Jag valde en rosa kortärmad tröja tillsammans med ett par lila svarta byxor. Bara för att någonting skulle sticka ut lite, så tog jag få mig en liten sjal.

Jag kollade mig i spegeln som satt på garderoben. Dock så använde inte jag den garderoben, eftersom vi skulle åka idag.

Det såg ganska bra ut, tyckte jag. Det såg liksom naturligt ut, lite slappt sådär. Men ändå ganska bra.

Jag tog min väska på axeln och gick ut från sovrummet och bort till hallen. Jag la ner väskan på golvet och lutade den mot väggen. Sen försvann jag bort för att leta efter Justin, vart han nu hade tagit vägen.

 

------------------

 

Selenas perspektiv:

-Justin?!  ropade jag från badrummet. Jag hade gått runt en liten stund nu och letat efter honom. Jag har letat i sovrummet, i köket, i det andra sovrummet, i hallen och nu inne på toaletten. Jag funderade på vart han kunde vara. Sen slog det mig! Vardagsrummet! Det är bara där jag inte har kollat. Jag suckade lättat och började gå iväg i rask fart mot vardagsrummet. Där hittade jag honom. Med båda fötterna på bordet, teven på slagen och hans mobil i händerna på honom.

-Men Justin! Där är du ju, jag ropade faktiskt på dig. Om du inte hörde det! sa jag och suckade lätt. Det gick en liten stund innan jag fick ett svar från Justin.

-Va? Sa du något, jag hörde inte.., sa han utan att slita blicken från mobilen. Jag började bli ganska irriterad på den där mobilen nu. Den kommer alltid i första hand, 24/7.

-Kan du kolla på mig när jag pratar med dig? frågade jag lite små irriterat och gick fram och satte mig bredvid honom i soffan. Eller inte bredvid direkt, man kan mera säga att jag nästan satt i hans knä. Jag suckade en än gång och drog bort hans mobil och la den på soffbordet framför oss.

-Mäh, vad gör du?!

-Det går ju inte att prata med dig när du har din mobiltelefon framme!

-Nehe.. Är det något du vill säga eller? frågade han och jag såg att han var ganska irriterad på mig just nu.

-Men herregud, Justin! sa jag snabbt och reste mig upp från soffan. Jag kollade ner på honom och sen på hans mobil. Precis då så vibrerade det till  den och det kom upp ett meddelande. Jag hann inte läsa så mycket av det, eftersom Justin snabbt lutade sig fram och täckte över meddelandet. Den ända jag hann läsa var vem det var från. ”Snutte-grisen”. Vem nu det är. Jag vände blicken mot Justin igen och såg något hemsk i blicken.

-Vem är ”Snutte-grisen”?

Justin vände sig mot mig och jag fattade att jag inte borde ha frågat det.

-En vän, okej?!

Jag nickade kort som svar och gick ut från vardagsrummet. Istället så gick jag in i badrummet och sminkade mig lite snabbt. Fondation, mascara, puder och lite, lite ögonskugga.

När jag var klar så hörde jag att det knackade på dörren. Jag tänkte ropa att Justin skulle öppna, fast hejdade mig. Han skulle förmodligen bara bli arg och sur på mig då. Han skulle nog säga ”Selena, du är inte handlingsförlamad. Du kan väll i alla fall öppna en dörr själv?!”. Justin brukade säga rätt elaka saker när han är arg eller sur. Egentligen så är han inte det så ofta, men när han väl är det så ska man akta sig för honom. Han är ju inte så jätteelak, förstår. Han skulle ju aldrig slå någon, eller säga något jättetaskigt. Det ibland så händer det ju att man bara säger något. Justin och jag har inte bråkat speciellt många gånger under våran barndom. I så fall var det mest när han var hemma hos mig, och vi lekte med barbie. Han förstörde mina barbie´s genom att lägga ner dem i någon blå vätska eller kladd. Då började jag skrika åt honom, och han skrek tillbaka. Han sa att dem var hos frisören också, då han klippte av håret av alla mina barbie´s. Så nu har jag ingen kvar. I så fall är antingen dränkt i något blått kladd eller vätska. Eller så har den inget hår kvar på huvudet.

