Allting blev svart för en stud. Då alla barndomsminnet spelades upp i mitt huvud. I bara några sekunder, men även så hade jag hunnit gått igenom en hel ‘film’ om mitt liv. 

Jag slog snabbt upp ögonen och skymtade en blick av Selena som kom springandes upp mot mig. Sedan hördes ett svagt ljud av en polisbil genom öronen, och smärta över den högra kinden igen. Då jag insett av Scooter slog till mig igen. Jag hade förlorat. 

Jag slöt sakta ögonen och återgick till det mörka. Det svarta. Var jag död?

 

---------

 

 

 

Alla på hela stranden hade nu upptäck vad som pågick, och hade samlats sig som en ring runt omkring Justin och Scooter som fortfarande slogs. Dock verkade Justin nästan medvetslös och blodet rann nedför han ansikte. En obehaglig och intensiv stund. 

Egentligen så stod jag bara och stirra på dem, på händerna slagna över munnen och paniken inombords. 

.

Jag panik-sprang igenom hela sjukhuset på Hawaii och ivrigt letade efter rummet där Justin skulle vara i.

Jag hade just insett att jag varit på sjukhus många gånger dem senaste veckorna. Det borde vara rekordmånga! 

Jag blev avbruten från mina tankar när det gick ett ungt par framför mig i korridoren, och blockerade så att jag inte kunde komma fram. 

”Ursäkta mig...” mumlade jag försiktigt och petade löst till tjejen’s axel så att hon skulle märka mig. Vilket som gjorde sekund efter, då hon vände sig om och såg vem jag var. 

Hon var ingen vacker blick direkt, om jag fick vara ärlig. Ögonen på henne var illröda och sminket hade kletat ut sig över hela ansiktet. 

”Skyler, du ska inte få komma före mig in till Justin! Det här är ditt fel!” gormade tjejen, och på rösten kunde jag snabbt höra att det var Selena. Det chockade till mig en aning, eftersom man inte alls kunde tro att det var hon genom att slänga en lätt blick på hennes utseende. 

”Ursäkta mig, men det var inte jag som bedrog honom. Så tänkesätt  så borde jag få träffa honom först!” utbrast jag och räckte ut tungan åt henne. Sedan så vände jag ryggen mot henne och började springa i rätt riktigt igen. 

Jag kände mig sjukt barnslig när jag lipade mot henne. Jag menar, vilken ‘vuxen’ människa gör sånt? Herregud, jag var en liten barnrumpa. 

Jag bet mig hårt i läppen och rynka ögonbrynen samtidigt som jag ökade farten lite. Paniken inom mig spred sig snabbt genom kroppen och till slut så blev jag helt stel i benen så att jag knappt kunde böja dem medan jag sprang. 

.

”Justin..” mumlade jag och flåsade lättad. Jag hade äntligen hittat rätt rum, och såg hur han låg på en liten säng med en andningsapparat över munnen. Han hade även ett långt bandage som täckte hela pannan, inklusive håret. 

Han fladdrade lätt till med ögonen när han hörde att jag sa hans namn. 

”Skyler..” mumlade han tillbaka, nästan ohörbart. Jag var knappt säker på att han hade sagt det, men jag antog det, vad annars skulle han säga.. ?

Jag gick snabbt fram till honom och satte mig på sängkanten. 

”Hur är det?” frågade jag med mjukt röst och granskade honom. 

”Oh, jag vet inte..” stönade han som svar och försökte sätta sig upp.  Men han föll hjälplöst ned igen med sluta ögon. 

Jag tänkte precis säga något när jag hörde hur dörren knarrade till och öppnades sekunden efter. 

In kom en läkare, med Selena och Kenny bakom sig. Det var just då jag upptäckte att Selena hade gått med Kenny när jag sprang på henne ute i korridoren, jag hade visst varit helt upptagen med att tänka på Justin för att inte ha märkt Kenny. 

”Justin!” utbrast Selena och sprang fram till Justin, knuffade bort mig, och satte sig där jag hade suttit. 

 

 

 

 

”Justin..” upprepade jag och smekte löst hans kindben. Skuldkänslorna över vad jag hade gjort mot honom bubblade upp inom mig, samtidigt som jag kände mig som den hemskaste personen i hela världen. 

Läkaren som hade gått före mig och Kenny in kom nu upp bakom mig och tog ett löst grepp om min arm. 

”Jag är ledsen, men han kan tyvärr inte ha besökare här längre!” sa läkaren stunden efter och tog ett hårdare grepp om min arm. 

”Men, vi kom precis!” utbrast jag och drog åt mig min arm. Aldrig att han skulle få röra den. 

”Jo ja, men vi fick precis nya provet. Läget har blivit kritiskt, riktigt kritiskt. Om ni inte respekterar detta, så kanske han kommer att hamna i koma!” 

”Så-å .. Han är sv-vårt skadad..?” frågade jag skräckslaget och sneglade ner på Justin. 

Det här var inte Skyler’s fel, det var mitt... Det var mitt fel att Justin ligger här, svårt skadad och kanske hamnar i koma. Allt var mitt fel. 

.

Jag lämnade motvilligt Justin’s rum efter komma om-och-men. Jag ville vara där, bredvid honom, men jag blev övertalad om att gå ut från rummet. Tydligen för att Justin skulle känna sig bekvämare och kunna vila. 

Jag suckade högt och drog blicken upp från marken. Skyler och Kenny gick framför mig genom korridoren, bort mot cafeterian och väntrummet. 

