Jag började gå in mot köpcentrumet och såg att det var ett litet tjejgäng som gick precis framför mig. ”Hej!” utbrast jag förväntansfullt och såg hur dem snodde sig runt och mötte min blick. 

Det var då jag såg vilka det var. Selena. Demi Lovato. Taylor Swift. Miley Cyrus. Ashley Tisdale. Och tre till tjejer. Var Selena ens vän med Demi och Miley?

”Åh, Justin!” utbrast Selena flitigt tillbaka och gick fram till mig. Sedan pressade hon sina läppar mot mina, och jag kunde se hur en av dem där random-tjejerna stolt tog en bild mitt under kyssen. Shit, bara dem inte låter bilden läcka ut.. 

 

 

Tröttsamt gick jag tillbaka till min bil med Selena i ena handen.  Efter att vi hade 'råkat' stöta på varandra så hade hon tvingat mig att följa med henne och hennes vänner in i shoppingcentrumet för att hjälpa dem att fixa snygga festkläder. Det hade tagit fyra timmar, men till slut så hittade alla något som dem skulle kunna tänka sig att ha. Dock blev inte alla så jättenöjda, men sade att det fick duga. 

"Vi ses senare, guuurls" skrattade Selena och släppte min hand för att krama sina kompisar, en efter en.

När hon till slut var klar så letade hon efter min hand och greppade tag om den ögonblicket senare.

"Hej då!" svarade Miley och vände på klacken, samt började gå till en bil som stod några meter bort. Taylor kramade hastigt om en av tjejerna som jag inte kände igen, innan hon sprang efter Miley. För sig så gick det inte så bra för henne, eftersom hon hade klackskor på sig. 

Jag suckade djupt och bröt blicken från tjejkompisarna som stod och kramade om varandra, precis som om dem trodde att dem aldrig mer skulle få träffa varandra. 

Jag öppnade bildörren med ett ryck och hoppade snabbt in i den. Klockan var lite innan två, och jag antog att Skyler skulle sluta runt fyra eller något. Jag kanske skulle skicka ett meddelande och säga att jag hade tänkt att hämta upp henne efter skolan? Så att hon inte åker med någon annan alltså.. 

Jag avbröt mina tankar och hörde hur bildörren till passagerarsätet öppnades, och sekunden efter så hade Selena slagit sig ned på sätet och dragit igen dörren efter sig. 

"Vad gör du?" for det snabbt ur mig. Jag ångrade mig direkt efter och slog en lös hand mot munnen. Hoppas det bara inte lät som om jag trodde att hon var någon uteliggare som plötsligt hade kommit för att sno min bil. 

"Jag sätter mig i min pojkväns bil..?" svarade hon och tryckte ihop ögonbrynen mot varandra. 

Hennes svar hade mer låtit som en fråga, eller ett påstående. 

"Jag... Ska göra några viktiga ärenden.." mumlade jag försiktigt och tryckte in nycklarna bredvid ratten. 

"Happ... Sist du sade det så hängde du på McDonald's med världens ful-" 

Hon avbröt sig själv när hon insåg att jag blängde ilsket på henne. 

"Så hängde du på McDonald's med di-..." fortsatte hon och mötte min blick. Som speglade allt annat än glädje och lycka. "Med Skyler".

Jag bröt snabbt blicken från henne när hon hade avslutat sin mening på ett bra sätt, och tittade istället ut över parkeringen. "För att jag blev klar med det som jag skulle göra!"

"Sure, vad var det som du gjorde då? Satt i bilen och väntade på att hon skulle sluta skolan?" utbrast hon argt och slog ut händerna. "Jag visste det.. Precis som jag sade förut, så tänker du bara på henne. Du använder för fan mig som ditt andra hjul!" 

Hon skakade på huvudet, bet sig hårt i läppen så att det rann ned lite blod för hakan, och öppnade sedan bildörren. "Ring mig när du har dumpat kärringen", sade hon sedan och hoppade ut. 