Jag gick fram till dörren och öppnade den. Jag hade min mascara i handen, eftersom jag fortfarande höll på att måla lite med den. Mascaran blev så failad.

Utanför dörren så stog Usher, Sean, Ryan, Chaz, Kenny, Alex, Alfredo, Pattie, Jazmyn, Jaxon och Jeremy.

Några sekunder senare så kom det några fler upp för trappan och fram till oss andra. Jag kände igen dem lite, men visste inte direkt vad dem var från.

-Tjena! Är JB här? Vi ska liksom dra nu, frågade Usher som stog precis framför mig. Jag chockades till lite, jag visste inte att dem skulle komma hit, och hämta oss.

-Ehm, ja. I vardagsrummet och håller på med sin mobil, svarade jag på hans fråga och pekade bort mot vardagsrummet. Han nickade kort, tog av sig skorna och gick in. Sekunderna senare så var han redan borta inom synhåll.

Ryan och Chaz kom fram och hälsade på mig. Båda två hälsade med en liten kram.

-Jag är Chaz, Justin´s vän! påstog Chaz när han släppte mig. Jag log lite för mig själv. Såklart jag visste att det var han!

-Ja, jag vet. Har hört talas om dig.. ganska mycket, faktiskt! Alltså, inte från Justin då. Men du vet, jag har internet, sa jag och flinade.

-Vad coolt! Det visste jag inte! svarade han ironiskt och himlade på ögonen. Sen började han skratta lite han med.

-Och vi har ju träffats förut! sa Ryan en liten stund senare. Han kollade på mig och blinkade med ena ögat.

-Ja, det har vi!

Jag hälsade på dem andra lite snabbt, en efter en. Jag stannade och småpratade lite med Pattie och Jeremy. Jeremy bar Jazmyn på axeln.

-Så, ni ska till Danmark nu alltså. Om jag har förstått det här rätt? frågade Pattie och kollade bakom sig. Hon lutade sig mot närmaste vägg och kollade på mig sen igen.

-Ja, det ska vi. Jag tror att vi ska åka idag, det sa Justin i alla fall.

-Aha, okej. Då får Justin inte vara med om flytten.., suckade Jeremy och lät Jazmyn falla från axeln och ner i hans famn.

-Va? Vilken flytt?! gastade jag och kollade oroligt på Pattie och Jeremy.

-Ta det lugnt! Vi ska bara flytta. Justin, Jazmyn, Jaxon, Jeremy och jag, svarade Pattie och tog ut armarna för att få en kram av mig. Jag besvarade kramen och samlade mig lite. Varför hade inte Justin berättat att dem skulle flytta?! Varför skulle dem flytta?! Vart skulle dem flytta?! När skulle dem flytta?!

 

Justin´s perspektiv:

Jag kollade upp från mobilen och kände mig hur irriterad som helst. Varför skulle alltid någon störa hela tiden?!

-Men kan du gå.., hann jag säga innan jag såg vem som kom in genom dörren. Det var Usher. Jag undrade först vad han gjorde här, innan jag kom ihåg att han och dem andra skulle hämta mig och Selena.

-Yo! sa Usher och slängde sig ner på soffan, som om han bodde här. Han kollade runt lite i rummet och rufsade mig i håret sen.

-Tjena! sa jag och la mobilen på soffbordet. Jag lutade mig bakom mot soffan och kollade runt lite i rummet jag med. Jag hade hunnit studera hotellrummet så värst mycket.

-Är du taggad då? För att börja jobba på nya skivan alltså. Jag och ”dem andra” tänkte om du kanske vill att din och Selenas låt ska vara med? Down To Earth? frågade Usher med vänlig röst och kollade på mig.

Det kunde ju vara roligt att ha med den, men på en skiva? Skrivan kommer ju finnas för alltid liksom!

-Det skulle vara roligt, men jag vet inte. Ska fundera lite på det, svarade jag och gäspade lågt. Usher skrattade.

