”Var det jobbigt att åka?” frågade jag och mötte hans ögonkontakt igen. Jag ryckte lätt på axlarna. 

”Inte så värst. Tiden bara flög iväg, eftersom jag roade mig med att tänka på dig..” flinade han mjukt och lutade sig närmare mig. Innan jag visste ordet av det så pressade han sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Den behagliga känslan for längst min ryggrad igen, samtidigt som jag besvarade kyssen och lade mina händer runt hans nacke, samt kände hur han drog mig närmare sig. 

 

-------

 

 

 

Jag lutade mig försiktigt mot bildörren och lade huvudet mot rutan, sedan slöt jag ögonen och drog upp knäna så att dem också på var sätet. Både flygresan och bilturen hade varit långa, och just nu önskade jag bara att få komma hem. Hem till mamma, pappa och lille William. Undra om han hade lagt ifrån sig sina tv-dator-och-mobil-spel nu? Hoppas mamma hade tvingat honom att springa ut och leka med sina kompisar, som alla andra barn i hand ålder gör. Istället för att sitta inne och stirra ned på någon skärm. Förmodligen så skulle han väl bli någon tekniker som vuxen i sånna fall.. 

Jag suckade långsamt, och drog ut på den så mycket jag kunde. Sedan så öppnade jag ögonen igen och lät blicken falla på Justin som satt och körde bilen. Han hade inte släppt blicken från vägen någon gång ännu, även om han visste att jag hade slängt blickar på honom med jämna mellanrum. 

”Kan vi inte köra en lek eller något?” frågade jag och flinade till, vilket han gjorde gjorde. 

”En lek?” han vände äntligen huvudet mot mig och mötte mina ögon för något kort sekund, innan han tittade ut på vägen igen.

”Ja, typ.. gissar-leken?” chansade jag och bet mig löst i läppen. Jag såg hur han höjde på ögonbrynen samtidigt som han långsamt nickade - väntade på att jag skulle fortsätta. ”Du ska tänka på något, vad som helst, och jag ska försöka komma på vad det är! Jag får även ställa frågor till dig, men du får bara svara med ’ja’ och ‘nej’, okej?” 

”Okej.” svarade han och kliade sig i nacken. ”Jag tänker på något!”. 

Jag funderade en liten stund på vad det kunde vara, innan jag började med mina vilda gissningar som spårade ut totalt efter en stund. 

 

 

 

 

”Neeej! Jag tänkte på dig, dummer!” skrattade jag och sneglade mot Skyler som satt på sätet bredvid mig. Hon slog mig löst på armen och brast sedan ut i skratt. 

”Kom igen, så roligt var det inte!” flinade jag och återhämtade mig från mitt skrattande. 

”Johorå!” svarade hon snabbt, medan hon tog en andningspaus, sedan brast hon ut i skratt igen. 

Hon var värdelös på att gissa, total kass. Och det säger jag inte bara för att jag är proffs på att gissa... 

Jag kände hur mobilen började vibrera nere i fickan, så jag drog snabbt upp den och såg att det var ett inkommande samtal. Okänd, stod det på displayen och jag tvekade under någon sekund. Men sedan så klickade jag på den gröna knappen och drog upp mobilen mot örat. ”Aa?” svarade jag lätt i luren och väntade på att någon skulle svara.

”Justin! Det är.. Selena” sa en välkänd röst efter ett par sekunder. 

Jag kände hur en rysning fick igenom kroppen, och hur en röd nyans blossade upp på kinderna. Hur fan kunde jag vara generad av att prata i telefon med Selena, seriöst?

Jag harklade mig lågt och stängde snabbt av radion som var på lite i bakgrunden. 

”Öh.. Kul att du ringde..?” försökte jag och bet mig nervöst i läppen, vad skulle jag säga?! Jag lät säkert jättekonstig! 

”Hehe, jae. Det var det ja..” instämde hon med ett lätt mummel. ”I alla fall, jag tänkte bara säga att jag fick ditt meddelande förut, och det var verkligen gulligt av dig att skicka ett sådant sms!” utbrast hon och smackade på ett tuggummi. 

Jag nickade med huvudet och drog en nervös hand genom håret, men lät handen falla ned mot ratten sekunden därpå. 

Jag slutade även att nicka när jag kom på att hon inte kunde se mig. 

”Jo.. Jag tänkte bara försöka förmedla mina åsikter till dig, och är du olycklig med mig.. Så ska jag inte tvinga dig till att vara med mig. Så, det är helt okej om du träffar någon annan..” mumlade jag till svar och sneglade ner på Skyler, som mötte mig ögonkontakt. Hennes blick avslöjade hennes nyfikenhet ända tills hon bröt våran ögonkontakt genom att titta ner i sitt knä. 

 

”Justin.. Jag älskar dig, det vet du va?” viskade Selena mjukt i luren, vilket fick mig att lätt stöna till. 

”Menar du det?” kontrollerade jag och tryckte mobilen tätare örat, bara för att höra hennes svar tydligare. 

Men istället för att få höra henne säga ett enkelt ”ja”, så hördes bara pip från mobilen. Hon hade lagt på.. 

Jag tog sakta ned mobilen från örat och stirrade på displayen. Ja, hon hade lagt på.. Vad fan betydde det? 

”...vem var det..?” frågade Skyler försiktigt och sneglade upp från sitt knä. 

”Öh, ingen..” svarade jag snabbt och fuktade frustrerat mina läppar. Sedan så svängde jag in på uppfarten utanför huset som vi äntligen hade kommit fram till. 

