Varför skulle man gå på ett läger, där man seglar, om man inte har seglat tidigare?! 

Jag bet mig löst i läppen och tog snabbt tillbaka det jag nyss hade sagt i mina egna tankar. Jag hade precis kommit på att jag aldrig hade seglat speciellt mycket tidigare.. 

Jag suckade lite halvbesviket och drog på min jacka och flytväst, 

sedan hoppade jag i ett par gummistövlar som mamma också hade packat ner. 

 Lägret kanske skulle bli lika dåligt som jag hade förväntat mig ända. Men som sagt, det blir vad man gör det till.. 

 

---------

 

 

 

Jag tittade äcklat på min spegelbild i den smala spegel i ena hörnet av rummet, jag såg verkligen förskräcklig ut. Hur kunde man ha så sig sånna här kläder frivilligt, ärligt... 

Jag tittade mig en sista gång i spegeln innan jag gick tillbaka till mig säng och slog mig snabbt ner i den. Vi behövde vänta tills någon dum klocka ringde, så man skulle springa ner för trapporna och ut på gräsmattan som ledaren Charlotta hade förmedlat. 

Jag suckade djupt och kände hur jag smått börjades svettas inför tröjan, fan. 

Jag svalde hårt och tittade på dem andra i rummet. Dem höll fortfarande på och klä på sig deras seglarkläder, men eftersom jag var så snabb, så var jag klar allra först. 

”Hej!” utbrast en tjej som hade kommit upp på den västra sidan om mig. Hon hade lagt beslag på sängen över mig, men stod nu bredvid och var påklädd, precis som jag. Jag måste ha missat när hon blev klar.. 

”Hej” svarade jag lätt och ställde mig snabbt upp. Jag räckte fram handen mot henne, som hon vänligt kramade om. ”Skyler”. 

”Christina, med C-H” flinade hon och drog tillbaka sin hand som jag lätt släppte. Jag studerade uppifrån och ned, och såg att hon hade tatuerat in ”love” på ena handleden. Modigt. 

”Så.. Gillar du att segla då?” frågade hon och lade sina händer i kors, förmodligen över att armarna var så tunga när den hängde ned. Det var mina i alla fall..

”Haha, jag vet inte riktigt. Det är bland dem första gångerna” svarade jag med ett leende på läpparna. ”Gör du?” lade jag snabbt till därefter, för att inte verka oförskämt över att bara vilja prata om mig själv. 

”Jag har inte seglat så mycket jag heller, bara några gånger om året”. Jaha, mer än mig i alla fall. ”Men jag vägde över att gå på det här lägret eller vara hemma och titta på tv hela sommaren med en påse chips i handen. Haha, man vill inte verka tjock när man kommer tillbaka efter sommaren ju” skrattade hon och lade en hand på magen. Jaha, vad fan menade hon med det? 

Jag log lite tillgjort mot henne och hörde hur klockan ringde, om vi - åtminstone jag - hade väntat på i evigheter. 

”Bäst vi går ner!” utbrast jag snabbt och var redan vid dörröppningen, på väg ned för trappan. Gash, detta skulle bli sjukt jobbigt. Jag verkade knappt ha någon gemensamt med någon i rummet. 

.

Väl nere på gräsmattan så behövde man ställas upp rumsvis, så jag gick motvilligt bort mot Christina och ställde mig bredvid henne. Eftersom jag bara kände igen henne och den där andra tjejen.. Vad hette hon? Amadea? Amalie? Amarine? Amathea? Amanda? Amanie?Ja, Amanda. Just det.. tänkte jag och nickade, men slutade så fort jag upptäckte att hela gräsmattan var befolkad. 

Ledarna på lägret kom snabbt upp framför oss och ställde sig på ett vågrätt led. ”Hey!” utbrast alla i munnen på varandra, nästan i kör. Var det meningen? Eller var det bara av ren slump? Jag himlade med ögonen och försökte lyssna på vad dem hade att säga. ”Varmt välkomna hit, jag heter Sakarias och är lägrets chef. Det här är Cassandra” fortsatte han och pekade på en tjej bredvid honom, som verkade vara några år äldre än han själv. ”Det är vice lägerchefen. Vi två kommer att sitta i en följebåt och åka med er när ni är ute och seglar. Martin här-” han pekade nu på en kille som stod på andra sidan av honom. Han verkade stråla ut mest, och såg någorlunda normal ut. Alla andra ledare hade klätt sig i onormala och fula kläder, för att vara helt ärlig. ”-kommer att åka i en liten eka, som är en symbol för detta läger. Ibland så kommer han att hålla upp en röd flagga och blåsa i en visselpipa när vi är ute och seglar, och då menas det med att ni ska åka efter honom. Om ni inte förstår allting nu så kommer vi att gå igenom det på withboarden som mina kolleger Alexander och Yasmine är och hämtar nu!”. Han tog äntligen en andningspaus och tittade ned på ett pappar som han höll i. 

