Chapter 47 - Wait, What? - Part 2

Jag skrattade lättat till och gick in genom portarna, då vi kom in till själva utställningen, där det var fullt med vaxdockor som såg ut som olika kändisar. Självklart hade jag sett dem flesta i verkligheten, men det här var bara så coolt! 

Min blick fastnade på en av vaxdockorna lite längre bort, den föreställde Justin. 

Ett litet leende dök upp på mina läppar när jag sedan såg att en vaxdocka som föreställde Skyler stod bakom hans. Dem passade bra tillsammans även här.  

 

---------

 

Teet som jag hade gjort i ordning till Skyler hade hon druckit upp på mindre än en halv minut. Hon hade gråtit hela natten, och legat i sängen hela gårdagen och redan halva dagen idag. Hon hade inte ens gått upp för att äta någonting, och hon höll sina naturliga behov inne. 

”Älskling, det kommer bli bättre” sade jag mjukt och lade en hårslinga bakom hennes öra. Hennes hår var fuktigt, av fett, och inte duschvatten, men jag brydde mig inte om det. 

En suck lämnade hennes strupe samtidigt som hennes ögon fylldes med ännu flera tårar. 

”N-nej” sade hon besviket och lade huvudet mot mitt bröst. Jag svalde hårt och tittade ned på henne. Det gjorde ont i hjärtat att se henne såhär ledsen. Gråtandes och sängliggandes hela dagen. 

Jag lade en hand på hennes guppande rygg och strök den fram och tillbaka. 

”Jag lovar” sade jag mjukt och tog min lediga hand för att lägga hennes hår på andra sidan, så att jag kunde se hennes ansikte. ”Allt kommer bli bra” lade jag snabbt till och kysste henne mjukt i pannan, vilket hon verkade avsky. 

”Säg inte så! Hon är död, hon kommer inte tillbaka!” utbrast hon och slingrade sig ur min omfamning. ”Hon var mitt liv Justin, mitt allt. Jag har upplevt allting med henne, det var hon som fanns där när ingen annan gjorde det. Hon var den ända jag kunde prata med!”. Hon suckade besviket och bet mig hårt i läppen så att hon inte skulle fälla några fler tårar som tog plats i ögongloben, men istället så började det blöda på läppen. 

Hennes ögon speglade sorg och smärta, och när jag tittade in i dem så gjorde mina också det. 

”Babe..” suckade jag och ställde mig upp, eftersom hon också hade gjort det, och tog ett steg närmare henne. ”Du klarar detta”. 

”Nej!” utbrast hon förskräckligt och gick med hårda steg bort mot dörröppningen. ”Och kalla mig inte babe när jag är ledsen..” mumlade hon tilläggandes och trippade sedan ut ur sovrummet.

”Fan..” mumlade jag för mig själv och slängde mig ned i sängen. Jag hade i alla fall fått henne att gå upp, det är ju ett mirakel. 

.

Jag drog på mig mina favorit mjukisbyxor och trippade bort till köket för att sätta på tevattnet. Skyler stod i duschen och hade bett om ännu en kopp te. 

När vattnet hade kokat klart så hällde jag upp allt i en vit liten kopp, som var mindre än den förra. Hon skulle få gula tänder om hon drack mer te, men jag ville inte säga nej till henne, för att hon verkade så ledsen och förkrossad. 

Efter att jag hade hällt i vattnet så lade jag ned två sockerbitar och lite honung, det skulle säkert muntra upp henne.  

Jag rörde om allting med en sked och gick sedan vidare mot kylen, och tog ut ett mjölkpaket. 

Vattnet från duschen hördes högt ända bort till köket, vilket menades att jag kunde göra en macka eller något till mig själv också, eftersom hon inte var klar ännu. 

.

Jag ställde teet och lite frukter som jag hade skivat upp på en bricka, innan jag tog med den bort mot sovrummet. Jag antog att Skyler inte skulle kunna tänka sig att sitta i köket, vardagsrummet eller någon annanstans där det finns lyse och lampor. 

Jag ställde ned brickan på hennes nattygbord och passade på att bädda hennes säng och vika ihop några kläder som hon bara hade slängt på golvet. 

 

 

 

Jag stängde av vattnet ifrån duschen och tog ett steg ut i badrummet, som inte alls var lika varmt som inne i duschen. 

Jag virade en handduk kring kroppen och tittade mig sedan i spegeln. Mina ögon var rödsprängda och hyn var otroligt torr, mer än vad den brukar vara. 

Jag suckade irriterat åt mig själv och bröt blicken från spegeln. Jag orkade inte se mig själv, jag kände mig rent sagt hemskt. Tilda hade fan dött, och vad gör jag? Sitter och gråter och tycker synd om mig själv. Jag borde åka och hälsa på hennes på sjukhuset, om hon nu är där. Det är henne det är synd om. 

