På tanke på att vi skulle gifta oss, så fick jag upp minnen från någon vecka sen. Ryan.. När han hade kommit in till mig i turnébussen och gett mig den där dumma dagboken som hade förstört allt! Och sen, hur han sakta böjde sig fram och kysste mig.

Bordet jag berätta det för Justin? Innan det var för sent, när vi har gift oss, så kan jag inte berätta det. Det skulle knäcka honom totalt. Han skulle falla ihop och gråta då..

-------------

Selenas perspektiv:

 

(Lyssna medan du läser..)

 

-Justin, det är en sak som jag vill ta upp, sa jag och harklade mig. Jag satte mig upp i soffan och lutade mig tillbaka. Jag drog efter andan och undvek hans blick. Om några sekunder så skulle hans leende försvinna, dem fina hasselbruna ögonen skulle bli fulla av tårar..

-Ja, vadå? frågade han nyfiket och gav mig ett leende.

-Jo, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här.., men när vi var på turnébussen.. på turnén.. så liksom.. det hände lite saker där.. mellan mig och Ryan.., fick jag ur mig och svalde hårt. Justin harklade sig och spärrade upp blicken på mig.

-”Det hände lite saker”? Vadå för saker? Vad är det du säger?

Hans röst var allvarlig och han lät irriterad.

-Han kysste mig! svarade jag kort och såg i ögonvrån hur Justin’s ögon snabbt gick från brun färg till röd.

Han la händerna för pannan, utan att släppa blicken om mig.

-Så du menar att du och en av mina bästa vänner har hånglat med varandra?!

-Nej! Han kysste mig, det var bara det. Inget mer hände! Jag lovar..

Justin såg ut att börja gråta, och jag la försiktigt min hand på hans axel. Men han föste snabbt bort den och reste sen upp.

-Ursäkta mig, sa han irriterat och började gå ifrån mig. Några sekunder senare så hördes en dörr smällas igen, och nu var det jag som grät.

 

Men kände ändå lite stolthet i mig själv, jag hade tagit mod till att berätta det för honom. Annars så skulle jag behöva hålla det hemligt och låssas som ingenting. Och om inte jag skulle berätta det, så skulle säkert Ryan ha gjort det. Dem är ju trotts allt bästa vänner.

Jag torkade bort tårarna och drog in snoret i näsan. Jag skulle inte bryta ihop, inte nu. Det är såhär ett normalt förhållande är, eller?

 

 

Justin’s perspektiv:

 

Jag var knäckt. Helt knäckt! Hur kunde Ryan och Selena göra så där mot mig? Ärligt!? Dem vet ju båda två att jag också har känslor. Jag är en människa! Fast för sig, dem kanske inte brydde sig ett skit. Kanske trodde dem att jag inte heller skulle bry mig.. Att jag skulle vara stark ändå, visa att jag var en man. Men nej, inte om sånna här saker!

 

Plötsligt slog det mig, jag hade ju inte varit helt ärlig mot Selena.. När jag hade smsat med ”henne”. Jag fuktade mina läppar och bet mig löst i läppen. Hur skulle jag göra nu? Jag ville verkligen inte förlora Selena.. Speciellt inte efter något sånt här! Jag torkade snabbt bort tårarna som föll ner för kinden och bet ihop tänderna. Kindbenen värkte och ögonen brände.

 

Jag tog ett djupt andetag och gick snabbt bort mot toaletten och låste snabbt låsen bakom mig.

Jag lät det kalla vattnet från kranen snabbt svalka av mitt varma ansikte innan jag snabbt torkade det torrt så att det blev varmt. Jag fuktade mina läppar lite snabbt innan jag gav mig själv en allvarlig blick in i spegeln. Jag tog ett djupt andetag igen och låste upp dörren.

 

Jag gick bort till Selena som låg kvar i sofforna. Hon låg raklång på mage och huvudet var begravt i en ljusrosa stor kudde.

-He-j-j.., sa jag och drog ut lite på ”j”:et. Med en snabb rörelse så tittade hon upp på mig. Hon verkade också ha gråtit..

-Hej, svarade hon och satte sig upp i soffan med kudden i famnen. Hennes mörkgråa tröja åkte ner för axel och hon drog snabbt upp den.

-Hur är det? frågade hon vänligt innan jag hade hunnit säga något. Jag harklade mig snabbt och tvekade. Hur var det verkligen, Justin?