”Öka taken Selena, det finns ingen anledning till att gå myrsteg och sura. Justin kommer tillbaka när han är redo! Vi får bara hoppas på det bästa under tiden och klistra ett leenden på läpparna!” sa Kenny och vände sig bakåt, mot mig. 

Jag svarade inte, utan lät en suck slinga ur mig medan jag gjorde det Kenny sa. Klistrade på ett falskt leende på läpparna och ökade takten lite. 

.

 

Vi hade kommit fram till cafeterian, där jag och Skyler slog oss ner på stolarna mitt emot varandra. Kenny hade sprungit fram och var redan på väg att köpa en smörgås. 

Mellan mig och Skyler var det en intensiv tystnad, med en massa harklingar. Jag antog att vi båda hoppades på att Kenny skulle komma tillbaka så snabbt som möjligt, eftersom han var den ända som höll igång samtalen. 

Jag sneglade upp mot Skyler under en kort sekund, och såg hur hon skrapade bort nagellack från sina naglar. 

”Du förstör naglarna om du gör sådär...” mumlade jag så mjukt jag kunde och vände snabbt ner blicken mot golvet för att inte få ögonkontakt med henne. 

”Åh, jaha..” svarade hon och jag såg i ögonvrån hur hon slutade. 

Jag svalde hårt och drog in ett djupt andetag.

”Öh, förlåt..” 

Jag kunde inte hejda mig innan jag sa det. Ordet bara slank ur mig. Jag menar, jag ville säga förlåt. Eller rättare sagt att hon sa förlåt, och att vi kunde rensa luften mellan oss. Men hon verkade inte vilja ’ta första steget’. 

”Förlåt för.. ?” frågade Skyler störande och mötte min blick, vilket ledde till att vi fick ögonkontakt. 

”För att jag har varit så dum mot dig.. Jag menar, jag gillade inte att du hängde efter Justin, eller var i hans närhet.. För att jag vad avundsjuk. På ert förhållande till varandra” Jag pausade och drog in ett nytt andetag. Det verkade redan nu som om hon hade mycket att ta in. ”Allt jag har gjort den senaste tiden, är att försöka få Justin bli avundsjuk på mig, men det har inte gått någon vidare bra. Jag får honom bara skadad och sårad.. Jag ser hur han ser på dig, Skyler, han är lycklig när du är i närheten..” 

Jag vände ner blicken i bordet och kände hur tårarna lämnade ögongloben på bara några sekunder. 

 

 

 

 

Jag drog in ett andetag medan jag försökte mata in den nya informationen om hur Selena kände om mig. Och Justin. 

Var hon verkligen allvarlig? Menade hon det verkligen? Öh, fifty fifty. 

”Det är.. okej” mumlade jag till svars och pressade fram ett litet leende på läpparna. 

Selenas blick for snabbt upp och ett hoppfyllt ansikte sken upp. 

”Menar du det?” kontrollerade hon sekunden efter och torkade bort några tårar som var på väg ned från hennes kinder. 

Jag nickade smått som svar och hoppade av stolen. Sekunden gjorde hon också det och gick runt bordet bort från mig. 

Innan jag hann säga något, så gjorde jag det som jag aldrig trodde att hon skulle göra. Hon kramade mig. 

Jag hade ”stulit” hennes pojkvän, som var självaste Justin Bieber. Jag hade förstört hennes liv. Gjort det till rena helvetet. Jag hade hatat henne, vilket nästan hela världen borde veta vid det här laget. 

Men ändå så kramar hon mig? 

Jag besvarade stelt kramen och log på riktigt den här gången. Ville hon att vi skulle vara kvitt, så fick det bli så. 

Under mina funderingar, så avbröt hon kramen och lutade sig bakåt. 

”Vänner?” frågade hon, fortfarande med ett hoppfyllt ansikte. 

”Vänner.”

.

Vi var tillbaka uppe i hotellrummet. Vilket som menades med att vi hade lämnat sjukhuset. Tydligen behövde Kenny åka och planera Justin’s musikvideo till hans låt ”Beauty and a Beat” tillsammans med Alfredo och Usher, och lämnade av oss utanför hotellet på vägen. Annars hade vi behövt att ta taxi, men varken jag eller Selena hade plånboken med. Jag menar, vi var på väg till stranden, och vem har med sig plånboken då? 

Jag låste upp hotellrummet, eftersom jag hade kvar nyckel som Justin hade kastat till mig vid parkeringen. 

”Home Sweet Home” mumlade Selena och gick in efter mig. ”Inte för att det är ‘home’, men .. whatever” mumlade hon därefter och försvann snabbt in på toaletten. 

Jag pustade lätt ut. Det var skönt att vara utan henne för en stund. Att få lite ensam tid att tänka över hela dagen. Även om klockan bara var fyra, så hade det varit en lång dag. 

 

Jag gick bort mot soffan och slog mig ned i den. Jag ville inte sätta mig i sängen, eftersom Selena kanske fortfarande var obekväm med att jag hade sovit i den, tillsammans med Justin. 

Det hade inte hänt något mellan oss den natten.. Inte vad jag minns i alla fall. 

Badrumsdörren öppnades och Selena klev ut från den. En doft av parfym slank ut från badrummet också, och spred sig över rummet på bara några sekunder. 

Jag kunde se hur Selena stirrade på delen av sängen där jag hade sovit på under ett par få korta sekunder, men vände sedan blicken mot mig. 

”När var det som du skulle åka hem förresten?” frågade hon och satte upp håret i en knut. 

”I kväll” svarade jag snabbt. ”Om Justin mår bättre. Annars åker jag i morgon på morgonen..” lade jag snabbt till. Vilket som fick henne att bli besviken.