-Ska inte jag att du skulle sova i natt?

Jag kollade lite förvirrat och dumt på honom, jag funderade fundera lite på om han hade sagt det eller inte.

-Hmm... Nej! Det sa du faktiskt inte!

Båda två skrattade lite, sen kom Jazmyn springandes i rummet och fram till mig. Jag log mot henne.

-Jazmyn! sa jag och bar upp henne i mitt knä. Sen kramade jag om henne.

-Justin, sa hon när jag hade kramat om henne. Hon kunde inte säga så jättemånga ord eller namn. Men ”Justin” kunde hon säga, samt ”mamma” och ”pappa” också.

Jeremy kom in i rummet och såg mig och Jazmyn.

-Vad gulliga ni är! sa han med mörkt röst och kom fram till oss tre. Han kollade ner på mig och Jazmyn och sen på Usher.

-Hej, sa han till honom. Usher nickade kort som svar.

-Jag hörde att du hade skrivit en ny låt. Down.. någonting, sa Jeremy och satte sig bredvid mig på vänstra sidan.

-Ja, det har jag. Den heter Down To Earth. Faktiskt, så skrev jag den tillsammans med Selena. Så den är lika mycket hennes låt, som min, sa jag och log lite åt honom. Jag visste att han egentligen inte gillade när jag skrev låtar tillsammans med någon han inte känner så bra, eller över huvudtaget inte någon tjej. Eftersom han alltid är orolig att jag och personer som jag skriver låtar med, ska bli osams och aldrig träffats mer igen. Fast han kände ju faktiskt Selena, och speciellt hennes mamma. Våra familjer har ju faktiskt känt varandra sen dag ett. Våra familjer var liksom ett. En större familj, med fem barn och fyra vuxna.

-Jaha. Nej men vad bra.. sa han lågt och jag hörde att han suckade.

-Pappa, kan jag få prata med dig? I enrum? frågade jag efter en stund och bar ner Jazmyn så att hon satt bredvid mig och Usher.

Jeremy nickade kort och ställde sig upp. I samma sekund så ställde sig Usher också upp.

-Sitt ner du, Jeremy! Jag ska gå och checka läget med dem andra. Vi ska åka snart ju, så passa på sen att packa ner alla grejer sen igen. Om du kanske har packat upp något, Justin! sa Usher och gick hon dörren. Sekunderna senare så var han utom synhåll och jag vände mig mot Jeremy. Det kändes lite bättre att kalla honom ”Jeremy”, istället för ”pappa”. Det lät liksom lite bättre att kalla honom sitt riktiga namn. Även om han kanske vill att jag ska säga ”pappa” till honom.

Jag reste mig upp och gick bort till dörren. Jag stängde den försiktigt och gick tillbaka till sofforna där Jeremy satt.

-Du behöver inte oroa dig för att Selena och jag ska bli ovänner. Varför skulle vi  det liksom? Dessutom så kommer väll ni, föräldrarna, göra så att vi blev vänner igen, om Selena och jag skulle lite osamt. Eller hur? Men jag tror faktiskt inte att vi kommer att bli det.., sa jag medan jag satte mig ner i soffan bredvid Jeremy.

-Jo, såklart vi skulle få er bli vänner igen! Men alltså, som jag har uppfattat det, är är ni typ.. tillsammans? Ihop? Ja, du fattar vad jag menar! Det är egentligen inte så bra att skriva en låt med en man är ”tillsammans” med. Till exempel om ni gör slut med varandra, och sen ska du uppträda med den där låten, vad den nu hette, och Selena vägrar komma till din konsert eller vart du  nu ska sjunga den. Då blir det lite problem, lilla gubben!

Jag tvekade lite, han hade ju rätt. Jag kände faktiskt på mig att det skulle bli så. Att Selena skulle göra slut med mig.. för någonting. Men varför skulle hon det? Jag har väll inte gjort något fel, eller?

 

 

Selenas perspektiv:

Jag kom och tänkta på Justin´s sms igen, och den där ”Snutte-grisen”. Vad mer kommer hända? Justin smsar med någon random tjej, och nu ska han flytta? Varför har han inte berättat något?