-Bättre.. Jag blev lite chockad bara, svarade jag stelt och gick och satte mig i andra änden av soffan. Där jag hade suttit förut..

Selena nickade kort och fäste blicken på mina ögon. Skulle jag titta in i hennes ögon? Många tankar kom upp i huvudet, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag tittade ner på mina händer och började rulla tummarna. Herregud Justin, vad omogen du är!

 

(Lyssna medan du läser.. - Om den andra låten inte har spelat klart, så får du välja vilken låt du vill lyssna på!)

 

Vi satt tysta en stund innan Selena bröt tystnaden. Den var verkligen pinsam..

-Så, det är okej mellan oss? frågade hon försiktigt och kliade sig nervöst i hårbotten.

Jag tittade snabbt upp på henne och nickade sen.

-Det är okej, svarade jag svagt och pressade verkligen fram ett leende. Ingen del i kroppen hade någon lust att le egentligen, den ville bara fråga rätt ut hur allt gick till i detalj. Hur Ryans blick hade sett ut. Hur länge deras kyss hade hållit på. Om hon hade gillat den. Herregud, tänk om hon hade gillat den..

 

Selenas perspektiv:

 

Jag lät handen falla ner i knän och tittade försiktigt upp på Justin. Hans leende var både stelt, nervöst och tillgjort. Jag visste det, det var en av dem sakerna som han inte kunde dölja för mig.

Sakta, så flyttade jag mig närmare honom. En centimeter åt gången. För att det inte skulle synas allt för bra att jag kom närmare honom.

Fast han verkade märka det. Hans leende blev lite större och han fnös till.

-Kom här, sa han med sin ”normala” röst och drog mig närmare honom. Jag la en hand på hans bröst innan jag gjorde en snabbt reflex och några sekunder senare så hamnade den på hans nacke istället.

Han drog in mig i en omfamning som höll på länge. Hakan hade jag vilat mot hans axel. Den var hård, men bekväm. Jag slöt sakta ögonen och kände hans lugnt genom att röra vid honom. En sån underbar kille.. På tusentals sätt!

 

Justin släppte sakta greppet om mig och tittade in i mina ögon en stund. Sen växlade hans blick mellan mina ögon och läppar, och jag förstod precis vad han ville.

Min hand hamnade på hans nacke igen, och våra läppar pressade mot varandras. Justin la sig ner i soffan med mig över honom, och kyssarna blev allt mer vildare och vildare f ör varje minut.

Inte långt senare så åkte tröjorna av, sen byxorna, och sist underkläderna. Justin flinade stort mot mig och kysste mig i en intensiv kyss.

Jag andades snabbt och flåsade nästan mitt i ansiktet på Justin, men han brydde sig inte. Vilket som också var bra!

-Du är otrolig, stönade han snabbt och log belåtet. En rysning slank igenom mig innan jag började kyssa honom mjukt på halsen och ner till nyckelbenet.

 

Justin’s perspektiv:

 

Fyrtio minuter senare så var vi både uppe på springande ben. Selena hade gjort ett försök till att baka, men det hade gått åt skogen. Bakelsen, vad det nu var, kunde men inte se. Både för att den var bränd, och för att hon var kass på att baka. Ingen förolämpning, bara sanning..

 

-Förlåt, förlåt, förlåt.., mumlade hon och la båda händerna panikslaget på huvudet.

Larmet hade gått, och hotellrummet var fullt av personal som jobbade här. Jag fuktade mina läppar och svalde hårt. Nu blev det pinsamt...

 

En kvart senare så hade alla gått, och jag och Selena blev ensamma kvar.

-Phu! Det där var nästan lite läskigt, sa hon stressat och pustade ut.

-Att ditt bakvärk nästan brann upp? frågade jag retsamt och brast ut i skratt.

Hon spärrade upp blicken mot mig och la en hand på midjan. Hon putade med läpparna och sträckte ut tungan åt mig. Det fick mig att skratta ännu mer.

-Var inte så tuff, cooling! skrattade jag och gjorde ”tummen upp”.

---

 

Kan själv inte förstå att novellen snart tar slut.. Gillar att skriva den, och sen få era fina kommentarer.

Men det har varit en underbar "resa", och jag hoppas att ni läsare stannar och läser nästa novell också! :D

Men vad tycker ni om det här kapitlet? Jag vet att det inte hände så mycket, men jag ska försöka få in mer drama och andra saker i del 67 - part 2 ! :D♥