You & Me forever - Del 34


Jag började att tänka på Jack. Hur han hade det, han skulle väll vara kvar i Sverige hela året nu. Fast för sig så kanske jag också skulle vara det. Justin kommer nog inte bli glad när han får reda på att jag har skvallrat för hans mamma om vad han har gjort.

-------------------

Selena´s perspektiv:

Jag suckade igen och öppnade dörren och gick ut. Ingen var kvar i rummet, där alla hade stått för bara en stund sen. Förmodligen var dem inne hos Justin och hade världens största diskussion. Jag till till rummet där Justin hade varit i förut. Det hördes ganska höga röster, och inte bara från en eller två personer. Utan från typ fem olika. Det gick inte att höra alla så bra eftersom det bara kom olika skrikljud.

Jag tog ett djupt andetag och knackade på. Det blev helt knäpp tyst. Jag ångrade nästan att jag hade knackat. Men jag öppnade sakna dörren framför mig i alla fall. Vad skulle jag göra annars liksom.

 

Den första som jag såg var Justin. Han såg väldigt arg ut, men även lite ledsen ut. Som om han kunde börja gråta i vilken sekund som helst.

Sen såg jag Pattie, Jeremy, Usher, Scooter, Ryan och Chaz också. Vart Jazmyn och Jaxon var, det hade jag ingen aning om. Kanske att Alex tog hand om dem lite. Eller Kenny, jag tyckte att jag såg Kenny komma in i lägenheten förut. Kenny är Justin´s andra livvakt. Han blev sjuk för någon månad sen och har legat inne på sjukhus ett litet tag. Men nu kanske han var tillbaka.

Jag mötte Justin’s blick. Den såg oroligt och rädd ut. Men övriga ansiktet såg argt ut.

Pattie och Jeremy kom samtidigt emot mig. Dem såg också ganska oroliga och rädda ut.

-Ehm, jag kanske ska gå? frågade jag efter en liten stund när jag förstod att ingen vågade säga något när jag har här.

Jag mötte Ryans blick, och han nickade långsamt. Jag nickade tillbaka, som svar, och vände på klacken. Jag la handen på dörrhandtaget.

-Nej, sa Justin lågt och jag vände mig om mot honom. Han blick var nu säker och bestämd.

Både Ryan och Chaz kollade snabbt på honom, och båda fick ur sig ett svagt ”Jo”. Justin verkade ignorera dem och borrade in blicken i mina ögon.

-Få det avklarat på en gång! sa Scooter och gick förbi mig ut ur rummet. Efter honom så gick även Usher, Chaz, Jeremy och Pattie. Innan Pattie gick så gav hon Justin en allvarlig blick och hade sagt något i stilen ”Var smart nu!”.

Ryan verkade vilja stanna här inne. Det kändes ganska bra, eftersom vi alla visste hur Justin kunde bli ibland när han var arg eller sur.

-Är det något du vill säga, eller?, for det ur mig efter en stund. Justin hade suttit och stirrat in i väggen hela tiden.

Det hade nog gått ungefär tio minuter innan Justin svarade.

-Ja. Förlåt mig..

Förlåt”? Var det det ändå han kunde komma på? Finns det ingen förklaring till varför han hade gjort allt det här? Här jag har stått och väntat för att han verkligen ska ta tag i saken och att jag ska få en argumentation om det här, men allt han säger är förlåt?!

Jag tvekade ganska länge på om jag skulle förlåta honom eller inte. Det var ju ett svårt val! Vi hade varit kompisar, till och med bästisar, i evigheternas evighet! Vi hade ju gjort allt roligt tillsammans!

-Varför? Varför ska jag förlåta dig?

Hans blick gick från väggen och rakt in i mina ögon. Han såg lite irriterad ut nu. Och jag visste det ju själv, jag gjorde det svårt för honom.

-Jag menar inte att såra dig, Selena. Det var som sagt inte meningen att det skulle gå såhär långt, sa han och vände blicken mot något helt annat.

Jag suckade och kände mig lite övergiven faktiskt. Jag ville ju inte förlora Justin.

Jag gick sakta fram till honom och satte mig bredvid. Han kollade på mig med en liten tår i ögat, och jag la mitt huvud på hans axel och började gråta ännu mera. Det lät nästan som om han också grät, för det kom några små snyftningar från honom också.

-Lova att inte göra om det Justin, lova! sa jag efter en ministund och kollade på honom. Han nickade sakta utan att släppa min blick.

-Jag lovar, sa han svagt och pussade mig i pannan.

 

 

Justin´s perspektiv:

Jag och Selena reste oss upp och gick emot dörren. Vi hade kommit överens om att inte diskutera och bråka om det här så mycket mer, och jag förstod ju själv att jag hade gjort fel.