Direkt när hennes fötter nuddade marken så smällde hon igen dörren med en kraftig fart så att det ekade. Min blick vändes automatiskt mot hennes håll, då jag såg hur hon sprang bort mot en annan bil och hoppade in i den. 

.

Jag väntade på att bilen som Selena hade kört i väg. Innan jag låste upp min mobil och klickade upp min konversation med Skyler.

Jag lutade mig bekvämt tillbaka samtidigt som jag skrev ett nytt meddelande till henne.

 

”hey beautiful :) är i närheten, vill du att jag ska hämta upp dig när du har slutat? xo J”

 

Jag klickade på 'send' och slängde sedan iväg mobilen till passagerarsätet, därefter så startade jag bilen och körde ut på vägen. 

Jag bestämde mig för att åka till studion och titta om Scooter eller Usher var där. I sånna fall så kunde jag hänga lite med dem, istället för att sitta instängd på rummet och stirra in i väggen - i väntan på att Skyler skulle sluta i skolan. 

Shit man... Nu när jag tänkte på det, så  var jag ingenting utan henne. Det var bara henne som jag hade i tankarna hela tiden. Det var åt henne jag ägnande all min energi åt. Det var hon som lyste upp mina dagar. 

Gud, Justin, skaffa dig en hobby!  

 

Jag gick stadigt genom matte korridoren och hittade ett litet enskilt rum som jag kunde sätta mig i. 

Jag letade fram mina räknehäften, pennor, sudd, linjal, och matteboken som jag hade fått, ur min väska. Sedan lade jag ned väska på golvet och öppnade matteboken, samt bläddrade till en tom sida i räknehäften. 

Det var egentligen håltimme just nu, men eftersom jag inte hade hunnit klart med all matte på lektionen så behövde jag sitta och jobba med detta nu. Eller, tja, jag behövde ju inte göra det. Men det var antingen här eller hemma. Och jag skulle inte kunna göra det hemma, eftersom det skulle vara världens största bråk då, så då fanns bara det här alternativet. 

Men egentligen så gjorde det inte mig så mycket. Jag menar, vad skulle jag annars ha gjort? Hängt efter Samuel som babblar på om tjejer hela dagarna? Nej tack. Hängt efter Tilda som verkade ha lärt känna några nya kompisar idag? Nej tack. 

Jag suckade irriterat och drog upp min mobil från fickan, och såg att klockan redan hade hunnit bli tre. Alltså skulle jag sluta om fyrtiofem minuter - kvart i fyra. 

 

Jag tittade ned på mobilen igen och såg att jag hade fått ett nytt meddelande, från Justin. Jag klickade upp det och läste det några gånger, innan jag bestämde mig för att knappa in ett svar för att sedan skicka det.

 

‘hej sötnos :) slutar kvart i fyra, så du behöver inte vänta. jag kan fråga tilda om jag får skjuts av henne, annars går jag. puss’

 

Nej.. Kunde man verkligen skriva så? Kanske, så borde jag börja meningarna med skor bokstav.. Fast han gjorde ju inte det, så då kanske inte jag heller behövde göra det? Nejmen Gud, han kanske trodde att jag härmade honom? 

Jag blev avbruten av mina funderingar när jag hörde fotsteg närma sig rummet jag satt i. 

Snabbt skickade jag iväg meddelandet och stoppade ned mobilen i fickan igen, sedan dök jag ned i räknehäftet och låssades fundera på en uppgift som verkade alldeles för svår för att vara sann. Egentligen så var jag ganska bra i skolan, och speciellt i matte. Eftersom det alltid har varit mitt starkaste ämne. Men den här uppgiften var verkligen svår.. 

”Ursäkta mig, miss..?” Jag tittade upp från räknehäftet och mötte ett par bruna ögon. Som tillhörde Andrew. En rysning slank igenom min ryggrad, då jag fuktade läpparna och sedan svarade. 