Jag rynkade pannan och putade med läpparna, samt var på väg att börja gråta ännu en gång. 

‘Gråt inte’ ekade Justins ord i mitt huvud, som han hade sagt lite tidigare. Jag får helt enkelt ta och försöka lyda det. 

Jag gick ut från badrummet och in i sovrummet för att sätta på mig nya kläder, då jag helt plötsligt fick en chock för att Justin satt i sängen och stirrade på mig. 

”Hei, gick det bra att duscha?” frågade han och log lite snett. 

Jag harklade mig lämpat och gick bort till min garderob där jag tog fram underkläder, som jag sedan snabbt samma på mig. 

”Det gick väl bra” svarade jag sedan och började ivrigt leta efter en tröja att sätta på mig, dels för att det började bli lite kallt, och dels för att det var rätt obekvämt att stå halvnaken inför Justin helt random

”Jag har gjort mer te” sade han och räckte över en liten vit kopp till mig. 

Jag klämde fram ett leende och satte på mig första bästa tröja som låg överst i garderoben, och tog sedan emot teet. 

”Tack” mumlade jag medan jag smuttade på teet, som inte alls var så varmt som jag hade anat. 

En tystnad uppstod därefter, en riktigt pinsam och obehaglig tystnad. Men även rätt så skön, jag orkade inte med kallprat just nu. 

Precis när jag började njuta lite av tystnaden så bröt Justin den med en fråga. 

”Vad vill du göra idag då?” Han tog en stor tugga av en macka som han hade gjort. Den såg verkligen god ut, men jag hade ingen aptit just nu. 

 

”Jag hade tänkt att åka till sjukhuset eller till kyrkogården..” mumlade jag till svar. Mina tankar åkte automatiskt till Tilda. Jag som hade köpt världens bästa julklapp till henne, som hon hade önskat sig i flera år men aldrig fått. Vad skulle jag göra med den nu? Jag behövde den inte. 

Smärtan inom mig blev starkare för varje millisekund som jag tänkte på Tilda, men jag ville inte sluta tänka på henne ändå. 

”Vill du att jag ska skjutsa dig?” frågade han sedan och svalde innehållet i munnen. 

”Nej, jag går” svarade jag och reste mig upp från sängen för att hämta ett par byxor som jag snabbt satte på mig. ”Jag kommer tillbaka vid fyra” lade jag sedan till innan jag sprang ut i hallen. 

 

 

 

Jag klev tröttsamt upp från sängen och gnuggade mig irriterat i ögonen. Det hade varit en hemsk natt. Det började med att Priscilla bönade och bad om att få sova i samma säng som jag. Först hade jag tvekat lite, men efter en timmes tjatande så sade jag till slut ja. Men jag ångrade mitt beslut direkt efter, eftersom hon låg och pruttade, snarkade och pratade i sömnen hela natten. Plus att hon tog allt täcke. 

Jag släpade benen efter mig intill köket för att hämta något att äta som frukost, fastän klockan var över tolv. 

”Hejsan sömntuta!” utbrast Priscilla retsamt när jag kom in i köket.

”Godmorgon” svarade jag bittert och öppnade kylskåpsdörren med ett ryck. 

”Du menar goddag?” skrattade hon. ”Jag har faktiskt varit gullig och gjort frukost till dig, min älsklingskusin.” 

”Frukost, till mig?” frågade jag förvånat och slog igen kylskåpet. Därefter vände jag mig om och sneglande bort mot matbordet, där det stod en kopp te, yoghurt med torkade frukter i och en äggmacka. 

”Japp, hugg in bara” flinade hon och gick ut ur köket. ”Förresten, jag ska möta upp en gammal kompis som har flyttat hit om tio minuter, så jag kommer bli borta i några timmar. När sade du att vårt flyg går hem?” 

”Klockan fem” svarade jag lättat och slog mig ned på en stol vid matbordet. 

”Okej. Då ses vi klockan fyra, puss puss”. 

”Puss puss” svarade jag och himlade med ögonen, vilket hon självklart inte såg. 

När jag hörde hur dörren smälldes igen så började jag hugga in på frukosten som hon hade gjort till mig.

 

.

När jag nästan hade ätit upp allting så hörde jag att min mobil började ringa ifrån köksbordet. Stressat så sprang jag dit och tog upp den, samt svarade. 

”Selena. Vem pratar jag med?” babblade jag på och förvånade mig själv lite grann. Sen när svarade jag så? 

”Skyler.” svarades det från luren. Jag svalde hårt och tystnade direkt, det var då jag märkte att att hon grät. 