Relationen mellan oss var ganska stel och vi kunde inte prata med varandra som vi gjorde förut. Det gick bara inte. Det var ungefär som om vi inte kände varandra länge, på något konstigt sätt. Vi gick ut i rummet, Selena gick före mig.

När vi väl hade gått ut så stog alla i crewet och min familj helt tysta och stirrade på oss.

Usher kom fram till mig och klappade mig på axeln.

-Vi ska dra nu, du hade packat allt, va? Ska Selena med eller inte? viskade han tyst i mitt öra. Jag ryckte till lite för att hans andedräkt luktade ost. Mögel ost. Osten som jag tycker är vidrig.

-Ehh, ja, det har jag, sa jag och tittade osäkert på Selena. Hon hade blicken på något helt annat.

-Jag tror att hon följer med, jag vet inte riktigt, svarade jag sen.

-Ahaa, fråga henne då. Vi möts i hallen om 20 minuter, sa han sen och dunkade mig lite lätt i ryggen.

 

Jag suckade djupt och tog Selenas hans. Jag drog med henne en bit bort och hon tittade underligt på mig.

-Vi ska åka om 20 minuter.. Usher undrar om du ska följa med oss, eller åka hem, sa jag snabbt och harklade mig.

Selena chockades till lite, och jag antog att hon inte hade tänkt på det någonting den senaste tiden.

-Ehh, jag vet inte riktigt. Jag vill ju självklart följa med dig. Men... vad tycker du? Vill du att jag ska följa med eller inte?

-Det är ju upp till dig. Men visst, du får ju följa med.

-Det verkar som om du inte vill att jag ska följa med dig när du säger det sådär, sa hon och tittade lite sorgset på mig.

-Men det klart!

Selena log mot mig och nickade hastigt. Jag kramade om henne och sen gick vi bort mot hallen för att sätta på oss skorna och jackorna.

 

---------------

 

Ledsen att kapitlet kom ut så sent. Men jag har verkligen inte hunnit skriva så mycket. Verkligen ledsen för det:’(

Som ni vet, ju mer kommentarer som det blir, ju länge blir kapitel 35

2012-02-23 ♥ 17:04:57
11


Comments
POSTED BY: dafina

DEN ÄR SÅÅÅÅÅÅÅ BRAAAAA!!!!

ÄLSKAR DIN BLOG ASSÅ SÅÅÅ DPÄNNANDEEEEE

DATE: 2012-02-23 / TIME: 17:27:35 /



POSTED BY: Ellen

Suuuuuuuuuuper bra !!!!!!!!!! ;) <3

DATE: 2012-02-23 / TIME: 17:36:23 / URL/BLOGADDRESS: http://ellenlindgrenn.blogg.se/



POSTED BY: marija

den är såå bra men det borde ta längre tid för selena att förlåta honom:D

DATE: 2012-02-23 / TIME: 17:47:18 /



POSTED BY: Sonia c:

SUPER BRA! :D MER FORT!! :D :D ❤

DATE: 2012-02-24 / TIME: 10:40:22 / URL/BLOGADDRESS: http://soniaajonsson.blogg.se/



POSTED BY: Anonym

grym

DATE: 2012-02-24 / TIME: 16:57:09 /



POSTED BY: Lovisa

Åhhhhhh, så bra!!! < 333

DATE: 2012-02-24 / TIME: 17:22:28 / URL/BLOGADDRESS: http://mirandacosgroove.blogg.se/



POSTED BY: Anonym

gör du länkbyten?

DATE: 2012-02-24 / TIME: 18:40:18 / URL/BLOGADDRESS: http://mystoorie.blogg.se/



POSTED BY: Anonym

har länkat:)

DATE: 2012-02-24 / TIME: 22:01:44 / URL/BLOGADDRESS: http://mystoorie.blogg.se/



POSTED BY: Anonym

Hej! Jag har börjat skirva en novell och det skulle vara super kul om du skulle vilja börja läsa den del två finns reda ute och du hittar den på: http://taylorlstory.blogg.se/2012/february/kapitel-2-at-the-beginning-of-a-new-life-1.html#comment



Kram :)

DATE: 2012-02-26 / TIME: 20:10:57 /



POSTED BY: Sonia :)

Sv: Jo då, allt är bra! :) Hur är det själv?? :) <3

DATE: 2012-02-27 / TIME: 08:41:12 / URL/BLOGADDRESS: http://soniaajonsson.blogg.se/



POSTED BY: Hanna (Biggest Selena Fan)

bra men väldigt sen. och jag vetatt du älskar justin men måste alltid han vinna ett gräl och klara sig ur allt? Nej jag vet inte, det hade ju inte blivigt så bra om hon inte förlät honnom.

DATE: 2012-02-27 / TIME: 16:33:47 /



Ditt namn:

E-mail: )

Bloggadress:

Kommentera:

Komma ihåg??



Trackback