”Hej sötnos!” sa jag glatt och tog emot ett block som hon föll fram. Hennes ljusbruna hår var lockigt, och ögonfärgen var i en gullig brun färg.

Jag drog upp korken på den svarta pennan och skrev snabbt ner min autograf, efter det räckte jag över blocket till henne. Hon tog snabbt emot det och log så stort att hennes vita tänder syntes.

Timmarna gick fort. Fansen var trevliga. Allt gick som det ska. Tills det pep till i min mobil. Jag fiskade snabbt upp den och såg att det var en sms. Jag chockades till när jag såg vem det var från..

 

---------------

 

Jag började gå hemåt. Skoldagen hade varit helt okej! Tilda hade bestämt att jag skulle ha fest denna kväll. Hon sa att hon skulle komma några timmar tidigare, och hjälpa mig att fixa. Inbjudningarna skulle hon också fixa! Plus all fika och jox. Ja, vad ska man säga? Tilda är fantastik!

Jag snabbade mina steg och var hemma på nolltid! Snabbt så drog jag upp nyckeln från väskan och låste upp ytterdörren.

Allt var som tidigare.

”Hallå?” ropade jag rakt ut och stängde dörren bakom mig. Jag knöt upp knutarna på skorna och la ner väskan på golvet. Väskan var oerhört tung! Jag hade läxböcker, datorn och annat skit i den.

”Hej gumman!”  hördes ett rop tillbaka, och jag förstod direkt att det var mamma.

Jag suckade högt och gick in i köket där hon stod och bakade. Chokladtårta.

”Hej! Varför bakar du?” frågade jag och höjde på ögonbrynet.

”Min lilla prinsessa fyller ju år idag!” utbrast hon och slickade på en sked som var full med smet.

”Jaja.. Ehum, jag går ner till stranden och badar en stund!” sa jag snabbt och sprang upp på mitt rum.

Jag öppnade min garderob och tog ut en svart bikini. Den satte jag på mig under kläderna och tog sedan med min rosa lilla handduk. Jag tittade mig i helfigur i spegeln innan jag hörde William.

Han smällde igen dörren hårt och ropade på mamma. Han verkade orolig inför något.

Jag ryckte lätt på axlarna och satte upp håret i en liten knut.

.

På stranden så var det inte ganska många. Det var fullt! Överfullt! I och för sig så var det inte så konstig. Det var juni. Den 19:onde.

Jag suckade högt och började gå ner mot strandkanten. Det var fullt med barn som satt och plaskade i vattnet.

Jag gick ner en liten bit i havet och vattnet plaskade upp längst bena. En härlig känsla, årets tredje bad!

Om jag skulle säga att det var kallt, så skulle jag ljuga. Men det var inte varmt heller..

Just då pep det till i min mobil, som var i bakfickan av shortsen. Jag drog snabbt upp den och såg att det var ett sms. Från Tilda.

 

”Hej där! Sky. Fixat allt nu, bad din mamma baka en tårta. Det gör väl inget? Hon gör ju så goda tårtor.. Det är det! ;) Men du, jag behöver din hjälp! Kan du ta med dig Samuel och komma över? ;) XX //Tilda”

 

Jag suckade igen och pressade fram ett svagt leende. Mobilen hamlade i bakfickan på shortsen som jag snabbt tog av mig. Jag tog samt av mig tröjan också och började gå ner mot havet igen.

Jag doppade samt hela mig, inklusive håret, och gick sedan upp till mina kläder och torkade mig. Håret var det ingen ide att torka. Det skulle ändå bli blött då.

.

Samuel’s hus var stort. Fast dock så var det inte lika stort som Tilda’s. Jag skulle gissa på att det var fem gånger så stort som mitt. Kanske mer, kanske mindre.

Jag knackade på deras stora ytterdörr och väntade på att någon skulle öppna. Precis som den gjorde någon minut därpå.

Av Samuel’s lillebror, Johannes.  För att vara sju, så var han väldigt förståndig.

”Hej” utbrast han glatt och kramade om mig, hårt. Jag besvarade stelt kramen och log smått mot honom.

”Har du Samuel här?” frågade jag vänligt och såg runt i hallen. Stor hall, såklart. Vissa människor kanske ville skryta lite. Jag flinade åt tanken och skakade snabbt bort den.

”Ja! Han är uppe på sitt rum med någon elak tjej...” mumlade Johannes och suckade. Han försvann bort i det stora huset och lämnade mig ensam kvar.