Jag kände hur ilskan började komma upp. Jag greppade tag om min mobil som låg i min ficka. Jag öppnade direkt internet och loggade in på Twitter. Jag gjorde snabbt ett inlägg och la sen ner mobilen i fickan och gick in i rummet där Justin satt för ett tag sen, sist jag kollade.

 

”Du är precis som en gurka i humbugarna på McDonald´s. Alla får dig, men ingen vill ha dig! Ledsen ... ”

 

Jag kom in i rummet där Justin hade suttit. Han satt fortfarande där, men Jeremy var också där just nu.

-Justin! Vi måste prata..., sa jag direkt när jag kom in i rummet. Justin och Jeremy gav varandra en blick.

-Det är precis sådär som tjejer säger när dem vill göra slut. Ta det chill du, det finns många tjejer som gillar dig! viskade Jeremy tyst i Justin öra. Men jag kunde höra vad han sa.

Jag hörde att Justin svalde hårt, och Jeremy gick ut ur rummet. Jag log svagt mot Jeremy och gick fram till Justin. Jag satte mig i andra änden och kollade på Justin. Han verkade låssas som om han inte visste någonting.

-Du Justin, du verkar inte ha berättat allt för mig.., sa jag och suckade djupt. Jag kollade på honom och mötte hans ögon igen. Som vanligt så var den hasselbruna, och dem vackraste ögonen som jag någonsin. Jag skulle göra vad som helst för att få lika vackra och fina ögon som han. Men jag visste att jag inte kan göra någonting, om jag inte skaffar kontaktlinser. Fast det blir nog ingen bra. Utan jag för nöja mig med min ögonfärg som jag har nu. Det är självklart inte lika fina som hans, men vad gör man?

-Vadå? Vad menar du, vad pratar du om? sa han lite dumt.

Precis när jag skulle säga att jag snokade i hans mobil så fick han ett nyss sms. Eftersom Justin hade en Iphone, så visades smset på hela skärmen, fast han inte hade öppnat det.

Jag sneglade mot hans mobil och såg direkt att det var från ”Snutte-grisen”. Justin såg att jag sneglade mot mobilen. Han ryckte till och drog snabbt bort mobilen. Sen kollade han upp mot mig med en liten osäker blick. Jag suckade igen och kände att jag snart skulle börja gråta.

-Det där! sa jag högt medan jag snörvlade. Justin satt där som ett fån och stirrade ner på golvet. Det var ju nu han skulle säga att han och den där ”Snutte-grisen” var oseriösa! Att dem inte menade det som dem smsade om! Dessutom så skulle ju hon (”Snutte-grisen”) veta att jag var tillsammans med Justin. Att det var han och jag. Att hon, vem hon nu var, inte kunde komma och förstöra vårt förhållande. Men, det var precis det hon hade gjort! Hon hade förstört mitt liv! Utan Justin, så var jag ingenting.

Justin vågade äntligen säga någonting. Han satte sig raklång upp i soffan, kollade på mig och hoppade några steg närmre mig. Han la handen på min kind och torkade bort några tårar som föll ner från kinden.

-Förlåt! Jag menar det verkligen inte, det var inte meningen att det skulle gå så långt! Jag är verkligen ledsen!

Jag tog bort hans han från min kind och kollade in i hans ögon igen. Våra ansikten var ungefär bara en decimeter ifrån varandras. Skulle jag förlåta honom och ta mera styr och smärta sen? Eller skulle jag bara gå, förlora honom och åka hem igen, som om ingenting hade hänt? Det var nu allt gällde! Skulle jag bara gå, och säga upp våran vänskap?

---

Det är mycket roligare om ni kommenterar! :)♥

Blev ett dubbelt så långt kapitel idag eftersom jag vet att en av läsarna fyller år idag! Så jag tänkte att det skulle vara som en liten födelsedagspresent ! Länkar hennes blogg också, vill du läsa den & kanske lämna någon snäll liten kommentar? Klicka HÄÄÄÄR för att besöka hennes blogg! :)♥