Jag tog bort hans han från min kind och kollade in i hans ögon igen. Våra ansikten var ungefär bara en decimeter ifrån varandras. Skulle jag förlåta honom och ta mera styr och smärta sen? Eller skulle jag bara gå, förlora honom och åka hem igen, som om ingenting hade hänt? Det var nu allt gällde! Skulle jag bara gå, och säga upp våran vänskap?

-----------------

Selenas perspektiv:

-Du.. Du var otrogen mot mig. Trodde du aldrig att jag skulle få reda på det, eller? Att du kunde leka med mina känslor. Få mig att gilla dig, tro att du var så bra, och sen göra slut med mig för någon ”Snutte-gris”? Vad tänkte du med egentligen?! sa jag och suckade. Jag kände mig riktigt lurad just nu. Allt han någonsin hade sagt om mig, kanske inte betydde någonting för honom? Som i början, när han sa att jag var söt. Hade han menat det då? Eller var det bara någonting han sa för att få mig gilla honom mer?

Jag tappade lusten till att bry mig helt. Jag skulle ju ändå inte få något svar från honom. Det var jag säker på. Så varför skulle jag ens försöka?

Jag reste mig upp, fortfarande gråtande, och försvann bort ut rummet och snabbt in på toaletten. Jag satte mig på toalettlocket och lät tårarna rinna ner för kinderna. Justin hade lurat mig, totalt. Han var otrogen, plus att han skulle flytta! Enligt Pattie skulle han flytta i alla fall, tillsammans med hans familj såklart.

Jag tog lite papper och försökte att torka bort tårarna. Jag var svart under ögonen eftersom min mascara inte var vattentät.

Jag stannade där inne länge, riktigt länge. Jag ville inte följa med Justin till Danmark längre. Vad skulle jag göra där egentligen. Låssas som om allting var okej och att jag var lycklig över att vara med Justin. Knappast!

Det pep till i min mobil. Jag torkade bort dem sista tårarna som föll ner från kinden och tog upp mobilen. Det var ett sms, från Alva. Jag läste snabbt smset och klickade sen på ”svara”.

”Hej Selena! Har du det bra? Caroline och jag sitter på Arlanda nu, om du undrar varför, så var det egentligen en överraskning till dig. Det är såhär, vi tänkte komma på Justins konsert i Danmark! Du är ju med, och både Caroline och jag gillar ju Justin. Vi är där om några timmar! Kram! /A”

Jag funderade en liten stund på vad jag skulle svara, sen började jag knappa in ett meddelande.

”Hej! Rätt bra har jag det väll, antar jag. Önskar att ni var här i mitt sällskap just nu. Kul att ni kommer hit, men funderar på att åka hem. Trubbel med Justin, och vill bara hem. Vad ska jag göra? Ha det bra! Kram /S”

Det kändes inte alls bra när jag skrev det, speciellt inte ”Trubbel med Justin”. Egentligen så ville jag ju vara här, med Justin och alla dem andra. Men Justin var ju så hemlighetsfull just nu, oärlig. Om jag stannar här så kanske har kommer med flera lögner och bara slutar bry sig om mig totalt.

Jag hörde ett rop på mitt namn utifrån toaletten. Jag suckade och kollade mig i spegeln en sista gång. Jag var fortfarande svart under ögonen och man såg att han hade gråtit.

Jag gick ut från toaletten och såg alla som stog där och glodde på mig. Jag gav ifrån mig ett litet ljud. Just nu ville jag bara bort här ifrån. Jag ville inte skämma ut mig inför dem andra som var här, jag ville inte att dem skulle se att jag hade gråtit.

-Selena? sa Pattie och kom fram till mig. Hon kramade om mig och torkade bort några flera tårar som föll ner från kinden.

-Var inte ledsen, viskade hon i mitt öra och strök försiktigt över mitt hår. Hon följde mig in i ett annat rum, där ingen annan var.

-Vad har hänt? frågade hon snällt och torkade bort ännu några tårar som nyss föll ner från min kind.

Jag svalde hårt och harklade mig. Sen tog jag ett djupt andetag och sa bara ett ord.

-Justin..

Pattie verkade lite fundersam. Hon förstod nog inte vad jag pratade om. Hon andades lugnt, och det smittades av sig lite.

-Han.. han ... var otrogen mot mig, och nu säger ni att han ska flytta också.., snyftade jag och började gråta ännu mera.

Pattie hoppade till och såg chockad ut. Hennes blick förvandlades hela plötsligt till allvarlig.

-Vad han otrogen?! sa hon med hög och tydlig röst.

Jag kunde inte säga så mycket eftersom jag var fullt upptagen med att gråta, så jag nickade kort.

-Nej? Menar du det?! sa hon och reste sig upp.

-Jag går och pratar med honom! sa hon snabbt efter det och försvann ut ur rummet.

Jag torkade snabbt bort några tårar och ångrade att jag hade berättat det. Nu kommer det bli värsta livet här. Justin kommer att hata mig för att jag berättade det för hans mamma. Men vad hade jag för val? Skulle jag ljuga och säga att jag fick en sticka i tån, till exempel?

Jag hörde ett litet skrik utifrån rummet. Jag kände inte igen skriket, så det borde ha varit Patties. Eftersom jag aldrig hade hört henne skrika någon gång.

Jag reste mig upp för att gå och kolla vad som hade hänt, men precis då så klingade det till i min mobil och min sms singlad gick igång. Jag ryckte upp mobilen ur fickan, precis likadant som jag alltid brukade göra. Jag kollade vem det var från och sen klickade på ”visa”. Smset var från Alva.

”Nej. Herregud, vad har hänt? Har han varit elak? Berätta nu. Blev båda orolig och nyfiken på vad som har hänt. Du kan berätta allt för mig, behöver inte säga något till Caroline eller någon annan om du inte vill. Finns här för dig! Tusentals kramar! /A”

Jag lugnade ner mig lite och började nästan gråta av glädje när jag läste smset. Det kändes så bra att veta att jag kunde prata med någon. Och visst, självklart så kunde jag lita på Alva, och Caroline för den delen. Det har varit vi tre så himla länge, och jag hade kunnat lita på dem nästan hela livet. Från första början liksom. Förut så kunde jag ju lite på Justin också. Men nu var jag ganska osäker på om jag verkligen kunde göra det. Det kändes inte så, inte efter allt det här. Allt som har hänt. Det gick bara inte.

Jag började att tänka på Jack. Hur han hade det, han skulle väll vara kvar i Sverige hela året nu. Fast för sig så kanske jag också skulle vara det. Justin kommer nog inte bli glad när han får reda på att jag har skvallrat för hans mamma om vad han har gjort.