pattie.. Allt. Hur livet kunde vara så dåligt ibland!

Jag slöt sakta ögonen och kände hur huvudverken började komma. Jag suckade högt och drog handen under ögonen.

Jag pallade mig upp ur soffan och vingligt bort mot köket. Det var oerhört svårt att gå..

Medicin skåpet.. Vart finns det? Jag öppnade nästan alla lådor och skåp innan jag hittade alvedonen. Jag stoppade en i munnen och lät den smälta på tungan. Resten av dem stoppade jag in i skåpet.

Precis när jag skulle gå ut från köket och bort på sofforna igen så mötte jag Justin. Halvnaken. Bara i en handduk kring midjan.

-Wow, sa jag snabbt och backade några steg. Han bet sig löst i läppen och tittade ner på sina fötter. Generad? Yes!