Det var en sak som jag var orolig för, att polisen skulle komma. Jag hade inget giltigt körkort i Sverige, bara i USA.

Jag var snart framme vid den platsen som Justin hade pratat om, och parkerade bilen bakom en annan som var parkerad vid vägkanten.

Sedan gick jag ut från bilen och gick runt till andra sidan, där jag stannade upp och stirrade.

Det var han. Justin. Och en tjej. Selena. 

 

--------------

 

 

Det stannade en bil bakom min på gatan, och en tjej klev ur den. Jag granskade henne medan hon gick runt sin bil och fick syn på mig och Selena. Då hon stannade till och glodde på oss. 

”Pinsamt..” hostade Selena fram med ett litet flin. Jag skrattade lätt till och ställde mig sedan upp.

Tjejen stog fortfarande still, men tog små, små, steg fram till oss när jag vinkade hit henne. 

Att alla fans ska vara så nervösa, tänkte jag och skrattade till igen. 

”Aye, var inte nervös!” ropade jag och sprang fram till henne. 

Jag omfamnade henne i en kram och kysste henne mjukt på kinden. 

Hon var stel i hela kroppen och det ändrades till en röd nyans på hennes kind efter att jag hade pussat henne. 

”Sk-kyyle-err...” stammade hon och räckte fram handen stelt. 

”Bieber. Justin Bieber!” svarade jag med ett stort leende på läpparna. 

Skyler hade lång hår, och underbara bruna ögon! Sånna där som vilken kille som helst skulle kunna falla för. 

Men inte jag. Jag hade Selena. Och hennes ögon.. Dem var också underbara! 

Hon hade även en kort rosa klänning som passade hennes lockiga hår perfekt. Outfiten hade hon verkligen lyckats med!

 

Jag tittade bak mot Selena, som ni suckade och reste dig upp. Hon gick långsamt emot oss, med ögonen på Skyler. 

”Gomez. Selena Gomez. Och du är?” frågade Selena när hon var framme hos oss. 

Hon la ena armen runt min midja och jag tryckte henne närmare mig, medan den där Skyler började prata.

”Jacobsson. Skyler Jacobsson!” hälsa hon och svalde hårt. Hon verkade ha förstått att det verkligen var mig och Selena som stod framför. 

.

Vi började gå tillbaka mot den platsen där jag och Selena hade suttit ensamma en stund tidigare.

”Så.. Hur gammal är du då?” frågade Selena och slog sig ned bredvid mig i gräset. 

Jag slog stort emot henne och vände sedan blicken mot Skyler som granska Selena’s och min hand som var flätade i varandra.

Hon svalade hårt innan hon öppnade munnen för att prata. 

”Jag är .. sexton.. !”

Hennes svar var lite osäkert och stelt. 

”Aha, minderårig?!” frågade jag och visade tänderna i ett stort leende. Både Skyler och Selena tittade konstigt på mig.

”Jaha, förlåt. Det var mer tänkt som ett skämt..” svarade jag och svalde hårt. Där gjorde du bort dig Justin, tänkte jag och tittade ner i marken. Fast sekunderna senare så tittade jag upp igår, eftersom tjejerna hade börjat skratta. 

 

.

Vi hade suttit en lång stund och pratat, och det hade redan börjat bli lite sent. Picknicken var uppäten och vi alla tre var egentligen ganska trötta.

”Tjae, vi ska nog börja dra oss hem. Eller vad tycker du, Justin?” frågade Selena och lade huvudet mot min axel. 

Nu satt hon nästan i mitt knä, fast inte riktigt. Skyler satt mitt emot oss, i skräddarställning. 

Jag gäspade stort och nickade sömnigt.

”Ja, det borde vi nog!” svarade jag och kysste henne ömt på örsnibben, vilket fick henne att fnissa till. ”Om du har lust att ställa dig upp, alltså?” frågade jag sedan. Men innan hon hann svara så hade jag redan brottat ner henne, så att jag låg över henne. 

”Alltså, du skulle inte ha gjort det där!” skrattade Selena och sparkade med benen. Men hon skulle inte kunna komma ut från mitt grepp. 

