Jag reste mig upp från stolen och hämtade sakerna i mitt skåp. Jag la ner dem i min väska och började traska bort till busshållsplatsen. Bussen kom bara efter något minut och jag klev på.                              Bussen började rulla och jag gick och satte mig på sätet längst bak. Det var inte så många på bussen idag. Ett äldre par satt några sätet fram och ett gäng av 9 åringar satt i mitten av bussen och lekte med deras mössor. Dem skrek väldigt mycket och var väldigt irriterande. Så jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på låten ”Never Say Never”. Det var en av mina favoritlåtar av Justin.

-Hörru, du ja, tjej där! sa en kille av 9 åringarna. Jag kollade vem han menade om det verkade som om han menade mig.

-Jag?

-Ja du! Stäng av din skit musik!

Jag tog ut hörlurarna från öronen och upptäckte att jag inte riktigt hade kopplat i dem i mobilen. Jag kände hur jag blev röd i hela ansiktet och satte snabbt i hörlurarna ordentligt. Hela resen hem undvek jag att kolla på folk som gick förbi och tittade på mig.

 

Jag klev av bussen och gick hem. Det hade inte kommit något post idag, så jag kunde bara gå hem utan att kolla brevlådan. Egentligen var det inte så långt bort från busshållsplatsen hem till mig. Det brukade i normalt fall ta 10 minuter. Men idag var det nog min otursdag.

Jag var hemma efter en kvart. Jag tog upp nyckeln från en flicka i min jacka och låste upp dörren. Precis som varje gång jag kommer hem så säger jag samma sak hela tiden.

-Hallå? Någon hemma?

Inget svar.

Jag sparkade av mig skorna och la ner väskan på golvet. Sen tog jag av mig jackan och hängde den på hyllan. Jag gick in i köket och tog ett äpple. Jag började gå mot TV:n och när jag väl var framme där så hittade jag inte fjärkontrollen. Jag letade lite snabbt och såg att den låg på TV:n. Jag hämtade den och satte mig ner i mitten av soffan.

Efter en liten stund så tröttnade jag på att kolla på TV. Så jag hämtade mitt block och en penna. Jag funderade på om jag skulle rita lite eller så. Men sen kom jag på att kunde göra våran svenska uppgift. Att skriva om någon som inspirerade en. Den personen som var ens förebild. Jag började skriva ner frågor i blocket eftersom man skulle ”intervjua” den personen som man hade valt.

När jag hade skrivit ner ungefär 30 frågor så hämtade jag min mobil och slog in Justin’s nummer. Han svarade efter 3 signaler.

-Hallå?

-Hej, det är jag, sa jag glatt och log.

-Jag vem?

-Selena

-Okej? Justin kan tyvärr inte prata med dig just nu, han är på konstärt!

-Jaha, okej. Men du kan väll säga att jag har ringt honom? Och be honom ringa upp?

-Eh, visst. Om jag kommer ihåg. Men jaja, hej då!

-Hej d.. hann jag bara säga innan jag hörde att personen i andra änden av luren hade lagt på. ”Vad ska jag göra nu då..?” tänkte jag och kollade runt mig. Det var ju Justin jag ville intervjua. Alla i klassen skulle bli så avundsjuka och jag skulle äntligen få lite uppmärksamhet. Jag hade bara fått det en gång, och det var när jag hade brutit foten och behövde gå på kryckor. Det är ett gäng i min klass som är det ”populära” gänget. I det gänget så tillhör Emma, Maria, Ella, Lucas och Kalle. Alla av dem är ganska elaka och dryga. Man ska hällst inte ha något med dem att göra. Då får man bara problem och bli utskrattad av hela skolan. Tro mig. Jag har varit med om det en gång. Det var när en kille i två:an ”jagade” mig. Då råkade jag snubbla och ramlade ner i en lerhög och just då kom ”de populära gänget” och Kalle råkade också ramla i samma lerhög som mig. Sen så skyllde han på att jag hade satt krockben på honom och sen så trodde alla på honom.

Jag har aldrig riktigt haft någon bra självförtroende. Bara när det gäller musik. Jag har faktiskt skrivit en låt. Jag kallar den för ”Who Says”. Fast jag har aldrig sjungit den för något. Fast någon gång kommer jag nog det..

Jag gick tillbaka till soffan och tog en filt som jag la över mig. Ungefär 10 minuter senare så hade jag somnat.

Jag vaknade av att mobilen ringde. Jag gnuggade mig lätt i ögonen och kollade vem det var som ringde. Justin. Jag klickade på svara.

-Heejj.. sa jag sömningt och gäspade.

-Hej, du hade ringt?

-Eh, ja, det hade jag. Jag skulle vilja intervjua dig, om jag fick..

-Intervjua? Mig? Du?

-Det är till ett skolprojekt! sa jag snabbt och satte mig upp i soffan.

-Okej, men visst. Klart att du får göra det! Är det många frågor?

-Runt 30 stycken..

-Okej, men då kan jag komma över till dig sen, va? Kan jag komma lite senare i kväll? Har inte tid just nu. Ska ut på scen om två minuter.

-Jodå, du kan komma när du vill. Men kom gärna inte för sent. Mamma blir galen om jag har folk hemma mitt i natten. Hon säger att jag måste få min ”skönhetssömn”..

-Haha, din morsa är roligt hon. Men det är lugnt, jag ringer innan jag kommer. Om det är okej? Ja, men ska upp på scen nu om en minut. Så jag måste gå. Vi ses, puss! sa han och la på. Jag suckade svagt men log samtidigt. Jag la ner huvet på en kudde som låg i soffan och försökte somna om. Men det gick inte. Jag kunde absolut inte kunna sova.

Jag hämtade min bärbara dator och satte på den. Den startades och jag knappade in mitt lösenord. När den var helt igång klickade jag upp internet och gick in på google. Jag sökte på ”Justin Bieber 2011” och det kom upp bilder på honom. Jag kollade på alla och sen sökte jag vidare på andra saker.  Men just då kom jag på att Justin hade bjudit mig till hans konsert. ”Hmm.. vart skulle den vara nu igen..?” sa jag och tänkte så det knakade. Sen kom jag det. Hans konsert var bara några kilometer ifrån mitt hus.

”Hmm, kanske att man ska gå... eller?” tänkte jag och funderade lite.

 

---

 

Japp, det var del 10. Vad tycker ni? Kommentera♥