Justin höll på med sin mobil, som vanligt där också. Jag började tröttna på att han alltid gjorde det. Och speciellt på vad han gjorde på den!

Han la ner mobilen i fickan och kollade på mig. Blicken han hade var orolig, men ändå ganska trött. Han hade visst inte sovit så mycket i alla fall. Han kanske var vaken den natten som jag gick igenom hans mobil. Eller så kanske han bara var allmänt trött. Sådär som vem-som-helst brukar vara ibland.

-Du Selena..., sa han lugnt till mig. Jag tvekade på om jag skulle kolla upp på honom, eller bara säga något kort. Som kanske ”mm”.

----------------

Selenas perspektiv:

Justin ställde sig upp och kom fram till mig. Han satte sig ner med en mini duns och kollade mig rätt in i ögonen. Jag försökte att ignorera hans blick, men det var nästan omöjligt. Jag kände mig så iakttagen av honom, så det gick inte att undvika den.

Tillslut så kollade jag honom i ögonen jag med.

-Vad? fräste jag och himlade snabbt med ögonen. Han drog tillbaka huvudet och kollade chockat på mig. Efter femton sekunder så gick han tillbaka till sitt vanliga utseende igen. Jag hatade när han gjorde sånna där fåniga miner.

-Det är lugnt. Jag ursäktar ditt språk. Men du, Selena, jag vill inte att du ska ignorera eller undvika mig, sa han lugnt och hoppade ett steg närmare mig.

Visst så förstod jag vad han menade, men det var ju han som hade gjort fel! Inte jag! Det var han som var orsaken till att stämningen mellan oss var som den var. Jag hade ju inte gjort någonting. Jag var ju helt oskyldig!

Men fortfarande så fattade jag att han visste att han hade gjort fel och att han ångrade sig.

 

Även det så blev jag lite små irriterad på honom.

Jag satte i mina hörlurar i ögonen och satte på hans låt ”Born To Be Somebody”. Jag älskar verkligen den låten.

 

Jag kollade åt Justins håll och hörde att han suckade tungt. Jag förstod att jag var elak och inte lyssnade på honom just nu. Det var mer som en förolämpning, utan att säga något. Eller rättare sagt någon elakt eller drygt jag gjorde mot honom just nu.

 

Jag satte snabbt på ”paus” på låten.

 

För att muntra upp honom så tog jag ut den ena hörluren från mitt öra och gav den till honom. Han tog emot den och satte in den i sitt öra. Just då klickade jag på ”play” på displayen och låten gick igång.

Justin flinade lite och gav ifrån sig ett ljud. Det lät nästan lite som en suck också.

 

För att vara lite galen och knäpp så började jag sjunga med till låten.

”I was born to be somebody
Aint nothing that’s ever gonna stop me
I light up the sky like lighting
I gonna rise above
Show em what im made of
I was born to be somebody
I was born to be
And this world will belong to me”

När jag hade sjungit klart den väsen så började Justin sjunga med mig. Det var faktiskt ganska roligt. Jag började tänkta på den tiden då vi var små. Alltid när det hade hänt något mellan oss. Om vi till exempel hade börjat bråka. Vems fel det än var. Så brukar jag räcka den ena hörluren till Justin och det spelades en låt. Det låten vara vilken vit som helst. Från ”Last Kiss” av Taylor Swift till ”Party rock” av LMFAO.

 

Det var det som var så himla speciellt med våran vänskap. Det brukade alltid bli bra av att lyssna på musik tillsammans. Det var vårt egna lilla sätt. Ingen annan förstod hur vi kunde bli vänner för det. Ingen. Inte ens någon av oss. Nu brukar vi bara göra så för att det är som en gammal tradition. Våran gamla tradition.

 

Precis när det skulle komma några av filma favoritord från låten, Feel It, Believe it, Dream It, Be it. Så ringde min mobiltelefon.

På displayen så stog det ”Jack<3”.

Jag klickade snabbt på ”svara” och hoppades på att Justin inte hade sett vem det var. Men det hade han nog. Hans leende förvandlades till en sur min igen.

 

Jag drog ut hörlurarna från mobilen och tog upp handen åt Justin, som metat ”ursäkta mig”.

Jag sprang bort till sovrummet och satte mig på sängen.

-Hej! Det är Selena, svarade jag i telefonen.

-Ja, hej Selena! Det är Jack! hördes det från ändra änden av telefonen.

-Ja, jag såg det!

-Haha, vad bra. Jag hoppas att du inte har glömt vem jag är. För helt ärlig, så har jag inte slutat tänka på dig, mumlade Jack och harklade sig.

 

Jag stammade lite i telefonen och försökte att få stämbandet att funka igen. Men det gick inte helt bra. Inte efter det Jack hade sagt. Han kunde inte sluta tänka på mig.. Vi som bara hade träffats några gånger. Fast för sig så gick vi på hans skolbal tillsammans.

Jag harklade mig och kollade in i väggen. Det var helt sjukt!

-Ehh.. Har du inte slutat att tänkta på mig? uppretade jag efter en stund med ganska lugnt röst, enligt mig själv i alla fall.

-Ja.. Eller nej, eller.. Ja, jag har inte slutat tänka på dig, nej!

-Åhh, eh, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Jag är mållös, sa jag sen efter en stund, när jag hade försökt att förstå den nya nyheten.

-Haha, du behöver inte säga något. Bara att du vet det! svarade han efter några minuter.

-Okej, vad bra. Då vet jag det, hehe..

-Ja, men förresten. Hörde att du var på väg till Danmark tillsammans med Justin Bi.. Beiber? Belier? Bierbe ?

-Justin Bieber!

-Aha, Bieber var det! Ja, men i alla fall. Är du i Danmark nu eller? För jag är också här. Jag tänkte om vi kanske skulle ses någon gång, du vet, medan vi båda är här? Jag ska ju stanna här ett tag eftersom jag ska börja plugga här.

-Vi är på väg dit. Jag vet inte riktigt om vi kan träffats här.. Men jag kan kolla. Du, jag måste gå nu. Kan jag ringa dig senare?

-Ehm.. Okej.

-Vad bra, hej då!

-Hej då!

 

Jag la på samtalet och gick tillbaka till Justin där han satt i soffan. Han kollade nyfiket upp på mig när jag kom tillbaka.

-Vem är Jack med ett hjärta på slutet?! frågade han en aning arg.

---

Ledsen för att kapitlet inte blev så långt, men har inte haft så mycket tid att skriva.

 

KOMMENTERA! :D♥