”Jacobsson” 

”Miss Jacobsson, skulle vi kunna få låna rummet? Det är egentligen till för dem som behöver lite extra hjälp med saker och ting” sade han vänligt och gav mig ett snett leende. ”Och jag är rätt så säker på att du inte behöver hjälp, eller har jag fel? Det verkade flyta på inne på komp passet!”

Det var då jag insåg att det stod en tjej bakom honom, som såg ut att vara en första årselev, precis som jag. Hon hade lätta bruna lockar som låg över hennes axlar, och guppade för varje steg hon tog. Hon hade en tight svart tröja på sig, med något konstigt mönster på, och ett par sunkiga mjukis-jeans. Hon hade även en piercing i näsan, och flera stycken i varje öra. 

Jag hade aldrig någonsin sett någon i den klädstilen, men på något vis så såg den bekant ut.. 

”Jo ehm, jag behöver hjälp med uppgift..” började jag och tittade ned i räknehäftet. Vilket uppgift var det nu. Shit.. Jag hittar den inte! My god... Där! Där är den! ”Med uppgift tjugofyra”.

Andrew tog ett steg närmare mig och sneglade sedan ned i mitt räknehäfte. Jag följde hans blick och såg att han tittade ned på uppgift tjugofyra, men sedan på uppgifterna innan. 

”Dina uträkningarna där är lite.. fel. Tror du att du skulle kunna komma lite senare, så kan vi gå igenom det tillsammans?” 

Min kropp stelnade genast till när han sade den sista meningen. Var han seriöst? Ja, ja, ja! 

”Nej, jag slutar om fyrtiofem minuter och måste gå direkt då” svarade jag osäkert och tittade skamset ned i bordet. Pff, vad var det där för ursäkt?! 

”Öh, jaha.. jaja..” mumlade han för sig själv och tittade ned på några papper som han hade i handen. ”Jag har en studiegrupp som ska arbeta på biblioteket klockan sju i kväll. Jag kommer att vara där vid halv sju, och om dina uppgifter är viktiga så skulle du kunna komma förbi vid halv. Så hinner vi bli klara innan dem kommer. Om det funkar för dig?” fortsatte han och bröt äntligen blicken från pappret och tittade upp på mig. 

”Eh, vi-isst” svarade jag osäkert men fort. Jag mötte snabbt hans blick innan han tittade ned på sitt papper igen och skrev något på det. 

Jag greppade snabbt tag om min väska och gick ut från rummet så att han och tjejen bakom kunde jobba i det. 

När jag sedan hade kommit ur deras synhåll, så pustade jag lättat ut. Vad fan hade hänt?!

 

 

 

 

Jag hoppade ut ur bilen och drog upp väskan över axeln. Sedan suckade jag lättat och tittade upp i himlen. Gud, varför gör du det här mot mig?!

"Så han sade inget mer eller?" frågade Ashley plötsligt och tittade på mig, över bilen - eftersom hon stod på andra sidan.

"Nope, inget mer än det som jag berättade för dig" svarade jag och bet mot i läppen. 

 

Under bilresan hem till henne så hade jag berättat allt för henne om mitt och Justin's förhållande. Och om Skyler, förstås. Ärligt talat så var det väl hon som hade sabbat allt för mig och Justin? Jag menar, om hon aldrig hade sökt på Justin's nummer, och inte fått rätt, så skulle jag och Justin leva som vilket annat Hollywood par som helst.

"Han verkar sjuk! I huvudet då alltså!" utbrast hon och slog ut händerna i en gest. Jag suckade igen.

"Nej, du missförstod nog allting där. Det är tjejen som är sjuk, inte Justin..”

Ashley tittade skamset ned i gruset under ett par sekunder, innan hon öppnade bildörren till baksätet och greppade tag om några klädpåsar. 

”Aja, tänk  inte på det du. Nu ska vi ha en riktig mysig tjejkväll!” flinade hon och slog igen dörren. 