 

”I eftermiddag så kommer vi gå igenom lite trivselregler, regler för huset och allmänna regler” läste han upp och  tittade segan ut över oss. Det kändes seriöst som om man satt i skolan, och lyssnade på vad ens lärare sade. Kom igen, det är sommarlov, gå inte igenom en massa regler då. Jag suckade frustrerande och granska varje ledare i några sekunder. Dem var totalt tolv stycken, plus dem två som var och hämtade withboarden, så fjorton stycken. 

Jag fuktade läpparna och tittade på omgivningen som var utan träd och skog på ena sidan, på den andra sidan så fann det småhus, och rakt framför så kunde man skymta havet som glittrade i magiska färger. Man fick nästan känslan av att bada, både för att vatten såg så frestande ut och för att kläderna som man hade på sig var så himla varma. Phu, flåsade jag och fläktade mig själv med ena handen. 

”Här kommer de med withboardeeeeeen!” ropade plötsligt en av dem kvinnliga ledarna som inte hade presenterats sig än. 

Var inte det det första som man skulle göra? 

 

 

 

 

Jag skrev irriterat in Selena’s nummer på min IPhone och ringde snabbt upp det, svarade hon inte nu så skulle jag inte ringa en till gång. Jag chansade på att jag redan hade ringt runt elva-tolv gånger, och om jag fortsatte så, så skulle jag ses som värsta stalkern, eller åtminstone ”den desperata killen”. Och det ville jag verkligen inte!

”Ta det chill bro, ingen gillar desperat folk!” flinade Kenny som satt bredvid mig i passagerarsätet. Jag hade hämtat upp honom vid bilvärksdan, eftersom någon tydligen hade kört in i honom. 

Nu förde han in en mars mot munnen och tog en stor tugga av den. ”Så länge du inte sade något mer som kan ha sårat henne, så är det lugnt!” sade han därpå med marsen i munnen. Jag kunde se framför mig hur den hade smetats ut där inne.. Usch, vad är det jag tänker på?! 

”Men jag pallar inte chilla nu, jag måste träffa henne.. Eller Skyler” svarade jag lågt och klickade på radion för att undvika ett till samtal. Jag kände bara inte för att prata just vid detta tillfälle. Dels för att han hade choklad i hela munnen och spottade ut lite av det varje gång han pratade, och dels för att jag skulle få ett litet utbrott om jag snackade om mina problem.. 

Jag suckade högt och drog en hand genom håret, funderade på vart Skyler var just nu. Jag hade för sig kommit på att hon hade åkt på hennes läger, men hon kanske hade lust att ses någon gång i veckan ända? Jag menar... Eller, nej, jag vet inte hur jag menar.. Nu när jag tänkte efter så verkade det helt random. Hon var ju upptagen hela veckan! 

Jag tittade på mobilen och såg att klockan hade slagit över till 14.48. Eftersom det var söndag, så kunde man väl bara dra sig hemåt eller till huset som jag delade med hela crewet. 

Jag hade fem hus att bo i. Nej, fyra. Jag hade glömt att jag hade sålt det huset som jag egentligen hade köpt till Selena. Dels för att det hade varit inbrott och såg föruskigt ut, och dels för att Selena och jag hade gjort slut vid det tillfället, och allting kändes bara piss. 

Så, huset som jag kunde välja mellan att vara i nu, var det som jag hade köpt tillsammans med crewet, hos mamma, hos pappa eller min privata lilla kåk. 

 

Jag låste upp mobilen med ett kick och såg att jag hade fått ett nytt sms, av Scooter. Shit, jag hade glömt att radera honom som kontakt.. Jag klickade snabbt upp meddelandet och växlade med blicken mellan smset och bilvägen. Så det tog några extra sekunder att läsa igenom det, och jag kan säga att det inte var världens kortaste sms heller.. 

 

Från: Scooter

Yo, är på väg till Canada och ville passa på att säga att jag är ledsen över att jag ‘sårade’ dig förut, du vet att det inte var med flit. Och jag som är äldre än dig, borde absolut inte vara en dålig förebild. Jag är mycket tacksam och glad över att du besökte mig på sjukan, det var ingen annan än du som besökte mig. Inte ens Selena eller crewet.. Anyway, dina ord träffade mig rakt in my heart, och.. You know, jag är dålig på sånt här. Men jag skulle vilja ta tillbaka allt dåligt jag har gjort mot dig, och undrar om du fortfarande skulle vilja ha mig som din manager? Jag lovar till 100% att jag ska skärpa till mig och.. ((saknar text))

 

Jag saktade smidigt ned på farten och läste igenom meddelandet igen, vilket som var en aning besvärligt. 