Jag lutade mig till sist ner mot henne och kysste henne mitt på läpparna. Hon smakade hallon och choklad. 

En harkling hördes bakom oss, och jag avbröt snabbt kyssen och drog mig tillbaka i sittandes ställning. 

”Ursäkta för att du såg det där..” mumlade jag skamset och tittade ner i marken en än gång. Jag kände hur den röda nyansen på mina kinder började hetta till, men jag räddade situationen med att skratta. 

.

”Ånej..!” ropade Selena och ställde sig snabbt upp efter att vi hade skrattat en stund. Jag reagerade en stund efter att hon redan hade sprungit iväg till bilen och hoppat in bakom ratten. 

Det var paparazzi’s som hade kommit och tog upp hela ängen nu. Jag skulle definitivt inte kunna ta mig till bilen utan att ge paparazzi’sen bra bilder. Det visste till och med Selena som satt i bilen och stirrade på mig. 

Jag såg hur henne blick gick från mig, till Skyler, till en fotograf och sedan på vägen. Sedan började hon köra.

Hon körde inte till vårt gemensamma hus, hon åkte åt andra hållet. Ensam. Utan mig. Utan att ens vänta på mig! 

Mitt humör sjönk till noll igen, och jag tog ett hårt grepp och Skyler’s arm och började springa in i skogen bakom oss. 

 

 

 

Justin höll ett hårt grepp om min arm och började springa in i skogen med mig i hälarna. Stunden var väldigt intensiv och obekväm.

”In här!” mumlade Justin andfått och stannade vid ett träd med tjock stam, mycket barr och många grenar.

”Jag. Kan. Inte.. Min klänning kommer bli förstörd..!” svarade jag snabbt. Orden bara flög rakt ut, utan att jag hade tänk igenom det. 

Jag sa just emot Justin Bieber... Jag sa just emot Justin Bieber.. Jag sa just emot Justin Bieber.. 

Orden ekade inom mig, och jag ändrade mig snabbt och började klättra upp i det äckliga trädet. 

Jag var snart långt uppe i det, och satte mig på en tjock gren som såg ut att hålla. Ett tag i alla fall! 

Justin satte sig bredvid mig i trädet, fast på andra sidan stammen. 

”Förlåt. Jag skulle ha klättrat upp direkt. Och.. och...  inte brytt mig om min klä-” började jag innan han avbröt mig.

”Schhhhhh...!!” hyschade han mig och la sitt pekfinger över min mun. 

Men han tog snabbt bort det och torkade av sig på grenen han satt på. 

Det fick mig att bli olycklig. 

Känna mig som om jag inte betydde något. 

Att jag förstörde allt.

 Att jag var ful och äcklig. 

 

.

Det hade blivit mörkt nu, och solen var nere helt. 

Det hade till och med kommit fram ugglor som skrek.

”Förlåt. Det var inte meningen att dem skulle komma.. Jag är verkligen ledsen. Hoppas att dem inte fick några bra bilder på oss!” mumlade Justin och suckade. 

Jag kramade om trädet hårt innan jag vände blicken mot Justin. 

Han såg förkrossad ut. Han hade den där glimten i ögat, som säkert alla i hela världen har sett bilder på, på en sida som heter Facebook.

Jag suckade åt mina funderingar och svalde hårt.

”Jag fattar. Jag förstör din karriär, och publicitet. Jag borde inte ha ring och förstört din tid med.. Din flickvän. Jag förstår att du har tusentals med tjejer som springer efter dig, och att du vill vara själv lite!” svarade jag och svalde hårt igen.

Utanpå så försökte jag vara stark och undvika att säga något oväntat.

 Men inuti så ville jag bara hoppa på honom, säga att han är den mest underbaraste killen i världen, och inte låta honom gå. 

Men jag kunde inte göra det nu. Jag hade helt seriöst smält. Smält för honom. Hans charm, hans personlighet, hans utseende, och hans snygga snygghet!

 Jag försökte hålla masken i alla fall. 

.