Hans föräldrar var nog inte hemma. Eftersom jag inte såg några bilder på uppfarten.

Jag drog av mig skorna och la ner min fuktiga handduk på dem. Jag ville helst inte blöta ner deras hem.

Jag gick upp för deras trappa och riktade stegen på Samuels rum. Det var ganska självklart att just hans rum var hans. Han hade sjöutsikt, vilket jag var riktigt avundsjuk på!

Jag kom fram till hans rum och knackade lätt på den stängde dörren. En harkling hördes inifrån, men dörren öppnades strax därpå. Av Samuel.

”He-ej..!” sa han stelt och drog in mig i sin omfamning. Jag besvarade hans stela kram och log svagt mot honom. Han kanske var en av mina bästa vänner, men jag visste att något var fel!

”Hej! Kommer jag olämplig?” frågade jag och försökte titta in i rummet. Vilket som nästan var omöjligt, eftersom han inte hade öppnat dörren särskilt mycket.

”Lite kanske..” mumlade han som svar och tittade generat ner på sina händer. Japp, då var saken klar! Johannes hade rätt! Han hade en tjej där inne någonstans.

”Jaha. Eh, lycka till! Jag ville bara säga att Tilda skulle behöva din hjälp. Du vet.. Jag fyller år idag! Men vi ses!” Jag pratade snabbt. Dels för att han verkade tycka att jag drog ut på tiden, och dels för att Tilda behövde mig! I och för sig så kände jag mig inte så bekväm med situationen jag heller!

”Grattis!” Han pratade lite snabbt som jag..

Jag pussade honom mjukt på kinden och tog stora kliv nedför trappan och ut ur deras hus.

Jag la handduken över axeln och började springa i riktning mot Tilda’s hus.

 

 

Jag gick in idet stora köpcentret i hack efter mamma. Hennes steg var snabba och långa. Vilket fick mig att behöva små springa lite.

”Vi gör det här snabbt, okej?” frågade hon allvarlig och höjde på ögonbrynet. Jag hade hunnit ikapp henne.

”Yupp! Då är vi överens!” Jag var glad. Glad över att hon också ville göra det här snabbt. Egentligen ville jag inte hellre än att komma bort härifrån...

Hon gick in på Cubus och lastade direkt på med kläder, på armen. Jag suckade högt och gick fram till henne.

”Jag tar det!” mumlade jag snabbt och tog alla kläder från hennes famn. Hon log tacksamt upp mot mig och fortsatte leta bland kläderna, snabbt.

Även om det kändes fel att erkänna, så var jag längre än henne. Längre än min egna mamma.. Det hade jag aldrig kunnat tro när jag var yngre!

.

Vi var äntligen klara, och satt på ett litet café med av varsin starbucks i handen.

”Det gick ju bra! Eller hur?” pustade mamma ut och drack lite av sitt kaffe. Jag nickade kort och harklade mig.

”Ja, helt okej” Jag pressade fram ett leende och möttes av hennes ögon. Hon bytte snabbt samtalsämne och började prassla lite i hennes påsar. Jag hade tappat räkningen på påsarna när dem kom över sju..

”Så, vad ska du göra i morgon?”.

”Jobba” svarade jag snabbt och reste mig upp från stolen. Hon tittade konstigt upp på mig. Jag svarade med en ursäktande blick.

”Jag måste till polis förhöret...” sa jag snabbt och började gå ut från det lilla cafét. Jag kunde se i ögonvrån hur mamma tittade sorgset ner på sitt kaffe och gjorde allt för att inte visa sig svag. Jag kände skuldkänsla. Jag skulle inte ha lämnat henne ensam! Men jag behövde verkligen då på det där förhöret.. Om inte, så skulle jag riskera att hamna i fängelse. Eller åtminstone få göra någon slags samhällstjänst.

.

”Hej! Är du på väg?” frågade jag i telefonen redan innan hon hade svarat. Men på något sett verkade hon ha hört det. För hon fnissade till sa svarade med ett kort ”ja”.

”Pff, vad härligt! Jag var lite orolig där ett tag..” svarade jag lättat och pustade ut.

”Gubben, jag står bakom dig!” skrattade hon och la på. Jag höjde på ögonbrynet och vände mig om. Där stod hon. Lika vacker och fin som vanligt!

Jag gick fram till henne och drog in henne i en mjuk kram. Fjärilarna dök upp i magen igen. En underbar känsla.

”Hej” viskade jag lent i hennes öra.

 

 

---