”Öh, Justin.. Du håller på att köra av vägen!” utbrast Kenny förtvivlat  och proppade in hela marsen i munnen, innan han skakade bort smulorna som hade kletat fast sig på händerna, och kramade hårt om bildörren för att vara beredd på att krascha. 

Jag reagerade snabbt och tittade ut på vägen, samt svängde in på vår bana igen och pustade lättat ut. Inte för att jag hade varit så ‘aktiv’ under den senaste minuten, men i alla fall. 

”Du behöver nog ta om din körkurs JB, det här är inte okej!” utbrast Kenny, lite högre denna gång, fast på ett ganska mjukt sätt. 

”Ah, vitsen är att vi klarade oss bra!” svarade jag ointressant och låste mobilen. Sedan koncentrerade jag mig på att inte köra av vägen igen, för Kenny’s skull. 

 

 

 

 

Jag suckade högt och lunchbeslog den lilla båten som jag satt i tillsammans med dem andra tre - okända - personerna som jag hade fått segla med under förmiddagen. Eller, förmiddag och förmiddag. Klockan var runt tre, vilket som menades med att det var eftermiddag och att vi skulle få äta jättesen lunch. Min mage hade kurrat varannan minut under segelturen, så det var väl bara bra att det var lunch nu. 

Jag satte mig nonchalant på durken och lutade mig tillbaka. Vi hade fått välja mellan att åka två-kronor och Triss. Jag hade valt att segla en två-krona, eftersom jag hade en kompis för massvis med år sedan som hade seglat en sådan båt förut. Så valet var ganska lätt, fast vilket båt som var lättast, hade jag inte en blekaste aning om. 

.

Jag drog en hand genom håret och kände hur skönt det var att komma i lä en liten stund. Vindarna hade varit så hårda att flera båtar höll på att kapsejsa, fast dock så blåste det inte lika mycket lägre, vilket som var hur skönt som helst. 

Jag vände huvudet mot den högra sidan och såg att en följebåt var på väg för att hämta oss från två-kronan som vi satt i. Vi hade knutigt ihop alla på ett långt led vid en boj, för att sedan fortsätta segla efter lunchen. 

Jag tittade tacksamt bort mot följebåten och ställde mig upp i båten, men fick snabbt en spydig kommentar från en av dem tre som jag hade seglat med. Gud, jag hatade dem! Under hela åkturen så hade bara dem tre pratat med varandra, suttit på samma sida så att vi höll på att kapsejsa, och bara klagat på varje fel som jag gjorde. 

Det var två tjejer och en kille, alla verkade vara fjorton-femton, alltså yngre än mig. Men ändå trott att dem bestämde över världen, vilket som dem hade riktigt fel i!

Jag satte mig motvilligt ned igen och såg att följebåten som närmare för varje sekund som gick, men ändå inte så nära..

.

Jag slog sakta upp ögonbrynen på morgonen därpå och hörde hur ledarna stressat sprang genom alla rum och slog upp dörrarna, samt skrek till oss att vi skulle vakna. 

 

Jag stönade irriterat till men satte mig upp i sängen. Precis så strömmade två ledare in i vårt rum, av ren slump att båda två kom samtidigt. 

”Vakna! Det har hänt en allvarlig olycka i natt!” utbrast dem i munnen på varandra. ”Samling nere på gräset, NU!”. 

Efter det så sprang dem vidare in till nästa rum, och sa exakt samma sak. Jag gnuggade mig försiktigt i ögonen, och hoppade sedan av mina gummistövlar som jag hade slängt av mig dagen innan. Efteråt så drog jag på mig en tunn kofta som jag drog över axlarna, och gick ut från rummet som alla andra gjorde. Väl där ute så var det rena kaoset, det vill säga att alla hade panik ner till gräset för att få reda på den allvarliga olyckan. 

Jag sprang den sista biten ned, eftersom jag hade uppfattat att alla redan hade hunnit ta sig till gräsmattan. 

Snabbt som sjutton så gick jag bort till platsen som jag hade stått på i går, för att jag antog att man skulle stå rumsvis. 

”Ehum..” började en av ledarna och harklade sig. Jag hade fortfarande ingen aning om vad han hette.. 

 

”Det har hänt en väldigt tragisk och allvarlig olycka i natt. I morse så hittade nämligen grannen som bor där borta-” babblade han på och pekade bort mot ett av dem huset på andra sidan ‘vårt’ hus. ”-hittade en lägermedlen död i skogen. Så vi är ledsna över att behöva meddela detta, men ni behöver åka hem  - idag! Detta är då för ert eget bästa, men om ni har sett denna lägermedlem under dem senaste timmarna så behöver ni stanna och intervjuas för polisen” lade han snabbt till och tittade ut över oss alla. ”Vem är det som har dött?” ropade ev person, som jag aldrig hade sett förut. En massa mummel och viskningar börjades att föras runt, och alla verkade lika rädda som jag var.