”Har det hänt något?” utbrast jag förvånat och satte mig vid matbordet igen. 

”Min bästa vän.. har dött” snyftade hon fram. 

”Men herregud, vad har hänt?” frågade jag chockat och lade en hand för munnen. Vad menade hon med det? 

”Kan inte du komma över?” frågade hon istället och ignorerade min fråga. 

”Eh, jag är i England.. Men jag kan ta ett tidigare plan hem om du vill det?” frågade jag och utan att invänta svar, sprang bort till min dator för att boka ett tidigare plan hem. Jag kunde för sig göra det på mobilen, men det var jobbigare. ”Jag bokar ett nu, så vi ses om några timmar..” mumlade jag samtidigt som datorn slogs på. 

”Du behöver inte..” snyftade hon i luren. Behövde inte? Det klart att jag behövde det! 

”Vi ses snart ska du se, allting kommer bli bra” lovade jag och log, även om hon inte kunde se det. Jag skulle se till så att hon fick världens bästa julafton. 
 
 
--------
 
CHAPTER 47! :)
 
Märkte precis att jag har förlorat sjukt många läsare på grund av min dåliga uppdatering, men till er som är kvar: den kommer bli bättre ;)
 
Förresten, skulle vara roligt att veta hur gamla ni läsare är? Så att jag har en aning hur ungefär vad jag kan skriva i noveller och inte, haha.
 
KOMMENTERA :D
 
2012-12-28 ♥ 22:10:54
12


Comments
POSTED BY: alau

Mer

DATE: 2012-12-28 / TIME: 22:26:16 /



POSTED BY: Lovisa

Helt megaawesome som alltid!

Jag är snart 13, men det visste du ju redan, hihi

DATE: 2012-12-28 / TIME: 22:38:41 / URL/BLOGADDRESS: http://mynailtip.blogg.se



POSTED BY: Anonym

Mera du är Grym!!

Förresten, är 13år snart 14 ;)

DATE: 2012-12-28 / TIME: 22:53:16 /



POSTED BY: Alexandra

Jätte bra skrivet som vanligt, kollar varje dag in på din novell för se om du lagt ut någonting! Jag är iallafall alltid kvar :)
hahah, i mitt fall kan du skriva rätt så mycket och behöver inte tänka på vad du skriver! ;))

DATE: 2012-12-28 / TIME: 23:29:03 /



POSTED BY: Anonym

17!

DATE: 2012-12-28 / TIME: 23:31:49 /



POSTED BY: Anonym

Den är väldigt bra och längtar tills nästa del! Vad snäll Selena har blivit mot Skyler nu! :) Jag är 13-15 år (vill inte säga exakt)

DATE: 2012-12-28 / TIME: 23:34:50 /



POSTED BY: Emelie

Jätte bra! <3

DATE: 2012-12-29 / TIME: 01:25:49 / URL/BLOGADDRESS: http://bieberrstorys.blogg.se



POSTED BY: Frida

Super bra kapitel, du är sjukt duktig på att skriva!!
Men jag vill att selena och skyler ska blir bra kompisar men sen vill jag att selena och justin ska bli tillsammans! Jag älskar jelena! :)

Jag har läst dina noveller sen ditt tredje kapitlet på den förra novellen, alltså ungefär från första början, din förra novell bar den bästa jag någonsin läst!! <3

Hoppas du aldrig slutar skriva, kram!

DATE: 2012-12-29 / TIME: 12:57:07 /



POSTED BY: Romina

Jättebra kapitel.
Jag är 14 år :)

DATE: 2012-12-29 / TIME: 19:35:17 / URL/BLOGADDRESS: http://Celebnovell.blogg.se



POSTED BY: Anonym

Jag är 13 fyller 14 i Oktober !
Och jag älskar din novell!!!! :D

DATE: 2012-12-29 / TIME: 21:15:58 /



POSTED BY: Sandra Eriksson

superbra!

14 :)

DATE: 2012-12-30 / TIME: 12:26:54 / URL/BLOGADDRESS: http://sandraerikssons.blogg.se



POSTED BY: Emina

Jossan! I need help! Har typ tappat farten på skriv lusten, liksom, jag vte vad jag ska skriva och allt. Det är klart i mitt huvud, men jag kan bara inte få ner det på papper....några förslag på hur man kan göra så att kusten kommer "tillbaka"??
Älskar kapitlet, you know it sweetie!!!!! <3

DATE: 2012-12-30 / TIME: 18:27:50 / URL/BLOGADDRESS: http://shortstorywriter.blogg.se



Ditt namn:

E-mail: )

Bloggadress:

Kommentera:

Komma ihåg??



Trackback