Jag log tacksamt och gick runt bilen, till hennes sida, och gjorde armkrok med henne. Sedan så gick vi upp till hennes hus, och öppnade ytterdörren. 

.

”Vad vill du göra?” frågade Ashley och slog sig ned bredvid mig i soffan. ”Jag hade tänkt att vi kanske kunde titta på någon typiskt tjejfilm och skvallra lite senare, alltså i kväll. Så kan vi vara lite sociala och hitta på något nu, klockan är ju trotts allt bara fyra” lade hon snabbt till. Hon förmodade nog att jag skulle fråga om vi kunde titta på film. Ha-ha. 

”Jag vet inte riktigt..” mumlade jag besviket. Jag ville verkligen titta på någon film. Bara få komma bort från verkligheten och sjunka in i någon annans liv. 

”Vad tråkig du är..” svarade hon och lade upp fötterna på bordet, samt lät en suck lämna hennes strupe. 

Jag himlade snabbt med ögonen och kände hur det vibrerade till i jeansfickan, från mobilen. 

Jag suckade, men drog upp mobilen från fickan, samt såg att Justin ringde. 

”Önska mig lycka till” sade jag snabbt till Ashley och visade hennes mobilen, sedan klickade jag på ‘svara’ och pressade mobilen mot örat. 

”Ja?” svarade jag irriterat i mobilen och gick ut från vardagsrummet så att jag kunde prata lite mer privat. 

”Babe, det är jag” svarade Justin från andra sidan luren.

”Jo, jag såg det. Du har inte direkt satt på dolt nummer..” svarade jag och himlade med ögonen. 

”Snälla, sluta vara på sånt dåligt humör! Jag har..-” Jag avbröt honom snabbt. 

”Dumpat henne?”

Jag bet mig hoppfullt i läppen och tog några steg upp i trappan. Ashley’s hus var ganska stort, och jag hade inte varit här speciellt många gånger. Så det var nog ingen idé att gå så långt bort, eftersom jag inte skulle hitta tillbaka då. 

”Men snälla!” skrek Justin rakt ut i luren. Han verkade vara på riktigt risigt humör.. Tack vare mig? ”Jag har inte dumpat Skyler, och jag tänker inte göra det heller. Hon gör mig lycklig, acceptera bara det. Och bara så du vet, så är det inte jag som har förändrat sedan vi träffade henne, det är du.” lade han snabbt till, med samma mörka röst. 

Jag svalde hårt. Var det så han kände för mig? I sånna fall hade han ljugit mig vid på klipporna. Han sade ju att jag gjorde honom lycklig, kanske inte ordagrannt, men på ett ungefär. 

 

”V-v-va?” stammade jag fram. Leende som nyss hade tagit plats på mina läppar var borta, och i magen så dog alla fjärilar ut. På bara några sekunder. Hela mitt liv rasade isär, och jag kunde se framför mig hur jag långsamt försvann från kändisskapet. 

”Yes, jag gör slut med dig, inte dig” mumlade han ut med en lite mjukare röst. ”Och jag är ledsen att jag behövde ta detta via mobil, men du blir helt förtrollad och till dig när vi träffas.. Men du, jag måste gå nu. Plikten kallar, bye”. Han lade på, utan att ens vänta på svar.

Jag föll svagt ned på trappstegen som jag stått på, och kände hur tårarna trängde sig ut. Det här var en mardröm, en lång och hemsk  mardröm. 

Jag snyftade till och lade huvudet i händerna. Varför var det alltid jag som var så svag? Dem senaste veckorna så har jag gråtit mer än mest.. 

Jag torkade bort några tårar som rann ned på kinderna. Om Skyler nu var så bra som Justin tyckte, så kanske jag skulle ge henne en chans. 

 

 

Jag stod panikslaget framför spegeln och funderade på vilka kläder som jag skulle ha på mig. Jag hade nämligen bytt om till ett par mjukisbyxor sen jag kom hem, och ville helst inte lämna boet i dem. 