”Nej, herregud. Vad är det som du säger?! Jag tycker inte att du är äcklig, inte på riktigt. Det är bara det att jag har en mini fobi.. Får jag något äckligt på händerna så måste jag tvätta bort det så fort som möjligt!” utbrast Justin och gjorde en stor gest, så stor att han till och med var på väg att ramla ned för trädet. 

”Det var nyss som om du erkände att jag var äcklig..” svarade jag och tittade ner mot marken. Jag skämdes för nuet. Varför sa jag så?! Varför!

Han suckade igen och började förklara allting. 

Han sa att jag var ”vacker”, som inte alls var sant! 

.

 

 

Skyler stannade bilen och vände sig sedan mot mig. 

”Ehh.. Trevligt att träffa dig, Skyler. Men jag måste gå nu! ‘Have a god day’! Bye.” sa jag och öppnade bildörren. 

”Men.. Ska du verkligen gå av här? Det är ju mitt ute i ingenstans!” utbrast Skyler när jag hade gått ut från bilen. 

Jag tittade runt omkring oss, det var skog överallt. Men jag hade bestämt mig för att gå den sista biten hem. Eftersom jag inte hade tänkt att avslöja mitt och Selenas gemensamma hus.. Selena... Jag undrade vart hon hade tagit vägen. Hon verkade inte ha kört till huset i alla fall! 

”Jag går resten!” sa jag snabbt och pressade fram ett leende. Det var lätt att övertala mig om vissa saker. Men just nu så skulle hon inte kunna övertala mig om att skjutsa mig ända hem! 

”Bye bye!” sa jag sedan och stängde igen bildörren. Jag gjorde ett snabbt ”peace”-tecken innan jag la ner händerna i fickorna och började gå längst kanten på vägen. 

Eftersom det var mörkt ute, så kunde hon bara se mig några meter till, sen skulle jag ha försvunnit ut i mörkret. 

När jag hade gått några hundra meter fram på raksträckan så tittade jag bakåt. Inget lyse syntes till, det betydde alltså att jag var ensam. 

Jag vände mig fram igen och började gå. Nu var det bara några hundra meter till, sedan skulle jag vara framme.

.

Jag låste upp dörren med nycklarna som låg under dörrmatten, och öppnade sedan dörren. 

”Hallå?” ropade jag och la ner nycklarna under dörrmattan igen. Sedan stängde jag dörren och låste inifrån. 

”Selena?” försökte jag igen, men inget svar. Nope, hon var inte här. 

Vart skulle hon kunna vara? Inte på någon snabbmats affär, inte hos sin familj.. Men kanske hos någon kompis. Skit. Jag hade ju planerat hela kvällen. Den romantiska kvällen då vi skulle grilla och sedan bada i poolen med champagne. 

Men nu skulle det bli precis tvärtom! 

Fast hon kanske inte var sur på mig ändå.. Hon kanske bara stack för att.. Äsch, det är hopplöst, tänkte jag och drog upp mobilen från fickan. 

Inget sms från Selena. Inget missat samtal från Selena. 

Hon kanske inte hade tänkt att komma hem! Till och med!

.

Jag satte mig i soffan med ett stort packet med Ben&Jerry’s. Jag störde mig lite på att alla fans började skämta om ”Jerry”, men om dem var glada - så jag var glad. 

På teve så gick ”The Vampire diary”, så jag tittade en stund på det innan det hördes en lätt knackning på dörren.

Jag drog åt mig fjärkontrollen och stängde snabbt av. Sedan gick jag till köket som man kunde se hallen från. 

Inklivandes kom Selena, med ett sträck på läpparna. 

Jag svalde hårt och stod bara och stirrade på henne. Jag hade inte riktigt något att säga. 

”Ehm.. ” började hon och la ner sin handväska på golvet. Sedan gick hon fram och kramade mig. 

Det var lite som en chock. Att hon frivilligt kramade om mig nu. 

”Jag kanske inte skulle ha dragit iväg sådär, men det såg ut som om du hellre ville ‘beskydda’ ditt lilla fan, istället för att åka bort med mig!” utbrast hon sedan och backade undan några steg. ”Och nu har dem bilder på det!”