Skyler frågade inget mer om vem det var som ringde, vilket som var ganska skönt. Men jag visste att tankarna for runt hej vilt uppe i hennes huvud, och förmodligen så anade hon att det var Selena. 

Jag drog ut nycklarna och slog upp bildörren, samt hoppade ut ur bilen. 

”Kommer du?” frågade jag när jag såg att Skyler fortfarande satt kvar i bilen, och inte hade rört sig en millimeter. 

”Ehm, ja, absolut..” sade hon stressat sekunden efter och tittade upp på mig samtidigt som hon knäppte upp sitt säkerhetsbälte. 

 

 

 

 

Jag slog mig försiktigt ned i soffan mitt emot Alfredo som satt uppkopplat på nätet, på mobilen och fick små utbrott lite då och då, eftersom nätverket inte funkade så bra. ”Gud, ring en tekniker, något nätverks-proffs eller vem som helst som kan fixa internet! Please!” utbrast Alfredo panikslaget och gjorde en gest. Jag bet mig snabbt i läppen för att kväva ett högt skratt. Han såg verkligen rolig ut när han fick panik.

Justin kom snabbt in i vardagsrummet med mobilen i händerna, samt tittade ned i den medan han slog sig ned i andra hörnet i soffan som jag satt i. 

”Chill, det är väl för många som är uppkopplade samtidigt! Be dem andra att klicka ner nätet bara, om du gör något viktigt..” mumlade han sammanbitet och började att skriva något på mobilen. 

”Smart..” mumlade Alfredo till svar, fortfarande helt uppslukas av sin mobil. ”Stäng ner nätet, Justin!”. 

”Öh, jag sa att du skulle säga till dem andra! Inte mig!” utbrast Justin och tittade upp på honom - mindre än en sekund - och fastnade sedan med blicken på mobilen igen. 

Dagens ungdomar.. Vuxna.. Äsch, tänkte jag och himlade med ögonen. 

 

”Justin..” började jag, men han hyssa mig snabbt genom att hålla upp en finger i luften. ”Två sekunder..” 

Jag suckade frustrerat och ställde mig upp, samt riktade mina steg mot toaletten som Justin hade visat mig vart den låg. 

.

Jag drog om låset till badrummet och gick direkt fram till den runda  stora spegeln som satt på väggen ovanför handfatet och granskade min spegelbild. Jag såg ut som ett levande lik, på riktigt.

Jag gjorde en äcklad min innan jag sköljde av ansiktet med kallt vatten, och blev genast lite piggare. 

Jag letade med handen efter en handduk, och fick snabbt tag i en som jag torkade ansiktet med. Efter det så hängde jag tillbaka den,  passade på att gå på toaletten, och gick sedan ut från det stora badrummet. 

När jag kom ut så möttes jag av Justin’s bruna ögon, och såg hur ett leende sken upp på hans läppar. 

”Jag har goda nyheter” flinade han och drog en hand genom det snygga håret som satt på hans huvud. ”Mina polare kommer hit i kväll. Så det blir ganska höggjut och tv-spel, bara så att du vet. Jag antar att du kanske inte vill höra på en massa skrik, så jag frågade Kenny och Usher om ni tre kunde gå ut och äta på någon restaurang, se en biofilm eller något som du vill?”

Jag drunknade seriöst i hans ögon som hade det där speciella i sig, och började tänka på dem medan han babblade på. 

Jag skulle seriöst aldrig kunna glömma dem. Hans underbara och vackra bruna ögon. Dem var bara så.. perfekta. Och hans kroppsbyggnad, den var inte så dum den heller! Hela han verkade vara perfekt, helt enkelt. 

”Skyler?” frågade Justin helt plötsligt, vilket fick mig att skakade bort mina funderingar och titta in i hans perfekta ögon, som jag i och för sig hade gjort hela tiden. ”Hör du vad jag säger?” 

Jag mumlade ett lätt ’mm’ innan jag lade huvudet på sne och lät ett flin ta plats på mina läppar. 

”Great. Dem kommer vid sju, så ni kan åka runt halv sju kanske. Så hinner jag fixa här, ta fram tallrikar och skålar, you know!” flinade han och lekte med mobilen som var i hans byxficka. Rörelsen som han gjorde såg en aning misstolkande ut..

”Vänta, va? Åka vart då?” utbrast jag snabbt därefter och skakade på huvudet. ”Och vilka kommer?” lade jag snabbt till. 

”Skyler!” sa Justin irriterat och drog upp båda händerna från fickorna för att göra en frustrerad gest. 

 

”Förlåt..” mumlade jag och tittade skamset ner på mina fötter som jag satte i kors. Händerna knöt jag fast i varandra bakom ryggen och vågade allt annat än att möta hans blick. 

 

”Äsch” flinade han mot mig och suckade långsamt. ”Chaz, Ryan, Mitch och company kommer i kväll, runt sju. Så du ska ut och käka med Kenny och Usher” svarade han kortfattat därefter och fiskade upp mobilen från fickan som han hade lekt med. Jag sneglade ned mot den och såg att dem visade 18.07. Alltså så skulle dem komma om cirka femtio minuter. 

”Aha, toppen!” sa jag lättat och vågade äntligen möta hans blick. Han slog ut sina armar och gick några steg närmare mig. 

”Om du insisterar!” flinade jag och omfamnade honom i en härlig kram.