Jag drog fram ett par svarta jeans och en blå tunika, och stirrade på dem i några minuter. Nej, det funkade inte. 

Varför stod jag ens och provade en massa kläder? Jag skulle bara till biblioteket och få hjälp med ett par matematikuppgifter ju. Inte så att jag skulle gå på dejt med Justin eller fira julafton. 

Jag suckade djupt och drog ut första bästa plagg från garderoben och satte snabbt på mig det. 

Sedan så tog jag min väska och sprang ned till hallen, där jag även mötte mamma som precis som kom. 

”Hej gumman, ska du ut?” frågade hon vänligt och ställde ned några matkassar på golvet. Så hon hade handlat? Det var väl på tiden. 

”Ja, det ska jag” svarade jag som om det var världens självklaraste sak. Men egentligen så kanske hon borde förstå det eftersom jag höll på att sätta på mig skorna? 

”Jaha, jag som hade hoppats på att du kunde hjälpa mig med middagen” suckade hon och tog av sig sin jacka, samtidigt som jag satte på mig min. 

”Fråga William, han borde kunna hjälpa dig, det ända han gör är att sitta och geeka massa spel”.

Jag pustade lättat ut när jag hade fått på mig skorna och jackan. Jag tog ett kliv utanför dörren och puttade lätt till den. 

”Hej då!”  ropade jag och sprang sedan ut på gatan. En sval vindpust träffade mig rakt i ansiktet, då jag drog åt jackan tätare kring kroppen. 

.

Jag klampade in i biblioteket och såg direkt att Andrew satt i en röd liten soffa med en kaffekopp i ena handen, i den andra handen så hade han några papper som han läste från. 

”Hej” sade jag vänligt och gick fram till honom, samt satte mig några decimeter från honom i soffan. 

”Hej!” utbrast han förvånat och tittade upp på mig. Han hade säkert trott att jag inte skulle komma. Han kanske hade förväntat sig att jag var en sådan tjej som var ute hela nätterna och inte hade tid för att plugga på ett bibliotek klockan sju på en tisdag. 

Jag log mot honom och öppnade sedan min väska och tog ut alla mina matte papper, och lade dem på ett litet runt bord som stod framför oss. 

”Just det ja..” mumlade han för sig själv när han sneglade ned på mina papper. Jag hade inte gjort något mer uppgift sedan han hade kommit in i det där lilla rummet som jag satt i. 

Han ställde ifrån sig koppen på bordet, och hoppade några steg närmare mig så att både kunde se pappren samtidigt, så att vi inte behövde vrida på dem varje gång han skulle förklara något. 

”Okej..” började han och växlade med blicken mellan uppgiften och förklaringen. ”Du måste kontrollera den här förklaringen, är den rimlig tycker du?” skrattade han och pekade med sin penna på min förklaring. Shit, vad pinsamt.. 

”Hmm..” Jag kände mig hur dum som helst som satt där och började låtsas fundera på om uträkningen/förklaringen var rimlig. Jag tyckte att den var hur rimlig som helst! ”Njae, kanske inte”.

Jag bet mig hårt i läppen och kände hur kinderna blossade upp i en röd nyans. 

”Okej, men titta här..” började han och lade en hand på mig axel för att kunna förklara uppgiften lättare. Men enligt mig så gjorde han det bara svårare genom att nudda mig, eftersom jag blev helt till mig. 

Jag sneglade bakåt på honom, och stirrade på hans läppar som rörde sig efter varje ord som han sade. Jag höjde blicken mot hans ögon och fick ögonkontakt med honom efter dem få första millisekunderna. 

Jag svalde hårt och bet mig löst i läppen, utan att avbryta våran ögonkontakt. 

Han slutade direkt förklara uppgiften, utan lät bara tystnaden falla över oss. Så satt vi i några minuter, stirrades in i varandras ögon, tills han lutade sig lite närmare mig, och kysste mig i en pirrig kyss. 

Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag besvarade kyssen och lät den hålla på i några extra sekunder. 

När jag sedan insåg att han inte tänkte avsluta den, så lade jag en hand bakom hans nacke och kände hur hans händer lades på mig rygg. 

 

Efter att ha varit fast i den positionen i några sekunder så puttade han försiktigt ner mig på soffan, samt lade sig ovanpå mig. 

Han kysste mig orädd på halsen, ned mot nyckelbenet och sedan vid axeln. 

Jag tittade åt andra sidan av den som han kysste, och kunde se dörren som jag hade kommit in genom för högt tio minuter sedan. Vilket som betydde att klockan måste vara kvart i sju, eftersom jag kom hit lite sent. 

Han slutade kyssa mig vid axeln, istället så kysste han mitt öra och naffsade lite i det. What the fuck? Brukade man göra så, helt random med en elev?! 

”Jag gör det snabbt” stönade han och drog av sig sin vita tröja som han hade på sig. Jag tittade beundrades på hans muskulösa överkropp under några sekunder, men bröt sedan blicken den den och tittade ned på mitt hår som hade fått en tova. 

”Vad vacker du är!” utbrast han plötsligt, vilket som fick mig att möta hans blick. Öh, va? Han lutade sig ned över mig igen, och drog snabbt av min tröja också. Men efter det, så mindes jag ingenting mer. 

.

Jag öppnade långsamt ögonen och kände hur det gjorde ont i hela kroppen. Smärtan var grym. 

Jag hävdade mig upp i sittandes position, och märkte att jag låg helnaken i soffan. Usch, tänk vad många människor som har suttit här.. Fy, tänkte jag och gjorde en äcklad grimas. 

”Hej!” ropade plötsligt en okänd svag röst, som verkade komma hundra meter bort. 

Jag vände mig hastigt om och tittade upp ovanför soffan, eftersom ryggstödet var ganska långt upp.

Utanför ett stort fönster så stod det flera töntkillar som verkade vilja komma in. Hade Andrew låst? Apropå det, vart var han?

”Shit!” hördes plötsligt en välkänd röst på andra sidan, vilket gjorde att jag automatiskt vände mig om mot hållet där rösten kom ifrån. Mycket riktigt, det var Andrew. 

”Helvete... Jävlar.. Fan..” mumlade han med korta mellanrum och tog upp några kläder från golvet, mina. 

Han kastade dem raskt till mig, samtidigt som han stirrade på töntkillarna. Han försökte nog få till sig uppmärksamheten, så att dem inte stirrade ned på kläderna som han kastade till mig. 

”Här. Klä på dig snabbt!” mumlade han till mig och drog en hand genom håret. ”Jag måste gå och öppna, och du måste sticka. Jag är ledsen, men det kommer bli oerhört awkward om du är kvar här när dem kommer.”

Ursäkta? Han hade nyss utnyttjat mig, men säger att det är pinsamt om jag stannar kvar? 

Jag skakade snabbt på huvudet och masserade tinningarna under några millisekunder. Vad fan hade jag gått med på?! 

Jag satte snabbt på mig mina kläder, samtidigt som jag kände hur några tårar föll ned på mina kinder. 

Jag greppade snabbt tag och om mina papper och min väska, och sprang smidigt förbi Andrew som hade stått och stirrat på mig. 

”Vi ses i skolan i morgon!” sade han vid dörröppningen in till biblioteket. Jag nickade kort och föste mig förbi killarna som stod och blockerade vägen för mig ut. 

 

Jag pustade tacksamt ut när jag hade kommit ut i den friska luften, och låt tårarna rinna nonstop ned för kinderna. Jag ångrade vad jag hade gjort.. Eller, lät jag det verkligen hända? Jag kanske bara hade somnat helt plötsligt? Fast nej.. Hur kunde jag ha somnat?! Han måste ha gjort så att jag blev medvetslöst eller någonting, för hur skulle jag kunna somna när en kille ligger över mig med sin vikt?